NY RANGERS – CAROLINA 2-1 (Slut)
• • •
Nu trodde ni att bofinken hade somnat i sin holk – eller åtminstone glömt löftet om en slutkläm.
Men icke.
Det var bara ohemult mycket att skriva om nattens omgång och den som inte tror mig kan ju gå in på sportbladet.se och titta.
Framförallt behövde Sharks praktfiasko hemma i hajtanken skildras, för nyp mig i boxarnäsan – vilken förnedring!
Visst, rebuild pågår men så jäkla generaluselt får det inte vara på den här nivån.
Har vi sett ett sämre lag under den lönetaksera som nu pågått i snart två decennier?
Jag tror tammefan inte det.
• • •
I New York är förnöjsamheten över segern i klämmatchen mot självaste Hurricanes stor – men oron samtidigt påtaglig över hur allvarligt skadade Räven och Chytil kan vara.
– De är väldigt viktiga för oss, men vi vet inget förrän de undersökts närmare under fredagen, grymtar Lavy.
Mot Wild på lördag lär de inte spela.
• • •
Ohemult är ett fint uttryck vi använder alldeles för sällan.
• • •
Tomas Hertl beskriver 10-1-smockan som den mest generande förlusten under alla hans år i San Jose.
– Ingen av oss borde sova i natt. Vi har inte gjort oss förtjänta av det, säger han.
Ojvoj.
• • •
Om slutspelet började i morgon skulle vi ha följande match-ups:

•Boston – Carolina
•NY Rangers – Montreal
•Detroit – Toronto
•New Jersey – NY Islanders
•Vegas – Winnipeg
•Dallas – Anaheim
•Colorado – Arizona
•Vancouver – LA

Visst vattnas det lite i truten, eh?
• • •
Nu blommar löken, fnyser de antagligen uppe i Kanada, för kan ni tänka er: Hockeyns så kallade hemland har inte en enda spelare på Top 10 – eller ens Top 18! – i poängligan.
Där kryllar istället av amerikaner och svenskar samt en och annan tjeck, finländare, ryss och tysk.
Det är ju mindblowing.
• • •
Vilket härligt allhelgonadrag det till slut blev runt lägerelden när morgonklubben stämplade in.
Det tar vi och gör om på lördag, för då har vi femton härliga matcher att konsumera.
Be there or be square!

Slut, Rangers krigar sig till en 2-1-seger.
Ett sista inlägg kan församlingen vänta sig om några timmar, när bofinken flaxat hem till holken igen.

NY RANGERS – CAROLINA 1-1 (Period 2)
• • •
Fox knä tog mer stryk än han först låtsades om, för han kommer inte ut till andra och har, meddelar Rangers i mail, spelat klart för ikväll.
Antagligen bidrar denna dåliga nyhet till att Rangers faller tillbaka så kraftigt i andra – det går att argumentera för att Räven är viktigaste utespelaren i hela truppen – och hänger kvar i kampen enkom för att Storken bestämt sig för att de ska det.
• • •
Inte för att vara sån, men nog har Luxmore och Kozari – kvällens domherrar – missat ovanligt många höga klubbor.
Det är farligt att bara åka och titta i isen, pojkar.
• • •
Canes vittrar ju blod i vattnet efter Rävens sorti och går tidvis till attack med just den vilda ettrighet de bländat oss med under sina största stunder de senaste åren.
Fortsätter det likadant vetitusan om Blåskjortorna orkar stå emot.
• • •
Ett tag ser det ut som att även Storken var satt ur stridbart skick och det vore ju verkligen en dubbelknock för Blåskjortorna, om både Fox och målvaktsstjärnan gick sönder samma kväll.
Men nummer 31 repar sig snabbt och gör ett par räddningar som faktiskt håller hemmalaget kvar i matchen och indikerar att han inte har det minsta ont.
• • •
Ja, lucaslovo – Pastrnak och Hintz skulle nog alla vilja byta till sig, men chansen att Bruins och Stars går med på en sådan trejd är ganska jätteliten.
• • •
Nej, det ser inte roligt ut för Liljegren – med mindre än två veckor kvar till Sveriges-resa och allt.
Fuck.
• • •
Det är inte precis happy times i Ottawa heller, förstår man.
Off ice-distraktioner kan verkligen förstöra allt.
• • •
En skvätt kaffe på det här, sen är vi redo för 20 minuter till, va?

NY RANGERS – CAROLINA 1-1 (Period 1)
• • •
Nja, den där första-hemmamatchen-mossan som angriper så många verkar inte ha fått något fäste i Rangers-truppen den här gången.
De ser hungriga och alerta och vitala ut – och framförallt under tio inledningsminuter när de tämjer orkan på samma sätt som kyla över Atlanten vid sällsynta gör i augusti.
Canes, å sin sida, hostar upp sig ordentlig under andra halvan och voila’ – vi har oss en rätt bra torsdagsmatch.
• • •
Ojvoj, Panarins passning till Kreider-Greiders 1-0-mål är ju sånt hockeygodis man knappt ens vågar fantisera om när man ligger i soffan och tänker på så vacker hockey som möjligt.
Vadå, gör ni aldrig det?
Det gör jag hela tiden.
• • •
Hurricanes får inte iväg ett skott på mål på tio minuter – men när det väl kommer en puck mot Storken – i ett powerplay – går den in.
Hej och hå.
• • •
Exakt, thomas_lioufas, tänk om Panarin lyckades hitta utrymme för såna där moves även under vårarna.
Då skulle Rangers vara ett mer potent slutspelslag, om man säger så.
Men när tiden och svängrummet försvinner, då försvinner även han.
• • •
Too many-men-utvisningen Rangers åker på innan Jarvis kvittering är svår att snacka bort.
De har för några ögonblick fler spelare på isen än i båset.
Hej och hå igen.
• • •
Quickie får sig en duktig kyss av Chytil – är det väl? – i mittzonen, men i Nässjö är de hårda. Han inte ens blinkar – och håller framförallt inte på och tramsar med några hämndförsök.
• • •
Det hålls en tyst stund för Adam Johnson före nationalsången på Garden.
Fint så.
På med halsskydden nu.
• • •
Det dras efter andan i bägge supporterleden när Adam Fox och Sebastian Aho kolliderar precis på Canes blålinjen – och båda tar lång tid på sig att kliva upp från isen.
Där har vi två knän som absolut inte får gå sönder.
• • •
Man kunde just tänka sig att Capitals skulle vara håglösa dagen efter beskedet att Bäckis tar en paus.
Han må vara långt från normalt skick som hockeyspelare, men han är en karaktär och ledare och person de inte vet hur man lever utan.
• • •
Johodå, efter en halv period kommer Gris-Olle med vänner ihåg att Tony D är på isen och börjar bröla accordingly.
Han verkar bry sig så lagom.
• • •
Ni har lite helgkväll där hemma, har ni inte? Allhelgona rocking, right? och så börjar tidigaste matcherna redan vid midnatt?
Då borde det vara mer jubel i busken runt vår lägereld också.
Kom igen nu, folket.

Jaha, då får vi se då.
Var den historiska roadtrip-succén out west en fluke och ett bländverk – eller är Peter Laviolettes 23-24-upplaga av New York Rangers en tänkbar contender?
Det är inte givet att vi får svar på den brännande frågan i The Woooorld’s Most Famous Arena redan ikväll, för matchen mot Carolina Hurricanes är den första på hemmais efter just den där triumfatoriska resan – en av säsongens längsta – och då händer det ju inte sällan att NHL-lag är lika tröga som 70-talets kommunalarbetare i Borlänge första dagen på jobbet efter semestern.
Någon form av indikation tror jag dock att det kommer gå att sniffa sig till.
Egentligen kan man kanske tycka att alla borde trivas bättre hemma, med stöd från läktarna och kort avstånd till den egna Hästen-sängen, än borta, men så är det inte alltid.
Rangers har vissa säsonger varit utpräglade road warriors – till synes mer bekväma utan den egna publikens krav på framgång – och under Lavy spelar de en hockey som tenderar att vara mer framgångsrik bakom fiendens linjer, när det inte finns några förväntningar på ambitioner i disciplinen ”föra spelet”.
Den som verkligen vill utmana i denna skoningslösa liga behöver emellertid vara killers på alla adresser, i alla väderstreck och under alla förutsättningar.
Så:
Vi väntar ivrigt på svaret på den stora frågan.
• • •
Idag är det så kallt i New York att jag ett tag övervägde att låta vinterrocken – korre-rocken, som vi kan kalla den – begå säsongsdebut.
Men nej, jag ser på den som Pat Verbeek ser på Leo Carlsson; den ska användas mycket sparsamt under hösten så den kan dra det tunga lasset framåt januari och februari.
Istället fick det bli tjockare polotröja under tjockare kavaj och nu sitter jag här och ser ut som en överdimensionerad SHL-coach.
• • •
Liten Mika-varning kan det vara läge att utfärda inför den här torsdagsföreställningen.
Han gjorde säsongens två första mål under de avslutande matcherna i Vancouver respektive Winnipeg och ni vet hur det brukar bli i Zibanejad-land.
When it rains, it pours.
Dansken får nog hålla i hatten – eller snarare hjälmen.
• • •
Filmen igår kväll – Killers of the Flower Moon – var en mäktig upplevelse.
Lång, jo. Det är inte ofta man sätter sig tillrätta i biosalongen strax innan 17.30 och reser sig för att gå vid 21.15. Ännu mer ovanligt är det att man efter såna maratonsittningarna i biomörkret känner sig nöjd och tillfreds och berikad. Men så var det.
Martin Scorsese är i sanning ett geni.
• • •
Hurricanes hattade hit och dit de två första grundserieveckorna, så till den grad att Rod The Bod började ryta om att laget förlorat sin identitet och inte längre spelade på det sätt han vill och kräver.
Men nu har de vunnit tre raka och kommer till Manhattan i en liten uppsving.
Dock: Traditionellt trivs de inget vidare i The Woooorld’s Most Famous Arena, den ruffiga storstan i norr har liksom alltid skrämt de artiga sydstatskillarna, så…mja, för mig är de inte favoriter i just denna duell.
• • •
November-äventyret i Stockholm börjar närma sig. Det märker jag inte minst på antalet nordamerikanska kollegor som hör av sig med förfrågningar om vad vi ska göra på kvällstid, efter matcherna.
Well, well, någon öl på Harvest Home hoppas jag att vi hinner med och sen finns det ju några gamla stamställen i kungliga huvudstaden som har öppet pretty sent också. Något säger mig till exempel att vi kommer se en del av ett etablissemang på Birger Jarlsgatan 4…
• • •
Rangers schema har överhuvudtaget varit påfallande roadtrip-tungt så här i början av säsongen – och det fortsätter likadant den här veckan.

De spelar denna blott tredje hemmamatch ikväll – och flyger sedan direkt till MN Johans nejder för battle med Wild i X:et på lördag.
Den matchen hade det varit schysst om de fått klippa på vägen hem från Winnipeg, kan man kanske tycka.
• • •
Säger det igen:
Leo, min Leo.
Det går ju inte att ha honom på isen utan att han gör mål.
• • •
Tolv matcher ska avgöras under denna ärstoppssittning och min magkänsla – inte mer pålitlig än Fredo Corleone – säger att de slutar så här:

•Columbus – Tampa 1
•Detroit – Florida 1 (OT)
•NY Rangers – Carolina 1
•Ottawa – LA 2
•Washington – NY Islanders 2
•Boston – Toronto 1 (OT)
•Minnesota – New Jersey 2
•Edmonton – Dallas 1
•Arizona – Montreal 1
•Seattle – Nashville 2
•Vegas – Winnipeg 1
•San Jose – Vancouver 2

• • •
Hörde ni Ondskans sånginsats i podden igår?
Mannen är ett unikum.
Roligast av allt är att han alltså gjorde en egen mix av ”TNT” utan att riktigt veta vem som gjort denna klassiker.
– AC/DC…det är väl dom, frågade han?
Haha.
Det är som att någon skulle ställa den här frågan till honom:
– Kutjerov…det är väl i Tampa han spelar?
• • •
Hur är det med Bruins- och Leafs-falangerna i kommentatorsspåret?
Är ni laddade för denna säsongens första holmgång – på näst intill Sverige-vänlig tid och allt?
Jag tror det kan bli en mycket minnesvärd fajt.
• • •
Man vet att vi fått en bugg i matrixen dagar när man just vidimerat för sig själv att nya Rolling Stones-albumet verkligen är kanon – och sedan börjar lyssna in sig på en ny Beatles-singel.

What’s next – en färsk Elvis-dänga?
• • •
Svenska målskyttar så här kvällen innan allhelgona-helgen:
Emil Bemström, Lucas Raymond, Mika, Rasmus Sandin, Calle Järnkrok, Bratten, Filip F, Elias P.
Ja, jag vill ha mycket att skriva när jag kommer hem!
• • •
Quickie Fast får alldeles för lite kärlek när han kommer tillbaka till dessa gamla jaktmarker. Han var en stud i New York och förtjänar snudd på Zuuuuke-jubel!
• • •
Såg ni det här – från Halloween-paraden i West Village i New York i tisdags?

Vi lever alltid i en film här i New York.
• • •
Vem springer jag på environgerna på väg till mediahissen om inte kungen himself.
Han har, kan jag meddela, en rasande snygg brun höstkostym på sig lagom till kvällens tv-sändning och att döma av av det glada handslaget är han på strålande humör.
• • •
Kaffe är för jävla gott det. Så Lennart vet – han som skällde på oss för svordomar igår.
• • •
Just ja, Tony DeAngelo är ju tillbaka i Hurricanes igen.
Då blir det livat på det viset ikväll också. Burop och invektiv coming up. Gris-Olle har laddat.
• • •
Okej, de djupa tallrikarna står på bordet.
Nu häller vi snart upp den här veckans sopp-ranson.
God spis, kamrater!

November har anlänt – med en örfil som bara understryker att vi nu går in i årets mörka, tunga Joy Division-skede.
Ett besked från Washington under morgonen indikerar ju att en gloriös blågul resa som inleddes i oktober 2007 efter sexton år är över.
Nej, Bäckis har inte förkunnat att han lägger av. Bara att han på grund av fortsatta skadeproblem tar en paus från hockeyn. Men tyvärr – det mesta tyder på att vi sett Valbo’s finest på NHL-is för sista gången. Han fyller snart 36 år, har uppenbarligen fortfarande ont i sin tilltygade kropp och är inte i närheten av den nivå han varit van vid att befinna sig på för jämnan.
Under de omständigheterna är det nästan hopplöst att komma tillbaka på ett meningsfullt sätt.
Tråkigt som satan, ja, och jag hoppas att jag har fel. Nicklas Bäckström förtjänar att få sluta – eller spela vidare – på sina egna villkor.
Han vill bli lämnad ifred nu och den begäran ska förstås respekteras, vi får helt enkelt avvakta och se vad denna paus slutligen mynnar ut i.
Därför väntar jag också med den högtidliga hyllning en av de allra största svenska NHL-giganterna definitivt ska föräras när slutpunkten är satt.
• • •
Det är ju ett känt faktum att Ondskan Ekeliw och jag har en olycklig förmåga att avsluta våra poddinspelningar precis innan stora saker i NHL tillkännages, men eftersom vi fick med den dystra Bäckis-nyheten idag trodde vi att vi var home safe.
Icke så.
En timme efter att vi sagt adjö meddelades att Ottawa Senators avskedat general managern Pierre Dorion.
Senaste veckans haverier, som kulminerade med att de just idag förlorade ett förstaval i draften på grund av Dadonov-fiaskot, blev tydligen för mycket för nye ägaren Michael Andlauer och hans president Steve Staios.
Just Staios tar tills vidare över Dorions sysslor, men låt mig komma med en avancerad gissning:
Klubbikonen Daniel Alfredsson kommer få en betydligt mer framträdande roll framöver.
Coachen, DJ Smith? Sitter säkert tills vidare, säger Staois. Men vi får se…
• • •
OK, det var dagens lilla urladdning här i bloggen. Ikväll tänkte jag gå på bio och ladda för torsdagens liveshow på Garden – och de övriga elva matcher som serveras med ärtsoppan.
Här har vi nästa försök att undvika Filip Wiklunds klubbor:

•Philadelphia – Buffalo 1
•Calgary – Dallas 2
•Colorado – St Louis 1
•Anaheim – Arizona 2

TORONTO – LA 1-4 (Slut)
VANCOUVER – NASHVILLE 5-2 (Slut)
• • •
Årets Halloween-monster är härmed korat:
EP från Ånge.
För visst tusan fullbordar han ett hattrick – och i Nashville kommer de drömma mardrömmar om honom resten av veckan.
Själv blir jag mest häpen av att detta var blott andra gången han prickat in tre mål i en och samma match. Känslan är att han radat upp hattricks kontinuerligt under sina fem år i ligan, men nä – enda gången tidigare det hänt var i januari 2019, under rookie-säsongen.
Well, mer kommer, det kan jag nästan lova. Elvis är på väg mot en säsong för historieböckerna.
• • •
OK, imorrn ska vi spela in jubileumsavsnittet av podden och sedan planerar jag att gå på bio, om jag hinner. Nya Scorsese måste ju klippas. Och till kvällen tror jag vi tar det lite lugnt igen, i väntan på rejäla urladdningar torsdag och lördag.
Hur låter det?
Bra!

TORONTO – LA 1-4 (Slut)
VANCOUVER – NASHVILLE 3-2 (Period 2)
• • •
Pettersson från Ånge kan göra saker med puck och klubba han.
Han har ett hattrick på lut efter två femstjärniga skott i andraperren – både avlossade just som han identifierat en perfect screen av ben och byxor.
Go for it, Elvis!
• • •
Var tog alla vägen?
Spåret blev lika tyst som en skräckfilm med Halloween-tema strax innan den skakande klimax-scenen.
Hm.
• • •
Predators skapar inte så mycket chanser att man sitter och drar efter andan direkt.
De har gott om killar som borde kunna vara lite ivrigare i attackerna.
• • •
Det är bröderna Hughes år. I New Jersey håller Luke och, framförallt, Jack hov – och i Vancouver är Quinn ingenting mindre än den ledande Norris Trophy-kandidaten efter snart fyra veckor.
Ikväll har han assisterat till två nya cannolis och som vanligt är han aldrig inne på på ett baklängesmål fem mot fem.
• • •
20 kvar denna Halloween-sittning då.
Törs vi hoppas på frukostklubben?

TORONTO – LA 1-4 (Slut)
VANCOUVER – NASHVILLE 0-0 (Period 1 pågår)
• • •
Haha, Nyllet fick sitt halloween-godis – lite bakom ryggen.
En halv period efter John Tavares reducering tillskrevs han plötsligt en assist och sitter nu alltså på ett individuellt rekord i en Original Six-klubb.
Snyggt ändå.
Som helhet var det dock så att Kings trickade Leafs som kidsen trickade Larry David, om ni sett det det odödliga ”Curb Your Enthusiasm”-avsnittet.
• • •
Nu riktar vi blicken mot Vancouver – och nästa inlägg kommer när de har spelat två perioder där.

TORONTO – LA 0-3 (Period 2)
• • •
Just ja – detta är ju Leafs första hemmamatch efter en lång roadtrip som tog dem till Sunrise, Tampa, Washington, Dallas och Nashville.
Då ser det alltid ut på det här viset.
– Om någon kan klura ut varför kan vederbörande bli rik. Ingen vet vad det beror på, men så här har det alltid varit, konstaterade en Mark Messier utklädd till Elvis just i ESPN-studion.
• • •
Om ungarna här i min skrapa – de är väldigt många – hade fått ringa på hos mig är jag rädd att det för min del slutat som för Kramer i Seinfeld.
• • •
Men jag vet inte…Kings dominerar ju emellanåt så inte ens ”första-hemmamatch”-alibit håller helt tätt.
Det går att förstå att fansen på Bay Street buar.
• • •
Det finns inte mycket ”nyttig” mat jag gillar, men faktiskt – spenat är ju underbart.
Se där nåt ni aldrig trodde att ni skulle få läsa…
• • •
Now, Lill-Nyllet kan fortfarande skriva historia. Det behövs bara en öppning, en chans…sen händer det.
• • •
Nu börjar de snart i Vancouver också.
Redo, HEK?