Inget är som hemkomster – och ikväll får Stockholm uppleva en av de största på åtskilliga år.
William Nylander – hetaste svensken i NHL, vid sidan av Elvis från Ånge – återvänder till sin hemstad för att spela match med klassiska Original Six-klubben Toronto Maple Leafs på Globen, mot lika klassiska Detroit Red Wings.
Dryga allvetare invänder eventuellt att den nu 27-årige bohemen föddes i Calgary och huvudsakligen växte upp i de nordamerikanska städer där pappa Michael spelade, men stockholmare är han lik förbannat, för härifrån kommer familjen och här har han sedan småbarnsåldern sin off season-bas, och kvällens framträdande har därför potential att bli hela Global Series-helgens absolut höjdpunkt.
Så get ready to rumble.
Nu stegrar vi in i fredagskvällen.
• • •
Som jag förvarnade om i spåret i eftermiddags blir det här introt tyvärr lite kortfattat.
Timmarna innan puckdrop hade ju jag och Ondskan liveshow på Annexet, följd av livepodd – och sedan fanns det inte så många minuter kvar åt att svinga pennan.
Men vi tar igen det under matchens gång.
• • •
Igår sprang jag helt oförhappandes in i MN Johan i hotellhissen – och idag står självaste Fast Freddy Shoestring plötsligt i lobbyn och ser glad ut.
Det är nåt magiskt med den här stockholmsvistelsen…
För övrigt hoppas man ju att de som ansvarar för sånt uppmärksammar att Leafs-legendaren Shoestring är på plats och zoomar in honom i jumbon för en standing ovation.
• • •
I normala fall hade Leafs haft klar fördel i den här matchen, eftersom Red Wings spelade igår, men som Sam Hallam konstaterade i environgerna efter torsdagskvällens drama kan man fråga sig om det inte rentav är en fördel att få köra back-to-back under de här omständigheterna.
Som framgick under förstaperioden i rond 1 är det inte lätt att plötsligt bara kliva in i hetluften efter att ha gått och gäspat i brutal jetlag några dygn.
Därför ser min tipsrad idag ut så här:

•Detroit – Toronto 1
•Winnipeg – Buffalo 1
•Anaheim – Florida 1 (OT)

• • •
Min jetlag-situation?
Sådär asså. Jag har inte kommit in i det på rätt sätt ännu, svackorna under eftermiddagarna liknar ingenting.
Men vänta bara, lagom till jag ska tillbaka är jag nog fit for fight.
• • •
Svenska målskyttar denna omgång: Lucas Raymond (såklart), William Nylander (såklart igen!), Calle Järnkrok (såklart ytterligare en gång!) och Leo Carlsson
• • •
Vad gäller podden och liveshowen i Annexet var det lite rörigt ett tag, för det hade blivit tråkiga missar i kommunaktionen ovanför mitt och Ondskans huvud, men eftersom Viktor Stålberg och Monstret Gustavsson och, inte minst, Lidas hade vänligheten att dyka upp och stå oss bi blev det rätt lyckat ändå – trots att ”vår” publik fick tränga ihop sig på en balkong.
Imorrn träffar vi Kenta Nilsson och Anders Hedberg och då SKA alla vara välkomna.

Ses då, hoppas jag.
• • •
Ett är säkert och det är att det finns många Leafs-fans i Sverige, för nu, i samband med värmningen, går hela Globen i blått och vitt.
Här blir drag ikväll, Count on it.
• • •
Ok, let’s do this.
Rond 2 i Global Series – själva körsbäret på tårtan – börjar nu.

OTTAWA – DETROIT 5-4 (Slut, OT)
• • •
Fredrik Petterssons straffslägga i VM-finalen 2013, Foppas soluppvisning mot Finland i World Cup 1996, Kenta Nilssons straff mot USA i VM 1989– den som samma Foppa fem år senare kopierade i Lillehammer…
Det är bland de Globen-klassikerna vi får lov att placera Tim Stützles konstverk till avgörande ikväll.
Bara vid några få tillfällen under de 34 år denna säregna arena existerat har den varit skådeplats för något så vackert.
Han sopar alltså in en retur på ingenting mindre än helvolley – utan att göra sig skyldig till hög klubba. Det ska inte vara möjligt – men var det plötsligt ändå.
Achtung, Herr Stützle – den glömmer vi aldrig.
• • •
Kolla här, ett radarpar in action.

Foto: Henric Sjöberg
• • •
Å ena sidan: Efter den bedrövliga starten var det ju lyckat att Red Wings alls tog en poäng.
Å andra sidan: Att först hämta in 0-4-underläge och sedan ändå få stryk är en jäkla bummer.
Å tredje sidan: Som de höll på att ställa till det i slutet, med utvisningar för både too many men och puck out, ska de lik förbaskat vara nöjda med poängen.
• • •
I andra periodpausen dök de upp på pressläktaren, drottningarna.
Jula och Chall-Åsa.
Det var kvällens verkliga höjdpunkt.
• • •
Nu är jag så trött att jag helst skulle vilja lägga mig ner i pressrummet och sova på golvet.
Men jag får väl försöka ta mig samman så jag kommer till hotellet.
Imorrn gör vi om det här och baby, då startar vi med en podcast-inspelning i Annexet 18.30…

Ottawa sätter avgörande 5-4 – med 2 sekunder kvar av OT.
Mer kommer sen.

OTTAWA – DETROIT 4-4 (Period 2)
• • •
Ojvoj i stockholmskvällen.
Lucas Raymond kan nog ge Brady T en fajt om den rojalistiska statusen i stimmet på Riche.
Han gör, helt i enlighet med ligans drömmanus, mål i mitten av andra – och tänder därmed lyset i Detroit.
I ett slag får de energi monumentale, börjar spela med en skärpa som helt saknades under första halvan av matchen – och jagar helt heroiskt ikapp.
Jo, Ottawas 4-0-ledning krymper och krymper och krymper är plötsligt helt utraderad.
Igen:
Ojvoj.
• • •
– Nu ser vill att få en bra start på andra och vänder det här, kan man ju ana att rödvingarna enades om innan de lämnade omklädningsrummet efter första pausen.
Sen tar det en minut och arton sekunder innan Sens gjort ytterligare ett lätt mål på dem.
Just den aspekten var slående under de inledande 30 minuterna – och lätt penibel.
Senators hade lätt att göra mål. Och lätt får det aldrig vara. Aldrig.
• • •
Jamen Hyttmyran, ”slutsålt” betyder inte att det inte finns en enda biljett kvar utan att att man i princip har en fullsatt hall.
Själv hade jag aldrig trott att det skulle vara så mycket folk här – särskilt inte med nordamerikanska biljettpriser. Men fullt är det. Eller ”fullt”, för att nu tillfredsställa vän av ordning i falutrakten.
• • •
Stort: Kronwall junior, Niklas son, blir intervjuad i periodpausen – och visar sig prata klockren engelska.
• • •
Nu gissar jag att en klump av oro värker i DJ Smiths mellangärde.
Att tappa 4-0-ledning är helt enkelt inte acceptabelt. Han kan få ta reguljärt flyg hem till Kanada igen.
Testa KLM i så fall, DJ. De ser i alla fall till att passagerarna inte spyr hur som helst.
• • •
Även Hästpolo-Gustavs mentor från Njurunda blir inzoomad i jumbon – och ser ut att trivas lika bra som vanligt i spotlight-skenet…
• • •
Tredje-perren kan bli nåt.
Missa inte.

OTTAWA – DETROIT 3-0 (Period 1)
• • •
För att spinna vidare på temat från intro ber jag att få travestera Arne Hegerfors:
Nu firar vi midsommar i Avicii Arena!
Åtminstone gör Brady Tkachuk.
Han har redan pangat in två mål och siktar helt uppenbart på att bli The king of Globen.
Akta er på Riche om några timmar…
• • •
Stämningen under denna första exilmatch skulle jag beskriva som…kuriös.
Det låter mycket när det händer saker, men under långa sekvenser är det så tyst att man hör spelarna hojta på isen.
Kanske inte så konstigt när inte den ”vanliga” hemmapubliken är på plats, men ändå.
Skumt är det.
• • •
Ja, det är inte man ser så rena snipers, ens i powerplay, som Brady Tkachuk vid 1-0-målet.
Trodde de utvisningsdödande vingarna att det faktum att de krympt isen i denna europeiska rink innebar de inte ens spelar med NHL-mått?
Hallå.
• • •
Bettman i egen hög person håller en karaktäristisk presskonferens i Globens inre trekvart innan officiell starttid och det är som vanligt: Han säger inte så mycket – men han gör det med professionell charm.
• • •
Inte heller vid Tkachuks andra mål, inprickat i spel mot fem mål, imponerar Red Wings backar – eller James Reimer i kassen.
Hela laget verkar de facto paralyserat av jetlag.
Intensiteten är fin i offensiven, framförallt under de inledande minuterna, men de orkar inte göra det tråkiga, nödvändiga arbetet när motståndarna har pucken – och just så uppför man sig ju när bränslet håller på att ta slut.
• • •

Samtliga fyra matcher under helgen, inklusive den här, är alltså utsålda.
Det hade jag inte trott.
– Men det hade jag, säger Live Nation-chefen Thomas Johansson och ler brett när jag träffar honom strax innan puckdrop.
Det är – bland annat – därför han är världsledande konsert- och event-promotor och jag inte…
• • •
Om de haft ordinarie Ville Husso i kassen hade Wings legat under med högst ett måls marginal, men han är dessvärre hemma i Detroit och blir pappa.
Istället får de förlita sig på en keeper som genom hela karriären bara ögonblicksvis hållit NHL-klass.
• • •
Min bänkgranne på den högst provisoriska pressläktaren i hörnet bakom spelarbåsen.

Glad är han.
• • •
Spelarna har det bra, båsen i Globen är dubbelt så rymliga som de i Nordamerika.
Varför?
Där borta är de angelägna om att sälja alla ytor som går att sälja.
• • •
Alfie står faktiskt i Senators bås, som assisterande coach – och föräras tillbörliga applåder när han zoomas in i den lilla jumbon.
• • •
Det ska ju vara svårt att leda med 3-0 i hockey och man kan aldrig vara säker på nånting, men det skulle förvåna mycket om Detroit skakar av sig jetlag-rosten och vänder på detta.
• • •
Nu: Svenskt kaffe!

Små grodorna, små grodorna är lustiga att se…

Den inledningen törs jag svära på på att ingen hade förväntat sig
i det intro som nu ska leda oss in i NHL-bloggens första, historiska livesändning från kungliga huvudstaden.
Det är ju hockey vi ska avnjuta på Globen i dagarna fyra – inte folkdansgille för knattar. Och NHL-stjärnorna kan liknas vid mycket, men inte grodor. Och framförallt inte små grodor.
Well, låt mig förklara.
Att flyga hem från Nordamerika och plötsligt finna sig stående på träning med NHL-stjärnor på Globen och Hovet är en mycket besynnerlig upplevelse.
Först kan jag inte komma på vad för annan anomali och paradox det påminner om, men när jag ser Auston Matthews damma en puck i sargreklam för Sundström Safety på det öde Hovet trillar poletten ned:
Det känns som att vara på den traditionella svenska midsommarfesten på södra Manhattan i juni varje år.
Något väldigt bekant och hemtamt och familjärt äger rum – fast i en apart och underlig miljö.
Jo, att se de karaktärer jag till vardags följer i USA och Kanada förbereda sig i hallar där det vanligtvis spelas allsvensk hockey – och där jag i ett helt annat liv gick som barn i huset, framförallt för konserter – är som att se landsmännen i New York hoppa runt en stång med Frihetsgudinnan som fond och bruset från Manhattan-trafiken som soundtrack.
Konstigt.
Dock: När man väl vant sig vid Metropolis med blomsterkrans på hjässan brukar de där blågula samkvämen vara rätt förtjusande och jag utgår från att det blir likadant nu.
Fyra lag från världens bästa liga har kommit till stan och åtskilligt står på spel i de dueller de ska utkämpa på Globens glänsande is.
Sprakande action borde vara att vänta.
Så nu förtränger vi det kufiska i inramningen och låter äventyret i Stockholm börja.

Ko-ack-ack-ack, Ko-ack-ack-ack, Ko-ack-ack-ack-ack-aaa…
• • •
Det tog sin lilla tid att flyga hit från Toronto och min förmåga att sova på flygplan är lika begränsad som San Jose Sharks förmåga att freda egen zon, så när jag efter mellanlandning i Amsterdam ramlade ner i fäderneslandet och till slut tog mig till mitt stockholmska hotell i tisdags eftermiddag begick jag, med berått mod, kardinalfelet och la mig och trynade på en gång. Därmed kom jag, som en femåring hade kunnat räkna ut, helt fel in i tidsomställningsprocessen och lider alltjämt jetlaggens värsta konsekvenser; tidigt på kvällarna är jag trött som en shutdown-back i tredje OT-perioden i en Game 7 – och 04.00 vaknar jag och undrar hur länge det dröjer innan de dukar fram frukosten.
Visst överseende efterfrågas sålunda, ifall jag ger ett vimmelkantigt intryck idag.
• • •
Varje gång NHL arrangerar happenings utanför normen – utomlands, utomhus, i samband med olika slags högtider och jubileer – är alla inblandade noga med att påpeka att verkliga, viktiga poäng mitt i allt tjo och tjim de facto står på spela.
Men det har sällan varit mer sant än denna Global Series-helg i Estocolmo.
Åtminstone tre av lagen som stävat över Atlanten befinner sig i mer eller mindre akut poängbehov och för två hotar ingenting mindre än kris om de förlorar de två stockholmsmatcherna.
Senators och Wild har, sett till förväntningarna, underpresterat grovt under den inledande grundseriemånaden och klarar helt enkelt inte fler förluster i det här skedet. Inte med mindre än att coacherna – DJ Smith och Dean Evason – förlorar jobben.
Insatserna kunde helt enkelt inte vara högre – inte i november – och det kommer sätta kittlande prägel på allt som händer de kommande dygnen.
• • •
Stockholmsbesöket börjar på riktigt först när jag under onsdagsmorgon lyckas ta mig till zamboni-garaget på Hovet och kliver rakt in i den här synen.

The man, the legend, the Ondska!
Han är lika exalterad som Kalle Ankas kakadua på julafton, nu när ligan han ser på med religiös lidelse kommit till hans hemstad.
• • •
Detroit Red Wings har inte råd att förlora två av två matcher de heller, men deras allmänna situation är mer angenäm än de övriga tre gästernas.
För även om många anade att de skulle kunna ta ett par steg framåt i år har de överträffat förväntningarna och för närvarande ligger de trea i den infernaliska Atlantic-divisionen.
Then again: Det är trångt i kön och åker de på en dubbelpropp i Lucas Raymonds hemland kan de snabbt börja slira åt fel håll.
• • •
De unga spelarna är bättre än gamla bofinkar på fenomen som tidsomställning – och har också fått professionell hjälp av klubbpersonalen.
Men ändå hör jag fler av dem – till exempel Joel EE – muttra om att de också vaknar mitt i nätterna och ligger i sina famösa sängar på Grand och inte kan somna om.
De kan alltså vara värda lite överseende de med
• • •
Senast jag såg Sverige i november var 2004 – och nu blir jag grundligen påmind om varför jag hållit mig undan.
Herregud, människor – hur står ni ut med det här brutalt gråa och råa och kalla?
• • •
Träningarna inför Global Series – som ägt rum parallellt på Globen och Hovet – har varit regelrätta mingel med svensk hockeyadel.
Några jag sett och/eller talat med: Lidas, Alfie, Nylander senior, Pudding, Erik Granqvist, Johan Garpenlöv, Marie Lehmann och Hovets legendariske zamboni-förare.
Sen sågs den här karaktären smyga i environgerna häromdagen.

Ja, det är Zäta – Lille Skutt Nyquists mentor och förebild…
• • •
Vid lunchtid idag stod jag och väntade på hissen på hotellet och när dörrarna öppnades klev vem om inte MN Johan ut.
Jo, det visar sig att vi inte bara bor på samma hotell utan på samma våning – och möttes alltså, helt överraskande, på det sättet.
Vad är oddsen?
Han är dock inte ensam Wild-supporter om att ha rest hit, den gode västgöten i Minnyland.
Tvärtom, en häpnadsväckande stor supporterskara är på plats och ställde till med ett sjusjungande drag redan på träningen i onsdags.

En wild weekend coming up, tror jag bestämt.
• • •
Now, låt oss se…vad har hänt sedan vi hörde sist, i söndags kväll?
Well, Oilers har fått en rejäl Knoblauch-effekt, Wiklunds katter har börjat klösa lika ivrigt som i somras, Capitals har blivit bra, Devils har tappat bollen utan Hughes och Hischier, Islanders har irrat sig så långt in i den mörka återvändsgränden att coach Lambert snart får sparken, Binnington har blivit Hasek och riddarna har bevisat att man ska akta sig för att besöka Vita huset innan matcher i Capital One Arena.
När bofinken är borta dansar överraskningarna på bordet, som det klassiska ordstävet lyder.
• • •
Uppemot 30 kollegor, företrädesvis från Toronto och Minnesota, har också rest hit – och allesamman tycker att jag ska guida dem i stockholmsnatten.
Så igår kväll var det trångt på Harvest Home på Bondegatan, om man säger så.
• • •
Dagar utan nya tipsrader är inga värdiga dagar, har jag lärt mig senaste dygnen. Så det är med extra mycket glädje jag ber att få berätta att det här så här denna torsdagsomgång slutar.

•Ottawa – Detroit 2
•Columbus – Arizona 2
•Montreal – Vegas 2
•Pittsburgh – New Jersey 1
•Chicago – Tampa 1
•Calgary – Vancouver 2
•Seattle – NY Islanders 1
•LA – Florida 1 (OT)
•San Jose – St Louis 2

• • •
När Zuuuuke efter ett träningspass går förbi Hovet-hörnet där murvlarna står och hänger frågar jag om det inte är härligt att vara tillbaka i Sverige.
– Nja, svarar han, vi borde vara i Norge. Det är finare där.
Ha!
• • •
Man vet inget om välbehag förrän man återvänder till Sverige efter lång frånvaro och äter sin första fralla med leverpastej.
• • •
Svenska målskyttar denna torsdag: Lucas Raymond (såklart!), Erik Brännström (såklart igen!), Wild Bill, Erik K, Elias P och Lill-Fimpen.
• • •
Det var, tycker jag, något förvånande att hitta följande anslag på toaletten i KLM-loungen på Pearson i Toronto.

Behöver holländare ofta påminnas om dylikt?
• • •
Oändliga är de till antalet, hockeymatcherna jag sett i de två gamla systerhallarna som utgör universums mitt denna helg – i första hand med Leksand och Tre Kronor.
Men det är framförallt svunna konserter jag står och är nostalgisk över. The Clash 1984, The Police 1983 och Whitesnake (!) 1981 är de på Hovet som gjort djupast avtryck – samt Lauryn Hill 1999, Stones 2003 och U2 1992, med Björn och Benny, på Globen.
• • •
Det är förstås för att marknadsföra sin omhuldade ”produkt” NHL baxar fyra lag över den stora oceanen och genomför den här logistiska jätte-utmaningen – och sett genom den linsen är det ju lite dåligt att Red Wings bara har en av sina många svenskar med sig hit.
Sure, Lucas Raymond må vara den ende som verkligen platsar, men bara för sakens skull borde Yzerman förstås plockat med även Jonathan Berggren, Simon Edvinsson och Elmer Söderblom.
• • •
Kolla – Ekan med coola chefer på redaktionen.

Där tillbringar ju inte jag särskilt mycket tid till vardags, jag är kort sagt aldrig där, men desto trevligare är det att komma dit och få uppleva team-känslan.
• • •
Ingen i svensk hockeyhistoria är mer dekorerad än Nicklas Lidström – och i eftermiddags fick han ytterligare en utmärkelse. Vid en ceremoni på självaste Cafe Opera blev han förste mottagaren av Börje Salming Courage Award – det nyinstiftade pris NHL:s Alumni Association varje år tänker ge till en veteran som verkat i Salmings anda.
Grattis, säger bloggen.
• • •
Jetlag-svackan som slår till mellan 15.30 och 17.00 är fanimig inte att leka med.
Jisses.
• • •
Vad gäller mina och Ekeliws framträdanden är det så att vi kommer finns på rosa pre game-gemyt i Annexet varje kväll – och imorrn ska livepodd spelas in på samma adress.
Just ikväll hade jag ett möte bokat på SHL-kontoret, så alltihop fick inleddes med Ekeliw soloshow (man ska ju alltid se till att han en testpilot inför sånt som orsakar nervdaller, så här har jag jobbat bra…)
Men som sagt, imorrn och resten av helgen finns även jag på plats.
Be there, vänner!
• • •
För eventuella nytillkomna läsare fungerar det på följande sätt i denna blogg:
All IRL-action äger rum i kommentatorsspåret, där världens bästa och vänligaste läsare håller hov – och så kommer det längre inlägg från mig i pauserna.
Alla är hjärtligt välkomna att vara med – men kom ihåg att hålla ok ton och visa andra respekt.
• • •
OK, nu tar vi och radar upp oss för den här lilla dansen runt hockeystången.
Välkommen till första ronden i Global Series 2023.
Det kommer bli rena midsommar.

Well then, folks.
Det är sen natt i Toronto och Mister Biff har precis tryckt ur sig den sista i en hel serie texter som behövde bli klara innan veckan startar.
Nu ska jag försöka sova och hoppas att det blir en bra session hos John Blund, för imorrn bär det av över Atlanten, mot fäderneslandet.
Går allt som det ska landar jag på Arlanda tisdag morgon och sedan blir det fokus a la Henrik Lundqvist i en Game 7 på Globen-matcherna torsdag, fredag, lördag och söndag.
Det betyder att det vanliga nattsuddet här i bloggen gör en liten paus – hur coolt det än vore kommer jag inte kunna sitta hemma hos exempelvis Lappen på nätterna och blogga från hans soffa – men det får det lov att vara värt en gång som den här.
För enkelhetens skull – och för att jag ska kunna slappna av under flygningen – ber jag härmed att få avlossa tipsraderna för de tre kommande kvällarna på en gång.
Wiklund, är du med? Här kommer de.

MÅNDAG 13/11
•Edmonton – NY Islanders 1
(Knoblauch-effekten kan vi nog räkna rätt kallt med på kort sikt)
•Seattle – Colorado 2

TISDAG 14/11
•Buffalo – Boston 2
•Columbus – Pittsburgh 2
•Montreal – Calgary 1 (OT)
•Washington – Vegas 2
•Dallas – Arizona 1
•Nashville – Anaheim 1 (OT)
•St Louis – Tampa 2
•Winnipeg – New Jersey 1
•San Jose – Florida 2

ONSDAG 15/11
•Carolina – Philadelphia 1
•Edmonton – Seattle 1
•Colorado – Anaheim 1
•Vancouver – NY Islanders 2

Ha ett par eminenta dygn, så ses vi – ta i trä! – på Globen på torsdag.

Ja, by the way – King Henrik höll förstås nollan i sin comeback här i Toronto i eftermiddags.
Vad trodde ni?

Hm, man trodde kanske att Zach Hyman & co räddade jobbet åt Jay Woodcroft i Seattle igår, men nope.
Han får sparken – och ersätts, som det verkar, av Hartfords Kris Knoblauch.
Och listan på Oilers-coacher som kommit och gått i Rogers Place under den moderna eran blir längre och längre. Här är hela listan sedan 2010: Pat Quinn, Tom Renney, Ralph Krueger, Dallas Eakins, Todd Nelson, Todd McLellan, Ken Hitchcock, Dave Tippett, Jay Woodcroft och nu Kris Knoblauch.
Herregud.
Nåväl, livet går vidare och nu väntar Henke Lundqvists ”comeback” här i Toronto.
Den blir det inget bloggat om, men kanske finns det något att berätta i ett bon voyage-inlägg senare ikväll.
Tills dess har vi en tipsrad att föra till offentligheten.

•Florida – Chicago 1
•Minnesota – Dallas 1
•Montreal – Vancouver 2
•NY Rangers – Columbus 1
•Anaheim – San Jose 1

TORONTO – VANCOUVER 5-2 (Slut)
• • •
Jaha, det där blev ju bra ändå.
Subway Willy – segraren i denna redan klassiska blågula duell – och hela Toronto coming in hot till Sverige i veckan.
Ja, Canucks slaknade ordentligt efter sin fina förstaperiod, men Leafs gjorde det samtidigt svårt för dem.
Nu ska jag be att få tacka för ikväll, men återkommer med en liten before-the-journey-rapport imorrn.

Vågen rullar i Scotiabank för Leafs leder med 5-2 med mindre än två minuter kvar.
Bloggen packar ihop och går mot environgerna.
Kort slutkläm kommer senare.