Andra Stanley Cup-omgången fortsätter i samma thriller-artade stil.
För andra kvällen i rad:
Overtime.
Kanske vad doktorn skulle ordinera för Rangers två dagar efter efter senaste back-to-back-valsen.
Men de var ju mycket bättre i tredje än i andra, så vem vet.
* * *
I NHL Network-studion spekulerar de i att Crosby måste vara skadad, så lite menar de att han får ut av sitt spel.
I så fall lär det bli svårt att gå hela vägen.
* * *
Nej, här lagas inte någon – mer än möjligen när min kompis Bullen, och mamma, är på besök.
Jag är inte intresserad och har vant mig vid den här delivery-lyxen.
* * *
Strålle håller ju på att växa ut till en jätte i det här slutspelet.
Jävlar så mäktig han är.
* * *
Pucken är släppt i Madhouse on Madison också, men den fajten får vänta.
Nu ska vi se när antigen Malkin eller Brassard avgör…

Ja, vad sa vi om ledningar?
Kvitterat ä’re..
Och om Rangers inte hittar ett par växlar till att peta i och kan svara upp mot hemmaforceringen, då kommer det senare i afton att heta att Penguins vände 2-0-underläge till seger.
* * *
Stempniak och Goc kan mycket väl vara Sheros bästa, smartaste värvningar sedan Bill Guerin.
De saknar stjärnglans och man kanske inte omedelbart ser vad de ska tillföra, men de har gjort laget mycket mer komplett och välbalanserat.
* * *
Jaså, ni tycker det skulle vara kul med en liveblogg från en sportbar?
Be careful what you wish for…
* * *
John Moore är Rangers egen Kenneth Kennholt,
Han skjuter hårt och bra – men sällan på mål.
* * *
Men vi ska vad vi kan göra; någon kväll framåt nästa helg kan jag kanske få den store Jarkko att ta ett referat – för såna gör jag definitivt inte på läsken – och sätta ner min gamla kontorsröv vid lämplig bar nånstans ute i spenaten.s
* * *
I NBC-studion håller de delvis med Henke och Rangers-fansen:
Malkin kom åt Henkes plockhandske och därför skulle kvitteringen aldrig ha godkänts.
Just det är dock inte, som det heter, ”reviewable” och därför kunde Toronto inget göra.
Så det blev rätt – men fel.
* * *
Domare Kozari ser ju ut som Rastapopoulus i ”Plan 714 till Sydney” i sin härliga blåklocka.
* * *
Pens penalty kill är bra, inget snack om det – men Rangers powerplay har ju både punktering, soppatorsk och växellåda som skurit sig nu.
Ojvoj, vad bedrövligt.
* * *
Nu, serrni, kom de med några kartonger från Jimmy’s BBQ på Lexington.
Så nu blir det supé till tredjeperren.

Känslan är att Rangers bara spinner vidare på intensiteten från i förrgår, medan Penguins fortfarande väntar på att andra omgången ska börja.
Det tar ju till exempel sju minuter innan hemmalaget avlossar sitt första skott mot Lundqvist.
Innan dess har Bäng Pouliot redan hunnit göra mål och precis i slutet fyller Brad Richard på med ett till.
Så kan det gå.
* * *
Nej, Fleury övertygar inte på något av målen.
Det bådar gott för Rangers.
* * *
Är det något alla borde lärt sig vid det här laget är det dock att ledningar inte betyder mer i det här slutspelet än vad det betyder att man får in de två första numren under en lottodragning – allra minst när Penguins är inblandade.
* * *
Intressant debatt om lagens backuppsättningar pågår mellan Pettersson och PlayoffWill i spåret.
Jag skulle nog vilja säga att Pens har det bäst förspänt på papperet, men att det den här säsongen sett svajigare ut än det borde med såna namn och att det är lite tvärtom hos Rangers.
Letang har, ska man också komma ihåg, haft ett otroligt allvarligt tillbud och är såklart långt från normal standard.
* * *
Tuffe Uffe står och ser glad ut under pre game-intervju på MSG och det är klart – är det någon som vet hur kul det kan vara med playoff i Pittsburgh är det ju han!
* * *
Enligt USA Today kan Pierre McGuire vara aktuell som GM i Washington eller Vancouver.
Jo, DEN Pierre McGuire – han som står vid sargen i den här matchen och pladdrar.
Och för all del – han verkar ju om inte annat ha bra koll på college-hockey…
* * *
Carbomb kommer undan med en högst tveksam på Vitale.
Tur inte MN Johan såg (?) och fick vatten på sin Cooke-kvarn…
* * *
Apropå McGuire:
Är det bara jag som upplever att hans och Kenny Alberts mikrofoner är för lågt mixade och att herrarna emellanåt knappt hörs?
* * *
Domarna har inte stått särskilt högt i kommentatorsspåret – eller någon annanstans – under förstarundan, men det är lika för dem som för de inblandade lagen:
Bara några går vidare i slutspelet – andra blir utslagna.
Här de tolv som får se till att hålla pipan redo även i fortsättningen
Eric Furlatt, Dave Jackson, Mark Joannette, Steve Kozari, Wes McCauley, Dan O’Halloran, Dan O’Rourke, Tim Peel, Kevin Pollock, Chris Rooney, Kelly Sutherland och Brad Watson.
Det betyder att såna som Francis Charron, Bred Meier, Chris Lee och – mest anmärkningsvärt – gamle Paul Devoriski kan ta fram golfklubborna.
* * *
Samtidigt, Mr Taggen, ska Boston föreställa USA:s mest progressiva stad – och för den grova rasism som kom till uttryck i 17 000 (!) tweets igår finns det aldrig någon ursäkt, inte ens när man är två droppar från medvetslöshet ska man kunna kläcka ur sig dylika vidrigheter.
* * *
Micke, kompisen som satt här i soffan igår, har dragit till Rangers-baren Flying Puck, alldeles vid Garden, för att se matchen med några polare.
Fan, så skulle jag också vilja avnjuta några playoff-matcher, på en sportbar, men då skulle det bli svårt med blogg och det går ju inte…

Back in korresoffan…
För nej – jag kom aldrig iväg idag.
Eftersom det är så hysteriskt mycket Montreal-media på plats råder det fortfarande oklarhet om det finns en stol åt bloggen på pressläktaren under lördagens matiné i TD Gaaaaaden.
Så jag avvaktar och åker tidigast med bagarväckningsflighten från LaGuardia i morgon bitti.
Men långt innan dess tar vi förstås och klipper kvällens matcher härifrån.
Först första mötet mellan Pittsburgh och Rangers, sedan ditot mellan Chicago och Minnesota.
Blir superskoj!
* * *
Bruins tvingas, ännu en gång, be om ursäkt för de mindre begåvade delarna av sin supporterskara.
För efter Subbans briljanta OT-kasse igår exploderade twitter av vedervärdig rasism; lokala byfånar i Massachusetts och New Hamphire skrev så vidriga saker om Montreal-backen att det knappt gick att jag blev illamående.
Jag gör mig inga illusioner om att inte samma avgrund skulle kunna öppna sig var som helst på den här kontinenten, men det råkar vara andra gången på två år just Boston-björnarna blir utskämda på det här sättet; exakt samma slags avföring strömmade ju ut på sociala medier när Joel Ward avgjorde Game 7 2012.
Så klubben borde kanske, innan säsongerna börjar, göra klart lite tydligare hur man förväntar sig att fansen uppför, och uttrycker, sig.
Tills vidare får man vara glad åt att coach Julien och spelare som Bergeron, Marchand och Lucic tar avstånd från idioterna i såpass skarpa ordalag.
* * *
Förra gången Rangers gick upp mot Penguins i en playoff-serie, 2008, hade de i princip ingen chans alls; jag kommer ihåg att jag satt i gamla igloon i Pittsburgh och tyckte att det var som ett se lag från två olika serier mötas. En bra och en inte så bra…
Sex år senare borde dansen bli lite jämnare, den här upplagan av Blueshirts är mycket bättre, men den oväntat månghövdade skara som verkar säker på en liten skräll bortser från några sanningar.
1. Penguins brukar även nuförtiden ha rätt lätt mot Rangers, i synnerhet i Consol, och kliver in på isen med ett rejält psykologiskt övertag.
2. Sidney Crosby kommer få mer utrymme i den här serien. Problemet mot Columbus var inte att han inte ”kom igång”. Problemet var att Brandon Dubinsky satt fastklistrad i honom som ingen gjort sedan Zäta agerade siamestvilling i finalerna 08 och 09. Rangers har ingen center som är lika skicklig i den rollen. Till yttermera visso är det inte som att Lundqvist direkt ätit honom till lunch genom åren…
3. Marc-Andre Fluery må brottas med sina slutspelsspöken, men såvitt jag kan minnas har han aldrig gjort en dålig match mot just Rangers.
Jag håller på svenskarna i – Kung Lundqvist, Hagge Hagelin och Syconaut Strålman – men tror att de får det svårt.
* * *
Bad news och good news för Minnesota:
Darcy Kuemper är skadad, så de måste starta med Bryzgalov i natt – men Josh Harding har börjat träna igen och kan bli spelklar längre fram i serien.
* * *
Joho, nu kom bekräftelsen.
Det finns en stol på pressläktaren i Gaaaaden åt Bjurre Biff i morgon.
Så nu vet ni det:
Liveblogg från andra mötet mellan Bruins och Habs väntar.
Och jag hoppas att Lillbjörn och Storbjörn kommer in i matchen igen och visar hur riktig Bruins-fans beter sig – som de alltid gjort förut.
* * *
Spelschemat talar inte direkt från Rangers det heller.
Dom avslutade en back-to-back-giv med en Game 7-rysare så sent som i förrgår.
Och redan på söndag-måndag väntar ny back-to-back-prövning i den här serien.
Stanley Cup-slutspelet är verkligen inget för Josh Macahan-typer.
* * *
Jag spelade den här matchen på Playstation i eftermiddags och var som vanligt hemmalag.
Det gick inget vidare för Lundy & co
Penguins vann med 6-1 efter två mål av Crosby – det ena, ehum, i friläge…. – och ett var av Jokinen, Neal, Gibbons och Malkin.
Sen var Scuderi rena Mike Tyson i en fajt med Brassard också.
En smäll och skjortan fladdrade tom.
* * *
Showtime är snart här.
Är ni redo?

Ja, god morgon!
Efter fyra och en halv perioder klipper Subban alltså in sudden-pucken.
Igen:
Så svarar man när en hel hall bostonites buar ut en…
Men vilken serie det här kommer bli.
Ojvoj.
* * *
In med Crankshaft!
* * *
Nu slår vi igen för i afton.
Tack alla.
I morgon åker vi väl igen då.

Hygglig start på andrarundan i Stanley Cup, no?
Mitt tips kvarstår:
Loui eller Eller (häpp!) avgör.
Micke?
Han landade på Newark idag och har nu slocknat.

Plötsligt händer det.
Plötsligt börjar maskinen brumma, spraka och fräsa.
Plötsligt är det som att en skvadron stridsvagnar upphottade med Ferrari-motorer kommer stormande mot Price i våg efter våg, den ena mer massiv än den andra
Det finns inga motståndare som kan stå emot när Bruins vevar igång den sortens ohyggliga anfall och nitar sig fast i offensiv zon med bultar av den sort man vanligtvis använder för att hålla hamnkranar på plats.
Habs hanterar det visserligen bättre än de flesta och sticker mitt i anstormningen upp och återtar ledningen, men man bara vet att hemmalaget kommer att krossa sig fram till en kvittering innan det är över.
Och mycket riktigt.
Overtime kommer.
* * *
Johnny Boychuk bombar in skott med just den pondus man ska ha med det namnet.
Ojvoj
* * *
Att ha ledningen betyder uppenbarligen inte så mycket i andrarundan heller.
* * *
– USA, USA, USA, skanderar Gaaaden.
Ja, för det är ju så många amerikaner i hemmalaget.
Få se, på isen ikväll är det exakt…fyra; Krug, Bartkowski, Kevin Miller och Florek.
Sen har vi två svenskar, en finländare, en tjeck, en hyggligt lång slovak och, tänka sig, tio kanadensare.
* * *
Habs lockar fram en helt ny ton i inläggen från vanligtvis sportsliga duon Storbjörn och Lillbjörn
Den här aggressiviteten och den här hånfulla hållningen har vi inte sett tidigare.
Nu tar vi några djupa andetag.
* * *
Det råder debatt i soffan om Bergerons tackling var ful eller inte. Inte, bestämmer jag. Fin arseltackling såg det ut som i mina ögon.
* * *
Och Julia ska herrarna björn ha klart för sig att man inte bråkar med här, nedlåtande inlägg visavi henne får man verkligen inte publicerade.
* * *
Loui Loui är overdue för ett mål.
Så han är min Boston-hjälte.
I Montreal säger jag Eller.
Eller…jo, jag säger Eller.
Hi hi

Canadiens genomför sitt bortaspel med rent provocerande effektivitet.
De är tillbakapressade mest hela tiden, men håller tätt – och sticker upp i en kontring och gör ett mål till.
Det måste vara fruktansvärt frustrerande för motståndaren…
* * *
Bruins har inte heller studsarna med sig mer än Kalle Anka hade när han var ute på äventyr med den tursamma Alexander Lukas.
Det blir ju nästan löjligt här i sista PP:t, när Iginla plötsligt förvandlas till Stevie Wonder efter Prices första kanonräddning och missar returen med en country mile och Dougie Hamilton några ögonblick senare sätter pucken klockrent i stolpen.
Frustrerande var ordet.
* * *
Gabriel fucking Bourque – igen!
När fick han plötsligt för sig att han är Ovetjkin?
* * *
Nu behöver ju Falk inte ge sig in i danskdebatten, Tobias Pettersson.
Du gav det svar han, gapskrattande, hade beskrivit som det enda tänkbara för alla som inte har fel på hjärnan…
* * *
Sekvensen när Marchand rappar Desharnais rakt över armarna och Habs-centern inte ens reagerar säger nog en hel del om hur Therrien beordrat sina boys att genomföra den här matchen.
Svara inte på en enda provokation, gå inte in i något tjafs efter avblåsningarna…
* * *
Nu menar Micke att Montreal påminner om Almtuna.
Stora ord.
Men ja, även Micke, känner Niklas Eriksson.
* * *
Ett litet klarläggande:
Jag åker – nog – härifrån imorgon, men det är inte säkert att jag är i någon arena redan då.
Under helgen, däremot, då blir det nog livedans – givet att ackrediteringsansökningar går igenom, vilket inte är alldeles säkert i alla hallar den här tiden på året.
* * *
Om kongressen någonsin utreder den tortyr som påstås ha utförts av medborgare i det här landet måste man ta en titt även på de på NBC som beslutade att veva samma jävla reklamsnuttar om och om igen i varenda hockeysändning.
* * *
Om det här står sig gissar jag att Bruins-fansen tröstar sig med det faktum att de förlorade även inledningsmatchen mot Detroit.
Helt sant.
Men – det här känns som en motståndare av lite annan kaliber.
* * *
Verkar vara nåt halvknas med Disqus ikväll.
Beklagar det.

Dagen-efter-känsla my ass.
Den har evaporerat efter ungefär en minut.
Längre tid tar det inte för den här serien att anta formen av en blodig strid på liv och dld mellan två gläfsande hungriga vargflockar som båda fått vittring på ett efterlängtat byte som bara räcker åt den ena.
Slutspelsfebern är tillbaka – direkt.
* * *
Nog är Habs bra – på riktigt.
Björnarna leder ju i dansen och skapar mest, men gästerna hänger – som alla bra bortalag – följsamt med i alla steg, kommer i sylvassa kontringar när tillfälle ges och så är ju Price priceless i kassen.
* * *
PK Subban vet hur man replikerar när det sitter bostonites och buar varje gång han har pucken.
Men en tjong i PP-medaljongen – och mål direkt.
* * *
– Rene Rancourt is excited, skrockar Kenny Albert
Det kan man lugnt säga.
Han kanske inte sjunger som Sinatra längre – idolen, det kan jag svära på – men vilken obetalbart festlig karaktär.
* * *
Jag har min kompis Micke på besök ikväll.
Hn gillar, egentligen, bara djurgårdare och surar ju därför över att Dogge inte får spela, men konstaterar plötsligt att Loui Loui ser ut som en rockstjärna i sin numer långa hårman.
Ja, visst gör han?
Det är lite britpop 1996 skulle jag säga. Han kunde ha spelat bas i Supergrass eller Elastica.
* * *
Det känns redan som att man kan slå fast att det lag som vinner den här serien går till final.
* * *
Om jag säger att Lars Eller – som jag alltid glömmer bort hur mycket jag tycker om att titta på – är Danmarks bäste hockeyspelare, vad säger ni då?
Alla utom Björn Falk får svara…
* * *
Öh, vad menar du, Daniel Åhman – varför är det synd om soffan och varför tror du att det blir så många matcher i den?
* * *
Men snälla Torey Krug, vad gör du?
Man ska skjuta när man har öppet mål. Inte stå och fundera om det går att göra något ännu snyggare.
* * *
Micke, som bara ser svensk hockey till vardags, frågar om det här verkligen är normalt slutspelstempo.
Det är ju det.
* * *
Jag är här ikväll och sedan åker jag igen
Var får ni se – men det är inte dit ni förväntar er, så mycket kan jag avslöja.
Den serien får vänta till den når Manhattan….

Känslan när man återvänder till festivalområdet mitt under eftermiddagen Roskildefestivalens tredje dag och försöker peppa upp sig för en dagsljusspelning med Regina Spektor…
Känslan när man kliver upp dagen efter en riktigt lyckad urladdning till fest och tror att en hämtpizza och några videofilmer ska dämpa vemodet..
Känslan när man tar det idiotiska beslutet att pina i sig en återställare för att komma i samma glada stämning som igår (det gör jag förstås aldrig och alla unga läsare, ta er i akt – det är mycket dumt och farligt och slutar lätt med att man blir bloggare eller något lika förkastligt!)
Det är den känslan i fall jag sitter här med när vi nu kastar oss in i Stanley Cup-slutspelets andra omgång mindre än ett dygn efter valborgsnattens omskakande trippeldrama.
Det hade varit mycket roligare, mycket bättre och mycket lättare att få feeling om NHL unnat oss en dag av återhämtning, en liten buffertzon som liksom markerar ett då och ett nu.
Men icke.
Tjong i medaljongen och rätt in i elden igen.
Bananas, är det. Bananas.
Men vi gör förstås ändå ett försök att jabba upp temperaturen med en finlirande liten blogg från korresoffan.
Är ni med?
* * *
Kul ändå: De har inte varit in action sedan förra tisdagen, så det känns nästan som att vi får se ett helt nytt slutspelslag när Canadiens går upp i kvällens öppningsbatalj i TD Gaaaden.
Jag är – som alla andra – mycket nyfiken på var de står. Det är, som jag påpekade redan i nattens tipsförsök och sedan fick ovett för av twittrande Habs-fans som tror att jag har något emot deras idoler, inte helt klarlagt om det i första hand var dom som var bra eller om det var unga Bolts som var dåliga i den första knockout-serien.
– En kombination, menade Douglas Murray när jag pratade med honom några dagar efter den fullbordade sweepen. .
Well. Nu är det korten-på-bordet-tajm. Kan de utmana Bruins, då är de bra på riktigt och har chans att gå hela vägen.
* * *
Idag var Rangers – och Carbomb! – på förstasidan på New York Post.
Det är det tydligaste tecknet på att hockey, äntligen, börjar bli lite hett i världens huvudstad – och inget gläder mig mer.
* * *
En kompis, vi kan kalla honom August, lovade att spara ut Ralf Edströmska polisonger om Kings verkligen vände mot Sharks.
Så ser ni en på stan som ser ut som han flugit in från 1975 vet ni:
Där är Biffens polare August.
* * *
Det enda skälet att, möjligen, önska att Habs får stryk ikväll – och helst då i första hand för att de har problem med Bostons fysik – är att nämnde Crankshaft Murray i så fall kan få chansen i Game 2.
Det vill jag
* * *
Okej.
Andrarundan.
Nu börjar den – och snart är vi inne i samma feber igen, vänta bara.