New Jersey – LA Kings 1-0 (Period 1)
* * *
Ojvoj!
Vilken fantastisk period.
Hela finalseriens KLART bästa.
Det händer ju mer bara under de tio första än det gjorde i de två första matcherna tillsammans.
Först har ett explosivt, nästan ursinnigt Kings övertaget och skapar en handfull riktigt avancerade chanser, men Devils står hela tiden upp bra och efter ledningsmålet tar de över och spelar fenomenal hockey, med en forechecking Springsteen skulle kunna skriva lokala hymner om.
Fortsätter det likadant är vi in for a ride ikväll,
* * *
Vilken härlig tavla av Quick när han före målet går ut och ska vispa bort pucken bakom kassen.
Att jämför honom med Marty i de situationerna är som att jämföra Jokkmokks-Jocke med Mozart.
* * *
Stämningen i The Rock följer matchutvecklingen.
Fört är den nervös och, tidvis, skräckslagen.
Men efter målet börjar det rocka här som det inte gjort sedan Henrique avgjorde mot Rangers.
* * *
Parise är det som utnyttjar Quicks tavla.
Sa jag inte något om honom?
* * *
Justin Williams tur har då förångats som morgondaggen i mojave-öknen för länge sen.
Han sätter ÄNNU en puck i stolpen under första fem.
* * *
En mycket egendomlig företeelse i The Rock under den här finalen:
Efter värmningen, när spolningen är klar, sänker de belysningen och låter organisten spela några oerhört dystra, Wagner-liknande sviter.
Det blir inte feststämning direkt.
Man sitter snarare och väntar på att de ska bära ut en kista och mana oss visa respekt för någon local hero som gått bort.
Hallå?
* * *
Vilt första byte av Kings – det är inte långtifrån att kapten Brun sätter ettan när han skär in framför Marty.
Ojvoj.
* * *
På sätet intill på pressläktaren ikväll, enligt namntaggen på skrivbordet:
NHL Goal Judge.
Såvida det inte finns någon publikation med det fantasifulla namnet – och något smala inriktningen – har jag nåt slags måldomare bredvid dig.
Räkna alltså med att jag är med och påverkar de kniviga situationerna.
* * *
Och PP-mål av Devils! Det var det första på sexton försök i den här serien.
* * *
Situationen när Marty är mitt ute i Devils-zonen och Doughty försöker lobba in ett mål kunde ha blivit en av tidernas finalklassiker.
* * *
Devils-fansen, som fick stå ut med att se Staples Center hånas med karaktärerna från Jersey Shore,  hämnas med egna cut-out-huvuden på Kings kortsida under värmningen.
Dessvärre ser jag inte vilka de föreställer, men det handlar rimligtvis om några särskilt fåniga Hollywood-töntar.
Återkommer i ärendet.
* * *
Där hängde jag inte med, Bubbe. Formulera gärna om frågan…
* * *
Har aldrig förstått varför fans buar ut domarna redan när de kommer ut på isen, innan matchen börjat.
De borde smörjas med lite jubel så de blir snälla och medgörliga.
* * *
Frallan, det är inget mysterium. Hedbä tänkte ursprungligen bo på samma adress som förra året, men bestämde sig till sist för att flytta in med ungtupparna. Konstigare var det inte med det.
* * *
Matthew Perry är här ikväll också. Han åker överkontinenten som en hel…ja, bloggare.
* * *
Som någon skriver på twitter:
Synd för Justin Williams att det inte finns någon Los Angeles Post.
Han skulle bli en framgångsrik medarbetare där.
* * *
Tage och Melker är fina namn på katter, van Basten-knäet. Själv hade jag en som hette Dylan en gång. Skulle jag till äventyrs få en till nån gång ska den heta Henrik Zetterberg.
* * *
Varför är det Patrik Elias som åker på skador hela tiden?
* * *
Moralisk super-boost för fansen i The Rock:
Claude Lemieux, den gamle sjörövaren, är på läktaren och zoomas in i jumbon.
What’s next, Scott Stevens?
Då blir Kings-spelarna lite kissnödiga, tror jag.
* * *
Eric, det FÖREKOMMER ingen trap här!
Det är med sin brutala forechecking Devils gör det svinsvårt för sina motståndare.
* * *
Mitchell har verkligen börjat ta de lögligaste utvisningar…
* * *
NHL:s måldomare har fortfarande inte synts till.
Vi tackar för svängrummet.
* * *
Nu är, det första gången i den här serien, så man måste gå och pusta lite.
Såna här urladdningar tar på krafterna.
Men med lite kaffe, lite snus och ren Jersey-luft i lungorna är vi snart tillbaka.

Som Daft Punk sjöng i Staples Center i onsdags:
One More Time.
En gång till sätter vi oss i en sjudande, elektrisk hall för att se om hockeysäsongen 2011-2012 når sitt yttersta klimax.
Upplägget är detsamma som i onsdags – fast på jättekontinentens andra kust.
Bucklan är i hallen.
Champagneflaskorna ligger på kylning.
Nånstans väntar förtryckta mästerskapskepor och t-shirts på bjässarna från La La Land.
Och det går en stöt av eufori och upphetsning genom ett hockeyhjärta.
Ingenting är som finaler när allt kan avgöras.
Ingenting.
Ni där hemma har lite annat än tänka på i er EM-feber och många av er rycker på axlarna åt de här två finallagen, visst, jag vet.
Men ändå.
Just i natt, just när det är lördag och glittret från planetens mest magiska buckla kan blända , tycker jag ni ska vara med mig i natten och ställa till med samma slags kommentatorsspårsfest som vi hade i början av playoff.
Alright?
* * *
Ställer till med en pinsam liten scen på bussen från Manhattan till sunny Newark denna fuktiga morgon.
Chauffören kör nämligen som en biltjuv och precis när han Fittipaldi-rushat oss upp ur Lincoln Tunnel tycker jag det ser ut som att vi ska krocka med en annan buss som tänker byta fil.
Så jag utbrister plötsligt, med den panik som helt naturligt ansätter den som tror att han ska dö inom några ögonblick:
– Hey!!!
Ingen annan har dock sett något och olyckan inträffar aldrig, så resten av resan riktas både roade och nervösa blickar mot Bjuppe Biff.
Hm.
* * *
Från Jersey-hållet kommer nu alla citat som SKA komma i det här läget:
– Någon gång kommer någon att vända 0-3-underläge igen, så varför inte vi? Det är inte omöjligt.
– Det är dom som har pressen på sig.
– Vi har momentum efter segern i fjärde matchen.
– För dom är det här otäckt, dom vill absolut inte ha en till match. Då vet att dom plötsligt måste vinna.
– Vi har sått ett litet frö av tvivel hos dem.
– De är nog lite rädda nu.
Allt det är, eller låter, sant.
Det är bara det att spelarna i Canucks, Blues och Coyotes redan sjungit samma sång tidigare under det här slutspelet.
Och då visade det sig inte betyda nånting.
* * *
Jag ber att få önska alla Happy Farmer’s Day.
I Kanada ska den snart firas, får vi veta när Darryl Sutter under sitt förmiddagsmöte med media får frågan om det inte känns som det var alldeles nyss hans slogs för att överhuvudtaget ta sig till playoff.
– Ja, herregud, tiden går. Snart är det ju Farmer’s Day i Kanada, säger han.
När häpna new yorkers – som verkligen inte firar några bondedagar –  frågar vad DET är för nåt svarar han:
– En stor picknick med kylväskor och sånt. Jag vet inte om ni vet vad det är.
Ett fantastiskt ögonblick i all sin enkelhet och jag säger det igen:
Happy Farmer’s Day!
* * *
Hedbäs skägg börjar bli så episkt att han skulle kunna vara med i en sequel till Ben & Gunnar om Rheborg eller Gustafsson inte kan/vill.
Och det är han lite mallig över.
– Ja, jag var väldigt sen med att få riktig skäggväxt så det här känns bra, säger han och kliar sig stolt om sin grottmansartade haka.
Sen skäggväxt, syndaflodsliknande eftersvettningar, oviljan att skydda sig med modern utrustning som förhindrar att skotten som ska motas gör ont… The Moose är ett fysiologiskt mysterium.
* * *
Kings talk the talk, dom också.
Framförallt försöker påstå att de inte alls hämtar extra självförtroende ur sin unika bortasvit inför nattens clash i The Rock.
– De enda gånger vi tänker på, eller pratar om, att vi vunnit alla bortamatcher i slutspelet är när ni i media tar upp ämnet, säger till exempel kapten Brown.
Snicksnack.
Det är såklart ett mördande psykologiskt övertag en sån här gång – och de pumpar i sig vetskapen med samma iver som de dricker Gatorade.
* * *
Under sextimmarsflighten från Los Angeles i torsdags – när inget annat än en ledig kväll väntade hemma i New York – visade det sig att det kan vara rätt underhållande att dricka mycket vin ihop med medarbetare på kanadensiska CBC:s hockeyredaktion…
* * *
Rob Scuderi, en stor Bjuppe-favorit, får frågan varför han och ungblodet Drew Dougthy passar så bra som backpar.
– Well, säger han, Doughty har en massa talang och det har inte jag och det verkar vara ett bra recept.
Lysande svar.
* * *
Kocken i medialoungen andas ut.
Han har just fått veta att Eken är på bröllopsfest hemma i Gävle och gör slut på krubbet där istället.
Det är gästrikelegendaren Sasse Sandström som gift sig och bloggen ber härmed att få gratulera och önska all lycka.
* * *
Det var inte bara ni filurer som läser den här bloggen som såg den, eh,  yppiga damen bakom Devils bås i Staples Center häromdagen.
DeBoer noterade, han också,.
– Och, säger han med ett milt leende på en av alla otaliga presskonferenser, att jag ändå kunde koncentrera mig helt på mitt jobb bevisar att vi är fokuserade i den här organisten…
* * *
Helt borta är vi inte med fotbollen här heller, faktiskt. ESPN visar alla matcher och jag har suttit här i pressrummet i The Rock och sett båda matcherna med nyfikna amerikanska kollegor.
Några av de tycker fortfarande att det är konstigt att man får nicka, men alla var glada för Danmarks skull.
 * * *
Grin-Kurt. Kom hit och säg åt Marty att han ska ställa upp på bilder, och prata med mig, så ordnar vi det.
Tills dess får du nöja dig med  hans ruttna gamla pungskydd.
* * *  
Hanky Tank Tallinder är torr som kalifornisk ökensand i pannan när han efter morgonvärmningen kommer ut i kostym i omklädningsrummet och pratar med bloggen.
Plötsligt har han inga hedbergska eftersvettningar alls.
– Nej, här har jag mer rutin. Det är bara på bortaplan det blir så, lyder förklaringen.
Vad mycket det är man inte förstår, ändå.
* * *
Tyskarnas seger över Portugal möttes dock med surt muttrande bland de nordamerikanska hockeyskribenterna.
* * *
Istället för Eken har vi T-Pain, tv-fotograf som emellanåt frifräser för Viasat, på plats.
Då kan jag inte låta bli att påminna om den här underhållande lilla bilden från Vancouver ifjol, som han förevigade när herr Biff blev tolv igen:
 
* * *
Visst, Devils HAR förstås fått mer självförtroende av segern i onsdags – och kanske till och med hittat nyckeln till Kings spel.
Samtidigt tror jag att Jeremy Roenick har rätt när han säger att Kings i förra matchen lutade sig tillbaka och hoppades att det skulle hända istället för att gå ut och se till att det hände – och att det blir annat om de hittar sig själva och spelar för att vinna ikväll.
* * *
Skakande uppgifter:
Svenskhuset i Jersey City är i upplösning.
Eftersom de – host, host – tydligen inte trodde att de skulle spela hockey så här länge skrev merparten av de blågula hyresgästerna bara kontrakt till början av juni, så nu har såna som Yayo Josefson, Youngblood Adam Larsson och Teddy Tedenby fått flytta till hotell.
Kvar är bara Hedbä.
För att han förstod att det skulle bli final?
– Nä, jag flyttade in två veckor senare än de andra. Så det blev så här, säger han.
Synd på en bra story annars.
* * *
Från och med ikväll är Janne Bengtsson från Svenskan in the house också.
Så nu gör dom fan bäst i att få ordning på nätet i det här bygget!
* * *
Man ser någon enstaka Kings-jersey i vimlet på den förfest som börjar rulla på plazan utanför The Rock redan tre timmar före matchstart, men många är de inte.
Så vinner Kings ikväll blir det i sanning ingen folkfest på läktarna.
Men jag är van, inte sedan Anaheim högg Ottawa i Game 5 2007 har någon Stanley Cup-mästare korats på hemmais.
* * *
Det känns som att Parise, rätt så ”tyst” hittills, kommer att göra sin stora finalmatch ikväll.
* * *
Åker hiss med fyra cheerleaders under eftermiddagen.
Och mer finns det inte att berätta om det.
* * *
Det borde vara dags för Dustin Brown att göra ett finalframträdande också, men honom har Devils neutraliserat väldigt väl.
* * *
Tjattret i pressrummet så här två en och en halv timme före första nedsläpp handlar bara om hur folk ska ta sig till LA imorrn igen, vilka regler som gäller för avbeställningar av rum på Marriott och om det inte går lika bra att anlända på måndag förmiddag (jo, det är definitivt en idé…).
* * *
Drar Gionta i matchavgörarlotteriet.
DET känns om hetaste jackpot-möjligheten hittills.
Go, Stephen, go.
* * *
Okej Kometen, svart i grunden och så en ljusbrun, glittrig kavaj – samt en slips rutmönstrad i samma svarta och ljubruna färg.
It’s a killer.
Men det här är ändå inte säsongsslutet, vi ska till Vegas och rapportera om Awards också. Då blir det duktigt hålligång här.
* * *
Mike Milbury ser svårt stressad ut när han kommer rusande mot presshissen med en gul slips i handen.
Det kan han ha, gubbfan.
* * *
Okej Kometen igen.
Jag spelade som vanligt hemmalaget på PS3:an igår kväll, men var svårt tagen av tidsomställningen och fick mot all odds stryk.
Fayne kvitterade Kings 1-0-ledning från början av matchen med en rungande mörsare några minuter in i tredje, men Kings vände och till slut styrde Voynov in avgörande 2-1.
Det var så dags, kunde han inte ha gjort det när jag hade honom som matchvinnare i lotteriet?
* * *
Ja, ifall någon inte hört det då:
Båda lagen kör med exakt samma uppställningar som senast.
* * *
TV-siffrorna i USA för den här finalen är, inte helt oväntat, de sämsta på åtskilliga år – och inte lär de bli bättre ikväll, när Game 5 krockar med Game 7 mellan Boston Celtics och Miami Heat i konferensfinalen i NBA.
Jag håller på Miami, bara så Marco Polo-Persson vet.
* * *
Skånske Jan, gaska upp dig nu. Du kommer se alla matcher, dessförinnan kommer du inte att kunna andas ut på din North Carolina-beach (är det väl?)
* * *
Det har varit en väääldigt lång dag i Newark idag och ett visst mått av rastlöshet erkännes härmed.
Jag går ut och röker och tittar på tjejer stup i kvarten, promenerar planlöst i korridorerna, smyger in vid zamboni-entrén och steppar lite med skoklackarna på isen och försöker klura ut var Steve Bolt har gömt bucklan ikväll.
Lets go snart, för fan!
* * *
Ted Nolan, förre Islanders-coachen, har siktats på transit-tåget från Penn Station. Han ska hit för att – eventuellt – se sin son vinna Stanley Cup.
* * *
Per-Ragnar Bergkvist är på semester i Turkiet, men det hindrar honom inte från att reagera starkt på uppgifterna att vännen Hedbä plötsligt har kraftig skäggväxt.
– Tänk om det börjat växa på bröstet också?! Det skulle kännas väldigt konstigt, mailar han.
Vi ska se om det går att undersöka…
* * *
Grattis till Tampas farmarlag, Norfolk Admirals.
De vann just Calder Cup.
Mattias Ritola och Johan Harju borde ha några polare att messa glada hälsningar till.
* * *
Ser Hedbä värma med det traditionsenliga fotbollssparkandet under den sista rastlösa promenaden.
Han är som en blandning av Billy Gibbons och Klas Ingesson.
* * *
Ojdå, har man för mycket tid så har man – det här blev inte helt otippat slutspelets hittills längsta blogginlägg.
Ni ska nu få ordentligt med tid på er att läsa det.
Sedan vet ni vad som dessvärre gäller:
Vi är tillbaka i Moldavien, förlåt New Jersey, så det finns inga garantier att nätet fungerar som det ska.
Blir det slut i rutan vet ni således varför – skona mig från er vrede!
Men låt oss hoppas på samma magi som senast.
Och låt oss hoppas på en gyllene hockeynatt.
Potentialen finns.

Sent på lördag kväll vet vi.
Antigen är säsongen 2011-2012 över och Kings mästare på bortaplan.,
Eller så sitter vi och bokar flygresor tillbaka till södra Kalifornien och har en riktig serie on our hands.
Spännande blir det.
Och tills dess får ni härmed avnjuta lite bilder som varit utlovade länge.
Vi hörs igen, på traditionsenligt vis, strax innan Game 5 börjar i The Rock.
 

– Jaså, man får stora portioner i pressrummet?
Hedbä och Oak Man i diskussion.
Den ständiga källan till ångest i The Rock…
– Var man får de största portionerna i Leksand? Ja, testa gamla Bosporen.
Oak Man fortsätter fråga ut Hedbä.
Typisk vy från sunny Newark!
– Deppig? Ja, jag förstår inte att ingen kan berätta var man får mat!
Yayo Josefson som staty utanför The Rock.
Devils träningshall. Det är meningen att de ska hänga en fjärde sån där flagga där på…ja, vad blir det. Onsdag.
Här är en till som ätit några stora portioner. På värmning i Garden inför konferensfinal.
Hälsning på Penn Station i Newark.
_- Jaså, det HÄR är vägen till restaurangen?
Om Melissa ändå bara fick se det där leendet…

Drew Doughty får äran att träffa Varpu.
Quick goes Eminem.
Chez Marty.
Ja, kan folk fucking lyssna på det här nu då?
Intro i The Rock
Wall of Fame i Kings träningshall i El Segundo.
Pressrummet i El Segiundo – också känt som hyggligt framgångsrika LA Lakers träningsplan.
Intro i Staples Center.
Och utifrån. Jag älskar palmer!
Magic som Kings-fan.
Litet pressrum i Staples.
Klassisk mediagegga utanför Devils omklädningsrum efter seger.
Och här anledningen till att dom krigar och svettas och reser över kontinenten och jävlas och står i.

LA Kings – New Jersey 1-3 (Slut)
* * *
Jag hör tydligt hur det klirrar i korridoren utanför pressrummet.
Någon försöker diskret frakta undan alla champagne-flaskor som förblev oöppnade.
Det känns som den mest symboliska bilden av den här aftonen.
Partyt hade liksom redan börjat, hela La La Land var inställt på att få fira Kings första Stanley Cup-triumf i historien – och som luften gick ur Staples Center och resten av stan när Devils kraschade festen.
Jag är inte alls förvånad.
Klyschan om att den fjärde matchen alltid är svårast att vinna har sin definitiva bäring och lite kramp blev det allt på sina håll hos kungar som visste att de var så nära sina drömmars mål och att de färdigtryckta mästerskapskepsarna låg och väntade nånstans.
Nu tror jag att Devils bryter Kings bortasvit på lördag och tvingar fram en sjätte match här i Staples på måndag, men sen är det nog över.
* * *
Hanky Tank spelade till slut nästan 20 minuter – en oerhörd siffra för en som varit borta i fyra månader.
Men jag förstår att DeBoer matchade sin tall så hårt, han var ju utmärkt.
Och är också påfallande nöjd när han efteråt sitter på en träningscykel i Staples-korridoren och trampar.
– Otroligt roligt att få vara med om. Bara att sitta i omklädningsrummet när stämningen bara exalterar….heter det så, exalterar?, säger han undrande.
Nej, det heter nog eskalerar.
– Ja, hur som helst. Den känslan är fantastisk. Man kommer att sakna den dag man slutar.
Till den dagen borde det dock vara långt.
* * *
Butter-Sutter gör en Tårtan på sin presskonferens och svarar bara med små irriterade fraser.
Devis vet hur man retar upp de griniga coacherna…
* * *
Aldrig är en freeway i LA mer förförisk än i mörkret, när bilen spinner som en katt över asfalten och skarvarna sjunger i däcken medan, exempelvis, Jackson Browne dundrar i bilstereon.
* * *
Kung Henrique alltså. Han är verkligen The Big Goal kid i norra Jersey.
* * *
Så mycket för teorin om vikten av det första målet. Devils hann ha ledningen i en dryg minut innan det var kvitterat.
Men då åkte ju Clarkson på en av de löjligaste utvisningarna i finalhistorien däremellan också.
Herregud.
* * *
Hedbä – som tvingas bekräfta Per-Ragnars anekdot; han är en svettare monumentale och misstänker själv att han är i klimakteriet – har en alldeles egen teori.
– Det krävs en svensk för att vi ska vända våra serier. Adam vände serien mot Flyers, Jacob mot Rangers och nu vänder Tallinder den här, säger han.
Så kan det också sägas ja.
* * *
Apropå utvisningar var ju den Mitchell tog med tre minuter kvar en av de dummaste man sett.
Med den idiotiskt höga klubban förstörde han hemmalagets chans att etablera en slutforcering.
* * *
Nu ska jag runda av dagen med promenad till Mels diner och hugga en Elvis scramble till, tror jag bestämt.
Vi hörs snart.

Festen i LA är inställd.
Devils vinner – rättvist – med 3-1 efter avgörande mål av skägglöse Henrique och Kovy i tom kasse..
Och vi åker tillbaka till Jersey imorrn.
Så kan det gå.
Mer kommer senare.

LA Kings – New Jersey 0-0 (Period 2)
* * *
Det var inte mycket till finalperiod.
Den gick i lågt tempo och innefattade väldigt lite att skriva hem om.
Kanske är det Devils chans, vad vet jag.
De har hur som helst fortfarande mest av spelet, men det lilla som skapas i form av farligheter är det Kings som står för.
Om 20 effektiva vet vi – kanske – om bucklan ska ut i strålkastarskenet ikväll eller flygas till New Jersey i morgon.
* * *
Brown & co  tycker om att komma i en båge från sarghörnet och sprätta puckar mot Marty mitt i skäret.
Jag förstår precis.
Det är min specialare på Playstation.
* * *
Kings powerplay är inget LeBrun och de andra här på sätena intill behöver komponera några långa features om efter säsongen heller.
* * *
Med tanke på att han, som sagt, inte spelat match på fyra månader är Hanky Tank till och med riktigt utsökt.
* * *
Ja, Effe, kolla första inlägget från ikväll – del 18. Där krutar jag (förlåt…) på om Krutov.
* * *
Martys benparad när Gagne kommer i nästan-friläge vittnar om att  han bestämt sig för att han inte tänker vara med om någon sweep.
* * *
Kopitar är föremål för – förinspelad, förstås – jumboutfrågning om ”This or that”, vilket alltså innebär att han får välja på två alternativ i olika ämnen. Som NBA eller NFL, stränder eller berg och Universal Studios och Disneyland.
Och plötsligt gäller frågan The Situation och en annan av karaktärerna i Jersey Shore.
– Ingendera, svarar slovenen.
Då blir det jubel.
* * *
Glömde berätta att jag för andra matchen i rad drog namnet Voynov i matchvinnarlotteriet.
Suck, jag skulle behöva lite tillskott efter de här dagarna…
* * *
Följande celebriteter är nu avprickade:
Will Ferrell, Alyssa Milano och Matthew Perry.
Men det är ju bara the usual suspects.
Var är Clooney?
* * *
Bryce Salvadors har dragit på sig två utvisningar – och den andra indikerade att han inte är alldeles vaken ikväll,
* * *
Ja, förresten. Cartman är ju här också. Han är förstås coolast av alla.
* * *^­
Dom ska sluta göra så förförisk reklam för Carls’s Jr. Sånt försöker jag hålla mig ifrån nuförtiden, men såna där Big Carls…ojvoj, dom är saftiga dom.
Snart kommer dom säkert med Fat Burger också. Då faller jag.
* * *
Övertid…ska vi tro på det?
Då blir dramatiken nästan för mycket för den här tillbakalutade staden.
När vi hörs nästa gång vet vi.
 
 
 

LA Kings – New Jersey 0-0 (Period 1)
* * *
Kings är inte väl inte som Red Wings när de hade chansen att avgöra hemma i Game 5 2008 och knappt kunde hålla i klubborna i av nervositet i inledningen, men lite mer tagna än vanligt är somliga av dem.
Därför får de inte till samma tryck och intensitet i spelet som i förrgår – utan tvingas se på när gästerna har pucken mest hela tiden.
Periodens storyline är dock att Devils får två powerplay efter varandra – utan att göra mål.
Nu har de haft 14 fjorton mållösa numerära överlägen i den här finalen och det går bara inte.
* * *
Det är riktigt, riktigt häftigt att sitta här under introt – och ögonblicket när Kings kommer ut på isen.
Stämningen tangerar det sinnessjuka.
Wow.
* * *
Sen har Kings  två puckar i stolpen i slutet av perren – och att den som Justin Williams styr inte går in är, med tanke på vilket flyt de haft i det här slutspelet, en smärre chock.
Där hade den här matchen kunnat avgöras…
* * *
Kovy är rejält skadad. I ryggen. Det är förklaringen till att han emellanåt ser ut som en genomsnittlig Oskarshamn-reserv.
* * *
Mycket passande låt i PA:t efter värmningen också:
Daft Punks ”One More Time”.
Ja, Kings behöver bara göra det en gång till…
* * *
Rastlösheten man såna här stora kvällar känner mellan värmningen och nationalsången…den är inte alldeles lätt att hantera.
* * *
Exakt, Calgary Flames. Det har inte varit den flashigaste finalen i historien precis, men som du säger – när det kan avgöras, då får man ändå lite feeling.
* * *
Brendan Shanahan ser avslappnad ut när han står vid presshissen och snackar med snygga tjejer före matchstart.
Han vet väl att han förmodligen slipper utdöma några fler bestraffningar den här säsongen.
* * *
Blue Moon, Barry Melrose brukar bräcka oss alla med sina guldfärgade kreationer,
En sann showman.
* * *
Staples håller med skånske Jan och skanderar ”MVP, MVP, MVP” för Quick.
När han rånar en fri Sykora med plocken i andra PP:t är det svårt att argumentera mot.
* * *
Hanky Tank gör ett lugnt och stabilt förstabyte.
Välkommen till Stanley Cup-finalen, unge man.
* * *
Man vet att det är hett också när det STÅR en massa tjommar bakom en i pressboxen.
Får väl passera idag, bara de inte läser över axeln och kommer med dumma kommentarer.
En smäll och skjortan fladdrar tom, blir det i så fall.
* * *
Filip Hammar har inte blivit inzoomad i jumbon en enda gång.
Jag finner det förbluffande.
* * *
Doughty har ju spelat OS-final och borde inte vara SÅ mycket spagetti armarna en sån här gången.
Men det ser till och med ut som de kokat i en timme.
* * *
Tänk att det ska tjatas om förbannade Nickelback i jumbotronen i reklamavbrott och pauserna.
NHL, det är ett fruktansvärt skitband som ni skämmer ut er genom att promota så hårt.
* * *
Hanky visar på iväg två skott också. Inga bomber precis, men ändå. Snart får han in siktet och skapar succé-rubrikerna åt oss!
* * *
Som Burnstein på ESPN twittrar:
Är det inte snart dags för DeBoer att slänga in fjärdekedjan i powerplay?
Den har varit lagets bästa enhet i de flesta matcherna och sämre kan det ju inte bli.
* * *
Nu ska jag ta en stor snus och bara sitta och njuta av att jag får vara här.

Ojvoj.
Nu är den här.
Mike Bolt, keeper of the cup, bar in Stanley Cup-bucklan  genom backstage-entrén för några timmar sedan och den sägenomspunna pjäsen väntar nu,  nyputsad och blank som en svensk insjö i vindstilla sommarskymning, i ett rigoröst bevakat rum i Staples Centers inre.
Blotta tanken får mig att dra efter andan.
Den har sådan lyster, sådan skönhet, sådan…magi.
Dessutom marker dess närvaro att allt – precis allt – finns i potten nu.
Om  bara några timmar kan ju – säger kan – Dustin Brown få lyfta den mot den korrugerade plåten i hemmahallens tak.
Jag säger det igen:
Ojvoj.
* * *
Efter träningen i El Segundo igår löd det tveklösa beskedet:
Tallinder spelar inte.
– Jag var besviken, sa han till och med rakt in i den lilla voice-recorder som ligger här och surrar i min kavajficka.
Men under den ljumma tisdagskvällen tänkte DeBoer tydligen om – eller var det Old School Lou som talade honom till rätta? – för innan läggdags ringde det på den 33-årige veteranens rum på Ritz-Carlton i Marina Del Rey och i andra änden meddelade coachen att det var dags att göra sig redo för comeback.
Det gläder förstås en svenskvurmare som undertecknad –att  för första gången på över ett decennium se en final helt utan blågula inslag.
 * * *
Jag tror att man ganska lugnt kan konstatera att hockey aldrig varit hetare i LA än just nu, just idag.
Precis hela stan surrar om den här fjärde finalen och alla vill se den på plats, i ett Staples Center som formligen vibrerar av förväntan..
Det är the hottest ticket in town – och då talar vi om en stad med fler heta biljetter än någon annan, någonstans.
Men efterfrågan har drivit upp priserna också, för att uttrycka det milt.
Redan igår kväll talades det om att det bästa platserna nere vid isen gick loss på tio tusen dollar. Innan första nedsläpp kan det komma att handla om det dubbla.
Men här finns det gott om deg, så tyck inte synd om de som till slut slår ner sina delikata rövar på de där åtråvärda sätena.
* * *
– I’m so excited, säger Hanky Tank Tallinder som en annan Pointer Sister.
Tror fan det.
Som alla andra som sysslar med den här sporten har han drömt om att få spela Stanley Cup-final sedan han var liten tallkotte.
Det finns inget finare i hockeyvärlden.
Samtidigt finns det förstås inget sammanhang som det är svårare att göra comeback i efter fyra månaders frånvaro så vi får se till att behålla skjortan på vad gäller kraven på den gode backen.
* * *
Jag kan inte svära på det, men jag tror till och med Steven Spielberg pratade om Kopitar och Brown och Quick igår kväll,
Han satt vid bordet intill på Bel-Air Hotel, med liten hatt på huvudet och en födelsedagsfirande hustru på stolen bredvid, och jo:
Jag tyckte fan jag hörde nåt om att det är någon av de tre som borde få Conn Smythe…
* * *
Jag kan inte hålla med om att Devils varit dåliga i någon av de här finalerna – nej, inte ens den i måndags.
Det är Kings som varit för jävla bra – ja, i synnerhet i måndags.
Devils gör inga mål, nejvisst, men det beror dels på att LA-kungarna nästan hela tiden gör det fruktansvärt svårt för dem i avgörande lägen – och när de ändå kommer till resoluta avsluta är Quick utomjordisk i sina ingripanden.
Inget av de övriga 28 NHL-lagen hade varit framgångsrikare, that’s for sure.
* * *
Ja, självfallet blev stargazer-bjuppe till sig över att se Spielberg livs levande.
Mer Hollywood-adel än så går det inte att vaska fram.
Biffen phone home, liksom.
* * *
Om Kings vinner idag har vi en ensam vinnare i stora Stanley Cup-tipset:
Peter Stormare!
Flera stycken sa LA, men bara skådespelaresset från Bollnäs drog till med en sweep.
Respekt i så fall.
* * *
Vad ledsamt att höra att Krutov checkat ut för gott. .
Han är utan tvekan en av de mest magnifika hockeyspelare som funnits.
Jag minns honom allra bäst för att han sköt det första VM-guldet på några ljusår i Wien 1987 genom att knäcka dåvarande Tjeckoslovakien i den allra sista matchen.
Efter drällde lille Biffen, målad i ansiktet som en hel David Puddy, ut på Wiener Stadthalle-isen och hittade den lille ryssen i röran och förärade honom ett ”spatsiba, Krutov”.
Han log matt och försvann sedan in i omklädningsrummet.
* * *
Om nu närvaron av bucklan kan få det att kittla i MIN arma själ kan man ju bara föreställa sig hur det är för Kopitar & co.
Det är det som talar mot Kings ikväll.
De försöker inte tänka på det, men vet att pokalen de drömt om sedan de var små väntar i environgerna. Att hela containrar med utsökt champagne nånstans ligger på kylning. Att någon tryckt upp t-shirts och kepsar med ”Stanley Cup champions 2012”-tryck. Att hela satans stan väntar på att få delta i tidernas hockeyfest.
Då kan det bli darr, då kan det bli kramp, då kan det bli svårt att prestera på normal nivå.
* * *
Nja, Blue Moon, jag gör ingen riktig succé med min outfit ikväll.
Jag har visserligen en jävligt vass, mörkgrå kostym, ljusblå presidentskjorta och en sirlig, grå-vit-silver-randig slips.
Men jag upptäcker försent – alltså när jag redan styrt ut på 101:an – en ful fläck på bröstfickan och sedan lyckas jag sulla (fint gammalt Borlänge-uttryck, lär er det!) snus på skjortkragen medan jag sitter och väntar på grönt i korsningen Olympic och Figueroa.
Det kan inte vara några bra omen.
* * *
Om Devils ändå kunde få första målet en enda gång…
Då skulle dynamiken i den här matchen förmodligen bli en helt annan.
Så be om det, djävulsfans.
* * *
Efter den snusincidenten vid rödljuset får jag snurra i trekvart i downtown för att hitta parkering.
Alla de vanliga garagen är antigen fulla eller förhandsbokade av Jack Nicholson – och avspärrningarna samtidigt så omfattande att man måste vara ingenjör för att hitta till de stora P-platserna
Sånt väcker Kapten Haddocken i Bjuppe, men det är samtidigt ytterligare ett coolt tecken på att något väldigt stort händer i La La Land idag.
* * *
Man begråter ju Yayos öde ikväll, men ännu värre är det faktiskt för Richardson i Kings. Har spelat varenda match i slutspelet och gjort det bra, men nu när det verkligen dragit ihop sig till fest och avgörande hemma i Staples petas han till förmån för Gagne.
Fy fan, faktiskt.
* * *
Jag sörjer Niklas Holmgrens sorti från Viasat.
Han är en god vän – och enligt min mening en formidabel kommentator, med en med svensk mått unik passion. Det har jag alltid tyckt.
Erbjudandena borde hagla idag.
* * *
Ser när Devils-spelarna anländer till Staples, två timmar före matchstart, och kan meddela att de inte direkt ser ut att ha deppat ihop.
Tvärtom, Marty går och skrockar glatt med gamle Larry Robinson och Parise ler brett åt något någon säger i hans I-phone.
* * *
Cool gästa hos NHL Network.
Lanny McDonald.
Mustaschen är fortfarande lika episk.
* * *
Här har vi dagens Hedbä-anekdot från den stora Per-Ragnar:
– Finns INGEN jag mött som svettas som Johan. Lätt promenad, het mat , + 17 grader eller mer så är det som att krama en tvättsvamp. Över hans huvud. Förra sommaren under en tuff tennismatch på idylliska Vattbergets tennisbanor i Insjön svettades han så till den milda grad att han för att hindra grova skakningar och blodsockerfall jagade ikapp en liten grabb som sommarjobbade på tennisbanan och köpte en gott-och-blandat-påse samt en chokladkaka av honom. . Ja ja det finns 100
exempel på hans svettningar. Men som Tallinder antydde: De är monstruösa.
* * *
Henrique har rakat av sig slutspelsskägget och enkom behållit en liten mustasch.
Man gör ju vad man kan.
* * *
Någon från Kings borde ha bjudit hit Notan – alltså Mattias Norström – eller hur?
Han är ju en av de mest legendariska Kings-kungarna genom åren – och under en rad säsonger  mycket uppskattad lagkapten.
Men hårdrockaren från Bredäng syns inte till, så vi får utgå från att han istället vakar sig igenom den här klassiska matchen i tv-rummet hemma i Stockholm och skulle det mot förmodan vara så att han ser de här små raderna ska han veta att via tänker på honom hör borta i den gamla hemstaden vid Stilla Havets rand.
* * *
På förekommen anledning vill jag upprepa att det sämsta med USA är bristen på privat sfär på offentliga toaletter.
De förbannade båsen gör varje, eh, längre besök till en ångestritt.
* * *
Det här kan, som Brooksie påpekar i en Post-krönika idag, vara Parises sista match för Devils.
Lou vill givetvis behålla honom, men han kommer att vara free agent-marknadens hetaste namn och mycket lite tyder på att Jersey-laget, med sin besvärliga ekonomi,  har någon möjlighet att matcha de feta bud såna som Red Wings och Rangers garanterat kommer att slänga efter honom.
Och vad trist det vore om hans stint i norra Jersey slutar med att han blir svept.
* * *
Blir glad varje gång jag ser Kings-fan med den gamla klassiska jerseyn, ni vet den gula och lila med kungakrona mitt på bröstet.
Den är så jävla cool.
* * *
Ha ha, jävlar vilket tryck det är här – redan när Kings kommer ut till värmning.
För mycket?
Vi vet snart.
* * *
Några Devils-fans har jag dock inte sett här.
Inte ett enda.
Och det är klart, när man ligger under med 3-0 och vet att inget finallag som gjort det vunnit Game 4 sedan 40-talet lockar väl en flygresa över hela kontinenten inte så jättemycket…
* * *
Hanky Tank ser fin ut på värmningen.
Akta dig för AIK-bössan, Quick.
* * *
Och så kommer meddelandet:
F Hammar har fått biljett och är på väg hit.
Med så fina gäster på läktarna KAN Kings inte misslyckas.
* * *
OK, då hissar vi ridån för Game 4.
Det här kan bli en historisk match – eller en klassisk partycrash.
Ojvoj, så kul!
Jag återkommer i paus nummer ett – och tills dess kan ni ju kontemplera över den vy från hallen där hockeysäsongen 2011-2012 nu når sitt crescendo.

 
 
 

Styr ut mot Stilla Havet och El Segundo i den fasta övertygelsen att vi ska få beskedet att DeBoer  slänger in inte bara Hanky Tank Tallinder utan även Younblood Larsson i Game 4.
Och när träningen börjar i den iskalla hallen – duktigt gjort av vaktmästarna – ser det lovande ut.
Då åker coachen varv efter varv med Hanky Tank runt isen och diskuterar livligt.
Så brukar det se ut när det är dags för comeback.
Men duh!
Inte nog med att ingen av de blågula backarna får spela imorgon heller.
DeBoer petar Yayo också – till förmån för den färglöse Sykora.
Det är ett besked som sänker stämningen i den svenska mediatruppen – det vill säga yours truly och Gunnar N– ungefär lika dramatiskt som den sänktes bland Status Quo-fansen när de kom till Hultsfred, 92 eller när det var, bara för att få höra att boogie-drängarna hade ställt in.
De fick hålla till godo med indiepop istället – och vi får nöja oss med den första finalen på decennier utan svenskt inslag
Jag vet att många av ser det som helt oväsentligt och inte förstår att man kan haka upp sig på något dylikt, men är man utsänd för att rapportera om svenska spelare – ja, de facto ägnat hela säsongen åt just det ämnet – suger det rätt hårt.
Men vi när fortfarande en liten förhoppning om att Marty ska vakna med magsjuka ute i Marina Del Rey i morgon bitti och  att den verklige favoriten, maestro Hedbä, får hoppa in i kassen istället…
* * *
Åt sen middag på Dan Tana’s på Santa Monica Boulevard– det närmaste LA nånsin kommit ett Elaine’s – efter matchen i måndags och när jag klev in genom entrén berättade svenske Christian, maitre d sedan många år, att hela Devils executive-ledning satt och dinerade i det inre rummet.
Jag hann inte se någon av dem, jag var för upptagen med att smygkika på en Jennifer Connelly-kopia i baren, så jag vet inte om Old School Lou himself var där och högg in på exempelvis kalvsteken som lagas enligt stammisen George Clooneys recept, men jag hade inga svårigheter att tro Christians uppgifter om att sällskapet inte såg alltför munter ut…
* * *
För mig är det för övrigt helt obegripligt att det är Yayo DeBoer väljer att peta.
Visst, offensiven behöver boostas på nåt sätta, men stockholmsynglingen har ju varit pigg och energisk och föredömligt målkåt, så varför inte ta bort den helt poänglöse Ponikarovsky och flytta ut Yayo på kanten istället, om nu Sykora absolut ska in som center?
Lika säreget känns det att han inte chansar med Hanky Tank och Adam. Vad har herr DeBoer att förlora i det här läget?
Fegt.
* * *
Har hela kameran full av bilder från den här finalen och så fort kombinationen tid-bra uppkoppling uppenbarar sig i mitt liv ska ni få en hel drös till livs.
Men tills vidare får ni nöja er med en sedan länge utlovad exponering av Marty Broduers gamla pungskydd.
Håll till godo.

 
Nu ska jag ut och äta middag med en komiker från Köping.
Vi hörs när Mike Bolt burit in bucklan i Staples inför Game 4.
 
 

LA Kings – New Jersey 4-0 (Slut)
* * *
Våra grabbar i det inte helt överlyckliga Devils-rummet säger det dom ska och måste säga:
– Vi ger inte upp.
– Vi tar en match i taget nu.
– Vi har inget att förlora.
– Vi ska bara gå ut och köra.
– Vi ska tvinga fram en match till på hemmaplan
De tror säkert på det de säger, men för oss utanför omklädningsrummet ser det ganska så rejält kört ut.
Att Kings vinner på onsdag och fullbordar en sweep är inte helt säkert; när de vet att Mike Bolt burit in idrottsvärldens mest mytompsunna pokal i hallen kan det börja spöka i nervtrådar hos de allra stabilaste superproffs.
Men de blir mästare till sist, därom råder det nog inte så mycket tvivel.
De vann inte bara med 4-0 i natt. De var, bortsett från några sekvenser här och där, lika överlägsna som i de bästa matcherna mot Canucks, Blues och Coyotes.
* * *
Jo, vi fick se några glada ansikten flimra förbi i jumbon i tredjeperren.
David Beckham, Gretzky, Crosby och LL Cool J, till exempel.
Men det kändes rätt blekt.
När Kings har chansen att  iscensätta ett av de största idrottsögonblicken i Los Angeles historia kräver jag någon tvingar hit hela Hollywoods A-lista.
Clooney, Pitt, Nicholson, Cruise…just bring them!
* * *
DeBoer gör en halv Tårtan när han får den inte helt begåvade frågan om hans lag måste göra mer mål.
– Är det en fråga eller försöker du göra ett eget uttalande här, morrar han.
Och när reportern replikerar med nåt förvirrat svammel kommer det blixtsnabbt ”next question”.
* * *
LL Cool J är ju historiens akronym.
Det står för Ladies Love cool Jay.
Så kan ni kalla även mig:
Ladies Love cool Biffen!
* * *
Det värsta för Devils är att förstakedjan – Kopitar, Brown, William – kom igång så fruktansvärt nu när Sutter fick matcha som han ville.
Ojvoj, vad bra de var i vissa sekvenser.
* * *
Jag trodde att vi skulle få se Hedbä spela lite finalhockey efter fjärde baklänges – och tanken slog även honom.
– Ja, det fladdrade förbi i huvudet, jag trodde att Marty kanske ville spara sig till onsdag. Men jag blev sittande, säger han med en ton som går att tolka som att inte hade haft något emot att få smaka på lite final.
* * *
– We want the cup, we want the cup, ekar det i hela Staples sista tio.
Det är alltid lika mäktigt.
* * *
Yayo hade som bekant sina chanser – och han är besviken över att han inte utnyttjade dem.
– Det är dåligt av mig, säger han.
Nåja, det står en Quick i vägen. Han är en alien – ingen målvakt.
* * *
Om den som sköter internet i den här hallen visar sig ska hon – eller rentav han – få en blöt kyss av bloggen.
Det fungerar prickfritt från första till sista sekund.
Efter floppen i Newark känns det helt orgiastiskt att få vara med om.
* * *
När vi kommer till El Segundo för träning i morgon får vi veta att Hanky Tank Tallinder spelar Game 4 – och kanske till och med Youngblood Larsson.
DeBoer har ju ingenting att förlora han heller, det är bara att skaka om laget med några fina ändringar.
* * *
Fördelen med att matcherna börjar klockan 17 är förstås att klockan nu bara är 22.00 när jag skriver de här sista raderna.
Det betyder att…mja, vi kanske ska ta en titt i baren på Dan Tana’s ikväll också.
En old fashioned vore god, tror jag.
Tack för ikväll, vi hörs efter träningen i El Segundo.