NY Rangers – Boston 3-2 (Period 2)
* * *
Blueshirts håller på tappa bort matchen av ren, dum brist på disciplin.
De tar ju utvisningar hela tiden, i de mest felaktiga lägen, och trots att de fortfarande inte spelar så bra som de kan går Bruins ikapp.
Sedan har hemmalaget flyt när Taylor Pyatt kan svara nästan direkt, men en sak är säker:
Om de tänker ha samma förslappade hållning visavi reglerna även i tredje förlorar Rangers ikväll också.
* * *
För första gången i år ekar HEN-RIK-ramsan på Garden-läktarna den här perioden.
Mitt tips är att det inte kompenserar för frustrationen vid Lucis kvittering.
Det är ett rätt underligt mål. Lundqvist ska bara lägga plocken på pucken, men AC/DC-mannen hinner in med klubbspetsen och kan nypa in 2-2.
Målvakten från Åre/Göteborg/Båstad blir inte glad på sig själv…
* * *
Tegelhenke, ha ha, inte behöver du stå i skamvrån! Kom ut och var glad med oss andra.
* * *
Ah, va fan. Hagge gör ju ett mål – men det blir bortdömt för att pruppruppen i samma ögonblick gör sig skyldig till roughing.
Det var ändå snyggt och Tårtan såg ju….
* * *
Det är så fint, detta pressläktarpentry – helt integrerat i det livfulla läktarscenariot och ändå känns det som står i en luxuös flygplatslounge och häller upp sitt kaffe.
* * *
Från vinkeln där jag sitter ser man precis hur det är för en målvakt när Zdeno Chara avlossar sina slagskott.
Det känns som att vara med när drar iväg kryssningsmissiler från hangarfartyg i persiska viken.
Och ja, Chara själv är förstås hangarfartyget i den metaforen.
* * *
Meh, är det verkligen ingen som sätter identiteten på scouten jag har vid min sida?
Hans pappa har alltså spelat fler NHL-matcher än någon annan.
* * *
Och en sån som Ryan Callahan tvekar alltså inte att kasta sig framför en sån där slovakisk kryssningsmissil.
Hockeyspelare är inte riktigt friska.
* * *
Gris-Olle II håller en påfallande låg profil ikväll. Han har inte ens haft synpunkter på den förbenade utvisningsfrekvensen.
* * *
Tempot får gärna höjas i tredje, eljest kommer den jetlaggade finskan på stolen intill att slockna helt…
* * *
Ah, de drar några Potvin sucks-ramsor också. Den hade jag glömt, men det känns som att möta en kär gammal vän igen.
* * *
Det här blir en spännande tredjeperre.
Rangers grad av välbefinnande för överskådlig framtid avgörs nu.

NY Rangers – Boston 2-0 (Period 1)
* * *
Jamen, har man sett.
Försäsongen är slut även i New York och Rangers spelar plötsligt bra hockey.
Det är ett betydligt mer beslutsamt, resolut och distinkt lag – både framåt och bakåt – som kommit ut till den här matchen.
Särskilt den furiösa inledningen imponerar.
Samtidigt ska det nog påpekas att Bruins inte har riktigt samma svikt i steget som vanligt
* * *
Det första av Gabby Gaboriks två mål håller ren CCCP-anno-1981-klass. Pucken går som på det berömda snöret från Richards till Nash till Gabby – och sättet på vilket han dröjer med avslutningen en extra sekund…ah, vilket konstverk.
Det är väl å andra sidan just sånt en dreamteam-kedja av den kalibern SKA bidra med.
* * *
De som säger att man inte vet något om riktig lycka förrän man får barn vet ingenting om hur det känns när man föräras en riktigt bra pressläktarplats i Madison Square Garden.
Jag förstår inte riktigt hur det går till, vi har bara flyttat en rad längre ner, men sikten är sensationellt mycket bättre – ja, den bästa jag nånsin haft i den här hallen – liksom komforten och närheten till hela hallen, inklusive varenda Gris-Olle som är här.
Så, kära läsare, ser sann happiness ut!
* * *
Day-to-day-frågetecknet Brad Marchand spelar alltså, men inte Dennis Seidenberg och han skans bredvid Chara, inget snack om det.
* * *
Rangers Powerplay, däremot, det är fortfarande lika lökigt som tre dagar gammal mjölk.
Med såna stjärnor på isen MÅSTE det vara bättre.
* * *
Varpu levererar direkt.
Hon har frågat Tuukka hur det kommer sig att han pratar bäst engelska av alla finländare och det visade sig bero på att han var besatt av tv-såpan ”Bold & The Beautiful”.
* * *
Som om det inte vore nog med vyn från den här pressläktarraden:
Vi har ett litet pentry bakom ryggen med kaffe!
Eken och Varpu behöver alltså inte längre springa till pressrummet och hämta i pauserna – jag kan själv, i princip bara sträcka mig efter det.
Hur skönt får livet bli, egentligen? Jag blir nästan orolig , måste det hända nåt hemskt när flytet är så här grymt?
* * *
Ja, jag får lakrits också – influgen direkt från Finland. Då blir man lugn och fin.
Och apropå på det:
Var är klassiske kommentatorsspårsveteranen John J? Hallå? Du har väl inte lagt ner verksamheten.
* * *
Ingen John Amirante på nationalsången idag heller.
Det är oroande, vi behöver se den där tupén ny.
* * *
Eftersom han sitter precis bredvid och kan se min dataskärm vågar jag inte skriva namnet, men scouten jag har på stolen till höger om mig är rätt tung. Han representerar ett lag med röda vingar och är son till den största legendaren av dem alla.
Get it?
Trevlig är han också, visar det sig när han får klart för sig att jag är svensk. Alltid en fördel när man har att göra med människor från den klubben…
* * *
Ja, Stu Bickel får av oklara skäl spela, men han är forward idag, i tredjekedjan, och som sådan gör han i alla fall mindre skada.
* * *
Om vi säger så här, apropå scouten bredvid…det vore coolt om någon ikväll gjorde det slags hat trick som tar form när man står för ett mål, en assist och ett hat trick…
* * *
TelgeHenke, jag är alltid glad när det är hockey, oavsett hur det går för just Rangers. Det har väl inte, om jag får säga det själv, riktigt framstått som att jag varit deppig sen säsongen kom igång igen…
* * *
Det verkar som Brian Boyle blivit inspirerad av Homers pensionering och vill visa att även han kan bli utvisad för goaltender-interference hela tiden.
* * *
Förr fanns det, som ni som varit här vet, ett slags loftgång mellan de två stora läktaretagen på Garden.
Där har de nu istället klämt in en exklusiv rad med ett slags öppna loger, komplett med breda skinnfåtöljer som ser jävligt softa ut.
Det börjar bli lite spa-känsla även över det här gamla kråkslottet.
* * *
Hagge Hagelin är alltså nerflyttad i tredjekedjan och får inte spela mycket, och det känns såklart beklagligt, men han hade det tyvärr rätt tungt i de första två matcherna.
* * *
Nja, hittills har Penguins inte levt upp till mina premiärförväntningar, men det verkar vara en underhållande match.
Stämmer det?
* * *
Nu ska jag, för första gången på sju år i den här hallen, gå och hämta mitt eget kaffe.
Det känns direkt högtidligt.

Först var det ingen hockey alls i sex månader – och nu består livet plötsligt BARA av hockey, dygnet runt.
Det är en chock för hela systemet det här.
Men klagar jag?
Jag klagar inte.
Det är precis tvärtom. Jag känner mig som ett barn som blivit inlåst i godisfabriken över helgen, som Bill Clinton backstage på en modeshow i Victoria’s Secrets regi , som Tomas Ros på konserten där Front 242 spelar igenom alla sina album.
En våt dröm har slagit in, helt enkelt – och har ni som följer den här bloggen bara en hundradel så roligt som jag är ni att gratulera.
* * *
Ikväll är det alltså returmöte mellan Rangers och Bruins på Garden och en hetlevrad coach vid namn Tortorella säger att hans lag måste bryta sin förlustrad nu.
Det är dock inte särskilt mycket som talar för att de förmår göra det – mer, möjligen, än att det är oklart om Bruins kan ställa Brad Marchand och Dennis Siedenberg på benen.
Gästerna har snabbt fått sin maskin att spinna på de flesta cylindrar medan Rangers fortfarande famlar i något slags försäsongsförvirring.
Så:
Jag räknar med en tredje rak torsk för Rangers – och ett jävla fältslag till match mellan två desperados i Philadelphia i morgon.
* * *
Kommer så tidigt idag att jag hinner gå ner till skoputsarna på Penn Station och få mina dojor polerade.
Nu skiner de som en insjö en molnfri julieftermiddag i Dalarna, så Henke får vara beredd.
Sitter han och stirrar ner i heltäckningsmattan när vi efteråt ställer oss runt honom för kommentarer kommer han att bli bländad!
* * *
Hanson brother Asham har en krånglande ljumske och kan kanske inte spela den här matchen heller.
Det var väl fan.
Om det är någon gång han behövs är det mot Bruins och Milan Lucic.
* * *
Skoputsarna pratar bara spanska så jag förstår inte sammanhanget men hör tydligt att de nämner Fidel Castro, Che Guevara och Hugo Chavez.
Även ordet ”communista” svischar förbi.
Håller de på och planerar revolution i källaren under Garden?
Jag har i så fall full förståelse för det…
* * *
Rangers har bara spelat två matcher, men dörrmannen Simon – själva urtypen för den otålige New York-supportern – tycker redan att Tårtan borde sparkas och halva laget säljas.
– Han har en idiotisk spelidé och spelarna är bums, rasar han när jag kommer vaggande genom lobbyn för taxiresan över till västsidan och Garden.
När jag försöker invända att det är tidigt och att det nog kommer bli bättre när de hunnit spela ihop sig bara viftar han bara avvärjande:
– Dom hade bara tur förra säsongen. Dom är långsamma bums och kommer missa slutspelet.
Only in New York, kids – för att nu citera Cindy Adams och Nice Guy Freddy Virtanen.
* * *
Det är ren The Day After Tomorrow-kyla idag också, men nu är jag i alla fall förberedd. Jag hittar till och med en mössa längst in i garderoben, en riktigt ful en jag tror att jag snodde av Sveriges Radios Daniel Alling under primärvalsracet i permafrostens Iowa i januari 2008, och jag ser följaktligen ut som en medlem i Bröderna Djup när jag trampar in genom pressentrén
Chansen att jag ska kurtisera några birds under kvällen är dock minimal, så det får helt enkelt vara så.
* * *
Brendan Shanahan har stängt av sin förste spelare, Flyers Brayden Schenn i en match, och förklarar varför i en av sina legendariskt stela, krystade videos.
Därmed är NHL verkligen, verkligen tillbaka på riktigt.
* * *
Så vad är Rangers problem då?
Ja, det är inte, som dörr-Simon tycks mena, brist på talang eller avsaknad begåvad taktik eller – som andra försökt påstå – att de inte har backar.
Det handlar, tror jag, om att de inte är samspelta ännu, inte har nödvändig timing, inte hittat den mentala hårdheten från ifjol och inte riktigt påmint sig själva om alla detaljer i systemet ännu.
Det kommer.
Men förmodligen inte redan ikväll.
* * *
And here she is, direkt från den finska vargavintern:
Varpu!
Hon landade på JFK i går och gör comeback som pressläktaren drottning ikväll.
För bloggen är detta en happening av samma dignitet som krigsslutet 1945.
* * *
Nu är det klart, Scott Gomez har skrivit på för San Jose Sharks.
Good for him.
Nu får han ju till och med – relativt – nära hem till Alaska också.
* * *
Jag skickade ett litet mail i riktning MSG i måndags och – jodå, idag har vi betydligt bättre plats på den nya pressläktaren.
Man får inte vara blyg, då kan man bli kvar på tågstationen i Skövde – vad jag nu menar med det; har inte själv en blekaste aning, faktiskt.
* * *
Kung Lundqvist står ikväll igen och traditionellt har han aldrig varit bättre än första matchen efter en mindre lyckad kväll – de få gånger han nu haft såna.
Men så här tidigt en sån här konstig säsong, när de fortfarande försöker skrapa oxideringen av spelarna med både hyvel och citronsyra mellan matcherna, vet jag inte om den sanningen håller.
* * *
En glatt flinande Eken dansar fram till min plats i pressrummet och pockar på uppmärksamhet.
Det visar sig att också han, för första gången, lyckats få loss en säsongsackreditering.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det; den där brickan har ju varit ett exklusivt privilegium för några få utvalda…men för all del, det är skönt att ha pauskaffet säkrat hela säsongen…
* * *
Frustrerande att Senators skickar Lehner till AHL igen. Han är NHL-målvakt, för fan.
* * *
Jag skojar förstås. Eken är en av mina allra bästa vänner och jag är glad för hans skull. Om någon nu inte förstod det.
* * *
Bruins vita bortaställ är nästan lika snyggt som Flyers, men egentligen borde det, har jag länge tyckt, vara hemmalaget som spelar i vitt, så att publiken får se nya färger lite oftare. För ”the casual fan” är risken med det nuvarande upplägget att alla gästande lag bara flyter ihop i ett anonymt vitt kollektiv.
Någon som håller med – eller har invändningar?
* * *
Något – kanske bara ren logik – säger mig att Penguins kommer krossa Leafs i sin hemmapremiär i natt.
* * *
Ser inget direkt värt att blogga om under en pre game-promenad i de så kallade environgerna – om inte en stressad materialare från Boston med famnen full av isoleringstejpsrullar ska räknas – men jag klappar på bägge zamboni-karosserna.
Tycker jag ni kan tänka på om ni ser dem på tv.
* * *
Sorry, Flyers-fans. Inte nog med att Schenn efter Shannys ingripande är avstängd imorrn. Läser just att Hartnell är skadad också. Det är inte happy dags runt Wells Fargo just nu.
* * *
Det är inge dum dag när man twittrar med Leffe Bork om Winnipeg Jets, som av historiska skäl visar sig vara hans lag.
Namn som Taxen Sjöberg, Anders Hedberg, Lill-Pröjsarn, Curre Larsson, Kenta Nilsson, Willy Lindström och härlige doldisen Mats Lindh nämns.
Men jag glömmer att dra upp Bengt Lundholm. Det var en formidabel hockeyspelare det, och han huserade på Manitoba-slätten mellan 1981 och 1985.
* * *
Nä, nu ska jag söka mig mot den nya stolen på pressläktaren.
Hoppas många vill resa med bloggen genom den här kalla natten.
Låt oss toucha base i första pausen.

New Jersey – Philadelphia 3-0 (Slut).
* * *
Tack och bock, jag slapp frysa ihjäl.
Jag hittade en taxi precis utanför pressingången och lät mig brett leende fraktas tillbaka till Manhattan.
Eller…så brett log jag inte. De ruffiga taxichaufförerna i Newark, som ni mött om ni använt transportmedlet i fråga efter att ha när ni flugit in med SAS-kärran från Stockholm, kör bil ungefär som Wayne Simmonds spelar hockey, så man sitter bara på ena skinkan ute the turnpike, övertygad om att ens arma liv kommer att sluta under chassit på en långtradare.
Men – it beats kyla.
* * *
Tredje raka torsken för Flyers alltså – och vilken match det kan bli i Wells Fargo på torsdag.
Det är nämligen Rangers som kommer på besök och risken är ju uppenbar att även de har genomlevt tre förluster vid det laget.
I så fall väntar det desperat slaget om vilken av ärkerivalerna som ska undvika den totala depressionen.
* * *
Så, frågar jag Hanky Tank Tallinder, hur har du haft det under lockouten?
– Som du. Jag följer ju bloggen och vet hur deppig du varit och jag har mått precis likadant, replikerar han.
Såna svar gillar vi här!
* * *
Sharks alltså. 6-1 efter en perre i Edmonton – och rapporterna där uppifrån skvallrar om de ser riktigt svinstarka ut.
Hm, det såg man inte riktigt komma.
* * *
Tedenby vet inte riktigt vad det är för skillnad på hans spel i år och ifjol.
– Men kanske spelar jag lite smartare nu, säger han.
Ja, det är ju precis så det ser ut.
* * *
Wings kunde alltså inte kröna Homers avskedskväll med en seger.
Och i båset stod Babcock och saknade såväl Homer som Lidas.
– Vårt powerplay är uselt. Vi bara passar runt och passar runt och passar runt. När vi hade Holmström och Lidström stod den ene vid kassen och den andre sköt, säger han surt efteråt.
Rätt bra citat – nästan i klass med de Homer själv sprutade ur sig under sin presskonferens.
* * *
Då slår vi igen här för ikväll, tack ni som var med.
Men nu är det tätt på given, så redan kommande natt möts vi igen – i Garden.

En sista transportsträcka till period, under vilken Flyers inte ens försöker, tar slut och det blir 3-0.
Talk at you later – förutsatt, återigen, att jag inte fryser ihjäl på vägen hem.

New Jersey – Philadelphia 3-0 (Period 2)
* * *
Absurd tillställning, detta.
Långa sjok av den här perioden, särskilt under första halvan, är spelet konstant förlagt till Devils zon – och det är en jävla tur för Flyers, för varje hemmalaget kommer upp blir det mål.
Scenariot hinner på grund av en massa utvisningar förändras något på slutet, men ett tag har Devils ynka sex skott mot Bryzgalov – men likafullt tre mål.
Femtioprocentig utdelning alltså.
Rätt hyggligt.
Och extra alarmerande är det för de orange-svarta att de trots puckinnehavet inte skapar nånting.
* * *
Jo, Taggen, givetvis saknar jag Kurt.
Men jag har en känsla av att han bytt namn och är med oss ändå…
* * *
Sitter länge och tänker att Flyers är okaraktäristiskt snälla också, och att man inte ser nånting alls av sandpapperet Hartnell.
Men så ser Clarkson till att proppa Kimmo Timonen och då blir det livat.
Strax efteråt drämmer Wayne Simmonds till och med till Marty – i Jersey likvärdigt med att skända heliga religiösa symboler.
Fortsätter det likadant i tredje kan det bli…intressant.
* * *
Iskall straff av Kovy. Såna som slås mitt under matcherna går nästan aldrig in, tycker jag det känns som. Men ryska snipers vet hur man fäller en björn.
* * *
Det är ”bara” minus sju ute nu – men med ”the wind chill” känns det, menar dom i PA:t som minus sexton.
Kan man måhända få sova över i The Rock?
* * *
– Marty’s better, skanderar Devils-fansen.
Än Bryzgalov?
Jo, det kan man säga…
Fast det här magplasket är inte huvudsakligen hans fel
* * *
Meh, vad håller Capitals på med då? Nu får Calle Johansson sätta ner foten.
Men Toby Orr lever upp till sitt smeknamn med tre assist.
Vackert.
* * *
Ha ha, Ken Campbell, in the house ikväll, på Twitter:
”NU förstår jag varför Flyers erbjöd Shea Weber de där pengarna i somras…”.
* * *
Ja fan, jag hade på känn att Patrick Kane skulle rädda karriär och anseende med en riktig uppryckning i år.
Goa grejor, sån gyllene talang får inte slarvas bort.
* * *
Det är väl att det nån gång varje kväll ska börja hacka på nhl.com.
Fick de som brukade sköta den utmärkta servicen där sparken under lockouten?
* * *
Vi är bara i början och det ska inte behöva hända, tycker man, men om det fortsätter likadant för Flyers kommer de tangera den chockerande säsongen 06-07.
Holmgren MÅSTE få tag i en klassback nånstans, så är det bara.
* * *
David Clarkson ser ut att vara på väg mot en riktigt stor säsong.
Det hade i alla fall inte jag kunnat tippa för några år sedan.
* * *
Om jag inte fryser ihjäl på vägen hem kommer det vad det lider en slutrapport från den här fajten, men jag säger det igen:
Sitt inte uppe och vänta, jag ska som sagt hem först och har sen en del att göra innan den kan författas.

New Jersey – Philadelphia 2-0 (Period 1)
* * *
Vi får se en riktigt försäsongsfäpplig period i Newark. Det är många som inte riktigt verkar veta vad de håller på med – precis som i ett lag som spelar på en berömd ö här i närheten.
Men Devils har alltså skaffat sig tvåmåls
Redan efter en dryg minut står den förträfflige Zajac helt omarkerad vid Flyers-kassen, serveras en retur lika saftig som en sirloin-biff på Smith & Wollensky av Mister Universe och – ding-dong, säsongens första mål i The Rock är ett faktum.
Sedan följer David Clarkson upp med att trycka in en puck i ett powerplay precis i slutet av perioden.
”Makes most of opportunities”, hade meddelande lytt om matchen utspelats på Playstation.
För det lilla som skapas i övrigt är det Flyers som står för, men Marty glänser i hemmakassen.
Det där med att den åldrande legendaren skulle vara trögstartad och seg har uppenbarligen bara varit ett fantasifoster, inte minst hos mig. Det har nog alltid handlat om hur intresserad och motiverad han varit – och efter en lång lockout är mister Broduer het som en solstorm.
* * *
Härligt att höra hela The Rock förenas i ett mäktigt ”Moooooose” när Hedbä som förste man under presentationen av årets Devils-trupp glider ut på isen.
Fast det är ingenting mot jublet när Marty kommer ut – eller när strålkastarna riktas mot ny nye assisterande coachen Scott Stevens.
Shiiit, det dånar verkligen.
* * *
Till tonerna av homeboy Springsteens ”My City of Ruins” visas strax före matchen en video med skakande bilder från orkanen Sandys skövlingar i den här delstaten i höstas.
Och sedan presenteras ungdomar på plats som fått stöd av Devils efter katastrofen.
– We’re Jersey’s team and here we all stand together, säger speakern.
Bra, Devils.
* * *
Det kryllar av scouter lag på pressläktaren, inte minst från lag i västra konferensen. Kan tyckas konstigt eftersom det inte blir några möten mellan öst och väst förrän i finalen. Men det kommer trejdas framöver. Big time.
* * *
Det är dock en annan video på jumbotronen, från fjolårets slutspel, som får The Rock att börja rocka i år.
Jo, precis – den från sjätte konferensfinalen mot Rangers när Henrique avgjorde i sudden.
Det jublas nästan lika mycket som det jublades den kvällen…
* * *
Surt att inte Adam Larsson får spela.
Ett sådant begåvat ungblod, redan igång efter hösten i AHL, skulle ju dominera nu.
* * *
Tänk, den här klubben som var så knölig och komplicerad att ha att göra med förr.
Nu kommer charmiga (nåja…) PR-män för andra säsongen och smäller en säsongsackreditering i skrivbordet.
Man bockar och bugar.
* * *
Fina rapporter från The Joe.
Publiken går bananas när Homer kommer ut för en ceremoniell tekning – och alla Dallas-spelare slår klubborna i isen för att visa respekt.
Man ryser lite, eller hur?
* * *
Flyers står inte mycket högre i kurs än Rangers i The Rock.
Eller som fansen hojtar i en specialkomponerad ramsa:
”Rangers suck – and Flyers swallow!”.
Hm…
* * *
Brian Campbell har åkt på en utvisning i Montreal.
Eftersom det bara hände tre gånger (!) på hela förra säsongen är det värt att rapportera.
Vilken buse.
* * *
Fast Wings får ju kamma till sig, de måste ju vinna för Homer.
* * *
Tedenby ser helt okej ut – och GÖR faktiskt det han ska inom ramarna för spelsystemet.
Däremot har Yayo något halvjobbigt byte.
Men han rycker upp sig nu i andra, det är jag övertygad om.
* * *
Stackars Flyers, nu är det inte kul.
Men dom kan kanske trösta sig med att allt tyder på att lede fi i Rangers kommer att ha lika jobbigt vid samma tid i morgon…
* * *
Lite kaffe nu, det tror jag på.

Strax före jul såg jag Rolling Stones i Prudential Center och minns tydligt att jag tänkte att det förmodligen var enda gången man skulle besöka den här hallen.
Men kors i både tak och golv:
Nu sitter man plötsligt här, på sin gamla eminenta plats på den voluminösa pressläktaren och ska bevittna Devils hemmapremiär mot Flyers.
Tack, Scot Beckenbaugh.
Det var han, den federale medlaren, som till slut drog proppen ur den förstoppning NHL och NHLPA hade stånkat ihop. Man får inte glömma det.
Nu är det bara att hoppas att Marty och Zajac och Yayo är lika inspirerade som Mick Jagger var.
* * *
Idag blev det officiellt:
Homer går i pension.
Han höll för bara någon timme sedan en presskonferens hemma i The Joe i Detroit och den var, precis som väntat, så underhållande att kollegorna nere i pressrummet här i The Rock flera gånger vände sig om och undrade vad fan jag satt och gapskrattade för.
Några citat:
– The Mule, nu är det du som får sitta på planet och lyssna på Hank, inte äta så mycket hela tiden.
– Jag spelade i en kedja med Luc Robitaille ett par år och han tjatade på mig om att jag måste hooka klubbladet. Till slut gjorde jag det. Då höll jag på att bli trejdad. Men jag fick säga till Scotty Bowman att det var Lucs idé och lovade gå tillbaka till rak klubba på en gång
– Jag saknar Nick Lidström. Alla våra bilresor…allt vi pratade om. Eller det kanske mest var jag som pratade. Han var en god lyssnare
– Boyer (materialaren som slipar skridskorna i Detroit)…jag fick aldrig det glid jag ville ha. Eller kanske satt det i mina egna ben…
– Al Sobotka, du är den bäste bläckfisksvingaren i världen. Och jag älskade din barbeque. Ibland körde du zamboni också, så det var ju bra.
Alltsamman levererat på makalös Holmström-engelska, omöjlig att ens tänka på utan att bli glad i själen.
Det lär finnas anledning att återkomma i ämnet framöver, men tills vidare hänvisar jag till sportbladet.se och papperstidningen i morgon, där är det Homer-fest.
* * *
Det är inte bara mördande kallt i The Metropolitan Area idag – det blåser också så förbannat att det under den korta promenaden från Penn Station till The Rock känns som att Kovaltjuk lagt min öron på isen och kört över dem med skridskor några gånger.
Det är nästan så jag överväger att gå in i souvenirbutiken och köpa en Devils-mössa för de sista femtio metrarna till pressingången, men någon måtta får det vara.
Och vadå – det är hockey, det är NHL, det är värt det.
* * *
– Vi vet precis vad vi har att vänta i den här matchen, säger Peter DeBoer till Star-Ledger.
Alltså:
Ett Flyers som har två raka förluster och bara måste vinna ikväll – och som dessutom mycket väl att det var Devils som slog ut dem ur playoff ifjol.
Det är med andra ord en bunt revanschlystna desperados som står för motståndet.
Inget Marty har något emot, tydligen.
– Jag vet precis hur det känns när man ännu inte vunnit efter några matcher i inledningen och det här är bra för oss, man blir pressad, säger han.
* * *
Men får jag inte tag i taxi efteråt kommer jag ångra bittert att jag inte köpte åtminstone en mössa.
Jag hade till och med kunnat sträcka mig till ett Mora IK-emblem i pannan i ett sånt läge, bara jag sluppit Kovys iskalla skenor mot öronen igen.
* * *
Det ser ut som att Scott Gomez snart skriver på för San Jose Sharks.
Ja, där är de vana vid stjärnor som inte levererar.
Nä, det var taskigt. Förlåt. Det kanske kan vara en marknad som passar honom fint, mindre galen än de i New York och Montreal.
* * *
Senast jag satt på den här pressläktaren och såg hockey var 9 juni, när Devils reducerade till 2-3 i Stanley Cup-finalen mot Kings.
Jag minns det som en magisk kväll, när det kändes som att Devs faktiskt skulle kunna trycka tillbaka kungarna från LA – följd av en morgon när det inte var alldeles skönt att stå på JFK och vänta på flighten till La La Land med bara en timmes sömnen innanför västen.
Sen tog allt slut i Staples Center ytterligare ett dygn senare och så var det med det.
* * *
Det är ju fan att Paul Holmgren skickat Lilja till Adirondack. Vi hade planerat rena snusfestivalen idag.
Nu får jag sitta här ensam med min Ettan, utan förståelse från någon.
* * *
De har tidvis haft svårt att fylla den här hallen under vanliga grundseriematcher, men det verkar bli fullsatt och duktigt tryck även här idag.
De har saknat hockey också i Jersey.
* * *
Som en Johan Forslund påpekar i ett tweet – det värsta med att Homer och Lidas gått i pension är att de inte kommer att figurera i HBO:s ”24/7” inför Winter Classic nästa vinter.
Ja, tänk vilket guldmaterial vi går miste om när de inte får filma Homer på det där Redbird III-planet, när han sitter och smyger med svenskt plockgodis…
* * *
Ser mycket fram emot att följa Mattias Tedenby ikväll. Han var tydligen utmärkt i premiären och jag gillar stilen. Han kanske inte alltid gör det han ska inom ramarna för systemet, men har en jävla energi och han är kreativ och det behövs såna också.
* * *
Skandal:
Mark Everson, New York Posts mångårige beat reporter, har helt plötsligt gått i pension och ska fortsättningsvis ägna sig åt att påta i trädgården istället för att bevaka hockey.
Det är som om Big Papa Wennerholm plötsligt skulle ta sin Mats – häpp! ur skolan och börja odla pelargoner med Anrell istället, man vill ju inte ens tänka tanken.
* * *
Grossmans agent borde tipsa Hollywood om sin klient.
Det finns ingen, någonstans, som har ett mer skräckinjagande War Face än Grosse; han skulle lätt kunna spela livsfarlig bad guy i nästa Bond-film.
Att han sedan är hur vänlig och ödmjuk som helst behöver ju ingen veta.
* * *
Eversons frånvaro kompenseras åtminstone lite av att man fortfarande får trängas med den utsände från Star-Ledger. Det är ju Tony Sopranos tidning, den han varje morgon vaggade nerför garageupppfarten – i sin solkiga morgonrock – för att hämta upp.
Alla som jobbar där är ju nånstans idoler.
* * *
Ja, jag inser att jag till och med har saknat det här – att sitta ensam på pressläktaren i Newark och randa på blogg medan organisten övar sina infantila trudelutter där ute i mörkret.
* * *
Jaha, Corey Schneider tillbaka i kassen för Canucks mot Flames imorrn. Karusellen snurrar vidare.
* * *
Kvällar när man befinner sig i hallar där Claude Giroux ska spela ishockey finns det mycket att lita att klaga på, vill jag också ha sagt.
* * *
Historiskt sett har nätet i The Rock inte varit särskilt pålitligt, så jag slänger in den brasklappen – blir det helt slut i rutan beror det inte på mig.
* * *
Ett av hockeyns mest betagande ljud är när materialarna strax för uppvärmningen kommer ut och börjar vräka ut puckar på nyspolad is.
* * *
En sån här kväll saknar man ju klassiker som Konsertpianisten och Fivepoints i kommentatorsspåret.
Och Eric…fortfarande ingen som har någon info om honom? Jag börjar bli alldeles orolig; det är väl inte det där temperamentet som ställt till det för honom på nåt vis?
* * *
Flyers vita bortaställ är bra snygga.
* * *
Varpu kommer inte ikväll heller, men hon har, kan bloggen exklusivt rapportera, återvänt till Nordamerika och gör comeback på Garden i morgon.
Det är ju så man vill dansa en finsk tango mellan bänkraderna här inne.
* * *
Enligt Tom Gulitti, världens bäste Devils-reporter, kan det på grund av någon is-show här i helgen vara sunkig is ikväll.
Det kan ni kanske ha i åtanke innan ni börjar skälla på Mister Universe Bryzgalov när puckarna studsar över hans plockhandske.
* * *
Det här är alltså Devils hemmapremiär, så vi får räkna med långdragna förövningar nu också.
Men snart släpper dom pucken i The Rock också, för första gången den här säsongen.
Det blir ett kalas.
Ny rapport i första paus, som ni vet.

Efter många om och ännu fler men lyckas Wings till slut krångla sig till säsongens två första poäng.
De håller på att tappa bort alltihop i tredje, Jackets får vända och gå upp i 3-2-ledning, men innan slutet slår The Big Three till:
Kapten Zäta gör ett fantastiskt jobb vid sargen, får ut pucken till Kron Wall of Pain som fintar skott och sedan elegant passar Datsyuk, som bara kan lägga in kvitteringen.
Och så avgör Schweiz-Brunner med ett Pavel-inspirerat shownummer under straffavgörandet.
Lättnaden i Hockeytown är förmodligen i paritet med när Obama räddade bilindustrin.
* * *
Jakob Silfverberg finns nu i NHL-rullarna för evigt.
Han gjorde sitt första mål i världens bästa liga i natt.
Bloggen höjer ett imaginärt glas och säger grattis.
* * *
Duby Duby Doo presenterar sig snabbt i västra konferensen och retar upp både Zäta och The Mule grundligt.
Sorry gossar, det där är New York-attityd…
* * *
In med Fasth, Boudreau!
* * *
Den här Quincy…vilken Stu Bickel.
* * *
Jackets ser dock lite bättre ut än väntat. De verkar ha en jädra alla-för-en-power i laget och kanske ändå kan undvika katastrofen alla förväntar sig.
* * *
Nu tar jag och drar igen bloggen för i natt, de får klara sista perren i Calgary utan mig, jag har telefonsamtal och referatskrivande på agendan nu.
Men i morrn korsar jag floden för säsongens första besök i The Rock.
Var med mig då, det blir liveblogg monumentale.

Ja, om inte de som ska ha den dödliga ammunitionen i bössan kan hitta avtryckaren får de med mindre skräckinjagande vapen fälla bytena istället.
Wings går upp i 2-0-ledning – men det är två backar som gör målen, Ian White och debutanten Brian Lashoff.
Men det får väl gå det med.
Cam Atkinson, snabb som en hel Hagelin, soloåker dock in reduceringen innan andraperrens slut, så nu kan det bli en holmgång i sista.
* * *
Man behövde inte vara alltför välutbildad i konsten att läsa läppar för att förstå vad det var för enfaldiga osmakligheter Derek Dorsett skrek åt Kron Wall of Pain när bägge två satt i utvisningsmänniska.
Jag tänker inte återge det, men det satt särskilt illa en dag när presidenten i sitt inauguration-talat så emfatiskt om att kampen för homosexuellas lika värde är en medborgarrättsfråga.
Grottmänniska.
* * *
The Mules förarbete till Whites 2-0-balja inger dock hopp om att också offensiva rödvingar ska börja leverera. Han håller i pucken som var den fäst i klubbladet med SuperGlue innan han i exakt rätt läge slår den perfekta passningen.
* * *
LupusLupus, jag skulle gärna bjuda Zlatans lagkamrater på snus, men det är så sällan de hittas i NHL-lagens omklädningsrum…
* * *
Ryans Johansen i Jackets åker i alla fall på en halv Kron Wall of Pain-propp.
Helt fullbordade är en raritet numer, alla i ligan vet att de ska hålla sig undan när Järfällas finest är på isen.
* * *
Dom spelar, om jag inte hör fel, New Order i Nationwide Arena.
Respekt!
* * *
Njae, Starborg, någon tröja i taket blir det nog inte för Homer. Det är få förunnat – som Lidas. Men han får ta farväl av fansen i The Joe på isen i morgon.
* * *
Ojvoj, Ducks bara kör över Flames. Det är 3-0 efter en halv period i Saddledome.
Är det så att lille Fridolf Boudreau gjort Anaheim till ett bra lag igen?