Well, Wings vägrar rida ut i solnedgången utan att föra lite väsen på vägen, sprattlar till i ett powerplay och får in en kvitteringen.
Men efter en härva med utvisningar på slutet tar Chara – Bostons egen Godzilla, bra där ”Örebropojken” – fram jättesläggan och Bruins återtar ledningen.
Uppförslutet är konstant för gästerna
* * *
Näe, Storbjörn och Lillbjörn, här jinxas ingenting – Loui Loui och Carl Carl är mina pojkar det med och vem skulle ha något emot drömserien mellan B’s och Habs?
En klassiker redan innan den börjat.
* * *
Det är verkligen en serie besynnerliga utvisningar i slutet av perioden, men de som DeBajser och olyckan Smith tar kan ingen klaga på.
Där sätter de hela säsongen på spel, kretinerna.
* * *
Fin lördagshetta i kommentatorsspåret nu, det gillar vi.
* * *
Wings har ju faktiskt ytterligare några chanser – som när Alfie kommer fri – men Rask är Vezina Trophy-nominerad av en anledning.
Jävlar vad säker han ser ut.
* * *
Har vi några tips för övriga tre matcher under kvällen?
Jag tror det kan bli riktig show i Denver och tänker följa den noga när den som haft 3-1-övertag i Consol till sist fått stryk
* * *
Det blev så hetsigt när jag till slut kom hem från Philly och satte igång den här bloggen att jag inte ens hunnit sätta på kaffebryggaren.
Dags att korrigera.

Red Wings enda lilla chans bestod i att få första målet.
Men det är det Loui Loui som stänker in i ett powerplay efter tre och en halv minut och redan då känns det som ridån går ner i Detroitland.
För de konstiga tappa-ledningar-tendenser vi sett hos alla andra i det här slutspelet finns inte hos Bruins.
De är svåra att spela mot i alla lägen – och snudd på omöjliga när de fått övertag.
* * *
De enda Detroit-spelare Mårts eventuellt kan hoppas på tror jag är Hästpolo-Gustav Nyquist, Joakim Andersson och Monstret.
Ken Holland tillåter givetvis aldrig Zäta att åka på ytterligare en internationell turneringen i det här läget, Kronwall blev pappa i torsdags, Jonte Ericsson är skadad och spelar inte, Alfie har gjort sitt i landslaget och The Mule är helt enkelt inte typen som lämnar familjen och drar till Minsk efter en så här lång säsong.
Och by the way:
Likaledes nyblivne pappan Pavel kommer tacka nej till Ryssland.
* * *
Zätas skägg är ändå matchens lirare.
Hollywood borde ringa och erbjuda det en roll i nästa filmatisering av bibeln.
* * *
Åhman, trafiken gjorde sitt till, men framförallt blev det sent med lämningar även igår och alldeles oavsett är begreppet utvilad, i all sin storhet, inte kompatibelt med inledande omgångar i Stanley Cup-slutspelet.
* * *
Red Wings tillvaro skulle bli mer angenäm om The Mule började skjuta skarpt, kan man ju slå fast.
* * *
Trailern för nya ”Godzilla”, pumpad i nästan varje reklampaus på NBC, är väldigt otäck.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Dougie Hamilton börjar verkligen se ut som en framtida Norris-kandidat.
* * *
Två perioder kvar. Sen lär det bli handshake i Gaaaaden.

Jersey turnpike var jammed med broken heroesheroes on a last chance power drive – och vid den vidriga kröken ner mot Lincoln Tunnek var det fullständigt hjärtstillestånd.
Men jag hann mot all odds hem och hinner se det som lär bli Detroits sista dans för säsongen.
Däremot hinner jag inte få ihop mycket till intro innan de släpper pucken i Gaaaaden.
Ett par korta saker bara:
* * *
GM GM får, till sist, packa ihop i Washington och tar Oates med sig. Bara bra det Något radikalt behövde hände i huvudstaden och mer kan definitivt komma. Det kanske rentav kan vara skäl att börja titta på hur mycket man skulle kunna få för nummer 8….
Av rent personliga skäl hoppas jag Calle Johansson blir kvar bara. Allt annat vore trist.
* * *
Big Rick Nash får sina slevar i New York-media idag. Det var, påminner till exempel Brooksie om, för att han skulle göra den typ av avgörande mål som Rangers aldrig lyckats tvinga fram i matcher som den igår, men det har det ju blivit si och så med.
Därför lär det bli Game 7-kalas även med Flyers.
* * *
Om det stämmer som Stefan Bäckman skriver på twitter om likheterna mellan Blues förstarunda ifjol och den i år – och det gör det säker, Bäckman verkar ha koll – är det ännu mer kusligt än 3-1-matematiken Penguins-Jackets-serien.
Första matchen ifjol: Alex Steen avgör på övertid.
Förta matchen i år: Alex Steen avgör på övertid.
Andra matchen ifjol: Barret Jackman avgör på övertid.
Andra matchen i år: Barret Jackman avgör på övertid.
Tredje matchen fjol: Blues blir nollade.
Tredje matchen i år: Blues blir nollade.
Fjärde matchen ifjol: Blues förlorar med 4-3.
Fjärde matchen i år: Blues förlorar med 4-3.
Femte matchen i fjol: Blues förlorar med 3-2 på övertid.
Femte matchen i år: Blues förlorar med 3-2 på övertid.
Hallå?
* * *
Ja, Red Wings – nu med Alfie i laguppställningen igen – har grävt sig upp ur djupa hål förr och Bruins hade samma läge mot Toronto efter fyra matcher förra säsongen.
Så vad som helst kan hända.
Men det skulle förvåna om den här serien inte tar slut idag.
Snart vet vi.

Philadelphia – NY Rangers 2-1 (Slut)
* * *
Det råder högtryck i hotellbaren när jag passerar på väg mot rummet.
Men nej.
Nej.
Nej.
Det hinns bara inte med.
Jag ska skriva Rangers, ringa Yellbear i St. Louis och se färdigt matchen i Honda Center på tv:n
Men blotta anblicken av en fullsatt bar en fredagkväll får det att sjunga till i själen.
Nån gång, nån kväll i ett annat liv, kommer även Biffen att vara del av det där upphetsade sorlet…
* * *
Så det blir alltså en låååång serie mellan Rangers och Flyers – och ingen hade ju egentligen räknat med något anat.
Men det är typiskt Rangers att aldrig ta initiativet i, och stänga, en serie,
De har inte haft ledning med mer än en matchs marginal sedan de slog Devils i första rundan 2008.
Det är sex år sedan.
* * *
Hade NBC super-bleep påslagen i mitten av tredje?
Annars lär det ha hörts hur 18 000 Flyers-fans skanderade ”Fuck Carcillo” med rätt rungande eftertryck och det går ju inte för sig i amerikansk tv…
* * *
Sista 40 sekunderna var det som att Rick Nash fått en elektrisk stöt i arslet och bara kom på att just ja, man kan jobba också.
Dessförinnan var han, återigen, Rangers motsvarighet till No Show Joe i norra Kalifornien,
* * *
Den lille norrmannen som spelar den stora hockeyn klipper Giroux med en bomb till tackling i mittzonen, stormar norrut, får en passning av Brassard och fyrar av ett skott, men nope.
Det hade varit en sekvens för highlight-reelarna annars.
* * *
Det regnar när jag kommer ut i segerfesten på parkeringsplatsen i Philly-kvällen.
Det hade jag inte räknat med och därför känns det som att jag vill berätta det.
* * *
Rangers hade mest puck idag också, avlossade flest skott och stängde ner Flyers offensiv rätt bra – men samtidigt spelade Flyers mycket bättre defensivt och Mason blev verkligen ett lyft i kassen.
Det var skillnaden i game 4.
* * *
Nu blir väl Dahlgren arg igen, men jag tänker stänga butiken och avnjuta sista perren i Anaheim med de två öl jag till ändå tog mig friheten att beställa upp med philly cheese-mackan på room service.
Sorry, men så måste det bli.
Imorrn stormar jag hem till korresoffan igen och jag hoppas vi hörs när Bruins och Red Wings går i clinch i Gaaaaden.
Tills dess, några bilder från de här dagarna i Philly.

Kommer återigen tillbaka till Philly- hotellet för att avnjuta en lång overtime, men hinner inte mer än slå ner röven i fåtöljen förrän kapten Toews kommer ut från båset, får pucken och helt fri åker upp och avgör på Ryan Miller.
Ojvoj.
Nu är det verkligen blues i St. Louis.
Det håller ju på att sluta likadanat igen.
De gör en suverän grundserie, vinner de två första playoff-matcherna – men plötsligt vinner en tung, slutspelstestad motståndare tre raka och i övermorgon kan säsongen mycket väl vara slut.
Och jag börjar få en känsla av att vi sitter i The Madhouse on Madison framåt sommaren igen…
Nåväl:
Nu ska det randas referat, skrivas slutrapport och kollas på Anaheim-Dallas.

Slut, Giroux garanti står sig – Flyers vinner med 2-1.
Mer kommer om någon timme.

Philadelphia – NY Rangers 2-1 (Period 2)
* * *
Nu är det party i Huset Gud glömde.
Matchen – ja, hela serien – står ju och vippar i ovisshet i sju minuter nånting.
Sen gör Flyers ett ryck, får med sig en utvisning, ställer till med ett riktigt vasst och snabbt powerplay och så ser Voracek med en briljant styrning till att fansen får fira en ledning första gången sedan nedsläpp i tisdags.
Därefter tycker jag att hemmalaget, underläget i skottstatistiken till trots känns lite hungrigare och hetare.
Men misstanken att det blir övertid idag har dock fortfarande bärkraft.
* * *
Hör att Read berättat i tv-intervju att 1-1-målet var en genomtänkt variant; Akeson hade sagt att han skulle dra den i planket och lägga upp för kompisen.
Akeson Lidström over there.
* * *
Ja, Robban du får tycka det – men i just det här kommentatorsspåret uppmanar vi till att tycka med lite finess och kanske spara på ettret, inte braka loss med ”äckel” och ”spy” och så.
Är det OK?
* * *
Grosse är, sannerligen, inte typen som ligger kvar på isen och grimaserar i onödan, så tyvärr – det kan nog vara rätt illa med hans knä.
* * *
Standarden på Rangers PP skiftar som på ett Stones-album i mitten av sjuttiotalet och har ikväll plötsligt stabbig Tortorella-prägel igen.
* * *
Hento, menar du det? Hal Gill ersätter Grosse om han är satt ur stridbart skick? Då går jag ner i spagat.
Men Erik Gustafsson är väl också ett tänkbart alternativ, är han inte?
* * *
Soldater som kommit hem från Afghanistan zoomas in på jumbon och Wells Fargo utbrister i mullrande ”USA, USA, USA”-ramsor.
Och det är nog bäst, Snyder slänger förmodligen ut de som inte hänger på.
* * *
Gamle rundhylte Dan O’Halloran faller näppeligen för något publiktryck, han har varit med för länge och är för luttrad – för att inte säga direkt cynisk – för det.
* * *
Giroux får fortfarande inte till det och Philly-journalisterna beskriver det nu som att han kramar sin klubba till sågspån.
Flyers-stjärnan är med andra ord tillbaka där säsongen började.
* * *
Rinaldo är väldigt nära att göra sitt första slutspelsmål – på Mason.
* * *
Å andra sidan slår det inte precis några gnistor om Rangers store forwadrsstjärna heller.
Big Rick Nash heter han och är en så märkligt lam non-factor när det blir stora matcher att man kliar sig både i huvudet och på näsan.
* * *
Hossa har vaknat.
Ojvoj, Blues.
Dom måste vinna ikväll.
Annars slutar även det här slutspelsäventyret i sorg och elände.
* * *
Jag är ingen mase, John J. Jag är en mas. Utan e. Nån ordning får det vara…
* * *
Nu börjar det kännas, och märkas på formuleringarna är jag rädd, att sömnen det senaste dygnet inskränkt sig till en lundqvistsk pre game-nap i eftermiddags, men vi biter förstås ihop och följer det här dramat in i natten.

Philadelphia – NY Rangers 1-1 (Period 1)
* * *
Flyers är, av lättförklarliga skäl, angelägna om att få en bättre start än i de senaste matcherna och kommer ut med mighty energi.
Men de har fortsatt svårt att komma till lägen, även i ett tidigt PP, och plötsligt har Rangers gjort första målet – igen.
Sen lyckas Read visserligen kvittera, på en underlig retur från kortplanket, men hemmalaget skapar inte mycket, får exempelvis bara iväg sex skott på hela perioden – och gör sig dessutom skyldiga till en dyster parad overturns och och oprovocerade felpassningar.
Berube måste få till en uppstramning, annars blir det svårt att infria Giroux-garantin…
* * *
Utvisningar verkar vara en bra grej för Rangers.
Dominic Moore gör ju en Carbomb, kommer direkt från utvisningsbåset och rundar in ettan köksvägen.
* * *
Den här gången sjunger den bedårande Lauren Hart, bäst i hela NHL, verkligen ”God bless America” istället för nationalsången – som vanligt med backup av avlidna legendaren Kate Smith på jumbotronen.
Det är såna kvällar Flyers vinner.
* * *
The boards are alive tonight – och Henke blir duktigt ställd när pucken studsar ut till Read vid 1-1-kvitteringen.
Nånstans ler han som byggde rinken i Joe Louis Arena i Detroit.
* * *
Det är verkligen inte riktigt så nasty som surret i Flyers rum i morse fick en att tro att det skulle bli, men hemmalaget satsar duktigt i tacklingarna i alla fall under första tio – till fredagspublikens stora förtjusning.
* * *
Mason visar direkt när Zuke, i ett tidigt två-mot-en-läge, skjuter från nära håll att det inte är några problem med den omskakade hjärnan.
* * *
Jag vet inte om jag missade Flyers slutspelsintro i tisdags, eller om de fick igång det först idag, det måste nästan vara så för inte ens jag är så blasé att jag missar en så mäktig laserföreställning – till tonerna av ”For Those Absout To Rock”.
Riktigt fett, faktiskt.
* * *
Det är verkligen frapperande att Flyers slarvar så mycket i uppspelen.
Är spelarna nervösa?
Det skulle jag för all del vara, men mina klena nerver är en av många, många anledningar till att jag inte är elitidrottsman och de här ska ju vara av en annan sort, no?
* *
Man vet inte så mycket om begreppet ”fast handslag” förrän man hälsat på Big Kjell Samuelsson – givetvis på plats här uppe i pressholken ikväll också.
Det är som ett köra in näven i ett jättelikt skruvstäd och sen vrider han åt…
* * *
Bra att du nämner påskmust, Andreas Blom. Jag hade glömt att jag kan stanna på Ikea på vägen hem i morgon också – bara jag kommer iväg i tid och hinner hem till Boston vs Red Wings.
* * *
Backes gör alltså comeback med Blues – redan ikväll. Det var ju trevliga nyheter.
* * *
Garanti-Giroux får inte mycket uträttat nu heller, men han blir också extremt hårt uppvaktad av Rangers-backar.
De är som flugor på avföring – inga övriga jämförelse – så fort han kommer i närheten av pucken.
* * *
RobinsonRobban, det var på gränsen att den kommentaren gick igenom. Man kan säga att man tycker att Read borde vara avstängd utan att hemfalla åt såna invektiv, okej?
Men eftersom det är slutspel fick det gå – för den här gången.
Som Bettman svarade när någon i tisdags frågade om han var oroad över de råbarkade tagen på isen i de inledande matcherna.
– Va? Är detta ditt första slutspel. Det är första omgången i Stanley Cup Playoffs. Då kokar känslorna.
* * *
Även här i Philly har de för mycket snacks i pressboxen för en karaktärssvag bloggares bästa.
Nu ska jag gå dit och falla för frestelsen igen.

Stanley Cup-orgie.
Igen.
För tionde kvällen i rad – och för andra gången på några dygn i huset Gud glömde, också känt som Wells Fargo Center.
Fantastiskt…
Det är just detta överflöd, denna overkill, detta frosseri i hockeyunderhållning som gör Stanley Cup-slutspelet – och särskilt dess löjligt fullspäckade förstarunda – så oemotståndligt.
Som redan Liberace konstaterade:
För mycket av det goda är underbart.
Det var exakt det – för mycket av det goda – jag som barn längtade efter att få ägna ägna mig åt när jag blev vuxen.
Då, i den frustrerade knatteåldern, fick man godis en gång i veckan, såg ett avsnitt av Kojak på lördagkvällarna och togs med på match i Leksands Isstadion nån gång då och då och sen kom nån auktoritet man inte kunde försvara sig mot och sa att lagom är bäst.
Lagom med godis, lagom med bra tv, lagom med kul…
Men lagom är inte alls bäst.
Lagom är tvärtom skit.
Ingen har någonsin legat på sin dödsbädd och tänkt att ”ja, det var då bra att jag gjorde allt i lagom doser och inte hade roligt för ofta”.
Och numer är överdrifterna och excesserna verkligen det jag tycker bäst om och försöker ha som tema i livet.
Hela dvd-säsonger av storartade tv-serier i ett enda glupskt svep, roadtrips som aldrig tar slut, rockfestival varje helg, fem biofilmer på raken och – just det:
Drama på drama på drama under Stanley Cup-slutspelet.
Och here we go:
För mycket av det goda – en gång till.
* * *
Vi har en garanti på bordet i afton.
Jovisst.
Claude Giroux har som en annan Mark Messier lovat att Flyers ska vinna den här matchen.
Han vågade kanske inte vara fullt lika tydlig och bestämd som The Captain, som inför Game 6 i konferensfinalen mellan Rangers och Devils 1994 gick ut med en tvättäkta garanti om vinst, men Giroux talade i samma termer efter träningen igår.
– Vi ska jämna ut serien på fredag och sen åka upp till New York och slå dem där också, hette det.
Modigt, coolt – och farligt.
Det vill ju helst till att man gör som Messier, som backade upp sin försäkran med ett hat trick och tung vinst.
Torsk?
Då sitter man med slutspelsskägget i brevlådan.
* * *
VM-debatten rasar vidare i Sverige och nu talas det om att alla borde följa Mats Sundins exempel.
Hm.
Mats Sundin spelade alltså sex VM (plus ett som icke-proffs) under en arton år lång NHL-karriär – med ett lag som inte direkt trängde långt in i slutspelet varje gång.
Oj, vad han tackade ja hela tiden…
I själva verket var det med honom som med alla andra.
Han kom när han var motiverad och han kom inte när han inte var motiverad.
Så är det med The Bäckströms, the Hörnqvists, the Edlers, the Sedins och the Zetterbergs of the world också – och får de spela lika länge som Mats lär de snitta på ungefär lika många VM-turneringar.
Så var det med det.
* * *
Det blev inte mycket sömn efter gårdagsnattens sista rader om Kings comeback i Staples Center.
Det blev nog i själva verket ingen alls, i alla fall ingen som egentligen lever upp till det stora ordet sömnen.
06.00 ringde klockan i alla fall och sen var det bara att sätta sig bakom hyrbilsratten och styra ner längs I-95 för att hinna till morgonvärmningen i huset gud glömde.
Då är man inte så stöddig.
Men precis som de som nu ska uppträda nere på isen hann jag ta en pre-game nap på hotellrummet efter förmiddagens aktiviteter, så det här ska nog gå bra ändå.
* * *
”Jag vill att Tre Kronor ska vara något ingen säger nej till”, skriver den gode Nyström , min särskilde trätobroder i den VM-debatt som härmed avslutas för min del (åtminstone just nu…).
Ja, själv vill jag att jag ska vara något Scarlett Johansson aldrig säger nej till  – och för att citera Uncle Junior i Sopranos:
Let’s see who gets lucky first.
* * *
NY Post-murvlarna försöker förstås få Rangers-spelarna att reagera offentligt på Giroux-garantin, men ingen nappar.
De säger bara att det är normalt att tro att man ska vinna – fast Marc Staal sträcker sig i alla fall så långt som till att det ”däremot är ovanligt att säga det rakt ut…”
Men var så säker:
Den sortens uttalanden är extra bränsle i motivationsbrasan.
* * *
Skälet till att jag kallar Wells Fargo Center för Huset som Gud glömde avhandlade vi redan i tisdags.
Det är den mest fientliga idrottsarenan i hela Nordamerika och de som möter Flyers här känner sig ofta lika jagade som familjen i filmen ”Huset som Gud glömde”.
Den sanningen styrktes redan i tisdags, men den kan få ny, ännu mer rungande bekräftelse idag.
Det är ju fredagkväll och fredagkväll i Philly…well, ni kan nog dra era egna slutsatser.
* * *
Det blir inget bra alls när jag trycker på länken till en Spotify-lista i det fullsatta pressrummet under förmiddagen och i tröttman har glömt att volymen är uppdragen på max.
Plötsligt börjar Pugh Rogefeldt gapa om ”Hog Farm” – that’s a first i Wells Fargo, skulle jag tippa – och jag blir så nervös att jag inte hittar volymknappen. Istället slår jag i desperation ihop laptop-locket men Rogefeldt fortsätter gapa om när han kom till Stockholm city för att lira på Fregatten.
Blickarna som riktas åt biffhållet är antigen road eller irriterade – och alla säger:
Vilken idiot.
* * *
Flyers, som kan det här med målvaktskontroverser, ställer alltså Steve Mason i kassen ikväll.
Det borde innebära ett lyft, han är bättre än Razor Emery och borde rimligen göra det betydligt svårare för Rangers att dra iväg i målprotokollet.
Ett problem bara:
Han har vårdats för hjärnskakning senaste veckorna och ingen vet hur han kommer reagera i skarpt läge.
Som dom skrev i lokalbladet efter målvaktsdribblandet i tisdags:
”Always with The Flyers. Only with The Flyers…”
* * *
Bjuppe Biff är the man in black i Huset som Gud glömde – men bryter av Johnny Cash-temat med en persikofärgad, lätt glansig slips.
Ibland är det liksom bara persika som gäller.
* * *
– Jag, säger Zac Rinaldo efter morgonvärmningen, har varit alldeles för försiktig i de tre första matcherna.
Sedan gör han en konstpaus och fortsätter:
– Det ska det bli ändring på ikväll.
Ojvoj.
* * *
Trafiken längs Broad Street, från downtown ut mot arenaparken där Wells Fargo – liksom fotbollslaget Eagles monstruösa Lincoln Financial Field och basebolllaget Phillies likaledes imposanta Citizens Bank Park – ligger är lika frustrerande som den i Häradsbygden söder om Leksand efter LIF-matcher.
* * *
Pouliot har fått veta att han uppförde sig som en debil när han tog sina James Neal-utvisningar i tisdags och lovar bättra sig.
Jag tror det när jag ser det.
* * *
Tonen i Flyers omklädningsrum är lika rå som man föreställer sig. När Hartnell kommer in efter morning-skejten och Mason på skoj kastar en tejpbit mot honom utbrister han:
– Mase, you fucking piece of shit!
Man undrar verkligen hur det låter när han tilltalar dom motståndare han inte tycker om…
* * *
Helt riktigt, ”Getzlaf” – Larry David var en helt magisk syn nere vid sargen i Staples Center.
MSG får jobba hårt om de ska kunna zooma in en mer kittlande celebritet på söndag.
* * *
Idag skulle man frågat Henke om man inte kunde få låna de där vita vantarna han har under plock- och klubbhandske.
Det är så kallt på pressläktaren ikväll att man skulle kunna få is i drinken bara genom att ställa den på bordet.
Va fan.
* * *
Grosse Grossman tyckte inte det var så uppseendeväckande att Hagelin slogs i förra matchen.
– Nej, han är ju från Södertälje, skrockar han.
Sen tillägger den biffige Flyers-backen att det var på tiden att det blev lite temperament i matchserien.
Det håller vi förstås med om.
* * *
Nu när jag var inne på drink…tänk om det kunde gå lite snabbt ikväll.
Då kanske jag skulle kunna hinna till sista beställningen i hotellbaren.
Det vore…oerhört.
Men det kommer inte gå snabbt. Det blir övertid i den här matchen. Sedan avgör antigen Wayne Simmonds eller Zuuuukes. Efter 14.27 i första OT-perioden,
* * *
I fredags såg jag Flyers-ägaren Ed Snyder i korridoren utanför hemmalagets omklädningsrum och det var nästan så jag ville ställa mig med mössan, om jag haft en, i hand.
Snyder är en av den amerikanska östkustens mest förmögna potentater – med en politisk uppfattning som placerar honom strax till höger om Djingis Khan; det var inte för inte Sarah Palin fick komma hit och släppa pucken före en match under valrörelsen 2008.
Det är för jävligt men jag blir alltid lite mjuk i knävecken inför för såna figurer.
* * *
Jag behöver förstås inte påpeka att ni som uppehåller er i kommentatorsspåret hemskt gärna får hålla herr bloggbiff uppdaterad om vad som händer i St. Louis, när den matchen väl börjat.
* * *
Inne i gästernas omklädningsrum kom förresten Jim Dolan, Rangers ägare, fram och skulle göra high fives med Henke Lundqvist just när jag stod där och ställde mina frågor i tisdags också,
– Hey boss, sa Lundqvist och jag log förmodligen krystat för Dolan är inte precis Gudrun Schyman han heller.
* * *
”Schenn-sensational” står det på en skylt någon håller upp vid plexit nere i Flyers-zonen under värmningen.
Lite fyndigt.
* * *
Vigneault luftar exakt samma laguppställning som senast.
Så Carbomb gör ännu ett framträdande i sin gamla hemmahall.
Och Zac Rinaldo har noterat…
* * *
De pumpar AC/DC i PA:t under värmningen.
Flera gånger om.
Det är bra det, för hur sa vi:
För mycket av det goda är underbart.
Och nu kommer det mer av den varan.

Ingen sweep för Sharks.
Och det hade väl varit för mycket.
Man SKA inte kunna svepa Los Angeles Kings i en slutspelsserie våren 2014.
Men Joe och pojkarna gör nog bäst i att döda serien hemma i Shark Tank på lördag.
Annars kan det nog bli fladdrigt i gamla nerver…
* * *
Anders Dahlgren, min gamle vän, rasar i kommentatorsspåret över bristande bloggande under western showdowns.
Jag är ledsen, men när matcherna i öst är slut måste jag i allmänhet börja jaga citat från inblandade svenskar som utmärkt sig.
Sedan, vid halv ett min tid, kommer redaktörerna till jobbet i Stockholm och då är det meningen att referaten ska börja strömma in,
Då blir matcher som den i Staples Center i natt lidande.
Vi får hoppas på en kväll när bara Sharks och Kings är kvar i första omgången och spelar enda matchen.
Då ska jag dansa med Dahlgren…
* * *
Under fredagen avslöjas Vezina-kandidaterna.
Mitt tips:
Det blir trion Tuukka Rask, Semyon Varlamov och Antti Niemi – inte så vass i natt – som får åka till Las Vegas och fira födelsedag med Biffen i juni.
* * *
Hoppas att Julia ser nattens rubrik när hon, alldeles snart, vaknar och omedelbart ringer och beställer flygbiljett.
* * *
Nu väntar ett par timmars stressad sömn.
Sedan bär det av till The City of Brotherly Love igen.
Vi hörs därifrån, hoppas jag.