WASHINGTON – COLUMBUS 1-0 (Period 2)
• • •
Ja, alltså, det där var nog den tråkigaste period jag sett på hela jävla säsongen och mer har jag faktiskt inte att säga om det.

WASHINGTON – COLUMBUS 1-0 (Period 1)
• • •
Well then – nu har Bäckis säsong pågått i 20 minuter.
Omdöme:
Mja, han har väl inte hunnit göra så mycket till intryck ännu, men om man följer honom noggrant är det lätt att konstatera att han fortfarande har fenomenal blick för spelet. Han vet var han ska vara och han vet hur han ska göra för att placera puckarna på lagkamraternas klubblad.
Det här kommer bli bra.
• • •
Ett blågult mål får vi direkt, men det är inte nummer 19 som smäller in pucken. Det är ligans näst bäste Erik, med efternamnet Gustafsson – enligt meddelande från Taddson poängbäst sedan mitten av december och definitivt pånyttfödd i amerikanska huvudstaden
• • •
Bäckis vinner första tekningen i matchen – och han vinner den rent.
Bara en sån sak.
• • •
Vilken bra bildproducent som zoomar in Hathaway när Erik Gustafsson gjort mål.
Morsning.
• • •
Man kan slå fast att den riktige Elvis, han som skulle fyllt 88 idag, var bättre än den Elvis som står i Jackets-kassen.
• • •
Washington-svenskar gör mål överallt ikväll. Axel Jonsson-Fjällby, som ju startade sin NHL-karriär i The District, hänger sin tredje när Canucks dör ännu en svår död i Winnipeg.
• • •
Vrålet i Betongbunkern när de presenterar ”Nic Bäckström” vid lineup är som åskan över Manhattan i juli.
Jag är inte alldeles säker på att alla svenskar förstått vilken status Valobos finest har i Washington.
• • •
Kommer Capitals vinna den här matchen?
Well, som mannen vi samlats för att se idag en gång uttryckte det:
Svårt att säga, men absolut.
Nu ska jag ha kaffe.

Det finns få konstanter i NHL-korrens professionella liv, det är bara ett faktum som comes with the territory.
Merparten av spelarna man bevakar, och i bästa fall utvecklar en givande yrkesrelation med, kommer och går. De spelar i ligan några år och försvinner igen; åker hem till Sverige eller blir proffs i Europa – eller lägger av
Men några få råkar vara så bra, så speciella, att de lyckas bygga karriärer som varar i decennier och därigenom blir dom de facto fasta punkter i den här tillvaron.
I mitt fall var Henke Lundqvist förstås en sådan, som jag hade turen att få följa från första plockhandsräddningen till den sista under femton år i New York. Erik Karlsson är en annan, liksom Victor Hedman och Gabriel Landeskog – och längre tillbaka utgjorde ikoner som Lidas, Zäta, Alfie, Kronwall, bröderna Sedin och Yellbear Hjalmarsson likadana fundament i showen.
Och så har vi Nicklas från Valbo strax utanför Gävle. Washington Capitals stjärncenter. Bäckis.
5 oktober 2007 såg jag honom – då en blyg, trulig valp som inte tittade en i ögonen när han besvarade frågor med korthuggna fraser på tjurigast tänkbara Gävle-mål – debutera i Phillips Arena i Atlanta, mot saknade Thrashers, och under de sexton år som passerat sedan dess har han verkligen varit ett permanent inslag i den nordamerikanska vardagen. Jag har sett den skygge pojken växa upp till världsvan man och familjefar, varit med när han lidit sina mest förkrossande nederlag och firat sina största triumfer, pratat med honom – vilket med åren blivit en ren ynnest, eftersom han nu definitivt ser en i ögonen och utan tvekan kan sätta ord på sina känslor och tankar – efter hundratals matcher, live såväl som på telefon.
Så tomrummet efter den fenomenale playmakern senaste året, när han rehabiliterat sin nyopererade höft och inte spelat en endaste minut sedan slutet av april, har varit påtaglig. Något har verkligen saknats. Det har inte riktigt känts som det ska. Och när han nu, denna småkalla januarisöndag nådens år 2023, äntligen gör comeback igen bubblar det av jubel i bröstkorgen.
Det finns de som tycker att man inte ska lägga vikt vid den sortens emotionella band, inte bry sig om historien och bli nostalgisk, bara se framåt hela tiden.
Men jag håller inte alls med. Självfallet ska blicken vara riktad framåt, men utan historia och sammanhang och länkar bakåt blir nuet tomt och andefattigt och själlöst.
Så jag tänker bejaka det där bubblet i bröstkorgen denna eftermiddag
Bäckis is back – och vi har åter en av få blågula konstanter att hålla oss i.
• • •
Om han varit liv skulle Elvis ha fyllt 88 år idag – och David Bowie skulle ha blivit 76.
Kort sagt:
8 januari är de odödliga legendarernas datum och nu låter vi ”Mystery Train” och ”Heroes” eka i den tidiga New York-kvällen.
• • •
Det är visserligen Blue Jackets, ute på back-to-back-svängom, Capitals möter i denna matiné, men ändå.
Ingen ska förvänta sig FÖR mycket av Bäckis de kommande timmarna. Han har som sagt inte spelat en sekund på nästan nio månader och kommer att behöva lite tid innan han hittar tempo och tajming och flås.
Med det sagt: Jag är övertygad om att han kommer göra mål direkt…
• • •
En sen lunch har just avnjutits i holken, bestående av ingenting mindre än Chicken Pao, för så här är det:
Biffen likes his chicken spicy!
• • •
Tom Wilson, som opererade ett knä i somras, gör också comeback i eftermiddag.
Låt inte mig hindra någon från att vara glad även över det.
• • •
Ukrainas U25-lag är på plats i Canada Life Center i Winnipeg idag – och hyllas grundligt av såväl åskådare som spelare.
Vackert.
Tyvärr lär vi inte få se liknande manifestationer mot Rysslands krig i Washington…
• • •
Påminner om min tipsrad för dagen:

•Winnipeg – Vancouver 1

•Dallas – Florida 1

•Washington – Columbus 1

•Arizona – Pittsburgh 2

•Chicago – Calgary 2

•Minnesota – St Louis 1

•Philadelphia – Toronto 2

•Anaheim – Boston 2

• • •
Exakt vad de gjorde med Bäckis höft hos specialisten i Belgien vet jag inte om kan förklara, jag är inte precis någon ortoped, men de har inte bytt själva leden, som de kommer göra hos mig vad det lider, utan den värkande höften har blivit ”resurfaced”.
Även det är emellertid ett omfattande ingrepp, vilket ju den långa rehabiliteringen vittnar om, men av allt att döma har det lyckats utmärkt. Nicklas säger själv att han för första gången på flera år inte har någon värk och jag hör rykten om att han är i bättre fysiskt skick än någonsin.
• • •
Det är ingen stor målvaktsshow som pågår i Winnipeg, precis…
• • •
Söndagens svenska målskyttar: Bäckis (fan så roligt bara att skriva!), Elias Lindholm, Rasmus A, Joel EE, Lill-Nyllet, Järnkrok och Pierre Engvall.
• • •
Som sagt, jag borde förstås varit i DC idag, men beskedet om comeback kom så sent att ackreditering inte hann lösas, så vi gör detta från korresoffan istället.
Även det blir skön…t.
Nu åker vi.
Välkommen tillbaka, Bäckis.

Idag är det Bäckis-dagen här i bloggen, så intro kommer först när showtime närmar sig i DC om några timmar. Men ett par matcher hinner ju börja innan dess, så tipsraden…well, here it is

•Winnipeg – Vancouver 1
•Dallas – Florida 1
•Washington – Columbus 1
•Arizona – Pittsburgh 2
•Chicago – Calgary 2
•Minnesota – St Louis 1
•Philadelphia – Toronto 2
•Anaheim – Boston 2

NEW JERSEY – NY RANGERS 4-3 (Slut, OT)
COLUMBUS – CAROLINA 4-3 (Slut, straffar)
TORONTO – DETROIT 4-1 (Slut)
BUFFALO – MINNESOTA 6-5 (Slut, OT)
OTTAWA – SEATTLE 4-8 (Slut)
MONTREAL – ST LOUIS 5-4 (Slut)
VEGAS – LA 1-5 (Slut)
EDMONTON – COLORADO 2-3 (Slut, OT)
SAN JOSE – BOSTON 2-4 (Slutet av Period 3)
• • •
Ja, han är fiala bra, hattrick-Kevin – och en 5-1-seger i T-Dojan…det måste betraktas som en av säsongens verkliga höjdpunkter för Kings.
Det klarade de dessutom utan att jag befann mig i La La Land.
Grattis, M.R.
• • •
Noterar först nu att NY Dolls – mitt eminenta fantasy-lag – får storstryk av Gröndals Gubbar, den otäckt starke general managern Anton Johanssons serieledare.
9-1 leder han med just nu.
Usch, som Ekeliw skulle sagt.
• • •
När det verkligen gäller, som i en blockbuster-match av kvällens sort, då visar Avalanche ändå lite klass.
• • •
Nu måste jag dråsa i säng. Tack och bock för ett härligt lördagsmaraton. I morrn återkommer jag med Bäckis comeback, 17.00 lokal östkusttid. Den får ingen missa, hör ni det?

NEW JERSEY – NY RANGERS 4-3 (Slut, OT)
COLUMBUS – CAROLINA 4-3 (Slut, straffar)
TORONTO – DETROIT 4-1 (Slut)
BUFFALO – MINNESOTA 6-5 (Slut, OT)
OTTAWA – SEATTLE 4-8 (Slut)
MONTREAL – ST LOUIS 5-4 (Slut)
VEGAS – LA 0-1 (Period 1)
EDMONTON – COLORADO 1-0 (Period 1)
SAN JOSE – BOSTON 1-2 (Mitten av Period 1)
• • •
God morgon, frukostklubben – kul att se att ni vaknat.
Ni har inte missat några helt oförglömliga matcher, men det var bra fart i Buffalo, där vår nye superstjärna Rasmus Dahlin slog personligt rekord med fem poäng.
Nu pågår The Late Show i tre delar och åtminstone föreställningen i San Jose verkar bli rätt skoj.
Räkna med att EK65 snart radar upp ett par assist, han måste ju hålla undan för landsmannen i Buffalo.
Själv ska jag hamra lite referat, man hang in there så hörs vi snart igen.

NEW JERSEY – NY RANGERS 4-3 (Slut, OT)
COLUMBUS – CAROLINA 4-3 (Slut, straffar)
TORONTO – DETROIT 4-1 (Slut)
BUFFALO – MINNESOTA 6-5 (Slut, OT)
OTTAWA – SEATTLE 4-8 (Slut)
MONTREAL – ST LOUIS 5-4 (Slut)
• • •
Toronto Maple Leafs är ett mycket bättre hockeylag än Detroit Red Wings och i de två sista perioderna börjar det märkas och därför slutar matchen i Scotiabank Arena som den slutar.
Dock:
Challs grabbar behöver kamma till sig och börja spela som de ska redan från start i fortsättningen.
Mot mer kompetent motstånd krävs 60 minuter av hård koncentration – eller så går det åt helvete.
• • •
Kvällens match var den i Buffalo. Chanserna i förlängningen fick Bofinken att hojta så det ekade i hela holken. Och till slut, när nitton sekunder återstod, smackade Goalofsson in den avgörande 6-5-pucken.
Han har ett sms när han slår på mobilen…
• • •
Jo, jag slumrade till en stund – men mitt undermedvetna larmade om att Chall, aloeveralindstrom och M.R fortfarande röjde i spåret, så jag vaknade redan efter 20 minuter och ja, nu klämmer vi de sena matcherna också.

NEW JERSEY – NY RANGERS 4-3 (Slut, OT)
COLUMBUS – CAROLINA 4-3 (Slut, straffar)
TORONTO – DETROIT 2-1 (Period 2)
BUFFALO – MINNESOTA 4-3 (Period 2)
OTTAWA – SEATTLE 3-5 (Period 2)
MONTREAL – ST LOUIS 2-2 (Period 2)
• • •
Nu jävlar.
Det är ett helt annat lag, med en helt annan attityd, kommer ut i de blåvita tröjorna i andra perioden – och pang så har de vänt.
Men kan nog utgå från att Sheldon Keefe höjde rösten en smula i pausen.
• • •
Fansen i Keybank Center skanderar ”MVP, MVP, MVP” när T-Bone Tage prickar in ännu ett mål, rapporteras det.
De har inte direkt fel, det har de inte.
• • •
Om jag säger att Seattle Kraken går till slutspel – har vi någon där ute som vågar hävda motsatsen?
• • •
Precis Mr Vandeley – och vinner Rangers kan Igor själv gå upp på scenen och öppna korchen.
• • •
Lill-Nyllet hänger en kasse i tredje, det känner jag på mig.
• • •
Om jag inte somnar i den här pausen är det en stor framgång…

NEW JERSEY – NY RANGERS 4-3 (Slut, OT)
COLUMBUS – CAROLINA 4-3 (Slut, straffar)
TORONTO – DETROIT 0-1 (Period 1)
BUFFALO – MINNESOTA 1-0 (Period 1)
OTTAWA – SEATTLE 1-3 (Period 1)
MONTREAL – ST LOUIS 0-1 (Period 1)
• • •
Hm, det är nåt trubbigt och oskärpt över Maple Leafs framträdanden, helt plötsligt.
Som att de för tillfället inte orkar fokusera på alla viktiga detaljer.
Och det går inte, då hamnar man självklart i brygga i Original Six-dueller som den som nu pågår i Scotiabank Arena.
• • •
Man, Kraken är verkligen on a roll. Och det är klart, adrenalinet börjar väl pumpa när man blir jämförd med ett smittsamt jävla virus.
• • •
Ilia Samsonov börjar dessutom se ut som under åren i Washington.
Sorry, Leafs-fans.
• • •
Som ni redan klargjort i spåret: Vi bevittnade ett saftigt genombrott i Columbus alldeles nyss. Kirill Marchenko, 22 år gammal rookie, följde upp ett hattrick med en satan så snygg straff på Antti Raanta.
Kul, sånt glömmer man inte. Men större konsekvens för fortsättningen av den här säsongen vill jag ändå påstå att det är att Max Pacioretty äntligen debuterat för Hurricanes – och redan nätar med samma frekvens som vanligt.
Raleigh kan verkligen bli en av slutdestinationerna i år.
• • •
På lördagkvällar är alla NHL-matcher i Kanada lika försenade som Guns n Roses-konserter, det är sen gammalt.
• • •
Ute i New Jersey lyckades Devils till sist besvärja sin befjädrade demon i motståndarnas kasse och really, även Tony Soprano kom ju till slut över those goddamned ducks och blev bättre.
Typ.
• • •
Inte för att man alltid fattar vad han skriver, men det är ändå lite skoj att vi har Kung Kenta – som inte längre kan läsa de här posterna – med oss i spåret vissa helgkvällar.
• • •
Lill-Nyllet till All Star!
• • •
Nu, när jag lagt mig tillrätta i soffan, får jag lov att erkänna att det känns att inte blivit så mycket sömn på slutet.
Så jag kanske inte kommer att hamra sönder tangenterna ikväll.
Men vi pumpar på, det finns inget annat.

NEW JERSEY – NY RANGERS 4-3 (Slut, OT)
COLUMBUS – CAROLINA 4-3 (Slut, straffar)
• • •
Morsning igen!
Nu är jag, efter parodiskt försenad med Path-tåget till West Village, hemma i holken igen och ska nu följa kvällens matcher från fina gamla korresoffan – så glad över att få vara i tjänst igen att fjädrarna yr om kuddarna.
Hoppas ni hänger på, det blir svinkul.
Så här ser vyn från holken för övrigt ut denna gnistrande lördagkväll.