WINNIPEG – SAN JOSE 2-3 (Slut, OT)
BUFFALO – EDMONTON 2-3 (Slut)
DALLAS – CALGARY 2-3 (Period 2)
CHICAGO – OTTAWA 4-0 (Mitten av Period 2)
• • •
Erik Karlsson var namnet.
Han tangerade just sitt personliga rekord a 82 poäng, satt säsongen 2015-2016.
Skillnaden?
Då spelade han 82 matcher. Nu når han dit redan i omgång 64 – och får, lämpligt nog, chansen att slå rekordet i säsongens 65:e match, i Denver imorrn.
Mannen är ett unikum.
• • •
Nä, det blev aldrig något riktigt fyrverkeri i Buffalo, men Connor McDavid hann väcka nya misstankar om att han nog egentligen inte är från den här planeten.
54 mål och 70 assist på 65 matcher…det är en bedrift av samma sort som Bob Dylans när han inom loppet av ett drygt år gav ut femstjärniga mästeralbumen ”Bringing it All Back Home”, ”Highway 61 Revisited” och ”Blonde on Blonde”.
• • •
Oj, vad bra Senators var ikväll då…not!
Ibland fattar man ingenting.
• • •
Nattens stiltje runt lägerelden gör mig nästan lite moloken.
Har vi ingen där ute?
• • •
Flames fortsätter kriga och nu är det upplagt för en väldans kittlande tredjeperiod i Big D.
Missa inte.

WINNIPEG – SAN JOSE 1-1 (Period 2)
BUFFALO – EDMONTON 1-2 (Period 2)
DALLAS – CALGARY 0-1 (Period 1)
CHICAGO – OTTAWA 0-0 (Början av Period 1)
• • •
Nu har ett mastigt litet parti dragkamp utbrutit uppe i Buffalo.
De offensiva konstnärerna försöker fortfarande gå till attack hela tiden, men de ser samtidigt till att inte ge varandra många millimetrar.
I tredje gissar jag dock att det släpper igen.
• • •
Få se, vilka andra Kurre/Curre/Kurt/Curt finns det jag delar namn med från och med nu?
Curre Lindström, Curre Lundmark, Kurt Olsson, Kurt Cobain, Kurt Wallander, Curre Larsson (målvakt i SSK och Winnipeg en gång i tiden), Kurt Vonnegut, Kurre Hamrin, kapellmästaren Curt-Eric Holmquist, Kurt Russell, gamla SAF-chefen Curt Nicolin och Kurt Weil.
Bra gäng ändå.
• • •
Rasmus Dahlin kommer göra mål ikväll, det är min känsla.
• • •
Kurt Waldheim fanns ju också, men den gamle nassen vill jag verkligen inte bli förknippad med.
• • •
Säga vad man vill om Flames, men de försöker i alla fall. De ger inte upp fast de står inför en lordrätt bergvägg och vet att de på något sätt måste ta sig uppför den om de ska nå dit de vill.
Ännu så länge är de klart hetaste laget i Texas-kvällen.
• • •
Nu är det läge för en liten macka i holken. En sådan man brer smör på och förser med exempelvis ost och skinka alltså. Inget annat.

WINNIPEG – SAN JOSE 0-1 (Period 1)
BUFFALO – EDMONTON 1-1 (Period 1)
• • •
Visst serru, en jädra fin match pågår i västra New Yorks wastelands.
Det finns få andra lag som spelar mer artistisk, explosiv, offensivt orienterad hockey än Oilers och Sabres.
Leafs, Bruins när de visar den sidan, Avs i full force förstås, Devils ibland – och med nuvarande personalstyrka ska även Rangers kunna bjuda på en del grannlåt.
Men detta är verkligen en duell att ta vara på.
• • •
Det är ju lite kul att Skinner hela tiden försöker göra mål på Skinner i Keybank.
Vi har ju Jeff Skinner i Sabres förstakedja och Stuart Skinner i Oilers kasse, bägge med – häpp! – skin in the game.
Och tammefan efter tio minuter smäller Skinner verkligen in ett slagskott – på Skinner.
• • •
I Manitoba ser det ut som att Jets ägnar sig åt att underskatta Sharks.
Det har man, kan jag klargöra, inte råd med om man befinner sig i Jets situation.
• • •
Reinholdsson, jag skulle snarare säg att alla mina nicknames visar att även okärt barn kan ha många namn.
Det finns ju några: Bjurre, Tut-Bjurre, Bjursa, PG, PB, Pelle, Bjuris, Pellepennan, Pebs, Bjurton, Bjurts, Bjuppe, Bjuppie, Persan, Biffen, Catfish, Bofinken och nu alltså Kurre.
• • •
Jeff tror han spräckt namnens nolla redan efter någon minut, men han borde veta att man inte ska sälja skinnet – eller snarare skinner – förrän björnen är skjuten.
Nej, förlåt.
• • •
Oilers PP kan man fan skrämma barn med, det är det överlägset mest dödliga i ligan, men – ännu så länge är Bouchard inte lika solid i QB-rollen som Tyson Barrie var.
In med Eky!
• • •
Nu ska Korren Kurre brygga sig en liten kopp kaffe.

Hej igen, mina buddies!
Nu börjar första normala NHL-veckan på ett tag – fast den är såklart bara normal i skenet av den förra, helt förryckta.

I själva verket kan man säga att den markerar starten på den verkliga spurten – den som alltid tar vid när all hallabaloo runt trade-a-palooza lagt sig. Faktum är att vi efter inledningen ikväll bara har fem grundseriemåndagar kvar. Sen blir det…jag får gåshud bara jag skriver det…Stanley Cup-slutspel!
Så settle in, era nördar.
Nu börjar vi stegra.
• • •
Bofinkens lost weekend var mycket givande.
I fredags gick jag på min lokala kvartersbar med AP-stjärnan Stephan Whyno och slog klackarna i taket med just det eftertryck en vecka som den förra tarvade – och under en betydligt stillsammare middag i lördags fick jag ett nytt smeknamn.
Det gick till så här:
Vännerna Klas och Josefin, som jag inte sett på åtskilliga år, var här på sportlovssemester med sina döttrar och hade dagarna innan vi sågs flera gånger pratat om att ”Vi måste se till att träffa Bjurre”.
När det sedan var dags för middag frågade en av döttrarna:
– Ska vi gå och träffa den där Kurre nu?
Kurre!
That’s me, folks. Kurre Bjurman – också känd som korren Kurre.
Haha!
• • •
Maple Leafs-fansen är ursäktade om de tycker det verkar som att de aldrig kan få ett break.
Ryan O’Reilly bröt alltså ett finger i Vancouver i lördags och blir borta fyra-fem veckor.
Så satans surt.
Men jag har ju i över en veckas tid, sedan det såg ut som att Mika brutit en fot, varnat för att det inte finns några garantier. De man trejdar till sig, likväl som de man tänker sig att de man trejdar till sig ska spela med, kan när som helst gå sönder och sen är det blues natten lång.
Det kunde dock vara värre, ett finger läker hyggligt snabbt, i fall med den vård en stjärna får i en klubb som Maple Leafs, och han lär vara ready to roll i slutspelet igen.
• • •
Ja, det blir en intressant poddinspelning på onsdag.
Laget min partner in crime håller så kärt har ju inte bara en formsvacka vilken som helst. Bolts spelar de facto sin sämsta hockey på flera år och det hjälper inte ens att Coop bänkar Stamkos, Kutjerov och Point.
De kommer ju få ordning på det, tänker jag för mig själv – men med med mindre övertygelse än på väldigt länge.
Vi får se vad Jonte säger – mer än ”Usch!” då, förstås.
• • •
Idag tar vi en tipsrad med kommentarer igen, för det är alltså måndag och på grund av annat jag alltid måste få gjort denna veckodag vet jag inte hur mycket jag kommer hinna blogga.
Blir det lite lite får ni trösta er med att livesändning följer imorrn, från Timo Meiers hemmapremiär med Devils.

•Winnipeg – San Jose 1
– Jets är ett av flera lag i det västra streck-stöket som har besvärande svårt att få till en ”run” och tvinna ihop en längre svit av segrar. Men här ska de ju inte kunna undvika att ta en andra raka, väl?

•LA – Washington 1
– Ikväll landar Caps i verkligheten igen, efter lätta outings mot Anaheim och San Jose.

• • •
Goda nyheter: Natten mellan lördag och söndag ställer vi om till sommartid i Nordamerika och sedan får vi två härliga veckor med en extra timme till godo innan ni följer oss i spåren 26 mars.
Har vi riktigt flyt blir de sekvenserna otroligt mycket längre framöver. Republikanerna i kongressen vill permanenta sommartiden, så tänk er…det kan bli blott fem timmars skillnad mellan er och oss från början av oktober till slutet av mars.
Låt oss be en liten bön om att det förslaget går igenom – snabbt.
• • •
Svenska målskyttar i kväll: Mango Johnsson, Rasmus Dahlin, Mattias Ekholm, Nils Lundkvist, Adrian Kempe, Viktor Arvidsson.
• • •
Victor Hedman får inte vara allvarligt skadad. Honom klarar sig Tampa inte utan, så är det bara.
• • •
Dagens låt är Leonard Cohens ”What Happens to the Heart, från postuma albumet ”Thanks for the dance”.
Så ni vet.
• • •
Man kan konstatera att Ivan Barbashev vekar trivs på sin nya adress i Nevada-öknen.
• • •
Det där lilla momentet, ”Dagens låt”, kanske jag ska ta och permanenta. Jag tror mig veta att det åtminstone bland U-båtarna finns de som varit med ända sedan jag var rockskribent och vill ha lite musiktips.
Vi får se, många andra här verkar ju ha så luguber smak, så vi kanske bara blir oense i onödan…
• • •
OK, nu släpper vi iväg de första tolv ekipagen i spurten.
Hoppas de inser att man från och med måste köra så det ryker.
Korren Kurre är i alla fall redo!

Bloggens weekend off fortsätter, så blott en tipsrad blir det även idag.

•Carolina – Tampa 1
•Vegas – Montreal 1
•Philadelphia – Detroit 2
•Arizona – New Jersey 2
•Colorado – Seattle 1

Välkommen till The Spurt!
För nu börjar den.
Trade deadline har passerats, lagt kort ligger på 32 bord och den sista, ursinniga fjärdedelen av grundserien ska avgöras.
Inget är bättre – mer än det playoff så många är beredda att ge allt för att nå.
För att fira att vi tagit oss ända hit – var det inte Opening Night alldeles nyss? – ber jag att få inleda denna första lördag i heliga mars med en Veckans Lista Speciale, bestående enkom av de det bästa och sämsta från senaste veckornas vanvettiga kapprustningsorgie.
Here we go!

1. Showtime från Windy City till New York
– Nej, det var inte bäste spelare Broadway Blueshirts efter mycket vojne vojne till slut knöt till sig. Men det var den största stjärnan och det är vad det handlar om i New York City. Rangers har glans och lyster och swagger som en hel Oscar-gala nu – och hemstaden älskar varje sekund.

2. Mighty Meier från Silicon Valley till New Jersey
– Grannen på andra sidan Hudson River, däremot, säkrade verkligen den bästa tillgängliga pjäsen där ute, en ruggigt giftig powerforward som i alla fall i teorin passar perfekt i Lindy Ruff-pusslet. Ännu har han inte debuterat, men nästa vecka lär det ske och man, watch out!

3. ROR från The Lou till Toronto
– Det har hänt så mycket sedan den genomfördes att man nästan glömt den här affären, men hittills är Ryan O’Reilly den av alla bortbytta stjärnor som varit störst succé. Den hattrick han fullbordade mot Sabres är vad alla drömmer om när de uppträder i ny tröja.

4. Quckie från LA till Columbus till Vegas
– Åh, det är krattat för revansch. GM Blake trodde han skulle ha den förnedrade ikonen på behörigt i avstånd i centrala Ohio, men när allt var sagt och gjort landade Kings bäste keeper genom tiderna hos värsta rivalen. Jag vet att Quick är långtifrån lika bra som i forna tider, men jag vet också att han har samma slags galna tävlingsinstinkt som kompisen Henke Lundqvist…

5. Bosse från Vancouver till Long Island
– Mannen som utlöste lavinen som sedan fortsatte rasa nerför sluttningarna i över en månads tid. Islanders har bara delvis fått önskat lyft som lag, men Horvat själv varit as advertised i rollen som ny förstecenter: Lysande.

6. Eky Ek från Music City till Oil City
– Det är såklart ett ståtligt parti tvättäkta mas, från skogarna norr om Rättvik, de saknat i Edmonton. Som McDavid himself konstaterade syntes det direkt att Mattias, med sina defensiva färdigheter och sin bryska hållning visavi alla som har fräckheten att vara motståndare kommer bli en stor tillgång för den oförlösta

7. Klingburgaren från Disneyland till svenskbygderna i norr
– Vad är det enda de saknat i det nya svenskkollektivet Twin Cities? Jo, en riktigt snabb, spelförande back med spektakulär offensiv kapacitet. Men nu har de en sån också. Nytändning monumentale väntar, jag är helt övertygad.

8. Tank Tarasenko från The Lou till New York
–Bortsett från de två första bytena var han länge en icke-faktor i sitt nya lag, den förre Blues-stjärnan. Sedan blev det klart att han skulle få konkurrens om the thunder av själve Patrick Kane och boom: Plötsligt har han varit Rangers bäste två matcher i rad.

9. Sandy från Big Smoke till DC
– Det var länge sedan man kände att det fanns anledning att se ljust på Capitals framtid, men faktiskt: Med 22-årige femplus-talangen Sandin nyplanterad i rabatten har GM MacLellan borgat för att blomstrande tider väntar i huvudstaden igen om några år.

10. Bobby Orlov från DC till Boston Town
– Detta Orlovs nya, fantastiska smeknamn räcker som motivering, tycker jag. Ännu en jackpot för världens bästa hockeylag.

(Bubblare: Chychrun till Ottawa, Niederreiter till Winnipeg, Barbashev till Vegas, Mojo till Minnesota, Hästpolo-Gustav till Minnesota, Sunken till Minnesota, Pierre Engvall till Islanders, Luke Schenn till Leafs, Ghost till Carolina, Puljujärvi till Carolina, Bertuzzi till Boston och, förstås, Bliddan till New York.)

VECKANS BU

•Philadelphia Flyers
– GM Fletcher hade en gyllene chans att börja bygga framtiden genom att byta bort några namn mot draftval och prospects. Men vad gjorde han? Hämtade en buse från LA jag inte kan yttra mig om utan att riskera att begå tryckfrihetsbrott och…ja, det var det hela. Det är en tragedi att en så anrik klubb styrs av en så brutalt undermålig karl.

•Florida Panthers
– Det fanns kanske inte så mycket de kunde göra. Men det gör det inte lättare för fansen att uthärda det faktum att katterna blivit frånsprungna i the arms race.

•EK65 kvar i San Jose
– Väntat, jo. Men likafullt trist. Erik ska spela med de bästa, mot de bästa, i de största matcherna.

• • •
I övrigt har jag faktiskt inte så mycket att säga idag.
Alla – jag, mina chefer, kollegorna, Ekeliw, min kompis Bullen och mamma – är eniga om att jag behöver lite återhämtning efter tidernas trejd-bonanza och ska ta det lugnt denna helg.
– Du är ingen spring chicken längre, har fler än en påpekat och mamma dessutom hört sig för om huruvida jag äter och sover ordentligt.
Så: Jag ser dagens tre matinéer och får jag feeling avlossar jag säkert några meningar – men lyder sedan omgivningen, med mamma i spetsen, och stänger av laptoppen.

En tipsrad har jag dock fått tillåtelse att komponera.

•Buffalo – Tampa 1
•NY Islanders – Detroit 1
•Boston – NY Rangers
(Nä, Kane & co har inte hunnit spela ihop sig på en dag, så Boston-björnarna kommer äta dem till frukost)
•Dallas – Colorado 2
•San Jose – Washington 2
•Florida – Pittsburgh 2
•Vancouver – Toronto 2
•Winnipeg – Edmonton 2
•Ottawa – Columbus 1
•Chicago – Nashville 1
•Calgary – Minnesota 2
(Burger, Mojo och Sunken gör varsitt mål)
•LA – St Louis 1

Well, folks, enjoy er fina lördag.
Nu släpper vi pucken och låter spurten börja.

Hör ni hur det liksom susar, på nåt slags skrovligt sätt, i vinden?
Not to worry, det är bara NHL-korrar och reportrar och insiders som till sist andas ut efter detta besinningslösa gatlopp till trejdvecka.
För nu är det över. Det som skulle hända har hänt och vi kan slå ner arslet och öppna en öl.
Milda makter.
Just idag, under spurten mot deadline, förskonades vi visserligen från verkliga jordbävningar och något annat var inte att vänta efter den rent absurda upptakten tidigare i veckan – men ur svenskt perspektiv blev det ju ändå lite drama till slut.
Så yeah, jag fortsätter oavbrutet andas ut – och snart kanske jag kan komma mig för med att ta en dusch och klä på mig och gå ut och sätta mig i en bättre bar…
• • •
Det blev lite annorlunda här i bloggen idag med enkom action i spåret – som vore det en live-chatt snarare än vad det brukar vara.
Rätt trevligt, tycker jag själv. Det kändes som vi fick bättre tempo och mer kontinuitet än om jag, som förr om åren, radat upp en massa korta poster om det som just hänt.
Håller ni med? I så fall kör jag vidare på det nästa år – och kanske några andra gånger när ett likadant upplägg passar, till exempel under draften och awards.
• • •
I antagandet att det skulle dröja in i det sista innan det kom besked om Burgaren från Lerum fick jag obestridligen rätt.
Ducks hoppades på väldigt mycket mer när de signade ettårskontraktet med honom i somras, förmodligen ett förstaval plus lite annat, men marknaden sätter priset och Verbeek får ta sig en stor whiskey för att döva smärtan.
John själv, däremot, har all anledning att vara glad. Minnesota Red Wi…förlåt, Wild, ser riktigt fina ut nu.
Om det har jag redan kramat ur mig en liten krönika ni kan ta del av här.
MN Johan är mycket förtjust, kan jag meddela. Meningar av typen ”Det bästa du skrivit” förekommer i kommunikationen, haha.
• • •
Drömmen om Erik – en ny variant på Calle Jularbos Drömmen om Elin – förblev precis som väntat en dröm och GM Grier har redan avslöjat att det aldrig fanns ens antydan till genomförbar trejd på bordet.
– Ingen utkristalliserades som vi tyckte att vi överhuvudtaget kunde ta till Erik. Det var inte nära, säger han.
Nya tag i sommar. Då finns det mer tid att vara kreativ och hitta en lösning.
Tills dess:
Njut av EK65 i VM i vår…
• • •
Podd har vi också hunnit spela in, Bambi sitter as we speak i den sena Örby-kvällen och klipper och där är vi både ense och oense om vinnare respektive förlorare.
Tampa-mannen vägrar ha med Leafs på vinnarlistan, till exempel.
Pfff…
• • •
Att Rangers trejdade bort Rydahl var tråkigt, han gjorde mycket gott intryck under ett kort möte i höstas, men det är en tröst att det var Anton Blidh de bytte honom mot.
Bliddan på Manhattan…ojvoj!
• • •
Vad de själva känner vet jag förstås inte, men jag är nöjd med att Rasmus Asplund och Jacob Peterson får chansen på nya ställen.
De är båda begåvade spelare och hamnar nu i lag där gott om speltid väntar.
Bara att gasa, pojkar.
• • •
OK, nu tänker jag unna mig lite time off. Typ. Matinéerna imorrn kommer jag inte kunna hålla mig ifrån, men räkna inte med något ambitiöst intro – och kvällens matcher stekar jag helt. Annat finns på agendan de närmaste timmarna…
Men – första tipsraden efter deadline ska jag ändå be att få tillhandahålla.
Här:

•Columbus – Seattle 2
•Edmonton – Winnipeg 1
•Arizona – Carolina 2
•Anaheim – Montreal 2
•Vegas – New Jersey 2 (OT)

Tick-tock, tick-tock…
Efter en fullständigt sinnesrubbad vecka, när framförallt lagen här ute på östra sidan av kontinenten rustat som Starks och Arryns inför slutstriden mot Army of The Dead i Game of Thrones, är vi till sist framme vid spurten.
Om fem timmar slår klockan lika obönhörligt som den gjorde för Askkungen och precis som hon får NHL:s spritt språngande general managers sedan finna sig i att förtrollningen brutits.
Hinner någon av dem finna en perfect fit av samma sort som prinsen med glasskon i den klassiska sagan?
We’ll see.
De flesta av de stora namn som förväntades finnas tillgängliga på marknaden – den lågt hängande frukten alltså – har redan tingats och även om vi spekulerade om det i podden känns det osannolikt att de hungriga köparna klättrar högre upp i trädet och rycker åt sig äpplen som betraktas som fridlysta, men igen:
We’ll see.
Några lag har helt klart blivit frånåkta i the arms race och behöver få saker gjorda de kommande timmarna.
Er tänkte ciceron i kaoset, alltså jag, har sin exotiska dygnsrytm till trots pressat sig upp i arla morgonstunden och kommer sitta här i soffan tills allt är sagt och gjort.
Vis av erfarenhet vet jag att det numer är poänglöst att uppdatera med nya bloggposter efter varje trejd, så huvudsaklig action äger rum i kommentatorsspåret – och så kommer jag med sammanfattningar när andan faller på.
OK?
Tick-tock, tick-tock…
• • •
De GM:s som framförallt skulle behöva visa mod och initiativförmåga under för- och eftermiddagen är enligt mitt förmenande Bill Zito i Sunrise, Don Waddell i Raleigh, Lou Lamoriello på Long Island, Kevyn Adams i Buffalo, Steve Yzerman i Detroit, Chris MacFarland i Denver och Ron Francis i Seattle.
Ja, Ron Hextall i Pittsburgh också förstås, men han låste fast sig själv i elementet med handfängsel när han tog Mikael Granlund häromdagen så på västra Pennsylvania-fronten lär det bli tyst och stilla ändå.
Vi har också några som styr över bubbellag och antagligen inte kan bestämma sig för om de ska sälja eller göra ingenting – och jag tänker då främst på Brad Treliving i Calgary.
Hans situation är rätt knölig. Hans Flames är inte rökta men nästan och…ja, vad göra?
• • •
De vanligast förekommande namnen på listorna över spelare som fortfarande tros bli trejdade idag är de här:
John Klingberg, Brock Boeser, JT Miller, Kevin Hayes, Joel Farabee, James van Riemsdyk, Trevor van Riemsdyk, Alex Kerfoot, Carson Soucy, Nick Schmaltz, Colton Parayko, John Gibson, Nick Bonino, Lawson Crouse, Nils Höglander, Matt Dumba, Dante Fabbro, Jonathan Drouin, Karel Vejmelka, Conor Garland, Joel Edmundson, Radko Gudas och Sean Monahan.
• • •
Det är en gammal förnumstig sanning att storartade grundserieframträdanden inte alls garanterar succé i playoff, men ifjol var Avalanche så satans bra hela säsongen att det stod klart att de åtminstone skulle gå till final och i år är det ju likadant med Bruins – hur mycket alla rivalerna än rustar.
Jag fattar verkligen inte vem som ska stoppa dem.
• • •
Erik Karlsson?
Ja, nej, att tro att någon så här sent i gamet ska kunna snickra ihop en deal som fasar in honom under lönetaket hos en klubb i elitskiktet är som att tro på tomten.
Å andra sidan, har de verkligen bevisat att tomten inte finns?
Jag släpper inte ner garden förrän klockan verkligen slagit tre.
• • •
Att efter arton år i ligan begå rookie-misstag är ju fullständigt oacceptabelt, men det är just vad jag gjort inför denna deadline-spurt.
Kaffet tog slut redan i förrgår, när vi spelade in senaste poddavsnittet, och kan ni fatta – jag har glömt att köpa nytt!
Nu får jag sitta här med dumstrut, oförmögen att stilla begäret en så viktig dag.
• • •
Vad gäller Burger Klingberg är det svårt att se något annat än att han verkligen KOMMER att byta klubb idag, men överste-anka Pat Verbeek lär vänta så länge som möjligt i förhoppningen att någon desperat kollega betalar mer än vad marknaden stipulerar efter Hurricanes Gostisbehere-deal.
Så ha tålamod i det fallet.
• • •
Dagens första affär är reda registrerad: Jakub Vrana från Detroit till St Louis för inte så mycket.
• • •
Blueshirts-fanatikern jag har som dörrman här i huset tycker att även Rangers ska göra mer idag, för de är enligt hans uppfattning för små och snälla, men det kan han nog glömma.
Som Daily Faceoff förklarar i den här artikeln har Chris Drury knappt löneutrymme så det räcker till en middag på Smith & Wollensky
Som också framgår har de dock lite mer än Oilers, som står på exakt 0. De kan inte betala en cent till – och det var också därför de helt kuriöst bad Predators behålla fyra procent (!) av Ekholms lön.
It’s a cap world, folks.
• • •
Nej, så fan. Jag får lov att beställa kaffe på delivery. Annars går inte det här.
• • •
Det blir ingen direktsändning i tv hos Sportbladet idag, det gick tyvärr inte att få till logistiken kring en sådan en fredagkväll som denna, men här i bloggen kokar grytan som sagt hela tiden och när röken skingras över slagfältet kommer jag och Örby-Ondskan spela in ett specialavsnitt till podden också,
Fint, va?
Nu störtar vi ut på upploppet, deadline 2023 är – äntligen – här snart.
Tick-tock, tick-tock…

NY RANGERS – OTTAWA 3-5 (Slut)
• • •
Som sagt:
No soup för Showtime och Rangers.
För många kockar försökte greppa tag i sleven och ingen tänkte på att anrättningen helst ska kryddas med några mål också.
– Visst, vi passade lite för mycket, men det kommer bli bättre när vi lärt känna varann, säger Kane inför säsongens överlägset största pressuppbåd i omklädningsrummet.
Jobbigt bara, för honom och hans nya kamrater, att nästa prövning består av en lördagsmatiné i Boston Town.
Motståndaren i den drabbningen är ingen statist man liksom bara övar mot…
• • •
Hjärtat hann börja blöda för Senators när Chychrun satt på isen och såg ut att ha vridit sönder ett knä eller en höft, för jisses – att gå all in för att säkra en sådan spelare i största trejden på flera år och sedan får se honom skadad i första matchen, det måste vara som att bygga ett nytt hus och så brinner det ner på en gång.
Fast värre – man har ingen försäkring mot skador i NHL.
Dessbättre reste sig backvirtuosen efter ett tag och spelade vidare.
• • •
Apropå Bruins, kan ni fatta att de slog ett fett rekord i natt. De blev först i hela NHL-historien att nå 100 poäng så snabbt som i 61 matcher.
Sweet lord, de är ohyggliga…
• • •
OK, nu är det bara några timmar innan Papa Bofink åter ska sitta i korresoffan för att ledsaga sin hjord fram till the holy deadline.
Så nu släcker jag lyset och försöker sova någon timme, men see you soon.
Nånstans kring 16.00 svensk tid öppnar vi luckan igen.

Ottawa får sista ordet och det lyder:
– No soup for you!
De vinner med 5-3.
Mer kommer senare, men jag ska hem först.