Avgjort.
Iggy Iginla styr, måhända via DeKeyser, in sudden-pucken på Monstret.
Det var inte oväntat.
Dels kan jag inte erinra mig att jag nånsin sett Red Wings vinna på övertid i en riktigt viktig match – Anaheim hemma 07, när Lilja, hm, var inblandad, femte finalen 08, borta mot San Jose några gånger, Chicago ifjol…det blir alltid torsk.
Dels dominerade Bruins ännu mer i övertidsperioden och ingen kan säga nåt annat än att de förtjänade segern.
Nu lär serien vara över i Gaaaaden på lördag.
* * *
Nu slår jag över till Minnesota-matchen.
Är någon ned?

Såklart.
Wings tappar 2-0-ledning.
Det är så det går till i Stanley Cup Playoffs 2014.
Dom ska dock vara glada att Bruins inte gjort ännu fler mål och skaffat sig slagläge inför Game 5 i Gaaaaden på lördag, för gästernas har tagit över, spelar precis som dom ska och har ju ett helt koppel feta chanser att avgöra – med den omtalade Marchands öppna kasse som särskilt uppseendeväckande.
Men det står alltså 2-2, det blir overtime och kära nån vad spännande.
* * *
Helt riktigt, Lappen!
General managers bör helt uppenbart gå ut med order om att spelare som funderar på kids börjar beppa ivrigt i augusti för att få ut maximal papa-effekt i mitten av april.
* * *
Pucken är elak mot Loui Loui och hoppar över has fina klubblad i exakt fel ögonblick flera gånger.
* * *
Rapporterna från St Paul säger att Wild även idag varit mycket, mycket bättre i första perioden.
Vad hände med The Landeskog & MacKinnon Show egentligen?
* * *
Alfie, som några frågar efter, har problem med ryggen – därav frånvaron.
Är det inte den ena legendaren som har problem där, så är det den andra-
* * *
Nu skulle jag rentav vilja påstå att Carl Söderberg är en av isens allra bästa spelare.
* * *
Jag gillar att NBC har Andrew Ference i studion. Det blir alltid fler dimensioner i analyserna när aktiva spelare är med och bidrar.
* * *
Bruins kan vara glada åt att det är tyst från The Mules klubba so far.
Om han kommer igång i ett playoff går ingen säker, det är sen gammalt.
* * *
Biffen blev scratchad i sista stund. Ja, inte den HÄR biffen. Den jag hade tänkt sätta kniven i. Det blev, efter a game time decision, italienskt istället.
Krubbet kom just och ska avnjutas till övertid i The Joe.

Den hörnqvistska papa-effekten fortsätter
Nu är det Papa Kronwall som, elegant, spelar fram Papa Pavel och pang igen.
Man kan ju inte låta bli att slå sig på knäna.
* * *
Men Bruins är mycket bättre i den här perioden, trycker till slut in ett mål och hade under en serie såna där gjort ännu fler om inte väderkvarnsmonstret i hemmakassen gjort ett par riktigt avancerade räddningar.
Allt kan fortfarande hända här.
För en sak har vi då verkligen lärt oss i det här slutspelet:
Ledningar betyder inte mycket…
* * *
Haha, efter Studentens påstående om att I phone-Siri gillar Datsyuk kan jag förstås inte låta bli att testa, men när jag får frågar vem som är Magic Man svarar hon bara att hon kan berätta det om jag bara uppdaterar mjukvaran.
Satkärring.
* * *
Om jag vore Torey skulle jag gå på krugen varje gång jag hade smällt in såna där mål.
Förlåt, men det var lite för länge sen vi drog några wennerholmare här.
* * *
Det rapporteras att lagkamraterna sparat puckarna de nyblivna papporna i The Joe gjort mål med.
Så Douglas Kronwall och Vasilisa Datsyuk får varsin puck när de fyller…ja, en dag.
* * *
De är klart att just Marchand försöker croschecka Zäta i ryggen.
Svinigt?
Jo, han är ju sån – det var inte för inte engolf restaurang i Vancouver lovade Volchenkov gratis mat resten av livet när han hade gett den lilla Bruins-stjärnan en hjärnskakning.
Men vi har varit inne på ämnet förut:
Det är vad som händer när man spelar med kända skador i slutspelet insatserna är så här skyhöga och mitt tips är att Episka Skägget – för att nu använda Zätas indiannamn – själv kommer att säga ungefär likadant efteråt.
* * *
Lillbjööööörn, Storbjööööörn….bloggen saknar er!
* * *
Jag skulle bra gärna vilja höra vad Emma egentligen tycker om skägget.
* * *
Nu brakar det loss i St. Paul också.
Denna fantastiska overkill av hockeydrama….inget i tillvaron kan mäta sig.

Hörnqvist-effekten monumentale!
Vasilisas farsa drar ren tekning tillbaka till Douglas dito på blålinjen och han, papa Kronwall, klappar in första periodens enda mål.
Barnmorskor i hela Michigan gör high five.
* * *
Och så Zäta…visst fan gör han comeback.
Jag blir varm i hela själen bara av att se nummer 40 i action igen, med poeten och allt.
Men vilket sjujävla skägg!
Han ser ju ut som Dupond och Dupont när de fått den där sjukdomen på väg till månen med Tintin och Kalkyl och Kapten Haddock.
* * *
Wings är verkligen ett annat lag ikväll, sprakar av energi och försöker ännu en gång utnyttja sin överlägsna speed.
Men de får verkligen passa sig.
Att spela mot Bruins är lite som det var att spela mot Red Wings förr i tiden.
Man får betala för varenda litet misstag och hamnar man i underläge är det kört.
* * *
Vad trist att Jim Hughson aldrig städslas för NBC-sändningarna.
Inget ont om Doc – jo, lite – men Hughson är mästaren vid kommentatorsmicken och borde få alla stora matcher i alla kanaler.
* * *
Zäta rör sig kanske inte lika ledigt som normalt, och det vore ju konstigt, men han har redan slagit ett par av sina geniala passningar och arbetade fram ett fint skottläge mitt i slottet.
Kontenta:
Ja, Red Wings blir ett väldigt mycket bättre lag även med en halv kapten.
* * *
Douglas farsa, Kron Wall of Pain, borde spara ut riktigt helskägg han också.
Han gjorde det 2008 och såg ut som Jesus efter ett par veckor, men sedan dess har han ansat det mellan varje slutspelsomgång ”för att det kliade så förbannat”.
Så har Wings inte vunnit sen dess heller…
* * *
Studenten, det är bara för att du är just student du gillar Pierres information om skolorna!
Nävars, det är inte ointressant, men som du själv säger – tjatandet känns lite överdrivet.
* * *
Monstret har fått hoppa rakt in i infernot eftersom Howard tydligen har the flu och jag vet, det ser yvigt och konstigt ut ibland, men när han är på humör stoppar han puckar med minst lika stor ackuratess som förstekeepern.
* * *
Söderberg fortsätter imponera på bloggen.
* * *
Var är Storbjörn och Lillbjörn?
* * *
Det lutar åt biff åt biffen nu, inga andra förslag har ju inkommit.
* * *
Stillsam kväll i spåret, men desto fler kommentarer på twitter.
Jag får härmed be dessa vänner att inte vara så blyga, kliv in i kommentatorsspåret och var med här istället.
Det blir så mycket mysigare då.

Tre Kronor hade vunnit öppningsmatchen mot Tjeckien och han hade själv varit lysande ute på isen, så det fanns en nöjd glimt i ögonen och ett lätt leende på läpparna hos Henrik Zetterberg när han strax innan midnatt 12 februari stod i den mixade zonen i Bolshoy Ice Dome i sydryska Sotji och svarade på mediafrågor.
Tio timmar senare vaknade han dock i sitt rum i Swedish House hundratalet meter från arenan utan att kunna röra sig mycket mer än en stubbe hemma i de medelpadska skogarna, flög strax därefter till New York och blev opererad i ryggen – och sedan dess har vi inte sett till Sveriges allra bäste hockeyspelare.
Men tammefan:
Det ser ut som att Kapten Zäta kanske, kanske gör comeback för Red Wings i kvällens måstematch mot mäktiga Bruins i The Joe.
Han var med på morgonvärmningen i förmiddags och kände sig tydligen bra efteråt, så nu blir det klassiskt ”gametime decision”.
Hoppas, hoppas, hoppas, skriker bloggen härmed.
Det skulle sätta extra guldkant på en Stanley Cup-natt som redan framstår som osedvanligt magisk.
* * *
Kommer tillbaka från lunch på stan, noterar för första gången på ett par dagar hur det ser ut hemma i lägenheten och inser att jag skulle behöva bjuda in kommentatosspårsdrottningen Julia och visa videos med favoritlaget Montreal i gastkramande övertidsdraman
Då börjar ju hon, som minnesgoda bloggläsare känner till, städa.
Och vid min gud – det vore en god gärning här.
Midtown-holken ser plötsligt ut som ett förvuxet pojkrum. Det ligger halvt uppknutna slipsar i fåtöljen och skrynkliga kavajer i soffan, det står delivery-kartonger på bordet och tomma coke zero-flaskor på diskbänken , det är snuskorn på golvet och kaffefläckar på köksbordet…
Det blir alltid så när det är slutspel, jag passerar ju i princip bara mellan matcher och korresoffasittningar och hinner liksom inte fokusera på så alldagliga ting, men ändå:
En 46-åring ska inte bo så här.
Så Julia, ska du inte ta och kommer över och se några av matcherna i nästa omgång i korresoffan?
* * *
Bara nu inte Zäta, och Detroit, stressar fram ett comeback-försök för tidigt.
Jag blir lite nervös.
Så sent som i samband med Lidas-ceremonin i The Joe i början av mars vid såg han fortfarande ut som gumman som agerar hembiträde åt prästen i ”Blåst på konfekten” – en mycket obskyr referens, jag medger, men jag kom inte på något bättre så här på rak arm – och det vore verkligen inte bra om dom riskerar något.
Men dom inblandade vet förhoppningsvis vad dom gör.
* * *
En ny Kron Wall of Pain har kommit till världen – mitt under brinnande slutspel.
Jo, bloggfavoriten med nummer 55 i Detroit och hans Katinka nerkom idag med en liten gosse i Michigan.
Och lyssna här:
Han ska tydligen heta Douglas.
Douglas Kronwall!
Det låter ju som en hybrid av Kron Wall of Pain himself och Crankshaft Murray i Montreal och som Helene James på Detroit Free Press redan formulerat det på twitter:
”Lookout, future kindergarten kids”…
* * *
Man kan förstås fråga sig vad en Zäta som bara hunnit med en enda riktig träning, plus en morning skate, ska kunna bidra med, men det handlar i hans fall inte enkom om smarta passningar och hårda (nåja..) skott.
Framförallt är det en enorm boost för resten av laget, för den kollektiva andan i omklädningsrummet, bara att den mäktige kaptenen sitter ombytt vid sin stol – och det är just en sån boost som behövs efter de två senaste insatserna mot den förkrossande maskinen från Massachusetts.
* * *
Poeten, Datsyuk alltså, har också blivit pappa just idag – till dottern Vasilisa.
Watch it, Boston.
Om vi får se den så kallade Hörnqvist-effekten hos HONOM, då jävlar blir det åka av.
* * *
– Det var inte meningen, säger Cookie i Minnesota.
Nej, det är det ju aldrig.
* * *
Förslag på delivery-krubb under aftonen mottages tacksamt.
Jag är lite inne på en saftig biff, som hyllning till Douglas Kronwall, men kan ändra mig.
* * *
Tänk att Vigge Hedman sa nej till VM också…
Jag tycker Big Papa Wennerholm var inne på ett väldigt bra spår i sin blogg:
Ge fan i att ring några fler här borta. Få kommer ändå ett OS-år och ännu färre kommer när tonen så att säga redan satts md tidiga ”nej”; den fortsatta processen blir bara ovärdig.
* * *
Tidig rapport från The Joe:
Rungande jubel när nummer 40 kommer ut för värmning.
* * *
Wings och Bruins är inte de enda som spelar ikväll.Vi har en big time clash mellan Avalanche och Wild i St. Paul också – och senare Sharks försök att fullborda sweepen mot Kings.
Men det blir i första hand fokus på Game 4 i The Joe nu.
Så jag sveper väl – i väntan på Julia – undan lite skit från soffbordet och sätter mig tillrätta.
Showtime!

Musten är slut, jag likaså – och Stanley Cup-kvällen med.
Naturligtvis avslutas den med att Chicagos rock ’n’ roll-stjärna, han som sportar en hårresande (!) mullet i slutspelet och alltid vill avgöra de stora matcherna, snärtar in sudden death-pucken i The Madhouse on Madison.
Patrick Kane kommer uppenbarligen bli en av de vi talar om även i det här slutspelet.
I morgon kör vi igen.
Då är det tre tungviktsmatcher och korresoffan kommer vara belägrad från början till slut.

Jodå.
Det blir 4-3 till Columbus – efter ett klassiskt sutspelsframträdande av Fleury.
Jag är stum och kan därför inget säga…

Men vad ÄR det här?
Blue Jackets kommer verkligen tillbaka från 3-1-underläget – Duby Duby Doo gör 3-3 när det är sekunder kvar.
Tar dom det på övertid – och vinner med 4-3 igen – är det…ja, jag vet inte, som att 21:an skulle komma åtta gånger i rad på rouelettebordet jag alltid sitter vid på Bellagio.
Det kan bara inte hända…
* * *
När Bryan Allen gjorde mål – sitt första på två år – i Dallas log jag för mig själv i korresoffan och frågade tyst hur lång tid det skulle ta innan det kom ett par glada B.Allen-utrop i spåret.
Inte så lång tid, löd svaret.
* * *
Får de stryk kan Pens trösta sig med att de inte behöver leda matchserien med 3-1.
Det hade varit mycket illa…

Tro på fan, är det inte 3-1 igen!
Till Pittsburgh.
Då vinner ju Blue Jackets – med 4-3.
Exakt så har ju mallen sett ut i de tre tidigare matcherna.
Men nej
Ikväll blir det inte.
Penguins har varit för bra och KAN inte tappa det här.
* * *
Är det aldrig någon – Bylsma, Crosby, Shero– som säger åt James Neal att du, när vi har powerplay kanske du kan hålla ditt förbannade humör i schack någon gång?
Det är ju otroligt.
* * *
I med vem-det-nu-är-som-agerar-backup-åt-Bovrosvky!
* * *
Som den gode stopcomplainigstartthinking just gjorde mig uppmärksam på glömde jag att publicera slutrapporten från Philly igår.
Alltså – jag skrev en, men tryckte inte på publiceringsknappen.
Då vet man att man är eg i kolan.
Som bonus för er som är vakna även i natt kommer den rapporten här istället:

——————————————————

Philadelphia – NY Rangers 1-4 (Slut)
* * *
Det är, förstås, Carbomb Carcillo som sitter med Broadway-hatten nedtryckt över hjässan i Rangers omklädningsrum efter den här föreställningen.
Men den borde snarare kallas Hollywood-hatt kvällen till ära.
För det den gamle Hanson Brothers-raggaren är med om inför sina föra detta fans inom loppet av några minuter i tredjeperren är ju som plockat ur en overklig sportfilm.
Först blir han knockad med en rå armbåge av Read och blir liggande på isen medan hela Wells Fargo jublar – och domarna gör ingenting.
Sedan åker han själv ut för en hooking han själv uppfattar som totalt feldömd.
Och så kommer han ut från utvisningsbåset, stormar upp mot Emery och styr in 4-1.
And cut, som en regissör skulle sagt.
* * *
Det är inte så lite gott att komma tillbaka till hotellrummet, slå på tv:n och se att det ska bli övertid mellan Kings och Sharks.
Jag är övertygad om att ett maratondrama väntar, slänger upp bootsen på soffbordet, lutar mig tillbaka och så avgör Patrick Marleau.
Morsning korsning.
Inte sedan franska revolutionen har kungligheter varit lika illa ute som LA Kings är nu.
* * *
Scenen när Carbomb efter sitt mål först ser ut som att han tänker svinga klubban i skallen på Devorski men istället drämmer in den i plexit och stirrar ner de Flyers-fans som möter honom med en skog av fuck-fingrar (bra uttryck John J!) är dessutom en omedelbar Stanley Cup-klassiker.
* * *
Det är som vanligt i Montreal – när Canadiens gör något bra utbryter Mardi Gras, nyårsafton och Pride-paraden i en enda lyckorusig röra.
Bilderna som rullat in under natten väcker ju frågan:
Vad i hela friden händer om de verkligen går hela vägen?
* * *
Jag har alltid tyckt att Carcillo ser farlig ut, på riktig, som en sån där man gick omvägar för på Maserskolan i Borlänge under tidiga 80-talet.
Men enligt Hagge stämmer den bilden inte alls.
– Han är en fantastisk lagkamrat som får alla ”fired up” inför och under matcherna, jag älskar att ha honom hos oss, säger Tälje-geparden.
* * *
Boston-Montreal.
Det känns som en divisionsfinal värd att följa, om man säger så.
* * *
Fast vad Hagge säger om vem som är farlig ska man kanske ta med en skopa salt.
Han slåss ju själv nuförtiden…
– Ja, mycket ska man se, som Henke skrockar medan han lossar på spännena till de fläckiga benskydden.
* * *
Steve Mason avlöser alltså Emery under slutminuterna, men det är det uppenbarligen gott om fyllskallar på läktarna som inte förstår för när han stoppar ett par enkla puckar ekar det av sånt elakt hånjubel.
Hygglo.
Nå, nu lär han stå från start på fredag och då blir det inte lika lätt för St. Louis och Stepan att göra mål.
* * *
Den som vill veta hur många muskler det finns i ett mänskligt ansikte rekommenderas att kolla på Kings-coachen Darryl Sutters presskonferenser, för han använder samtliga.
Ibland samtidigt.
* * *
Jag är mycket nöjd med att ha Jersey-skyltar på hyrbilen. Det är det många har som här, Garden State ligger ju nästgårds och rymmer många av Philadelphias bättre förorter – plus Flyers träningsrink, faktiskt.
Om jag istället haft New York-skyltar är risken stor att det blivit för den gamle reportern från Montreal som under en slutspelsserie för några år sedan körde ner och efteråt kom ut på pressparkeringen och kunde konstatera att han fått däcken sönderskurna.
* * *
Den lille norrmannen som spelar den stora hockeyn håller med om att det blivit grinigare på isen ju längre serien pågått.
– Såklart. Men vi försöker strunta i det. Vi är ett bättre hockeylag och om vi bara undviker att hemfalla åt deras skit efter blåsningarna går det här bra, säger han, gör en en konstpaus och tillägger:
– Men det är inte så lätt.
* * *
Tack för i ikväll och i natt.
Det var kul det här.
I morgon kör vi från korresoffan.

Det bästa med att köra tillbaka till New York från Philadelphia när man har hyggligt med tid är att man kan stanna på IKEA i Elizabeth, New Jersey – på andra sidan motorvägen från landningsbanan på Newark där SAS-kärran tar mark varje dag.
Det gör jag och får således köttbullar med potatismos, lingonsylt och brunsås till lunch.
Sen går jag förbi matvaruavdelning på väg till utgången och – ojvoj!
Nu sitter jag häri korresoffan med….wait for it….wait for it…är du med, Taggen…wait for it….nu säger jag det:
Påskmust!
Jomen, jomen, det visade sig att de för första gången på i alla fall fem år hade sparat lite av denna gudadryck till ett Biffen-besök.
Att upptäcka det var lika exalterande som att se Erik Karlsson åka skridskor; jag började nästan lipa.
Det handlar i och för sig om IKEAS egen variant – något ljushuvud på koncernen kom ju för några år sedan på att de skulle producera all mat, allt godis och all läsk själva och i ett slag blev allt dåligt; jag har aldrig kunnat förlåta Kamprad att han godkände den fadäsen – och den förhåller sig till riktig julmust som Skövde IK:s juniorlag förhåller sig till Boston Bruins, men ändå.
Jag är så svältfödd på just must att det är ramalama ding dong i alla fall.
Så nu blir det en – häpp och förlåt – mustig Stanley Cup-kväll.
Däremot blir det nog inte så jättemycket bloggat. Det har varit full, eller snudd på full, spätta här varenda kväll en vecka i sträck och nu det börjar kännas i den del av hjärnan där blogginlägg produceras.
Jag är kort sagt skittrött idag.
Så jag tar det nog lite lugnt, låter er hålla låda i kommentatorsspåret och lovar en riktig korresoffa-show i morgon.
Så har jag dock sagt även tidigare och sen börjat skriva en massa smörja i alla fall, så vem vet….