Om nätets statistik-sidor går att lita på är det den 2888:e lördagen i mitt liv som precis börjat.
Den första får jag väl säga att jag har rätt vaga minnen av, för jag föddes på en fredag – midsommarafton 1967, vilket var lite tidigare än planerat, för jag ville förstås hinna till festen… – men i princip har jag älskat allesamman.
Jo, jag har försökt forma mitt liv så att det inte ska vara någon skillnad på veckodagarna och tycker som ren princip att vilken sketen tisdag som helst ska kunna utgöra en rungande höjdpunkt om det behövs, men ändå.
Lördagskänslan går inte att förneka.
Den rymmer heliga löften om ledighet, fest, good times, mys, lyx, eskapism – och tid att fokusera helt på privata passioner och böjelser.
Det är just den sistnämnda möjligheten som mer eller mindre garanterar att nummer 2888 i raden av ”veckans klimax” blir en av de bästa och mest minnesvärda.
Om jag har en passion och böjelse är det ju, som för de flesta av er som följer bloggen, NHL – och denna lördag kommer helt och hållet tillägnas NHL.
Trots att solen lyser förföriskt där ute ska jag sitta här hela dagen och kvällen och långt in i natten och bara låta den hypnotiserande hockeyn i världens bästa liga skölja över mig.
Det är kort sagt dags för säsongens första monster-maraton i korresoffan.
Vi börjar med New York Rangers besök i Texas under tidiga eftermiddagen och fortsätter med en dubbelmacka i Fort Lauderdale respektive San Jose vid 16-snåret. Sedan kommer ett saftigt 19.00-svep, följt av ett mellanspel i Nashville en timme senare – och så slutar hela bonanzan med en ny rond i episka Battle of Alberta framåt småtimmarna.
Vad skulle kunna vara mer underbart?
Nä, det finns ingenting.
Så välkommen till den 2888:e lördagen i Furman Bjurmans liv.
Den blir dynamit.
• • •
Sorry att jag inte fick mer sagt om premiären i Mullett Arena igår kväll, men really – det fanns inte så mycket att säga.
I TV såg det ärligt talat ut som vilken match som helst mellan Coyotes och Jets och matcher mella Coyotes och Jets hör till det osexigaste på hela NHL-menyn.
Det är, tror jag vi kan slå fast, live upplevelsen i den nya pytte-hallen utmanar föreställningar om hur hockeymatcher på den här nivån ska ramas in och, well, jag ska be att få återkomma i ämnet.
• • •
Som sig bör är lördag den mest omsjungna av veckas alla dagar och 56 av de bästa i ämnet har jag samlat på denna Spotify-lista (hoppas det funkar att länka så här, det borde gå).
De rockar som klockslaget 23.30 på de röjigaste nattklubbarna – ja, mellan 23.30 och 01.00 hävdar jag att de flesta lördagkvällar peakar – så dessa 56 bangers får utgöra soundtrack till dagens och kvällens NHL-feast.
• • •
Rangers start på säsongen har varit en aning…kufisk.
Bortsett från duellen mot Columbus för en knapp vecka sedan har de spelat bra – ja, tidvis till och med skitbra – men det går ju inte ut på att spela bra, det går ut på att vinna och det har de inte gjort i någon vidare utsträckning.
Tvärtom sitter de med fyra raka förluster i den alltmer illaluktande kattlådan och måste i princip tömma den med en seger i Dallas nu, för annars talar vi sanitär olägenhet. Men det blir inte lätt. Stars är extremt starka, i synnerhet hemma i American Airlines Center.
Wojne wojne, Blåskjortor.
• • •
Vi gjorde oss helt skandalöst skyldiga till fake news i senaste podden. Eller – jag gjorde. Det var ju jag som hävdade att Europa och USA ställer om till vintertid på samma datum i år och att den extratimme som brukar förgylla en vecka varje höst för er europeiska NHL-fans skulle gå förlorad
Men där hackade bofinken i galen stubbe.
Vi återgår till mörkret först nästa lördag-söndag, medan ni drar tillbaka klockan redan i natt.
Så grattis, fågelungar – kommande vecka blir era nätter inte lika sena som vanligt.
• • •
Den här eftermiddagen har Prins Nils sett fram emot ett tag, skulle jag gissa.
Han – ja, Nils Lundkvist alltså – fick ju aldrig någon riktig chans med Rangers och begärde under sensommaren en trade, hamnade så småningom i just Dallas och har snabbt etablerat sig som go-to-guy på Stars blålinje.
Nu – när han i skadade Miro Heiskanens frånvaro rentav ingår i första backpar – får han en gyllene chans att visa sina gamla bossar, med coach Turk och GM Drury i spetsen, vilket misstag de begick när de bara lät honom försvinna.
Minst ett mål gör han, det törs jag nästan svära på.
• • •
Idag för exakt tio år sedan var det inte så muntert här i New York.
Då drog orkanen Sandy in över nejden och ställde till med fullständig kalabalik.
NHL låg till följd av Garys lockout nere den hösten, så jag hade strax innan varit i Maine, av alla ställen, på AHL-reportage med Oliver Ekman-Larsson och David Rundblad och skyndade hem längs I-95 för att hinna vara med och rapportera om den annalkande stormen.
När det började blåsa på allvar under eftermiddagen satt jag vid skrivbordet här i holken och live-chattade med läsarna och plötsligt upptäckte jag att jag mådde illa. Jag kunde först inte förstå varför, men när jag reste mig upp gick det upp ett ljus. Hela jävla skrapan svajade så vådligt i orkanvindarna att jag blivit sjösjuk hemma på vardagsrumsgolvet.
Det var så läskigt att jag bestämde mig för att ta mig ner till lobbyn istället – via trapporna, att åka hiss kändes vanskligt. Där, i lobbyn, hann jag sitta i fem minuter. Sedan exploderade det översvämmade reläverket downtown och strömmen gick med ett brak.
Så jag blev kvar i lobbyn hela natten och fick under småtimmarna se första avenyn förenas med East River – och sedan bodde jag på hotell i nästan en vecka, ty så lång tid tog det för strömmen att återvända.
Mycket dramatiskt har verkligen hunnit hända under åren i New York City.
• • •
Autocorrect ville just ändra ”Heiskanen” till ”Hejsan”.
Det hade Jarkko inte gillat…
• • •
Min säsong som tippare har börjat lika illa som Auston Matthews som målskytt, men likt honom vägrar jag ge upp och avlossar härmed dagens salva:

•Dallas – NY Rangers 1
•Florida – Ottawa 1
•San Jose – Tampa 1
•LA – Toronto 1
•St Louis – Montreal 1
•Philadelphia – Carolina 1
•Buffalo – Chicago 1
•Detroit – Minnesota 2 (OT)
•NY Islanders – Colorado 2
•Nashville – Washington 1 (OT)
•Seattle – Pittsburgh 2
•Calgary – Edmonton 1 /OT)

• • •
Efter förlusten hemma i Raleigh igår sa Rod Brind’Amour att han aldrig coachat mot en bättre Islanders-upplaga.
Det lät ju storsint, men jag fick en bestämd känsla av att det var en spydighet riktad mot Barry Trotz. Inte för att jag någonsin hört att Rod The Bod skulle ha något otalt med Mannen Utan Hals, men så kan det mycket väl vara – och de är försåtliga ibland, NHL-coacherna.
Trotz visste förstås själv att det omedelbart skulle börja hetta under rumpan på Sheldon Keefe när han i en radiointervju i veckan lät meddela att han gärna skulle vilja coacha ett Original Six-lag.
Mycket riktigt har Toronto-media redan börjat spekulera om ett coach-byte…
• • •
Goda nyheter, Filip Wiklund. Det är National Cat Day i USA idag.
Då borde ju Panthers triumfera, right?
• • •
Vad deppigt att höra om Sean Couturier. Han har åter opererat ryggen och blir borta tre till fyra månader.
Frågan är ju om han någonsin spelar NHL-hockey igen.
Goddamned.
• • •
Apropå National Cat Day hade jag en gång en katt, i en legendarisk etta på Bygatan i Borlänge. Dåvarande sambon – känd i vida kretsar som ”Bruna Ögon”, eftersom jag helt hutlöst fläkte ut mitt privatliv i lokala tidningskrönikor – sa en dag att hon tyckte att vi borde ha en katt. ”Över min döda kropp”, svarade jag, som inte alls gillar katter. Men några dagar senare hade vi förstås en ändå. Jag var så lättlurad att jag gick med på denna dramatiska förändring i tillvaron mot löfte att få döpa kräket och hade plötsligt en livs levande Dylan i mitt liv.
Tråkigt nog flyttade Bruna Ögon några månader senare, så jag och Dylan blev ensamma kvar i ettan. Han satt hela tiden vid dörren och jamade efter matte och det hjälpte inte att jag upplyste om att det var kört, hon skulle inte komma tillbaka. Han jamade vidare. Till slut satte jag mig bredvid och jamade jag med.
Så kan det gå.
• • •
Svenska målskyttar idag: Nils Lundkvist, Erik Karlsson, Adrian Kempe, Lill-Nyllet, Rasmus Dahlin, Rasmus Asplund, Joel EE, Big Elmer, Filip, Wenny Wennberg, Elias Lindholm.
Ja, det blir mycket att skriva hem om.
• • •
Vad en enda vinst kan göra ändå. Canucks var ju riktigt, riktigt bra mot Penguins igår.
• • •
OK, vyn från holken just nu är denna.

Och jag sjunger som i tredje låten på Spotify-listan, med John Fogerty.

Outside, they’re ringing, the night train is bringin’ me home
When you hear that locomotion, get ready to ride
’Cause it’s almost Saturday night

Välkommen till årets första maraton.

VEGAS – ANAHEIM 4-0 (Slut)
COLUMBUS – BOSTON 0-4 (Slut)
NEW JERSEY – COLORADO 1-0 (Slut)
CAROLINA – NY ISLANDERS 2-6 (Slut)
• • •
Oj vad dåliga Ducks är, oj vad bra Bruins är, oj vilken tung seger Devils tog i The Rock och oj vilken skräll Islanders ställde till med i Raleigh.
Men nu vänder vi blickarna mot öknen i Southwest för att lära oss hur det ser ut när NHL-hockey spelas i en liten college-hall med plats för färre än 5000 åskådare.
Jag tycker rentav det känns lite pirrigt och det kan jag inte erinra mig att det nånsin gjort när Coyotes haft hemmapremiär…

Jag säger som Idsint och Chall: It’s Friday, I’m in love.
I livet i stort alltså.
Jag menar, New York brusar som aldrig förr, borta på Hill Country på 26:e gatan röker de ribs jag ska beställa lite senare och sex fina NHL-matcher ska spelas.
Vad finns att klaga på, liksom?
Jo, ni kan möjligen klaga på att det här blir ett något rumphugget intro – och att jag åtminstone inledningsvis kommer blogga bara sporadiskt.
Dels har jag lite annat att pyssla med, dels laddar jag för ett riktigt maraton imorrn, från den tidiga matchen i Texas till The Battle of Alberta sent om natten.
Dock, jag är väldigt nyfiken på hur det kommer se ut i Phoenix, så det kan för en gångs skull bli sen action istället för tidig ikväll.
Här är hur som helst dagens tipsrad.

•Vegas – Anaheim 1
•Columbus – Boston 2
•New Jersey – Colorado 2
•Carolina – NY Islanders 1
•Vancouver – Pittsburgh 2
•Arizona – Winnipeg 1

Hello music lovers!
Ikväll ska Bofinken ut och flaxa, så ni får för en gångs skull klara er själva under en maffig torsdagsomgång.
Men Filip Wiklund ska ju ha sitt, så här kommer tipsraden.

•Boston – Detroit 1
•Philadelphia – Florida 1
•Ottawa – Minnesota 1
•Buffalo – Montreal 1 (OT)
•Nashville – St Louis 1
•Chicago – Edmonton 2
•Dallas – Washington 1
•Seattle – Vancouver 1
•San Jose – Toronto 2
•LA – Winnipeg 1

Ha en underbar kväll och natt, vi hörs lite fint imorrn igen.

NY ISLANDERS – NY RANGERS 3-0 (Slut)
• • •
Krutröken skingras över The Belmont Park Battlefield och Kommando Islanders står segrande på kullen de slogs om ikväll, vrålande i triumf med musköterna sträckta mot kvällshimlen.
Nedanför haltar mörbultade och blodiga förlorare från Manhattan med sänkta huvuden tillbaka västerut.
Och efter de inledande räderna fram och tillbaka var det ju inte mycket till kamp.
Truppstyrkorna som försvarade sitt eget territorium dominerade ockupanterna i 40 minuter och segrade rättvist.
Rangers-bataljonen får slicka såren och hoppas på bättre ammunition i bössan nästa gång – på Manhattan tisdag åttonde november.
• • •
Josh Baileys styrning var derbyts stora behållning, även om Blueshirts uppträdde mer än lovligt passivt i den situationen, men NY Dolls GM Furman Bofink är ändå mest nöjd med Paul Marys två cannolis.
Det kommer Ondskan muttra över när vi spelar in i morrn…
• • •
I rapporten till Haag kommer jag inte ha något särskilt att anmärka på.
Det såg ut att förekomma lite trash-talk vid avblåsningarna, men det var i huvudsak en snäll och ren match, så de allvarsamma juristerna behöver inte ingripa.
• • •
Nu är jag – återigen – väldigt nöjd över att jag inte ska ut och krångla på Long Island Rail Road….
• • • 
Det var det, tack för ert sällskap. Imorrn är jag ledig och på fredag laddar jag för helgen, ty på lördag väntar ett saftigt maraton – från Rangers besök i Texas på eftermiddagen till The Battle of Alberta sent på natten.
Då förväntas verkligen full uppställning runt brasan.

NY ISLANDERS – NY RANGERS 1-0 (Period 2)
• • •
Vi kanske inte behöver ringa in Röda Korset ännu, men det börjar hetta till.
Islanders går på offensiven och har orsakat den alltmer argsinta ockupationsmakten för ett tungt bakslag – i form av ett mål – och fortsätter temperaturen stiga får vi en tredjeperiod snarlik det avslutande slaget i Oliver Stones ”Plutonen”.
• • •
Palmieri – känd som Paul Mary i denna blogg – plockade jag upp i fantasyn i eftermiddags, så att han gör sitt första mål för säsongen känns som en triumf för GM Bofinken.
• • •
Rangers med Halak är inte samma sak som Rangers med Storken.
Fast det är å andra sidan som att konstatera att AC/DC med Axl Rose är något annat än AC/DC med Brian Johnston (eller ännu hellre Bon Scott, för den delen).
• • •
Jag gillar TNT – utom när de tycker att det är lyckat att göra långa intervjuer i kommentatorsspåret mitt under pågående match.
Nu får Potvin stå intill Kenny och Olczyk och prata om sina strumpor i en halv period och det blir lite mycket.
• • •
Ryan Lindgrens smärttröskel är högre än tröskeln jag skulle behöva ta mig över för att acceptera en flytt till Buffalo.
• • •
Kmannen, det ska också påpekas att det finns några unga stjärnor som helt enkelt inte velat lämna ut sina nummer.
Det finns en i Toronto, en i Buffalo och en i Vancouver.
Vill jag ha egna citat av dem får jag åka och se dem live och det är bara att acceptera det med.
• • •
Gauthier är ingenting mindre än Rangers bäste forward ikväll.
• • •
I tredje kommer det, tror jag – målet Barzal febrar så otroligt efter att få sätta.
• • •
Undrar vad General Turk tänker ut för strategi nu. Hans manskap brukar kunna iscensätta effektiva motattacker bara de får spela med en man mer, men Islanders PK är verkligen svinbra.
• • •
Själv ska jag smaska i mig några kycklingvingar. Bra mot för bad hips, tror jag.

NY ISLANDERS – NY RANGERS 0-0 (Period 1)
• • •
Nope, ännu så länge har jag inget att rapportera till de stränga domarna i Haag.
Säsongens första rond i The Battle är om inte snäll så i alla fall renhårig och i huvudsak utkämpad med ömsesidig respekt.
Men tro inte att observatören slappnar av för det. Blott 20 minuter har passerat, när endera sidan drar first blood kan dammluckorna öppnas och brutaliteten breda ut sig.
Jag har ögonen på er, soldater.
• • •
Islanders kan få betala för att de inte utnyttjar de två raka powerplay de föräras i början av perioden.

Den typen av lägen måste man tillvarata i såna här matcher, men de är ju inte direkt Navy Seals i numerära överlägen.
• • •
Jacob Trouba har de förstås redan en fil på i Haag, men Big Boy-tacklingen ikväll var inte åtalbar, ehuru hård och elak.
• • •
Man kan se att Mat Barzal, som vid sidan av signifikativ talang också har ett eldigt temperament, väldigt gärna vill göra skillnad ikväll.
• • •

Jag längtar egendomligt nog till en sordinerad pianobar. Måste hitta en sån imorrn kväll, då jag tänkte vara lite ledig.
• • •
Å andra sidan är det rena Djingis Kahn-klass över Islanders penalty kill.
De har alltså inte släppt in ett enda mål en man kort i år.
Barry Trotz ande svävar fortfarande över klubben.
• • •
Gauthier har precis blivit upplockad från farmen och tackar med karriärens soloräd efter bara några minuter.
Där var han nästan värd ett mål.
• • •
Ja, Ulrika, Kravtsov gjorde illa en arm igår igen. Men jag vet inte om han verkligen är så saknad. Som du själv påpekade för ett dygn sedan har han inte direkt orsakat hjärtflimmer med sina insatser när han väl spelat.
• • •
Denis Potvin lanserar ikväll sina egna strumpor, kallade – Potvin socks.
Haha, vem visste att han hade den sortens självdistans.
• • •
Det verkar inte så troligt i år heller, men när vi nu haft ett Battle of Alberta och klassikern Canadiens vs Leafs i samtida playoff-serier går det ju inte att låta bli att drömma om en slutspelsclash mellan de här två också.
Det är enda derbyt vi har kvar under lönetakseran och fatta vilken makalös drabbning det skulle bli.
• • •
Fina Mcemilfish, tack så mycket – det gläder mig väldeliga att bloggens säsongsstart skänker sådan glädje.
Jag lovar att försöka ge inläggen ännu mer aplomb i fortsättningen…
• • •
OK, kort vapenvila nu. Sedan laddar vi om och snart får vi väl hoppas att några bomber, i form av mål, detonerar.

Trupperna är uppradade längs frontlinjerna, musköterna har laddats med knastertorrt krut, nyslipade bajonetter blänker i solskenet, en trumpetare från artilleriet gör sig redo att blåsa i luren.
Alldeles strax brakar det loss:
The Battle of New York!
Den här gången äger det klassiska fältslaget – nu inne på sitt 50:e blodiga år – rum på territorium i öst, där Kommando New York Islanders försöker hålla ställningarna mot den avskydda New York Rangers-bataljonen. Som anfaller från den västra flanken och avser att befästa sitt lokala världsherravälde, nyligen återerövrat efter flera år på reträtt.
Det onda blodet kokar, fiendskapen är grundlig och intensiv, risk föreligger definitivt för att Geneve-konventionens alla stadgar inte följs.
Fanjunkare Furman Bjurman har därför kallats in som oberoende observatör och kommer föra protokoll som internationella domstolen i Haag kan ta del av om det behövs.
Nu drar hela slagfältet efter andan, hästarna från kavalleriet frustar och sparkar otåligt med bakbenen, stubinen till en kanon börjar spraka…
Det är dags för strid.
• • •
Now, en observatör utsänd av högdjuren i den holländska tribunalen ska väl helst närvara vid skådeplatsen för oroligheterna, så hen får överblick och registrerar även sådant som händer bortanför tv-kamerornas räckvidd.
Det hade jag ju också tänkt vara, men när jag vaknade i förmiddags kändes det så där igen: Jag var trött, hade ont i huvudet, upplevde att höften blivit sämre igen och kände stark motvilja mot hela idén att ägna hela dagen åt att krångla mig till Belmont Park och sedan tillbaka i den sena kvällen.
Så ni och Abdulqawi Yusuf – ordföranden i Haag – får lov att ursäkta.
Mina observationer från detta kapitel i den stora hockeykonflikten kommer att göras i mitt eget vittnesbås – Korresoffan.
• • •
Han är den lokala hockeyscenens egen Lennart Hyland och har bevakat Rangers – och sedermera Islanders och Devils – sedan 1954.
Ikväll hedras Stan Fischler, 90 bast men alltjämt aktiv i media, genom att hela våningsplanet runt pressläktaren i UBS Arena döps om till Stan Fischler Press Level.
För en journalist är det samma slags ära som det är för spelarna att få tröjan hissad i taket.
Så grattis till denne sanne legend, mentor för de flesta ni nånsin sett skriva om hockey från denna stad.
• • •
Det var ju spektakulärt att Phil The Thrill äntligen fick göra ett riktigt mål samtidigt som han blev alla tiders Iron Man, men jag upptäckte något mer uppseendeväckande i matchen i San Jose igår.
Wild Bill Karlsson har klippt av sig det blonda hårsvallet.
Otroligt.
Det är ju som att Brent Burns skulle raka av sig skägget – eller som att påven skulle ta av sig sin lilla hatt.
Detta var jag naturligtvis tvungen att fråga om när jag hade Märstas egen Brian Jones i luren efteråt.
– Ja, jag är korthårig för första gången på åtta år. Lite ovant men rätt skönt. Det känns lite lättare, skrockade han.
• • •
Rangers har de facto tre raka förluster inför kvällens derby, men ni såg ju igår att det inte precis är ett lag i kris.
De gjorde en strålande match mot regerande mästarna och kommer de upp i samma nivå ikväll vinner de detta derby med acklamation.
Men frågan är om de har en likadan insats i sig bara ett dygn senare?
Tveksamt, Avs lockade fram det allra bästa i dem och sista delen av back-to-back-valser efter sådana både fysiskt och emotionellt krävande urladdningar kan bli utmaningar.
Dessutom:
Jaroslav Halak står.
Isles har en bra chans…
• • •
Ja, Kmannen, Kempe hade jag gärna pratat med igår. Men de ska svara när jag ringer också och ibland gör de inte det, för att de inte har tid eller inte vill eller kan. Det är bara att acceptera, de har inga formella förpliktelser mot mig, jag blir aldrig grinig över det (jo, det händer, men inte i oktober…).
En liten artikel blev det som du kanske såg ändå, det är Adrian värd.
Medan många andra tänkta skyttekungar haft svårt att komma ur startblocken spinner han bara vidare på fjolårssuccén och smaskar in mål efter mål.
• • •
För Islanders är kvällens holmgång viktig inte bara för att de har chansen att göra illa sin värsta fiende. De behöver visa – framförallt för sig själva – att de inte är det mediokra nedre-halvan-lag som fick spö av Devils och sedan kammade noll i Florida två gånger om.
Men jag vet inte, jag har redan intrycket av att de saknar Barry nåt alldeles oerhört – och att den buttre Lambert verkligen bara är en ny Todd Reirden.
Prove me wrong, säger jag eder härmed
• • •
Kvällens lilla tipsrad

•NY Islanders – NY Rangers 1 (OT)
•St Louis – Edmonton 1 (OT)
•Anaheim – Tampa 2

• • •
I tonåren kände jag en punkare i Borlänge som kallades Lambert.
Det var en verkligt glad skit, till skillnad från den nye Islanders-coachen.
Ja, jag ville bara berätta det.
• • •
Det är nästan på dagen 50 år sedan den allra första Slaget om New York utkämpades.
21 oktober 1972 stod det i almanackan och Rangers vann med 2-1, men fick hårdare motstånd av den nya grannen än någon hade tänkt sig.
Sedan dess har de mötts ytterligare 324 gånger – både grundserie och slutspel inräknat – och bataljonen från Manhattan har övertaget, om än knappt.
Fischler?
Jovisst, han var på plats i Nassau Coliseum den gången också – 40 år gammal redan då.
• • •
De nationella kanalerna har fått vittring på att det går att få tittare när NHL-laget från nationens största stad förväntas vara framgångsrikt.
ESPN sände på Garden igår och TNT tar hand om derbyt ikväll.
Stackars Sam Rosen och Joe Micheletti, de får ju sitta sysslolösa.
• • •
Själv har jag inga förhoppningar om att få en pressläktare uppkallad efter mig, det är minst sagt några i kön före i de jag brukar frekventera, men ett hörn i någon stambar…det är målet.
• • •

I den mån jag förnimmer någon FOMO – ja, ni vet, Fear Of Missing Out – en kväll som den här har det med fansen att göra.
Det blir alltid ett sjujävla drag under The Battle of New York och inte sällan en del läktargurgel också – men tack och lov på mycket oskyldigare sätt än i Europa.
Det är kittlande att uppleva, det kan inte ens den mest inbitne stugsittare förneka.
Fast vi får väl hoppas att stämningen går genom rutan ikväll, ibland gör den ju det.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Inga alls…
• • •
För någon timme sedan rapporterades plötsligt att Jerry Lee Lewis slutligen gått hädan och jag hann bli lite bedrövad, men strax efteråt dementerades den dystra nyheten från Åsas hemstad.
”Still alive in Memphis”, hette det.
Borde man ju ha kunnat räkna ut. The Killer kan inte dö!
• • •
Henke sitter och ser ut som a millions Buck i TNT-studion oj, vad glada Islanders-fansen ska vara över det…
• • •
När allt sett så bra ut i Ottawa trasar Josh Norris sönder en axel och ser ut att missa resten av sässen. Fan så bittert.
• • •
I Sportbladets fantasy-liga möter jag Ekeliws Lyftkranar denna vecka och redan efter två omgångar ligger jag under ganska ordentligt.
Inte oväntat, Ondskan gör skäl för sitt smeknamn när det kommer till tävlan. Bakom den snälla fasaden döljer sig en aggressiv, skoningslös Radko Gudas som utan pardon kör över sina vänner…
• • •
Flera nyfikna kollegor här på kalla östkusten har tillfälligt lämnat sina poster för Phoenix, ty på fredag debuterar Coyotes i sin pyttehall vid Arizona State University och hur mycket vi än hånflabbat åt att de i åtminstone tre år ska ”bo” där är alla plötsligt väldigt eager att få se NHL-hockey i så intim, tajt miljö.
Jag med, det sägs att pressläktaren helt oväntat är utsökt, med fantastisk vy över isen, så…ja, nån gång i vinter ses vi där.
• • •
Stubinen till kanonen har brunnit slut, så nu smäller det på slagfältet i Belmont Park.
Håll i hatten.

NY RANGERS – COLORADO 2-3 (Slut, straffar)
• • •
Nu har det gått…ja, vad?…bortåt tre timmar sedan bulgaren tog sista straffen på Garden och jag sitter fortfarande med ett saligt flin klistrat över plytet.
Vilken jäkla kanon-show till match.
Ett hjärtligt tack till alla inblandade.
• • •
Nope, The Autumn of Rasmus nådde inget crescendo i Seattle. Sabres gjorde den långa roadtripens sämsta match och han nätade inte.
Men ändå. Vi kommer aldrig glömma den unga västgötens start på säsongen 22-23.
• • •
Rangers andra mål var ju lika snyggt det – och Goodrow tick-tackade sig fram genom Avs-zonen även i den sekvensen.
Vem har tutat i honom att han är Datsyuk helt plötsligt?
• • •
Det är rätt häpnadsväckande att klicka in på NHL:s stats-sida och se Bratten i toppen av poängligan.
Han delar förstaplatsen med Panarin, Pastrnak och Nichushkin, men det är Jespers porträtt som kröner härligheten.
Ser det likadant ut efter 82 omgångar ska jag…nja, ingenting. Men det borde i så fall bli allmän flaggdag i Trångsund forever.
• • •
Nejdu, Jesper L. Cooper har gjort för mycket för Bolts, han överlever på sin post om även de blir jumbo i år.
• • •
Nu ska jag bara invänta några samtal från Västkusten, sen är det sleepy time i Holken.
Imorrn har vi derby på Long Island.
Då vill jag se många runt lägerelden.

Bästa grundseriematchen på Garden på år och dag slutar med att Avs vinner på straffar.
Sen kläm kommer här vad det lider, men don’t hold your breath – mycket att skriva nu, om Bratten och Ullis och allt vad de heter.