Ojvoj!
Jag sitter och tänker att ja, det tar ju ett tag innan spelarna lugnar ner sig såpass att de kan spela riktig hockey och såna här matchserier får sin riktiga karaktär, men just då bara exploderar det.
Kucherov trycker in slutspelets första mål mellan benen på Price – och nitton sekunder senare kvitterar Plekanec med en missil som bara svischar förbi Lindbäcks plockhandske.
Sen är det, nota bene, playoff i västra Florida.
* * *
Bolts känns hungrigare i början, tycker jag, men sen tar Habs över mer och mer och ett tag under andra halvan av perioden är det riktigt stressigt i hemmazonen.
* * *
Oops, Jacks Johnson spräcker nollan i Consol.
* * *
Mighty Vigge Hedman, långhårig som en engelsk mittfältare på 70-talet, är inte långt bort från att hänga slutspelets första kasse när han dammar på stora Ö-vikskanonen från nära håll bara några minuter in i dramat och jag tycker att han överhuvudtaget sett riktigt het ut.
* * *
Åh, jag glömmer det varje år, men bara den där Stanley Cup-loggan på isen…den är ju så vacker, och lovar så mycket, att hjärtat stannar.
* * *
Men okej, när Desharnais bara tar pucken av honom djupt nere i zonen har Vigge lite jobbigt.
* * *
Limpan Lindbäck ser stabil ut i inledningen, framförallt när Brie-Osten har en serie chanser, men hur vasst nu Plekanecs skott än var såg det aningen för enkelt ut för att vara i playoff.
* * *
NBC går verkligen all in när det vankas Stanley Cup-fest.
De använder inte bara huvudkanalen – för tidiga helgmatcher – och sportkanalen; för att de ska kunna sända alla matcher i den inledande rundan blir det hockey även i CNBC, business-kanalen Joey Ramone brukade ha på dygnet runt för att han var kär i programledaren Maria Bartiromo.
Förhoppningen är kanske att Wall Street-giganter som går in för att kolla börsen blir så exalterade över den fantastiska hockeyshowen att de vill ha ett eget NHL-lag och köper Islanders.
* * *
SMS från en mig närstående yngling som varje vecka hörs i Sveriges bästa podcast:
”Jag skakar här i Örby. Brutalt exalterad”.
* * *
Nu slår jag över till Consol.
Någon som kolla inledningen och kan ge en liten rapport?

Det har gått exakt 296 dagar sedan jag stod på isen i TD Garden i Boston och hörde Yellbear Hjalmarsson skråla om det otroliga i att ha bärgat ännu en Stanley Cup-titel.
Exakt lika länge har jag väntat på den här dagen och det här ögonblicket.
Det var trevligt med sommar och Sverige-semester, det var fint att komma tillbaka till New York under tidiga hösten och det var stort när grundserien återigen började i oktober.
Men från och med stunden när en finalserie avgjorts och en säsong tagit slut riktas det inre kikarsiktet obönhörligen mot kvällen när nästa slutspel börjar.
Det är för det här jag överhuvudtaget håller på, det är för det här jag ägnar så sanslöst mycket tid åt NHL-hockey, det är för det här – för passionen, dramatiken, spänningen, den totala satsningen, lyckan, sorgen och synerna när de allra bästa spelar på den yttersta toppen av sin förmåga – jag fucking lever mitt liv.
Nu är vi här.
Nu börjar det.
Nu kastar vi oss in i de två månader som utgår hela årets själva höjdpunkt.
Lycka, mina vänner, lycka!
* * *
Bloggen laddade på bästa tänkbara sätt under eftermiddagen – med ett bröllop.
Ja, inte mitt eget, så kul ska vi inte ha; det räcker gott med drive thru-ceremonin i Las Vegas för elva år sedan.
Det var Eken – vår fina Royal Oak Man, den här bloggens mest långvarige sidekick – som gifte sig med sin Emma i City Hall på nedre Manhattan och gamle Biffen agerade stolt och rört vittne.
– Om någon som är närvarande idag har objections, sa vigselförrättaren på klassiskt amerikanskt vis, speak now or forever hold your peace.
Jag var på väg att säga något om att det beror på huruvida brudgummen hämtar kaffe på NHL-arenorna även som gift man, men bet mig i tungan och får väl se till att hålla min peace forever då.
Allvarligt, jag hoppas hela kommentatorsspåret härmed joinar mig när jag stämmer upp i ett rungande grattis!
* * *
Upplägget ikväll ser ut så här:
Korresoffan.
Jo, det börjar med en tv-kväll och så ska det på något sätt vara, då kommer man direkt in i multipla serier på en gång och får rätt känsla av att ett makalöst flerfrontskrig utbrutit.
Jag kommer inledningsvis fokusera hårt på duellen i Tampa för att efter en halvtimme börja zappa över till Pittsburgh – och sedan följer jag den match som verkar roligast.
Därefter blir det förstås nattvak med Ducks och Stars i Orange County.
Visst är ni några stycken som kommer att hänga med?
* * *
Stackars Buffalo Sabres…
Först genomlever de den här bedrövliga säsongen och kommer sist så det sjunger om det – och så torskar de i alla falla i draftlotteriet.
Mer miserabelt blir inte ett hockeyår.
* * *
Men bara lugn.
Bloggen kommer vara ute där också, förstås
Redan imorrn finns jag på Garden, för det inledande slaget i världskriget, och sen på fredag bär det iväg till…well, ni får ju se.
* * *
Att döma av hur Patric Hörnqvist började spela efter att hans dotter fötts finns det anledning att hålla särskild koll på Yellbear Hjalmarsson och Carl Söderberg i det här slutspelet
Även de har nyligen blivit pappor, nämligen, och den där Hörnqvist-effekten var ju helt fenomenal.
* * *
De har legat i ide hela säsongen, men nu tycker jag det är dags för våra gamla vänner Lillbjörn och Storbjörn att sträcka på sig och kliva in i kommentatorsspåret.
Senast fredag kväll räknar vi med att höra av er, pojkar.
* * *
Ja, snart är det en mini-Kron Wall of Pain på gång också, och jävlar – då kan det verkligen börja smälla i The Joe.
* * *
De brännande frågorna ikväll:
Fortsätter Anders Lindbäck spela lika bra i Tampa-kassen som under de sista grundseriematcherna?
Har Blue Jackets minsta chans i Consol Energy?
Kan Stars skrälla direkt i Honda Center?
Fyll gärna på med fler frågor av den sorten ni vill ha besvarade – och eventuellt tycker er FÅ besvarade – under aftonens gång.
* * *
Innan han blir pappa måste Kron Wall of Pain dock bli bättre på att parkera.
Fråga bara fru Mule, Cissi.
Hennes bil blir aldrig mer vad den var efter att Järfällas Kenny Bräck backade in i den i veckan…
* * *
Bad news för Flyers:
Mason lider av hjärnskakningssymptom och kan inte spela första matchen mot Rangers.
I kassen istället:
Ray Emery.
Tänk, till sist blir det lik förbannat nåt med målvakterna i Philadelphia…
* * *
Jag spelade just matchen mellan Lightning och Canadiens på Playstation – som hemmalag, det är i vanlig ordning det upplägget jag kommer hålla mig till genom hela playoff – och till min förvåning vann hemmalaget med 2-1, efter mål av Stamkos och TJ Brown; EA Sport har ju gjort alla kanadensiska lag, och i synnerhet Habs, så bra att de inte SKA gå att besegra
Roligast var dock att Callahan och Paciroretty hamnade i två slagsmål under de tio första minuterna, efter att Cally helt oskyldigt hade tacklat sönder Brie-Osten och Subban – och den gamla Dirty Harry var rena Mike Tyson i bägge fajterna.
* * *
Nu är det framdukat med fulladdad kaffekanna, färskt snus, turkisk peppar och en stor flaska Zero Coke (bloggen tänker på figuren…) på bordet framför korresoffan i Midtown.
Så here we go.
Stanley Cup-slutspelet 2014 kan börja.

Nu är det, i skrivande stund, exakt 25 timmar tills de släpper pucken i den första matchen i Stanley Cup-slutspelet, i Tampa Bay Forum.
Jag kan i vanlig ordning inte riktigt förklara hur våldsamt euforin sjuder i bröstkorgen, och jag ska inte försöka heller, det kommer i introt från korresoffan innan Lightning och Habs brakar samman på onsdagskvällen, men låt oss i alla fall slå fast det här:
Den här tiden på året slår allt.
Hela tillvaron skruvas ju upp i ljuvlig playoff-feber och jag kan svårligen tänka på annat.
På restauranger, i barer, när jag kör mamma till Newark för hemfärden till Borlänge, i kön på posten, när jag sitter här och egentligen ska skriva om annat…hela tiden kommer jag på mig med att grunna över hur det kommer att se ut, hur det kommer att kännas och framförallt hur det kommer att gå.
Jag har redan gått igenom samtliga åtta serier såväl på sportbladet.se i söndags, på den så kallade Bjurmania-sidan (det är inte jag som döpt den..) i tidningen och i podcasten med Örbys Lasse Berghagen, men jag gör det förstås gärna en gång till här också.
Så:
Biffens tips – första omgången i Stanley Cup-slutspelet 2014.
Självfallet vill jag ha, och räknar med, era motförslag i kommentatorsspåret hela dagen lång.
Sedan hörs vi när they’re off and running i Tampa….

ÖST

•Boston Bruins – Detroit Red Wings.
– Red Wings vet hur man spelar playoff-hockey. I en klubb som kvalificerar sig 23 år i rad blir förmågan att höja nivån i rätt ögonblick en del av själva arvsmassan. Men hur mycket ”know-how” det än finns i Motown om vad som krävs den här tiden på året, och hur enastående skickligt coach Babcock än lotsat sitt absurt skadedrabbade manskap till en ny fest, vinner de svårligen fler än två matcher i den här serien. Boston är tveklöst den mest kompletta contendern i öst, med överlägset djup och bredd i truppen och så många vapen i arsenalen – tyngd, snabbhet, mental hårdhet, skills, lysande målis, slug coach – att det inte går att se hur någon av konkurrenterna ska kunna förhindra en ny finaldans i TD Garden.
Tips: 4-2.

•Tampa Bay Lightning – Montreal Canadiens.
– Antigen vinner Montreal. Eller så vinner Tampa. Ja, förlåt – men det är, aningen förenklat, så det låter i mitt arma huvud när jag försöker analysera den här serien. Den är monstruöst svårbedömd. Det bästa lagbygget finns nog i Montreal och många av ungbloden har rimligen lärt sig läxan från ifjol, när de lät sig distraheras av Ottawa-coachen Paul MacLean och började fokusera på fel saker. Men jag har fortfarande mina dubier kring Michel Therriens ledaregenskaper, i synnerhet i skarpa lägen. Tampa å sin sida känns som de kanske har mer spets, och då framförallt i form av en hungrig Steven Stamkos. Dessutom framstår Cooper som en bra slutspelscoach, så oprövad han är. Men även om Anders Lindbäck varit förträfflig i de matcher han fått kliva in i under slutet av grundserien undrar man ju hur långt han kan bära laget i fall Ben Bishops frånvaro blir långvarig – och hur mycket stör Ryan Malones frapperande kokainskandal? Det kan verkligen gå hur som helst här, men ah – jag chansar på att den hemmaplansfördel Bolts skaffade sig med straffvinsten i sista matchen mot Washington till slut blir utslagsgivande.
Tips: 4-3.

•Pittsburgh Penguins – Columbus Blue Jackets.
– Trots att de vann Metropolitan-divisionen med tolv poängs marginal finns det en allmän bild av att Penguins har ett slags mellanår och trots att han var överlägsen skyttekung och den ende som passerade hundrapoängsvallen tycks uppfattningen tillika vara att Sidney Crosby inte spinner på alla cylindrar. Kanske är det just det som talar för dem i år, att förväntningarna är något mer mänskliga och hypen inte lika febrig som efter alla spektakulära värvningar ifjol. I längden hänger eventuellt framgång på om Marc-Andre Fleury kan upprätthålla nivån från årets grundserie och inte få ny playoff-frossa – och om hans lagkamrater jobbar stenhårt i varje byte, vilket det var lite si och så med ifjol. Men den här inledande duellen ska inte innebära några våldsamma problem. Jackets har karaktär och kollektiv pondus och liksom Islanders förra säsongen kommer de säkert irritera genom att vinna ett par matcher, men Pittsburgh är ett mycket bättre lag och har betydligt mer erfarenhet av det som händer nu.
Tips: 4-2.

•New York Rangers – Philadelphia Flyers.
– Det brukar vara slutspelsnerv till och med i vanliga grundseriematcher mellan de här hätska rivalerna. När de nu, för första gången sedan 1997, går upp i en riktig playoff-serie väntar världskrig. Matcherna borde förmodligen barnförbjudas och spelarnas försäkringspremier höjas. Resultatmässigt har Rangers haft överhanden i några säsonger, men inte dominerat lika kraftigt i år – trots Flyers rätt iögonenfallande ojämnhet. Så det lär bli jämnt som mellan Wassberg och Mieto i 15-kilometersloppet i Lake Placid också. Om Henrik Lundqvist spelar lika storartat som han brukar när de stora matcherna ska avgöras, och Dan Girardi och Ryan McDonagh lyckas stänga ner Claude Giroux, seriens bäste spelare, när Vigneault får matcha som han vill, gissar jag dock att hemmaplansfördelen i sjunde matchen avgör.
Tips: 4-3.

VÄST

•Anaheim Ducks – Dallas Stars.
– Korten-på-bordet-tajm för Bruce Boudreau. Åker Ducks redan i första omgången i år också, mot åttan och slutspelsnovisen Dallas, då är det en gång för alla bevisat att han är en grundserieartist som inte kan coacha i när insatserna höjs. Men det vore väl faktiskt fan. Anaheim har den perfekta balansen mellan rätt sorters spelartyper, mellan unga och rutinerade, mellan hungriga som vill vinna för första gången och erfarna som vet vad som krävs och vill göra det igen – och ett aldrig så frejdigt, energiskt och allmänt älskvärt Dallas ska inte kunna vara mycket till tröskel att kliva över.
Tips: 4-1.

•San Jose Sharks – Los Angeles Kings.
– Slaget om Kalifornien, del 1, blir knallhårt, målsnålt och tajt som listerna kring luftluckorna på internationella rymdstationen. Inte en millimeter kommer erövras utan brutal kamp. Sedan tvingar sig Kings till segern i en gastkramande Game 7. För att de är byggda för slutspelskonfrontationer och verkar vara på att varva upp igen – samtidigt som Sharks har den sorgliga playoff-historia de har. Fast det faktum att Tomas Hertl kommit tillbaka kanske, kanske kan bryta förbannelsen….
Tips: 3-4.

•Colorado Avalanche – Minnesota Wild.
– Är det någonstans det finns förutsättningar för en liten skräll är det här. Hur mycket unga spelare än hör om den enorma skillnaden mellan grundserie och playoff kan de inte förstå till fullo förrän de verkligen upplevt det vanvettiga tempot och den besinningslösa intensiteten och i Av’s finns en hel skvadron ynglingar som ska upp i sin första tango. Wild, däremot, fick doppa tårna i den fräsande heta grytan redan ifjol, svarade för en okej serie mot Chicago och har nyttiga erfarenheter att luta sig mot nu. Å andra sidan: Om det är någon som ska kunna förbereda Gabriel Landeskog & co för tjurrusningen är det Patrick Roy. Han gjorde divisionssegrare av ett bottenlag och kan mycket väl utföra nya trollerinummer. Så vi utgår från att Colorado klarar det. Men – varning!
Tips: 4-2

•St. Louis Blues – Chicago Blackhawks.
– Frågan är ju vad man ska tro om Blues. Har de kamouflerat slutspelsformen sista veckorna – eller befinner de sig i en så djup svacka som sex raka förluster under grundserieavslutningen indikerar? Visar sig svarsalternativ nummer två stämma kan det här bli en snabb affär, för regerande mästarna tar inga fångar när det gäller. Men jag vägrar tro att Ken Hitchcocks perfekt komponerade lag plötsligt ska ha tappat allt efter sex månaders stenhårt jobb för en chans att, äntligen, gå hela vägen. De måste rimligen börja spela samma slags blytunga hockey som tidigare under säsongen – och i så fall blir det istället en en enorm dust som ett Chicago med Jonathan Toews och Patrick Kane i oklart skick kan få svårt att vinna.
Tips: 4-3.

Här är det, i all sin underbara prakt:
Hela spelschemat – med svenska starttider – för första rundan i Stanley Cup-slutspelet 2014.
Jag återkommer med tips och lite annat, men gotta er åt det här så länge…

ÖST

Fredag 18 april, 01.30: Boston-Detroit
Söndag 20 april, 21.00: Boston-Detroit
Tisdag 22 april, 01.30: Detroit-Boston
Torsdag 24 april, 02.00: Detroit-Boston
*Lördag 26 april, 21.00: Boston-Detroit
*Måndag 28 april, TBD: Detroit-Boston
*Onsdag 30 april, TBD: Boston-Detroit

Onsdag 16 april, 01.00: Tampa-Montreal.
Fredag 18 april, 01.00: Tampa-Montreal.
Söndag 20 april, 01.00: Montreal-Tampa
Tisdag 22 april, 01.00: Montreal-Tampa
*Torsdag 24 april, 01.00: Tampa-Montreal
*Söndag 27 april, TBD: Montreal-Tampa
*Tisdag 29 april, TBD: Tampa-Montreal

Onsdag 16 april, 01.30: Pittsburgh-Columbus.
Lördag 19 april, 01.00: Pittsburgh-Columbus
Måndag 21 april, 01.00: Columbus-Pittsburgh
Onsdag 23 april, 01.00: Columbus-Pittsburgh
*Lördag 26 april, TBD: Pittsburgh-Columbus
*Måndag 28 april, TBD: Columbus-Pittsburgh
*Onsdag 30 april, TBD: Pittsburgh-Columbus

Torsdag 17 april, 01.00: NY Rangers-Philadelphia
Söndag 20 april, 18.00: NY Rangers-Philadelphia
Tisdag 22 april, 02.00: Philadelphia-NY Rangers
Fredag 25 april, 01.00: Philadelphia-NY Rangers
*Söndag 27 april, 18.00: NY Rangers-Philadelphia
*Tisdag 29 april, TBD: Philadelphia-NY Rangers
*Onsdag 30 april, TBD: NY Rangers-Philadelphia

VÄST

Torsdag 17 april, 03.30: Colorado-Minnesota
Lördag 19 april, 03.30: Colorado-Minnesota
Måndag 21 april, 01.00: Minnesota-Colorado
Torsdag 24 april, 03.30: Minnesota-Colorado
*Lördag 26 april, TBD: Colorado-Minnesota
*Måndag 28 april, TBD: Minnesota-Colorado
*Onsdag 30 april, TBD: Colorado-Minnesota

Torsdag 17 april, 02.00: St. Louis-Chicago
Lördag 19 april, 21.00: St. Louis-Chicago
Måndag 21 april, 02.30: Chicago-St.Louis
Onsdag 23 april, 03.30: Chicago-St.Louis
*Fredag 25 april, 02.00: St.Louis-Chicago
*Söndag 27 april, 21.00: Chicago-St.Louis
*Tisdag 29 april, TBD: St.Louis-Chicago

Onsdag 16 april, 04.00: Anaheim-Dallas
Fredag 18 april, 04.00: Anaheim-Dallas
Måndag 21 april, 03.30: Dallas-Anaheim
Onsdag 23 april, 02.00: Dallas Anaheim
*Fredag 25 april, 04.30: Anaheim-Dallas
*Söndag 27 april, TBD: Dallas-Anaheim
*Tisdag 29 april, TBD: Anaheim-Dallas

Torsdag 17 april, 04.30: San Jose-LA Kings
Söndag 20 april, 04.00: San Jose-LA Kings
Tisdag 22 april, 04.00: LA Kings-San Jose
Torsdag 24 april, 04.30: LA Kings-San Jose
Lördag 26 april, TBD: San Jose-LA Kings
Måndag 28 april, TBD: LA Kings-San Jose
Onsdag 30 april, TBD: San Jose-LA Kings

* = Om det behövs
*TBD = To be decided

NY Rangers – Buffalo 2-1 (Slut)
* * *
Ja, till slut lyckas Big Rick Nash alltså döda den här försäsongsartade historien – och samtidigt går Flyers och torskar borta mot Tampa, med 4-2.
Därmed säkrar Rangers andraplatsen i Metropolitan-divisionen och får börja hemma nästa vecka –mot antigen Flyers eller Blue Jackets.
– Det blir krig oavsett vilka av de två vi möter, myser en belåten Kung Henrik när han efter den anglosaxiska mediaanstormningen sitter och grejar med tejpen runt fotlederna.
– Flyers spelar ju alltid fysiskt och Blue Jackets…ja, dom spelar ännu mer fysiskt. I alla fall mot oss.
Jo, no matter what kommer Broadway Blueshirts att vara inblandad i en frejdig påskdans i förstarundan.
* * *
Man trodde ju att Sabres vid det här laget skulle vara och inte ta förluster alltför hårt, men det är riktigt deppigt i gästernas omklädningsrum.
Matt Hackett, målisen, ser rentav ut som en Henke som just blivit utslagen ur slutspelet när han sitter med ansiktet i händerna.
Märkligt.
Men han kanske skäms över att ha varit med och gjort så fina supportrar som Kometen besvikna igen….
* * *
Satan, Coyotes fumlar bort spelkulorna och blir nollade i Nashville – och naturligtvis är det Papa Hörnqvist som sätter in nådastöten.
Nu kan Stars avgöra hela västracet redan kommande natt, med hemmaseger mot ett plötsligen strugglande St. Louis.
Men egentligen avgjordes det nog redan när Brassard ramlade på Mike Smith här på Garden och tvingade Phoenix att förlita sig på Tomas Greiss resten av grundserien.
* * *
– Två matcher kvar, säger Hanky Tank Tallinder och det låter väl inte direkt som att han är ledsen över att säsongen snart tar slut…
* * *
Det var väl för väl att Devils förlorade också säsongens tolfte straffavgörande.
Om de vunnit NU hade det varit ett rent hån…
* * *
Dogge för alltså comeback efter avstängning – och får matchstraff igen.
Det blir ingen Lady Byng i år heller…
* * *
Låt oss hoppas att Stars torskar i morrn och att Coyotes, på något vis, reser sig i en sista urblåsning mot San Jose på lördag.
I så fall återkommer vi med en korresoffa-sittning på söndag kväll.
Annars hörs vi igen när allt är sagt och gjort samma afton.

Big Rick Nash sprätter in 2-1 och så är säsongens sömnpiller avgjort.
Mer kommer, men det dröjer för nu ska Rangers-spelarna hålla på och ge tröjor till fans och what not.

NY Rangers – Buffalo 1-1 (Period 2)
* * *
Gääääsp…
Börjar playoff snart?
* * *
Men tack, Kometen, för att du håller igång i spåret.
Du är kvällens enda behållning och för din skull hoppas jag Hanky Tank Tallinder avgör det här i tredje med ett par bomber från blå i tredje.

NY Rangers – Buffalo 0-0 (Period 1)
* * *
Alltså, jag tyckt vissa sekvenser i operan igår kväll var sega, men jämfört med det vi sett på Garden-isen i den här perioden var det rena Game 7 mellan Penguins och Capitals 2009.
Morsning korsning vad avslaget.
Fortsätter det likadant börjar jag skandera om att slutspelet måste börja nu.
* * *
Cred till Sabres, dock.
De försöker, spelar frejdigt och har vid ett tillfälle 7-1-överläge i skottstatistiken.
* * *
Zuke har återvunnit sin status som publikfavorit efter uppvisningen mot Canes och föräras febriga ”zuuuuuuke”-skrin bara han är i närheten av pucken.
Med all rätt.
Hur var det han den skakade polisen som gav honom extra effort-priset i förrgår sa?
A small man that plays big hockey.
* * *
På ”bridge”-läktaren mittemot pressboxen har vi, blir jag uppmärksammad på av utmärkte kollegan Seth Rothman, ett helt kompani åskådare i svenska landslagströjor i afton.
Hoppas de inte kom hit med föreställningar om stor show under de första 20 minuterna.
* * *
Kometen, det är alldeles lugnt – du vore inte Kometen om du inte var vildsint optimist gällande Sabres i alla lägen.
* * *
Rangers powerplay ser mycket kackigt ut ikväll och det bör oroa Vigneault en smula.
Som någon påpekade:
När man kommer in i slutspelet har motståndarnas penalty kill-enheter spelat ihop en hel säsong, så spelet i numerärt överläge måste vara mer än perfekt.
* * *
Finbesök i ladan:
Självaste Hedbä sitter på raden ovanför bloggen, så nu får vi kamma oss lite.
* * *
Förresten, Kometen, varför spelar inte Johan Larsson? Han är inte ens uppsatt som scratch och det upprör Biffen (nåja…).
* * *
Hedbä sitter så att det känns som att han kan titta rakt ner på min skärm och se vad jag skriver här.
Well, han jobbar ju som spion nuförtiden, så…
* * *
Ha ha, liveblogg från nästa föreställning på The Met – DET var ett kreativt förslag från läsekretsen.
Jag ska känna på den!
* * *
Aftonens mest öronbedövande jubel utbryter när Matthew Broderick zoomas in i jumbon.
Så var det väl också han som räddade New York när Godzilla hade lagt ägg inne i just den här hallen.
* * *
Nä, gudars, nu får det bli roligare.
Annars går jag hem till mamma i nästa paus.

Jag säger som vanligt:
Det känns som det var alldeles nyss jag sett på 70:e våningen i Renaissance-skrapan i centrala Detroit och följde premiärmatcherna säsongen 2013/2014 på en hotell-tv med grynig bild.
Men på något sätt har det hunnit gå över sex månader sedan och plötsligt ska Rangers spela sista grundseriematchen för säsongen.
Vad hände?
En hel del, men ändå.
Fan vad det går undan.
Då, i början av oktober, hade man inte föreställt sig att Rangers skulle vara klara vid det här laget. Eller jo, det kanske man trodde – men i så fall klara som eliminerade från playoff.
Men här är dom nu, och ska spela match – mot Buffalo – som inte har betydelse för något annat än positionering och eventuell hemmaplansfördel.
Sällsamt.
Spänningen förutan brukar såna här samkväm, sista kvällen med gänget innan allvaret börjar liksom, vara rätt trivsamma så jag hoppas ni ändå gör mig sällskap under kvällen.
* * *
James Valenti, i rollen som den förbannade Pinkterton, sjöng lika vackert som Zuke Zuccarello spelar och stackars Madame Butterflys lidande påminde om det Buffalo Sabres-fans tvingats genomlida den här säsongen (men jag hoppas verkligen inte väljer samma utväg!) .
Annars var det svårt att hitta några liknelser mellan gårdagskvällens föreställning av Madama Butterfly på The Met.
Men jag tyckte om upplevelsen ändå, kan ni tänka er?
* * *
Det är dags att ställa VM-frågan till Hanky Tank Tallinder – igen.
Jag frågade ju redan förra gången Sabres var här – efter tio grundserieomgångar.
– Va fan, skrattade han då, när folk tror att man är körd redan i oktober….då är det tungt.
Jo, men det var ju så….
* * *
Man vet ju inte säkert, men jag kan vara den ende i historiens som gått på opera på Metropolitan och i varje paus fiskat upp mobilen för att kolla NHL-resultat.
Sista gången visade det sig, som bekant, all spänning är över i östra konferensen. Både Red Wings och Blue Jackets blev klara och alla slutspelsplatser i öst är därmed paxade. Så Devils missar, Capitals missar och Maple Leafs missar.
Lite tråkigt, det hade suttit fint med lite drama så här på upploppet – men både Wings och Jackets har visat enorm karaktär de senaste veckorna och förtjänar sina biljetter till den stora festen.
* * *
Det är inte så värst mycket att hålla reda på på andra arenor ikväll heller, spänningsmässigt, men jag hoppas på frekventa uppdateringar från Nashville, där jag hoppas att Coyotes krossar.
Inte för att jag egentligen tar ställning i kampen om den sista wild card-platsen i väst, men jag vill att Coyotes och Stars på samma poäng på söndag så att sista matchen på söndag kväll blir ett direkt avgörande inferno.
* * *
Innan någon annan hinner före tar jag mig en närmare titt på mitt eget stora tips inför säsongen – och tycker att jag i alla fall inte behöver skämmas ihjäl mig (för just det i alla fall…)
Jag trodde för mycket om Ottawa och Toronto och Washington och för lite om Tampa och Montreal och, som alla andra, Colorado, och ena delen av finalparet känns kanske inte så klockrent just nu, men några våldsamma magplask går jag inte med att på att jag utfört.
Det är kul att läsa kommentarerna också (Hej Kometen!). Ho ho, så sturska somliga är såna där gånger…
* * *
Går till Brooksie, ordförande i den lokala PHWA-avdelningen, och lämnar högtidligt över 40 bucks.
Fackavgiften ska man inte slarva med!
* * *
De unga Sabres-gossarna har inte spelat en betydelsefull match sedan USA började plocka fram julpyntet, men de ser ändå glada ut när de värmer med fotboll bakom zamboni-entrén en och en halv timme före matchstart och det är klart – merparten av dem är ju ändå miljonärer och livet enkelt och trivsamt.
* * *
Lite sörjer jag att det inte blir några tågresor ner till huvudstaden denna vår.
Det hör till att tillbringa några heta aprildagar i DC, känna Verizon koka och gå på Old Ebbitt efter matcherna
Ted Leonsis får ägna sommaren åt att se till att vi sitter där nästa år istället.
* * *
Man får beundra de som frivilligt går och ser matchen i Fort Lauderdale mellan Panthers och Leafs ikväll.
Då har man hockeyintresse.
* * *
Det är tillika tråkigt att Devils inte är med; den här bloggens slutspelsnärvaro underlättas avsevärt ju fler lag från trakten som är med på partyt.
Old School Lou har en del att jobba med han också och han borde nog börja med att byta coach.
* * *
Apropå Leafs brejkar Cox på Toronto Star just nyheten att klubben gjort klart med Brendan Shanahan som president.
Ja, varför inte?
Inget kan bli sämre.
Men vem ska då stå och göra stela videopresentationer när NHL:s råskinn blivit avstängda?
* * *
Ni får skänka Eken en tanke. Den stackarn är på semester på ett tropiskt varmt Antigua och missar den här festen…
* * *
Det låter som att Petter Granberg gör NHL-debut med Leafs ikväll – och Gustav Olofsson för Wild.
Då är vi uppe i sammanlagt 78 svenska NHL-spelare den här säsongen.
Det är en helt absurd siffra.
* * *
Det såg ju, rent underhållningsmässigt, rätt trevligt ut när Rangers spelade ut mot Hurricanes i förrgår – och faktum är att de clinchar minst tredjeplats i divisionen, och sålunda undviker Bruins/Penguins i första omgången, om de vinner ikväll.
Så vissa förväntningar tycker jag ändå vi kan göra oss när sista grundseriedansen i the wooorld’s most famous arena alldeles strax inleds.

Hur var det, såg ni nån bananhockey under natten?
Själv tittade jag en hel del på Leafs och i deras fall handlade det snarare om ruttet ägg-hockey.
Alltså….herregud.
Det är viktigaste matchen på hela säsongen , de måste vinna för att överleva – och så blir de nollade mot ett Tampa som tvingas klara sig utan en skadad Ben Bishop.
Därmed är det kört.
Leafs missar playoff.
Igen.
Jag vet inte vad man ska säga om den klubben längre
Fansen vill att alla ska sparkas, från ägare och general manager till tränare och kapten Phaneuf och fan och hans halta moster, men den sortens ingrepp har ju aldrig hjälpt förut.
Det är uppenbart nåt som är förgiftat och skadat i klubbens själva DNA och mitt hjärta gråter för de hängivna fans som tvingas gå igenom sånt här år efter år efter år.
* * *
Caps har fortfarande en pytteliten teoretisk chans efter den imponerande insatsen mot Blues i natt, Devils likaså – men i praktiken vet vi ju alla att det enda dramatiska som återstår nu är huruvida Coyotes eller Stars tar sista wild card-platsen i väst.
Lite surt det, man
* * *
Fast visst – Carl-Gustaf Lindstedt-kopian Carlyle måste gå efter det här fiaskot.
Och även om man nu ska vara försiktig med att haspla ur sig att den och den ska få sparken, det handlar ju faktiskt om människor, är det svårt att inte tycka att ytterligare en liten bunt generaler har gjort sitt nu.
Nashville, som också är borta i och med nattens resultat, förtjänar exempelvis en ny coach efter alla – bokstavligt talat ALLA – år med Barry Trotz, helst en som har bättre hand med unga spelare.
På samma sätt borde Ted Leonsis skaffa sig en ny general manager. Grinige GM GM har väl en gång för alla visat att han inte är mannen som kommer att lotsa Caps till himlen under Ovie-eran.
Fler förslag?
* * *
Jag hoppas verkligen att Coyotes och Stars håller jämna steg resten av veckan, eller ännu hellre att Yotes kommer ikapp sin rival, så att grundseriens allra sista match på söndag kväll blir ett direkt avgörande allt-eller-inget-drama.
Det har vi som suttit och tittat sedan början av oktober förtjänat.
* * *
Ovie når alltså milstolpen 50 mål.
Säg vad ni vill, det är imponerande hur man än mäter.
* * *
Risken är att Ekeliw och andra Tampa-fans sover mycket dåligt i natt.
Tanken att de eventuellt tvingas gå in i playoff-serien mot Montreal utan Big Ben Bishop – som såg ut att ha väldigt ont när han lämnade isen i Forum – är förmodligen direkt ångestframkallande.
Men Lindbäck var ju grym och försäkrade när jag talade med honom efteråt att han är redo om det skulle vara så.
– Absolut, det för att få spela såna matcher man håller på med det här, sa han.
Så ska det låta.
* * *
Man behöver ju inte gotta sig åt tragedin, men det är svårt att inte gå in på Sun och Star – de lokala Toronto-tidningarna – och läsa sågningarna.
Ojvoj, dom lägger inte fingrarna emellan direkt…
Det är också svårt att inte citera Mark Spector på twitter:
”Sammanlagt har det spelats 45 279 serie- och slutspelsmatcher sedan Maple Leafs senast vann Stanley Cup”…
Ojvoj igen.
* * *
Mycket kan vara avgjort redan om ett dygn – när Columbus och Dallas spelat färdigt matchen som fick avbrytas när Rich Peverley-incidenten inträffade för några veckor sedan.
Då är jag dock på opera med mamma – jo, faktiskt – så den rysaren får ni beta av på egen hand.
Här återupptar vi sändningarna på torsdagskvällen