When you try your best, but you don’t succeed…

Det känns som att de glödande öppningsraderna från Coldplay-hymnen ”Fix You” olyckligtvis blivit Florida Panthers ledmotiv under den inledande delen av konferensfinalen mot New York Rangers.
De har verkligen gjort sitt allra bästa i samtliga matcher och tidvis spelat ut sin motståndare – men misslyckats i alla fall.
Tredje perioden i Amerant Bank-ladan i söndags trotsade faktiskt själva naturlagarna.
Rangers var som en dödligt sårad boxare som hängde på repen och bara väntade på att bli golvad – men plötsligt skickade The New York punchdrunk vimmelkantig och blodig iväg en random högerkrok som träffade mitt på hakspetsen och i strid med allt förnuft knockade den givne segraren.
Det gick nästan att höra, som en viskning under takåsarna när Bobrovsky och Tkachuk och de andra stod och stirrade klentroget på gästernas jubelhög:

When you try your best, but…

När vi nu åter samlas i fästningen i den sanslösa hettan i våtmarkerna söder om Sawgrass Mills för nästa etapp i den alltmer gastkramande kampen om drömmen bara de särskilt utvalda får uppleva behöver katterna, precis som den sargade själ Coldplay vänder sig till i sin enda riktigt stora sång, få något att hända som ”ignite their bones”.
Men i deras fall finns inget hopp om att en skönande som Chris Martin kommer tända ljusen som leder dem hem.
De kan bara fixa sig själva.
Hur?
Genom att inte glömma hur fruktansvärt det kändes i söndags.
Det är i alla fall Paul Maurice kärva rekommendation.
Medan nio av tio coacher skulle muttra att minnet av den sortens matcher måste raderas ögonblickligen förespråkar han raka motsatsen.
– Ibland är det bäst att bevara grämelsen. Äta den och låta den bränna och använda den som en ny energikälla, gjorde han klart redan en halvtimme efter Alex Wennbergs knivhugg rakt i panterns hjärta.
Katterna och deras anhängare får be en innerlig bön om att det hjälper.
För de måste vinna tisdagskvällens nya fältslag i Amerante.
Måste.
Annars är risken att de snart förlorat något som inte går att ersätta och tears will come streaming down their faces…
• • •
Själv tyckte jag kanske att själva bloggandet från taco-gillet med Suntrip – tack för den, Art Vandeley! – igår kväll blev lite knapphändigt, men ni verkar ju ha uppskattat det sorglösa, lätt salsa-doftande upplägget.
Så vem vet, öppnas fler tillfällen av samma sort i framtiden kanske laptoppen får följa med på mer sus och dus.
Inte för ofta, dock.
Blir det för glatt har denna bofink en tendens att glömma saker – plastkort, glasögon, snusdosor – och blir detta arbetsredskap kvar i baren är jag smoked.
• • •
Rangers, å sin sida, vet att de måste up their game – dramatiskt.
De har, som alla känner till vid det här laget, en mirakulös förmåga att hitta sätt att vinna även när de inte borde, men fler matcher som den i söndags överlever de knappast.
Att bli så dominerad, så överkörd, så ägd är inte hållbart i längden – eller sustainable, som det vackrare engelska uttrycket lyder.
Samtidigt går det att se ett litet blänk av lätt irritation – eller i alla fall opposition – i ögonen på både Erik Gustafsson och Mika när jag pladdrar om det osannolika i en seger som den för två dygn sedan.
– Det där är lite färgat av tredje perioden, när de ju måste gå för det. De gör också ett tidigt reduceringsmål och får momentum. I de första två perioderna spelar vi bra, poängterar Mika.
Men de blågula blåskjortorna – hm… – förnekar inte att laget har DET.
– Det är något vi jobbat med hela säsongen. Vi litar och tror på varann och vet att både att vi kan komma tillbaka från underlägen och försvara ledningar. Det är bara något som finns i gruppen, förklarar Erkan.
DET, säger jag.
Och han nickar.
• • •
Vad gäller inledningen vill jag ha fört till protokollet att jag egentligen inte är något Coldplay-fan.
”Musik för morsgrisar”, tror jag bestämt att jag slog fast i en recension efter en konsert på Globen i början av 00-talet – vilken fansen inte riktigt uppskattade, om man säger så.
Men just ”Fix You” kan jag – en inpiskad morsgris själv, om sanningen ska fram – inte motstå.
• • •
Kulikovan koko som en gök!
Fråga mig inte varifrån det kom, men efter lämning igår kväll hade jag NHL-kanalen inrattad på tv:n på hotellrummet och när de visade sekvensen från Game 3 då Lafreniere snurrade upp Dimitri Kulikov ropade jag just så till ingen alls:
Kulikovan koko som en gök!
Så nu heter han så.
Kulikovan.
• • •
Vad som än händer under återstoden av den här vårens oändliga äventyr står det redan klart att vi kommer få se väldigt många nya namn inristade i den heliga bucklan.
Bara fem av alla spelare som fortfarande står upp har vunnit Stanley Cup tidigare:
Barclay Goodrow och Jonathan Quick i Rangers, Vladimir Tarasenko i Panthers, Tyler Seguin i Stars och Corey Perry i Oilers.
Även ifjol var kvoten ”tidigare mästare” i konferensfinalerna påfallande liten, men då fanns i alla fall åtta stycken som kunde berätta för lagkamraterna hur det känns att dricka champagne ur den där kupan.
Så vi har ett litet rekord i år.
• • •
Tisdagsförmiddagen tillbringar jag i Panthers nya träningshall inne i Fort Lauderdale, lämpligt nog belägen tvärs över gatan från hotellet, för det är där de håller sin pre game-skate.

Det är till den fina anläggningen – den är verkligen top notch, bara Golden Knights har en mer påkostad inrättning i Summerlin – merparten av katterna kör golfbil från sina närbelägna hem.
Men inte fiskaren från Linköping, visar det sig.
– Nej, inte ännu. Men jag ska köpa en till nästa säsong. Jag har till och med ett golfbilsgarage nu, berättar hann.
Ah, min avund.
För mig låter det som höjden av livskvalitet att gå upp på morgonen, ta ett dopp i poolen, äta lite frukost under bar himmel och sen ta golfbilen till jobbet.
• • • 
Potentiella blågula destinationer för bucklan i sommar är Stockholm, Linköping, Tingsryd, Borlänge/Rättvik och Piteå.
Om Rangers vinner får huvudstaden faktiskt njuta av Lord Stanleys glitter i tre dygn på raken, för Mika och Wenny och Erkan är ju alla nollåttor, precis som Janmark i Edmonton och Stenlund i Florida. Personligen blir jag ju extremt kittlad av tanken på världens mest ikoniska pokal i just Borlänge, där Ekholm faktiskt tillbringar somrarna. Fast jag gissar att han nog i huvudsak skulle fira den förverkligade drömmen på uppväxtens viktigaste adresser: Vikarbyn, Rättvik och Furudal.
Piteå?
Ja, även om hans minuter på isen varit få har han ändå ingått i laguppställningen i slutspelet, så om Stars vinner får Prins Nils följa Tomas Holmström i spåren och ha Stanley Cup-fest på Rådhustorget.
• • •
Om Kulikovan gör mål ikväll lovar jag att sjunga hela Jokkmokks-Jocke-hiten för pressläktargrannarna Simba Sjöberg och Sombrero-Johan.
Kulikovan koko som en gök
Jag bjuder dig två rum och kök
Kom, älskling och gör ett försök
I mina två rum och kök
• • •
Trouba fick alltså fem tusen dollar i böter för armbågen – eller underarmen, som han kallar den – i huvudet på Evan Rodriguez.
– Stackars Jake, hur ska han nu ha råd att äta, kommenterar Paul Maurice syrligt.
På samma gång finns det gott om tyckare på andra sidan som menar att Rodrigues filmade och överdrev i den aktuella situationen. Men han hade ju en målchans på lut. Då försöker man väl inte fejka till sig en utvisning? Min teori är att han blev chockad av den nasty smällen i skallhöjd och därför blev liggande på isen så länge.
Then again, vad vet jag.
• • •
– Tjena, säger Kaapo Kakko på klockren svensk-finska när han ser Simba Sjöberg och mig i korridoren utanför Rangers omklädningsrum efter måndagens träningspass.
Oväntat, är det minsta man kan kalla det.
• • •
Två som definitivt har olika syn på kapten Troubas armbåge är PK Subban och den gode Brooksie på NY Post.
”Hur är det där inte en major-utvisning”, hojtade Subban på Twitter.
Då svarade Larry, på samma forum:
”I can tell you that it was for a better reason than you were able to avoid being called for majors on your litany of slewfoots.”
Ouch!
Nånstans tar Tårtan fram popcornen och inväntar fortsättningen på denna små-sensationella beef.
• • •
Efter besöket i Baptist Health Iceplex äter jag förträfflig brunch på Hatch, en soligt pastellfärgad diner som opererar under fina parollen Peace, love & bacon, och sedan går jag tillbaka till rummet och spelar in nytt podcast-avsnitt med our man in Örby.
Bägge konferensfinalerna skärskådas förstås på djupet, men vi avhandlar även ämnen som Carolinas snåle ägare, nya coacherna i New Jersey och Winnipeg och Seattle samt golfbilsgarage.
Lyssna när Ondskan är klar med klippningen och skjuter ut vårt babbel i rymden.
• • •
Kevin Stenlund tycks få nya linemates i fjärdekedjan. Kollberg från Martin Beck-böckerna – Ja, Lomberg alltså – och Nick Cousins får kliva åt sidan och in kommer istället Steven Lorentz och Buffalo-ikonen Kyle Okposo.
Kevin är lika glad för det, av vad jag kan bedöma efter att ha hälsat på honom för första gången.
– Allt känns fint. Det är exalterande. Om vi spelar som senast tror jag vi har en bra chans att vinna ikväll, säger han.
Det tror jag också.
• • •
Inte ens en liter av Tacocrafts bästa tequila hade nog hjälpt igår – Edmonton Oilers går inte att begripa i något tillstånd alls.
Scenförändringen från första till andra perioden igår var ingenting annat än absurd.
Det finns inte en chans att ta sig vidare till final, och än mindre vinna den, om man gör sig skyldig till så grova kvalitetsskiften.
Men försök få hippes att förstå det…
• • •
Senast tyckte jag att jag bara hade tid att lista alla svenskar som spelat för Panthers genom åren, men den tysta eftermiddag som föregår kvällens drama är timmarna så många att vi kan dra även Rangers alla vikingar sedan 1964 och framåt, i ordningen de placerat sig i den interna poängligan (plus målvakterna på slutet)
Mika Zibanejad, Anders Hedberg, Tomas Sandström, Jan Erixon, Lill-Pröjsarn Nilsson, Niklas Sundström, Michael Nylander, Jesper Fast, Ulf Dahlén, Carl Hagelin, Peter Sundström, Ulf Samuelsson, Oscar Lindberg, Kent-Erik Andersson, Kim Jonsson, Markus Näslund, Mikael Samuelsson, Anton Strålman, Erik Gustafsson, Andreas Johansson, Pär Djoos, Viktor Stålberg, Peter Andersson, Peter Wallin, Fast Freddy Shoestring, Juha Widing, Lias Andersson, Christian Bäckman, Kjell Samuelsson, Mattias Norström, Patrik Nemeth, Fredrik Claesson, Alex Wennberg, Johan Witehall, Peter Popovic, Nils Lundkvist, Johan Lindbom, Anders Eriksson, Adam Edström, Tim Erixon, Jan Mertzig, Anton Blidh, Ronnie Sundin, Bert Robertsson, Ulf Sterner, Henrik Lundqvist, Hardy Åström, Johan Holmqvist.
Närapå 50 stycken är de, de blågula hockeysoldaterna som, under kortare eller längre sekvenser huserat på Manhattan.
• • •
Det är inte bara vi vid sidan om som tycker att linjedomarna blivit väl petiga vid tekningar.
Paul Maurice suckar ljudligt när ämnet kommer på tal under en presskonferens i den direkt vräkiga hörsal som tjänstgör som intervjurum i nya träningshallen.
– Förr var dråp i princip tillåtet innan de släppte pucken. Nu blir killarna utslängda om de har dålig andedräkt.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Gustav Forsling och Erik Gustafsson.
• • •
Innan han inleder den presskonferensen håller Maurice för övrigt förhör med lokala reportrar om det finns smörgåsar att beställa på berömda Elbo Room nere vid strandpromenaden.
Det gör det inte.
– Nej, martini sandwiches räcker väl för er, skrockar han.
Sympatisk karl.
• • •
Kvällens låt: Jonathan Richman & Modern Lovers – I Love Hot Nights.
• • •
I söndags hade Rangers ett stort watch-party vid The Summer Stage i Central Park, men det blir det inget av med ikväll – de törs inte ha folksamlingar i stans så kallade lunga vid så sena klockslag.
Istället listar klubben barer runt hela stan, samt i Connecticut och Jersey och på Long Island, där fansen förväntas iscensätta vad man kallar ”bar takeover”.
Lite B.
• • •
– Hur jag kommer över en förlust som den senaste? Jag vaknar här nere i Florida och det är soligt ute. Det är inte svårt.
Sam Reinhart behöver ingen extra grämelse att tugga på inför fortsättningen i konferensfinalen.
Han bara njuter av att ha ett helt underbart liv och det är förstås också ett sätt att go about ones business.
• • •
Datumen för Stanley Cup-finalen är redan spikade, kan jag meddela.
Första matchen spelas lördag 8 juni, oavsett när de pågående konferensfinalerna tar slut.
Sedan har vi dueller 10 juni, 13 juni, 15 juni, 18 juni, 21 juni och 24 juni – om så många behövs.
Kryssa nu för de datumen i almanackan. Du ska hänga i kommentatorsspåret då – nattetid.
• • •
– Mm, han möter Barkov nästan hela tiden, konstaterar en kollega matter-of-factly under en diskussion om att Mika, i likhet med Kreider och tredje länken i deras lina, inte gör lika märkbart avtryck i den här serien som i de tidigare
Det är förstås sant. Han, och de, går upp mot en av de bästa defensiva centrar som någonsin funnits.
Man kan, gissar jag, jämföra det med att försöka slå en dator i schack.
Men då måste man chansa och gå all in med drottningen – och så får det lov att vara även i hockey.
• • •
Trafiken var beskedlig i helgen, men nu är det åter vardag i södra Florida, så vi har bumper-to-bumper-mess på vägarna ut från Fort Lauderdale under eftermiddagen, liksom på I-95 och I-995 västerut genom alligatorernas kärr.
De jag åker med har ändå ingen större brådska, utan väntar med att åka tills rusningen blivit riktigt eländig och åtminstone ni som känner mig närmare kan lätt räkna ut att jag sitter och snudd på hyperventilerar på passagerarsätet.
Men till slut kommer vi ut till Panther parkway och nu är jag inne i helgedomen och sitter på pressläktaren och allt ska bli så jävla härligt!

• • •
Storken säger inte mycket, allra minst på engelska, men när han väl gör det får man det bestämda intrycket att han har humor.
Igår ljög han som sagt om att han inte förstår engelska och när Räkmackan Rosen vid upprepade tillfällen frågade hur det känns för en målvakt när motståndarna får så många attempts parerade han med ett snett leende.
– Det är många attempts från dig just nu.
Hehe.
Sedan påstod att han bara njuter när han tvingas till så många räddningar som i slutet av tredjeperren i söndags.
Fan tro’t, men det ser ju faktiskt så ut.
• • •
Titta nu kom det, innan matchstart och allt – podcast-avsnitt nummer 465.
• • •
Nu, en och en halv timme innan puckdrop, strömmar de första fansen – mina själsfränder! – in på läktarna och med sig drar de ett veritabelt spänningsfält av ängslan och kval.
Det är inte att undra på.
Den östra konferensfinalen avgörs inte ikväll – men kanske ändå.
Om Coldplay fortsätter sjunga för katterna och Rangers skaffar sig osannolik 3-1-ledning börjar det luta åt en lång vår i New York.
Om de däremot följer den snitslande banan av ljus ända hem och lyckas kvittera är alla bets off igen.
Oh.
Det kommer bli en vild, vild dans kvällen lång.
Håll i er.
Nu – snart – åker vi.

EDMONTON – DALLAS 3-5 (Slut)
• • •
Bofinken har nu flaxat tillbaka till sitt hotellrum och ber att få tacka för ikväll.
Blev ju lite kul ändå, även om jag misstänker att de som hade hoppats på verkligt ystra vändningar känner sig blåsta på konfekten.
Vad beträffar det vi just bevittnat vågar jag inte att slå fast att Stars kommer ta det här nu, men…Stars kommer ta det här nu.
Troligen.
Vi hörs när raketmotorerna tänds i Sunrise imorrn igen!

EDMONTON – DALLAS 3-3 (Period 2)
• • •
Nu är det ju nästan så man får beställa in en dubbel tequila straight up.
What the fuck is going on!?! (sagt med eftertrycket Stu använder i första ”Hangover” i baksätet när The Wolf Pack blir attackerade utanför bröllopskapellet).
Att Oilers vissa kvällar inte kan försvara ledningar är ju bekant, men att de från en period till en annan förvandlas från CCCP till Björbo – och sedan blir OK igen – får ändå ses som en rejäl chock.

De tappar precis allt och avlossar inte ett enda skott på mål tolv-tretton minuter, eller vad det är.
Bohemer, har jag kallat dem förr. Nu tror jag vi får dra till med invektivet ”hippies”.
• • •
Så här ser det ut på Tacocraft – där vi nu fått sällskap även av Vnince, Colin och Neil – i mittperioden.

Och sorry, jag menar inget illa med sista bilden, det blev bara så när Sjöberg snodde min lur…

EDMONTON – DALLAS 2-0 (Period 1)
• • •
Hallå!
Jo, det händer nu.
För första gången i historien levereras ett blogginlägg härmed från krogen
Vi – Dan, Tom, Arthur och Simba Sjöberg – sitter på etablissemanget Tacocraft och ser matchen i Edmonton på TV.
Så här ser det ut.



• • •
Matchen?
Dallas Stars ska föreställa ligans bästa bortalag, men blir ju detroniserade i denna förstaperiod.
Connor McDavid har helt uppenbart bestämt sig för att han ska spela final i år och då blir det nog så också.
• • •
För ordningens skull vill jag påpeka att jag dricker mycket måttligt.
Tjänstgöring pågår ändå…

Det är egentligen en heldag när man ska minnas de amerikaner som offrat sina liv för nationen, så man säger inte ”Happy Memorial Day” idag.
Men ändå.
Härmed ber jag att få önska alla bloggens vänner en ljuvlig kväll i bbq-oset – det verkliga eller det imaginära – som också markerar starten på den amerikanska sommaren.
Vi inleder den, som alla år de senaste två decennierna, med ännu en thrill ride genom Lord Stanleys glittrande universum,.
Rond 3 i den västra konferensfinalen mellan Stars och Oilers ska ju avgöras i Rogers Place i Edmonton.
Hela Alberta står still i ett emotionellt hjärtflimmer – och även resten av Kanada håller andan.
Detta blir något att ta del av.
Now, exakt hur frekventa poster jag kommer publicera under kvällen vet jag inte.
En älskvärd majoritet av spårets stammisar har ju gett mig dispens för utgång i den heta Fort Lauderdale-kvällen och en liten middagssittning på mexikanskt etablissemang med kamraterna Dan, Tom och Arthur är planerad.
Tanken är att jag ska ta med mig denna laptop dit och åtminstone då och då fyra av några iakttagelser mellan taco-tuggor och margarita-klunkar.
Vi får se vad som händer, några av de mest legendariska timmarna i bloggens 17-åriga historia kan komma att följa…
• • •
Här i södra Florida har kombattanterna i den östra konfrontationen firat Memorial Day med fortsatt uppladdning inför nästa stegring mot absolut klimax.
Katterna hade möten i sin nya, snajdiga träningshall inne i Fort Lauderdale – den de helt lyxigt tar sig till i golfbilar, från sina hem – och lejonparten av Rangers-truppen körde ett ispass i Amerante-ladan.
Simba Sjöberg och jag treckade ut till Sunrise igen och jag samlade framförallt på mig stuff inför morgondagens intro, men en rolig liten nugget måste jag dela med mig av redan nu.
När Storken, en ovanlig gäst på podiet, fick frågan vad han tycker om att Matthew Tkachuk försöker trashtalka honom under matcherna svarade han:
– Jag har tur som inte kan engelska, jag förstår inte vad han säger…
Och han sa det på klockren engelska.
Ha!
• • •
Serien mellan Stars och Oilers har inte bara varit ohyggligt tajt so far.
Den har också varit ganska snäll och renons på riktigt ont blod.
Det tror jag det kan bli ändring på nu.
Alla inblandade förstår ju att just denna match är extremt avgörande.
Den som vinner tar kommandot över hela matchserien och vinner troligen även Game 4.
Exakt varför vi alla har den känslan vet jag inte, men…ja, det bara är så.
Då viker ingen ens en hundradel av en tum – på något sätt.
• • •
Seattle Kraken har tydligen utsett Dan Bylsma till Dave Hakstols efterträdare.
Sju år efter senaste head coach-jobbet, i Buffalo, är han alltså tillbaka på den stora scenen.
Det kan måste kännas rätt fint.
Enda smolken:
Han måste flytta från den eviga solens Palm Springs till det eviga regnandet hemma hos K-Mannen…
• • •
Adam Henrique kliver av allt att döma in i Oilers-uppställningen i afton – Och Roope von Anka kan komma att göra comeback för Stars.
Så ni vet.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Mattias och Mattias. Ja, Ekholm och Janmark alltså.
• • •
Kvällens låt: Johnny Rodriguez ”Ridin’My Thumb To Mexico”.
• • •
OK, nu ska jag sätta på mig coola skjortan och joina mina polare i taco-sizzlet.
Vi hörs snart – tror jag…

FLORIDA –NY RANGERS 4-5 (Slut, OT1)
• • •
Otroligt.

Det finns inget annat att säga om det som sker fem minuter och 35 sekunder in i förlängningen.
Otroligt.
Rangers SKA inte kunna vinna en match när de, framförallt i tredjeperioden, är så utspelade att man tror att det är lag från helt olika divisioner som möts – men vinner gör de ändå.
För de bara ÄR så den här våren.
De vinner fast de inte borde, för att dom har DET, och såna lag går knapp att stoppa.
• • •
Wenny från Nacka vrider sig lite förläget när jag säger att detta måste vara det största mål han nånsin gjort, men det är klart att det är det.
Han ser med sin eminenta styrning till att Rangers skaffar sig 2-1-ledning i konferensfinalen mot världens kanske svåraste motståndare och plötsligt bara är två segrar från Stanley Cup-finalen.
Få gör överhuvudtaget såna mål – nånsin.
• • •
Käre Mato, vem du nu när – jag förvarande ju om det, att jag skulle rusa på stört efter OT-målet.
Det går inte att sitta och såsa med en blogg när en sån här batalj avgörs, jag har andra uppgifter också.
• • •
Paul Maurice är inte på riktigt samma skämthumör när han möter media denna tidiga kväll och det kan jag verkligen förstå – det måste kännas fruktansvärt bittert att förlora under de här omständigheterna.
Men han sitter inte direkt och svär och fräser heller, han bara konstaterar att hans lag spelade väldigt bra och bara ska fortsätta på samma sätt.
• • •
Mika är egentligen inte tillgänglig för media i omklädningsrummet, men Simba och jag springer in i honom ändå och frågar hur det är med det alltmer demolerade ansiktet.
– Äh, det är så jävla värt det såna här gången, säger han med den glade vinnarens axelryckning.
• • •
Eftersom jag jobbar med detta bettar jag inte på NHL-hockey, men om jag gjorde skulle jag satsa farmen på Panthers-seger på tisdag.
Rangers kommer vara så nöjda med att ha splittat här nere, och hemmalaget så rasande över att ha förlorat, att det bara kan sluta på ett sätt.
Fast det sa vi i och för sig inför förlängningen ikväll också…
• • •
Nu är det snart dags för återfärd till downtown Fort Lauderdale och där, på hotellet, ska jag trycka ur mig ytterligare några texter.
Imorrn väntar träningar med båda lagen och sedan har vi samling vid lägerelden för Game 3 mellan Oilers och Stars.
Vem vet, kanske sätter jag mig till sist i en bar och hamrar…
Tills dess får ni några avslutande bilder från idag att njuta av.

FLORIDA –NY RANGERS 4-4 (Period 3, OT väntar)
• • •
Otroligt.

Det blir förlängning igen.
Men – det borde ju inte bli det.
Rangers är så tillbakatryckta sista tio minuterna – och framförallt i slutet – att man får se det som någon form av under att Panthers inte avgör innan slutsignalen.
It ain’t logiskt det här.
• • •
Gustav Forslings legend bara växer. Han är Sveriges bäste NHL-back, vår 1A, och kan bli riktigt het Conn Smythe-kandidat om det här fortsätter.
• • •
Det kommer inte ta lika länge den här gången, det är min känsla.
• • •
Jamen, ni ser ju själva. Rangers bara slår ifrån sig, helt desperat, de avslutande minuterna.
Icing på icing ser vi.
Så KAN man inte vinna den här sortens matcher.
• • •
Det fanns journalister som trodde på en tidig söndagkväll och kanske några kalla på Elbo Room.
Haha, om du vill få hockeygudarna att skratta – berätta om dina planer i slutspelet.
• • •
Min hjältar?
Well, jag gissar att någon fullbordar ett hattrick och därmed känns Sam Reinhart som klart hetaste kandidaten – men det kan kanske, kanske bli Laffe också.

FLORIDA – NY RANGERS 2-4 (Period 2)
• • •
Alltså…hallå.
Men vad har vi sagt?
Rangers har så mycket DET, så mycket flyt, att de vinner även när de inte borde vinna.
Det har varit själva adelsmärket hela denna playoff-resa.
Inte för att detta är ens i närheten av avgjort, men bara det faktum att de har tvåmålsledning efter den här andraperioden får betraktas som mer eller mindre absurt.
DET, folks, DET
• • •
Trouba med den nasty armbågen presenterar sig.
Det är ett riktigt fult och korkat övergrepp Rangers-kaptenen gör sig skyldig till på Rodrigues och jag förstår inte att han klarar sig från matchstraff.
Vad krävs egentligen för att major-utvisningar denna vår?
• • •
Barclay Goodrow gjorde fyra mål under hela grundserien.
Nu har han, med dagens shorthanded-bomb, dunkat in fem i slutspelet.
Mm, det handlar om att vara bra när det är viktigt att vara bra.
• • •
En utläggning om special teams hade jag tänkt avlossa här, för katterna dödar ju Rangers på den punkten, men I rest my case.
• • •
Det är som att LaFreniere blir sur när Bob först gör en drömräddning på hans friläge.
Så ett par sekunder senare bestämmer han sig för att snurra damaskerna av stackars Kulikov och gör sitt snyggaste mål någonsin.
Jösses.
• • •
En betydande skillnad mellan de här två lagen är, enligt min syn på saken, att Rangers har down-perioder i matcherna och tidvis spelar såsig, ofokuserad hockey – medan Panthers aldrig är dåliga och i princip aldrig begår individuella misstag.
När, Christian Karlsson, såg du dina katter agera på ett sätt du inte gillade?
• • •
Det har blivit en lite specialtet för Panthers att morra och knuffas efter baklängesmål.
Nu är det Oliver som blir mer än gramse.
• • •
Stämningen i ladan skulle jag beskriva som – spänd.
Det går att ana att båda supporterskarorna lider snarare än hoppas – och det är ju vad man utsätter sig för när man börjar hålla på ett lag och det laget börjar kötta sig djupt in i Stanley Cup-slutspelet.
• • •
Mika, Mika – where you at?
Panthers lyckas synnerligen bra i ansträngningarna att ta bort honom och Kreider.
Men då måste man vrida upp reglagen ännu mer och på något sätt vrida sig ur det alligatoriska dödsgreppet.
• • •
Det är tyst i övrigt, precis innan mittperioden ska börja, så ja – de tjeckiska vännerna här på pressläktaren hörs när Pasta piskar in sitt mål på andra sidan Atlanten.
• • •
Jodå, Chall, det är fullpackat – men det tar att komma tillbaka från korvgille, öltankning och toalettbesök. Köerna ute i gångarna beskrivs som riktigt svettiga.
• • •
Ingen too-many-men-utvisning ännu.
Vad är det här för match?
• • •
Härmed tar jag och gratulerar Tjeckien till VM-guldet – och går och hämtar en kaffe.

FLORIDA –NY RANGERS 2-2 (Period 1)
• • •
Det här var ju lugubert.
Inledningsvis fräser katterna som sabeltandade tigrar och ser ut att ha besökarna från norr nere för räkning innan tredje ronden ens hunnit få upp pulsen.
Sen blir hemmaspelarna plötsligt matade med egen medicin under några minuter.
Rangers gör som Panthers brukar göra: Två snabba mål out of nowhere och med ens får eftermiddagen en helt ny karaktär.
Gästerna ställer dock till det för sig själva med utvisning på utvisning och till slut lyckas hemmalaget – återigen dödligt i de lägena – utnyttja ett sådant.
Nu?
Nu börjar vi om på noll, känns det som
• • •
The Day of The backhandskott har vi helt oväntat i södra Florida.
Det är så, med den heliga baksidan av klubbladet, Reino Reinhart mycket vackert drar first blood och det är så Lafreniere svarar.
• • •
Det luktar mintte och popcorn i Amerant-ladan.
Så ni vet.
• • •
”Reinhart behöver visa sig i den här serien också”, vill jag minnas att det fanns FLA-fans som mässade efter kvällarna i New York.
Well, han är är här nu – och ett hattrick jäser i ugnen.
• • •
K’Andre Miller har precis som oskaraspelin påpekar haft en småjobbig första period och hamnat fel flera gånger – och likadant är det med Braden Schneider.
Indianaren han slår rakt i famnen på Sam Bennett i inledningen är en riktigt grov miss. Som slutar med att han i lätt panik tar en utvisning – och då gör Reino sitt första mål.
Den sortens mentala blunders tyder, tycker jag, på att de inte fått in i skallarna att de inte kommer få en lugn stund i de här matcherna.
Man måste vara uppe i samma varvtal precis hela tiden – annars är man rökt och stekt och bränd.
• • •
Om inte annat är Rempire State Building bra att ha framför kassen, som vid Goodrows mål.
Han skymmer bättre än 46:ans buss på Dalagatan i Stockholm.
• • •
Åker inte katterna offside förbryllande ofta i den här perioden?
Det indikerar ett visst mått av övertändning.
Eller nervositet.
• • •
Det var gode redaktör Ludde som skickade ut allmän push-notis om att bloggen är in action i södra Florida.
Viss oro fanns att det skulle kunna bli lite stökigt i spåret, men ännu så länge verkar det ju lugnt…
• • •
Det är en av hela slutspelets räddningar Storken gör när smålänningen med röven kommer igen i friläge.

• • •
Jo, nog är det gott om Rangers-fans här – vilket i sanning hörs och märks vid målen – men något fifty-fifty-tillstånd råder alls inte.
Hemmafansen dominerar kraftigt – som sig bör.
• • •
Till höger om mig på pressläktaren har jag tjeckiska kollegor och såklart – de sitter med finalen i Prag inrattad på skärmarna och följer den med aningen mer intresse än live-showen här i ladan.
• • •
Vilket underbart tryck vi har i spåret.
Tack!
• • •
Som sagt:
Nu börjar vi om på noll – och ingen vet var den här underbara duellen kommer ta vägen.

I den ångande hettan i träsken väster om Fort Lauderdale, där hungriga alligatorer rör sig i snåren och exotiska fåglar sjunger serenader från en annan värld, famlar en grånande skriftställare efter orden.
Han vill förklara hur tiden liksom stannat inför tredje kapitlet i den episka saga Florida Panthers och New York Rangers håller på att skriva ihop, men det går inte.
Han vill berätta om den renodlade extas som rister i fukten runt mäktiga Amerant Bank Arena, men den låter sig inte artikuleras.
Han vill återge de oerhörda förväntningar han och alla andra har på det som ska äga rum här denna söndagseftermiddag, men alla formuleringar känns för futtiga.
Förra ronden i den östra konferensfinalen, på Madison Square Garden i New York i fredags, var helt enkelt FÖR storartad.
Den skapade såna föreställningar om fortsättningen att inte ens min fantasi och min förkärlek för överdrifter räcker till för att göra dem rättvisa.
Det var en av de allra bästa matcher jag någonsin sett – jo, faktiskt – och inget talar för att dagens uppföljning blir mindre omvälvande.
Tvärtom: Ju mer som står på spel, desto mer vansinnig blir intensiteten.
Att det råkar vara en matiné – antagligen säsongens allra sista – vi ska se behöver ingen bekymra sig om.
Det är under den sömniga grundserien NHL-spelarna reagerar som vampyrer på dagsljus och inte ens går på halvfart.
Nu, i foajén innan Stanley Cup-finalen, är det lördagkväll och prime time oavsett när pucken släpps.
Men jag vet verkligen inte hur jag ska uttrycka mig för att fånga detta ögonblick, hur de förstummande känslor som strömmar genom kroppen ska beskrivas, hur jag ska få er som läser denna blogg att förstå.
Som sagt: Det går inte.
Så låt mig bara hälsa välkommen till Sunrise och Rond 3 i den fantastiska konferensfinalen mellan Panthers och Rangers.
Den kommer – jag är säker – bli helt oförglömlig.
• • •
Flygresan ner från New York igår eftermiddag var Shakin Stevens så det räckte och blev över, vi passerade ett par åskväder i höjd med South Carolina och Georgia, men det gjorde inte så mycket för jag var ledig och unnade mig ett antal bourbon innan takeoff – efter med, för den delen… – och då går det bra; majskokarna i Kentucky vet hur man tar the edge av rädsla.
Sen, under kvällen, satt jag och vännerna från nhl.com i bara skjortärmarna i den tryckande värmen på en uteservering och såg matchen i Dallas och bättre blir livet bara vid högst sällsynta tillfällen.
• • •
”Det här var ju rena slutspelsmatchen…”
Efter de fåtaliga grundseriebataljer som har lite nerv och frenesi brukar både spelare och vi i media lätt andäktigt föra den sortens påståenden till torgs, men – tro oss inte.
Det är, har jag tänkt på flera gånger senaste dygnen, alltid en lögn.
Nivån vi befann oss på i fredags existerar inte ens under lunken mellan oktober och april.
Den sport de 32 NHL-lagen utövar det inledande halvåret är en helt annan än den gudarnas kraftmätning de fyra last standing i konferensfinalerna ägnar sig åt.
Ansträngningen som krävs för att lyckas nu, uppoffringarna som måste göras vid Lord Stanleys altare och svårigheterna världens bästa spelare visar sig behärska när de maximerar allt de överhuvudtaget har går inte att föreställa sig mitt i vintern.
Därför lever den lögnen vidare.
Men som sagt – tro oss inte.
Bara nu kan man uppleva så här grandios hockey.
• • •
Varning 1:
Det har varit lite jäkt och strul under dagen. På grund av parkeringshaveri vid hotellet inne i Fort Lauderdale kom vi iväg till Sunrise betydligt senare än planerat och sen var det busy Memorial Day Weekend-trafik på motorvägarna genom the swamp och slutligen ville wifit här i den solstekta ladan inte fungera.
Så risken finns att detta intro blir både kortare och mer jäktat i tonen än man har rätt förvänta sig i en konferensfinal.
• • •
Rempe eller inte Rempe?
Ja, det är frågan även idag.
Tidigare under slutspelet har coach Lavy tvekat att använda honom i bortamatcher, enär motståndarna då har sista bytet och kan matcha vilka de vill mot honom, men Jimmy Vesey gick sönder i fredags, så en öppning finns i uppställningen – för jätten eller Kaapo Kakko eller, hör och häpna, Blake Wheeler.
Lavy säger förstås inget, han ser på sina line-ups som CIA ser på statshemligheter, men min magkänsla säger att Rempire State Building kommer att reas i the the southern swamp.
• • •
Varning 2:
Precis som de flesta av er tycker jag de här inläggen får mycket mer liv med bilder, i synnerhet när bloggen är ute och rör på sig, men tyvärr strular uppladdningsfunktionen i Wordpress just nu – och först i morrn, när det är vardag hemma i konungariket, har de som kan sånt möjlighet att, lösa problemet.
Så den visuella upplevelsen får ni dessvärre vänta med till det avslutande inlägget i natt.
• • •
Brons är inte guld, men ändå ädel metall och värd att fira i alla fall lite grann – i synnerhet när den bärgas efter uppgörelse med Kanada.
Grattis, Tre Kronor –trots allt.
• • •
Varning 3:
Innan matinéer hålls inga morning skates, så spelarna har inte synts till sedan Game 2 och inget finns därför heller att rapportera om vad de sagt och gjort senaste dygnet. Inför nästa rond blir det bättre.
• • •
Det är ändå trevligt att vara tillbaka i Amerant Arena – tidigare känd under en väldig massa andra namn – för första gången sedan Game 4 i finalen förra sommaren.
Som vi sagt vid hundratals tillfällen tidigare: Den ligger eländigt till, men ladan i sig är en alldeles utsökt koloss med mäktiga läktarsektioner i tre etage och just idag rymmer den faktiskt ännu tätare stämningar än i finalen.
Man känner det redan ett par timmar innan puckdrop: Här ska något väldigt, väldigt stort äga rum.
• • •
Enmansföreställningen The Paul Maurice Show fortsätter med en utläggning om hur mycket det roar honom att läsa artikelkommentar.
Rakt citat:
– I read some articles because some of them I really enjoy and then the comments from readers are just awesome to me. I think I get ripped. You guys get it worse than we do because there’s some people who just don’t like what you write and they’re angry about it because they’re fans. So if it’s not the most positive article about their home team, you guys suck.
Haha.
• • •
Christian Karlsson och andra Panthers-fans får dock vara beredda på att en väldig massa Rangers-fans kommer göra sitt bästa för att förvandla Amarant till Madison Square Garden idag.
Ingenstans utanför The Five Boroughs bor det så många New Yorkers som i Florida och nästan allesamman är in the house nu, känns det som.
– Fifty-fifty kommer fördelningen av fans troligen vara, suckade en desillusionerad bartender igår kväll.
Ouch.
• • •
Fanimig, nu gick det plötsligt att ladda upp bilder igen, åtminstone tillfälligt, så här har ni en liten kavalkad i alla fall.

• • •
De vet hur man betalt även i denna del av Förenta Staterna.
För att parkera bilen på någotsånär anständigt avstånd från Amerant-entréerna får de som kör hit – och på nåt annat sätt går det inte att ta sig till den här sortens arenor – pröjsa 65 dollar, eller närapå sju hundra spänn.
Ojvoj.
• • •
Nu har Rangers inte bara sina Black Aces med sig, utan hela The Taxi Squad, bestående en hel bunt AHL-spelare. Som visserligen inte får träna med det ordinarie laget men ändå finns tillgängliga ifall de skulle behövas.
Bliddan Blidh, den tuffaste av de tuffa, ingår i gänget och jag hoppas jag springer i honom framöver.
• • •
Maurice gör för övrigt inga ändringar alls i sin laguppställning – och inga behövs heller.
Det är ett av de bästa lag som funnits som har hemmamatch idag och jag känner mig pretty övertygad om att Aleksander Barkov och hans vapendragare kommer samla sig till en helt överjordisk insats denna eftermiddag.
• • •
Svenska målskyttar idag: Mika och Kevin Stenlund.
• • •
Hur är det med råttorna, Karlsson och Wiklund? Kastar Panthers-fansen in såna på isen nuförtiden? Det vill jag se.
• • •
Det hade jag inte riktigt koll på, men fiskaren från Östergötland passerade Kristian Huselius i alla tiders poängliga för svenskar i Panthers den här säsongen.
Han står nu på 134 poäng, efter 275 matcher och det är sju mer än Husse.
Här är övriga blågula katter genom tiderna: Marcus Nilson, Johan Garpenlöv, Patric Hörnqvist, Micke Samuelsson, OEL, Alex Wennberg, Per Gustafsson, Anton Strålman, Anders Eriksson, Andreas Lilja, Magnus Svensson, Kevin Stenlund, Magnus Johansson, Lucas Carlsson, Niclas Bergfors, Christian Berglund, Peter Andersson, Lucas Wallmark, Robert Hägg, Tobias Björnfot och Jacob Markström.
• • •
Dagens låt: Tom Petty & The Heartbreakers ”Southern accents”.
• • •
Rangers blågula poängliga genom tiderna är för lång för att avlossa just nu, men en aktiv viking toppar även den:
Med 230 mål och 297 assist är Mika Zibanejad överlägsen etta. Anders Hedberg på andraplatsen har 130 poäng färre.
Det är, kan man konstatera, två svenska klubbikoner som går i clinch i denna serie.
• • •
Strax intill den svenska raden på pressläktaren sitter en italienare som just förkunnat att han aldrig sett en NHL-match tidigare.
Kul för honom att han får börja med den här. Om någon nu bara kunde upplysa honom om att han inte ska sitta och prata som en hel Joe Pesci hela tiden blir det nog bra.
• • •
Det finns inget som att ena stunden visats i Floridas vanvettiga hetta – och nästa så i en svinkall islada.
Var er bofink inte sjuk förr….
• • •
Fajten i Dallas igår var inte precis någon vidöppen cirkusföreställning det heller och vi kan nog vara förvissade om att det är så det kommer bli resten av vägen:
Snortajt, knallhårt och målsnålt. De misstag någon till slut begår avgör – och målvakterna äger våren.
• • •
Andas, andas, andas…
Nu slår klockan.
Det är showtime i södra Florida – och årets mest kittlande Stanley Cup-serie fortsätter.