Premiär på premiär på premiär…
Den här tiden på året är verkligen en enda lång parad mellan högtiderna.
Efter Opening Nights i Pittsburgh och Newark har vi nu en likadan i Belmont Park på Long Island också.
New York Islanders inleder säsongen 2023-2024 mot de ärelystna unga männen från Buffalo Sabres och ja, trots att regnet vräkt ner över nejden hela denna lördag sjuder det av förväntan och ivrig tillförsikt även här ute, i de yttre utkanterna av Queens, ett hårt slagskott från sydligaste landningsbanan på JFK.
Islanders-fansen hör, som ni vet, till hockeyvärldens mest passionerade och eldfängda och hetlevrade och att det råder konsensus om att deras hjältar kan få det lite besvärligt i år skiter de alldeles blankt i.
Nu ska det bli fest värdig blivande Stanley Cup-mästare i UBS Arena, no matter what.
Så, tja, välkommen till tredje galaföreställningen i bloggen på tre dygn.
• • •
Regnet, ja.
Det kan jag ju säga – om det inte varit för att jag behövde hämta upp min säsongsackreditering i samband med denna premiär hade jag alldeles garanterat stannat hemma för säsongens första korresoffa-sittning ikväll
Det har verkligen pissat på oss hela dagen och så ska det, med stegrande intensitet, fortsätta hela kvällen och natten.
Kalla mig bekväm – för det är jag – men jag hatar verkligen att vara ute och stånka i nederbörd.
Men nu är jag ändå här och åtminstone fram till andra pausen – när det är dags att börja gruva sig för hemfärden – kommer samma upprymda känsla som vanligt bubbla i kroppen.
Fan, det är ju, för första gången denna säsong, Saturday night i NHL.
Nothing like it, folks.
• • •
Men gaphalsarna här ute får vara hur optimistiska de vill – och det är de verkligen, för att inte säga aggressivt tvärsäkra.
Det finns goda skäl för omvärlden att vara skeptisk till uppställningen Old School Lou och coach Dagobert ställer på isen i år.
Den är ju i princip identisk med fjolårets och jag vet inte om ni minns, men den hade svårare att göra mål – framförallt i powerplay – än fiskarna i Jamaica Bay någon kilometer öster om UBS Arena vanligtvis har utföra vassa gitarrsolon.
Vad skulle vara annorlunda nu?
Well, man kan förstås hoppas att det blir lite bättre när Bo Horvat acklimatiserat sig på östkusten, men vi vill se det hända innan vi tror på det.
Tills dess:
Vankelmod och dubier.
• • •
Höstens bästa nyhet:
Long Island Railroad har äntligen invigt sin nya station på Grand Central Station, så jag behöver inte längre krångla mig bort till Penn Station på andra sidan Manhattan för att ta mig hit; jag behöver bara promenera några kvarter från holken och sen sitter jag på tåget. Dagar när det inte regnar på det här förbannade sättet kommer det kännas som ingenting mindre än ett mirakel.
• • •
Buffalo Sabres har de flesta som bekant högre krav på denna säsong – den längsta playoff-torkan i amerikansk proffsidrott ska ju knäckas nu – men de inledde med en illavarslande flopp mot Rangers hemma i Keybank Center i förrgår.
Förhoppningsvis innebar den svidande smällen dock ett wake up-call för ungbloden under Don Granatos befäl.
Det är ju inte otänkbart att de själva lyssnat på hajpen – det händer att idrottare utan tillräckligt mycket erfarenhet gör det – och trodde att det som funkade så bra ifjol bara skulle fortsätta av sig självt i premiären, utan jobb så hårt att blodsmaken fyller hela käften.
Men det gör det aldrig. Nånsin. Man måste förtjäna varje milligram av framgång i denna liga. Alltid.
Nu får vi se om Västergötlands bäste genom tiderna – väl? – och hans kompisar insett det.
• • •
Filip Wiklund, jag tycker ”Johannilsson” hade ett väldigt fint förslag i spåret…:)
Läs och ta i beaktande!
• • •
Apropå besvikelser var det riktigt desillusionerande att se Capitals igår.
De spelade som om försäsongen fortfarande pågick och fick precis vad de förtjänade.
Pretty ofattbart i en säsongspremiär på hemmais, med en ny coach som har så mycket spännande idéer och verkar vara omtyckt av alla.
• • •
Högst på den önskelista jag snart skickar till jultomten står ett stort paraply.
Det patetiska lilla tygstycke jag försökte parera New Yorks obönhörliga regndroppar med idag hade fungerat bättre som sån drake man har på lina och flyger med i skyn.
• • •
För Penguins var det ju däremot redemption monumentale att följa upp den dystra premiären i PPG med en vinst direkt.
Det må vara sant att inget avgörs i oktober, men på sina håll kan det ändå snabbt bli panik om första vinsten dröjer och Pittsburgh är definitivt ett sådant ”håll” i år.
Nu kan Erik och alla andra nya pingviner slappna av i alla fall en smula – och utan omöjlig press sikta på att ta första hemmasegern mot Calgary ikväll.
• • •
Han har suttit ensam och väntat i UBS sedan värmningen i morse, så nu kan jag försäkra att käften går på pressläktargrannen Simba Sjöberg.
Jag känner ingen som älskar att prata så mycket – inte på nåt jobbigt sätt, han är bara en osedvanligt glad pladdermaja – och när så mycket uppdämd verbal iver ska ut på en gång blir det som en vårflod av ord.
• • •
Simon Holmström skickades helt överraskande till farmen efter sista träningsmatchen med Isles, men dessbättre blev vistelsen i dassiga Bridgeport mycket kortvarig.
Han har kallats upp igen och bildar de facto förstakedja med Barzal och Horvat i denna premiär.
Ta chansen, kid!
• • •
Några fantastiska låtar på den alldeles färska låtlista jag har i lurarna – oumbärliga nu när Sjöberg är på det här humöret:
Stones nya mästerverk ”Sweet Sound of Heaven”, Bobby Blue Blands ”Lead Me On”, The Beachers ”Blame Brett”, Delbert McClintons ”Picture of you”, Jamilia Woods ”I Miss All My Exes”, Tomas Andersson Wijs ”Still Got The Blues från Sverige”, Remys ”She’s on my Mind”, The Jams ”In The City”, Allen Toussaints ”Goin’ Down”, Thåströms version av Ferlins ”En valsmelodi”, Mercys ”Forever”, Papa Lightfoots ”Wine, Whiskey & Women”, Wilcos ”Meant To Be”, Mink Devilles ”She Was Made In Heaven”, Vivian Stanshalls ”Dog Howl In Tune” och Ulf Sturesons ”Hockeykillar”.
Se det som varma rekommendationer.
• • •
Devon Levi behöver verkligen en bra kväll i Sabres-kassen ikväll.
Unga målisar har i allmänhet bräckliga psyken och går det dåligt flera gånger i rad spelar det ingen roll hur talangfulla de egentligen är – det kan barka alldeles åt helvete på en gång.
• • •
Simba sitter för övrigt här i en jäkligt hipp Corduroy-keps och ser ut som vore han trummis i Popsicle 1993.

Och ja, eftersom jag helt demonstrativt pluggat i hörlurarna konverserar han den äldre mannen i bakgrunden istället, till synes lätt chockad över att inte få en syl i vädret.
• • •
OK, tipsraden igen då:

Ottawa – Philadelphia (Bjurre diskad men jag hade tippat etta…och Filip borde lyssna på ”Johannilsson”)
Winnipeg – Florida 2 (OT)
Boston – Nashville 1
Columbus – NY Rangers 2
Detroit – Tampa 2
Montreal – Chicago 1 (OT)
Pittsburgh – Calgary 1 (OT)
Toronto – Minnesota 1
NY Islanders – Buffalo 1 (Straffar)
St Louis – Seattle 2
Edmonton – Vancouver 1
San Jose – Colorado 2
Vegas – Anaheim 1
LA – Carolina 1 (OT)
• • •
Så här ser Bofinken själv ut ikväll.

Det inte bara regnar, det är ruggigt och jävligt också – och då blir det tröja med liten turtleneck istället för skjorta och slips, sådeså.
• • •
Man kan ju bara älska storyn om hur Adam Fantillis stolta mamma under Blue Jackets premiärkväll gick fram till alla i Nationwide Arena som hade tröjor med sonens namn på ryggen och sa att ”Det är jag som är Adams mamma”.
Haha, mammor är ändå bäst!
• • •
Svenska målskyttar i afton: Flipper Forsberg, Mika, Razor Raymond, Elias Lindholm, Lill-Nyllet, Klingberg, Simon Holmström, Lill-Burra, Elias P, Adrian Kempe.
Ja, många blir det.
• • •
OK, let’s do this.
Det är galaföreställning på ön och den kommer bli nåt.

Sorry, sorry…glömde att det spelas en tidig match och att tipsrad därför borde varit ute innan resan ut till Long Island i eftermiddag.
Well, här är den nu.
Vi hörs ikväll!

Ottawa – Philadelphia (Bjurre diskad men jag hade tippat etta…)
Winnipeg – Florida 2 (OT)
Boston – Nashville 1
Columbus – NY Rangers 2
Detroit – Tampa 2
Montreal – Chicago 1 (OT)
Pittsburgh – Calgary 1 (OT)
Toronto – Minnesota 1
NY Islanders – Buffalo 1 (Straffar)
St Louis – Seattle 2
Edmonton – Vancouver 1
San Jose – Colorado 2
Vegas – Anaheim 1
LA – Carolina 1 (OT)

Det är fredag den trettonde och som alla vet bör man ta sig i akt när denna dag och denna siffra möts.
Själv har jag redan utmanat ödet med en biltur till IKEA i New Jersey och bortsett från att jag bet mig i tungan när jag skulle skyffla in den sista köttbullen under bricklunchen klarade jag mig utan missöden, så resten av dagen stannar jag hemma på sofflocket – ja, i korresoffan! – och ser på hockey och äter lite av det svenska godis jag fick med mig hem från Ingvars möbelpalats.
Blott två matcher spelas, men båda kan nog bli rätt bra. Devils vill garanterat visa mer av sitt rätta jag mot Arizona än mot Red Wings igår – och Penguins vill väldigt gärna ha en seger snabbt, så det inte blir för mycket oro på en gång. Men mot sig har de ett Washington on a mission efter några mindre roliga säsonger. Så – drama coming up.

Så här går det – eller inte…

•New Jersey – Arizona 1
•Washington – Pittsburgh 1

Som jag flaggade för igår blir det dock inget bloggande ikväll, jag behöver pusta ut och ladda om för ny liveshow på ön i morrn.
Men spåret står öppet och om nån hänger där kanske jag också tittar in.
Enjoy!

P.S Här har den som vill höra mer om de inledande tre omgångarna ett färskt podcast-avsnitt.

NEW JERSEY – DETROIT 4-3 (Slut)
• • •
Krutröken har precis lagt sig efter ytterligare en urladdning i The Greatest Show on Earth och jag kan verkligen inte fatta att vi bara varit igång i tre dygn.
Det känns som två veckor redan passerat. Så intensivt och händelserikt och omtumlande har det varit.
Tänk då hur det ska kännas en bit in i november.
Jösses Amelia.
• • •
I environgerna i The Rockhh är alla efteråt överens om att Devils verkligen inte kom upp på sin högsta nivå i denna premiär, men en seger är en seger.
– Såsmåningom kommer det bara vara två poäng vi har, säger till exempel MVP-Jack.
Just precis.
• • •
Gus Bus Gustavsson är från en annan planet, tror jag.
Eljest inleder man inte sin nya bana som uttalad förstemålvakt i NHL som han gjorde när Wild sänkte Panthers i natt.
Han var absolut kolugn trots att vildkattorna från Florida öste puckar mot honom hela tiden.
Facit:
41 stoppade skott och säsongens första nolla.
MN Johan, hissa svenska flaggan idag!
• • •
Hughes hörde att hemmafansen skanderade ”MVP, MVP, MVP”.
– Lite premature kanske. Men jag tänker inte klaga, flinar han.
• • •
Trafiken i kvarteren runt The Rockhh direkt efter en match som den här är ingen lek, vet jag från och med nu.
• • •
Personligen är jag fortfarande lite paff över att Rangers startade med en sådan smocka.
De har ju sett så bleka ut under försäsongen.
Men just ja, försäsongen är ingenting man ska bra sig det minsta om.
Nån gång kanske även den insikten fastnar.
• • •
– Där förstörde han sina chanser att vinna Lady Byng, det är den nye Jack Hughes, skrockar Lindy Ruff apropå den unges stjärnans onödiga och kostsamma eftersläng i andra perioden.
Eftersom det nu gick som det gick behöver man kanske inte orda mer om misstaget än så.
• • •
OK, nu ska papa Biff streama det färska ”Billions”-avsnittet och sedan segla iväg till John Blund.
Imorrn väntar först podcast-inspelning med Ondskan – I can’t wait, det känns redan som vi har hur mycket som helst att prata om! – och sedan sätter jag mig i korresoffan för att se Devils-Coyotes och Capitals-Penguins.
I och med att det varit så intensivt de här tre första dygnen tänker jag dock unna mig en lite Night off och förmodligen bara avlossa en liten tipsrad – men vi hörs säkerligen i spåret.

Haula sätter 4-2 i tom kasse.
Mer kommer – men långt senare.

NEW JERSEY – DETROIT 2-1 (Period 2)
• • •
Say his name:
Jack Hughes!
Det är han – underbarnet från Orlando – som räddar premiärkvällen i Soprano-land.
Jo, hela laget kommer ut med starkare senap på vurren i period två och Husso i Detroit-kassen får tidigt se sig duktigt pepprad med skott.
Återigen har djävlarna dock svårt med skärpa och tajming och släpper dessutom till för mycket bakåt plötsligt står det 0-1 i alla fall – efter ett klassiskt skitmål av Herr Sprong.
Då får Jack The Ripper nog, börjar spela som han minns från barndomens dataspel och vänder på alltihop med två magnifika solonummer.
– MVP, MVP, MVP, skanderar The Rock febrigt.
Lite tidigt, kan man tycka – men ja, kanske.
• • •
Både Vitek och Husso har varit alldeles enastående i den här matchen.
Tre-fyra mål till hade varit registrerade utan deras inspirerade spel.
• • •
Det tar en dryg period, men i början av andra avlossar The Rockhh sin mest segslitna ramsa:
”Rangers suck – and Islanders swallows”.
Hm.
• • •
Jodå, Timo Meier – sparken vid det bortdömda målet var så tydlig att den hade betraktas som väl spektakulär även om den ägt rum i en FC Zurich-match.
• • •
Beslutet att ta Devon Levi i fantasy-draften var kanske inte så jätteklyftigt.
• • •
Fullbordat hattrick i tredje?
Det kan du skriva upp och då säger jag det också:
MVP, MVP, MVP!

NEW JERSEY – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Som de skulle sagt ute i Flushing Meadows för en dryg månad sedan:
Advantage Detroit.
Faktiskt, gästerna från Motor City har klart mest av spelet i första, skapar flest chanser och leder skotten med betydande marginal.
Devils är gissningsvis lite övertända, för de hafsar iväg många puckar och lyckas bara undantagsvis spela som de vill och ska.
Ja, de där långa, blixtrande anfallen de radade upp ifjol går att räkna utan några händer alls, för jag ser noll.
Huh.
Dock:
Var det något Bratten & co verkligen imponerade med under genombrottssäsongen var det förmågan att rycka upp sig under matchernas gång och peppa varandra till stordåd direkt efter mindre lyckade perioder.
• • • 
Atmosfären från Devil’s Den-plazan har fortplantat sig genom väggarna – och förtätats ytterligare.
Det är i princip lika laddad stämning som under slutspelsmatcherna i våras.
Alla vet, en ny tideräkning har – eller SKA – börja nu.
• • •
Fast att det ser ut som det gör beror inte bara på Devils oväntade trubbighet.
Wings är bra också. Pigga. Såna som Perron och Kostin och, förstås, Larkin har fint klipp i skäret.
• • •
Som jag älskar att Lindy inte tvekar inte tvekar att använda Hughes Junior, 20 år, som QB på blålinjen i powerplay.
Kolla, fega coacher. Det är bara att mobilisera de krafter som finns att tillgå – oavsett årsmodell.
• • 
Jodå, även i år krävs en ingenjörsexamen – plus helst ett par högskolepoäng i juridik också – för att ändra de besinningslöst komplicerade lösenord de håller sig med i The Rockhh.
Den som vill hacka Pentagon har en enklare uppgift, jag lovar.
• • •
Tyler Toffoli kreerar hemmalagets bästa chans precis vid kassen med två minuter kvar och jag säger ju det, den giftige typen kommer bli sån tillgång i det här laget.-
• • •
Devils ska ja applåder för att de involverar Patrick Warburton – alltså Puddy, The Facepainter från Seinfeld – i sitt Season Opening-intro på jumbotronen.
Giddy-up, som Kramer skulle sagt med en emfatisk tummen upp.
• • •
För 25:e säsongen i rad är det Arlette – en osedvanligt själfull stjärna i de här sammanhangen – som sjunger nationalsången i The Rockhhh.
Bofinken applåderar uppskattande.
• • •
Plötsligt låter det som att en helikopter är på väg att landa på The Rockhhh-taket.
Det skulle jag uppskatta om vi undvek ikväll.
• • •
Ojvoj, vilken rivstart Rangers samlar sig till i Buffalo. Trodde jag inte. Snart sitter jag och slickar på ny Filip-klubba.
• • •
The Rock-publiken har lyckats reta upp sig på Seider redan. Ja, alltid är det någon.
• • •
OK, i andra kommer Devils.
Tror jag.
Nu: Kaffe för bofinken.

Ingen extraordinär intuition krävs.
Vem som helst som rör sig runt plazan utanför The Devil’s Den timmarna innan puckdrop kan ana och förnimma.
Det är inte vilken Opening Night som helst som väntar i downtown Newark ikväll.
Det är en Opening Night vars like de inte upplevt i denna trakt sedan oktober 2003 – en laddad med genuint hopp och genuin optimism och genuin tro på att en oförglömlig säsong just ska fyras av.
Då, för 20 år sedan, hade Devils just vunnit sin tredje Stanley Cup på åtta år, hörde till NHL:s mest upphöjda nobless och lovade, med sin blotta attityd, nya episka vårar i all evighet.
Men i själva verket innebar säsongen som startade då, 2003-2004, starten på klubbens vandring mot de mediokras och alldagligas rike.
De var inte alltid kassa under de två decennier som följde. Tvärtom, 2012 gick de ju till final igen. Fast alla förstod att det mest var en lyckträff, inte det självklara resultatet av något som hänt i klubben. I allt väsentligt förblev Devils hela tiden en halvmesyr till lag, predestinerat att trampa vatten i klungan under strecket.
Tills nu.
Nu, den bistra hösten 2023, finns det mycket goda skäl att förvänta sig att den långa ökenvandringen inte bara är över utan mycket snabbt kan ersättas av en triumfens marsch a la 1995, 2000 och 2003.
På många sätt föddes en ny tid i Newark redan förra säsongen, när Jesper Bratt och Jack Hughes och alla andra kids, med benägen assistans av en perfekt balanserad samling veteraner, blev vuxna män och fullblodsstjärnor – och i år är de ingenting mindre än contenders. De kan vinna – på samma sätt som Marty Brodeur och Scott Stevens och Scott Gomez kunde vinna.
Så det är bara logiskt att det lyser i alla ögon på den där djävulsplazan, att ”Let’s go Devils”-ramsorna ljungar med riktigt kaxigt eftertryck och att ren eufori dallrar i stekoset som hänger mellan BBQ-stånden runt hallen.
En ny Devils-epok är här och den börjar, på riktigt, denna Opening Night i The Rock.

• • •
Hela veckan har jag haft brutala sömnsvårigheter, men efter nattens NHL-skift var det himmelskt nog knockout så fort kinden nuddade kudden.

Då var timmen dock så sen att till och med Dracula hade gäspat, så när klockan ringde vid 09.00 tryckte jag bara av den och sov vidare – för jag behövde sömn som pizzerior behöver mjöl.
Så det blidde ingen morning skate och det var ju lite synd, men vi får väl istället glädja oss åt att bofinken är utvilad och hackar med ny studs i näbben.
• • •

Ja, såklart – den lilla videosnutten går ju inte att undvika nu när vi för första gången sedan i våras återvänder till The Rockhhh!.
• • •
B Street Band heter det coverband som värmer upp på Devil’s Den-plazan och som ni borde kunna sluta er till av namnet framför de företrädesvis Springsteen-dängor.
Under mitt lilla besök i vimlet hör jag versioner av ”No Surrender” och ”10th Avenue Freeze-out” och det är väl inte så jag känner jag mig nödgad att ringa gamla kontakter i skivbranschen och zebra, men med tanke på var vi befinner oss…det är ju till såna nummer den här publiken ska värma.

• • •
För motståndet i denna säsongens första urladdning i The Rockhhh står alltså Detroit Red Wings och det är ju också en klubb med drömmar om nya glansdagar.
Men jag vet inte, jag. De blir lite bättre för varje sässe, men det känns även i år som att Stevie Yzerman är för gun shy vad gäller unga talanger och inte vågar släppa fram sin egna versioner av exempelvis Dawson Mercer, Luke Hughes och Alexander Holtz.
Nu har han i strid med allt förnuft skickat ner Jonathan Berggren, som ju gjorde brottar-succé när han väl kom upp ifjol, till farmen på nytt och låter såväl honom som Simon Edvinsson och Elmer Söderblom och Marco Rossi traggla i Grand Rapids alldeles för länge.
Come on, Stevie. Safe is death, man.
• • •
Rätt vad det är medan jag trampar runt i ytterkanten av den pågående folkfesten utanför entrén pekar en local på mig och säger till sina vänner:
– There’s an NHL official.
Haha, say what?
Fast det är klart, såna här dagar sticker man ut extra mycket med denna typ av outfit…

• • •
Ojvoj, jag har alltså inlett säsongen med två av Filip Wiklunds klubbor.
Morsning korsning.
Men det går ju inte att ge upp, i alla fall inte ännu, så här kommer ännu ett bevis på att min så kallade sakkunskap ska tas med några miljarder sandkorn.

•Buffalo – NY Rangers 1
•Columbus – Philadelphia 2
•New Jersey – Detroit 1
•Dallas – St Louis 1
•Minnesota – Florida 1 (OT)
•Nashville – Seattle 2 (OT)
•San Jose – Vegas 2

• • •
Ytterligare en källa till glädje i Devils-leden är förstås det faktum att fansen inte längre behöver försvara sig mot anklagelser om att deras hjältar spelar hockey tråkigare än sammanträden med hembygdsföreningen i Tranås.
Det förhåller sig numer precis tvärtom. Devils spelar den kanske mest spektakulära hockeyn i hela ligan, så sanslöst kvick och explosiv och dynamisk att pulsen rusar av blotta tanken.
Det är också därför jag numer åker hit med så mycket skummande pirr i mellangärdet.
Så var det inte alltid förr, det kan jag försäkra, men nu – bästa showen i ligan visas ju här.
• • •
Det kom ett sms tidigt i eftermiddags.
”Vi ses i Newark”, stod det – och det var det bästa jag läst i ett meddelanden av den sorten sedan en kompis berättade att de åter börjat servera Rockefeller-ostron på restaurangen Dock’s.
Avsändaren var nämligen ingen mindre än Varpu, den finländska lakritsdrottningen som en gång i tiden utgjorde bloggens mest prominenta sidekick och ständigt försåg mig med just finsk lakrits.
Snålvattnet rinner till…
• • •
Men givetvis – även om det råkar vara lyckorusig premiär och en helt annat lag håller Devils-fansen hatet mot den verkliga fienden kokande.

”We want Trouba’s blood”, står det på skylten ifall ni inte ser det.
Haha, herregud…
• • •
Nä, Filip Wiklund – bäst musiksmak av Buffalo Sabres-spelarna har ju uppenbarligen Erik Johnson.
Wilson Pickett är en en av de stora soulgudarna, men jag trodde ärligt talat inte det fanns en hockeyspelare i världen som ens hört talas om honom – än mindre uppskattade dängor som ”Land of 1000 Dances”.
Även Dylan Cozens (Chris Stapleton), Dahlin (Kendrick Lamar), Tage Thompson (Nitty Gritty Dirt Band – dem trodde jag inte heller någon hockeyspelare alls kände till), Alex Tuch (Yeah Yeah Yeah’s) och Tyson Jost (Daft Punk) får dock godkänt.
Goalofssons val kändes lite…fantasilöst, va?
• • •
Tror vi att Lucas Raymond – Razor, som han helt coolt kallas i Motown – kan studsa tillbaka från sin sophmore slump?
”Absolut”, lyder mitt svar – och något säger mig att han kommer ge tydligt besked redan i den här premiären.
• • •
Min upper body-skada är mycket bättre än i början av veckan, men jag måste fortfarande jobba med plåster på vänster pekfinger – journalisternas motsvarighet till hockeyns no-contact-tröjor.
• • •
En annan svensk yngling jag förväntar mig väldigt mycket av i år är Alexander Holtz.
Han får starta även denna säsong på den stora estraden – bara det en bedrift, konkurrensen om platserna i Devils-uppställningen är ruggig – och jag har en bestämd känsla av att han lärde sig så mycket som rookie att han nu tar chansen och bara flyger.
Vi får omedelbums ett tydligt besked i det fallet med, vänta ska ni få se.
• • •
Den som påstår att ”pasta alltid är gott” har inte dinerat i pressloungen i The Rockhhh.
• • •
Man ska förstås inte glömma att förväntningarna var höga i Devils-land även förra hösten och – och sedan vändes tillförsikten snabbt till något annat.
”Fire Lindy”, kommer ingen som var här någonsin glömma att hela hallen började skandera efter halva premiärmatchen (mot Detroit, som av en händelse)
Då hade man inte kunnat föreställa sig att det var bästa säsongen på ett decennium som hade startat – och att Lindy ett knappt år senare skulle skriva på en fin kontraktsförlängning a flera år.
Men så blev det.
• • •
Rögle…vad händer där egentligen?
• • •
Svenska målskyttar ikväll: Goalofsson, Bratten, Holtz, Joel EE, Flipper Forsberg, Lill-Fimpen.
• • •
Hm, jag trodde vi var klara över att Devils hittat sin nye Marty i Akira Schmid, men lik förbannat startar de Vitek Vanecek mot Wings.
Fire Lindy!
• • •
Begår ett oförlåtligt rookie-misstag och får bara med mig en enda snusdosa från hotellet vid EWR.
Så var inte förvånad om formuleringarna blir lite trubbiga framåt tredjeperioden.
• • •
Rangers startar både Kaapo och Laffe i Top 6 uppe i Buffalo.
Ni vet vad jag sagt:

Nu visar de sig vara redo för den sortens uppdrag – eller så går det inte alls bra för Blåskjortorna.
• • •
Inget visste jag om lycka förrän jag började hämta ut säsongsackrediteringar i hallar som denna.
• • •
”Inget är som Opening Night”, har jag hört åtminstone fem personer slå fast senaste timmarna.
Jag kan bara nicka instämmande.
Och just den här blir en av de mest minnesvärda någonsin i Newark, så häng med nu kamrater.

CAROLINA – OTTAWA 5-3 ( Slut)
TORONTO – MONTREAL 6-5 (Slut, straffar)
BOSTON – CHICAGO 3-1 (Slut)
CALGARY – WINNIPEG 5-3 (Slut)
LA – COLORADO 2-5 (Slut)
VANCOUVER – EDMONTON 8-1 (Slut)
• • •
Om jag för några timmar sagt ”Canucks kommer slå Oilers med 8-1 i premiären” hade några av er svarat att jag borde söka vård – och antagligen skulle jag själv övervägt att åtminstone ringa min gamla terapeut.
Sicken jävla pastejmacka till skräll.
Men i Vancouver vet de bara alltför väl hur viktigt det är att få en bra start – eller i alla fall att inte hamna på efterkälken på en gång – så de samlade sig till bästa insatsen på flera år ikväll.
Gott så.
• • •
Jag ber härmed att få utse MacKinnon-Rantanen-Makar till bästa trion sedan Nirvana – och ikväll spelade de långa stunder med det förkrossande drivet i ”Smells Like Teen Spirit”.
• • •
”Brock Boeser gör fyra mål”, är en annan profetia som hade utlöst oro om min mentala hälsa.
Vilken sensationell Dag 2 ändå.
• • •
En tråkig nyhet från LA är att Viktor Arvidsson tydligen är skadad och blir borta ett längre tag.
Att just han ska ha sån otur hela tiden.
• • •
Det låter inte så trevligt att Canucks-målisen, som spelade trots magsjuka, till slut spydde i sin mask.
• • •
OK, folks, tack för bra drag i spåret igen.
Imorrn går vi live igen – från The Rock i downtown Newark.

CAROLINA – OTTAWA 5-3 ( Slut)
TORONTO – MONTREAL 6-5 (Slut, straffar<)
BOSTON – CHICAGO 3-1 (Slut)
CALGARY – WINNIPEG 2-1 (Period 1)
LA – COLORADO 0-1 (Period 1)
VANCOUVER – EDMONTON 2-0 (Period 1)
• • •
Sa ju det.
Avalanche…de ser ruskigt starka ut right out of startblocken.
De möter dock ett LA som inte heller precis suger råttsvans, så de återstående två perioderna i Crypto-hallen kan bli ett påfallande sevärt drama.
• • •
Skönt Idsint, det glädjer mig att du inte behöver vakna i morrn och tänka ”Men vad fan, jag borde stannat uppe”.
Men kom också ihåg att det var just Montreal – då blir det ju alltid galenskap.
• • •
Mm, Elvis från Ånge – han kan göra saker med det där vulkaniserade gummit han.
Ojvoj.
• • •
OK, trekvart till deadline – nu är det verkligen dags för gammal bofink att sätta papper i maskin.