Rangers gick alltså till slutspel redan igår – i kavaj.
Dom spelade ju inte, men i och med att Devils aldrig lyckades slå hål på en Karri Rämö som för en kväll fick för sig att han var Dominik Hasek, Patrick Roy och Martin Brodeur på en och samma gång blev Blåskjortorna playoff-klara i alla fall.
Därmed är aftonens hemmamatch långt ifrån lika viktig som det framstod som för ett dygn sedan och det passar utmärkt, för bloggen kan inte vara på plats.
Jag har en viktig intervju för en annan redaktion på tidningen och måste vara downtown mitt under pågående hallabaloo.
Men jag ser de första perioderna, framförallt från Buffalo och Columbus tror jag, på tv och håller kommentatorsspåret öppet så länge det går.
* * *
Det går undan i Vancouver…
Canucks hann inte mer än sumpa sista chansen att nå slutspelet förrän Mike Gillis fick sluta som GM.
Men by all means – det är han som gjorde sig av med NHL:s bästa målvaktspar mot just ingenting och det var han som anställde en coach som passade laget i Rogers Arena lika bra som Skrillex skulle passa som producent åt Lisa Ekdahl.
Nu ryktas det att antigen Trevor Linden, Markus Näslund (!) eller Jay Feaster får jobbet och ett är säkert:
Om det blir någon av de två förstnämnda ryker även Tårtan, men blir det Feaster sitter han lika säkert som Tjabo på kungatronen
* * *
Min gamla mamma, på besök i storstan just nu, satt i fåtöljen intill korresoffan och löste korsord medan jag kollade på Canucks i går kväll.
Plötsligt tittade hon upp, satt tyst en stund och utbrast sedan:
– Spelar dom inte sån där bananhockey nu?
Jag tror hon menade Hawaii-hockey, men fan i mig, som canuckerna slog bort puckarna och fumlade och stod i under andraperioden kan det mycket väl ha varit bananhockey också.
* * *
Kan tänka mig att vissa Devils-fans – en Hällegerd comes to mind… – är upprörda över favoriternas oförmåga att göra mål igår, men även om de varit impotenta i avslutningarna tidigare under säsongen kan man inte gärna såga dem för insatsen mot Flames.
De spelade tidvis lysande, dominerade helt enorm – men Rämö gjorde verkligen sitt livs match.
Så surt kan det vara ibland.
* * *
Jag kunde förstås inte låta bli att skicka grattis-sms till valda djurgårdare i NHL efter SHL-avancemanget igår och ren extas kom i retur från alla håll och kanter.
”Underbart!!!”, svarade Dogge.
”Fatastiskt, vi e tillbaka”, jublade Kron Wall of Pain.
Och allra mest exalterad verkade Papa Hörnqvist vara. Han skrev bara:
”Djurgården, Djurgården, Djurgården!”.
(Blå)ränderna går aldrig ur.
* * *
Jagr sa efter matchen igår att han är övertygad om att Devils får en chans till, för det kan inte ta slut med en match som den mot Calgary.
Det tror jag också.
Blue Jackets är oberäkneliga och kommer förlora ytterligare matcher, kanske redan ikväll mot Phoenix.
* * *
Min och Youngblood Ekeliws 21:a podcast är ute nu. Den kan ni givetvis inte missa – särskilt inte som Elvis från Örby sjunger igen!
http://www.aftonbladet.se/podcast/sport/nhlpodden/article18684426.ab
* * *
Vore jag Pär Mårts skulle jag ringa Eddie Läck på en gång.
* * *
Jaha, nu ringde de förstås och meddelade att intervjun under kvällen är uppskjuten flera timmar – mitt tips: den blir aldrig av – så jag hade gott och väl hunnit se näst sista hemmamatchen på Garden för säsongen.
Men nu blir det korresoffan ändå, och kommentatorsspåret är öppet.

NY Rangers – Ottawa 2-3 (Slut)
* * *
Korthuset föll aldrig, det stagades tvärtom upp i sista, återigen med hjälp av en förstklassig Lehner – och med hjälp av stolthet.
Jo, det kändes verkligen som att Senators efter alla magplask den senaste månaden spelade för äran och stoltheten ikväll och då brukar det sluta med att man vinner
* * *
The Mule visste vad han talade om när han beskrev Chris Neil som en feg lallare som alltid kommer och sätter in sina tacklingar i slutet av matcherna.
Den på Staal här i slutet, långt efter att Rangers-backen spelat pucken, var inget annat än typisk.
Ta bort!
* * *
Maple Leafs alltså.
Morsning korsning.
De lyckas förlora årets viktigaste match, hemma i ACC, mot ett redan avsågat Winnipeg.
Mitt hjärta blöder för de fans som tvingas vara med om sånt här precis hela tiden.
* * *
Mindre typiskt var att även EK65 plockade fram boxhandskarna ikväll och gick en rond mot Domincic Moore.
Det har jag aldrig sett tidigare.
– Ja, flinar han, något måste jag ju göra! Jag har inte uträttat nånting på de sista matcherna.
En ganska grov överdrift, skulle jag vilja påstå, men det var lite roligt att se.
* * *
Apropå ACC rapporteras det att den, ehum, färgstarke borgmästaren Rob Ford var där ikväll – och blev så packad att vakterna fick leda ut honom.
Därtill krävs en del i kanadensiska hockeyarenor, tro mig.
* * *
Desto starkare är det av Devils att ett dygn efter holmgången mot Washington plocka två poäng borta mot Carolina.
Nu är det en poäng upp och om Columbus torskar mot Islanders imorrn, då vetifan om det inte blir playoff-hockey i The Rock i år också.
Men som vår vän Hällegerd är inne på…om de haft normal utdelning under alla straffavgöranden och vunnit åtminstone hälften, då hade de faktiskt vara på trygg och säker slutspelsmark nu.
* * *
Nu:
Lite lätt delivery – kanske några wings – och de sista perioderna mellan Nucks och Kings.
Sedan en lååång söndag i solen på Manhattan imorrn.
Man kan inte begära mycket mer.

Näpp, ingen clinching här.
Sens vinner med 3-2.
Mer sen.

NY Rangers – Ottawa 2-3 (Period2)
* * *
Korthuset från kanadensiska huvudstaden har inte rasat ännu, men det skälver betänkligt – och det är en liten norrman som är där och petar i det rangliga fundamentet.
Zuke, uppenbarligen inte det minsta besvärad över att ha varit ute och rest, gör inte bara två mål.
Med sin energi och frenesi och frejdiga tacklingar drar han med sig sina sömniga lagkamrater i en allmän stegring och nu är det upplagt för den där clinchen ändå.
En liten smäll i de där korten till och raset kan komma…
* * *
Hygglig insats av EK65 vid 3-1-målet.
Det är han som, med yttersta klubbspetsen, håller pucken kvar i Rangers-zonen – och sen sprätter han iväg skottet Spezza kan styra in på Lundqvist.
* * *
Helt konstigt är det ju inte att Lehner och resten av Ottawa tycker att Brassard står i målgården vid första reduceringen eftersom han gör det…
* * *
Vigge Hedman noterades just för sin 50:e poäng nere i Tampa.
Storartat facit för en av våra allra bästa backar.
* * *
Det kommer lite mycket returer från kungariket ikväll, kan jag tycka.
Inte heller Lundy är helt bekväm med de här hemkomsterna.
* * *
Driver ni med mig, var det hon från Little Miss Sunshine – nu en vuxen människa – dom zoomade in i förstaperren?
Det är sånt som får en inse hur ruggigt gammal man själv måste vara…
* * *
Ikväll räcker det nog inte ens om Hästpolo-Gustav sätter på raketmotorn; Habs äger Wings i Bell Centre.
* * *
Ikväll hade det varit angenämt med en utgång efteråt, men no play för Biffen den här helgen.
Istället ska jag gå hem och se Canucks krocka med Kings.
Det kan bli kul, de lagen hatar varann med föredömlig hetta.
* * *
Kepsarna kommer att regna över Garden-isen för en norrman om några minuter, det är vad yours truly tror.
Och inför den tilldragelsen värmer vi med lite kaffe.

NY Rangers – Ottawa 0-2 (Period 1)
* * *
Nä, här clinchas ingenting.
Och det beror i huvudsak på att Robin Lehner verkar vilja visa Mårts och Grönborg vem som ska vara VM-målvakt i maj.
Rangers spelar verkligen inte sin bästa hockey, lite vi-har-just-kommit-hem-från-lång-resa-tröga är de, men skapar ändå talrika chanser och Big Bad Lehner stoppar allt – inklusive dubbla Pouliot-skott på tröskeln till målgården och ett friläge signerat Rick Nash – med ackuratess.
Samtidigt hugger gästerna, som spelar betydligt mer avslappnat än när jag såg dem för några veckor sedan, resolut när de får sina chanser.
Blåskjortorna kan möjligen trösta sig med att Sena tappat ledningar förr…
* * *
Det är, aningen oväntat, lite livat på Gardens flotta läktare i afton.
Tanken på den där slutspelsfebern kittlar tydligen fler än mig
* * *
Mika Zibanejad vill till Minsk han också.
Han är obeveklig när han direkt efter tekning sliter åt sig pucken, vräker sig ut i sidled och prickar in 2-0 bakom Lundqvist.
* * *
Det är framförallt i egen zon, och i uppspelen, Rangers lever upp till myten om den första hemmamatchen efter the long roadtrip.
Varför det?
Att komma hem ska vara en schlager, konstaterade ju redan Per Hagman
* * *
Han brinner väl inte av desperation och iver i det här läget, men ändå.
Vid några tillfällen vrider EK65 på startmotorn och skjuter fart och det är alltid, alltid samma poetiska upplevelse att se honom scvischa över isen.
* * *
Gudas skymning, Gudas har fått matchstraff nere i Tampa – igen. Och Younblood Ekeliw har arg debatt på twitter om tacklingen. Förstås.
* * *
Abigail Breslin, är hon bekant?
Hon blir i alla fall inzoomad i jättejumbon och en mini-Gris-Olle nånstans på andra sidan skriker rakt ut i extas.
* * *
Det bara slår mig när jag sitter och studerar spelschemat:
Om de håller jämna steg under en avslutande veckan, då kan duellen mellan Phoenix och Dallas i allra sista grundserieomgången nästa söndag bli en sann klassiker.
* * *
Ha ha, Narvalen – när läsarna börjar säga ”ojvoj” till vardags, då känner jag att jag ändå uppnått nånting.
* * *
Se där, halmstrå deluxe med straffvinst för Capitals.
* * *
Amatörmässigt, men jag tror bestämt bloggen måste gå och lätta på trycket i den här lilla pausen.

Det hade man inte trott när de i september åkte runt i västerled och agerade pinata åt såna som Coyotes, Sharks, Ducks och Blues, men faktiskt:
Ikväll kan New York Rangers säkra sin plats i 2014 års Stanley Cup-slutspel.
Det räcker med en poäng mot Ottawa här i the woooorld’s most famous arena– eller att både Toronto och och New Jersey torskar.
Så vad hände?
De acklimatiserade sig till en ny coach som inte krävde att de byggde ett ointagligt fort i egen zon i varje byte, en räcka begåvade forwards insåg långsamt att de faktiskt var fria att använda sin kreativitet och sprängde sig ur sina bojor – och Henrik Lundqvist blev sig själv igen.
Så enkelt var det och nu får vi, åtminstone i någon veckas tid, playoff-yra på Manhattan och hockey blir THE thing i världsmetropolen.
Aldrig är det roligare än då.
* * *
Vad har vi….5 april, right?
Men tammefan – det är överrock på under resan över ön idag med.
Vi får nog ingen vår i år. Det kommer fortsätta så här tills det plötsligt slår över i högsommar och sen sitter vi alla och flämtar i 45 ångande plusgrader.
* * *
Vad som talar emot att Blåskjortorna verkligen lyckas clincha ikväll är….nej, inte motståndet; Senators verkar ha trampat igenom isen och är på väg att sjunka mot botten.
Men det är första hemmamatchen efter en lång roadtrip och ingen vet varför, men då är nästan alla lag helt värdelösa.
– Det där är en myt, påstår Marc Staal
Coach Vigneualt rättar honom dock snabbt.
– Jag har sett det många gånger, säger han.
Jag med och det är ett mysterium av samma kaliber som det där med att ena strumpan i par alltid försvinner i tvätten.
* * *
Det här introt komponeras förstås med Nirvana i lurarna, för idag är det exakt 20 år sedan Kurt Cobain gick ur tiden.
Jag var utsänd på Aftonbladet-jobb då också, i Malmö för att bevaka en Olle Ljungström-premiär på fenomenala rockklubben KB, men det finns faktiskt en hockeykoppling även till den händelsen.
Jag hade tidigare under dagen varit ute och ätit lunch med Ricard Persson, just då i full färd med att bärga ett SM-guld åt Malmö IF, och det var han som ringde mig på hotellet och sa åt mig att sätta på CNN för kolla nyheten från Seattle.
Det blev sedan en rätt dyster och konstig Olle-premiär.
* * *
Två timmar innan han och lagkamraterna ska snöra på sig grillorna och åka ut på samma plätt och värma står Erik K på MSG-isen och twittrar.
”Always exciting to play at the Madison Square Garden”, skriver han – och postar samtidigt en bild av hur vaktmästarna alltjämt håller på och monterar ner basketplanen några college-jönsar använt tidigare under dagen.
Skojigt.
* * *
Slava Persson lirade med Robert Svehla den där våren när Malmö tog sitt gloriösa guld.
Det är ett av de mäktigaste backpar som uppträtt i Elitserien/SHL om ni frågar mig.
* * *
”Lithium”.
Det är lätt den Nirvana-klassiker som passar bäst som soundtrack till bloggbluddrande.
* * *
Igår såg dom Bäckis och Mojo i The Rock, idag är Pär Mårts och hyllade följeslagaren Richard Grönborg på Garden.
Man behöver inte vara Frank Furillo i ”Spanarna på Hill Street” för att räkna ut varför.
De vill övertala EK65, som missar Stanley Cup-slutspelet, att komma på VM i Minsk.
Intrycket när jag intervjuade honom i Ottawa för några veckor sedan var att han kände viss tvekan inför den tanken, det har varit en väldigt lång säsong med OS och allt och han behöver en sommar av grundlig träning för att den gamla skadan i vaden/hälsenan ska läka ordentligt, men man vet aldrig med Erik.
Han är spontant och känner han plötsligt för det så åker han och förbundskaptenerna gör förstås rätt som åker hit och visar att de är angelägna.
* * *
Såvida de inte klappar igenom som ett helt Toronto går Rangers alltså till slutspel för åttonde gången under de nio säsonger Kung Henrik varit här.
Det går inte riktigt att jämföra med Red Wings 23 raka, men är ändå rätt imponerande – i synnerhet i ljuset av hur vi som sett dem gnällt och klagat och kritiserat.
* * *
Naturligtvis är det heller inget konstigt med att Mårts och Grönborg vill se Bäckis i VM.
Det som hände i Sotji?
Glömt nu.
Dels var det inte Bäckis fel, det har ju till och med IOK slagit fast vid det här laget, dels står det honom i VM-turneringar fritt att använda den där omtalade allergimedicinen om han vill och behöver.
Fast det är klart, det kanske kan bli lite awkward stämning när läkare Vallbäck kommer fram och ska hälsa första gången…
* * *
Bloggen tillbaka på sin vanliga, fina plats på pressläktaren igen och blir så glad att han skulle kunna dansa i en musikal.
Den lär ryka i playoff, men det ingår i dealen och är inget problem.
* * *
Loui Loui stod alltså för fyra assist när Bruins slukade Flyers i eftermiddags.
Vi kan nog komma att få bilda hög runt hans plats i omklädningsrummet under finalerna mot…ja, det blir antigen Kings, Blues, Ducks, Hawks eller Sharks.
I den ordningen.
* * *
När landsmän som inte vart här sedan de byggde om Garden kommer fram och frågar hur man tar sig till nya pressläktaren känner jag mig som Karl Kalkyl när han förklarar hur hans rymdraket fungerar.
Det är hopplöst komplicerat.
Men Kalkyl kom ju till månen – och till sist hittar alla upp hit också.
* * *
John Persson gör sitt första NHL-mål och Caps är på väg att förlora även ute på Long Island.
Ojvoj.
* * *
Murvlarna från Ottawa har det fint.
De flyger med laget, i klubbplanet, såna här gånger.
De lär få sämsta platserna , längst bak vid toaletten ungefär, men ändå.
Så ska man resa.
* * *
Skadan på Ryan McDonagh har Rangers all anledning att oroa sig för, det finns ingen bättre back i den här delen av Nordamerika.
Å andra sidan kan de dela oron med åtskilliga andra lag.
Fan, skador lever vi med i NHL, men så här många nyckelpjäser brukar inte vara borta samtidigt den HÄR tiden på året.
Bland de som missar resten av grundserien och eventuellt en första runda i playoff finns bland andra Jonathan Toews och Patrick Kane och Bryan Bickell i Chicago, Malkin och Goc och nu även Jokinen i Pittsburgh, Duchene i Colorado, Steen i St Louis, Söderberg i Boston, Zäta och Big E och Bertuzzi i Detroit och så McDonagh här då.
Det känns…fel!
* * *
– Får dina läsare aldrig nog av Lundqvist och Erik Karlsson, frågar en kollega från stor New York-tidning medan jag sitter och knattrar.
Svar:
Givetvis inte.
* * *
Det blir svensk målvaktsmatch i afton:
Lundqvist mot Lehner.
Alltid skoj.
* * *
På värmningen ser det ut som att St. Louis tycker det är dags för ett mål även på hemmaplan.
* * *
Nå, let’s go.
Clinch – eller första-matchen-efter-roadtrip-fiasko.
Snart vet vi.

Nattens stora vinnare:
Dallas Stars.
Dom spelade visserligen inte, men eftersom Phoenix slarvade bort sin seger mot Edmonton i sista minuten hemma i jobing.com har de fortfarande kontroll över sitt öde och kan spela sig till sista wild card-platsen i väst.
Lindy Ruff & co kan ju framförallt skänka målvakten baj…jag menar Greiss, en tacksamhetens tanke innan de somnar på sina hotellrum i Tampa i natt.
Hans horribla fummel med pucken bakom egen kasse i slutet kan ha avgjort hela vilda västern-racet.
Hallå.
* * *
Det finns inget tråkigare än mozzarella som inte är färsk, men det finns heller inget mer underbart än mozzarella som ÄR färsk och det var den jag fick med caprese-salladen ikväll.
Den smakade som Pavel Datsyuks bästa dragningar ser ut.
* * *
Jonas Hiller verkar inte direkt vara i slutspelsform.
Sover du bra, Lille Fridolf Bouderau?
* * *
I morrn går bloggen på Garden och ser om Rangers kan säkra slutspelsplatsen, vilket de gör med seger mot Senators.
Vi hörs då, hoppas jag.

Devils är med i racet igen.
För inte nog med att de helt rättvist slår ett lamt Washington – trots att de tidvis får gå runt på sju forwards i tredje perioden.
Samtidigt sänker Chicago Columbus i Nationwide Arena – när tre sekunder återstår av ordinarie matchtid.
Därmed är det plötsligt bara tre poäng upp till strecket.
Oh, the drama…
* * *
Capitals var bra i första.
Sedan blev de bara sämre och sämre för att till slut spela som ett bakfullt korplag sista tio minuterna.
Alltså, Mike Greens tafatta viftande med klubban när Carter glider igenom och avgör matchen…sånt hade vi fått örfilar till och med i Kvarnsvedens Pojkar C2 på sjuttiotalet – och då utgick alla inblandade ändå från att vi var fullständigt odugliga.
I och med att Jackets åkte på den där hjärtskärande förlusten finns fortfarande en teoretisk chans att Caps kan komma ikapp, men glöm den.
För första gången på många år blir det en vår utan besök i huvudstaden.
* * *
Det är inte helt avgjort i The Joe heller. Detroit har slutat spela och gett Buffalo vittring.
3-2 nu.
Vore just snyggt om Wings förlorar mot jumbon efter den gloriösa segern mot serieledaren.
Då är de också indragna i smeten – istället för att dra ifrån.
* * *
Enastående bra av Devils, förstås, att stå upp så bra i tredje när såna viktiga pjäser om Henrique och Elias försvinner, liksom Yayo, och Brunner dessutom är borta i några minuter för att fixa med utrustning.
Men blir de borta länge..nej, då blir det här förstås ännu tuffare.
* * *
Ah, nu kommer det mat – från kvarterets bästa italienare. Caprese-sallad och sen en scallopini parmigani.
Det är ju fredag…

Ja, Devils-backen Gelinas har vi ju hört en del om i den här bloggen i år – och det är han som drar iväg det fina skott Ruutu kan styra in kvitteringen på.
Det känns rättvist. Även om det är deras tur att bränna ett saftigt numerärt överläge – i fyra minuter – den här perren tar Devils över och ser, åtminstone fram till de sista minuterna, till att stänga ner The Great Eight effektivt.
Nu borde det kunna bli en killer till avslutningsperiod.
* * *
PK Subban spelade tydligen 37 sekunder i första perioden i Ottawa.
Och var minus två.
Heja..
* * *
Chockerande nyhet:
Min gamla favorit Vanmassenbassen – också känd som Don Van Massanhoven – dömer efter 20 år sin sista NHL-match i natt, i The Joe.
Fan, det känns lite som när Bill Wyman meddelade att han skulle lämna Rolling Stones; inte direkt sorgligt, men…fel på nåt sätt.
* * *
CLar86, Zäta kan tidigast spela en bit in i slutspelet, men det finns inga garantier ens för det.
* * *
Det är kul att Youngblood Adam Larsson får spela igen, för övrigt. Sorgligt, bara, att DeBoer inte velat se mer av honom tidigare under säsongen. Det är ju inte som att självförtroendet blixtrar om den unge talangen nu.
* * *
MN Johan, det är en dag – och kväll – i morgon också…
Och även Grönborg är här.
Var vad det nu man skulle hälsa honom från dig?
* * *
Berätta gärna mer om EK65:s slagsmål. Det har jag missat helt.
* * *
Bara det nu inte blir straffar i The Rock.
Då dör spänningen, liksom…

Jag trodde det var kört för Caps när de sumpade sitt långa fem-mot-tre-läge, för är det något som brukar kosta i täta NHL-matcher är det just det.
Men Ovie får en gratischans i spel fem-mot-fem istället och då smäller det.
Som DeBoer själv säger:
– Vi kan inte bara ge bort pucken, i synnerhet inte när Ovetjkin är på isen.
Nej, den idén har sina brister…
Så:
1-0 till Caps och det med mersmak, för gästerna har känts lite hungrigare och lite vassare.
* * *
Säga vad man vill om Adam Oates, men han har en snygg slipsknut ikväll.
Windsor, tror jag det är.
Såna har jag aldrig fått till.
* * *
Det har inte ens hunnit gå en period uppe i Ottawa, men Senators har redan lyckats tappa en tremålsledning mot Montreal.
Känns bekant på nåt sätt…
* * *
Nej, Norström – det ser inget vidare ut när Ovie skiter i defensiven och gör det så demonstrativt som mot Dallas.
Men han fick skäll av Oates efteråt och verkar ha tagit det på rätt sätt, för ikväll slår det gnistor om The Great Eight.
Det är, vill jag påstå, ingen tillfällighet att han gör sitt första mål i spel fem-mot-fem på över en månad – ja, faktiskt– i just den här matchen.
Och – när det ser ut så känns det som att det någon gång ändå ska kunna hända något under hans era…
* * *
Även om just den här tacklingen var ren kan man ju tycka att brutale ynglingen Wilson skulle kunna se lite mer bekymrad ut när han dunkat in Elias huvud i plexikanten.
* * *
Korma, John, korma!
Men jag hamnade i ett slags koma efteråt…
* * *
När Fayne och Greene tillsammans ger bort pucken till Ovetjkin är det inte utan att man beklagar att Hällegerd slutat kommentera i spåret…och just när jag skriver det kliver han in.
Välkommen – och please, osäkra revolvrarna!
* * *
När gör Hästpolo sitt första mål för kvällen?
Bäst gissning belönas med en stor prilla Ettan om vi ses nån gång.