Red Wings är väldigt mycket bättre än i premiären och skapar rikligt med chanser hela tiden, så karaktären behöver nog Kronwall inte oroa sig över.
Men istället har de blivit lika ineffektiva som eunucker på bordell.
Vad har dom, tre klockrena stolpträffar i ett och samma powerplay – och ett helt
Den bristen på killer-instinkt i avslutningarna, eller om man vill kalla det oturen, är nästan lika oroande som brist på karaktär skulle varit.
Nu står det 0-0 efter första och jag har en krypande känsla av att Jackets snart kontrar in både ett och två mål.
Det är så det brukar gå såna här gånger.
* * *
Bobrovksy är bra i Columbus-kassen också, det ska erkännas.
Som han brukar vara i början av säsongen.
* * *
Jodå, jag hinner se Colton Orrs uppvisning i Toronto på vägen mot Columbus.
Han går alltså upp mot den mer än huvudet högre Jon Scott och ska egentligen ha en chans mot en fajter med den räckvidden, men Colton är starkare, och har större hjärta, än alla andra och sänker jätten med en stenhård högerkrok.
Colton forever!
* * *
Det känns väldigt konstigt, för att inte säga direkt fel, att se Duby Duby Doo Dubinsky i Columbus-tröja.
* * *
Det blir slagsmål rätt omedelbums i Nationwide Arena också.
Tootoo går upp med Jared Boll direkt på första nedsläpp.
Sånt är man inte riktigt van vid att se när Wings spelar, men det var väl just därför de värvade The TooToo Train.
* * *
Fast Freddy Shoestring har berättat att Colton under en nattflygning hem nånstans från nån bortamatch när de båda spelade för Rangers plötsligt krafsade honom på armen och helt out of the blue frågade:
– Vad tror du Per gör just nu?
En sådan genuin kuf är han.
Varför i hela världen han satt och tänkte på någon så i sammanhanget obetydlig som jag en sån gång blev aldrig utrett, men det hade troligen att göra med att jag brukade bjuda hans svenske lagkamrat på snus; det tyckte Colton var oerhört fascinerande.
Men ja, ni förstår ni ju ännu bättre varför han är en Biffen-favorit.
* * *
Men på samma sätt som det känns stolligt att se Duby i fel jersey, lika mycket värmer det mitt gamla tigerhjärta att se Micke Samuelsson hemma i sin Wings-tröja igen.
* * *
Fanimig, det ser ju ut att vara lapp på luckan till och med i Columbus. Då vet man att det är hausse kring hockeyn.
* * *
Man är dock nöjd med sin zapp-iver när man slår över till Ottawa och fem sekunder senare får se Kyle Turris göra 1-0 i PP.
Det gäller att ha känsla för sånt.
* * *
Taggen – Foppas comeback-kväll är inte bara senaste gången jag var i Columbus. Det är enda. Har inte funnits mycket till skäl vare sig förr eller senare. Men jag tyckte om hallen och avvisar inte tanken på ett spontant besök nån gång den här säsongen.
* * *
Domarna är ofta jobbigt petiga i fråga om målvaktsinterference, men när Nick Foligno kör rakt på Jimmy Howard utan minsta ansats till att försöka stanna är det för en gångs skulle inte mycket alls att snacka om, vill jag säga.
* * *
Ja, djohansson, Hörnqvist och Steens lilla tjafs lyckades jag också tajma med zapptummen. Undra vad dom sa, det skulle man vilja veta.
* * *
Corey Hodgson har acklimatiserat sig i Buffalo nu. Där har Kometen skäl att dansa tango vintern lång.
* * *
Nu puttrar det i köket.
Kaffe, folks – guds bästa uppfinning sedan elden.

Det är fortsatt jämnt och bra och kul i Music City, men nu måste jag börja punktmarkera Red Wings.
Ni får väldans gärna fortsätta rapportera från de andra matcherna i kommentatorsspåret.
* * *
Hoppas åtminstone någon sett, och uppskattar, att jag min tekniska enfald till trots lyckats klura ut hur man får tätare radavstånd i den här nya bloggen.
Ser väldigt mycket bättre ut, anser jag.
* * *
Vilken skräll att förövningar inför första matchen i Air Canada Center drar ut på tiden.
De är verkligen rysligt förtjusta i ceremonier i Big Smoke, varenda gammal stöt som nånsin haft det där lövet på skjortbröstet SKA alltid ut på isen och hyllas.
* * *
Järnkaminen Hörnqvist har verkligen lämnat värmen på sedan vistelsen i Europa.
Han jobbar sig ju till feta chanser, och slår lysande passningar, hela tiden.
Bäst i Nashville.
* * *
Nej, Nero, jag har aldrig vågat mig på Fantasy-grejen. Fruktar att jag ska bli helt besatt.
* * *
OK, nu ”åker” jag till Columbus och får, som Kronwall utlovat, svaret på frågan om Wings har karaktär eller inte.

Shit, den här Tarasenko alltså.
Han är ju hetaste – eller åtminstone målfarligaste – rookien sedan Teemu Selänne.
Nytt mål direkt nu mot Preds alltså – och sen en assist.
Dom kan börja rista in namnet i Calder-trofén redan nu.
* * *
Nashville var en av de där små, känsliga marknaderna där effekterna av lockouten skulle bli förödande, men ni ser ju själva.
Det är fullsatta och ramalama i Bridgestone – precis som vanligt.
Och jag längtar dit; det är en rasande rolig hall att se hockey i.
* * *
Det är ju inte bara det att Bengan Hörnqvist bokförts två assist; det har varit riktigt raffinerade mackor han slagit också. Lill-Terminator är på gång.
* * *
Jo, Mister Taggen. Det är just vad jag sitter här och drömmer om. Du känner din bloggare alltför väl.
* * *
Rätt kul match överhuvudtaget det här, är det inte? Men nu börjar det – man vill ju se om det var Sabres eller Leafs som bara hade flyt i första matchen…

Live är såklart allra bäst.
Men jag har längtat intensivt efter även det här:
Lååånga tv-kvällar med NHL i den trådslitna gamla korresoffan.
Man går ju miste om den elektriska stämningen – liksom Gris-Olles vassaste kommentarer – men kommer i gengäld närmare spelet, får höra intervjuer och expertkommentarer och kan skaffa sig överblick.
Enda problemet är ju zapp-sjukan; det är alldeles för lätt hänt att börja hatta mellan matcherna och plötsligt har man inget fokus på någon alls.
Men nu börjar vi med en timme Nashville-St.Louis, tar sen lite Toronto-Buffalo – och från och med halv två er tid ska jag koncentrerar mig på Detroit för att se hur det egentligen är ställt där.
Om man nu inte suget att få se lite Erik Karlsson, Jacke Silfverberg och Alfie blir för stort…
* * *
Var upptagen med högtidligheterna i Washington under dagens tidiga matcher, men han hann i alla fall se några sjok av bataljen på Long Island och även om nu Lightning var på väg tillbaka i tredje blev jag impad av Islanders.
Tavares, Grabner, Okposo, Moulson…det känns som att de tagit ett steg till.
Eller också är det bara, som vanligt, tidigt…
Riktigt kul att Ullabulla Ullström gjorde det mål som till sist visade sig bli avgörande.
* * *
Hur mycket blogg det blir nu under natten får vi se, jag är rätt detroniserad efter de senaste dygnen, men då och då ska jag allt titta in – och kommentatorsspåret står vidöppet.
Så in dä och mosa nu.

NY Rangers – Pittsburgh 3-6 (Slut)
* * *
Ja, titta – vi hann inte mer än blinka så var vi igenom denna frustande urladdning till premiärhelg.
19 matcher har hunnit avgöras och jag vet inte hur det är med er, men jag tycker det känns som jag suttit igenom en regelrätt blitz av hockey.
Omskakande – men satan så härligt.
Jag klarar inte att samla alla tankar så här direkt efter 36 raka timmar med puckar, klubbor, slagskott, plockhandskkonster, , tacklingar, draman och utskåpningar, men några små saker kan man ju konstatera:
Det är fortfarande väldigt rostigt och försäsongsförvirrat på många håll. De äldsta och de yngsta är allra bäst. Målvaktssituationen i Vancouver har blivit strulig på en gång. Många av de som spelat i Europa, eller AHL, under lockouten har en klar fördel av det (till exempel Malkin…jag älskade honom ikväll).. Blackhawks har fått en drömstart. Det kan bli en rolig vinter i Buffalo. Och ja – hockey är alltjämt en makalös sport.
* * *
Vad gäller premiären här på Garden kan man ju konstatera att Rangers kammade till sig något i tredje och i alla fall ögonblicksvis spelade hygglig anfallshockey, men de suger defensivt och har lång, lång väg tillbaka till fjolårsformen.
Problemet är bara att de inte har någon tid alls på sig. En tredje raka torsk på onsdag och det är kanske inte kris, men jävligt bekymmersamt i alla fall.
Att börja en grundserie a 48 omgångar med tre förluster är som att börja en vanlig med sex raka, vill jag påstå.
* * *
Senast Kung Lundqvist blev utbytt utan att vara skadad var i mars 2011 och att det bli det i den match han förmodligen längtat mest efter i hela sin karriär kändes inte skoj.
Men han har inga invändningar mot att Tårtan tog det beslutet.
– Nej, det förstår jag. Det var inte min kväll, puckarna studsade fel redan från start, säger han och rycker uppgivet på axlarna.
För bara några år sedan hade han omöjligen gått att prata med efter en sån händelse.
Men nu sitter han kvar och pratar både länge och väl med oss från Sverige.
Nåt har nog hänt sedan han blev pappa….
* * *
Under måndagen blir jag hemma i korresoffan, yours truly ska följa Obamas inauguration i Washington på förmiddagen, nämligen.
Men vad det lider glider jag nog, via tv:n, in i det fina mötet mellan Islanders och Lightning och sen tror jag vi kan ha en härlig helafton tillsammans.
Tills dess lämnar jag mer utlovade bilder, från en premiärhelg som gick från New York till Boston och tillbaka.

Pens sätter 6-3 i tom kasse.
Så kan det gå.
Mer sen – men det dröjer alltså.

NY Rangers – Pittsburgh 1-4 (Period 2)
* * *
Jag borde väl egentligen ändra rubriken nu.
Det här är ju ingen Big Homecoming.
Det är ett magplask inför öppen ridå, så grovt att de fans som gått och väntat på den här matchen i över att halvår knappt kan tro sina ögon.
Rangers är långa stunder urusla, förödmjukas av ett lugnt och säkert Pittsburgh och blir med all rätt grundligt utbuade av Garden.
Och Henke, som inväntat återkomsten till den här hallen med allra största iver, blir utbytt – utan att en enda gång ha fått höra HEN-RIK-ramsan.
Det här är ju inte hans fel direkt, men han gjorde inget direkt inspirerat intryck och Tårtan kan knappast lastas för att han försöker ruska om sitt förvirrade manskap med Biron.
* * *
Vilken nåd för trötta ögon det är att se Geno Malkin när han får spela ut på det här viset.
Vilken grandios hockeyspelare.
Och nej – det har nog inte direkt skadat att han, till skillnad från så många andra på isen, lirat under lockouten.
* * *
Och oddsen på att Pens går upp i 5-1-ledning direkt i tredje är ju under pengarna tillbaka.
De får spela länge i fem-mot-tre, sedan både Broadway Brad – som gör en sann plattmatch – och Staal lyckats skicka pucken över plexit med några sekunders mellanrum.
* * *
Nåja, Sjiu, jag tabellen förra säsongen vittnade väl om ganska tydligt om att de kunde slå en del hockeylag – medan ett annat, från Quebec-provinsen, host host, inte kunde det.
* * *
Enda ljusglimten i hemmalaget är att man åtminstone emellanåt ser väldigt tydligt vilken klasspelare Rick Nash är.
Klart bäst i Rangers.
Men han kan ju inte göra det själv.
* * *
Eken kommer kaffe som smakade som den röda West Texas-himlen i introt till ”Friday Night Lights”.
Beat that.
* * *
Tack van Basten, var lite orolig för Amirante där.
* * *
Kul att Nilstorp får debutera för Dallas, är det några man verkligen önskar framgång är det de som tar chansen och kommer hit när de hunnit bli till åren.
* * *
Jaså, Avery – vad gör din namne i City of Lights? Vet inte om han skulle göra någon skillnad idag, men jag saknar honom i alla fall.
* * *
Gris-Olle II är namnet och han har ett meddelande till en omdiskuterad back i Rangers laguppställning.
– You’re a disgrace, vrålar han så saliven skvätter.
* * *
Däremot delar jag Elvis86:s uppfattning att Prusten lämnat ett hål efter sig på isen.
* * *
Och man hör Gris-Olle II synnerligen väl, för mellan buropen är det dödstyst i Garden.
* * *
– Nu är det tråkigt, säger Eken.
Den sortens åsikter har jag lovat att aldrig mer ge uttryck för och svarar bestämt:
– Prova med en lockout istället.
* * *
Okej, slutrapport kan dröja idag också, så jag rekommenderar ingen att sitta vaken och vänta.
Att få några citat ur Henke kan liksom ta lite tid en sån här gång…

NY Rangers – Pittsburgh 1-3 (Period 1)
* * *
Ikväll ser det ett tag riktigt hyggligt ut för Rangers – trots att Broadway Brad omedelbart gör som Tårtan sagt att de absolut inte ska göra och tar en dum och kostsam utvisning.
De rör sig bättre, har mer linjer i spelet och ser mycket vassare ut i powerplay, vilket också resulterar i en kvittering – visserligen rätt tursamt, men ändå.
Men sedan kliver Stu Bickel in på scenen igen, blir först bortfintad av Matt Cooke och går i momentet efter bort sig så att Tyler ”Niklas Eriksson” Kennedy kan trycka in returen.
Det är ju det jag säger, blott John Tortorella vet varför han ska spela i det här laget.
Sen får Pens in ytterligare ett mål, som Dan Girardi som en annan Marek Malik styr in på Henke.
Nu behöver hemmalaget ett snabbt mål i andra, annars kan det här rinna iväg rätt snabbt.
Penguins spelar inte precis sin bästa hockey, men de hugger när de får chanser.
* * *
Nyhetsflash:
Det finns en Gris-Olle intill pressläktaren även här i kurvan.
Det har gått ungefär fem-sex minuter. Då brölar han, med samma aggressiva eftertryck som originalet på långsidan:
– Wake up, you idiots!
Garden i sin fulla prakt!
* * *
Mest jubel under lagpresentationen före matchen föräras i, omvänd ordning:
3. Rick Nash.
2. Ryan Callahan.
Och ja, nummer 1:
Kung Henrik Lundqvist.
Det är hans New York, vi andra bara bor här.
* * *
Ja, den här nya pressläktarupplevelsen är helt klart…besynnerlig
Just på vår fattigmansrad finns ingen belysning, så vi sitter i komplett mörker – jag får emellanåt krafsa honom på kavajärmen för att försäkra mig om att Eken verkligen sitter intill mig – och stolarna är så låga att man inte ser närmaste målburen om man inte sträcker på sig.
Men vi har ingen bakom oss, så vi kan stå om det behövs…
Fast jag klagar inte, det är Garden, det vibrerar här inne och vadå, jag brukade stå i Leksand en gång i tiden. Det går det med.
* * *
Var det ingen som upplyst Sutter om att man inte får använda handen i egen zon längre?
Känns som en center kanske borde instrueras särskilt noga om dylik regeländring.
* * *
Två sekunder tar det.
Sen har Hanson Brother Asham presenterat sig på Broadway.
Går inledningsvis sådär, han får duktigt på truten av Glass i början, men han kommer tillbaka och får in några fina Ali-svingar till slut.
* * *
Precis som i TD Garden är det tjommar i kiltar ute på isen under preludierna .
Vad är dealen med det just i år?
* * *
Rob 4, Eken hälsar och tacka för omnämnandet i kommentatorsspåret.
– Jag är glad att vara här också, säger han.
Sen trycker han i sig en kaka.
* * *
En Daniel Rodriguez sjunger nationalsången och möts med upprörda ”What? Where is Amirante?”.
Det undrar jag också. Det har väl inte hänt med något med den gode tupén?
* * *
Tegelhenke, dom buar inte under nationalsången. Dom bara bräker och brölar lite i största allmänhet – helt i enlighet med gamla New York-traditioner.
* * *
Fan, jag ser först nu, när de zoomar in honom, att Henke inte bara har Ingmar Bergmans porträtt målat på hjälmen – precis ovanför stirrar ju självaste Döden från ”Sjunde inseglet”, i pytteliten version, mot oss också.
Ha ha ha, undrar hur många i den här ligan som är medvetna om DEN brutala provokationen.
* * *
Det är ingen love lost mellan de här spelarna heller, trots att de nyss satt tillsammans vid förhandlingsbord och skällde på Bettman tillsammans.
* * *
Personligen tror jag att Bergman nånstans hade gillat tanken på att vara porträttad på en hockeymask – och det väldigt mycket, till och med.
* * *
Eken är och hämtar kaffe.
Visst blir man glad?

Ja, det var kul och så i Boston igår. Premiär och allt. Dofterna och ljuden av hockey igen. Och förnämligt tryck i kommentatorsspåret, mitt i den svenska januarinatten.
Men det är ikväll säsongen egentligen börjar på riktigt i den här bloggen.
För nu är den hemma igen. Nu är den på Garden. Nu hälsas den för första gången sedan 23 maj välkommen med den odödliga frasen ”Ladies and gentlemen, welcome to Madison Square Garden – The Woooorld’s Most Famous Arena”.
Så som ni tyckte jag verkade peppad i Beantown – i afton går alla säkringar.
Välkommen hit, hoppas många vill vara med och.
* * *
Angenäm tågresa ner genom New England under förmiddagen, i förträffligt solsken och med betagande platser som Providence och New Haven utanför fönstren..
Men allra bäst:
Man kommer ju direkt till Gardens källare, behöver bara gå några trappor och står sen vid den pressentrén.
Så ska det alltid vara när man är ute och reser.
* * *
Pittsburgh Penguins är alltså i stan – och Rangers måste skicka hem dem med noll poäng (eller en, det kan ju kvitta). Eljest har favoriterna två raka förluster och lever plötsligt under stress och press och måste-situationer efter två omgångar.
Men i så fall krävs en insats av helt annan kaliber än igår, det är då säkert. Penguins är som bekant inte att leka med och de kan rimligen spela mer avslappnat än hemmalaget.
* * *
Boston Globe, som alltid ska läsa när man får chansen, skriver idag om hur det luktar i en hockeytrunk.
Som en inte helt angenäm blandning av svett, mögel, torkat blod och något annat odefinierbart nära besläktat med genomsnittliga spyor, kommer man fram till.
Den sortens artiklar ser man alldeles för sällan!
* * *
Fas två i totalrenoveringen av the woooorld’s most famous arena har hunnit genomföras sedan senast – ytterligare en återstår – och vår kära gamla pressläktare högt ovanför spelarbåsen, den mögliga och vinda där man upplevt så många oförglömliga stunder de senaste sju åren, är riven.
Istället flyttas mediaskocken nu till en kurva, snett ovanför bortabåset – och vi i det internationella b-laget sitter på en väldigt underlig bänkrad där man får sträcka sig ganska betänkligt för att se hela isen.
Det kommer kanske ta lite tid att vänja sig vid, om man säger så.
Men värst av allt:
Jag är från och med nu helt avskuren från Gris-Olle – och därmed från en ovärderlig källa till bloggstoff.
Det är ju så man vill fälla en tår.
Men Eken, som sitter på barstolen intill, får väl jabba upp svadan lite, för att kompensera.
* * *
Hanson Brother Aarron Asham debuterar i Rangers idag, mot sitt gamla lag – och Tårtan får på sin pre-game-presskonferensen om han inte är rädd att nyförvärvet, inte direkt känd som någon morsgris, kommer dra på sig utvisningar laget inte har råd med.
– Jag förväntar mig inte att han ska vara någon ängel. Han måste får vara sig själv, morrar Blueshirts-coachen.
Lovande information för oss som, även om vi ibland inte vill erkänna det, gillar när adrenalinet börjar pumpa på allvar.
* * *
I övrigt finns det inget att klaga på vad gäller upprustningen av hallen.
Det sista av det där östeuropeiskt slitna och sunkiga håller på att försvinna och Garden tar sakta formen av en modern, flashig 2000-talsarena, som det ju ändå anstår ett dylikt center of the universe.
* * *
En utsänd från västra Pennsylvania här i det tillbörligt premiärknakade pressrummet ett par timmar före första nedsläpp ser ut precis som Evert Ljusberg.
Hade man inte riktigt väntat sig.
* * *
Asham, förresten, måste vara rysligt förtjust i Atlantic-divisionen.
Han har spelat i samtliga lag – först Islanders, sedan i tur och ordning Devils, Flyers, Penguins och nu alltså Rangers.
Finns det exempel på något liknande i historien?
* * *
Jag är alltid nervöst för att slikt inte ska fungera, så när säsongsackreditering – med bild på boxarnäsa och dubbelhakor och allt – ligger och väntar i pressentrén redan inför denna första match blir jag så glad att jag får lust att dansa i en yster fars på Göta Lejon i Stockholm.
Allt är grönt, hela säsongen – och en biff kan inte vara mer happy.
* * *
Riktigt som det ska blir det inte i pressrummet, denna eftermiddag förstås svårt distraherat av den pågående konferensfinalen i NFL mellan Atlanta och San Francisco, förrän den charmigt blaserade och briljant cyniska Dave Lozo från nhl.com kliver in genom dörren.
Är det någon hockeyskribent ni ska följa på twitter för underhållning är det han – @DaveLozo
* * *
Vokoun gör sin debut för Penguins ikväll – ett drag av Bylsma som indikerar att han och Flower verkligen ska dela på bördan hela säsongen.
Rangers fortsätter dock med han som gjorde sig skyldig till grovt rån när han mötte David Krejci igår.
* * *
Håller på att glömma att knyta premiärslipsen runt halsen.
Den ligger i dataväskan, eftersom det känns fel att åka tåg med slips en söndagsförmiddag. och först så här vid halv sex inser jag att jag håller på att gå på hemmapremiär utan slips.
Huh, det hade varit som att gå på stan utan byxor.
* * *
En match är överstökad, nu kan Crosbys urladdning – den han tålmodigt väntat på ända sedan hjärnskakningen, i princip – komma.
Jag bara varnar.
* * *
Kommentatorsspårsveteranen, tillika Sabres-fanatikern, Kometen kan få sin bästa vinter på länge.
Jaja, som alla andra måste jag förstås pliktskyldigt slänga in reservationen om att man inte ska dra för stora växlar på en match, men visst såg Sabres MYCKET bättre ut idag än förra året?
* * *
Varje söndag har Stever Serby en stor fråga-svar-intervju med en lokal idrottsprofil i New York och Post och det brukar mest vara baseboll- och fotbollsspelare, men senaste veckorna har hockeyn fått ta lite plats och idag är det självaste Calle Hagelin som blir grillad.
På frågan ”Three dinner guests” svarar han:
– Elvis, Einstein och Steve Jobs.
Elvis! Nu steg Hagge Hags sannerligen i aktning.
Det framgår också att svensken är polare med Yankees-pitchern Joba Chamberlain.
Coolt.
* * *
Är det apropå kommentatorsspårsveteraner någon som har info om var den hetlevrade ”Eric” har tagit vägen?
Säg inte att jag förlorat honom och Gris-Olle på samma gång, det vore ju helt outhärdligt.
* * *
Einstein skulle verkligen passa bra vid Hagges middagsbord. Om inte annat skulle han ju kunna förklara det ogenomtänkta i att ta en utvisning 19 sekunder in i en säsongspremiär…häpp!
* * *
Räkna med långa preludier inför den här matchen.
Är det några som kan hålla på och mölja (Borlänge-uttryck; ni får försöka förstå…) under en hemmapremiär efter en lockout är det Rangers.
* * *
Pens har, med all rätt, respekt för Rick Nash.
– Han är en toppspelare i den här ligan, varnar Pascal Dupuis.
Men lägger, hoppfullt, till:
– Men han är ny och kanske är hans tajming med lagkamraterna inte där ännu.
Nej, ska man döma av igår kväll så…
* * *
Spännande rykte efter den nästan chockerande genomklappningen i St. Louis igår:
Red Wings tänker försöka stjäla PK Subban, restricted free agent, av Montreal genom att erbjuda honom 30 miljoner dollar för sex år.
Now, THAT skulle rita om förutsättningarna en smula.
* * *
Eken gör entré i pressrummet och kommer omedelbart fram och frågar:
– Hinner jag äta innan vi går till nya pressläktaren?
Det är hockeysäsong igen.
* * *
Bickel får fortsätta, som back. Han måste ha komprometterande bilder på den annars så otålige coachen.
* * *
Varpu får vi däremot vänta på. Hon är on route från Finland, säger senaste rapporten. Nu är det day-to-day och med lite tur har vi henne här på onsdag, mot Bruins. I så fall ska jag göra vågen i presskurvan.
* * *
Eventuella läsare med Atlanta-fäbless får ursäkta, men jag är gammalt Joe Montana-fan och gläds mycket åt att San Francisco 49ers är tillbaka i Super Bowl.
* * *
Inget amerikanskt lag, med möjligt undantag för Flyers, kommer resande med större pressuppbåd än Penguins.
Det vittnar om stort intresse back home, antar jag.
* * *
Eken har plötsligt blivit krullhårig.
– Ja, jag klippte mig och så kom det ut så här, säger han bekymrat.
Det hände mig också – när jag var tolv. Och då sa dom att det berodde på att jag var i puberteten.
Det är väl inte Eken, är han?
* * *
Lite ryste jag när Loui Eriksson – Loui Loui i en trängre bloggkrets – över telefon igår kväll berättade om hur läcker det kändes att spela i samma kedja som en ungdomsidol som Jaromir Jagr.
Och vilken uppvisning Mister MVP hade i American Airlines.
Glädje.
* * *
Nu har Eken, denne showman, bränt sig på tungan på kaffet.
Det torde bero på att han har så vass tunga.
* * *
Dan Boyle, slår det mig bara helt plötsligt. Det kommer hända något spektakulärt kring honom den här matchen.
* * *
Okej, nu är det så mycket nytt som måste ordnas att jag tar och fyrar av det här introt redan nu.
Är ni laddade?
Bloggen är rungande, brakande, frustande superladdad.
Vi hörs i paus nummer ett.

Han har varit så tillmötesgående och mysig under campen att man nästan blivit orolig.
Men ikväll var Tortorella-Tårtan, inte direkt nöjd med lagets insats i TD Garden, sig själv igen.
– ”Hags” tar en korkad utvisning i början och sen en till här i slutet och Boyle snackar sig till sin två-plus-tvåa. Han ska hålla sina goddamned mouth stängd, fräste han under en kort presskonferens i den smala korridoren utanför omklädningsrummen.
Sedan var det någon som undrade vad han tyckte om Henke, men då hade PR-bossen en halv sekund innan sagt att frågestunden var över och Rangers-coachen bara viftade avvärjande.
– Det är för sent, vi har slutat, hette det och så försvann han in i environger igen.
Tårtan är tillbaka!
* * *
En väldigt lång och väldigt exalterande dag och kväll går mott sitt slut och jag ber nog nu att få hänvisa till sportbladet.se.
Där har jag krönikor och referat och allsköns citat om exempelvis Henkes sjuka räddning, Detroits sämsta premiär på decennier, gamlingarna Jagrs och Selännes braksuccé, rookie-trion Tarasenkos, Huberdeaus och Granlunds underbara natt, Lindbäcks första match som förstekeeper i Tampa och så vidare.
Kolla verkligen där.
Nu ska jag sova några timmar och sedan ta tåget tillbaka till Penn Station och trampa rakt upp till pressentrén för säsongens första fest hemma på Garden.
Tanken var att jag skulle lämna er med några bilder från det här dygnet, men det tar för lång tid att ladda upp på hotellets nät, så vi tar det imorrn, i ett specialinlägg.
Tack för i natt, det var FRUKTANSVÄRT roligt att få göra det här igen.