Inlägg av Per Bjurman

Ain’t no love in the heart of the city, del 2

NY Rangers – Philadelphia 1-0 (Period 1)
* * *
Spelarna verkar inte så överdrivet mycket piggare än er bloggare när han stod och fumlade med sin slipsknut i gryningen.
Det är en seg, slarvig och långsam period.
Framförallt tycker jag Rangers ser mer än lovligt söndagsförmiddagsletargiska ut – men naturligtvis är det just när det håller på att sagga ihop helt som Marc Staal lyckas fösa in ett skitmål på en Mason som visserligen är lite skymd men likafullt påminner lite väl mycket om en Fleury på klassiskt playoff-humör just där.
Jag vet inte alls vad som händer om det fortsätter likadant, men det vore roligt om det inte gjorde det.
* * *
Hagge har vaknat på fel sida och inleder matchen med två raka utvisningar, en per byte precis i starten.
Som Grosse sa:
Han är ändå från Södertälje…
* * *
Stämningen?
Jämfört med Wells Fargo och TD Gaaaaden är det som en scen i en Bergman-film, när det enda man hör i ett kalt och kargt rum är en klocka som slår och så kommer en allvarlig Liv Ullman med håret i hård knut i nacken in och säger ”far är död”.
Så är det.
* * *
Att se Gill på rören är verkligen som att se en jumbojet dansa vals.
Men det är fan lättare att runda Manhattan än att ta sig förbi jätten, för att nu plocka fram en gammal mediaklassiker från Big Kjell Samuelssons debut i den här hallen back in the day.
I love it!
* * *
Den store Gunnar Svensson – ni vet Svesse – meddelar på twitter att västgöten Strålle Strålman avgör idag.
Så ska jag spela Syconaut-hits kvällen lång, det lovar jag.
* * *
Mycket riktigt, Eken är vansinnig över kylan.
– Ska man behöva få kallbrand när man går på hockey, rasar han.
Man kan undra.
* * *
Jag fattar fortfarande inte att Vigneault petat Carbomb, särskilt inte som Miller bevisligen haft väldiga problem med positionsspelet tidigare, men coacherna får ofta kli i fingrarna efter förluster och gör förändringar i laget bara för sakens skull.
Det gjorde däremot inte Berube, som gör bättre och bättre intryck för varje gång jag lyssnar på honom, inte
– Man ska inte ändra på saker enbart för syns skull, sa han efter förlusten i tisdags.
Nej, precis.
* * *
Martin Hägerström, du känner tydligen din biff bra du…S & W är ett mycket hett alternativ för aftonen.
* * *
Susan Sarandon inzoomad i jumbon – och Gris-Olle buar.
Inte helt överraskande gillar han inte vänsterradikaler…
* * *
Är det inte bara fasoner att de kilar in en reklampaus när det är mindre än två minuter kvar?
* * *
Desto gladare blir Gris-Olle när de zoomar in självaste Jim Carrey – och den glade komikern svarar med sina patenterade ögonbrynsmoves.
* * *
For the record:
GIVETVIS följer jag upplösningen i The Madhouse on Madison innan jag tar min night off, jag har inte blivit helt sinnessjuk.
* * *
Sällan har det behövts mer kaffe än just nu, så nu ska jag prata lite med Eken.

Ain’t no love in the heart of the city

Det är ljummen vårförmiddag på Manhattan, solen ler från klarblå himmel och hatet sjuder i luften kring åttonde avenyn och 33:e gatan.
Jo, hatet.
Vi är ju framme vid Game 5 i serien mellan Rangers och Flyers och det som brukar kallas rivalitet förvandlades på vägen hit långsamt till något större och allvarligare.
Spelarna har skavt mot varandra i tio dagars tid vid det här laget. Alla känner varje egenhet hos motståndarna på andra sidan, kan deras tjuvtricks, vet hur de luktar, hör föraktet när en Hartnell eller en Dorsett fyrar av ännu en grov förbannelse, stör sig på frisyrer och näsor och sätt att tacklas och kan inte ens stå ut med tanken på att det är dom DÄR jävlarna som kan krossa en dröm man närt sedan barndomen.
Det går över efter den handskakning som väntar senast på onsdag, blodet svalnar så fort krutröken lagt sig, men just nu vill Rangers se Flyers lida och vice versa.
Det är då playoff-hockey blir verkligt fascinerande.
Det är då vad som helst kan hända.
Det är då det är en lika kittlande och skakande upplevelse att vara vittne på ishockey som under under den typ av världshändelser Peter Kadhammar och Wolfgang Hansson bevakar.
Var det idag, föreslår jag härmed – med bloggen som ciceron på slagfältet.
* * *
Jag är , efter en ännu en natt med avsevärt många färre timmars sömn än doktorn föreskriver, först på plats i Gardens pressrum i svinottan och när näste kollega, en av världens bästa hockeyfotografer, anländer utbrister han lätt förfärat:
– Are you on Stockholm time or what?
Ja, man kan undra.
Att stå sömndrucken i badrummet och knyta slips vid åttasnåret en söndagmorgon och sedan gå ut i fågelkvittret och hoppa in i en taxi för avfärd mot hockeymatch känns ungefär lika overkligt som när man fastnat i fel tidszon.
Men det är bara så här under själva morgontimmarna, innan kaffet hunnit verka och gäspningarna fortfarande hotar att spräcka käklederna , jetlag-feeling dröjer kvar.
Så fort dom släpper pucken där nere blir allt som det ska igen.
* * *
Game 5-hettan hade varit ännu intensivare om vi kunnat räkna in elimantion-faktorn i ekvationen också.
Den dimensionen saknas ju när det står 2-2 – ingen kan bli utslagen.
Men redan på tisdag är vi där, matematikens lagar stipulerar obönhörligen att ena parten alltid har slagläge i Game 6, och bara det faktum att det går att skaffa sig det läget brukar räcka väldigt långt.
* * *
Flyers parkerar en husvagn på isen idag.
För som väntat kan Grosse Grossman tyvärr inte spela, hans knä sa tack och hej efter att ha behandlats som Linda Blairs huvud i ”Excorsisten” nere i sarghörnet i Wells Fargo i fredags.
Och istället slänger Berube – som Hento förutspådde – in Hal Gill.
Med min fetish för svenska hockeyspelare hade jag förstås föredragit Erik Gustafsson som ersättare, men det har sitt ovedersägliga underhållningsvärde att se ett livs levande brott mot naturlagarna på skridskor, så tack ändå.
* * *
Tillika hade det onda blodet i serien om möjligt kokat på ännu högre temperatur om upplägget varit lite mer komprimerat.
Lite nerv, puls och – ja, just det – hat går förlorat när de som bestämmer låter flera dagar passera mellan varje rond.
Det ska vara tjong i den holmgrenska medaljongen varannan dag – eller ännu hellre kväll… – när potterna är så här stora.
– Ja, instämde Grosse i tisdags, man går ju bara och väntar på matcherna. Jag trodde det var playoff…
Men NBC vill ha det så här och då blir det så.
* * *
Carbomb Carcillo har, kan jag tycka, inte fått någon riktig chans att etablera sig som publikfavorit i sin nya hemmahall.
Men han spelar idag och efter showen nere i Wells Fargo gissar jag att Garden Faithful kommer visa sin fulla uppskattning.
Det blir skoj.
* * *
Vaktmästarna har tydligen bestämt sig för att Garden kan agera kylskåp också.
Jisses faktiskt.
Eken, som hatar kyla med samma hetta som han älskar mat, kommer inte bli glad.
* * *
Paul Holmgren, Flyers general manager, går omkring på pressläktarbalkongen och ser luguber ut en knapp timme före första nedsläpp.
Det är förmodligen det där levande brottet mot naturlagarna som oroar.
* * *
Först nu slår det mig, på riktigt, att det dröjer minst ett år tills jag får gå på slutspelshockey i Detroit, se bläckfiskar plaska i The Joe- isen och höra hela den plågade motorstaden stämma upp i en rungande ”Don’t Stop Believing” under trygg ledning i slutet av tredje perioden.
Fan så tråkigt.
* * *
Någon har glömt gamla matrester i ett kylskåp på redaktionen i Stockholm och bör omedelbart se till att de avlägsnas.
Det kom just ett din-mamma-jobbar-inte-här- mail till alla i ärendet.
* * *
Brooksie krönikerar idag om att Rangers en gång för alla måste ta initiativet i den här serien nu.
Vill de gå vidare – och ha lite bränsle kvar i tanken i nästa showdown, mot Pittsburgh eller Columbus – låter det onekligen som en bra idé.
Men det här är Rangers och även om de vinner idag är jag fullständigt övertygad om att det blir en Game 7 här inne på onsdag.
Om de däremot förlorar är jag långt ifrån lika säker…
* * *
Man vet att det är tidig söndagsmatiné när Joel Osteen håller tv- predikan från sin megachurch i Houston på pressläktarmonitorerna – inställda på NBC – när uppvärmningen börjar.
* * *
Det episka skägget ringde igår kväll, när Wings var hemma i Detroit igen, och berättade att han hade börjat spara sitt Ben & Gunnar-buskage när han blev skadad och hade tänkt raka det i samband med tillfrisknandet, men att det inte hanns med innan comebacken.
– Men nu ryker det, sa han.
Synd.
Det var det mest imponerande skägget i hela NHL-historien.
* * *
Unge J.T Miller är med på värmningen.
Bara det inte betyder att Vigneault fått en propp och petar Carbomb – seriens stora underhållningsmoment
* * *
Masen, som vi väl får kalla Mason när nu kommentatorsspårslegendaren John J dragit paralleller mellan honom och Dalarna, ser extremt taggad ut på värmningen.
Han är inne i det här nu, och tänker göra livet jävligt för Rangers.
* * *
Jo, tammefan:
Nu kommer beskedet att Carcillo ÄR petad.
Det är bara ett par kvarter till St. Vincent-sjukhuset, kan någon köra ner Vigneault och undersöka huvudet på honom?
* * *
Ikväll…
Ikväll är jag off, hur mycket do-or-die det än är i Dallas, och ska gå ut och äta en praktfull middag.
Ni kan inte föreställa er hur mycket det behövs.
* * *
Det är bäst man kollar nu när Vigneault blivit galen…jo, Henke ska stå i alla fall.
* * *
Det här blev ett aningen kortare slutspelsintro än normalt, är jag rädd.
Skyll på den okristliga starttiden, skyll på att jag inte sover och skyll på Anders Dahlgren, den gamla boven, som fick mig att bränna krut på sena matcherna igår.
Skitsamma, nu åker vi.
Hate is in the air.
Ha så kul.

Saturday Night Stanley Cup Maraton, del 11 – The End

Nej, 03.27 tar det bara – och det är en finnig artonåring som vräker in den avgörande sudden-pucken.
Vad hade ni hunnit med när ni var arton?
Den mest dramatiska triumfen i mitt liv var att jag tog körkort, vad jag kan minnas
Nathan MacKinnon har nu avgjort en svinviktig Game 5 i ett Stanley Cup-slutspelet och just det:
Han leder poängligan i Stanley Cup också.
Det är rätt häftigt.
* * *
Jo, jag ser ju också på repriserna innan övertiden börjar.
Det är grov fasthållning när Wild ska lägga den i tom kasse och därefter ännu grövre offside momentet innan Av’s kvitterar.
Det sätter lite sordin på den här segern.
Men slikt brukar jämna ut sig och låt oss hoppas att det gör det uppe i Xcel också.
Alltså – minst ett felaktigt mål åt Wild på måndag…
* * *
Nu är det sovdags här.
Matiné väntar på Garden imorrn igen.
Då hörs vi.

Saturday Night Stanley Cup Maraton, del 10

Avalanche kan vara världens bästa lag med tom kasse och en extra utespelare.
Det blir ju nästan alltid mål när dom sätter in all-or-nothing-pushen i det läget.
Nu är det Parenteau som till slut kommer stormande med den där vildögda skogshuggarattityden och vräker in kvitteringen.
Säg vad ni vill – det är imponerande.
* * *
Det är något, eh, vad ska säga, djärvt, av domarna att ta ut Landeskog för att han sprutar is på Kuemper. I Pepsi Center. När det är fyra minuter kvar av en slutspelsmatch. Och motståndarna leder med 3-2.
* * *
Matchen i San Jose lämnar jag nu därhän, om somliga ursäktar.. Kings är tillbaka och tvivla inte:
Dom kan vända det där.
* * *
En sen bbq-supé kan vara det som behövs ibland…
* * *
Nu blir det åka av i Pepsi Center.
Mina matchhjältar:
Granlund (förstås) för Wild och Landeskog (jodå) för Av’s.
Och avgörandet sitter efter 5.17.

Saturday Night Stanley Cup Maraton, del 9

3-0 till Kings…
Jo, jag tackar.
Är det något lag som kunna kunna tillbaka och vända efter de tre såna katastrofer är det Kings – och är det något lag som ska kunna bli fjärde laget i historien att tappa ett 3-0-övertag är det Sharks.
Jag tycker synd om er, tappra hajfans i spåret.
* * *
I Denver är det härligt infekterat och grinigt. Hey, till och med Gabbe Landeskog och Koivu går en liten boxningsmatch.
* * *
Å andra sidan:
Är det i något slutspel, och i någon serie, Kings ska kunna slarva bort en så här stor ledning efter en halv match, så är det här.

Saturday Night Stanley Cup Maraton, del 8

Ojvoj, Kings tar ledningen i Sharktank.
Nu har ledningar i och för sig inte betytt mycket i den serien – allra minst de Kings skaffat sig på bortais – men i alla fall.
Med tanke på historien, med tanke på hur vissa tongivande spelares nerver brukar börja fladdra i skarpa lägen, finns det nog Sharks-fans (Dahlgren?) som behöver åtminstone en halv Xanax redan nu.
* * *
Jag skriver texter för fullt, det har ringt i luren nämligen, så fokus på tv:n är sådär, men mitt intryck är att det varit rätt låst och avvaktande i Pepsi Center.
Och snacka om nyckelmatch, det lag som vinner ikväll tar den serien – jag är helt övertygad.
* * *
Nu är det en lite gubbe på väg hit med bbq.
Hurra!

Saturday Night Stanley Cup Maraton, del 7

3-1 har varit Sidney Crosbys motsvarighet till Lost-Hurleys 4, 8, 15, 16, 23 och 42.
Och det var ändå en minut kvar när Letang sprätte in 3-1 i tom kasse, så helt bombsäker kunde Pens-kaptenen inte känna sig.
Men inget mer hände, så nu ska förtrollningen förmodligen bruten – precis som den vl till slut gjorde för Hurley.
Nu vinner Pittsburgh Game 6 i Nationwide också, jag är helt säker.
* * *
Ojvoj, NBC visar förföriska skymningsbilder från Denver, med Klippiga Bergen i brandgul fond, innan nedsläpp i Pepsi Center.
Det fanns ett budskap i de bilderna:
Du måste åka dit, Biffen.
Okej.
Jag ska.
Men fört ska vi se på tv:n om Gabbe, MacKinnon och Stastny kan ställa till med ny show när de nu har hemmafördel igen.

Saturday Night Stanley Cup Maraton, del 6

När Foligno hade avgjort Game 4 i Nationwide i förrgår förde han en odiskutabel sanning till torgs:
– Det lag i den här serien som lär sig försvara en ledning kommer att vinna.
Ja, hans eget Columbus hade chansen ikväll, men nooooo
* * *
– The uneasiness has left the building, säger Joe Micheletti när Kunitz kvitterar och Pens får en sån där momentum-kick man sett under hela serien.
Men den kan snabbt komma tillbaka, ber jag att få replikera.
Det ligger mycket i den här texten som en Pittsburgh-fanatikern Tony länkade till på twitter igår:
http://triblive.com/sports/joestarkey/5983382-74/penguins-game-team#axzz2ztara0fP
* * *
Den här Boone Jenner – förträffligt namn för övrigt, det låter som en trapper Zeb Macahan kunde ha jagat buffalo med på Wyomings väldiga slätter – hade jag ingen koll på alls när slutspelet började, men han gjorde alltså sitt tredje mål i första perioden och har varit en av de stora profilerna.
Såna genombrott gillar man.
* * *
Joe Micheletti är förresten slutspelets store off ice-krigare och måste ha bagarväckning monumentale varje morgon för han är överallt hela tiden; i Dallas ena dagen, i Philly nästa, sedan tillbaka till Dallas och ånyo i Philly ett dygn senare – och nu står han i Consol och babblar.
Med brutet ben.
Sån stamina har inte Biffen längre…
* * *
Oak Man, på plats i Boston för Viasat, har redan fått bekräftat att VM inte är aktuell för papa Kronwall och säkerligen inte heller för Zäta.
Sa ju det.
* * *
Dahlgren, jag inser först nu att matcherna i Denver och San Jose krockar. Hur ska det HÄR gå nu då? Du får trösta dig med att jag i alla fall är på plats när Sharks och Bruins går upp i finalen…oops.
* * *
Bästa svenskarna i Stanley Cup playoffs so far:
1. Carl Söderberg.
2. Niklas Hjalmarsson.
3. Gabriel Landeskog.
Är vi överens?
* * *
Någon jävla gång måste väl Sidney Crosby ändå explodera här, no?
* * *
Bubblarna på Sverige-listan: Loui Eriksson, Jonas Brodin, Niklas Kronwall, Henrik Lundqvist, Alex Steen, Jonas Gustavsson, Carl Hagelin och Rickard Rakell.
* * *
Häftigaste vore om Leonsis i Washington gjorde en John Davidson och plockade in en europeisk GM.
In med Tommy Boustedt.
* * *
Bloggen börjar bli lite sugen och frågan är om det inte ska bli lite BBQ ikväll, Saturday night och allting
* * *
Pens vinner ändå ikväll.
Frapperande nog med 3-1 – och sen är den svarta magin i den Hurley-i-Lost-jinxade sifferkombinationen bruten..

Saturday Night Stanley Cup Maraton, del 5

Ojvoj, nu blev det deadline-race monumentale.
En halv minut innan Jarkko, redigerarnas egen Jari Kurri, absolut måste ha texten hemma i Stockholm hade jag fått fortfarande två stycken kvar och skrev som Carl Hagelin åker skridskor.
Då blir det ingen Gabriel Garcia Marquez-höjd på prosan direkt, men – det kom hem som det skulle.
Däremot hann jag inte så mycket av försteperren i Consol, noterar bara att Jackets har ledningen med 1-0 och det är ju aldrig bra, så ni får gärna uppdatera.
Vad har hänt?

Saturday Night Stanley Cup Maraton, del 4

Red Wings säsong är slut och Boston Bruins går upp mot Montreal i vad som borde bli en episk serie i sex-sju delar.
Inte mycket att säga om det.
Boston är ett bättre hockeylag än Detroit – tyngre, snabbare, skickligare, djupare och förgyllt med vassare målvakt – och vinner alldeles rättvist i fyra raka.
Nu ska det randas här, så att jag – eventuellt – kan undvika Anders Dahlgrens vrede och blogga lite Kalifornien-derby framåt natten…
Men vi hörs redan under 3-1-ekvationen i P-burgh.

Sida 883 av 1346