Slut, Rangers vinna 2-1
En slutkläm kommer om en timme eller två – eller mer.

NY RANGERS – ARIZONA 1-1 (Period 2)
• • •
Ja, se.
Hundarna från out west biter Rangers i vaden och utjämnar slaget på Broadway.
De har verkligen riktiga spelare i uppställningen i år – såna som kan spela hockey och se till matcher som denna blir riktigt jämna.
• • •
Hemmalaget, å sin sida, är inte alls dåligt. Bara, som Ulrika LGR påpekar, lite slafsigt och slarvigt.
Mer noggrannhet och skarpare fokus skulle inte skada.
• • •
Beau Halkidis är en ung och grön domare, men han räds inte att göra sig impopulär hos den allt annat än mjuka New York-publiken.
När han här på slutet plockar både Laffe och Lindgren – den senare för osportsligt uppträdande – på samma gång är killen—-djärv.
• • •
Vi som gillar The Who tycker det är lite festligt att en Entwistle gör mål för Blackhawks.
• • •
Clayton Kellers direktskott är också ett sådant internationella vapeninspektionen borde se till att registrera, så det inte kommer på villovägar.
• • •
Blake Wheeler har inte precis gjort någon Zuccarello-entré på Manhattan.
Man ser honom inte alls.
• • •
– Ni har ingen arena, är det plötsligt en Gris-Olle på läktarsektionen nedan som skriker när Coyotes trycker på under att av alla powerplay.
Sant i och för sig – men inte så relevant just nu, kanske.
• • •
Det är tråkigt när Rangers låter bli att forechecka.
Men Lavy – han vill ju ha det så rätt ofta.
• • •
I en reklampaus kommer vem om inte King Henrik ut på en avsats och signerar en tröja en ung supporter just fått av Adam Graves.
Den unge mannen ser ut som att han sett Messias himself – vilket han ju har också – och sedan ekar den klassiska ramsan ännu en gång i the woooorld’s most famous:
HEN-RIK, HEN-RIK, HEN-RIK!
• • •
Capitals har till sist vaknat till, verkar det som – men istället har Leafs hamnat i dvala.
Tur Chall och Idsint inte tittar.
• • •
Mika har några tillfällen i PP när han osäkrar sin väderkvarn till slagskott – och snart spricker målnollan.
• • •
Nu tar vi och snusar lite.

NY RANGERS – ARIZONA 1-0 (Period 1)
• • •
Men förstås.

Det är Rangers gamla Glimmer Twins som bakar säsongens första cannoli på den stora New York-scenen.
Mika driver upp pucken längs högerkanten i en två-mot-en-sekvens, fintar skott i precis rätt läge, passar istället till broder Kreider och – boom!
Så ska Opening Night förstås börja för Rangers hösten 2023.
• • •
Men ökenhundarna ylar bra även på Manhattan.
De är energiska och aggressiva och kvicka och ser till att Storken får flaxa duktigt med vingarna.
Man ska lyssna på Ekeliw.
• • •
Kreider-Grediers passning, mellan benen, till Kaapo efter drygt sex minuter är säsongens dittills mest kittlande ögonblick på Garden.
Om den unge finländaren gjort mer där hade det blivit verkligt liv i luckan.
• • •
Youngblood Cooley, Ekeliws kille, är också en sån där som verkligen märks varje gång han är inne.
Inte på samma sätt som Bedard, nej – men nästan.
• • •
Oj, kan Adam Fox tacklas också?
Det är ju nästan så han sätter in en Kronwall-propp på offensiv blå i en sekvens i första.
• • •
Det är bra underligt att för första gången någonsin se en presentation av Rangers och dess stab utan att omåttligt populärare läkaren Jim Ramsey återfinns i båset.
Att Drury sparkade honom i somras känns som ett stort mysterium.
Målvaktscoachen Benoit Alliare är dock kvar – som den enda sedan jag bevakade min första match hösten 2005 – och man får väl vara glad åt det.
• • •
Trångt på pressläktaren är det denna premiärkväll – så jag får dra åt mig armbågarna när jag skriver.
Gillas inte.
• • •
Mika hör definitivt till de som föräras de mest högljudda ovationerna under lagpresentationen.
Som sig bör.
Efter kompisen Kreider är han väl den som varit här längst nu.
• • •
13-0 i skott till Flames efter sex minuter i DC.
Vad fan är det som händer med Capitals?
• • •
Något oväntat att en geting plötsligt flyger förbi på pressläktaren. Då har Sombrero-Johan – som jobbar för Getingen – ändå stannat hemma…
• • •
När jag sätter mig för att tippa…varför fattar jag inte sånt som att Devils har det litet knackigt så här i starten och givetvis åker på en propp av katter ute efter första segern?
Det ekar så tomt i det lilla bofinkshuvudet ibland.
• • •
Säsongens första kändis att bli inzoomad på Garden är skådisen David Harbour.
Så ni vet.
• • •
Ifall någon saknade Twitter-puff för bloggen när introt publicerades så var det, vill jag meddela, helt medvetet jag lät bli att lägga ut sådan ikväll.

Det kändes respektlöst och okänsligt att hålla på och jubla över Garden-premiär efter det vidriga dådet i Belgien.
• • •
Nu har klockan slagit för en decaf…

Elvis was here.
JFK was here
Marilyn was here
Sinatra was here.
Johannes Paulus was here.
Ali was here.
Lennon was here.
Jagger was here.
Dylan was here.
Madonna was here.
Och nu, 16 oktober 2023, är vi här, för New York Rangers hemmapremiär mot Arizona Coyotes – i The Woooorld’s Most Famous Arena.
Det känns som att få uppleva en helig andakt.
Inte för att det är Rangers som spelar sin första riktiga match på Manhattan sedan april, utan just för att det är i Madison Square Garden de tänder strålkastarna igen.
Ingenstans är en Opening Night lika förtrollad, ingenstans har inramningen samma glittrande prakt, ingenstans fylls närvarande vittnen vare sig de vill eller inte med mer upprymdhet.
För mig personligen kompletteras upplevelsen dessutom med en angenäm känsla av hemkomst. Från mitten av oktober till mitten av april – och emellanåt längre – är Garden sedan arton år tillbaka mitt vardagsrum away from vardagsrummet och det är först när jag börjar marschera hit från andra sidan Manhattan på frekvent basis NHL-säsongen börjar på riktigt.
Så, välkommen till The Race of 2023-2024 – på riktigt.
• • •
Det där första stycket började jag peta med redan i förmiddags, innan jag lämnade holken för att korsa ön – och sedan tänkte jag, inspirerad och taggad, bara spinna vidare på vad som då var en bastant skiss on location.
Men just som jag sätter mig i det gamla pressrummet på våning 6 nås jag av nyheten om det som hänt i Bryssel och i ett slag vänds all lust och iver till bedrövelse.
Så satans vidrigt.
Egentligen vill man ju bara lägga sig i fosterställning och gråta över hur galen den här världen blivit, men…ja, ursäkta flosklerna, men det är ju bara genom att inte bara ge upp vårt vanliga sätt att leva livet vi bjuder vansinnet och ondskan motstånd.
Så vi genomför den här premiärkvällen på Garden ändå – om än med tungt hjärta.
• • •
Med den oväntade storsegern i Buffalo förra veckan kändes det som att Rangers krattade för en osedvanligt yster och förväntansfull galaföreställning ikväll, för självklart skulle de ju också vinna även den betydligt lättare matchen i Columbus två dagar senare och surfa in på Garden som ett av öppningsveckans hetaste lag.
Men nope.
De lyckades torska mot Boone Jenner och Blue Jackets och nu hänger en serie bastanta frågetecken – som så ofta – under det välvda cirkustaket när Broadway Blues kommer hem.
Vilka är de? Vad kan du uträtta? Vad ska fansen hoppas på?
Ingen vet – men kanske kommer det någon form av svar de närmaste timmarna.
• • •
Det här värmande stödet från belgarna…det är ju direkt rörande.

https://twitter.com/BjurmanPer/status/1714025660010688883

• • •
Coyotes nöp åt sig en oväntad poäng i The Rock i fredags och såg riktigt okej ut i den matchen – stick i stäv med mina föreställningar, men helt i enlighet med Ekeliws.

Som vanligt är det förmodligen han som har mest rätt. Playoff skulle det, insisterar jag på, vara en otrolig skräll om de når, men med Dumba som ankare på blålinjen och kedjorna laddade med namn som Cooley, Clayton Keller, Barrett Hayton, Schmaltz och Kerfoot kan de nog ställa till med en mer problem än motståndarna tänkt sig.
• • •
Som sig bör en Opening Night i The Wooooorld’s Most Famous Arena går jag under tidiga eftermiddagen till skoputsarna på Penn Station och gissa vem som efter några minuter slår sig ner i stolen intill?
Sam Rosen – den ikoniske tv-kommentatorn.
Han inser förstås också att pjucksen ska skina en sån här kväll och vi får en fin pratstund om vad vi gjort under sommaren (han var på kryssning i Medelhavet med hustrun!), om Rangers och om Sverige.
• • •
Jag har skåpet fullt av Wiklund-klubbor, så nu är det fan dags för revansch.
Så här slutar säsongens första måndagsmomgång (jo, det är ju faktiskt det):

•Columbus – Detroit 2 (OT)
•New Jersey – Florida 1
•NY Rangers – Arizona 1
•Toronto – Chicago 1
•Washington – Calgary 2

• • •
Till skillnad från i The Rockhh pågår inget organiserat party utanför Garden inför denna happening – och inga rockband står på provisoriska scener och kör Velvet Underground-covers (vilket hade varit passande svar på Springsteen-dängorna i Newark i torsdags).
Det finns helt enkelt ingen plats, de trånga gatorna runt denna sport- och underhållningskatedral är redan igenkorkade av pendlare på väg till och från Penn Station.
Men Rangers-fansen ser istället till att packa barerna i nejden fulla och vore jag en sån som gick på barer – hm… – skulle jag antagligen kunna rapportera om ett sjusatans ramalama.
• • •
Ska vi våga hoppas att Auston Matthews slår till med ett tredje raka hattrick i Big Smoke?
Nä, det är nog att begära mycket – men två cannolis bakar han även mot Bedard & The Blackhawks.
• • •
Fast det ÄR faktiskt så att jag inte går på barer när jag är i tjänst.
Inte en droppe förrän efter deadline – det är en princip som tjänat mig väl genom livet.
• • •
Så länge de behåller Victor Söderström på farmen i Tucson är Yotes – tråkigt nog – ett av blott två lag i ligan helt utan svenskar i laguppställningen.
Vilket är det andra, tror ni?
Julia kan svara…
• • •
Två gamla skolkamrater gör gemensam Garden-debut i en ”riktig” match i afton.
Erik Gustafsson och Mika gick nämligen på hockeygymnasium i Stockholm på samma gång – och spelade sedan juniorhockey tillsammans i Djurgården.
– Men Mika är ett år yngre. Jag minns honom tydligt när han kom till skolan, med galler och allt, flinade EG nyligen.
Well, nu återförenas de här, mitt på Manhattan, i The Woooorld’s Most Famous Arena.
Det är något väldigt fint med det.
• • •
Det är, vill jag ha sagt, mycket ovanligt att vi har fem matcher på programmet – och att samtliga börjar på samma klockslag.
• • •
Nå, Rangers har i alla fall en röda-mattan-mottagning på ”baksidan”, vid 31:a gatan och åttonde gatan, och där verkar det ändå vara lite ramalama ett par timmar innan puckdrop.
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Adam Boqvist, Bratten, Mika, Lill-Nyllet och Elias Lindholm.
• • •
Panarin utan hår kan jag verkligen inte vänja mig vid.
Det är mer konstigt än de skulle vara om Mika plötsligt klippte sig.
• • •
Det här blev betydligt mer kortfattat än jag hade tänkt mig en kväll av den här digniteten, men fasorna i Bryssel tömde mig på all espri.
Nu försöker vi ändå ha roligt i några timmar – om inte annat så för att för en stund behöver förtränga och glömma vad det är för sjuk värld vi lever i.
Välkommen till säsongens första fest i The Wooooorld’s Most Famous Arena.

God afton.
Idag har det var en mycket stilla, händelselös söndag på Manhattan och kvällen kommer tveklöst gå i samma stil, jag ska bara sitta här och titta på de två matcher som spelas och i övrigt göra ingenting.
Hur de matcherna slutar?
Så här:

•Ottawa – Tampa 2
•Anaheim – Carolina 2

Men i morrn har vi Opening Night på Garden och varvar upp så det skvätter igen.
Hörs och ses då, kamrater.

NY ISLANDERS – BUFFALO 3-2 (Slut)
• • • 
Regndropparna ligger tunga på New York-taken, endast Bofinken är vaken.
Ja, i alla fall här i holken.
Pladdermajan från Sönnsvall smög för länge sedan in i sovrummet och slocknade (och tystnade…) i sängen.
Själv får jag – när den bourbon jag nu ska spilla upp i min ensamhet är konsumerad – tryna i korresoffan, men det är okej.
Vad gör man inte för en vän…
• • •
Det var en händelserik kväll i NHL, igen, och ni kan läsa om allt på sportbladet.se.
Det som inte täcks in i de stora artiklar vi, som det heter på tidningslingo, drar på återfinns i nya momentet ”Nattens NHL-svep”.
Kolla in, det har blivit mitt och bossen Björkmans lilla skötebarn…
• • •
Premiären på Long Island kommer man knappast minnas kristallklart resten av livet, men trots regnet och böket är jag ändå glad att jag tog mig dit för det slutade med att jag fick hälsa på både Simon Holmström och Pierre Engvall för allra första gången.
Rediga och sympatiska smålänningar båda två, visade det sig – men jag hade inte heller räknat med något annat.
• • •
Hjärtat blöder för hajarna…att som givet bottenlag hålla 1-0 så länge mot Colorado och sedan få stryk i alla fall är ju rent taskigt.
• • •
Att Elias Pettersson inte är den mest framstående i Canucks händer ju, men att han inte är den mest framstående svensken i laget är lika sällsynt som raggare i Berwaldhallen.
Men ikväll hamnade han faktiskt i skuggan av Nils Höglander.
Den hårde och tyste från Bockträsk var grym och stod för både mål och helt suverän passning till Laffertys avgörande 4-3-balja.
– Jag gillade verkligen Nils match ikväll. Han kollade nyligen på video med bröderna Sedin och jag tror det hjälpte, säger coach Tocchet.
Och då menar han inte att de klippte några festliga komedier ihop hemma hos Daniel, antar jag…
• • •
Nu har bloggen triss på hand igen – i säsongsackrediteringar i New York-området.
Slår vilken Royal Flush som helst, det kan jag säga.
• • •
När årets första Veckans Lista publiceras vet jag inte, men jag vet däremot att Auston Matthews alldeles oavsett kommer återfinnas på den.
Vilken sanslös start.
• • •
OK, nu är det hög tid för bourbon.
Imorrn har vi bara två matcher på menyn, så det blir nog en rätt lugn söndagskväll i bloggen, men på måndag väntar säsongspremiär på Garden och gosse, räkna med sväng.
Tills dess:
Skål!

NY ISLANDERS – BUFFALO 3-2 (Slut)
• • • 
Jamen titta, bara två timmar efter slutsignalen i UBS-ladan är jag hemma igen – med sköne pladdermajan från Sönnsvall i släptåg.
Det blev ett jävla trampande innan vi kom till tågstationen och där fick vi vänta på tåg till Penn Station istället för Grand Central. Dit tog det en dryg halvtimme. Sedan var det förstås ohemul nattrafik på Manhattan också, så taxin kom knappt nånstans.
Men det hade i alla fall slutat regna och ja, nu – på plats i korresoffan – känns det verkligen som när jag kommit ut från tandläkarn efter ett stort ingrepp.
Fatta att besöken där ute inte blir så många…
Närmaste timmen ska vi se slutet av de sena matcherna och jag lämna texter till min redaktörer i Stockholm – därefter kommer en liten slutrapport.

Slut, Isles vinner 3-2
Nu börjar den mödosamma återfärden till Manhattan.
Nån gång ska jag väl vara där och då hörs vi igen.

NY ISLANDERS – BUFFALO 2-1 (Period 2)
• • • 
I den här perioden händer det äntligen något med de unga lejonen från västra New York.
Det är mer bett i det de gör, de jobbar och river och sliter, de attackerar med åtminstone några droppar fradga i mungiporna.
Resultatet är en reducering signerad Greenway – med bud på mer.
Fortsätter det så här – som i tio sista minuterna i mittperioden – kan de mycket väl vända detta.
• • •
Jaha du, Rangers kommer snabbt ner på jorden efter sin oväntade knockout-seger i Buffalo.
• • •
Just sista tio visar Sorokin verkligen varför han ses som ständig Vezina-kandidat.
• • •
Nu har vi nått andra paus och jodå, jag börjar gruva mig för den krångliga hemresan i vätan.
Man jag får väl tänka som inför tandläkarbesök – att det kommer vara makalöst när jag väl kommer hem.
• • •
Det är dock en onödigt snäll match som pågår på denna ö.
Med tanke på hur tandlöst Islanders PP de facto råkar vara borde Sabres kunna ta sig lite friheter och spela lite mer på gränsen.
• • •
Sjöberg ska för övrigt slagga i holken ikväll, innan han tar sig hem till konungariket imorrn.
Tur jag, på grund av grannens jävla hund, laddat med öronproppar.
• • •
Är det något jag som boomer hatar med samtiden är det benägenheten hos the young powers that be att förändra saker bara för förändringens skull.
Detta apropå NHL-sajtens nya look, som bara gjort den mindre användarvänlig och komplicerar exempelvis mitt liv ytterligare.
Luffare!
• • •
Marre Czerkawski, den polsk-svenske gamle artisten, är in the house och blir inzoomad i jumbon.
Det blir jag omåttligt glad av att se.
• • •
Idsint, det går inte att muta dig, så du hoppar i bilen och kommer och hämtar oss?
Nähä, vad ledsamt…
• • •
OK, 20 minuter till i UBS.
De kan bli lite spännande.

NY ISLANDERS – BUFFALO 2-0 (Period 1)
• • • 
Hm, Sabres.
Det här ser inte så bra ut.
De hafsar och slafsar och blottar sig som fula gubbar bakåt – samtidigt som de inte skapar just nånting offensivt.
Så blir det ju lätt mot Isles, ett defensivt monster alltsedan Barry Trotz svepte förbi på ön, men det ursäktar ingalunda egna tillkortakommanden i egen zon av den sort som föregår bägge hemmamålen.
Skärpning krävs snabbt – annars blir det…vad sa vi…panik.
• • •
Nope, ingen lär komma att förväxla Islanders powerplay med Edmontons i år heller.
De får en tidig chans men uträttar, på känt sätt, inte mer i det läget än vad solen gjorde i Sverige i juli i år.
Dock:
Jag noterar att Dagobert äntligen insett att Sebastian Aho – den svenske – ska patrullera på blålinjen när motståndarna har en gubbe i utvisningsbåset och därför finns det ändå förhoppningar om att det kan bli lite bättre.
• • •
Rasmus D står för Sabres bästa – ja, enda – chans när han kliver upp i slottet och praktiskt taget helt ren får avlossa bössan.
Men Sorokin är ju en hygglig målis också.
• • •
Islanders hastar sig genom preludierna – inklusive lagpresentationen – lite väl snabbt, tycker jag.
En sån här kväll ska man bygga upp stämningar och ge inramningen lite mer glans än normalt, no?
Fast det är klart, vi är på Long Island. Här tycker de sig inte ha tid för sånt tjafs, let’s play hockey!.
• • •
Nej, Devon Levi fick inte den start han hade behövt.
Illa – mycket illa.
• • •
Nu har jag inte hörlurarna på mig längre så nu är jag helt oskyddad mot the Sjöberg lavin of words.
För nej, att matchen börjat gör ingen skillnad. Han sitter här i sin hippa keps och pratar på samma sätt nu också.
• • •
Tänk att Matt Martin, Clutterbucken och Cizikas fortfarande bildar ful-kedja åt Isles.
Var inte de med redan på Anders Kallurs tid?
• • •
Hm, Wiklund – din lotterinämnd är uppenbarligen strängare än The Gaming Board i Nevada, så jag antar att det inte hjälper ens om jag ställer till med scener som Robert DeNiro i ”Casino” när han förvägrades licens.
Men det ska jag göra i alla fall.
• • •
I en reklampaus efter drygt tretton minuter är det en snubbe som friar till sin fästmö i jumbotronen och till skillnad från i Garden skanderar Isles-fansen inte ”Say no, say no, say no”.
Det gör hon inte heller, hon säger helt skonsamt ja. Åtminstone tills vidare…
• • •
Unge Holmström från Tranås (!) ser pigg ut på sin kant i hemmalagets förstakedja.
• • •
Allt är verkligen fint och genomtänkt i den här moderna hallen.
Arkitekterna glömde dock att även journalister faktiskt har ben, så vi sitter här och trycker knäna blå mot en hård vägg.
• • •
Auston Matthews, man…och honom skippade jag i fantasy-draften.
• • •
Nu ska vi se om vi kan få pladdertackan att gå och hämta lite kaffe.