You and I, we’re gonna live forever…
Eller:
Dimmiga dar, det var bra dar – men vad fanns det att se klart…
Hockeyvärldens just nu coolaste, läckraste, sexigaste och bästa lag är i stan – och plötsligt känns det som i Stockholm på 90-talet.
Där och då jobbade ju jag som rockkritiker på Bladet och sprang på konserter på samma sätt jag nu springer på NHL-hockey och det var såklart alltid kul, men framförallt när samtidens allra hetaste akter – de hajpade – intog de på den tiden lika talrika som suveräna scenerna.
Såna gånger var det som att hela stan stod still. ”Alla” var där, den rökiga luften skälvde av orimliga förväntningar – och när Liam Gallagher spottade ur sig de inledande fraserna i blivande klassiker kändes det som att man var med om något historiskt.
För ja, Oasis första spelning på Gino – bästa rockklubben i den svenska huvudstadens historia – i september 1994 var en sådan helig happening. Likaså förstås Nirvana och Teenage Fanclub på Sjöhistoriska två somrar innan, Primal Scream på Palladium, Suede på Melody, Elliott Smith på Studion, Jon Spencer Blues Explosions på Gino, Popsicles första spelning på samma ställe, Blur i källaren på Hannas Krog (fast det var ju mer en super exclusive och tas bara upp här som skryt…) och Håkan på Nalen, när det precis hade hunnit bli 2000-tal.
Toronto Maple Leafs har kanske inte lika mycket att säga om världen och människans villkor som några av de banden, men den här hösten svänger de lika hårt, framstår på samma sätt som det nya svarta och väcker närbesläktade jag-måste-se-dem-känslor.
Så häng med nu.
Det är absolut slutsålt, alla är på plats, det går ett sus av upphetsning genom folkhavet när de strax innan showtime släcker ner lokalen – och så förenas alla i ett vrål när det magiska ljudet av en skridskoskena i nyspolad is skär genom mörkret.
Here we are now, entertain us…
• • •
En annan sångare som glänser och skiner mitt i ett vibrerande NU är Jonathan ”Thåström” Ekeliw.
Jag kan inte beskriva det som något annat än en ren ynnest att jag får göra en podcast med en sådan underbart rolig, kunnig och modig stjärna.
För den som till äventyrs inte hörde hans hemmasnickrade cover på Ebba Gröns ”800 grader” i gårdagens jubileumsavsnitt finns det här.
Jag ber också att passa på att få torgföra den mycket underhållande bild lyssnaren Johan Orre skickade lagom till vår milstolpe.

Man ser ju ändå vem som är chef här…
• • •
Lika roligt som under den där Håkan-showen på Nalen 14 november 2000 ska vi nog ändå inte ha det ikväll.
Då blev ju en viss rockskribent så till sig att han stormade scenen och började pussas, men…nä, Lill-Nyllet behöver inte vara orolig.
• • •
Vi har en riktigt rälig dag i New York idag. Det regnar, det blåser, det är kallt – och att korsa Manhattan i öst-västlig-riktning under eftermiddagsrusningen känns som att tränga sig genom folkmassan framför Hawaii-scenen i Hultsfred innan en Kent-spelning – för att nu fortsätta på temat med oförglömliga konserter…
Men det gör inget.
Inte när något så här exalterande väntar.
Bofinken flaxar glatt i alla fall.
• • •
Vill LA Kings ge Trevor Moore ett femårskontrakt värt i snitt 4.2 miljoner dollar i snitt ska ju inte jag komma och ha invändningar.
Men, well…nja.
• • •
Fugees, Björk, PJ Harvey och sensationella Rocket From The Crypt var andra som gjorde såna där oförglömliga nu-händer-det-spelningar på just Gino.
Fan, nu när jag börjat tänka på, och skriva om, den där tiden i livet blir jag alldeles nostalgisk.
Men inte lika nostalgisk som jag om några år skulle vara ifall den HÄR tiden i livet plötsligt tog slut…
• • •
Som alltid när Leafs landat på JFK är det packat med goda vänner från Big Smoke i pressrummet och en av dem berättar att Pontus Holmberg de facto inte pratar engelska och därför inte gjort några intervjuer sedan sin succéartade tredjeperiod mot Anaheim i måndags.
Huh, det är mycket ovanligt. Svenskar brukar låta som Harvard-professorer så fort de klivit av planet, men hey – alla kan inte vara Ekeliw.
• • •
Gallant chockar genom att slänga in inte bara Kravtsov utan även Ben Harpur i laguppställningen ikväll.
– Jag vet inte mycket om Harpur, men han har varit så bra i Hartford att han förtjänar en chans ikväll.
Vilka som petas är inte klart, men man kan ju ha sina förhoppningar…
• • •
Tipsrad monumentale kommer här:
•Montreal – Anaheim 1
•Tampa – Columbus 1
•Washington – Dallas 1
•Boston – LA 1
•New Jersey – Philadelphia 1
•Florida – Pittsburgh 2
•Carolina – Seattle 1
•NY Rangers – Toronto 2
•Winnipeg – Nashville 1
•Chicago – Vegas 2
•Colorado – Buffalo 2
•Edmonton – St Louis 1
• • •
Dallas Stars är inte lika lätt att leka med som Chicago Blackhawks, men ändå: Ovie kommer göra sina två mål och passera Gordie Howe ikväll.
Get it over with, säger jag.
• • •
Pulp på Tanto…då var det också hajp så det dånade om det. Fast jag var inte där då. Brage spelade viktig match den kvällen.
• • •
Springer in i Lill-Nyllet när Leafs lattjar med fotboll vid zamboni-äentrén och han tycks även själv ha funderat på den där Håkan-incidenten för han låter mycket skeptisk när han hälsar.
Men really, jag lovar…
• • •
Svenska målskyttar i afton: Mojo Johansson, Bratten, Fabian Zetterlund, Rakell, Mika, Lill-Nyllet, Pierre Engvall, Wild Bill, Rasmus Asplund.
• • •
När ett lag spelar back-to-back hemma och borta, varför säger dom då att det är home-and-home?
Inte för att någon gör det ikväll, men ändå: Det har jag aldrig fattat.
• • •
Nuförtiden går jag på mycket färre konserter än jag skulle önska. Dels är jag under vinterhalvåret uppknuten med hockey, dels spelar de jag vill se skandalöst sällan i New York.
Det är ytterligare ett skäl till att jag borde testa att bo i Nashville några år…
• • •
Jag lovar inte göra något alls ifall det inte sker, men jag är helt övertygad om att Mighty Mitch Marner spinner vidare på sin historiska svit här i The Wooooorld’s Most Famous Arena.
• • •
Ojdå, en julfest-yster Idsint i spåret…hur ska det här gå? När det dessutom är den kontroversielle Chris Lee som dömer?
Jag bävar – men hoppas du hade skoj, gamle skojare.
• • •
OK, nu tystnar uppvärmningsmusiken och strålkastarna slås av – och samtidigt börjar det knastra i förstärkarstackarna på scenen.
Alla tar ett djupt andetag.
Och – showtime!