Ett rykte säger att Parise nu är klar för Blackhawks – ett annat att både han och Suter skrivit på för Wings.
Men allt som är helt klart är att Blues gjort klart med Woywitka…
Jag skulle dock rekommendera er att hålla ställningarna.
Snart smäller det.

Vi får fortsatta vänta på beskeden från Suter och Parise och – kanske – Rick Nash, verkar det som.
Och innan de bestämt sig för vad de ska spela blir det nog lite stiltje.
Men sedan kan det bli åka av igen. En hel drös lag måste ju avvakta vad som händer – och när det visat sig att de gjort det förgäves måste plan B sättas i verket.
Tills dess kan vi ju ta och kommentera lite av det som redan hunnit hända:
•Micke Samuelsson tillbaka till Detroit.
– Fan så kul, säger jag. Samme hör hemma i Motown – och har saknats i andrakedjan sedan han försvann. Kommer med sin högerfattning att bli en viktig komponent i ett powerplay som
•Monstret Gustavsson till Detroit.
– Big skräll, och lika rolig den. Med Jim ”Systembolaget” Bedard som sin goalie-coach tror jag att Jonas kan komma till sin rätt på ett annat sätt än i Detroit.
•Sami Salo till Tampa, Jason Garrison till Vancouver.
– Kommer att kännas lite underligt att se Salo i ny tröja, men Garrison, NHL:s kanske mest underskattade back, kommer bli ett lyft för Canucks. Han skjuter ännu bättre – och är skadad betydligt mer sällan…
•Marty och Hedbä tillbaka som målvaktstandem i New Jersey. I två år till.
– Lou inser att ålder bara är ett nummer och resignar ligans äldsta keeper-duo. Enastående, tycker jag. Ingen har gett bloggen mer material än Hedbä den senaste säsongen.
•Jordin Tootoo till Red Wings
–Wings behöver lite mer elakhet och The Tootoo Train
•Asahm från Penguins till Rangers, Brandon Prust från Rangers till Montreal.
– Ingen helt lyckad trade för Blåskjortorna. Prusten är en av ligans populäraste killar. Det är inte Asham. Men vi gratulerar ju Brandon till alla stålar han får av Habs – och hoppas att Asahams Hanson Brother-stil ändå ska komma att falla Gris-Olle & co i smaken.
* * *
Apropå Habs surrar rykten nu på dagen om att Jagr helst vill spela just där.
Det vore nåt.
* * *
Och apropå Rangers:
Ducks vill ha Derek Stepan för Bobby Ryan, men Sather säger nej. Det förstår jag inte alls. Stepan var blekare än albyl under playoff.
Nu ser det istället ut som att Ryan kan hamna i Buffalo.
* * *
Stay tuned, snart börjar det röra på sig igen.
 
 

Jaja, FÖRLÅT!
Det blev ett mycket längre uppehåll i den här bloggen än det var tänkt.
Men först var jag faktiskt alldeles slut efter NHL Awards och orkade inte ens logga in på ett par dagar.
Sen kom jag hem till Sverige och hade ingen uppkoppling hemma hos lilla mamma – och blev dessutom oerhört upptagen med såväl rockfestival som glittret i kullornas ögon; en distraktion av guds nåde.
Men nu sitter jag hemma hos Bullen på Hagalund, med det mest eminenta nät, och ska följa dag två i Free Agency-racet – och innan kvällen är slut kommer utlovade Biffen Awards också,
Innan dess ska vi dock ha de kittlande svaren på frågan var Zach Parise respektive Ryan Suter – marknadens två tyngsta pjäser –  hamnar.
Det ska komma under måndagen är det sagt – och man kan undra vad Red Wings tänker göra om de inte lyckas bärga Suter.
Häng med, jag tittar in här då och då,
 
 

Ojvoj!
Vilken historisk svensk kväll.
Henke fick Vezina,  Entourage-Karlsson  fick Norris,  Calderskog fick Calder och Alfie fick King Clancy.
Något större har vi aldrig varit med om i de här sammanhangen.
* * *
Däremot blev det inte mycket till  liveblogg. Ber om ursäkt för det, men det blev ett väldigt race mot deadline hemma i Sverige och jag fick till slut sitta här och, som Uffe Bodin på Hockeysverige.se uttryckte det, kaskadskriva.
Sorry, blir så ibland.
* * *
Henkes ”fuck” hörde vi aldrig.
De har ju några sekunders fördröjning i sändningarna här borta, så NHL Network hann bleepa bort den redan klassiska svordomen från världens bäste målis.
– Jag skulle andas ut och så bara kom det, säger han med ett lätt generat leende efteråt.
Så kan det gå när man kläcker ur sig uttryck man kommer att få höra om resten av karriären…
* * *
Jag tyckte några av Shanahan-skämten var väldigt roliga, men själv såg han inte så road ut…
* * *
Ett Erik Karlsson hat trick ser ut så här:
Först skriver man nytt kontrakt, sedan vinner man Norris Trophy – och så åker man hem och gifter sig.
Det är, förstås, Uffe Bodin som myntar uttrycket.
* * *
Att se Henke när han sitter på intervjupodiet och mellan svaren bara tittar på sin trofé är en rätt vacker upplevelse.
Det fullkomligen lyser i ögonen på mannen…
* * *
Om jag inte hatade Nickelback tidigare, så gör jag det med a vengeance när de plötsligt kommer ut och ska spela en skitlåt TILL just som tåspetsarna når deadline och Vezina inte hunnit delas ut ännu.
Må dom…nej, nu höll jag på att göra en Popsicle, men så sura ska vi inte vara en sån här stor kväll.
* * *
Det gnistrar till i de lundqvistska – liksom de karlssonska – ögonen även när de får frågor om hur det här ska firas.
Vi har The Hangover 3 på lut här i natt, det är ett som är säkert….
* * *
Jag hoppas verkligen att de sista tvivlarna som fortfarande tjatar om att det bara är svensk media som hajpar Kung Henrik tystnar åtminstone lite nu.
Vezina Trophy får man bara om man är – bäst.
* * *
Nu ska jag också gå ut och fira – en så här kväll förtjänar ytterligare ett tungt uppvaknande, eller hur?
Därmed är säsongen för bloggen slut.
Nästan.
Men det viktigaste återstår ju:
Biffen Awards.
Kommer om några dagar och då hoppas jag vi hörs igen.
Tack, alla.

Vezina till Lundqvist!

Calder till Landeskog!
Håller på att arta sig till SOME night det här…

En väldigt tagen Erik Karlsson kommer till intervjurummet  vägg i vägg med presscentrat.
Lika glad han är över att ha vunnit sin Norris, lika besviken är han helt i onödan över sitt framträdande på scenen.
– Det här är en helt ny situation för mig, jag hade inte riktigt förstått vad som händer på en sån här tillställning och känner mig lite frustrerad över att jag blev så nervös och inte kunde vara mig själv, säger han med darr på rösten.
Ah, det var väl ingen fara.
En ny svensk har blivit till världens bäste back och det är hur stort som helst.

Ken Hitchcock, som klätt upp sig avsevärt sedan igår och nästan ser helt representabe ut, får Jack Adams.
Välförtjänt, det också.
Fast jag hade velat höra Tårtan prata…

Ted Lindsay till Malkin.
Som väntat.
Han kommer få Hart också, det känns nästan som kvällens mest givna.

Norris till Erik Karlsson!
Kul.
Vi har en ny – liten – storback!
* * *
Fint att Lidas får en liten hyllning innan Matthew Perry tillkännager Norris Trophy-vinnaren också.
Välförtjänt, för att uttrycka det milt.