DETROIT – BUFFALO 1-2 (Period 1)
OTTAWA – NY RANGERS 0-1 (Period 1)
TORONTO – SAN JOSE 0-0 (Period 1)
• • •
De hedrade alltså Börje med en tyst stund i Scotiabank Arena – exakt 21 sekunder lång.
Så classy – som allt Maple Leafs gjort senaste veckorna, både på och utanför isen.
Speakern höll också ett kort men gripande tal om att det bara är arton dagar sedan Lejonet från Kiruna för allra sista gången ”klev ut på vår is”.
– Det var så viktigt för honom att få ta farväl av oss, och det var lika viktigt för oss att få ta farväl av honom. Vi ber att få tacka er som hjälpte till att visa Börje hur älskad han var.
Fan, det blöder i hjärtat igen.
• • •
För första gången sedan sjätte november 1998 gör en medlem i familjen Samuelsson mål i NHL.
Då var det pappa Big Kjell som klappade in karriärens sista fullträff, för Tampa mot Chicago.
Nu är det sonen Mattias som vispar in sin allra första, för Buffalo mot Detroit.
Cirkeln är sluten.
• • •
Såna här kvällar ska det gå undan, så i samarbete med femplus-redaktören Christoffer Glader har jag redan en blänkare om Torontos farväl av Börje ute.
• • •
Även Jonathan Berggren gör mål i matchen i Pizzakartongen.
Han har , tycker jag, visat att han gjort sitt i Grand Rapids och verkligen hör hemma på den stora scenen.
• • •
Man ska ju komma ihåg att matchen i Big Smoke är Leafs första på hemmais efter en lång bortaresa.
Ni kan den melodin.
Å andra sidan är det back to back för Sharks, så…
• • •
Jimmy Vesey har varit ett stort ”meh” hela sässen, men det är han som drar first blood i Ottawa.
Det säger något att det är mot just Sens han får till det.
• • •
Fenomenalt, Åsa, att du köpte en tröja. Börje ler åt dig i sin himmel.

Det är bara några veckor sedan Toronto hälsade Börje Salming välkommen hem.
I natt tar den brusande Ontario-metropolen farväl av honom igen.
Maple Leafs spelar sin första hemmamatch sedan ikonen från Kiruna gick ur tiden – så chockerande tätt inpå den gripande hyllningsceremonin i Scotiabank Arena – och en minneshögtid väntar förstås innan första nedsläpp.
Exakt vad som planeras är inte känt, men jag förväntar mig inget annat än ytterligare ett värdigt och andaktsfullt ögonblick, utfört i exakt rätt ton. Maple Leafs har hanterat hela den här plågsamma episoden på ett föredömligt sätt, Brendan Shanahan och hans medarbetare ska ha all cred.
Men det lär samtidigt bli känslosamt och svårt ännu en gång. Det går fortfarande inte att förstå att Börje blev så fruktansvärt sjuk och plötsligt inte finns längre. Jag tänker hela tiden på honom och det som hände veckorna innan han dog. It haunts me, som dom säger här.
Livet är dock svårt ibland, det får man lov att acceptera och ibland till och med omfamna.
Så: Jag ser inte fram emot att uppleva avskedet ikväll, jag önskar innerligt att det inte behövde äga rum, men jag skulle inte missa det för nånting.
• • •
Hela gårdagskvällen satt jag i korresoffan och ojade mig över att det inte fanns något särskilt att vinkla på åt redaktör Jögga hemma på redaktionen.
Sedan började matchen i Los Angeles…
Sicken vrickad, vrickad tillställning. Till och med hjälten, en påg från Malmö City, var förbryllad i min lur efteråt.
– Jag kan tänka mig att ni som tittade hade kul, men det hade egentligen inte vi på isen. Det var ju en skitmatch, sa Burra.
Well, ibland behöver vi alla få skrocka lite.
• • •
Även från Pittsburgh kom idag omskakande nyheter som påminner om den förbannade förgängligheten.
Kris Letang har drabbats av en stroke – igen.
Han mår gudskelov bra, coach Sullivan säger att han får hindra honom från ta sig ut på isen för att träna med grabbarna, men ändå. Det är skrämmande att 35-åriga elitidrottare helt plötsligt kan drabbas av så allvarliga åkommor.
Godspeed, Tanger, vi önskar dig alla kvickast tänkbara tillfrisknande.
• • •
Att det kommer en reaktion när man gör åtta mål och ändå förlorar – vrickat, sa vi så? – är ju förståeligt, men nog känns det som att Rob Blake handlar i affekt när han sätter upp Cal Petersen på waivers idag.
Skulle Pheonix Copley, just nu i farmarlaget i Ontario, vara ett bättre alternativ?
I don’t think so.
• • •
New York idag: Kallt, regnigt, blåsigt och lika grått som i Tellans värsta Buffalo-drömmar.
Min plan är att inte gå ut alls, men under eftermiddagen inser jag att jag måste lämna in en tipskupong och trampar ut i eländet och skickar frätande svordomsramsor ner i den blöta trottoaren på väg till min deli.
Men – ikväll tar i alla fall november slut. Vi har månaden som är som en sur raggsocka i käften bakom oss om bara några timmar.
Hu-fucking-rra!
• • •
Som Åsa gjort oss uppmärksamma på i spåret hjälper Maple Leafs också till att dra in pengar till ALS-forskningen i Börjes namn – bland annat genom att auktionera ut tröjorna laget använde under matchen i Minnesota, de med BJ-patches på axlarna.
Jag skulle gärna vilja ha en sådan, men det gläder mig ännu mer att människor med andra resurser än jag hostat upp riktigt saftiga summor för Nyllets, Marners och Matthews jerseys.
• • •
Om Rangers förlorar även ikväll, mot Senators, börjar det mullra under sulorna på Gallant.
Det kan tyckas väl drastiskt och otåligt, men han har själv valt att verka på den mest hysteriska marknaden på kontinenten och nu när Blueshirts väckt förhoppningar om en ljus vår finns inga alternativ.
Han måste se till att laget vinner – eller så blir han skickad up the river.
• • •
På tal om Marner: Han tangerar klubbrekordet om han står för poäng i sin sjuttonde raka match ikväll – och vi talar om en klubb som existerat i ett sekel.
Pretty spektakulärt.
• • •
Bofinkens fyrklöver till rad denna sista novemberkväll:

•Detroit – Buffalo 1 (OT)
•Ottawa – NY Rangers 2
•Toronto – San Jose 1
•Chicago – Edmonton 2

• • •
Gary var i Tempe i Arizona igår och argumenterade för Coyotes nya arena vid ett öppet mötet med stadsstyret och ”concerned citizens” och personligen tycker jag det verkar som att Nej-sidan i den folkomröstning som till slut ska avgöra frågan har ganska kraftig medvind.
Then what – om det blir nobben? Off to Houston, eh? Det måste vara dags i så fall.
• • •
Till slut ger Gallant i alla fall med sig och låter Kravtsov spela mot Senators.
Kors i både tak och golv.
• • •
Svenska målskyttar: Goalofsson, Lill-Nyllet och Mika. Fler blir det inte, faktiskt.
• • •
Nu åker vi – för sista gången någonsin medan det står november 2022 i almanackan.

Denna tisdag tar jag night off och återkommer istället med ny kraft i korresoffan i morrn.
Men jag känner på mig att att jag prickar in varje vinnare ikväll. Så här kommer denna omgång sluta, tro mig.

•Pittsburgh – Carolina 1 (OT)
•Montreal – San Jose 1
•Boston – Tampa 1
•Philadelphia – NY Islanders 2
•Nashville – Anaheim 1
•Winnipeg – Colorado 2 (OT)
•Calgary – Florida 1
•Vancouver – Washington 1
•LA – Seattle 2

NY RANGERS – NEW JERSEY 3-5 (Slut)
• • •
Oh mama take my hand, and walk with me down Broadway, yeah
I’m a young man and I talk real loud, yeah baby, walk real proud for you…

Så lyder en annan rad från ”New York City Serenade” som osökt börjar eka i min hjärna efter detta finfina derby.
Det är förvisso ingen ”mama” Devils tar i hand och promenerar nerför Broadway– det är varandra. Det är ännu större – och de har lika goda skäl som sångens ”Billy” att vara högljudda och stolta.
För de tog över Manhattan ikväll, de var bäst i The Battle och vann och skänkte hela sin baktalade delstat glädje och självaktning.
• • •
De sista minuterna hade verklig playoff-nerv, för Devils började ju i tredje tugga på egen yxa och drog på sig en massa utvisningar och till slut kom Rangers väldigt nära.
Men det kändes rättvist när 5-3-pucken satt i kassen Storchen hade övergivit vid det laget.
Devils var kvickare, vassare, hungrigare och bättre.
• • •
Jodå, till slut brast det för Gris-Olle.
Precis innan Troskans reducering började han veva på kortsidan bakom Vitek.
Vakter tillkallades, ”Asshole”-ramsan ekade i hallen och till slut stod en bjässe i Devils-jersey kvar och high-fajvade med sina polare.
Jag känner mina löss på gången.
• • •
Vem ramlar in i bortaskrubben när bloggen står och väntar på Jesper Boqvist om inte PK Subban.
Han har skinnbrallor och färgstark klubbjacka och håller, kan vi konstatera, rätt hög profil även som pensionär.
Det hörs att han är där, om jag säger så…
• • •
Storchen kan i alla fall inte anklagas för att brista i sin självkritik.
Så här lyder hans analys av kvällens föreställning.
– The goalie played a shit game again… I’m ashamed.
Ojvoj.
• • •
Hans sejourer i Florida och Vegas blev rätt korta, för att spelare och klubbledning helt enkelt tröttnade på honom, och jag undrar jag – Gallant kanske snart gjort sitt även på Manhattan…
• • •
– Det känns som vi närmat oss Rangers, säger Boqvist.
En blygsam beskrivning.
Devils har gått om, med marginal, och är bäst in the hood.
Med det:
Over and out.
Vi hörs med tipsrad imorrn – och så blir det korresoffa-sittning på onsdag igen.
Är ni med på den?
Fint.

Devils sätter 5-3 i tom kasse och vinner.
Mer kommer sen.

NY RANGERS – NEW JERSEY 2-4 (Period 2)
• • •
It’s midnight in Manhattan, this is no time to get cute…Walk tall, or don’t walk at all…
Så sjunger New Jerseys store son, Bruce, i ”New York City Serenade” – en fresk om att komma över från andra sidan och hävda sig i The Big City.
De raderna tänker jag osökt på efter två perioder i detta defining moment i det lokala hockeykriget, för oh yes – Devils är här och they’re walking tall och de äger Manhattan-natten.
Otroligt mäktigt att se.
• • •
Nu är han inte så styv i korken, Storken…
Jack Hughes ledningsmål hade han inte släppt in i fjol, no way, men nu rinner pucken bara in mellan benen utan att han förefaller kapabel att göra något alls åt det.
Och 4-2-målet – en muffins det med.
Jösses Amanda.
• • •
Rangers försöker, de startar rätt starkt igen, men det är inte så mycket de kan göra, faktiskt.
Killarna de möter är bara så mycket kvickare – på rören, med klubborna, i hjärnorna och i passningarna.
• • •
Devils GM, Tom Fitzgerald, står utanför pressläktarpentryt och konverserar med en scout i pausen och det är på vippen att jag går fram och hojtar ”Nämen, Hans, vad kul att se dig här” – för han är ju en klockren kopia av vår Abris, stjärnreportern på Sportbladet.
• • •
Fortsätter det så här börjar jag kalla Sjestiorkin för Storchen istället, som i ”Sällskapsresan”.
Han är ju nästan lika bortkommen som Svante Grundbergs ständigt filmande Mjölby-karaktär i Nuevo Estocolmo.
• • •
Jag avundas inte Tomas Tatar när han får ett av Mikas omsusade direktskott rakt på handleden.
Det känns nog till och med värre än att vakna med sned nacke.
• • •
Nånstans i Denver gnuggar Georgiev händerna.
• • •
Jag borde ju fattat att Wild Bill skulle baka cannoli vid återkomsten till Ohio och inkluderat honom i den där ”Svenska målskyttar”-listan.
• • •
Känn svedan i själen, Gris-Olle. De ringaktade från andra sidan floden lyckas till och med veva igång en hånfull ”Igooooor”-ramsa under Gardens takåsar.
Det kommer bli slagsmål här…
• • •
Lill-Nyllet drar med trettonde fullträffen ifrån i toppen av svenska skytteligan.
Jag säger ju det, han har aldrig varit bättre än nu.
• • •
OK, 20 to go.
Och de 20 minuterna har viss potential, om man säger så.
Ta ett par djupa andetag och följ sedan Bofinken in i kaklet.

NY RANGERS – NEW JERSEY 2-2 (Period 1)
• • •
Solen gick ner i väst redan redan flera timmar tidigare – men tre minuter in i denna showdown gör den det igen.
Devils får en riktigt krattig start på viktigaste derbyt på åratal och de där förtryckta ute i spenaten som hade bespetsat sig på Rangers-kross sitter redan med gamnacke och muttrar ner i parkettdammet.
Men Devils är inte överlägsen etta i divisionen for nothing. De har den där vi-blinkar-inte-bara-för-att-vi-åker-på-några-baklängesmål-attityden som riktiga vinnare besitter och inom kort har de vänt skymningen till gryning.
The battle is on, for sure.
• • • 
Well, det är ju bara att skruva ner dumstruten riktigt hårt över min gamla äggskalle.
Det första som händer när Brödmannen när han får spela med Chytil och Kaapo är att han bryter sin tolv matcher långa måltorka – och den här gången godkänns målet också.
En coachtriumf, eh?
• • •
Vitek Vanecek har varit hot stuff under hela Jerseys grandiosa höstfanfar, men ikväll inleder han med några mindre imponerande insatser.
Man kan nästan få för sig att den gode tjecken blir lite darrig i Broadways bländande spotlights.
• • •
Rangers har raketmotorn inkopplad ikväll – i alla fall i starten.
De vill, framgår rätt så tydligt, ha revansch för söndagens fiasko – och de vill, framgår lika tydligt, knäppa sin granne på snoken.
Problemet är bara att de inte riktigt hänger med, i synnerhet i egen zon, när illrarna de har till motståndare vrider upp hastigheten och intensiteten.
Så de fimpar en ledning igen.
Oh dear.
• • •
Det är Tatar som kommer få rubrikerna för sin knallhårda backhand vid reduceringen, men Nico Hischier borde föräras lika mycket bläck för sin magnifika framspelning.
Där har vi traktens bäste center – vår egen hemvävda Patrice Bergeron.
• • •
Storken är å andra sidan inte i närheten av tillräckligt bra han heller.
Vad har hänt med honom egentligen?
• • •
De har kommit hit i drivor, de lätt bespottade Jerseyiterna – och vi kan vara förvissade att de njuter som Johnny Drama efter Golden Globe-vinsten när de sista sex-sju minuterna tar över Garden med ”Let’s Go, Devils”-ramsor.
• • •
Det ska vara en Jesper i år – i alla fall i Springsteen-land. Boqvist äger ju Adam Fox vid kvitteringen.
Ojvoj.
• • •
Furman får vi vänta på i New York i år, men ikväll är i alla fall Brandon Blandina här och blåser i pipan – och även det är ett domarnamn jag gillar.
Per Blandina…jo, jag skulle kunna tänka mig det.
• • •
Gris-Olle och hans kompisar är mindre nöjda med ett bli överröstade av gästerna i den egna boningen.
Här kan bli ramalama på fler sätt än ett i afton.
• • •
Gangstrar lite och flyr sladdertackorna för en stol jag egentligen inte får sitta i.
So sue me, säger jag om nån blir sur. Jag är här för att se på hockey – inte lyssna på två lallare som diskuterar hur de planerar att renovera sina garage ute i Queens.
• • •
Well, som sagt – The Battle is on.
Det är riktigt exalterande att sitta här ikväll och jag älskar att vi har, minst, två perioder till att njuta av.

Från stolen i mitt kontor i holken på 48:e våningen har jag bred vy västerut, så bortom skogen av skyskrapor kan jag skymta New Jersey och idag svär jag på att det gick att se hela hur hela delstaten knöt en näve i byxfickan och med frätande syra i stämbanden väste:
– Nu jävlar! Nu ska mallgrodorna på Manhattan få! Nu ska vi krossa Rangers…

Så gör, och säger, dom i och för sig alltid på den sidan när det vankas Hudson River-battle, men det är extra mycket eftertryck i känslorna just ikväll, inför 22-23-säsongens första rond i det stora slaget.
För medan favorittippade Rangers haltat sig genom hösten som en skadeskjuten get är betydligt mindre hajpade Devils on a rungande roll och en potentiell blowout finns i korten.
Det vore inte bara en idrottslig framgång monumentale. Det vore det frustrerade mobbningsoffrets triumf över den överlägsne översittaren.
Devils-fansens animositet visavi Blåskjortorna på Manhattan utgörs, måste man förstå, inte bara av de klassiska känslorna för en lokalkonkurrent. Den göds av en universell konflikt mellan två grannskap, två kulturer och två världsuppfattningar.
New Jersey-bor upplever sedan urminnes tider att New York ser ner på dem, driver med dem och hånar dem – och helt fel har de inte.
Denna ö – för det är framförallt den det handlar om, plus delar av Brooklyn – ser sig som universums medelpunkt och har alltid behandlat sina grannar i väst med en oförskämt nedlåtande attityd.
Det finns miljoner och åter miljoner skämt som gör narr av The Garden State och NYC älskar att dra dem så fort tillfälle ges.
Att Jersey har Frank Sinatra, Bruce Springsteen, Sopranos, Whitney Houston, fantastiska Princeton-universitetet, en suverän kustremsa, Anthony Bourdain, Frihetsgudinnan, Joe Pesci och Atlantic City att skryta med hjälper inte. Hela delstaten borde, flinar New York, ändå säljas till Bulgarien.
Den bitterhet den sortens pennalism genererar förstoras sedan i sportens dueller – och det hjälper förstås inte att Rangers, i det här fallet, alltid får mycket mer medial uppmärksamhet, även när rivalerna är bättre.
Så yeah, var så säker.
Mer än bara poäng, och bragging rights i Metropolitan-divisionen, står på spel i The Woooorld’s Most Famous Arena ikväll.
Det handlar om värdighet, stolthet, självaktning och allmänt välbefinnande.
Därför är detta också säsongens hittills mest utpräglade must-see-duell på Broadway.
Så för allt i världen – häng med nu.
• • •
När jag vaknade i morse – well, strax efter lunch – upptäckte jag att jag plötsligt hade fått bortåt 50 nya följare på Twitter och blev påfallande nervös.
Sånt brukar indikera att man hamnat i något slags obehaglig storm.
Men det visade sig att det bara var Mark Lazerus och Scott Powers på The Athletic hade haft vänligheten att inkludera lilla mig på en lista över hockey-twittrare värda att följa.
Smickrande förstås, det kan jag inte förneka. Men jag tycker samtidigt lite synd om alla nordamerikanska följer som inom kort kommer upptäcka att jag nästan bara skriver på svenska…
• • •
Devils fick som bekant se sin tretton matcher långa segersvit avklippt förra veckan, mot Toronto, men det var inte precis som att luften gick ur dem för det.
Tvärtom, de har sedan dess fällt två nya byten – Sabres och Devils – och en sådan som Jack Hughes bara höjt sig ännu mer.
Det är dags att fatta, de är ”på riktigt” och de kommer ställa till alla möjliga problem för sin just nu taffliga granne ikväll.
• • •
Ni tror mig inte, men när jag kommer till pressrummet på Garden under eftermiddagen väntar denne lille krabat på heltäckningsmattan.

Det är alltså fler än en bofink som skaffat sig ackreditering ikväll.
Bara en får dock stanna kvar, den andre fångas in av en vaktmästare med stor svart påse – och det är inte jag, dessbättre.
Vaktmästaren lovar att han ska släppa ut vår nye lille vän i det fria, men jag tror jag undviker ”kycklingen” i matsalen ikväll…
• • •
”Frihetsgudinnan”, kanske vän av ordning invänder apropå den inledande lilla drapan, ”det är väl ändå en New Yorksk sevärdhet”.

Det kan man tro, men i teknisk mening står den grandiosa damen i farvatten som tillhör New Jersey.
Lägg den på minnet till nästa Trivial Pursuit-parti.
• • •
Rangers episka kollaps mot Oilers i söndags har jag haft svårt att sluta tänka på.
Ett lag som enligt alla parametrar hör till de bästa out there ska inte kunna göra sig skyldiga till såna floppar – men gör det alltså ändå.
Kanske är det som Kreider-Greider sa efteråt:
– Jag vet inte om vi blivit arroganta eller vad. Vi vet ju vad vi måste göra men gör det inte i alla fall.
Ja, arrogans är nog faktiskt det värsta som kan hända. Den bedrövliga egenskapen har samma effekt på hockeylag som eld har på torrt ved.
De gör sig av med den – eller brinner upp.
• • •
Chrislar86 i spåret, tack för ditt förslag.
Självklart ska Sorokin fortsättningsvis kallas Sorken och dueller mellan honom och Sjestiorkin rubriceras ”Sorken vs Storken”.
För övrigt är Sorken just nu jävligt mycket bättre än Storken.
• • •
Sex matcher ikväll – och sex chanser för mästertippare Furman att göra bort sig igen.
Here we go:

•NY Rangers – New Jersey 2
•Buffalo – Tampa 1
•Detroit – Toronto 2
•Columbus – Vegas 1
•St Louis – Dallas 2 (OT)
•Edmonton – Florida 1 (OT)

• • •
Vet inte riktigt varför, men innan VM startade tog jag ut ett lag i tidningens ”VM-elvan” och idag får jag följande mail:
”Hej Bjurre! Den andra gruppspelsomgången i VM är slut. Din placering just nu är 26 722. Scrolla ner för att se mer stats om ditt lag NY Dolls”.
Haha!
Men för all del, någon ska ju vara 26 722:a också…
• • •
Gallant öser, som sig bör, beröm över kvällens motståndare på sin presskonferens två timmar innan nedsläpp.
– If there’s a team that plays the way I want us to play, it’s New Jersey. They’re not lucky…They play real fast. They forecheck real aggressive, and that’s we when we’re playing our best, säger han.
Och de är, ber jag att få tillägga, inte det minsta arroganta…
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Jesper Bratt, Fabian Zetterlund, Rasmus Dahlin, Lill-Nyllet.
• • •
Ser på ”the board” att jag åter har New York-medias två värsta sladdertackor som pressläktargrannar ikväll.
Suck.
Jag hade föredragit den lilla bofinken.
• • •
Rätt så rolig tweet alla hockeyfans borde uppskatta.

How to fix soccer:

1. The field is fucking huge. Shrink it.

2. Too many players on the field. Limit to three forwards, two defenders, and a goalie.

3. Players should get to come in and out whenever they want. Don’t stop the game.

4. Shrink the goal.

5. Ice everywhere

— Jarvis (@jarvis_best) November 28, 2022

• • •
Strålle sattes upp på waivers idag och det var kanske bound to happen när alla björnar klev av skadelistan, men det finns andra lag som har en betydligt mindre komplett backuppsättning än Boston och skulle kunna ha nytta av den rutinerade västgötens tjänster.
Islanders till exempel…hugg, Lou, hugg!
• • •
Nacken, om någon undrar – den är bra nu.
Det är bra läkkött i oss Furmän, det sa alltid pappa Hans – och han visste vad han pratade om
• • •
Mitt första live-minne av The Battle of Hudson River härrör från min premiärsäsong här borta 2005-2006. Då utkämpades det i första playoff-omgången och även den våren var Rangers, efter Jaromir Jagrs och Henkes kanonsäsonger, rätt arroganta.
Resultat:
De blev svepta så det stänkte från här till Trenton.
• • •
Det verkar som vi får se Alexander Holtz ikväll. Han ersätter, enligt preliminära rapporter, axelskadade Nathan Bastian intill Jesper Boqvist.
Mycket god nyheter, tycker jag!
• • •
Gallant fortsätter stuva om i kedjorna som en kock hög på crack stuvar om i grytorna.
Nu är förhoppningen tydligen att Kaapo Kakko och Chytil ska fungera som startkablar åt Brödmannen.
När jag läser det är det nästan så jag vrider nacken ur led igen. Jag menar…spela honom med så bra jävla pjäser som möjligt, det är väl inget hokus pokus med det.
• • • 
Okej, nu pumpar vi Springsteens ”Meeting Across The River” och låter tärningarna landa där de landar.
Detta blir, törs jag nästan lova, en kväll att minnas.

Söndag 27 november består livet bara av en tipsrad. Den ser ut så här.

•Minnesota – Arizona 1
•Chicago – Winnipeg 2
•Anaheim – Seattle 2
•San Jose – Vancouver 1
•LA – Ottawa 1

NY RANGERS – EDMONTON 3-4 (Slut)
• • • 
Wow, vilken episk kollaps av Rangers.
De går alltså in i tredjeperioden med 3-0-ledning – och får ändå stryk med 4-3.
Det är det mest remarkabelt fiaskoartade de ställt till med under hela Gallant-eran.
Man häpnar.
Men det är förstås strålande av Oilers att fullborda en dylik vändning också. De anar blood in the water och går för the kill direkt.
Gosse, mycket ska man se.
• • •
Nu tar jag min nacke och går hem och vilar monumentale resten av denna kläm-lördag.
Vi hörs på måndag igen, när traktens bästa lag – New Jersey Devils – kommer hit för ett derby som kan bli nåt.