TORONTO – VANCOUVER 3-2 (Period 2)
• • •
The A-Train rasslar iväg längs express-spåret även ikväll!
Kort sagt – Subway Willy gör mål igen, så fräckt att han nästan kan bli stämd för förargelseväckande beteende.
Så nu har han tio fullträffar på kontot, poäng i femton goddamned matcher i rad – och ledning i vikingarnas blockbuster-duell på Bay Street.
• • •
Kanadensisk kollega som flyger till Stockholm inom ett dygn kommer i pausen fram och frågar lätt nervöst:
– Tar dom kreditkort i Sverige?
Excuse me medan jag faller ihop i skrattspasmer.
Det är ju som att fråga om de pratar italienska i Italien.
• • •
Leafs överlever ytterligare ett antal utvisningar – vissa helt självförvållade, andra lite dubiösa – och det verkar vara precis vad doktorn ordinerat, för när de väl dödat dem tar hemmaspelarna faktiskt över matchen och iscensätter ett antal långa, bitvis blixtrande anfall, huvudsakligen anförda av en Subway Wille on a mission.
• • •
Sombrero-Johan har hela kvällen tjatat om att vi måste gå ut och ta en öl ikväll och jo, en sån här yster Saturday Night i Big Smoke får jag väl ändå falla till föga.
• • •
Nu får vi alla se varför Thatcher Demko räknas som tidig Vezina-favorit.
Han gör ett antal snuskiga räddningar.
• • •
Mm Idsint, Ryan Reaves bör hållas utanför rostern i fortsättningen – i synnerhet som andra nu tydligen är beredda att ta hand om de ”uppgifter” han plockades hit för.
• • •
Det bästa med Subway Willys mål är att han kommer hem till Sverige med sin mäktiga svit intakt.
Det blir nåt att bita i för Ekeliw och andra kollegor som ska få dra det tunga lasset medan jag sitter och glassar med bloggen…
• • •
Canucks kom av sig rätt ordentligt efter de fruktlösa PP-försöken i denna mittakt och trampade luft under slutminuterna.
Men detta är inte din farsas Canucks, de låter sig inte frustreras, de kan definitivt spotta upp sig igen – och Leafs förmåga att stänga ner matcher har inte föranlett några doktorsavhandlingar ännu, om man säger så.
Var redo på fin ride sista 20.

TORONTO – VANCOUVER 1-2 (Period 1)
• • •
I den blågula stjärnduellen: Fördel EP.
Inte nog med att Canucks leder matchen – han har också noterats för en fin assist, medan Subway Willy ännu inte gjort några avtryck i protokollet.
Men båda de lysande vikingarna spelar med storseglen hissade och är ständigt inblandade i allting, så – inget har avgjorts ännu.
• • •
Woah, hela helgens mäktigaste jubel i Scotiabank utbryter när Mark Giordano visar att nej, ingen ingen ska fortsättningsvis få ta sig friheter mot Leafs utan konsekvenser.
Dakota Joshua sänker David Kampf med en otrevlig armbåge – och NHL:s äldste spelare kastar handskarna direkt.
Sånt har hela Toronto uppenbart längtat lika hett efter som vår egen Idsint.
Enda problemet: Gio får två extra för instigating (plus tio för misconduct, det känns som overkill från zebrornas sida) och då passar JT Miller på att spräcka Sammys nolla.
• • •
Det är ingen tillfällighet att canuckerna gör mål i PP.
De har en fruktansvärd snurr på spelet i de situationerna och radar upp passningar man bara vågar sig på när självförtroendet formligen glöder i bröstkorgen – i ett tempo som kräver samma sinnestillstånd.
• • •
Nice att Knies får göra ett mål.
Förlåt.
• • •
Även Ian Cole proppar löv så det sjunger om det, i form av Nic Robertson – och även då reagerar hemmaspelarna, i form av Max Domi, med knytnävarna.
Ett nytt Maple Leafs har uppstått i svallvågorna efter The Liljegren Incident.
Bekymmersamt nog ser detta nya Toronto också vid det tillfället till att gästerna får PP, för domarna är noga med instigator-principen ikväll, och då smäller det på nytt.
• • •
Matchens första första gurgel utbryter direkt efter första avblåsningen, nio sekunder in i showen.
Därmed är tonen satt.
• • •
Ännu en gång: Bara kandensiska nationalsången.
Två gånger i rad – det är nytt personligt rekord för min del.
• • •
De har en organist med aningen hippie-artad framtoning i Scotiabank och han heter Jimmy Holmstrom.
Riktigt varför jag finner detta värt att berätta vet jag inte, men jag tror det har med Homer att göra – och hur roligt det vore om han var hippe och spelade orgel.
• • •
Burger står för en helt okej förstaperiod, tycker jag. Framförallt slår han ett par riktigt vassa, öppnande passningar på djupet.
Vänta bara – det kommer smälla.
• • •
Just idag är det extra tryck i ”O, Canada” (följd på en mäktig ”Amazing Grace” framförd med säckpipa), för det råkar vara Remembrance Day norr om gränsen, då denna väldiga nation – och resten av samväldet – minns sina stupade landsmän i de stora krigen.
Det är minst sagt en högtid som tas på allvar. Alla och envar bär en bröstnål föreställande en vallmoblomma – som i sig symboliserar fälten i Flandern där så många mötte sitt öde under första världskriget. Och vid 11.00 i förmiddags höll hela Kanada en tyst minut – för att det var på just det klockslaget 11/11 1918 de blodiga stridigheterna på västfronten upphörde.
Se där, nattens historielektion.
• • •
Det är rätt bra trängsel på pressläktaren ikväll och det är bra det, för den trängseln markerar att Canucks fortfarande har ett hyggligt månghövdat medialt bortafölje.
Det är si och så med den saken på andra marknader – inte minst den här i Toronto, den största av alla.
När jag frågade en ledande krönikör på en av de stora Toronto-drakarna om han kommer till Sverige för Globen-matcherna bara fnös han.
– Vi reser inte ens till Buffalo längre.
Sorgligt är vad det är.
• • •
Jag gnällde som en liten bitch igår, så nu när vi har sånt finfint tryck runt lägerelden får jag kompensera med en hjärtlig kärleksförklaring.
Tack, alla – ni är bäst!

Börje mot Anders Hedberg och Lill-Pröjsarn
Mats Näslund mot Håkan Loob.
Tomas Sandström mot Ulf Samuelsson
Foppa mot Markus Näslund – och samma Foppa mot Lidas, Homer och alla andra svenskar i Detroit.
Alfie mot Sudden.
Zäta mot bröderna Sedin.
Bäckis mot Henke.
Vigge mot EK65.
Det är väl de stora blågula duellerna-i-duellerna vi sett under det halva sekel ”vi” haft representation på den här sidan Atlanten – i National Hockey League.
I Toronto ikväll föds en ny sådan, kittlande rivalitet med tydligast tänkbara kopplingar till konungariket.
Subway Willy och Elvis från Ånge är den här hösten de två största svenska stjärnorna och när Toronto Maple Leafs och Vancouver Canucks nu möts i Scotiabank Arena ställs de mot varandra i en vikingarnas rungande mano-a-mano-fajt.
Jo, jag hör er, ni vill ha sagt att även Bratten och Wild Bill och Joel EE och Vigge och Adrian Kempe och Youngblood Leo varit heta – och det har de. Men Elias Pettersson och William Nylander befinner sig i ett eget litet elitskikt.
De är etta respektive tvåa i svenska poängligan – samt etta och fyra i den reguljära diton! – och anför sina profilstarka lag och har just i år förvandlats till utpräglade lagspelare och ledare som uppträder med pondus och auktoritet i alla lägen och äger såväl medspelarnas som fansens djupaste respekt.
Vad Sverige beträffar är detta helt enkelt The Year of Willy och EP och hela nationen borde vara uppe och titta när de denna höstnatt går i presumtivt oförglömlig clinch.
Det kommer nationen dessvärre inte att göra – NHL har alldeles för låg status i de båda artisternas hemland – men här i bloggen vet alla vad som är viktigt i livet och slutar förstås upp för en sann tilldragelse runt lägerelden.
Jävlar vad kul vi ska ha!
• • •
Hall of Fame-festivalen fortsätter med oförminskad styrka i Big Smoke.
Tidigare idag har Henke och övriga inductees mött frågvisa fans för en populär Q&A i the Grand Hall i HoHF-museet och nu radar de åter upp sig för välkomnande här på Bay Street.
Exakt vad som händer denna andra kväll vet jag inte, men jag tror de får sina officiella kavajer (en ful ankunge i Henkes garderob, misstänker jag…) och på något sätt kommer de zoomas in och intervjuas och what not.
Det är Kung Henriks värld, vi andra bara bor här.
• • •
Tänk vad lite framgång kan göra ändå.
Alla år när Canucks startat risigt – det vill säga samtliga år – har EP, som den inpiskade tävlingsmänniska han är, varit frustrerad och tvär och inte jättelätt att med att göra.
Nu, när de flugit genom första grundseriemånaden och skuggar regerande mästarna i toppen av Pacific, är humöret ett helt annat.
Han hälsar glatt och pratar när vi ses efter morgonvärmningen.
– Ja, ler han, det är väl på tiden att vi startar bra. Det är verkligen första gången och allting blir så mycket enklare och roligare när laget spelar så här.
Han har, milt uttryckt, anledning att vara nöjd även för egen del.
– Det går bra, det gör det. Nu är det bara att fortsätta likadant.
Något säger mig att konversationen fortsätter ikväll och att humöret kommer vara ännu bättre då, för Leafs är det egendomligt lätt att göra mål på och de spelade igår och Samsonov står…
• • •
Nu kan ni där hemma börja bespetsa er på Globen-matcherna på riktigt allvar, för när ni läser detta sitter Detroit Red Wings på ett plan – egen charter förstås, NHL-lag flyger aldrig reguljärt – som precis stävat ut över Atlanten.
Jo, de stack redan efter dagens matiné – först av alla – och kommer träna på Hovet imorrn.
Man kan anta att det just därför satt extra fint med seger mot Jackets – och att åtminstone de äldre spelarna kan unna sig en avkopplande liten jamare i luften.
• • •
Burger Klingberg gör comeback ikväll – efter en match på läktaren.
– Han är fortfarande lite småskadad och vi ville skydda honom från back-to-back-tjänstgöring. Vi ska vara försiktiga och skydda honom även i fortsättningen men han är good to go ikväll, säger Keefe.
Well, nu är Biffen Bofink på plats och jag törs nästan lova – John gör sitt första mål.
I ett powerplay.
Och det kommer vara grymt snyggt.
• • •
Den här gången bor jag precis intill Scotiabank och har under två dygn inte hunnit se mer än de ynka kvadratmetrarna mellan hotellet, rinken, den där irländska puben vägg i vägg med rinken och Hockey Hall of Fame,
Det är en busy – och komprimerad – helg, detta.
Annat var det inför och under World Cup 2016. Då bodde Sportbladets delegation i en helt annan ände av downtown och när jag checkade in hörde jag för första gången i karriären denna hälsning:
– Welcome, Mister Bjurman. I see here that you will be with us for…23 days.
Då hann man bekanta sig lite mer ingående med Toronto, om man säger så.
• • •
Titta, här står Calle Järnkrok från Sätra i Gävle och ser salt ut.

Även han får frågor om att Willy blivit Torontos mest berömde tunnelbaneresenär och även han ler.
– Det är bra att han använder färdmedel så vi vet att han kommer fram i tid, för han är inte direkt den som anländer först…
Roligt det där.
Men han säger också följande, Järnkrokarn:
– Willy kan mycket väl vara bäste offensive spelaren i hela ligan just nu.
Exakt – och Leafs chans denna back-to-back-mörsare, mot Kanadas bästa lag, består i just hans kalasform.
• • •
Ottawa Senators flyger till Stockholm imorrn och tränar på måndag, medan Leafs och Wild – i likhet med er bofink – flyger på måndag och tränar tisdag respektive onsdag.
Huruvida allmänheten blir insläppt på Hovet vet jag inte, men bara det faktum att ni inom ett par dygn har fyra NHL-lag i huvudstaden borde få juicerna att flöda i er fans.
• • •
Ska vi ta och påminna om Bofinkens tipsrad? Jo, men det tycker jag.

•Detroit – Columbus 1/Rätt
•Winnipeg – Dallas 1/Fel
•Montreal – Boston 2
•Ottawa – Calgary 1
•Tampa – Carolina 1
•Toronto – Vancouver 2
•NY Islanders – Washington 1
•Pittsburgh – Buffalo 1
•Nashville – Arizona 1
•Colorado – St Louis 1
•Seattle – Edmonton 1
•LA – Philadelphia 1

• • •
Om det går som jag tror i Kmannens hemstad får Jay Woodcroft sparken – därom är alla här i korridorer och environger överens.
Ett misstag, upprepar Bofinken. Det finns ingen annan som kommer göra ett bättre jobb – och allra minst Gerard Gallant.
• • •
Svenska målskyttar i afton dans: Hampus Lindholm, Rasmus Andersson, Victor Hedman, John Klingberg, William Lagesson, Lill-Nyllet, EP, Sebastian Aho, Rasmus Sandin, Erik Karlsson, Marcus Pettersson, Rasmus Sandin, Adam Larsson, Mattias Ekholm och Andreas Englund.
Ja, det är backarnas kväll – plus Nyllets och EP:s.
• • •
Meh, Samuel Fagemo får se sig om. Nashville satte honom på waivers idag – och då blev han re-claimad av Kings. Så det är bara för honom att ta sig tillbaka till Southern California.
Lustig rockad, det.
Vad säger HEK?
• • •
Ja, när vi nu är här måste vi väl dra det gamla skämtet om att det bara finns svart-vita bilder på Stanley Cup-bucklan i Scotiabank Arena.

Varför?
För senast Leafs vann hade färgfilm inte uppfunnits ännu…
• • •
Här har vi min vän Sombrero-Johan – utan sombrero just för tillfället.

Även han kommer kuriöst nog från Borlänge och som redan de gamla grekerna konstaterade kan det aldrig bli för många borlängebor i en hockeylada.
• • •
Brian Burke, den gamle patriarken, står och trycker i ett hörn i korridoren utanför omklädningsrummen, och rent instinktivt känner jag mig lite skygg.
Det är nåt hotfullt över den karln – visst är det?
• • •
En fågel har viskat i mitt öra att våra två mångåriga drottningar – Chall och Julia – skaffat plåtar till Globen och kommer se åtminstone torsdagsmatchen.

Det är också, sedan tidigare, känt att MN Johan flugit hem från Minneapolis för att kolla på Wild.
Hur många andra av läsare – jag syftar på både synliga stammisar och U-båtar – kommer egentligen vara på plats?
Ni måste under alla omständigheter leta på pressläktaren, och podcast-scenen, och presentera er.
• • •
Vi ska de facto hit till Scotiabank imorrn också, för tredje dagen i rad, och se veteranmatchen med bland andra Henke och Foppa.
Det brukar vara trevligt runtomkring, men själva matchen är sällan mycket att skriva hem om, så någon liveblogg blir det INTE då.
• • •
Quinn Hughes har varit så bra under första månaden att de redan börjat rista in hans namn i Norris-trofén, men till och med en sådan lirare fruktar Lill-Nyllet:
– Han är extremt skicklig, vi måste vålla väldigt bra koll på honom ikväll, säger han.
Just det.
• • •
Youngblood Leo är en härlig krabat. Halv tre igår natt fick jag tag i honom. Då hade han precis pratat med pappa hemma i Karlstad och fått veta att han plötsligt är yngste svensken i NHL-historien som gjort hattrick.
– Coolt. Eller…det känns nästan lite konstigt. Men framförallt är det ju mäktigt, sa han.
Det är ju det.
• • •
Skandal att jag glömde nämna det, men igår var det exakt en månad sedan vi satt i PPG Paints Arena i Pittsburgh under Opening Night.
Nu har vi bara fem månader grundserie kvar!
• • •
OK, nu är det snart showtime i downtown Toronto och för första av blott två gånger – såvida det inte blir final mellan Leafs och Canucks… – får vi se Sveriges två första stjärnor i en elektrisk envig.
Enjoy the föreställning!

Greetings från Big Smoke – igen.
Här ska vi ju se ytterligare en match ikväll, med både Elvis och Subway Willy på isen, och det blir garanterat en happening.
Men den matiga lördagsomgången hinner börja långt innan dess, så tipsrad måste föras till torgs redan nu.
Här har vi den

•Detroit – Columbus 1
•Winnipeg – Dallas 1
•Montreal – Boston 2
•Ottawa – Calgary 1
•Tampa – Carolina 1
•Toronto – Vancouver 2
•NY Islanders – Washington 1
•Pittsburgh – Buffalo 1
•Nashville – Arizona 1
•Colorado – St Louis 1
•Seattle – Edmonton 1
•LA – Philadelphia 1

TORONTO – CALGARY 5-4 (Slut, straffar)
• • •
Gosse, här trodde man Subway Willys uppvisning på Bay Street var någonting att skriva hem om.
Då slår Leo Carlsson till med tre mål i Honda Center – och blir yngste svensken genom tiderna att fullborda ett hattrick i NHL.
Jo, Ducks fick stryk, men det lär ingen lägga på minnet.
Vad alla kommer minnas är den 18-årige värmlänningens historiska notering.
Vilken rungande sensation han är, pojken.
• • •
Här i Toronto lyckades Leafs tappa sin ledning, utan att de egentligen borde, men vinner alltså till sist på straffar.
– Det är allt som betyder nåt, säger Subway Willy och det stämmer förstås.
Själv är jag glad att jag för en gångs skull får se en riktigt dramatisk förlängning.
Fan, vi är ju säkra på att det är avgjort vid åtminstone fem-sex tillfällen.
• • •
Det förekom svåra övertalningskampanjer för att få ut bofinken på lokal efter avslutat värv i Scotiabank, men jag såg att Leo redan hade gjort ett mål och tänkte att det nog var bäst att gå hem och fortsätta jobba.
Ibland lyckas även en gammal rumlare göra rätt prioriteringar, eh.
• • •
Wille fnyser roat åt hela uppståndelse hans närvaro på tricken väckt i hemstaden.
– Jag har åkt tunnelbana i flera år och förstår inte riktigt varför det plötsligt blivit så stort.
Nej, man kan verkligen undra.
• • •
OK, det är läggdags i Big Smoke.
Imorrn är det canuckerna som gästar Scotiabank och då jäklar – då ska vi ha full sprutt i kommentatorsspåret.

Eller hur?

Slut, Leafs vinner på straffar.
Mer sen.

TORONTO – CALGARY 4-3 (Period 2)
• • •
Take the A-Train,
Hurry, get on board, it’s comin’
Listen to those rails a-thrumming all aboard
Get on the A-train!

Så sjunger vi nu när Subway Willie bara skenar iväg över rälsen.
Han inleder andraperioden med ytterligare ett mål, i numerärt underläge, och står sedan för femstjärnig framspelning till radarpartnern John Tavares första för kvällen.
Kepsarna kommer flyga för Wille innan vi är klara, det törs jag nästan lova.
• • •
Men trots att de går upp i 4-1-ledning – tack vare tunnelbanemannen från Stockholm – lyckas Leafs inte skaka av sig Flames i den här perioden heller .
De är fortfarande för lätta att göra mål på, helt enkelt. Greers styrning vid sista reduceringen håller världsklass, den går inte att göra så mycket åt, men Zadorovs skott ska ju egentligen inte gå in.
Nu får hela Ontario hålla i sig. Vinner löven inte ens en sån här kväll väntar kaos.
• • •
Prominent samtalspartner i pausen: Patrik Allvin.
Canucks står ju för motståndet i Bay Street-ladan i morrn och istället för att häcka på hotellet går den svenske chefen hit och spanar lite.
Han är rätt nöjd med årets seriestart, kan jag meddela – och fan vore det ju annars.
• • •
Kanske Subway Willie extra inspirerad med pappa Mickes gamle polare på läktaren.
När King Henrik först kom till New York var Lill-Nyllet bara en liten parvel och det hände tydligen ofta de möttes i landhockeybataljer på garageuppfarten i Old Greenwich i Connecticut.
Nu är samma parvel hetast i NHL och öser in mål på världens bästa målvakter.
Jag blir nästan lite yr när jag tänker på det.
• • •
Tack för info, Mats Larsson, jag satt just och undrade vad i hela friden som pågår i The Rockhhh.
• • •
Subway Willie borde förstås hyllas med en personliga ramsa i Scotiabank, men nä – de har inget mer än ”Go, Leafs, go” att komma med här. Och knappt ens det.
• • •
Ja, Idsint, fredag är kanske en allmänt risig kväll i spåret – varmed misstanken väcks om att vi dras med hängivna festprissar i läsekretsen!
Men, mja, jag blir ändå trumpen av stiltjen – och desto mer uppspelt när ett koppel U-båtar till slut skickar upp periskopen.
Hurra för er.

TORONTO – CALGARY 2-1 (Period 1)
• • •
Subway Willie är lika omöjligt att stoppa som The A-Train på express-färd under åttonde avenyn i gamla hemstaden New York.
Vår första Hall of Fame-match hinner inte pågå mer än tre minuter förrän han dansar in framför Flames-kassen och vickar in ett galet läckert mål.
Poäng i 14 matcher i rad – and counting.
• • •
Inte nog med Henke – med den nya, glittrande Hall of Fame-ringen på fingret.
Ut på isen innan puckdrop kommer också tidigare medlemmar i Hall of Fame och bland dem märks inte minst en viss Foppa från Ö-vik.
Coolt.

• • •
Även Ironhook från Gävle frälser oss med ett fint mål och därmed borde detta vara om inte helt klart så i alla fall luta kraftigt till Leafs fördel, för Flames har inte haft mycket att komma
Men på typiskt hösten-23-vis ramlar en skitpuck ändå in bakom Woll och vet inte alls hur heller denna match ska sluta.
• • •
Ingen ska komma och påstå att det är sådant drag i Scotiabank Arena att det rister i takpanelerna.
Med fem minuter kvar lyckas några kids i ena kurvan få igång en ”Go, Leafs, go”-ramsa men för det mesta uppträder de blåvita till ackompanjemang av lågmält, oroligt mummel.
Så blir det kanske per automatik i städer där alla vet inget av betydelse egentligen äger rum förrän i april.
• • •
Alla i Flames-uppställningen värmer med nummer 30 på tröjryggen.
Men nej, det är inte Henke de hyllar. Det är Mike Vernon – målisen som ledde klubben till hittills enda Stanley Cup-titeln 1989.
• • •
Sombrero-Johan parkerar på pressläktarsätet intill och har nu förstört min kväll genom att ställa upp en påse popcorn på bordet.
Helt i avsaknad av karaktär kan jag inte låta bli att ta för mig – och de där hårda majsflarnen fastnar överallt i mitt eländiga garnityr.
• • •
Nazem Kadris relation med de gamla fansen har gone sour, kan man konstatera när han hamnar i lite gurgel i slutet av inledningsperioden.
• • •
Det här en av de sällsynta kvällarna när ”O, Canada” är enda nationalsången som framförs.
Såna har man inte upplevt så många av.
• • •
I eftermiddags hälsade jag faktiskt på Lanny McDonald för första gången – och kom helt osökt in på det faktum att Håkan Loob fortfarande är den ende svensk som gjort 50 mål under en NHL-säsong.
– Och han gjorde allihop för Flames, myste jättemustaschen från Alberta.
Indeed.
• • •
Själv såg jag, slår det mig, Ingvar Carlsson på tunnelbanan i Stockholm en gång – och han är ju nästan lika cool som Lill-Nyllet.
• • •
God bless you, Idsint – utan dig hade det blivit en ensam kväll vid lägerelden.
Tråkigt när bloggen ger sig ut on the road. Ska det ske oftare behövs lite uppslutning, folks.

Toronto, baby!
Här, i den största staden i den största hockeynationen, ska bloggen nu begå fredagkväll – och se den första av två Hockey Hall of Fame-matcher i maffiga Scotiabank Arena.
Det har, som alltid när när denna helg startar, varit en lång dag – bestående av morning skate i arenan och traditionsenligt pressmöte i The Grand Room på Hall of Fame, med tillhörande mediascrum monumentale, och så marsch tillbaka till hallen där vi nu förbereder oss för ceremonier med The Class of 2023 på isen innan puckdrop mellan Maple Leafs och Calgary Flames.
Men inte mig emot – jag känner att jag lever när det är action och stress och ont om tid och nu är jag exceptionellt laddad för denna happening i arenan där de längtar och drömmer som ingen annanstans.
Häng med!

• • •
Sju stycken är de som väljs in i hockeyns församling av helgon i år, men en av dem stjäl all thunder under The inauguration.

Mm, The King himself.
Inget ont om Pierre Turgeon, Mike Vernon, Tom Barrasso,, Caroline Ouellette, Pierre Lacroix (invald postumt) och Ken Hitchcock, men de blir inte föremål för den här sortens mega-scrum.
Henke är stjärnan i år – och alla år.
Och ja, naturligtvis hanterar han den rent vildsinta uppmärksamheten med fullblodsproffsets charm, ledighet och tålamod. Till och med när Sportbladets utsände ber att få ta om en videoinspelning för att han fuckade upp ljudet vi första försöket bara ler han och säger ”Visst” och svarar glatt på samma frågor igen.
Här är ytterligare några bilder från högtiden på Yonge Street.



• • •
Er vän bofinken studsade som sagt ner i Big Smoke redan igår eftermiddag och tog sig alltså en night off med kompisen Kevin på alldeles förträffliga puben Lucky Clover.
Där visades alla matcher på storbildsskärm, så ja – jag såg Oilers senaste haveri.
Herre min skapare. Stanley Cup-favoriterna från Alberta delar nu sistaplatsen i sammanlagda tabellen med Sharks – på goda grunder utpekade som sämsta laget i modern tid.
Det ska inte vara möjligt, men nu är det så i alla fall och lokal media, med min buddy Mark Spector i spetsen, kräver Jay Woodcrofts avgång.
– Frågan är inte det sker utan när, hävdar alla murvlar här i Toronto.
Ja, kanske, men det lär inte hjälpa. Vem ska få världens bästa offensiva stjärnor att göra mål igen – och hindra Ken Hollands målvakter från att släppa in så förbannat mycket? Gerard Gallant? Tjenare.
• • •
Det blir säkerligen andaktsfullt att se Henke på isen ikväll också – det handlar ändå om stjärnan jag följt allra närmast under två decennier, själva orsaken till att jag alltjämt gör det här – men inte tillnärmelsevis lika emotionellt som ifjol.

Det var då den svårt sjuke Börje Salming kom tillbaka till Toronto för att ta farväl och inget jag upplevt under alla år i den här rollen i Nordamerika har varit lika gripande och jobbigt – och samtidigt fint. Kärleken den gamla hemstaden förärade sin sargade hjälte fick hjärtat att stanna.
När jag nu rör mig i de myllrande kvarteren runt Scotiabank, och ser BJ-statyn i Legends Row, rivs känslorna från de där omskakande kvällarna upp igen.

Att Börje drabbades av den där fasansfulla sjukdomen och tvingades lida så mycket och inte finns mer…det går inte att komma över.

• • •
För närvarande är det ingen dans på blomstrande ängar i den här kanadensiska hockeymetropolen heller.
Även de blåvita förväntas dominera och när de nu inte gör det går det att höra hur kollegorna slipar köttyxorna.
Men jag tror det är som Lill-Nyllet sa efter den bittra förlusten mot Senators i förrgår:
– Det är nyttigt för oss att tvingas hantera motgångar i det här skedet. Det kan hjälpa oss att växa och utveckla karaktär.
Just det.
Man måste inte få panik hela tiden.
• • •
Min tipsrad denna fredagkväll (den sista i Nordamerika på ett par veckor…) ser ut så här:

•Buffalo – Minnesota 1
•Florida – Carolina 1 (OT)
•New Jersey – Washington 1
•Toronto – Calgary 1
•Anaheim – Philadelphia 1
•Vegas – San Jose 1

• • •
Apropå Lill-Nyllet fångades ju han på bild när han tog tunnelbanan till rinken häromdagen – och hela Toronto befinner sig i smärre chock.
”En stjärna på tricken! Herregud, han är precis som oss vanliga människor”, flämtar sju miljoner innevånare i en kollektiv utandning.
Med tanke på den rent helvetiska trafiken i denna stad skulle jag snarare beskriva det som att han genom att lämna bilen hemma visar otvetydiga tecken på intelligens.
• • •
Det bästa med Kanada är kaffet – så blaskigt att det man får i USA framstår som råolja.
• • •
Han är bra lång, Markan.

Dessvärre är han tydligen lite mörbultad och kommer vila ikväll. Istället står Vladar.
Bu, säger bloggen.
• • •
Svenska målskyttar denna afton: Rasmus Dahlin, Jesper Bratt, Lill-Nyllet, Calle Järnkrok, Leo Carlsson, William Karlsson.
• • •
Auston Matthews ler brett när han under sin presskonferens efter morgonvärmningen får frågor om han likt sin svenske lagkamrat också åker tunnelbana till matcherna.
– Jag vill vanligen ha tillräcklig marginal för att komma till rinken i tid. Jag vet inte om Willy tillhör samma kategori, säger han.
Troligen inte.
Medlemmarna i familjen Nylander är artister och oroar sig inte för så prosaiska saker som tid.
• • •
Det sämsta med Kanada: Mina sms till Ekeliw i Örby kommer inte fram.
Wtf!
• • •
Det är framförallt defensivt Leafs har problem – ”Out of control”, sa Keefe i onsdags om hur många puckar de släpper in – och den skoningslösa lokalpressen har utsett Burger Klingberg till syndare nummer ett.
Ikväll spelar han inte och somliga ser förstås det som bekräftelse på tesen att Lerums Bobby Orr begått för många defensiva misstag, men i själva verket handlar det enligt coach Keefe om att han är skadad.
Såklart.
En hel och frisk Burger kommer – jag är helt övertygad – vara en stor tillgång för detta lag.
• • •
Tjenaläget?
Jodå, vid åtminstone fyra tillfällen under eftermiddagen har jag fått den frågan.
• • •
Flames har inte heller levt upp till förväntningarna – det finns osedvanligt gott om såna lag, visst gör det? – under den inledande grundseriemånaden men kommer till Toronto med två raka segrar i ryggen och skulle med en tredje officiellt vara ute ur sin funk.
Så nej, det är ingen given räddningsplanka löven kan se fram emot att studsa på de närmaste timmarna.
• • •
Sean Averys förslag om att Lill-Nyllet borde dejta Taylor Swift nickar de garanterat instämmande åt på NHL-kontoret i New York.
De vill inget annat än att få ta del av den sanslösa typ av uppståndelse som hennes närvaro orsakat i samband med Kansas Citys NFL-matcher.
Problemet är bara att hon råkar vara upptagen – och det finns inga andra stjärnor av samma dignitet i hela världen.
Så, well, vi kan nog ta och glömma den gräddbakelsen till ”grej”.
• • •
OK, mina vänner – välkommen till Hall of Fame-kväll i Big Smoke.
Det här blir nåt att minnas.

Good evening, eh?
Så talar de ju i Kanada, med det där ”eh?” påhängt i var och varannan mening – som ett slags nordamerikanska östgötar (fast östgötar är ju mer som Jimmy Two Times i ”Goodfellas” och säger ”Nu ska jag gå ut, ska jag”…).
Och nu råkar jag vara här. I Toronto. Jag flög upp i förmiddags, vilket inte tar mer än en timme, och ska vara här och bevaka Hall of Fame-wänschet i helgen och se två matcher i Scotiabank Arena imorrn och på lördag.
Just ikväll tänker jag dock bara softa och kanske ta en öl i en sportbar med min kompis Kevin och kolla lite hockey bara för mitt höga nöjes skull och därför får ni nöja er med denna lilla tipsrad – samt, förstås, ett kommentatorsspår som alltid står öppet och alltid välkomnar er närvaro och era synpunkter och era diskussioner.

•Boston – NY Islanders 1
•Detroit – Montreal 1
•NY Rangers – Minnesota 2
•Ottawa – Vancouver 2
•Tampa – Chicago 1
•Columbus – Dallas 2
•St Louis – Arizona 1
•Winnipeg – Nashville 1
•Colorado – Seattle 1
•LA – Pittsburgh 2
•San Jose – Edmonton 2

För visst vinner Oilers ändå den här matchen, eh?