CAROLINA – OTTAWA 5-3 ( Slut)
TORONTO – MONTREAL 6-5 (Slut, straffar<)
BOSTON – CHICAGO 3-1 (Slut)
• • •
Jamen gosse, vilket drama det blev upp i Toronto.
Fantastiskt.
Men Idsint…han drog ner rullgardinen efter Canadiens 5-3-mål.
Huge mistake…
• • •
Bra drag har det varit i spåret också, tackar och bockar.
Orkar några av er stanna kvar och klippa de tre sena föreställningarna med Papa Biff också?
Det vore väldans fint.
• • •
Auston Matthews – hattrick direkt.
Så ska en säsong inledas.
• • •
Now, you know the drill när klockan blivit så här mycket – jag måste börja peta lite med mina referat och kommer inte vara lika aktiv som nyss, men spåret står på vid gavel och vill ha era synpunkter.

CAROLINA – OTTAWA 2-1 (Början av Period 3)
TORONTO – MONTREAL 3-2 (Början av Period 3)
BOSTON – CHICAGO 2-1 (Period 2)
• • •
Lill-Nyllet är the man!
Han gör första svenska målet NHL-säsongen 2023-2024 och det är en händelse som ser ut som en tanke.
Det här kan mycket väl bli hans år.
• • •
Om ett par timmar kan man vinna 1.7 miljarder dollar på Powerball och jag höll på att få panik när jag tidigare ikväll insåg att jag inte lämnat in min stående rad, men nu har en springare på Manhattan – vi kan kalla honom Sombrero-Johan – hjälpt mig, så ni kan vara lugna.
Chansen finns fortfarande att jag snart har så mycket deg att jag kan hyra en privat-jet och flyga över alla stammisar för ett par live-helger då och då.
• • •
Jösses, Burger har ju fötts på nytt i den nya omgivningen i Big Smoke och spelar åter med samma pondus och självsäkerhet som under de stora åren i Texas.
Facit so far: 2 assist på 2 perioder.
Han kan kan mycket väl bli en av våra verkliga stories under vintern.
• • •
Fansen i Boston är inte direkt ledsna öve att ha fått tillbaka Luuuucic.
• • •
Haha, det ser för övrigt ut som att Klingberg fått ytterligare en framtand utslagen.
Oslagbart.
Behöver Hollywood statister till en ny film om banjospelare i Arkansas 1930 är det bara att ringa till Toronto.
• • •
Tänk att få in en jackpot a 1.7 miljarder dollar – och sen inse att man glömt lämna in talongen.
All psykofarmaka på amerikanska östkusten – och här finns det mängder – skulle inte räcka för att bota min depression.
• • •
Nu känns det som att Bruins har det här – men det kändes det som att Pittsburgh hade efter två perioder igår också.
• • •
Är det nån som kollar på Canes och Sens och kan berätta nåt om den matchen?
• • •
Leafs tryckte verkligen på gasen i andra. Nu gäller det bara att hålla den nedtryckt resten av matchen också.
• • •
Mera decaf!

CAROLINA – OTTAWA 1-1 (Mitten av Period 2)
TORONTO – MONTREAL 0-2 (Mitten av Period 2)
BOSTON – CHICAGO 1-1 (Period 1)
• • •
The Age of Conor Bedard har påbörjats – på riktigt.
Redan ikväll, i sin andra match, gör den otrolige 18-åringen sitt första mål.
På regerande Vezina Trophy-kungen från Lugnvik.
Snyggt är det också.
Först slår han en mästerlig passning bakom till Ryan Donato, sedan suger han åt sig en retur bakom Ullmarks kasse och exploderar slutligen i en köksvägen-rush så snabb att inte ens skuggan hinner reagera.
Ojvoj.
Den sekvensen kommer vi live-vittnen aldrig glömma att vi såg.
• • •
Varför ligan valt att göra detta till säsongens första Hockey Night in Canada – på en onsdag – vet jag inte, men det har de.
Samtliga sju lag från North of the border premiärspelar ikväll och, tja, varför inte.
Det är ju först när de spolar isen där uppe det börjar på riktigt.
• • •
Just nu känns det säkert bara surt, men någon gång i framtiden kommer nog även Linus se tillbaka på Bedards första mål i NHL med något slags stolthet.
– Det var faktiskt på mig han satte sin jungfrupuck, kan jag se honom skryta för barnbarnen när nummer 98 hyllas för sin 1000:e fullträff våren 2042.
• • •
Nog tycker jag Burger Klingberg ser väldigt fin ut som Leafs QB på blålinjen i powerplay.
• • •
Ja, vi har alltså en helsvensk målvaktsmatch i TD Garden, mellan Ullmark och Arvid Söderblom – och den sistnämnde har absolut inte varit sämre än sin mer namnkunnige landsman.
• • •
Så här i seriestarten föregås alla matcher av långa ceremonier – alla lag ska ju presenteras för hemmapubliken – men den i TD Garden har rena Bell Centre-vibbarna.
Bruins släpar ut hela sin grånande alumni på isen – och den inkluderar ju numer både Patrice Bergeron och David Krejci.
En luguber syn, tycker jag.
• • •
Vet inte om ni såg nattens krönika om samtidens brist på tålamod, men teorin jag förfäktade i den bekräftades ånyo av en hotellreceptionist med Penguins-sympatier min kompis Mark träffade i Boston idag.
– We are done, muttrade han
– Men, svarade Mark, det är 81 matcher kvar.
– Nej. Det är kört.
How very 20-talet.
• • •
Mja, Idsint, jag är på Reinholdssons sida i denna fråga. Retro-tröjorna björnarna klätt sig i denna premiärafton är ju estetiska mästerverk.
• • •
Men snälla Toronto…
• • •
Ja, jäklar – Sabres spenderar pengar som en full sjöman på permis i Shanghai.
Men förstås – Dahlin och Powers är värda dessa investeringar.
• • •
Åh, vilken känsla av totalt MYS att få se TNT-gänget i studion igen – med Henke, i sedvanlig million dollar-kostym, ute på sin kant.
NU har säsongen verkligen börjat.
• • •
Ni machos i spåret ursäkta, men jag ska fixa mig en kopp decaf på den lilla bryggaren på rummet.

Well then – efter en entimmesflygning tvärs över Pennsylvania och New Jersey har jag landat vid en TV i Newark och är redo för action igen.
Tiden är knapp, så låt oss utan vidare krusiduller kasta oss över kvällens omgång, komplett med elva nya lag på premiär-galopp genom skärselden anno 23-24.
Elva?
Ja, lugubert nog får ju Connor Bedards Blackhawks inleda säsongen med en back-to-back-enchilada och möter Bruins i Boston ikväll, blott ett dygn efter den succéartade öppningsmatchen i Pittsburgh.
Hårda puckar, men knappast ett problem för en unghingst som Bedard. Man såg ju på honom i går – han hade kunnat fortsätta spela hela natten och dagen idag och ändå inte varit särdeles trött vid puckdrop i TD Garden.
Med det sagt: Det skulle förvåna om inte björnarna bara äter upp glinen från Illinois nu. B’s har tappat många tongivande karaktärer, men de som är kvar känner varandra utan och innan – till skillnad från gårdagens motståndare.
Förvåna skulle det däremot inte om Senators visar sig vara lika svåra att komma åt som en ny borr paketerad i omöjlig hårdplast, om Canadiens på klassiskt vis lyckas sabba festen för sin edsvurna fiende i Big Smoke och om lavinen från Klippiga bergen bara sveper över LA.
Se där, en bofink garderar sina tips, helt fegt.
Men i gengäld ber jag att få double down vad gäller de två övriga matcherna. Jag känner mig absolut säker på att Jets är så uppspelta efter Hällebuckens och Scheifeles re-signingar att de kör omkull ett lite osäkert Calgary och likaså att Oilers piskar Canucks – denna eviga drama queen till klubb, nu involverad i nytt distraherande stök eftersom Conor Garland begärt att få bli trejdad.
Så – där har vi det.
• • •
God bless Scott Laughton i Flyers, The Duke i San Jose och ytterligare ett antal icke namngivna spelare som tydligen tänker göra revolt mot gubbmaffian på NHL-kontoret och linda sina klubbar med regnbågsfärgad tejp fast de inte längre får.
De är ingenting mindre än hjältar.
• • •
Grattis till alla blårockar i Columbus.
Med Josef Boumedienne i båset kommer de inte bara få en inspirerande assisterande coach utan också en stämningshöjare monumentale.
Det är rent underligt att klubben inte tagit beslutet att promota den salte stockholmaren förrän nu.
• • •
Ok, tipsraden en gång till då:

•Carolina – Ottawa 1
•Toronto – Montreal 1
•Boston – Chicago 1
•Calgary – Winnipeg 2
•LA – Colorado 1
•Vancouver – Edmonton 2

• • •
Kmannen, här är the end of the mystery: Jag ska på morning skate i The Rock imorrn, innan Devils öppningsbaluns mot Detroit, och istället för att stånka fram och tillbaka till Manhattan en extra gång stannar jag här ute över natten och bloggar från rummet.
Fint va?
• • •
Lill-Nyllet, Klingberg, Elias Lindholm, Kempe och Elias Pettersson.
Där har ni kvällens svenska målskyttar och faktiskt – Burger blir förste svensk på hela sässsen att näta.
• • •
Nu ska jag andas ut i några sekunder och sedan kör vi – men Del 2 kommer först efter in ledningsperioden i Boston, alright?

Det är Dagen After på Pittsburgh International och jag har den där känslan igen.

Känslan av att det som hände igår inte riktigt hände på riktigt. Minnesbilderna har ett overkligt skimmer, som vore de klippta ur en film – eller en dröm.
Men jo, det hände.
Vi är verkligen på språng nu – och kommer inte stanna förrän i en ännu så länge avlägsen framtid.

Det är inget annat än…mindblowing.
Nu väntar jag på en flight till Newark och som jag förvarnade om i The End landar jag i senaste laget, varför långt intro knappast blir aktuellt innan kvällens fina omgång – men så fort jag sitter vid min hotell-TV börjar ny livesändning.
Dock: Med flyg vet man ju aldrig, det kan bli förseningar och annat krångel, så för säkerhets skull avlossar jag tipsraden redan nu-

•Carolina – Ottawa 1
•Toronto – Montreal 1
•Boston – Chicago 1
•Calgary – Winnipeg 2
•LA – Colorado 1
•Vancouver – Edmonton 2

Givet att allt går bra – ta i trä! – hörs vi igen om några timmar.

PITTSBURGH – CHICAGO 2-4 (Slut)
• • •
Den första av bortåt två hundra etapper i bloggens nya resa mot eldorado är härmed tillryggalagd – vi har Opening Night 2024 förd till handlingarna.
Det känns nästan lite vemodigt, för att citera Connor Bedard. Så beskriver han känslan när ögonblicket han sett fram emot hela sitt liv plötsligt bara passerat.
Men sedan lägger han till att det framförallt var en suveränt cool kväll och så känner jag också.
Nu jäklar är vi igång.
• • •
Jaha, noll rätt i tipset.
Sicken sensationell flopp till öppning för herr experten.
Men det är ju bara att satsa på revansch med sex rätt imorrn istället.
• • •
Penguins borde inte ha förlorat den här premiären, i synnerhet sett till hur många chanser de faktiskt skapade – och till den offensiva slagkraft som finns i laget.
Men de hade sju nya pjäser på isen – EK65, Smith, Graves, Eller, Acciari, Harkins och Nieto – och det tar i allmänhet sin lilla tid innan kollektiv med så många nya komponenter gellar, som svengelska-kungen Ekeliw skulle sagt.
• • •
Delar av morgonklubben verkar ha försovit sig. Stefan, Julia…hallå, this is your wake-up call!
• • •
För den som vill ta del av fler synpunkter denna morgon rekommenderas sportbladet.se – med eftertryck.

Där finns referat och krönikor och rörliga (om än skakiga…) bilder och what not.
Rivstart monumentale blev det för NHL-korren.
• • •
De här regerande mästarna verkar förstå vad som gäller.
Då var då och nu är nu – och en liten ceremoni med hissning av Stanley Cup-banér får inte distrahera någon.
Fast av det jag hann se var det ju framförallt Adin Hill som briljerade i T-dojjan och faktiskt bara fortsatte som han slutade i juni.
• • •
Nu är jag så trött att jag snart börjar hallucinera, så tiden har kommit att släcka lampan i Pittsburgh.
Imorrn landar jag vid tv:n i senaste laget, för jag flyger inte hem förrän på eftermiddagen, så något maffigt intro ska ingen förvänta sig, men blogg blir det kvällen lång.
Var en fin vän och häng på då också – och det gäller även er som inte tillhör stammis-skiktet. Vi vill ha många nya kompisar runt lägerelden i år.
Ciao!

Hawks sätter 4-2 i tom kasse. Så kan det gå. Mer kommer senare – men det kan dröja.

PITTSBURGH – CHICAGO 2-1 (Period 2)
• • •
– Penguins behöver ett insurance-mål, säger jag till Simba Sjöberg på pressläktarstolen intill och bara någon minut senare piskar kapten Crosby in ett också.
Då tror jag att det är om inte avgjort så i alla fall nästan, för hemmalaget känns starkare, men nä – det energiska och hungriga Chicago-laget vägrar ge sig och ser till att det blir lite spänning kvar även i tredje.
Gott så ändå.
• • •
Coach Richardson underströk i morse att han hoppas att hans nya superkid inser att ingen kräver att han ska spela Hall of Fame-hockey hela tiden.
Det är högst oklart om det budskapet gått fram ännu, för jäklar vad han vill mycket varenda gång han hoppar över sargen. Han är ivrig som en festprisse som står i tredje led vid baren på Riche i Stockholm och hojtar efter en till drink.
Men till skillnad från den sortens olycksbroder får unge Bedard till slut utdelning.
Han noteras för sin allra första poäng – i form av en andraassist – på Donatos reducering.
More to come, kan man nog ganska lugnt slå fast.
• • •
Vare sig Tristan Jarry är Petr Mrazek är målisar vi brukar hissa flaggan för i denna blogg, men bägge två har varit mer än okej ikväll.
Det är därför, och bara därför, det inte blivit fler mål.
• • •
Erik står för mer offensiv grannlåt i mittperioden och kommer snart knäcka poängnollan, men först krävs nog att lagkamraterna involverar honom mer i PP.
För att spinna vidare på Idsints iakttagelse: Har man en Ferrari i stallet ska den inte stå parkerad i garaget.
• • •
Om ni lovar att inget säga till mina tuffare kompisar ska ni få höra en hemlis.
Som en sann amerikansk åldring har jag börjat dricka decaf-kaffe på kvällarna.
Annars kan jag verkligen inte sova, nämligen.
Det är som att kyssas med stängd mun, men man får vara glad åt det lilla.
• • •
Det blir förvirrat på den blågula pressläktarflanken när fansen i PPG börjar skandera ”Fire Canada” för vem i coach-staben kallas så och vad har han redan gjort för oförlåtligt?
Men det visar sig ha med fotbollslaget Steelers och en Matt Canada att göra.
Jaja.
• • •
Lite mer RC Cola åt folket – sen tar vi denna första livesändning i hamn.

PITTSBURGH – CHICAGO 1-0 (Period 1)
• • •
They’re off and running – och allt är som det ska i världen igen.
I alla fall i några timmar.
Hockey – riktig hockey – skapar en magisk NU-känsla jag under denna säsongens första live-period blir påmind om att jag verkligen älskar.
Jag är en rätt orolig själ som grubblar alldeles för mycket, om stort och smått såväl i världen som i min egen lilla tillvaro, men kvällar som den här, när planetens mest betagande gladiatorspel brakar loss i det magiska glimrande strålkastarskenet i en arena av den här sorten, känns det som att allt obehagligt och otäckt och skrämmande och illavarslande bara evaporerar.
Kvar i livet finns, just nu, bara det som äger rum där nere på den blanka isplätten.
Lycka.
• • •
The EK65 Show is on.
Nä, han proppar inte protokollet fullt med baljor och äpplen, men gosse – sekvensen i första PP:t som pingvin, när han dribblar tandskyddet av stackars Guttman och sedan trampar rakt in i slottet och skjuter…det går att höra och känna hur hela Pittsburgh drar efter andan.
• • •
Bedard förlorar matchens första tekning klart – mot Sidney Crosby.
I det fallet är gammal alltjämt äldst – big time.
Men sedan får vi i alla fall glimtvis se grejor som förklarar vad all the fuss är about.
Den unge mannen syns och märks varje gång han är inne, han vill och törs och kan göra väldigt mycket och det är inte långt borta att han spräcker nollan direkt.
Hej Chicago – good times är här igen.
• • •
Det skrivs historia på många sätt i målarburken i afton.
I och med kvällens nittonde säsongspremiär tillsammans skriver Crosby, Malkin och Letang in sig i böckerna som trojka också.
Aldrig tidigare har tre spelare i kamperat ihop i NHL i så många säsonger.
• • •
Matchen som sådan?
Tja, rätt jämn. Pens tar efter en rätt försiktig öppning över litegrann och leder rättvist med 1-0 – men Chicago har sina ögonblick.
• • •
EK65 välkomnas som sig bör med eftertryckliga ovationer när han susar ut på isen under Opening Night-presentationen innan nationalsång och puckdrop.
Men det är The Big Three som river ner tapeterna
Well, ge det någon månad, säger jag.
• • •
Guttman är ju ett väldigt roligt namn.
Tänk om man hette så.
Per Guttman…
• • •
Alla stjärnorna i Pittsburgh värmer med hjälm.
Utom en.
Just det – EK65.
Han låter lockarna fladdra under sin allra första värmning med nya klubben och vill man kan man ju se det som ett kaxigt statement.
• • •
Haha, vad fan, Penguins-publiken buar när Bedard presenteras.
Vad har han gjort för ont – utom att vara bra?
Fast nu när ni säger det, det kanske räcker för att förtjäna burop.
• • •
Jag tycker fortfarande det är fel att någon annan än Yellbear Hjalmarsson får ha nummer fyra i Chicago.
• • •
OK, då har vi en period under bältet – och två till ska avverkas innan den fula verkligheten gör sig påmind igen.
Som sagt:
Lycka!

Oh happy day
Oh happy day
Oh happy, happy day.
Oh happy day

Så rättframt och okonstlat, så oförblommerat lyckligt, inleder gospelkören Edwin Hawkins Singers sitt stora paradnummer – kallat just ”Oh happy day”, inget annat – och jag ber denna oktobertisdag nådens år 2023 att få stämma in i varje stavelse i den saliga hymnen .
För en lyckans dag är det verkligen som härmed äntligen vecklar ut sig ännu en gång – en årligen återkommande andakt till gryningsstund precis när höstens rost börjar börjat gnissla i svala vindar över Pittsburghs gröna kullar.
Opening Night i NHL.
Ah.
Var hälsad!
Plötsligt återfår tillvaron sitt skimmer, plötsligt finns det på Karin Boye-vis ånyo mening med vår färd, plötsligt känns allt som det ska igen.
Ett tag under den långrandiga och sömniga försäsongen undrade jag oroligt om jag hade förlorat lusten för det här, om glöden i bröstkorgen falnat, om en ny NHL-säsong inte längre försätter mig i samma förhäxade tillstånd som tidigare. Jag hade ju så förtvivlat svårt att engagera mig i det som pågick.
Men nä – det var, som vanligt, bara bristen på mening i de långsamma matcherna som skymde sikten.
Nu är det på riktigt, nu är det allvar, nu betyder varje byte nästan lika mycket som hjärtats slag – och med ens märker jag, på ett direkt fysiskt sätt, hur trolldomen återvänder i livet. Alla sinnen skärps, jag ser och hör och känner allting med ny skärpa, hela världen får tydligare konturer – och de lyser i förförisk neon.
Och så kommer det nu vara i åtta månader. Inte varje dag, men ofta och mer kan en människa inte begära av sin korta stund här på jorden.

Välkommen, fina vänner, till Opening Night 2023.
Oh happy day.

• • •
Bloggen inleder sin sjuttonde pilgrimsfärd genom hockeykonstens förlovade rike med avstamp på exakt den adress jag, så fort Erik Karlsson-trejden blev färdig i somras, lovade att jag skulle besöka 10 oktober.
Pittsburgh, Pennsylvania that is.
För här inleds det nya, gränslöst kittlande kapitlet i sagan om den kanske mest karismatiske, och artistiske, stjärna Sverige någonsin exporterat till Nordamerika.
Succé är inte given, men i högsta grad möjlig – och alldeles oavsett är det en dream-come-true att få se EK65 i första uppvisningen som pingvin, med Sidney Crosby och Evgeni Malkin och Kris Letang och Jake Guentzel
Han har inte haft medspelare av denna kaliber på åtskilliga år och kommer – jag är övertygad – bli lika inspirerad som Jesus vid Galileiska sjön.
Var beredd på underverk.
• • •

Well, i en period såg det ut som att Tampa skulle köra över ett Nashville som försvarade sig så illa att Barry Trotz måste trott att de skämtade.
Men i andra blev det ju praktiskt taget ombytta roller – enligt Ekeliw för att just Trotz stormade in i omklädningsrummet och skällde ut sina predatorer – och well, nu är ju säsongens allra första showdown spännande.
• • •
10 oktober 1979 var det Wayne Gretzky som begick NHL-debut med Edmonton Oilers (efter ett par år i WHA). 11 oktober 1984 klev Mario Lemieux in på scenen. 5 oktober 2005 spelade Sidney Crosby sin första match med Penguins. 8 oktober 2015 tog Connor McDavid sitt jungfruskär i hockeyns skarpaste spotlight-sken.
Och nu, på dagen 44 år efter Gretzkys inledande uppvisning, får världen beskåda Connor Bedards urpremiär i världens bästa liga – med Chicago Blackhawks mot Penguins här i Pittsburgh.
Det är en historisk happening, precis lika stor som de nämnda milstolparna, och att få vara med om en sådan live känns ingenting mindre än högtidligt.
Inte helt oväntat finns det fler murvlar som känner likadant , så när den omsusade artonåringen efter karriärens första riktiga morning skate håller presskonferens i en skrubb utanför gästernas omklädningsrum ser det ut så här.

Kaos är granne med hockeyguden indeed.
Men som någon säger: Det här är ”bara” Pittsburgh. När pojkstackarn nästa vecka kommer till Montreal och Toronto lär det inte räcka att resa ett cirkustält för att bereda plats åt den galopperande hysterin.
• • •
Dålig tajming har alltid varit en av mina specialgrenar, så det förvånar inte alls att jag i helgen skar mig i vänster pekfinger med en skruvmejsel – don’t ask… – och nu får sitta och skriva säsongens första intro med ett irriterande plåster på det som kan betraktas som min andrecenter.
Se det som att jag har en lätt skada men spelar ändå eftersom jag är så tuff…
• • •
4 oktober 2007 och 10 oktober samma år är andra datum att bläddra fram i historieböckerna inför denna Bedard-premiär – framförallt för Blackhawks-fansen. För då begick Patrick Kane och Jonathan Toews sina respektive debuter och lade de första grundstenarna i det som några år senare blev en magnifik dynasti.
Kvällens match är sannolikt starten på något lika omvälvande.
• • •
Som ni sett i den NHL-bibel jag utgår från att ni alla rusade ut och köpte idag besökte jag västra Pennsylvania redan under Penguins träningscamp i vackra Cranberry Township – och häpnade lite över hur smidigt och lätt den allt annat än försynte EK65 redan hade markerat närvaro på sin nya arbetsplats.
Vanliga, dödliga människor håller i allmänhet låg profil under första dagarna på ett nytt jobb, men inte hockeykonstnären från Landsbro.
– Efter bara ett par dagar kändes det som att han varit här i flera år, log både Ricky Rakell och Alex Nylander.
Sedan dess har smålänningen hunnit vara på fyra dagar lång samkväm i Halifax med de nya lagkamraterna, samt haft födelsedagskalas för dottern Harlow med hela gänget på plats, så nu torde han vara lika acklimatiserad som järnmalmen i berggrunden under de prunkande kullarna i hemstaden.
Det kommer märkas på isen också, jag är – igen – övertygad.
• • •
Min lokale vän Seth berättar att skrubben där Bedard håller sin presskonferens är samma skrubb där John Tortorella för ett decennium sedan fick sitt utbrott om att Pens är den mest arroganta organisationen i ligan.
Holy ground.
• • •
Vi höll Sportbladets draft i söndags och för en gångs skull är jag – som valde som nummer fem – rätt nöjd med NY Dolls trupp.
Vi har till exempel Nathan MacKinnon som förstecenter och såväl Miro Heiskanen som Quinn Hughes och Devon Toews ingår i backuppställningen.
En bitter Ekeliw kom först på elfteplats i lotteriet och byggde en egendomligt gammal roster.
Men hey – han förfogar, förstås, över säsongens förste målskytt…
• • •
Det härliga med Bedard är att han inte verkar bli det minsta stressad eller obekväm av uppståndelsen hans blotta närvaro utlöser.
Han är lika glad och charmig som vanligt i Tortorella-skrubben – trots att tv-reportrar från nya hemstaden helt förryckt inte bara febrar om likheter med Kane och Toews utan till och med frågar hur det känns att gå i Michael Jordans fotspår.
– Hur jag sov i natt? Som ett barn. Jag undrade hur det skulle bli men jag bara somnade, ler han när någon hör sig för om nerverna.
Hoppas det fortsätter på samma sätt, vi har alldeles för många i den här ligan som verkar tycka det är en outhärdlig börda att vara stjärna och få uppmärksamhet.
• • •
Det var länge sedan så många svenskar som jag trodde var hyggligt givna försvann i sista gallringen innan grundseriestarten.
Robban Hägg, Jonathan Berggren, Oskar Lindblom, Simon Holmström, Jesper Boqvist…nog är det NHL-gubbar.
Emellertid:
De har nu bara att bita ihop och ge järnet och inte, för ett ögonblick, gnälla. Då får de säkert chansen inom kort.
• • •
Medan 18-åringen med all press på sina späda axlar alltså trynade gott i sin pittsburghska hotellsäng kunde däremot inte jag – 56-åring som ingen förväntar sig nåt särskilt av – sova alls i min.
Jag var för uppspelt inför Opening Night och låg och vred mig i lakanen långt in i gryningen, trots att jag egentligen var knockout-trött efter bagarväckning hemma i holken på måndagsmorgonen.
Sådan ser den ut, skillnaden mellan de som gör succé och de som inte gör det…
Jag fick dock höra en tågvissla eka genom natten ett par gånger och inget eggar fantasin på samma sätt.
• • •
Det är verkligen bedrövligt att NHL plötsligt inte ens tillåter enskilda spelare att linda klubborna i regnbågsfärger för att visa sitt stöd för utsatta minoriteter.
Snacka om att det går bakåt i världen – på alla jävla sätt och vis.
• • •
Marcus Pettersson ingår också i NY Dolls-uppställningen och eftersom han kommer bilda backpar med Karlsson tror jag faktiskt han kan vara en sleeper.
Många andra-ass, och mål, lär det bli med den landsmannen på samma blålinje.
• • •
Tårtan hade dock helt fel den där gången, Pittsburgh Penguins kan tvärtom vara den minst arroganta organisationen i NHL.
Det finns i alla fall få som är mer välkomnande visavi såna som mig, har en lika avslappnad hållning och på samma sätt ser till att allt fungerar som det är tänkt.
Kort sagt: I love to be here.
• • •
Att Hawks-fansen efter några mörka år – i alla avseenden – ser ljuset igen behöver man inte tvivla på.
Den här bilden tar jag i hotellobbyn under eftermiddagen, men den hade kunnat tas nästan var som helst i centrala Pittsburgh under eftermiddagen.

Väntan på Bedard – som Samuel Beckett skrev om, eller hur det nu var – är över.
• • •
En sista blogghälsning utgår härmed till min fine vän Sven Gustavsson, DN-journalisten som i flera år innan pandemin bodde i Tampa och blev en härlig sidekick under denna bloggs många resor till samma stad.
Förra månaden gick han, efter lång och heroisk kamp mot cancer, ur tiden.
Tack för allt, buddy – inte minst den ystra kvällarna i Florida-värmen. Jag glömmer dig aldrig.
• • •
Den goda nyheten: Marriott-hotellet tvärs över gatan från PPG Paints har efter tre år i träda öppnat igen och det finns ju inget man uppskattar mer än hotell på nära avstånd till ishallarna.
Den dåliga nyheten: Marriott-hotellet tvärs över gatan från PPG Paints har blivit riktigt sunkigt och deppigt – och man sover dåligt i de knöliga sängarna…
• • •
Det här är, vill jag påpeka, långt ifrån första gången jag ser Erik i PPG Paints.
Den otroliga våren 2017 var det ju här han utförde några av sina mest oförglömliga konstnummer – och tog sitt Sens till övertid i Game 7 i östra konferensfinalen.
Men där tog det stopp, pingvinerna fick in ett snöpligt sudden-mål och gick till final.
– Ja, de jävlarna, flinade Erik när jag nyligen påminde om det ögonblicket.
Well, if you can’t beat them, join them – och nu har King Karl alltså gjort just det
• • •
År efter år intalar jag mig att jag inte ska läsa in för mycket i det som händer i oktober – och år efter år misslyckas jag.
Nu hinner det inte gå mer än en period förrän jag känner mig övertygad om att Predators tvärtemot mina förhandstips kommer göra praktfiasko…
• • •
Jodå, allt är som vanligt i Pittsburgh – kolla (eller cola…)

• • •
I Winnipeg behöver de inte ha ångest längre. Igår lyckades Kevin Cheveldayoff re-signa både Hällebucken och Mark Scheifele – för mångårig tjänstgöring.
Det kan vara det bästa han någonsin gjort.
• • •
Rocket Ricky Rakell kommer göra mål ikväll. Kom ihåg var du läste det först.
• • •
Han får inte stå ikväll, men Chicago-kollegor hävdar bestämt att Blackhawks ser Arvid Söderblom som potentiell förstekeeper redan i år.
Det vore väldigt kul – och bra för Bedard, för Mrazek…well, let’s not go there.
• • •
Penguins tror inte på morning skates, de håller bara optionals och såna deltar ju stjärnorna sällan i.
Men det betyder inte att en sån som Crosby bara sitter och rullar tummarna under morgonen.
När jag, Sombrero-Johan och Simba Sjöberg kommer knallade i korridoren utanför hemmarummet hör vi hur nån i ett kyffe under läktarvalvet håller på och dribblar intensivt med en puck på cementgolvet, för att få igång i handlederna, och när vi tittar in ser vi honom.
Det är klubbikonen.
Lite coolt ändå.
• • •
Al Greens ”Let’s stay together”, långa roadtrips i västra USA, New York-steken på Wollensky Grill, Sopranos – och pressläktarkaffe.
Det är ändå Best of Everything.
• • •
Penguins får verkligen hoppas att det går bättre ikväll än senast de mötte Blackhawks.
Det var ju de då helt avsågade nissarna från Windy City som, i näst sista grundserieomgången, sköt bort Crosby & co från slutspelet för första gången på sjutton år.
– Vi minns det, men har gått vidare, muttrar coach Sullivan.
Det är nog bäst så, ja.
• • •
Tipsraden igen då:

•Tampa – Nashville 2
•Pittsburgh – Chicago 1
•Vegas – Seattle 2 (OT)

• • •
Så – för sjuttonde hösten i rad ger sig NHL-bloggen ut på en resa som når sin magiska destination först framåt midsommar nästa år.
Ni är alla innerligt välkomna ombord – kända stammisar såväl som nykomlingar och gamla U-båtar.
Nu åker vi!