New Jersey – NY Rangers 2-2 (Period 3 – Övertid väntar)
* * *
Holy Ojvoj.
Övertid och sudden…
Nu ska pulsen rusa, andan hållas och – rätt vad det är – några hjärtan krossas och andra sprängas fulla av lyckorus.
Ett odödligt inferno väntar på oss…
* * *
Det är en klassisk Marty show vi ser ikväll.
Han räddar ju kvällen åt Devils gång på gång med sin fantastiska old school-stil.
Bäst när det gäller – den finaste av alla kvaliteter hos idrottsmän.
* * *
Så fort jag tar mig ner i källarn (!) och skickar inlägg nummer 29 och får några utbrott och går Tårtan på lite pressmänniskor börjar nätet funka någorlunda igen.
Han kanske vet vad han gör, den folkilskne coachen…
* * *
Broadway Brad är kall som en ett dopp i en isvak i Noppikoski på nyårsdagen.
Just därför är det förstås han som går in och avgör nu.
* * *
Jag fattar ju inte hur de inblandade själva överhuvudtaget står UT med det här.
Varför svimmar dom inte av nervositet?
Det skulle jag göra.
Istället ska jag dricka kaffekopp nummer hundratvå för dagen och försöka lugna ner efter det teknikstrul som sabbat halva kvällen.

New Jersey – NY Rangers 2-2 (Period 2)
* * *
Jaha,  historien upprepar sig.
Om inte från 1994 så i alla från häromdagen.
Devils slappnar av lite i ledning och samtidigt börjar Rangers köra utav helvete och vips är det kvitterat.
Hade jag verkligen inte trott för en knapp timme sen, men Schaubens kackelarcksteori om Rangers stämmer.
Man blir inte av med dem.
Och nu kan vi få en ny killer till tredjeperiod!
* * *
Nätet krånglar big time ikväll, och jag får sitta och jävlas med det hela tiden – därav förseningar med både kommentarer och det kortfattade i det här inlägget
Förbannade amatörer att sköta hall. Det här händer numer ALDRIG nån annanstans och det blir ett enda stort skämt om vi ska ha final här.
* * *
Fedotenko vet hur man ska göra Tårtan glad i stora matcher.
Ojvoj.
* * *
Kometen, det vet du! Det är nåt med sjömän…
* * *
Det är som Varpu konstaterar:
Det här slutspelet har vi slutligen fått bevisat att Gabby Gabby Hey inte är någon slutspelsartist.
* * *
Ha ha, U-båt down under – det är klart Stu Bickel gjorde en George och dubbeldippade. Han gör ingenting rätt…
* * *
Mja, Kurtan, Star-Ledger – New Jerseys egen stolta tidning, den Tony Soprano hämtade på garage-uppfarten i sin legendariska morgonrock varje morgon – har också ägnat 1994 oerhörd uppmärksamhet de senaste dagarna och på såna redaktioner vet de vad läsarna vill ha.
* * *
Han är ju i Europa nu, men kosta vad det kosta vad vill – under finalerna måste ju Devils flyga hem Springsteen så han kan sjunga nationalsången åtminstone en gång.
* * *
Det hjälper inte vad Tårtan gör med Del Zotto Risotto. Man såg under en inzoomning tidigare hur coachen nästan kysste honom på munnen i försöken att peppa honom, men han fortsätter darra som en skolpojke inför årets svåraste prov.
* * *
Ni vet vad som hände Devils i tredje senast. Hedbä blev glad när Rangers kvitterade, för då visste han att lagkamraterna skulle börja spela igen och mig förvånar det inte alls om vi får se samma sak igen.
* * *
Slutrapport kommer när vi är i civiliserade trakter igen, men räkna inte med att några kommentarer kan bli publicerade. Ännu så länge är vi i New Jersey…

New Jersey – NY Rangers 2-0 (Period 1)
* * *
Rangers chans bestod i att spela som under andra perioden i onsdags, men det klarar dom inte av – och huvudorsaken är, skulle jag vilja påstå, att de inte tillåts.
Devils är ruggigt bra.
Snabba och kreativa och oerhört resoluta i offensiven, otroligt ettriga både fore- och backchecking och enastående säkra i egen zon.
Såvida de inte plötsligt slår av på takten – och det VET de ju att de inte kan göra – och Rangers samtidigt får lite av den energi Thor hade i sin hammare i filmen igår blir det Stanley Cup-final i The Rock på onsdag.
* * *
Shaky är inte rätt ord, men nog har Lundqvist blivit…mänsklig?
Målen är det väl inte så mycket han kan göra åt – framförallt inte vid den suveräna upprullningen vid 2-0 – men han är inte omöjlig heller och det är det krävs när man mäts på Richter-skalan.
* * *
Tidvis spelar Devils så bra att man till och med kan ana svettdroppar på Terry Murrays scout-överläpp.
Det här kan definitivt bli nåt att bita även för Kings.
* * *
Stealth-flygaren dyker plötsligt upp i skrikande blå kavaj, som hämtad från Sportspegeln rekvisitabod på sjuttiotalet.
Det måste vara något slags turplagg som gav en stor seger under Oilers-åren – några andra skäl till att visa sig i något dylikt finns absolut inte.
* * ’
Daniel, vad fan! Jag har inte tid att gå på muggen i några pauser, men nu har ju du gjort så att jag alldeles garanterat blir nödig framåt slutet av andra…
Det är ingen tillfällighet att en briljant ryss är siste man på powerplay-målet.
Det håller ju klockren CCCP-klass.
* * *
Kurt fempoängar, det är uppenbarligen en jävla massa som bryr sig om vad som hände för arton år sedan.
Man kan likna det vid djurgårdare jag känner som aldrig – och med all rätt – aldrig slutar prata om SM-finalen 1989…
* * *
Dom har såna röda ljusstavar på läktarna idag, såna som gjorde introt i Detroit så magiskt.
Men:
Bara på översta sektionen.
Fanns det inte fler?
* * *
Håller på att krocka med Stu Bickel vid de tomma – the horror! – kaffekannorna strax före matchstart.
Han äter chips med dip och verkar inte särskilt  ledsen över att få sitta på läktaren.
* * *
Det här har dock blivit en RIKTIG hockeyarena under den här slutspelsserien.
Det är fullt, tätt, elektriskt och fruktansvärt högljutt nu.
Blir nog festliga finaler här också.
* * *
Mats, jag tror det var Arvedson som blev intacklad i en båsdörr och skadade mjälte och annat inne i buken.
Fruktansvärt otäckt.
* * *
Det vore att ta i att påstå att Rangers har lyckat powerplay när Zubrus sätter skott i ribban…
* * *
Det rapporteras att John Amirante sjungit nationalsången på nån bar där Blueshirt-fans samlats för att se matchen.
Humor av Serik Fans-kaliber!
* * *
Donald Trump zoomas helt otippat in i jumbon och blir våldsamt utbuad.
Det är tacken för att han lämnat Manhattan en fredagkväll och allt…
* * *
Vi har sjömansvecka i stan just nu – och tro på fan om vi inte har ett par glada Håkan Hellström-kopior på läktarplats som står och viftar med slutspelshanddukar när Carter gjort sitt 1-0-mål.
* * *
Historien är ju bara crap, har Tårtan deklarerat – så han kan inte gärna påminna om att det stod 2-0 den där gången för arton år sedan också.
Själv hade jag kallat in Messier i omklädningsrummet i det här läget och bara låtit honom titta på pojkarna.
* * *
Den där fjärdekedjan i Devils, med Carter och nya Gionta, är PRECIS som en fjärdekedja ska vara när man går in i en Stanley Cup-final.
* * *
Nu ska vi som de fyllt på kaffet. Annars djäfulen…
 
 

Arton år senare sitter vi alltså här igen…
25 maj 1994 hade New Jersey Devils ledningen med 3-2 i en konferensfinal när de tog emot New York Rangers för en Game 6 på hemmais.
Och 25 maj 2012 är scenariot exakt detsamma.
Devils leder efter sin mäktiga seger på Garden några dagar tidigare en konferensfinal med 3-2, Rangers har en fet slaktarkniv mot strupen och Game 6 ska avgöras i The Garden State.
Nu undras:
Kommer Rangers att se till att historien upprepar sig med en ny, klassisk comeback-seger – eller slår Devils en gång för alla ihjäl 94-spöket?
Hela New York-området är förhäxat av den frågeställningen. Det är bara hockey här nu, överallt hela tiden, och att få uppleva detta på plats är ett leva i en dröm.
Den drömmen ska jag försöka levandegöra i den här bloggen ikväll och nu är det inget snack: Alla ska med –  stammisar, vänner, fiender, schaubar, konsertpianister, julior, kollegor på tidningen och U-båtar!
Okej?
Nu kör vi.
* * *
Det var en konstig torsdag utan någon hockey alls, ens på tv, visst var det?
Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till, men gick till sist och så ”Avengers” i 3D på bio.
Inte mycket till cineastisk upplevelse, men att se Scarlett Johansson i det formatet får ju ändå betraktas som…intressant.
Och en sak är säker:
Om någon på den här isen kan göra som Hulken gjorde med den intergalaktiske kungen, då vinner hans lag…
* * *
Media i New York vinklar milt uttryckt hårt på 1994, och Messiers odödliga garanti, men dagens coacher är så lagom roade av parallellen.
– Crap, säger den sedvanligt charmige Tårtan när ämnet kommer upp.
– 1994? Då hade jag hår. Så länge sen är det, suckar DeBoer.
Spelarna vill inte heller prata om historien, vare sig de i Rangers eller Devils omklädningsrum.
Med ett undantag:
Maaaaarty..
Men så var han med då också.
Jovisst. Devils målis i de magiska matcherna våren 94 var en då 22-årig gröngöling vid namn Martin Brodeur.
Som jämförelse var Henke Lundqvist en tolvårig knatte hemma i Åre, Anton Strålman åtta, Calle Hagelin drygt fem – och Brodeurs nuvarande lagkamrat Adam Larsson hade just fyllt ett och ett halvt…
– Det går inte att jämföra med då, spelet har utvecklats enormt sedan dess och vi befinner oss i en helt annan situation. Då var det inte meningen att vi alls skulle kunna utmana dem, men det vi att kan nu, säger han.
– Men en sak är likartad. Det är nu historia skrivs. Vår rivalitet kommer i framtiden att definieras av det som händer de närmaste dygnen.
Det är ord med klangen hos den mest himmelska poesi, tycker jag.
* * *
Inleder denna nådens hockeyfredag på Garden, med Rangers morgonvärmning. Det kan ju mycket väl vara säsongens sista och jag vill insupa atmosfären i the wooorld’s most famous – mer suggestiv än nånsin tidigare de senaste veckorna – åtminstone en gång till.
Om Rangers-spelarna har liknande tankar visar dom det verkligen inte. Träningen är lätt och lekfull och efteråt sitter de och pratar precis som vanligt.
– Det här ska bara bli kul, det är en häftig utmaning, säger till exempel Bork Bork Hagelin.
– Det är bara en match. Vi vet att vi kan slå dem, säger Strålle.
Det enda som skiljer sig mot tidigare i serien är att Henke pratar mycket tystare.
– Jag förbereder mig som vanligt och försöker låta bli att sätta extra press på mig själv, säger han med ungefär samma eftertryck som the low-talker i Seinfeld.
Det brukar vara ett tecken på att han tänker göra monstruösa matcher…
* * *
Själv skulle jag fylla 27 den där sommaren, hade varit två år på Aftonbladet och hörde till stor belåtenhet till inventarierna i Hannas källare på Södermalm..
Rangers slutspelsvåndor kan jag tyvärr inte påstå att jag engagerade mig alltför mycket i, det var nåt man hörde om och tyckte var häftigt eftersom det handlade om New York men jag kan inte minnas att det var mer än lite kuriosa innan det årets stora happening; fotbollssommaren som aldrig dog.
Däremot var jag i stan när de vintern därpå, när de – efter den första strejken – hissade mästarskapsbaneret i taket och tog emot Messier som gud när han gled ut på isen och det var nog då det gick upp för den lille borlängebonnen att det var nåt speciellt med hockey på Manhattan.
Där har ni  dagens lilla lektion i Biffen-historia…
* * *
Det vill till att Henke gör en av sitt livs matcher ikväll också.
Han har fått sina fiskar varma i både lokal och nationell media efter det mindre imponerande framträdandet i torsdags och idag skriver Brooksie att han kommer att mätas på Richter-skalan.
Alltså:
Han måste vara lika enorm som Mike Richter var under de där klassiska matcherna nittonhundra…just det; nittiofyra.
Och såvida han inte är skadad eller helt slutkörd – och inget tyder på det – skulle det förvåna mycket om han inte replikerar med en Conn Smythe show.
* * *
Var man går på Garden ser man rastlösa byggarbetare, kallade hardhats på lokal lingo.
De ska ju inleda fas nummer två av renoveringen av den skrotiga gamla hallen, men de kan inte börja på allvar förrän Rangers spelat klart och stämningen börjar bli lite nervös; så här länge var det ju inte meningen att de skulle behöva vänta…
Idag blir jag stående med en hel bunt medan Zuke och de andra som inte ska spela får bagskejta och dom tycker det är otroligt häftigt att jag är från Sverige.
– Wow, du är min första svensk, ropar en krallig tjomme från Long Island och dunkar mig i ryggen.
Man kan få uppskattning för de mest oväntade saker…
Sen pekar han ut var nya pressläktaren ska byggas, säger att Henke är för jävla bra men att han själv håller på Islanders så hur det går i den här matchen kvittar för hans del.
* * *
Mattep74, NHL-lag bor inte på några flygplatshotell – och inte bor dom vid Times Square heller. Dom bor redan till vardags på så dyra Ritz-Carltons och Four Seasons att du skulle storkna. Och går de ända till final sparas inga kostnader alls. Då bokar klubbarna, för komfortens skull, de lyxigaste som finns och i New York handlar det om etablissemang där du svårligen får ett rum för under två tusen dollar natten.
Det är vi i mediapacket som blir hänvisade till flygplatser och Times Square…
* * *
Bickel hör till de som skejtar på slutet och det betyder, sannolikt, att Tårtan tagit sitt förnuft till fånga och petat honom.
Karln är ju inte bara dålig – att ha honom på isen är som att låta mig att flyga en Boeing; det slutar garanterat med katastrof.
* * *
Ser Puddy på Transit-tåget ut till Newark Penn och trots att han gormar sitt ”we’re the Devils, the Deeeevils” kan man se oron bakom målarfärgen i ansiktet.
Han minns ju vad Kramer sa när de promenerade hem från Garden för arton år sedan, just innan han mötte den stackars prästen från El Salvador.
– This is far from being over, very far from being over…
Kolla här bara:
http://www.youtube.com/watch?v=ftUR6AFTNMA&feature=related
* * *
Det är rätt skönt att höra DeBoer döda den gamla klyschan om att den fjärde matchen alltid är den svåraste att vinna.
– Tar man bara bort den onödiga press man eventuellt sätter på sig själv är den såklart inte svårare att vinna än några andra matcher, säger han lugnt.
Jag börjar tycka väldigt mycket om den mannen.
* * *
Jag tror det är i hissen i Sharktank i San Jose man kan dra sitt lilla ”or not to be” när konduktören ropar att man stannat på plan 2B.
Här kan jag inte lite bli att droppa ett ”I guess I will” när dom säger att vi nått UC.
Det bor en liten göteborgare i den gamla masbiffen!
* * *
Det har varit kompakt radiotystnad från det svenska Devils-huset i Jersey City de senaste dygnet och jag kan bara tolka det på ett sätt:
Melissa Horn har anlänt nu.
* * *
Åtta bast som han var har Strålle Strålman inga minnen av Rangers Stanley Cup-run 1994, men när vi diskuterar ämnet säger han plötsligt, med ett gåtfullt leende,  att han året därpå fick sitt första Sega Elitserien.
Sedan går han, så jag hinner aldrig fråga om han redan då hittade portalen med vilken han tar sig in i dataspelsvärlden…
* * *
Konsertpianisten, Per, är hemma och spelar luftorgel idag, men tyvärr lär vi inte, hur jag än tjatar, få några kommentarer från det begåvade hållet.
Han är för nervös.
I onsdags  rapporterades att han blev så till sig att han gjorde en Julia och började städa huset hemma i Princeton…
* * *
Det är svårt att se ända från takåsarna, men jag tror det är Ryan McDonagh som två timmar före matchstart kommer ut i Rangers bås och som en annan Holtby står och blänger på isen i några minuter.
Man ska alltid varna för spelare som laddar så hårt.
* * *
Pat Leonard på News twitter-rapporterar att Empire State Building i kväll tänds i rött och blått som stöd till the local hockey boys.
Well, dom kan behöva allt stöd som går att få.
* * *
Första målet blir som vanligt hyperviktigt.
Å andra sidan:
1994 – för att nu ta upp det inte alls uttjatade årtalet – hamnade Rangers i 0-2-underläge innan Kovalev och, framförallt, Messier tyckte det var dags att börja spela hockey…
* * *
”Let’s Go Devils” börjar eka i hallen redan innan värmningen.
Det har ALDRIG tidigare hänt, inte ens under de tidigare matcherna i den här serien.
Här kommer att bli ramalama a la instanbulskt fotbollsderby ikväll.
* * *
Sorry, John J. Det råder strikt lakritstorka under slutspelet…
* * *
Okej, värmningen har börjat och det slår redan gnistor redan på isen.
Min bild är att Devils har 70-30-fördel ikväll. De har spelat bäst, framförallt på hemmaplan, och ska om de kommer upp i normal standard kunna slå in den här matchbollen.
Å andra sidan har den store Schauben på Hockeyrummet en poäng när han säger att Rangers är lite som kackerlackor: Väldigt svåra att bli av med, även när de inte spelar bra.
Och om han längst bak kan spela som i början av serien…well, då är allt möjligt.
Jag hoppas, alldeles oavsett, på en oförglömlig kväll – för mig och för er.

NY Rangers – New Jersey 3-5 (Slut)
* * *
Nu väntar hela Rangers nation.
Vem går ut och garanterar seger på fredag?
Det var ju det Mark Messier, helt besinningslöst,  gjorde när Rangers befann sig i exakt samma situation i en konferensfinal mot Devils 1994.
– Jag lovar, vi vinner, sa han.
Sedan infriade han det löftet genom att fullborda ett hat trick ute i gamla Meadowlands.
Och get this:
Den matchen spelades 25 maj. Det gör Game 6 den här gången också…
Men fansen lär få fortsätta vänta.
I den här upplagan av Rangers – och rentav den här upplagan av världen  – finns ingen med Messiers järnhårda psyke och brutala självförtroende.
Och Tårtan skulle förmodligen få hjärnblödning av vrede om någon andades något sådant.
Men Messier hänger fortfarande runt och kan väl om inte annat åka ut till The Rock och ställa sig vid plexit och kolla på träningen imorrn…
* * *
Vad underligt det här var.
När Gabby, helt slumpartat, tryckte in kvitteringen i början av tredje blev ju reaktion hos Devils som den blev hos Rangers när de fattade att de befann sig i 3-0-underläge:
Dom blev förbannade och började spela igen.
Hedbä är inte alls förvånad:
– Det var nästan skönt när dom gjorde det där målet, säger han och kliar sig i ett slutspelsskägg som skulle få godkänt av vilken gammal fiolvirtuos till spelman som helst hemma i Leksand.
– Vi har av någon anledning inte varit bra när vi haft ledningen med 3-0, men då visste jag att vi skulle komma igång igen. Känslan var liksom att, äh, nu skiter vi i det här och bara kör.
Hockey alltså…vad fattar man av den här sporten?
* * *
Brad Richards skott på Henke är det konstigaste jag sett sedan jag själv spelade handboll med Borlänge HK och mitt under en match fick ett sådant hjärnsläpp att jag istället började spela droppboll – en övning vi körde på skoj på träningarna ibland.
Vad fan gjorde han, liksom?
Tänk om dunkat in den, och Devils vunnit såväl match som serie på det självmålet.
Då hade de återstående åtta åren på kontraktet här i New York, som någon påpekade på twitter, blivit måttligt angenäma.
Men han verkar inte ens ha blivit lika utskrattad som jag blev av Kjell Fredriksson, Håkan Carlsson, Leffe Borgström, Stefan Ivars och de andra hårdingarna i BHK.
* * *
Det var rekordartat tryck i Maaaarty-ramsorna efter kvitteringen ikväll.
Men håna först som håna sist.
– That was great, säger han med ett roat leende efteråt.
– Det var det mest högljudda jag hört här inne. Kommer jag tillbaka för en Game 7 hoppas jag de gör det ännu bättre.
That’s the spirit!
* * *
Och från Södermalm hörs tonerna eka:
– Sha-la-la-la-laa, I’m in love with a Jersey boy…
* * *
Sheraton vid LAX…fan, jag har verkligen svårt att svälja den.
Vad tänker NHL på? Ska vi inte ha KUL när vi är där?
* * *
Tårtan chockar återigen med ett helt civiliserat framträdande på presskonferensen.
Han säger att det var ett tungt sätt att förlora på, men att the guys var enorma som kom tillbaka efter den bedrövliga ledningen och han har ett ”tremendous” hopp om vad de ska kunna ställa till med på fredag.
Det låter, nästan, som en garanti…
* * *
Fast riktigt lika kul som vanligt ser det inte ut att bli under finalen oavsett om de till slut placerar oss på Beverly Hills Hotel.
Här nämligen hemifrån att Viasat överväger att ställa in Niklas Holmgrens och Calle Johanssons USA-resa och istället sätta dem i en studio i Stockholm.
Det är en katastrof rent socialt – och, för er, rent tv-mässigt också.
Utan riktig närvaro och riktiga live-kommentarer blir ju upplevelsen av en Stanley Cup-final ohyggligt mycket fattigare.
Jag vill se T-shirts med budskapet ”Skicka Niklas & Calle” spridas över hela Sverige från och med i morrn.
* * *
Okej, nu får vi se då.
Jag sa före den här matchen att jag var övertygad om att det skulle vara avgjort om Devils vann, men jag känner mig inte fullt lika säker på den saken längre.
Rangers gjorde, förlusten till trots, sin överlägset bästa match i den här serien och en sån om Patrik Elias pratar inte i gonattmössan när han säger att Devils stal den här matchen.
Kan de pressa sig till ett likadant framträdande på fredag, samtidigt som Devils måhända blir lite tagna av stundens allvar, är det inte omöjligt att vi får återvända till Garden på söndag.
Säkert är dock bara att jag nu ska gå och ta mig en liten drink.
Vi hörs när det är 25 maj i New York igen…

Parise sätter femman i tom ksse, matchen är över.
Nu är Devils nära Stanley Cup-finalen.
Mer kommer senare

NY Rangers – New Jersey 2-3 (Period 2)
* * *
Det var väl ingen alldeles pappskallig analys av Bjuppe Biff.
Rangers gör mål direkt – och får i sanning liv.
De gör ju sin klart bästa period i den här serien, trycker tillbaka Devils ordentligt och med lite mer skärpa i avslutningarna kunde de fått in kvitteringen också.
Så varför blir det så efter utskåpningen i första?
Dels är det, tycker jag det känns som,  som att hemmaspelarna blir heligt förbannade och bara vägrar få stryk på det här sättet, dela kanske det gick lite för lätt för Devils i början, så att de slappnar av och sen inte kan hitta tillbörlig desperation när temperaturen plötsligt stiger igen,.
Ni vet ju mycket väl vad Boork – Leif, inte Hagge – sa:
Det finns inget svårare än att leda med 3-0…
Och nu är det upplagt för riktigt drama i slutperren.
Hade man inte trott att man skulle få skriva efter de inledande minuterna…
* * *
Callahan gör ju en sinnessjuk period.
Han är som Charlie Sheen i det sista slaget i Plutonen, när han vrålande rusar upp ur sitt skyttevärn och med vansinnigt ett ”this is so fucking beautiful” skjuter på allt som kommer i hans väg.
Dirty Harry gör mål, dödar utvisningar och är inblandad i nästan allt som händer framåt.
Det kallar jag att svara på motgång på rätt sätt.
* * *
Jag är ganska säker på att DeBoer i pausen sa att nu håller ni er på tårna i början för dom kommer att komma ut och försöka få ett tidigt mål, men lyssnade hans spelare?
Nä, dom stod och sov.
Det ska fan vara hockey-coach.
* * *
Men det måste ju vara precis på gränsen att Dirty Harry Callahans mål blir godkänt.
Han sparkar kanske inte, men han vinklar skenan och när vi står och blänger på en stor skärm vi har här precis bakom oss ikväll är Bjuppe Biff den som säger att det där nog blir underkänt.
Men Toronto är gud och säger Toronto mål så är det mål.
* * *
Devils gör det väldigt bra som inte tar några utvisningar när Rangers trycker på som mest.
Efter serien mot Panthers har den disciplinen varit en av deras verkliga styrkor.
* * *
Och nu när jag säger så, att Toronto är gud slår det mig att det kanske var i den riktningen Tårtan riktade sina böner…
* * *
Min kaffeabstinens börjar påminna om suget Dennis Frans emellanåt hade efter en drink i ”NYPD Blue”.
* * *
Prusten har ju lätt den här seriens mest episka skägg. Han ser ut som att han skulle kunna spela Hammond-orgel i The Band.
* * *
Apropå drink…ingen match imorrn. Ledigt. Om detta slutar i någorlunda tid…mm, kanske kan vara nåt att tänka på det.
* * *
Var är Julia ikväll? Det här borde vara en match i hennes – eminenta – smak.
* * *
Kometen, inte så otänkbart med Callahan som Sabres-krigare nån gång i framtiden. Han kommer från trakterna och det var just i Buffalo hans underbara farmor, 100 år and change, kom och hälsade på honom i 24/7.
* * *
Presshotellet här borta, för att nu plötsligt dra upp nåt helt oväsentligt, kommer att vara Westin vid Times Square – oavsett om det är Devils eller Rangers Kings får möta.
Dom har inga hotell i Newark, nämligen, så it’s New York final no matter what.
* * *
HEN-RIK-ramsan dröjer först till artonde minuten i andra perioden.
Så långt har det aldrig tagit tidigare under det här slutspelet, men så har det inte funnits så särskilt många skäl att fram den – ramsan alltså… – heller.
Först släppte han in allt Devils skickade mot honom, sen har han inte haft något att göra förrän precis här i slutet.
Ingen särskilt angenäm upplevelse, skulle jag tippa.
* * *
Själv ska jag nu sitta och dra ramsan ”Kaaaaffe”, ”kaaaaafffe”, ”kaaaafffe”.

NY Rangers – New Jersey 1-3 (Period 1)
* * *
Ja, det är ju en rungande  flopp till period av Blåskjortorna.
Egendomligt nog börjar de ju betydligt bättre än i tidigare matcher, med aggressiv forechecking och odentligt bett i närkamperna.
Men istället glömde de bort hur man uppför sig i defensiven och Devils kan enkelt – enkelt! – gå upp i 3-0-ledning.
Sedan krigar Prusten visserligen in en reducering, men det hjälper inte.
Såna uppförsbackar går det inte att klättra upp för mot det här New Jersey-laget.
Slagläge för hemmalaget i The Rock på fredag nu…
* * *
Devils har lite flyt på de två första målen., visst. Men det är inget de behöver be om ursäkt för. När de får chanser hugger de och en viktigare egenskap finns det inte den här tiden på året.
* * *
Gud hör inte Tårtans bön.
Och varför skulle han?
Det går ju inte att svära och skrika könsord och bete som en huligan i parti och minut och sen tro att the holy father plötsligt ska förlåta allt och ta bort betongen som stelnat i Gabbys händer under slutspelet.
* * *
Poäng för Bryce Salvador igen.
Det måste vara någon som smugit in honom genom portalen till den magiska Playstation-världen också.
* * *
Det känns lite som när Vancouver var i Boston förra– fast Rangers ju nu är hemma.
Matchen är över innan den hinner börja och här kan man sitta och fantisera om spänning och drama och övertid bäst man vill,
* * *
Det är enorm stämning på Gardens gistna gamla läktare.
I två minuter.
Sen har Devils fått tyst på hela hallen att man, jag ljuger inte, kan höra spelarna hojta nere på isen.
Men fortsätter det så här kommer Gris-Olle & co snart att börja bua i alla fall….
* * *
Henke verkar bli skakig efter de två inledande målen, för den tredje ska han bara ta och mer är det inte med det.
Eken kanske visste vad han talade om…
* * *
Lasershowen de utför på isen i MSG före matchstarten börjar bli
riktigt spektakulär och vass.
* * *
Inte sedan Godzilla var här har någon lagt ett ägg som det Gabby gör sig skyldig till när han med helt öppen kasse skjuter över.
Hur kan
* * *
Går på jakt efter kaffe i den konstiga passagen på plan 9 – Gardens eget Mount Everest – men det finns bara öl och riktigt så kul ska vi inte ha det.
Ännu.
Men kaffebristen kan få det att strama i formuleringarna framåt andra perren, var redo på det.
* * *
Det är den rundhylte Dan O’Halloran som dömer ikväll.
Han verkar vara en sympatisk prick, men det händer ofta konstigheter när han får huvudansvaret.
Så jag säger som Boman:
In med Vinnerborg!
* * *
Skarp blick på dig, Alexander.
Puddy-referenserna göms ibland, men dom finns alltid där i den här serien…
* * *
Kostym?
Svart, med lätt blänkande skjorta i matt gul färg – och till det en Calvin-slips som jag tyckte såg så fin ut i eftermiddags men så här i efterhand påminner lite väl mycket om en hopvikt kökshandduk.
* * *
Jävlar vad han drar ut på vokalerna idag, Ace Frehly. Nej, John J – förlåt. John Amirante heter han ju.
* * *
Som någon frågar:
Varför blir målvakter, utan undantag,  alltid törstiga när de släppt in mål och börjar hälla i sig i sportdryck.
* * *
Min fråga på presskonferensen lyder:
– John, inledningen var inget vidare, va?
* * *
Att Duby Duby Doo ser bäst ut är alldeles logiskt.
Han har inte spelat på flera veckor och vad de andra än säger börjar de bli slitna nu.
* * *
The sarg is alive tonight, för att travestera Springsteen-sången om Tom Joad.
* * *
Har ni hört den förr?
Nästa mål blir helt avgörande. Får Devils in fyran är det definitivt över och Tåbiran lär få se slutspelsaction för första gången i år.
Men om Rangers reducerar en gång till får de förmodligen liv och kan skapa åtminstone lite dramatik.
* * *
Nu ska jag snusa.
Vi hörs i paus nummer två.

Coacherna ber till gud, spelarna hatar varandra, blodhämnd utkrävs, mjölksyran pumpar, skador mörkas, fansens hjärtan är på väg att stanna och det ultimata målet börjar skymta i horisonten.
Ja, ni fattar.
Vi har nått rond fem i det infernaliska slaget om Hudson River och allting håller på att dras till sin yttersta spets.
Här har varit nervigt och uppumpat och exalterat även tidigare, men nu börjar vi verkligen nå en kokpunkten
Alla vet ju:
Den som vinner kvällens match har en fot inne i Stanley Cup.
Bloggen är förstås på plats på ett Garden som redan tre timmar före första nedsläpp håller andan och jag kommer i vanlig ordning att randa så det ryker natten lång.
Jag hoppas på trafikstockning i spåret, lika omöjlig som den jag för bara nån timme sedan försökte navigera mig igenom i södra Midtown.
Det är det här kriget värt.
* * *
Per-Ragnar mailar och meddelar att han nu har knäckt Hedbä med bild på Olov Sundströms benskydd med blått, ridderwallsk revär på sidan av Lefvebre-skydden.
Men – Hedbä tycker inte att bilden är tillräckligt skarp och vägrar erkänna sig besegrad i målvaktsnördarnas oerhörda kamp.
– Förstå vad jag behöver stå ut med, suckar han.
Well, det är väl den sortens envishet som tagit The Moose dit han är.
 * * *
Det verkar som att Duby Duby Doo gör comeback för Blueshirts ikväll.
Kan få betydelse det, tror jag.
Han hade en sjujävla jump i benen på Rangers träning igår, såg hungrigare och piggare och mer spelsugen ut än någon annan.
Jag skulle hålla ett öga på honom om jag vore, exempelvis, Zidlycky.
* * *
Upptäcker under resan genom den outhärdliga eftermiddagsrusningen på Manhattan att pjucksen inte har rätt glans längre och eftersom jag ändå är pass tidig går jag ner till skoputsarn på Penn Station, också känd som Madison Square Gardens källare.
Han har, visar det sig, hela sin lilla hörna fullklistrad av Rangers-logos och när han ger mina 45:orna en sista åktur med sin trasa utbrister han:
– Let’s Go Rangers, eh.
Det är lite gulligt, tycker jag.
Och skorna är nu så blanka att Henke skulle kunna spegla sig i dem när han fixar frissan efter Head & Shoulders-behandlingen i kväll.
* * *
Hela Daily News första sportsida består idag av en bild på Tårtan när han står med armarna utsträckta i klassisk Jesus-pose och rubben lyder:
”Tortortella has a plan to get Rangers big guns scroing – PRAY”.
– Jag vet att jag sa ”pray” men det var ju ett skämt, muttrar han uppgivet på dagens presskonferens.
Well, det borde han veta vid det här laget att man inte kan göra med journalister.
Dom – för att inte säga vi… – hugger på allt.
Och han får ju ändå ge Bergen Record att de är väldigt roliga när de konstatera att Rangers nu spelar i the Prayoffs…
* * *
Det är inte bara utsidan (snarare än insidan; jag hade lite otur när jag tänkte igår…) på Olow Sundströms gamla benskydd som är föremål för heta diskussioner.
En mer absurd debatt har utbrutit om huruvida Eken – min sidekick, pressloungernas omättliga monster – skulle sätta en av trio straffar på Henke Lundqvist.
Stärkt av sina framgånger (well…) under Open Ice-matcher på Chelsea Piers är han själv övertygad om att han skulle göra det.
– Ja, minst en skulle jag få. Det säger sig ju självt, säger han och smackar belåtet.
Jag blir tokig, understryker att det för handlar om en av världens bästa målvakter och ber honom begrunda vad det är för vansinnigheter han sitter och kläcker ur sig.
Han ger sig dock inte och jag får lov att sms:a Fast Freddy Shoestring hemma i Göteborg för eldunderstöd.
Hans svar är till stor belåtenhet:
”He he, inte en chans. Vet han hur bra Henke är på straffar? Jag har försökt själv och om jag har en bra dag sätter jag två av tio”.
Där börjar Eken vackla lite, muttrar något om att Shoestring ju faktiskt är bra på straffar och rättar till sin jädra Yankees-keps.
Sen går Lundqvist in och avgör alltihop med en klassisk dräpare:
– Ha ha, ja, en kan han nog trycka dit. Det är inte lätt att stoppa skyttar som själva inte har en aning om var pucken kommer att gå…
Touché!
* * *
Åker hiss med John Amirante, nationalsångsvokalisten.
Tupén sitter perfekt, ber jag härmed att få meddela.
* * *
Många vill veta vad Tårtan och DeBoer egentligen skrek åt varandra mellan båsen under supergurglet i förrgår, men Pierre McGuire, som stod mitt i skottlinjen, vägrar avslöja nåt – rädd om sin fina vy som han är.
– Man de diskuterade inte middagsreservationer, säger han till Post.
Ha ha.
* * *
Eken saknas för övrigt ikväll. Han är på svensexa i Vegas – för T-Pain.
The Hangover 3 är alltså under inspelning.
* * *
Nä, Adam Youngblood Larsson får inte spela ikväll heller.
Det får mig att vilja skrika lika mycket åt DeBoer som Tårtan gjorde.
* * *
Trängseln runt Henkes omklädningsrumsbås i går var fullständigt absurd.
Själv blev både crosscheckad, spearad och till slut boardad av en gammal idiot som heter Mikrofontönten och ska vara glad att jag med åren blivit så fredlig och timid.
För fem år sedan hade jag, när han sånär knuffade ner mig i Lundys famn,  gjort med hans huvud som Weber gjorde med  Zätas.
* * *
Inget nytt finns att rapportera från Playstation-bataljerna på 38:e gatan; Strålles avgörande i den här matchen refererades ju redan igår.
Däremot kan jag berätta att det gicks några FIFA-matcher i det så kallade svenskhuset i Jersey City under gårdagskvällen.
Urbom vann överlägset, Hedbä var näst bäst och en rasande Yayo Josefson blev utklassad av alla.
* * *
Kalldusch från NHL-kontoret:
Presshotell under de första finalmatcherna i Los Angeles kommer att vara Sheraton – vid flygplatsen.
Det är som att bli bjuden på fest hos Jennifer Connolly – och få sitte i köket.
Men man kan ju boka sina egna hotell också…
* * *
Yayo kan trösta sig med den obekräftade uppgiften att Melissa Horn håller på en med ny tolkning av Tom Waits/Bruce Springsteens ”Jersey Girl” kallad ”Jersey Boy”.
Några rader har läckt ut och lyder som följer:
”Cause down at The Rock everything’s all right, you and your number 16 on a Saturday night, You know all my dream come true, when I’m walking Mulberry Street with you”.
Och:
”Don’t bother me, man, I ain’t got no time. I’m on my way to see that forward of mine. Cause nothing matters in this whole wide world, when you’re in love with a Jersey boy”.
Ojvoj, vad fint.
* * *
Under klättringen upp till auxillery-boxen – den nya, eminenta pressläktaren i takåsarna – går jag rakt in i Garden-vakternas rollcall.
Jag har aldrig funderat särskilt mycket över hur de får sina arbetsuppgifter, men det visar sig alltså att de – flera hundra, huvudsakligen ledbrutna gamla gubbar – samlas på plan 8 och så skriker en militärisk chef ut olika sektioner.
– Anderson 32, Wollensky 76, Puddy 315…
Det är inga särskilt spännande uppgifter, men jag ville delge dem ändå.
* * *
Lite småkul när vi pratade hockeyfeber med Henke igår och han sa att han inte märkte av det så mycket.
– Men Hagge säger ju att folk har börjat hojta mer ute på stan, försökte jag.
– Ja, log herr målvaktsstjärna, men han är ute och ränner mer på stan än vad jag gör också.
Det kan man nästan se framför sig.
* * *
Några meter från yours truly har de gjort ordning en pressläktarplats åt en scout från – Phoenix.
Ska vi gissa att den stolen förblir tom…
* * *
Ännu mer förnöjsamt blev det när Henke talade om hur skönt det var att ha hittat rätt matchvikt och jag inte kunde låta bli att flika in ett:
– Samma här…
Då var det nästan så att han höll på att skratta käken ur led.
* * *
GA, jag var lite mer uppe i varv när jag twittrade om Browns tackling. Sen såg jag om tacklingen och jag tycker fortfarande den förtjänade utvisning, men avstängning har det inte ens varit diskussion om idag.
* * *
Hedbä gillar inte att det går så bra för Strålle i Playstation-matcherna.
– Illa det där. Du måste spela om den sista matchen, hälsar han.
Ledsen, men så går det inte till. Det är Strålle själv som styr och blivit i PS3 vad Benny Guldfot var i Buster.
* * *
Terry Murray, den gamla surkuken, lär däremot sitta på sin plats här uppe och spionera åt Kings.
Jag har aldrig gillat honom, men det vittnar i alla fall om en skön brist på prestige att få sparken som coach och sedan i alla fall fortsätta som scout.
* * *
Unge herr Sjöberg från den andra tidningen avlägger sitt första besök på i the woooorld’s most famous arena de senaste decennierna..
Bra tajming, får man kalla det. Så särskilt många större matcher än den här har det inte spelats på våra breddgrader de senaste decennierna.
* * *
Värmning pågår och intrycket är detsamma som från träningen igår:
Det sprakar om Duby Duby Doo.
* * *
Sitter intill någon som representerar en tidskrift vid namnet Fourth Period idag.
Det indikerar att det blir övertid här också.
* * *
På Devils planhalva är det framförallt Parise – förra matchens Crosby – som ser glödande het ut igen.
* * *
Vi är på väg mot novellängder igen och jag ska lämna er med upplysningen att jag tror så här:
Om Devils vinner ikväll går de till final. Om Rangers vinner blir det Game 7 igen – och då kan vad som helst.
Håll nu i hattar och ölburkar och U-båtsperiskop och vad ni kan tänkas ha tillhands.
Det blir åka av inatt.

Phoenix – LA Kings 3-4 (Slut – Övertid)
* * *
Trist att en så fantastisk match slutar på det sätet,.
Nog ska Brown ha en utvisning för  bentacklingen, efter avblåsning,  på Rosie – som han inte bryr sig ett skvatt om att han skadar.
Men det blir inget och momentet senare avgör den store Penner och Kings är klara för Stanley Cup-final.
Nå,  Shanny får väl titta, men han lär knappast få nåt mer för det.
I vilket fall:
Det är dags att börja kolla på hotellalternativ i La La Land från 3 juni och framåt.
* * *
The Handshake brukar vara en nästan helig ritual, men ojvoj – det är flera Coyotes-spelare som får anstränga sig enormt för att inte dra på Dustin Brown en smäll.
Och inte är det mycket mindre upprört i prärievargslägret efteråt.
Mike Smith ryter om att Brown borde stängas av för evigt om nu Torres fick 25 matcher för sin tackling och flera andra, med Doan i spetsen, antyder att domarna varit på Kings sida från början till slut.
Ojvoj.
* * *
Domarna gjorde tydligen rätt som inte blåste när Smith hade tappat handsken, det ska inte blåsas av då, men det är ju helt sjukt.
Är det meningen att burväktarna ska försöka ta pucken ändå – och bryta händerna av sig?
Jisses.
* * *
Det blir i sanning upprört i NBC-studion också.
Mike Milbury, som tyckte att Brown-tacklingen var tveksam, och Jeremy Roenick, som inte tyckte det, håller fan på att ryka ihop.
Lysande tv!
* * *
Fast det var ju, egentligen, inte på den där tacklingen och på det där övertidsmålet Coyotes förlorade den här serien.
Det var när dom inte kom till spel i de tre första matcherna – och när de inte utnyttjade övertaget i början av den här matchen.
* * *
Vi har en blågul kvar som kan bli posterboy för NHL 13 och det är Henke L.
Idag är sista chansen att hjälpa honom att vinna kvartsfinalen mot Pekka Rinne och det gör ni här:
http://covervote.nhl.com/
* * *
Oliver spelade mest av alla ikväll också. 32 och en halv minut. Så ni som tyckte att ni såg honom hela tiden behöver inte gå till optikern idag.
Vilken superstar han kommer att bli i världens bästa liga.
* * *
Nu är det, alldeles försent, läggdags.
Vi hörs när de som slåss om att få möta Kings i finalen går upp på Garden.
02.00, svensk tid.
Be here!

P.S Lova nu att läsa från del 1. Historien bakom rubriken är väldans skoj, tycker jag.