NY Rangers – Philadelphia 4-1 (Slut)
* * *
Hagge sitter och suger på en söndertrasad läpp efter slutsignalen, men är inte särskilt ledsen för det.
Det var ju när fan fick en snubblande Akesons klubba i plytet och började blöda första slaget i världskriget avgörs.
Rangers tilldömdes ju fyra minuter i numerärt överläge, iscensatte decenniets bästa PP och gjorde två mål medan Akeson satt på botbänken och rimligen mådde sådär.
– Ja, flinar Tälje-geparden, jag får mina smällar i ansiktet men det tar jag gärna när det blir så här.
Tuff kille.
* * *
– Vi gjorde bra saker, berättar hitresta Philadelphia-reportrar att Berube sagt under sin presskonferens.
Dom håller inte med.
– Vad såg han för match och vad var det dom gjorde för bra, fräser en.
* * *
Jag har suttit i den här hallen i nio år och minnen bleknar, det kan nog hända att Jagr och Nyllet hade sina ögonblick den första säsongen efter stora lockouten, men såvitt jag kan komma ihåg har Rangers aldrig bjudit upp till bättre powerplay än det Broadway Brad och hans gamle kompis St. Louis anförde i den här tredjeperioden.
Var KOM det ifrån?
* * *
Vid foten av Klippiga bergen tar det bara drygt tretton minuter.
Sedan har kapten Landeskog förgyllt sin playoff-debut med en kasse,
Kungligt.
* * *
Att stämningen var säsongens högsta i Garden ska jag ju egentligen inte behöva påpeka, fan vore det annars, men det den var så o-e-r-h-ö-r-t mycket högre än under sömnterapin i grundserien att jag drog lite efter andan emellanåt.
* * *
Men i ett avseende har Berube rätt.
Emery gjorde bra saker.
Det var inte hans fel att hemmalaget pepprade in några pärlor i tredje och i den mån Flyers-fansen ska tugga oro de kommande dagarna är det inte på grund av honom.
* * *
Jesper Fast fick en assist i sin slutspelsdebut också, när Hagge helt enligt kommentatorsspårs-Saida Lundh bröt sin måltorka.
* * *
Vigneault får frågan vad han tyckte om McDonaghs start på matchen och svarar blixtsnabbt:
– Jag tyckte att jag förmodligen borde ha spelat honom redan i Montreal förra helgen…
Han är, som någon beskrev det i spåret under kvällen, skön.
* * *
I nästa match gör Grosse mål.
Jo, faktiskt.
Han gjorde ett för Dallas när dom spelade konferensfinal mot Detroit 2008 och jag har aldrig sett ett tuffare war face än sekunden senare.
Det vill hockeygudarna se igen, var så säker.
* * *
Ja, fy satan, nu är det här igång och det känns precis lika omtumlande fantastisk som vanligt.
Nu åker jag hem och ser slutet av de andra matcherna, försöker sova några timmar och störtar sen vidare ut i slutspelssagan.

Jaha, det är slut på Garden.
Rangers tar första med 4-1.
Det kommer mer i den här bloggen om ett litet tag.

NY Rangers – Philadelphia 1-1 (Period 2)
* * *
Mycket Rangers i den här perren, dom biter sig tidvis fast i offensiv zon som en kamphund biter sig fast i saftig människovad, men dom skapar inte så fruktansvärt heta chanser – Brassard är närmast med en klockren i stolpen – och gör framförallt inga fler mål.
Det kan kosta.
För även om Flyers inte kan anklagas för att anfall överdrivet frekvent är det som vanligt farligt när dom gör det och mig förvånar det inte alls om en Giroux eller en Hartnell snart hänger en.
* * *
Alla, utan undantag, ler och nickar glatt och ser ut att mysa i korridorerna bakom pressläktaren i första pausen.
Oavsett sympatier, oavsett hemvist, oavsett syn på det som ägt rum på isen är vi ju på slutspelsmatch och det finns inget bättre.
* * *
Oddsen var på min sida, men ändå:
Lite pyttelättnad känner jag när Zuke och Schenn drar på sig dubbelutvisning här i slutet.
Det hade inte varit roligt att behöva inventera bostadsmarknaden i Tranås…
* * *
Ja, Lundh, det är lite konstigt med Hagge.
När han kom tillbaka från Ryssland sa han själv att han hade fått en rungande injektion och första matchen slog det mycket riktigt gnistor om honom, men sedan har han liksom försvunnit.
Vi får se, slutspelshockey kanske kan passa Tälje-gepardens speed och energi.
* * *
Trey Anastasio från Phish är den här periodens kändis i jumbon.
Sicken felprioritering
Han är ju klart underlägsen Larry Mullen Jr i fråga om både exklusivitet och coolhetsgrad.
* * *
Jag skulle vilja påstå att det märks att Ryan McDonagh inte spelat på ett tag.
* * *
Blues drar first blood i Scottrade, noterar vi – och sedan kvitterar regerande mästarna.
Någon som kollar och kan avge liten rapport om hur det ser ut?
* * *
Undrar varför dom buar så mycket åt Zuccarello 🙂
* * *
Emery fortsätter spela just så bra som Big Rick Nash tidigare under dagen sa att han skulle göra.
Det ser så lugnt och rutinerat ut, allt han gör.
* * *
Erfarenheten säger att ironi fungerar väldigt dåligt i skrift, så låt mig för säkerhets skull påpeka att jag verkligen vet att dom inte buar åt Zuke och den som till äventyrs vill veta mer får gärna se i föregående inlägg.
* * *
Dagens twitter-bild, det får ni hålla md om:
https://twitter.com/TheTSNOutsider/status/456950386218127360/photo/1
* * *
Det är Strålles kompis Klein som varit mest Psychonut so far. Manglingen av Raffl vid sargen är inte snäll.
* * *
Ja, vem var det nu som föreslog att jag skulle fråga Brooksie om kaffe i den här pausen?
Bra idé.
Det är lite som att en roddare skulle be Mick Jagger om den tjänsten strax innan extranumren.
Jag går själv – och sen laddar vi om för urladdningen sista tjugo.

NY Rangers – Philadelphia 1-1 (Period 1)
* * *
Mja, krig och krig.
Hittills har det inte direkt sett ut som när Ban 101st Airborne – alltså Band of Brothers – slogs i Bastogne under andra världskriget, men det kommer.
Osämjan växer för varje byte och innan kvällen är över kommer vi ha dragit efter andan några gånger.
* * *
Spelmässigt känns det inte som serien fått någon riktig karaktär ännu.
Bägge lagen är okej offensivt, men verkar för tagna av allvaret för att minnas hur man uppträder i egen zon
Så oavgjort efter 20 är logiskt.
* * *
Hartnell vet hur man spelar slutspelshockey är mästerlig vid första målet, när han först tacklar bort en vinglig McDonagh bakom kassen, tar pucken och spelar fram målskytten MacDonald.
* * *
Carbomb spelar inte och det är ju lite synd, för redan i förmiddags började Rinaldo tagga upp mot honom.
– Carbomb, fnös han, vad är det för jävla smeknamn egentligen?
Det kommer förhoppningsvis tillfällen senare i serien att reda ut den frågeställningen…
* * *
Det är förstås den lille norrmannen som spelar den stora hockeyn som tar in Rangers i det här slutspelet – och då blir han så glad att han gör rena Ovetjkin-skuttet in i plexit nere i sarghörnet.
* * *
Jodå, nu är det, slutligen, lite ramalama på Gardens uppsnofsade läktarsektioner.
”Let’s go”-ramsorna ekar redan innan lagen kommit in för line-up och John Amirantes nationalsång ackompanjeras av ett brakande, gutturalt vrål.
Det känns som ett minne från förr.
* * *
Den första utvisningen i serien – men inte sista; då lovar jag flytta till Tranås när det här är över – tas av Adam Hall och jag förstår att de zoomar in coach Berube i det läget, för det förefaller inte direkt nödvändigt att brotta ner Dorsett i det läget.
Å andra sidan gör det inget, för Rangers påföljande PP är förbryllande undermåligt.
* * *
Martin St. Louis har gjort sitt första slutspelsmål för Rangers också.
Dessvärre på Henke.
Han är som en annan Marek Malik på pucken som MacDonald dunkar in.
* **
De bränner av ett okej playoff-intro i jumbon, men inte mer. Vi befinner oss långtifrån exempelvis Boston och Detroit. Med en så mäktig jumbotron som den här borde de kunna göra mer.
* * *
Det är, hör vi klart och tydligt i pressboxen, något klappträ i publiken som tagit med sig en visselpipa och sitter och blåser i kritiska lägen.
Som jag er saken finns det nästan inget lägre en åskådare kan göra. Må dåren bli utkastad och gärna gripen.
* * *
Garden faithful försöker psyka med hånfulla ”Eeeeeemery”, men han har sett lugn och stabil och bra ut och kan inte mycket göra när en halvmeter gutt är framme och petar in den där returen.
* * *
Lätt årets coolaste jumboinzoomning på Garden:
Larry Mullen Jr – U2-trummisen.
Bränner de en sån tiotaggare redan i första kan man fråga sig vad vi får se i tredje.
Är Dylan här?
* * *
Nu kommer jag få frågan säkert tio gånger inom det närmaste dygnet:
”Varför buar dom åt Zuccarello”?
Och igen:
Dom buar inte, dom skriker ”zuuuuuuuuke”.
* * *
Årets första playoff-kaffe får jag hämta själv, för brudgummen Ek är fortfarande ute och firar kärleken.
Okej för nu, men det får ju inte bli en vana.

Trupperna är samlade vid fronten, försvarsställningarna bepansrade, de tyngsta vapnen laddade med den skarpaste ammunitionen och befälens strategiska riktlinjer efter noggranna överväganden spikade.
Nu kan Stanley Cup-slutspelets världskrig börja.
För var så säker:
Den matchserie New York Rangers och Philadelphia Flyers inleder här på Madison Square Garden ikväll blir verkligen en konflikt lika fientlig och bitter som en väpnad kamp mellan planetens största nationer.
Motsättningen pulserar som en elektrisk laddning i själva luften i och runt the wooooorld’s most famous arena från tidiga morgonen, den finns där som ett outtalat hot hela tiden – när den jättelika mediahopen fyller läktarna för att följa förmiddagsträningarna, när fansen redan vid lunch börjar samlas på barerna på åttonde avenyn i sina jerseys och, inte minst, när de inblandade spelarna står i omklädningsrummen och pratar om hur illa de tycker om just de här motståndarna.
Så lägg eventuella barn och varna känsliga personer innan ni sätter på tv-apparater och datorskärmar, ha en snuttefilt tillhands och ta ett djupt andetag.
Det kommer att smälla nu.
* * *
Jag hittar, vid min gud, inte på när jag kallar det samlade mediauppbådet på Garden denna morgon jättelikt.
Det är inte långt mellan New York och Philly, det tar mindre än två timmar med bil, så allt gästande lag har av hockeyintresserade skribenter och tv-pratare i sin hemstad kastar sig uppenbarligen ut på I-95 när de här matcherna ska avgöras.
Trängseln i omklädningsrummen efter morgonpassen liknar faktiskt ingenting, man får använda armbågarna som en hel Chris Pronger enbart för att ta sig fram till Anton Strålman.
Den mixade apzonen under ett OS framstår plötsligt som snudd på civiliserad.
* * *
Vid det här laget borde en gammal biff ha lärt sig att sociala medier i allmänhet och twitter i synnerhet är dåliga forum att föra debatter på, för med så begränsat utrymme för nyanser och resonemang urartar det snabbt i pajkastning, men mot all förnuft kliver jag under förmiddagen rakt in i ett meningsutbyte om de svenska NHL-proffs som tackat nej till VM, hamnar i luven på självaste Leif Boork och blir till sist kallad både pinsam och populistisk.
Suck.
For the record:
Jag har respekt för olika synsätt även i den frågan och kan framförallt sympatisera med åsikten att VM-deltagande är ett bra sätt tacka för den utbildning svensk hockey bidragit med, men tycker både att röstläget i debatten kunde vara något lägre och att det med lite eftertanke går att förstå de spelare som efter en lång, slitig säsong inte vill åka till Minsk och spela vidare.
Jag vidhåller också att det är ett framsteg att hockeyspelare övergivit gammaltestamentliga föreställningar om hur män ska vara och faktiskt vill umgås med sina barn.
Biffen har talat, som de hette när Zeb Macahan var på stormöte med Satangai och de andra Sioux-hövdingarna.
* * *
Till slut lyckas jag ändå ta mig fram till Strålle för att kolla om han spelar ännu hårdare metal än vanligt i lurarna inför den här sortens rock’n’ roll-matcher.
Det gör han inte.
– Nä, jag blandar som vanligt friskt med, ja du vet, Rage Against The Machine, Slipknot, Metallica och sånt.
Jo, jag vet….
Sen tillägger Tibros mest hängivne headbanger att det finns ett lokalt band han just nu pluggar hårt också.
– Psychonut, heter dom.
Psychonut?
Det låter verkligen som ett band att lyssna på när man ska upp i en slutspelsserie mot Broad Street Bullies!
* * *
Berube får ägna merparten av sin i och för sig inte särskilt långa presskonferens åt att prata om hur, när och var Steve Mason blir frisk igen.
För han står alltså inte ikväll.
Det gör Ray Emery och den månghövdade mediahopen har milt uttryckt en hang-up på detta faktum.
– Men det är ingen fördel för oss, Emery har varit med länge och kommer definitivt vara redo när en match av den här kalibern börjar, säger Rick Nash.
Min uppfattning precis.
* * *
Inte för att det är så – precis tvärtom, snarare – men om jag kommit hit utan pepp och utan sprittande eufori i maggropen hade det räckt med en skymt av den ärevördiga gamla arenan för att slå en stepp av upphetsning på parketten.
Det är verkligen skrudat till fest i kväll, det glänser om varenda litet räcke, blomsterarrangemang av finaste papp (…) är monterade på avsatserna mellan vissa sektioner och vaktmästarna har ägnat hela eftermiddagen åt att placera T-shirts och handdukar vid samtliga 18 000 stolar.
Efter en lång säsong av ärtsoppssurr och högmässeartad tystnad kanske det äntligen kan bli lite tryck i den sönderrenoverade hallfan.
* * *
Flyers har ett rätt litet omklädningsrum även hemma i Wells Fargo, vet hur man hanterar trängsel och plockar rutinerat med sig sina små podium – i princip bara ett slags ölbackar – till New York också.
På ett sådant står Scott Hartnell med ett roat leende och berättar om hur det känns att gå upp mot Rangers.
– Den värsta rivaliteten har vi med Sidney Crosby och Pittsburgh Penguins, men ”these guys are a close second”, konstaterar han.
Efter ett par matcher i den här serien kan den rankingen ha kastats om, misstänker jag.
* * *
En uppgiftslämnare i Detroit berättar att Hästpolo-Gustav tappat en framtand och att hans problem nu tydligen består i att välja mellan att sätta in en diamant- eller rubin-tand istället.
Uppgiftslämnaren – vi kan kalla honom Kaptenen… – föreslår att vi ska ha en omröstning på bloggen för att hjälpa honom.
Så vad säger ni – diamant eller rubin i Hästpolo-Gustavs garnityr?
* * *
Vigneault är sitt vanliga, avslappnade jag – han har T-shirt och badtofflor, alltså – på sin presskonferens och efter att par allmängiltiga frågor om matchningen mot Giroux-kedjan utbrister han plötsligt:
– Tänker ingen ställa några frågor om mitt slutspelsskägg? Det hade jag trott…
Det är viss skillnad mot för ett år sedan, om man säger så.
* * *
Själv håller jag på rubin. Det känns mest Hästpolo, tycker jag.
* * *
Det är nästan lite rörande att höra hur kollegor som ses i pressrummet hälsar med ett glatt ”happy playoffs to you”.
* * *
Henke Lundqvist utstrålar en blandning av lugn och iver när han sitter och meckar med spännena i benskydden på sin omklädningsrumsbänk.
– Man har gått och väntat ett tag nu, det ska bli riktigt skönt att komma igång och spela, säger han när en försynt bloggare vågar sig fram för att ställa några frågor innan resten av zoo:et fått vittring på honom.
Han berättar också att skillnaden mellan grundseriehockey och slutspelsdito inte är lika stor för honom som för utespelarna.
– Jag märker ju av att det är mer intensitet, men det påverkar inte spelet för en målvakt så mycket. Det är mycket tuffare för utespelarna när tempot drivs upp och alla spelar på topp i varje byte, påpekar han.
Nu vet ni detta.
* * *
Tre timmar före första nedsläpp går jag ut på toaletten utanför pressrummet och knyter den nuvarande favoritslipsen runt halsen.
Den råkar ha färgerna orange och vitt och en viss Viberg på Svenska Fans har redan slagit fast att man inte kan ha en favoritslips med de färgerna av en slump. Det är mitt undermedvetna som valt för att jag egentligen håller på Flyers!
Intressant teori.
Men i vet ju hur det är, jag är lika neutral som en valobservatör från FN…
* * *
Vare sig Patrik Berglund eller Oshie från Sochi kan, rapporteras det, lira för Blues i första fajten mot Hawks ikväll.
Vad är det med Bulan, vet ni?
För övrigt:
När den tungviktsmatchen börjar räknar jag med utförliga redogörelser i spåret.
* * *
Jag hade räknat med en plats inne i korvkiosken ikväll, typ; med den här uppställningen murvlar är utrymmet på själva pressläktaren minst sagt begränsat.
Men prisa gud – eller åtminstone Brendan i MSG-staben: Bloggen har fått en stol på bästa tänkbara plats och kommer, på gott och ont, utföra samma piruetter som vanligt i lilla bloggen.
* * *
Jesper Fast är inte med på morgonvärmningen, och det är ju typiskt eftersom jag hade tänkt prata med honom, men han ska tydligen begå slutspelsdebut ikväll i alla fall.
Må det gå bra.
* * *
Mister Universe Bryzgalov verkar vara i slutspelsform igen.
När han häromdagen fick frågan hur receptet för framgång i playoff ser ut svarade han:
– Ja, man får inte ha i för mycket paprika…
* * *
Grosse Grossman hinner försvinna innan jag tagit mig genom kaoset i gästernas omklädningsrum och har således inga citat från den robuste hårdingen att delge, men fanimig:
Man kan se på handskarna på hyllan ovanför hans plats att han är makalöst laddad för det här.
* * *
Playstation-versionen av den här fajten i Midtown igår natt blev en riktig vilda västern-historia och slutade sensationellt nog med bortaseger, 7-6!
Jag vet inte om jag bara var trött eller om EA Sports medvetet sänkt Henke inför slutspelet, men han höll inte ens svensk division III-klass.
Stor hjälte för Flyers blev Wayne Simmonds; han stod både för hat trick och sänkte Dan Girardi i ett blodigt slagsmål.
* * *
Det luktar, helt otippat, stekt strömming på pressläktaren.
* * *
Hagge Hagelin sitter bara och myser i omklädningsrumsröran efter en rejäl urladdning på morgonvärmningen.
– Det är för det här man håller på, det ska bli skitkul? Hur länge det dröjer innan jag börjar tycka illa om Flyers? Ha ha, det gör jag ju redan, säger han.
Det är så det ska låta timmarna innan kriget bryter ut.
* * *
Vore det någon ordning skulle ju Rangers komma in till tonerna av Psychonut till värmningen, men icke.
Det är samma soundtrack som under serielunken.
Strålle får ta tag i det där.
* * *
Det är nästan så jag förväntar mig att flyglarmet ska gå över New York nu, för känslan har så här en halvtimme innan gametime intensifierats ytterligare:
Kriget är här.
Håll i er.

Ja, holy hell.
De unga våghalsarna från Texas var ju bara millimetrar från att hämta in 4-0-underläget i Honda Center, men efter Tyler Seguins briljanta styrning till 4-3-reduceringen tog det stopp.
Likafullt:
Nu vet de hur slutspelshockey utövas – och att de kan grilla anka bara de inte står och beundrar dem.
Fortsättningen i serien kan bli nåt.
* * *
Första playoff-natten är över och – wow!
Det började med en rivstart så våldsam att Herr Biff ryggade tillbaka i sin fina korresoffa.
Uddamålssegrar överallt, grinigt och fult, stiliga solonummer, drama och spänning..
Vår bästa tid är i sanning nu.
* * *
Märkligt ändå, med Ducks.
Dom spelar emellanåt så fruktansvärt bra, tempot i passningsspelet i offensiv zon likar ju ingenting, men så plötsligt slappnar dom bara av och låter en motståndare som Dallas komma tillbaka.
Lille Fridolf Boudreau har fortfarande saker att jobba med.
* * *
Skoj att svenske doldisen Patrik Nemeth får chansen med Dallas även i playoff.
* * *
Ducks och deras fans får hoppas att pucken som träffade Getzlaf i plytet i slutet inte orsakade någon allvarlig skada.
Han är rätt viktig, om man säger så.
* * *
Nu ska jag varva ner med några av morgondagens matcher på Playstation.
Sen väntar några timmars sömn innan jag störtar över till Manhattans västsida för första morgonvärmningen med Rangers och Flyers.
Vi hörs därifrån när stridigheterna börjar….

Jag var på väg att påminna Dallas om den där om att slutspelet är grundseriens elaka storebror som just sluppit ur fängelset, för de stod ju länge och bara såg tagna ut medan Anaheim-ankorna fullkomligen körde över dem.
Men Lille Fridolf får aldrig stå och vara avslappnad när det är playoff…
I slutet av andra gör gästerna plötsligt två snabba och därmed är det match igen
Tredje blir grym!

Arne Weise – också känd som Dale Weise – säkrar fria drinkar på krogen i Montreal för lång tid framöver när han, lämnad helt solo framför Limpan, dunkar in sudden-pucken.
Just det hade man kanske inte räknat med, men det är logiskt att Habs tar det.
De var bäst och hade utan en handfull individuella misstag vunnit mer övertygande.
Men oavsett det:
Vilken underbart underhållande och hisnande start på slutspelet.
Loooove it.
* * *
Nu blir det full fokus på dansen i Kalifornien, men där verkar vi inte få uppleva lika mycket dramatik.
Ducks har snabbt gått upp i 2-0-ledning och kommer – kan man nog redan nu slå fast, tror jag – vinna så det står härliga till.
* * *
Sms från en som genom hela övertidsperioden låg i fosterställning i Örby:
”Dale Weise. Det är som att Jon Knuts skulle avgöra ett GävleDala-derby…”.
Hi hi.
* * *
Så Habs har kopplat greppet, säger ni?
Tja, vinner dom även på fredag, då är nog serien över ganska så snabbt.
* * *
Ja, Åsa, det vet du ju – inga straffavgöranden i playoff.
Bara övertid tills pucken sitter, även om de tvingas spela till gryningen.
* * *
Ska skriva lite referat nu, återkommer efter andraperren i Honda Center.

Habs ser inte direkt ut som när de knäckte Washington och Pittsburgh med snuskigt tajt defensiv (och Halak i kassen) 2010 – och Bolts ser inte ut som när de höll jämna steg med Boston i konferensfinalen 2011.
Jag menar, en coach som Tortorella skulle ha skrikit sig till en stroke över alla misstag i positionerna och felpassningar och konstiga beslut vid det här laget.
Men goddammit, det är underhållande så det räcker och blir över.
Och mycket riktigt:
Det blir övertidsdrama direkt.
* * *
Jag håller med , Maria.
Årets CBC-video var inte i närheten av förra årets.
Mindre suggestiv musik, tristare kommentarer, plattare bilder och inte alls samma högtidliga, gripande stämning.
Men – vi får ta och titta fjolårsklassikern när vi behöver få upp pulsen…
* * *
Ett tips till Therrien:
Matcha Dogge Murray i nästa match.
Han är rätt användbar när the going gets tough…
* * *
Jag är orolig för unge Ekeliws föräldrar ute i Örby. Får de sova alls när sonen är hemma och ser Lightning i såna här matcher?
* * *
Glömde tacka dig, John J, för att du återuppliva uttrycket ”klydderöv”.
Det är många som uppträder som klydderövar i defensiven i Tampa i afton.
* * *
Vanek…nej, det var ingen dum trejd av Bergevin.
* * *
Man vet att det är slutspel när kommentatorsspårets stjärnor börjar längta efter Hal Gill.
Julia, du är ju bara bäst!
* * *
Killorns passning på Stamkos andra…det är sånt man tänker på precis innan man somnar sån här kvällar.
* * *
Plekanec eller Hedman.
Där har ni mina matchhjälte-alternativ i Forum.
* * *
Det blir OT i Pittsburgh också, eller hur?
* * *
Nu kom krubbet och en rent Ek-artad festmåltid ska nu avnjutas.

Såja, nu har alla som är på isen i Times Forum tappat humöret och riktigt grinigt playoff-inferno utbrutit.
Så ska det se ut.
Tänk framåt match fyra och fem…ah, wartime!
* * *
Nej, det går inte att zappa mellan matcherna, inte när det är slutspel, det blir för rörigt i pallet, så tills någon säger något annat koncentrerar jag mig på Tampa-Montreal och slår över när det är paus här.
* * *
Spelmässigt är det just nu påfallande jämnt i Forum-fajten, men Bolts har Steven Stamkos på isen och plötsligt kommer han stormande som Peo Carlsson från Rydaholm på högerkanten och knäcker Price med en laserstråle till skott.
Sen får Bolts gyllene chans i ett powerplay, men då kommer Gionta loss i friläge och kvitterar – i numerärt underläge alltså.
* * *
Prust och Callahan är två goda gamla vänner, och två stora slutspelskrigare, som kommer att tvingas gå i clinch i den här serien.
* * *
Mitt intryck av det lilla jag hann se från Consol är att Jackets spelar fan så hårt – och att Bobrovsky tänker spela sin bästa hockey.
Det kanske inte blir så ensidigt som de flesta av oss trodde i den serien…
* * *
Pinoccio-reklamen är den bästa Geico torgfört sedan de första Caveman-filmerna, men fatta hur trött man kommer att vara på den innan slutspelet är över.
För att inte tala om reklamen för det där kontokortet som absolut ingen använder…
* * *
Däremot tycker jag att Fleurys belackare börjat kraxa lite för tidigt.
Inget av de två Jackets-mål jag ser är hans fel.
* * *
På förekommen anledning:
Är det någon som vet hur man låser inställningar i Open Office skrivprogram när de plötsligt börjat ställa om sig själva?
Mycket irriterande…
* * *
Fast det är lite underhållande att den ännu en gång ser ut att bli en sån där galen målfest i en Pittsburgh-serie.
* * *
Gudas har redan skägg som en The Band-organist. Om två veckor kommer han se ut som de där grottmännen i Geicos gamla klassiker.
* * *
Kan bli en lång natt i Tampa, känns det som.
För det är ju det också:
Inga fåniga straffar nu – utan sudden tills det är över.
Så jävla finemang.
* * *
Jag undrade just vad CBC:s playoff-intro hade tagit vägen, men det publicerade tydligen precis innan Tampa-matchen och Robert Söderlind är vänlig nog att maila rysaren.
Enjoy!

* * *
Dags att börja tänka på delivery-krubb här och playoff-premiären till ära tror jag vi slår till med en rejäl laddning från bästa italienaren i kvarteret.