Det är en och en halv kvar, knappt, och Kings leder med 4-0.
Jag tar nu hisen ner till omklädningsrummen och ber att få återkomma senare.

LA Kings – New Jersey 2-0 (Period 2)
* * *
I övermorgon kommer Stanley Cup-bucklan, nyputsad och gnistrande blank, att vara på plats i Staples Center.
För Kings har alltså gått upp i 2-0-ledning och absolut ingenting tyder på att Devils ska kunna vända.
De får en hel drös nya PP-chanser, men får inte mer uträttat i sina numerära överlägen än vad genomsnittliga 85-åringar fick i sovrummet innan Viagra lanserades.
Frågan är om Dustin Brown får lyfta den på torsdag också.
Börjar nästan kännas så, gör det inte?
* * *
Kings King slår till igen alltså – och hugger fram pucken som Martinez sedan kan putta in till 1-0.
Vilken king han är.
Men det är ju bedrövligt att han får stå och hacka på Marty så där länge utan att någon ens försöker klippa av honom ryggen.
Det måste se ut som porr för Homer hemma i tv-soffan i Novi.
* * *
Det verkar som att de ansvariga på Staples inte alls förstått det psykologiska värdet i att zooma in kändisar i jumbon, för hittills har vi fan inte fått se minsta Alyssa Milano.
Besvikelsen är gränslös.
* * *
Kings förstakedja gör sin hittills bästa final och ser vid den makalösa klapp-klapp-uppvisningen före Conn Smythe-Kopitars 2-0-mål lika överlägsen ut som i serierna mot Canucks, Blues och Coyotes.
* * *
Denko, jag är ju på pressläktaren och sköter allt kissande, kaffedrickande och korvätande här uppe – och har ingen möjlighet att ta mig ner på vanlig läktarplats.
Sorry.
* * *
Huruvida Marty hade pucken när King grävde fram den vet ni mer om än jag, på min del av pressläktaren får man inte se några repriser.
Men målvakstelegendaren är själv mycket bestämd i åsikten att O’ Halloran, den gamla keruben,  borde blåst av.
* * *
Yayo är nära igen när han efter bara någon minut överraskar Quick med en backhand efter bök i slottet.
Snart måste det lossnar, det säger ju både min och hans magkänsla.
* * *
I en Elvis scramble, Mathias, ingår framförallt en makalös, hackad chorizo.
Löjligt god.
* * *
Kings-fansen kör en sån Dreeeeew när Doughty har pucken.
Det visste jag inte, men det är han ju värd.
* * *
Nån gång när finalen är över kommer att vi få höra om vilken ruggig ryggskada (säg det fort några gånger!) Kovy spelat med hela slutspelet.
Ja, Kings håller bra koll på honom, men ändå – han skulle inte vara en sån här non-factor om han var i helt normalt skick.
* * *
Dom har också, av sina bröder och systrar i New York, lärt sig hur man brölar när tidernas bästa målis är i stan och får igång några hyggliga ”Maaaaarty” mellan varven.
* * *
Det mest besvärande är att DeBoer före periodens andra PP, det som kommer nästan direkt på det första, tar en timeout – och så går hans mannar in och är mer tandlösa än nånsin.
* * *
Kiss-cam-jublet, Salsa-Anders, kom sig av att ett grånande pensionärspar ställde sig upp och grovhånglade.
Mycket underhållande, faktiskt.
* * *
Elias gör i sanning ingen stor Game 3 han heller.
Flyg hit Tedenby!
* * *
De där gepardsnabba sidledrörelserna Quick gör de få gånger Devils vaskar fram några chanser skulle de kunnat låta nån alien göra i nya ”Men in black”, så overkliga är de.
* * *
Devils-fansen får hoppas på ett snabbt mål nu.
Då KAN det bli match igen.
Men förlåt mig om jag tvivlar.

LA Kings – New Jersey 0-0 (Period 1)
* * *
Devils behöver verkligen första målet ikväll – och när de får spela fem mot tre i en minut har de chansen.
Men tyvärr, de lyckas inte skapa en enda riktigt raffinerad chans på hela PP:t och som redan Alfie sa efter finalen mot Anaheim för fem år sedan:
Gör man inte mål i fem mot tre, då går det inte.
Så det där kan bli en sekvens när vi ser tillbaka på den här finalen och säger ”det var där Devils försatte möjligheten att komma tillbaka”.
* * *
För övrigt kan man konstatera att Kings börjar väldigt bra, men att Devils snabbt kommer tillbaka och sedan har mycket puck och tidvis etablerar hårt tryck i kungarnas zon.
De skjuter dock mest utifrån och får bara i undantagsfall in folk framför mål, så Quick kan utan större problem hålla tätt.
* * *
Kan bara skratta när jag sätter mig ner på pressläktaren och inser att jag har en tjock stolpe precis i blickfånget.
Nåt liknande har jag inte sett sen jag senast satt högst upp på Norra E på Domnarvsvallen.
Men just som jag funnit mig i detta bittra öde kommer en liten ängel på NHL:s presskontor – Nicole, heter hon – och frågar om jag kan tänka mig att flytta ner en rad, och ögonblicket senare sitter jag på den bästa platsen någonsin i Staples.
En får tacka.
* * *
Stämningen i hallen är – underlig.
Ena stunden känns det som att södra Kalifornien skakas av jordbävning – nästa blir det så tyst att man hör spelarna hojta nere på planen.
Nån får berätta för Kings-fansen att det här inte är tennis och att man får föra liv även under själva spelet.
* * *
Vilken fingerkänsla Old School Lou hade när han trejdade till sig Zidlicky.
Han är ju helt magnifik,.
* * *
Jay-Z i PA:t när Kings kommer in till värmning.
Yayo borde åka över rödlinjen  och meddela att Jay-Z är Eastcoast och givetvis håller på Devils.
* * *
Möter Youngblood Larsson och Hanky Tank i hissen upp till pressläktaren.
De är väldigt fina i gråbruna kostymer, men man ser på ögonen att de VÄLDIGT mycket hellre skulle ha hockeyutrustning på sig.
* * *
Man kan inte precis jämföra med Mischa i Moskva 1980, men lite häftigt är det ändå nära hela Staples tar emot sina hjältar med vita, blinkande lysrör i mörkret före nationalsången.
Ser ut ungefär som under balladerna på Whitesnake-konserter på 80-talet.
* * *
Eller hur, Jocke, jag skulle se ut som en fåntratt i en cab?
Det blir inget med det förrän jag kommer till pensionärerna i Palm Springs…
* * *
Och, ja…jag gick på några Whitesnake-konserter. Det hade ni inte trott!
* * *
Sidney Crosby är in the house – här för att stödja Atlantic-divisionens representant i finalen, förstås.
* * *
Nej, skånske Jan – Staples ligger vid Convetion Center – precis vid I-10 genom downtown.
Ruggigt område förr, men nu har det disneyfierats lika grundligt som Times Square.
* * *
Arnell, heter en av linjemännen i den här matchen. Jag läste först Anrell. Då hade det blivit skoj.
* * *
The Great One får komma in och släppa första pucken också. Ett gåshudsögonblick.
* * *
Pia Toascano…hette hon så, nationalsångsvokalissan? Hm, det gör inget om Rangers trejdar bort John Amirante mot henne till nästa säsong.
* * *
Jag fick Voynov som matchvinnare i murvellotteriet, glömde jag berätta.
Om nu Kings ska vinna får han gärna sätta den;  att få ut en bilar ur Los Angeles-garage utan biljett kräver förmodligen en färsk jackpot i fickan.
* * *
Ha ha, lite roligt är det när en maskot dyker upp bakom Devils bås och viftar med stor cut-out-huvuden föreställande några av töntarna från Jersey Shore.
Tänk vad den stackars delstaten får lida för den där tv-serien…
* * *
Åh, Yayo skulle ha skjutit när han kom loss i två-mot-en-läge på slutet. Då hade den suttit.
* * *
Man vet att man är i rätt del av världen när Cartman agerar publikhetsare.
* * *
Gagne har sett vass ut – i synnerhet med tanke på att han inte spelat sedan i december.
* * *
Första mål.
Devils måste, om inte annat så av psykologiska skäl, få det ikväll.
Och det bör komma i perioden som väntar när jag tryckt i mig en kopp härligt vattnigt kaliforniskt kaffe.

Solen gassar från en blekt blå himmel, palmerna rasslar lojt i en ljummen vind, bilarna svischar förbi i en oändlig karavan på I-10, luften doftar av blommor och avgaser, iskuberna klirrar förföriskt i glasen på Mondrians veranda, stjärnorna gnistrar i bergen och i hörnet av Hollywood och La Breda står en luffare och hälsar välkommen till stan där alla har en döm.
Visst Serrai, B-loggen har landat i La Land.
Här blir det, mitt i den eviga sommaren, som bekant hockeyfest ikväll
Final 3 mellan Kings och Devils.
Jag är lycklig som en matchhjälte i övertid över att få vara här och ska just därför försöka vara lika snitsig som en gammal Beach Boys-klassiker i mina små inlägg– och trots att klockan är sen hemma i den svenska juninatten hoppas jag på lika eminent sällskap som vanligt i kommentatorsspåret.
* * *
Det skakade som vanligt hänsynslöst mycket  över klippiga bergen – vad är det för beef dom har med oss flygpassagerare egentligen?
Annars gick gårdagens sextimmarsflygning över kontinenten utmärkt.
Men så var United Airlines-kärran full av hockeyadel också. Brendan Shanahan, Rob Blake, Kelly Hrudey, Glenn Healy och hela CBC:s kommentatorsstab satt utspridda i business class.
Såna gånger går det alltid bra, det skulle vara alldeles för sensationellt om så många celebriteter strök med i samma krasch.
* * *
Tåget går för Devils ikväll.
Hamnar de i 0-3-läge är den här finalen såklart över.
Det vet dom förstås själva, men de är övertygade om att de kommer att undvika det ödet.
– Absolut. Vi var bättre laget i förra matchen och snart är det vår tur, säger Yayo när bloggen springer på honom i Kings träningsanläggning
Jag har en känsla av att den unge mannen vet vad han talar om.
Det kan vara dags för revansch.
* * *
Puddy var med på planet han också.
Han satt på ett trångt säte i ekonomiklass och hade ett  gräl med sin flickvän.
Ena stunden gjorde de slut, nästa blev de ihop igen – och såvitt jag hörde tog det slut på nytt i taxin upp till Beverly Hills efter landning…
* * *
Men skånske Jan, nu var det länge sen du var i Sunny California.
Kings har inte spelat i Inglewood på ett decennium. Staples Center ligger smack mitt i downtown.
Fast det är inte lätt att köra hit i rusningen heller…
Det där dock NBC som bestämt att matcherna ska börja 17.00 lokal tid – så dom sänds på prime time på östkusten.
* * *
Det mesta tyder på att Simon Gagne – Foppas bäste polare i Philly – gör comeback ikväll.
Så nu blir Kings ännu mer Flyers väst.
* * *
Jag ser dock gamla Forum under inflygningen genom soldiset.
Den ser lite ledsen ut, hallen. Den hade så gärna velat vara med nu…
* * *
Det vore magstarkt att påstå att hela Los Angeles går i hockeyfeber; jag hör inte ett ord om Kings eller Stanley Cup under en stillsam (nåja…) liten utflykt i West Hollywood- och Beverly Hills-natten.
Men enligt en stänkare i dagens LA Times finns det sportbarer, främst i  ”kommunerna” ute vid havet, där det är fantastiskt drag under matcherna och det blir ju så i en sån här groteskt utspridd jätte till stad.
Ingen enskild händelse tar över allting – man får leta efter öar av passion och de öarna är i alla fler än någonsin i södra Kalifornien just nu.
* * *
Det coolaste med träningsarenan i El Segundo – där båda lagen får hålla till under icke-matchdagar – är att Lakers basketplan gjorts om till mediacenter.
Så plötsligt går gamle Biffen omkring och trampar i Kobe Bryants och Magic Johnsons gamla vardagsrum.
Det skulle min gamla kompisar i KFUM Borlänge veta.
* * *
Själv hamnar jag bland exil-bostoniter på Barney’s Beanry när Celtics spelar fjärde konferensfinal mot Heat och det kan jag säga:
Får de som kollar hockey ikväll upp samma puls blir det makalöst drag
* * *
Det är för Hanky Tank Tallinder som för George Costanza när han genomfört första träningen i El Segundo.
Duschen tar inte…
Han har eftersvettningar monumentale.
– Ja, vad fan, jag är rena Hedberg, säger han besvärat och torkar en halv insjö ur pannan efter att ha blivit utfrågad om hur det var att flyga för första gången sedan han diagnostiserades med blodpropp i benet.
Det var en nyhet om Hedbä som ska utredas framöver.
* * *
Hyggligt fin gäst i TSN:s utomhusstudio i myllret utanför Staples ett par timmar före matchstart.
Nummer 99.
Det spelar ingen roll att hans stint som coach i Phoenix gick sådär och att han de senaste åren knappt synts till.– det här är fortfarande Gretzkys sport, Gretzkys liga och, dessutom, Gretzkys stad.
* * *
Vi går kanske mot fruktansvärda epidemier och döda och undergång, men så länge jag får inleda dagarna med en Elvis scramble på Mel’s Drive-In på Sunset Boulevard ska inte jag klaga.
* * *
Det blir dock ingen Tallinder på isen ikväll heller.
– Nej, vi kör samma lineup igen, meddelar DeBoer.
Jag är lite förvånad.
Det behövs så lite för att Devils ska komma över tröskeln och att byta den något osäkre Harrold mot en stabil klipp som Hanky Tank skulle mycket väl kunna vara nyckeln.
* * *
Får  ut en Chrysler cabriolet – en cab! – av hyrbilsfirman och får in en euforisk sportbilsfeeling när jag spinner ut på 405:an, men ännu har jag inte vågat fälla ner taket.
Det är en gammal borlängegrej, åker man nercabbat försöker man göra sig märkvärdig, och tyvärr har jag svårt att frigöra mig från de sista av de jante-tankarna
Men imorrn, efter träningen, slår jag fan till.
Säg bara inget till Kjelle Fredriksson och de andra tunhukarna, annars kommer de att håna mig i efterhand…
* * *
De leder för fjärde gången i rad med 2-0 och man skulle kunna tro att kaxiga Kings-spelare tycker att allt bara känns som vanligt, men inte alls.
De tycker att Devils är den hittills svåraste motståndaren i årets slutspel och är mycket angelägna om att spela sina bästa matcher någonsin de här dagarna i LA.
– Deras forechecking håller världsklass, så höjer vi oss inte ytterligare att par klasser kommer vi förmodligen inte att kunna slå en tredje gånger, säger Dustin Brown till LA Times.
Just han har fog att prata i de termerna. Han var kung i de tre första omgångarna, men har neutraliserats helt av the jersey boys.
* * *
Det är bara jag som kan åka in i ett garage, ta en biljett i spärren – och lyckas tappa bort den innan jag parkerat.
Hur är det alls möjligt?
Nu
* * *
Vokoun till Penguins alltså. Det indikerar att GM Shero såg samma Fleury som alla vi andra i Flyers-serien…
* * *
Kör nästan en komplett Johnny Cash ikväll.
Svart kostym, svart skjorta och svarta skor.
Men sen spetsar jag hela anrättning med en lila-gräddgul-randig slips som till och med Sigfried och Roy hade applåderat.
Är man i La La Land så är man.
* * *
Och Tim Thomas har vi sett det sista av.
Man tar inte, i hans ålder, timeout och kommer tillbaka och är nånting.
Glöm det.
Men Fox News kan behöva några nya, pigga kommentatorer så framtiden ser ändå ljus ut.
* * *
Enligt Yayo har Devils bara en flygrädd spelare.
– Ja, Bernier kan bli lite kallsvettig om det skakar mycket, berättar han.
Därmed har Bernier mina sympatier.
Jag säger inte att alla som är flygrädd är smarta, men alla smarta är flygrädda!
* * *
Kan inte låta bli att hålla lite extra på Gagne ikväll. Dels är det en väldigt bra hockeyspelare, dels ligger han högt på listan över de icke-svenskar som varit schysstast mot bloggen genom åren.
Det är han, Ville Leino och Jarome Iginla som toppar.
Så även om Devils helst ska vinna ikväll gör det inget om Simon samtidigt får göra succé-comeback.
* * *
Detta kan bli en stor kväll för en gammal stargazer.
Det finns ju en och annan celebritet i den här stan och med Kings i Stanley Cup-final finns förhoppningar om att de kommer att flockas på Staples-läktarna.
Räkna med frekventa rapporter.
* * *
Nu är det, ganska precis, en timme tills pucken släpps och jag ber härmed att få publicera detta intro.
So far håller nätet världsklass, i alla fall i källaren, och vi hoppas på samma succé uppe på pressläktaren
I så fall kan det här bli en oförglömlig kväll.
Vi hörs i första paus.

New Jersey – LA Kings 1-2 (Slut – övertid)
* * *
Poor Devils.
Jag tyckte verkligen dom förtjänade att vinna den här
Men det är inte lätt när man möter en playoff-maskin som Los Angeles Kings.
Snacka om feeling, för att återvända ett fint begrepp från inledningen av slutspelet.
Allt går deras väg.
Men det är ju ingen tillfällighet. Det blir så när alla som genom magi toppar formen samtidigt.
Ojvoj.
Nu blir det förstås ohyggligt svårt för Lous pojkar att vända – risken är uppenbar att Kings till och med sveper dem.
Mitt tips är dock att Devils tar en seger i Staples, och då förmodligen i den andra matchen, när hemmaspelarna börjar tänka på att bucklan är i hallen, att champagnen ligger på kylning nånstans och att läktarna är fulla av balla kändisar som vill vara med på segerfesten.
* * *
Åsa:
Skillnaden mellan Don Cherry och Barry Melrose är att Cherry bluffar.
Han har bara sina groteska kreationer på tv, sen byter han om till helt normala kostymer.
Då räknas det inte.
* * *
Nu ska jag packa väskan och därefter sova.
Imorrn bär det av mot solen.
Vi hörs därifrån.
Tack för i natt – jag är lycklig som ett barn över att uppkopplingen inte svek för en sekund och hoppas på samma magi i LA.

Tammefan, igen.
Kings – med sitt jätyteflyt – avgör.
Carter.
1-2 alltså:
Lite Mer sen, förmodligen när jag är tillbaka på Manhattan.
Tack, nätet, säger jag. Du höll.!

New Jersey – LA Kings 1-1 (Period 3 – övertid väntar)
* * *
Ja, det är fjärdekedjan med de två eminenta krigarna Gionta och Carter som fixar det åt Devils.
Och hur går det till?
En styrning.
Bjuppes medicin funkar bäst!
Sen spelar Devils riktigt bra och det hade inte varit orättvist om Kovy dammat in segerpucken på sin monstruösa chans här i slutsekunderna.
Men såg ni, Quick var på den med klubban innan den tog i ribban.
Magnifikt ingripande.
* * *
Nu blir det övertid.
Såklart.
Det blir det alltid när bagarväckning väntar dagen efter.
Men jag tror det går snabbt idag – och finns rättvisa är det Parise, eller Yayo, som sätter avgörandet.
* * *
GA, då var den Tedenby-intervjun antigen gjort före matchen – eller avtalad i förväg.
Här springer man inte på några Devils-spelare i pauserna.
* * *
Fast det där med rättvisa har mycket lite med saken att göra nu – det är överhuvudtaget ett meningslöst begrepp att blanda in.
Kings vet hur sånt går till, i synnerhet på bortaplan.
* * *
Harrold har sett klart osäker ut, tycker jag.
In med Youngblood Larsson eller Hanky Tank Tallinder.
* * *
Råkar sätta en armbåge i sidan på nhl.com-Lozo just som han tagit en kopp te i pausen.
Han spiller ner hela handen och grymtar missnöjt:
– Det där var en major. Du får fyra minuter.
Well, tedrickare har jag inte mycket till övers för.
* * *
Och vem är den pr som dyker upp i spåret om inte Per-Ragnar.
Välkommen, min herre.
* * *
Nu fortsätter vi be för lugn och fin uppkoppling, alright?

New Jersey – LA Kings 0-1 (Period 2)
* * *
Mer av samma – om än i lägre tempo.
Devils har pucken och för spelet, men fortsätter göra det för lätt för Quick.
Yayo har en fin styrning i början av perren, Kovy – var det väl? – en i slutet och däremellan får Kings-keepern göra en sjujävla benparad på ett skott som går vi ett Kings-ben.
Men i övrigt ser han allt hemmalaget skickar mot honom och det går inte.
Jag fattar att det inte är lätt att komma in på kassen, Kings-backarna är Jack Reacher när Jack Reacher är som mest beslutsam, men likafullt måste de på nåt sätt kriga sig in just där oftare.
Annars kommer Kings snart att kontra in ett jävligt retsamt mål till och sen är det här slut.
* * *
I den långa kön till herrtoan i pausen berättar Barry Melrose för alla som vill hör att Doughtys mål är det snyggaste som nånsin gjorts. Typ.
Visst var det grant – men man kan inte bortse från att han hade Arne Hegerfors bulgariska bronsmatchspelare mot sig i just det läget.
* * *
Nä, Fredrik, Old School Lou – general managern – ser nogsamt till att de som inte spelar inte går och frotterar sig med några smutsiga journalister, så Teddy Tedenby syns inte till.
* * *
Det är Lucky Luke över Martys plock  på Justin Williams skott i 2-mot-1-läget i början av perren.
Inte ens skuggan hinner regera.
* * *
Var är kommentatorn Kurt? Jag saknar hans saltsyra i kommentatorsspåret.
* * *
Fast Quicks benparad när egen back håller på att styra in hårt skott med benet i egen bur är ännu värre.
Han har ju reaktionsförmåga som en lysknapp på väggen.
* * *
Det är fan inte mindre trångt i Kings zon än i nerfarten till den förbannade Lincoln Tunnel i rusningen.
* * *
Vad gött det skulle vara med en klämtare nu, slår det mig.
Men vi får vänta till skymningen på Mondrians patio i morgon kväll. Oh yes, sir!
* * *
Matthew Perry är in the house, tydligen. Han håller på Kings, vad jag förstått, men om DeBoer slängde in Mattias ”Joey” Tedenby skulle han förmodligen få svårt med lojaliteterna.
* * *
Det är inte långtifrån att Kings får smaka egen medicin i sitt hittills enda powerplay.
Parise har en riktigt fet chans då – och det hade varit nåt det.
* * *
Jag vet inte, Playoff Will. Just finalen brukar inte var någon show, brukar den? Jag Boston hade klang- och jubelföreställning hemma i TD Garden förra året, men de tre första matcherna i Rogers Arena – dom Canucks vann – var ju också knallhårda, målsnåla, gamla stuprörsjeanstajta tillställningar.
* * *
En bananfluga surrar oroligt framför skärmen här på pressläktaren under Devils sista powerplay. Han verkar tycka att det händer för lite när Devils får de chanserna. Och det har han alldeles rätt i.
* * *
Ha ha ha, Julia – nej, så långt som att gå och talla på pungskydden har jag inte sträckt mig ännu.
Men okej, om Kings har 3-0-ledning om några dagar, då ska jag i alla fall ta med glasspinne på träningen därpå.
* * *
Domherrarna O’Rourke och Rooney tycker tydligen att det är riktigt att Clarkson får äta lite av Mitchells klubblad.
Något…oväntat.
* * *
Nu klappar jag ömt på ethernet-kabeln och hoppas på det bästa. Det var i tredje nätet brakade senast
Så ni vet…

New Jersey – LA Kings 0-1 (Period 1)
* * *
Devils börjar 250 gånger bättre än i onsdags och spelar aggressivt, iscensätter en karaktäristiskt lysande forecheck och tvingar sig till ett koppel avslutningar.
Men medan de fortfarande gör det för enkelt för den lysande Quick och låter honom se allt hugger Kings – som vet hur man spelar bortamatch, om vi säger så – direkt när läge uppenbarar sig och så får de första, och hittills enda, målet i alla fall.
Attans, Jersey. Det var inte helt lyckat.
* * *
Stämningen är inte lik elektrisk som i första matchen. Mer spänd, skulle jag säga. Det behövs ett mål för att få Red Army att lösgöra passionen.
* * *
När Doughty gör en halv Maradona och åker upp och helt oattackerad prickar in ettan kommer jag osökt att tänka på Arne Hegerfors i referatet från Sveriges bronsmatch mot Bulgarien 1994, när Henke Larsson gör ett av målen – eller är det Håkan Mild? – och Arne så vackert säger att  bulgarerna ”står och ställer upp en mur och diskuterar med domaren eller vad de gör”.
Exakt så ser Devils-spelarna tyvärr ut i det momentet.
* * *
Står utanför och röker när Aaron Ward med entourage kliver in genom pressentrén och som traditionen bjuder när mästare går på final har han sin Stanley Cup-ring – erövrad med Carolina 2006 – på fingret.
Jag drar alltid lite efter andan när jag ser det, det är så jävla fett.
* * *
Yayo är ju framme och visar föredömlig målkåthet redan i första bytet.
* * *
Korsar fingrarna när jag härmed skriver att uppkopplingen so far fungerar hyggligt med kabel och vi kör väl som vanligt så länge byxorna håller.
* * *
Frågan är hur Lidas gör om han kommer o tittar på en final i framtiden.
Sätter han på sig alla fyra ringarna?
Då kommer den väne rumpmasen att se ut som 50 Cent!
* * *
Van Basten, Resorb ska man väl ta innan man börja kröka – det är bara då de har verklig effekt, har jag hört.
Men jag hoppas förstås att du mår finfint imorrn.
* * *
Det blir stor uppståndelse bland Devils beat-repotrar när det visar sig att hemmalaget bytt intro till värmningen och kommer in till Spencer & Hill & Nadia Alis ”I Believe”.
– Kan bara komma från mixmaster Zubrus, påstår Gulitti på The Record.
* * *
Det är inte precis så att det kryllar av Kings-fans i The Rock, men till skillnad från i onsdags ser vi alla fall några stycken i klassiska gamla Gretzky- och – väldigt cool – Marcel Dionne-jerseys här och där.
* * *
Carter vet att han ska till Hollywood imorrn när han kastar sig handlöst efter Greenes crosschecking.
Det är rena stuntnumret.
Men jag säger det igen:
Är det några som inte kan klaga på filmningar och överdrifter är det Kings.
* * *
Beaver, när man kommer ända till final får man plocka upp alla som har kontrakt från farmarligan och samtliga kan spela, så de blir uppsatta som scratches när de inte gör det.
* * *
Danny DeVito dyker upp i jumbon och hetsar hemmapubliken.
Ja, kanske är det med den totala antitesen till Jack Reacher man knäcker Kings…
* * *
Ja, Prytzen. Bloggen ser också MYCKET fram emot att få komma till LA.
* * *
Nu publicerar vi snabbt, ber en bön och dricker kaffe.
Hörs – ja, sen…
 
 

Back at the The Rock.
För final nummer två.
Fantastiskt.
Man glömmer ibland – till exempel när det strular med uppkopplingen och man förvandlas till Kapten Haddock när han skäller på slavhandlare i ”Koks i lasten”  – vilket privilegium det är att få vara med om det här.
När jag tänker på det är det ju så att jag får nypa mig i dubbelhakan för att fatta.
Jag hoppas som vanligt kunna dela med av euforin och upphetsningen i den här lilla bloggen och bjuder alla som kan och vill och har periskopet till hands att vara med och ha kul i kommentatorsspåret.
* * *
Sanningens ögonblick är här för New Jersey Devils – direkt.
Dom måste obönhörligen vinna den andra finalen mot LA Kings här ikväll.
Annars kan detta bli en ohyggligt kort serie.
Att efter två hemmamatcher åka till La La Land med 0-2 i arslet, det är som att åka dit med allergi mot sol, palmer, trafik, skådespelare och den underbara doften av blommor, avgaser och matos i den brandgula skymningen.
Funkarn’t, helt enkelt.
Dom tror själva att dom kan bryta motståndarnas enastående bortasvit , säger Yayo efter morgonvärmningen, och det tror jag också.
Dom var inget vidare i de två första perioderna i onsdags, men hittade sig själva i tredje och de kan spela likadant hela tiden är det här inget mission impossible alls.
Viktigast:
De måste utmana Quick – kvickt.
* * *
Kliver på mediabussen utanför Westin i turistmyllret vid Times Square – och vem sitter där och tittar med stora ögon om inte wonderkid Filip Forsberg.
Han har varit på combine-lägret i Toronto med alla andra draft-aspiranter i veckan och som traditionen bjuder får de fem top-prospectens åka på en Stanley Cup-final på studiebesök.
– Coolt att vara här, säger han på sitt finaste leksandsmål.
Jag kan bara instämma.
* * *
Vad gäller nätet och uppkopplingsproblematiken påstår några PR-människor att de ”jobbat med det sedan förra matchen, men vi kan inget garantera”.
Nej, det ante mig.
Det betyder att jag inte heller kan garanterat nåt, men istället för att som senast hetsa mig själv fram till ett nervöst sammanbrott tänker jag vid eventuellt strul ikväll bara luta mig tillbaka, se färdig matchen och publicera blogginläggen när jag kan – och så får ni helt enkelt läsa i efterhand.
Hur låter det?
* * *
Filip Forsberg är inte den förste svenske supertalang som dykt upp i såna här sammanhang.
2009 hade vi en avslappnat självsäkert Vigge Hedman på besök i Pittsburgh, och förra året stod Gabbe Calderskog och gjorde intervjuer på perfekt i
Och fortsätter ”FF” att följa just de två fyrarna i fotspåren kommer allt att gå bra.
* * *
Vi var några som hade hoppats få se Hanky Tank Tallinder på isen ikväll – och kanske rentav Youngblood Adam Larsson – men nope.
DeBoer meddelar under sin morgonkonferens att han ämnar köra med samma lag som senast.
– Men Tallinder flyger med oss till Los Angeles och det är mycket troligt att ni får se honom senare i den här serien, säger han.
Och det låter ju hoppfullt.
* * *
Bortakabyssen i The Rock är med NHL-mått mätt en liten skrubb, men det lyser om unge Forsberg när han efter värmningen står där inne med den andra prospect-ynglen – bland dem omtalade Jakupov – och tittar på Doughty och Richards och Kopitar och de andra.
– Riktigt så här ser det inte när är bortalag i Oskarshamn, säger han plötsligt.
Det kan vara dagens kommentar.
* * *
Såväl Zajac som Fayne åkte på matchstraff för boardings när den här matchen avgjordes på Playstation i Midtown i går kväll– och andra gången blev jag så förbannad över det horribla domslutet (det var ju a hockey play, som Raffi Torres skulle sagt!) att jag fick torka saliv av tv:n efteråt.
Till följd av dessa justitiemord tappade Devils en 2-0-ledning i slutet, men bara en dryg minuter in i övertiden avgjorde Parise med sitt andra mål för kvällen.
Sen hade jag segerparad i vardagsrummet.
* * *
Backup-målisar är sällan föremål för särskilt mycket uppmärksamhet under finaler, men runt Hedbä är det ständigt en flock murvlar i omklädningsrummet.
De vet att han alltid levererar skarpa citat.
Sen blir han hyllad under DeBoers presskonferens också.
– Johan is an amazing man, säger han.
– Han är som en 13-åring i 39-årig mans kropp, kommer alltid med ett leende på läpparna till träningarna och gör sitt jobb med passion varje dag. Jag har aldrig varit i närheten av en lika professionell människa.
Det kallar jag lovord.
* * *
Nu, när klockan precis slagit 16.00, går jag in på herrmuggen här i pressloungen och knyter slipsen runt halsen.
Temperaturen stiger.
* * *
Gabby Gaborik spelade med en svår axelskada under de sista slutspelsserierna, visar det sig nu.
Operation väntar i sommar – och sedan dröjer det ända till årsskiftet innan han kan spela igen.
Ändå blev han sågad av Tårtan för insatsen mot Jersey i den beramade radiointervjun häromdagen.
Som Brooksie – kallad idiot och anklagad för att vara respektlös mot spelarna i samma intervju – skriver i en syrlig spalt idag:
Vem är det som är respektlös egentligen?
* * *
Tillbringar åter hela dagen i downtown Newark och det är inte särskilt kul nu heller, men det finns ingen poäng med att åka tillbaka till Manhattan enkom för att vända – inte när det nya rekordet med mediabussen in till stan tydligen skrivs till två timmar och 45 minuter.
Och inget ont som inte har nåt…ja, ni vet.
Jag blir bjuden på lunch av Eken på Dinosaur BBQ och får inte bara rätt så god mat. Portionerna är så stora att till och med The Oak Man börjar svettas lite innan han svept i sig det sista av en tunna coleslaw.
– Nu står man sig några timmar, säger han till slut och smackar belåtet.
Själv står jag mig till midsommar, känns det som.
* * *
Många menar att Kings-coachen Sutter är lika folkilsk som Tårtan och det är klart, han påminde en del när Brian Engblom gjorde mitt-under-matchen-intervju under serien mot Phoenix och på frågan ”vad vill du se i nästa period” svarade:
– Färre reportrar i båset…
Ha ha!
Men mestadels är han mer butter än elak och han verkar inte skrika i onödan. Jag kommer mer att tänka på en lite trött och uppgiven, men egentligen snäll, morbror som bor omodernt i en trea i Vasastan i Stockholm, har en tax och röker Prince framför tv:n om kvällarna.
Ojvoj, vad carried away jag blev nu då…
* * *
Man får egentligen ta stillbilder i Devils omklädningsrum, men när jag står och hänger i målvaktshörnet och väntar på att Hedbä ska bli klar med de engelskspråkiga intervjuerna kan jag inte motstå frestelsen att smyga fram den lilla kameran och ta en bild på Martys suspensoar.
Det är så gammalt och slitet att man skulle kunna tro att han fått ärva det av Gordie Howe.
Bevis kommer, jag lovar.
Men den där fäblessen för ganmal utrustning verkar vara återkommande tema hos legendaren.
När Hedbä kom till Jersey och såg legendarens vita bröstskydd blev han så till sig att han också var tvungen att ta bild och skicka till Per-Ragnar Bergkvist hemma i Leksand.
Det såg inte tjockare ut än ett av de linnen Tony Soprano åt frukost i.
Respekt!
* * *
Kings håller på att slå Bruins underliga fjolårsrekord i grenen ”största möjliga framgångar med sämsta tänkbara powerplay”.
De är ju fan – på fullt allvar – farligare i numerära underlägen än överlägen.
Och då har de ändå ingen Kaberle på isen…
– Men det måste definitivt bli bättre. Vi har pratat om det hur mycket som helst i vår powerplay-grupp. Det är inte många som klarar att vinna mästerskap med dåligt powerplay, säger Jeff Carter.
Mja, det ser snarare ut som en trend, tycker jag.
* * *
Det är sällan det går så lätt att skriva som när man har John Hiatts ”It Feels Like Rain” i lurarna.
Vill bara säga det.
* * *
Man skulle ju kunna tro att en sån som Hedbä sitter och drömmer om att få spela när han nu nått karriärens första Stanley Cup-final.
Men det sker ju inte med mindre än att Marty blir skadad, eller att det går alldeles åt helvete i nån match – och det vill han inte alls.
– Jag har inget ego kvar. Jag vill bara att det ska gå bra för laget. Det är allts om betyder nåt nu, säger han.
Den storsintheten önskar jag att jag också var i besittning av, men tyvärr: Jag skulle hälla kräkmedel i konkurrentens lunch.
* * *
Det känns inte okej när vi ska ”sätta” en intervju åt Viasat ute vid isen och dom  tre gånger i rad förstör den med att testa ljudet på concorde-volym i The Rock-PA:t.
Vilken diss.
Men vi dunkar in den på en tagning i korridoren utanför istället och resultatet kan ses i Viasat-sändningen före matchen, tror jag.
* * *
Kopy har redan gjort ordentligt avtryck i finalserien.
Nu väntar vi på Kovy också.
Han var blek i onsdags – och behöver definitivt uträtta mer om det här ska sluta lyckligt för Tony Sopranos lag.
* * *
Hela den här cirkusen ska ta sig till södra Kalifornien i morgon, merparten av deltagarna extremt tidigt, så givetvis är det ikväll vi får tre övertidsperioder.
Vi ber redan om nåd.
* * *
Eken har för övrigt en tv-röst som inte står Hylands efter.
Magiskt.
* * *
Drar namnet Parise i det hemliga murvellotteriet om den som gör matchavgörande målet.
Lite jackpot-känsla i det.
* * *
Kevin Weekes kan mycket väl vara världens mest sympatiska människa.
* * *
Apropå mål har magkänslan att Yayo stänker in en puck stärkts ytterligare:
Och nu får den stöd av objektet själv.
– Ja, faktiskt. Senast hade jag själv ingen riktig sån känsla, men nu tror jag nog det kan bli nåt, säger han.
Ojvoj, håll koll på JJ nu.
* * *
Nu släpper vi den här ballongen till intro i luften, medan nätet fortfarande lever.
Ni vet nu att det kan skita sig.
I så fall:
Läs inläggen i efterhand – och njut av hockeyn.
Det blir ett härligt krig ikväll.