Phoenix – LA Kings 3-3 (Period 3 – övertid väntar)
* * *
Visst sjutton blir det övertid i Jobing.Com.
Vilken klassiker.
* * *
Southwestern-chilin var stark och uppkäftig och härlig, och tallriken är nu rensopad.
Jag tror det talar för Oliver.
* * *
Som det sett ut på slutet är det väl Kings som ligger närmast ett avgörande, och det här PP:t precis i inledningen blir synnerligen critical.
* * *
Jag vidhåller – det här är den mest underhållande matchen i slutspelet sedan Penguins och Flyers dansade vals.
* * *
Både Smith och Quick hörde vad jag sa och nickar nu som de västa ralf edströmar.
* * *
Den gamla Alfie-sanningen från finalen 2007 har fortfarande bäring:
Man måste göra mål när man får fem-mot-tre-läge, annars går det inte.
Ännu mindre går det om man passar på att dra på sig en egen, offensiv utvisning.
* * *
Det låter som klassisk Mora att tacka nej till Kopitar. Å andra sidan fick de dit båda brödernas Hossa under lockout-säsongen och det är ju inte så illa pinkat.
* * *
Det är lite roligt att se att Oliver, som är så snäll, blir så förbannade på Dustin Brown hela tiden.
* * *
Yotes har vunnit i övertid förr, fråga bara Chicago, så…ja, överlever Kings PP här i början ska detta inte vara omöjligt.

Phoenix – LA Kings 3-3 (Period 2)
* * *
Nu är det hockeyfest i southwestern-värmen.
Vilken match!
Kings kommer tillbaka – främst genom den mäktiga Flyers-kedjan med Richards, Carter och Penner – och vänder till 2-3.
Det hade kunnat knäcka ett lag som haft sånt övertag som Coyotes hade i början, men som det alltid sägs här borta:
They stick around – och Yandle lyckas böka i
Men framförallt: Det är ursinnigt intensivt, kvickt, hårt och jumping spel.
Vilken odödlig tredjeperre som kan vänta nu.
* * *
Det är lustigt, men ibland ser Mike Smith – annars så förträfflig – skotträdd ut när puckarna kommer högt.
Kom igen, nicka!
Det gör Henke.
* * *
Varför skrattade bönderna i Älvdalen åt din Zündapp, Matssoon? Trodde dom bara man kunde transporteras med häst och vagn?
* * *
Anze Kopitar är en väldigt, väldigt bra hockeyspelare.
I finalen ska jag gå på presskonferenser och fråga jättemycket om hur han hade det i Södertälje.
* * *
Ojvoj, vad nära Oliver – som spelar med en jävla fire i magen – är ett par gånger.
Han kan komma att avgöra ikväll, tror jag.
* * *
Ha ha, Elvis. Slem-ko är ju årets namn!
* * *
Och Vrbata missar igen…
* * *
Voynov….det låter ju nästan som ett inte helt sällsynt begrepp i den här bloggen.
Så när han slår den där makalöst fina felpassningen måste man ju ubrista:
Ojvoj Voynov.
Säg det fort tio gånger…
* * *
Jag tror inte vi sett sån här explosiv hockey sedan första omgångens urladdningar mellan Penguins och Flyers.
Skillnaden består bara i att de här två lagen har målvakter.
* * *
Nu ringde dörrmannen som tror att jag heter Par och sa att deliveryn var på väg.
Så nu ska Par äta lite.
Vi hörs…ja, innan övertiden väntar, kanske vi ska säga.

Phoenix – LA Kings 1-1 (Period 1)
* * *
Men åh så onödigt, Phoenix!
Prärievargarna dominerar så brutalt i inledningen att jag börjar leta efter säkerhetsnålar och sönderklippta gamla Sham 69-T-shirts för att kunna hålla löftet att gå till Garden som punkare om 8-0-resultatet från gårdagsnattens 8-0-slakt skulle upprepas.
Dom borde leda med åtminstone tre mål, men istället får Kopitar knöla in en styrning på Kings andra skott i matchen, under en penalty kill no less, och plötsligt får gäster som fram tills dess sett närmast chockade ut liv igen.
Nu kan vad som helst hända.
* * *
Men nog är det mindblowing vilken scenförändring som ägt rum i den här serien.
Under de första tio är ju Coyotes – med sin svischande fart, sin obönhörliga forechecking och sin sprakande desperation – lika överlägsna och lika lysande som Kings var första tio i de tre inledande matcherna.
Varför, oh varför, spelade dom inte så här från början?
Då hade ju detta varit en knallhård serie. 
* * *
Det är en nästan löjeväckande vass tåräddning (!) Quick gör när Vrbata avslutar i det första tre-mot-två-läget.
Samtidigt tycks han,  Vrbata, har fått ärva Patric Hörnqvists overkliga oflyt från förra serien.
Fan så han missar chanser.
* * *
Det är inte direkt kö som utanför grillen på Medborgarplatsen en lördagkväll i kommentatorsspåret ikväll, men vi som är här har ju desto trevligare så ni ska känna er välkomna, fina vänner.
* * *
Quick har, apropå Per-Ragnar Bergkvists böjelser,  tjocka svarta revärer på sina vita benskydd.
På Mike Smiths tror jag inte det finns några alls, men det är svårt att säga. Man ser ju inte så mycket av honom i den här perioden…
* * *
Det är ingen tillfällighet att Whitney är forward och ingen back, noterar man vid Kings shorthanded-mål.
Jag har inte sett ett taffligare ingripande i egen zon sen…ja, igår, när Risotto lät Parise passera honom som Porsche-förare passerar pensionärer i amazoner på motorvägen.
* * *
Klart det blir klena powerplay när bleka smörgåskedjan Quinzo sponsrar.
De numerära överlägena ska spetsas av Jack Daniel’s har vi lärt oss vid det
* * *
Kom ihåg vad Oliver sa om Kings efter matchen i förrgår:
– Dom ser bättre ut än vad de är för att vi inte kommit upp i normal standard i de tidigare matcherna.
Kan det vara så?
I så fall har vi alla gått på en duktig hype under större delen av det här slutspelet.
* * *
Jag tror bestämt de placerat en, eh, cougar bakom Tippett ikväll igen.
* * *
Det är inget Sons of Anarchy-skägg Oliver fått ut på sin unga haka.
Jag kommer att tänka på min gamla Zündapp, moppen som fick tjejerna i Borlänge att tindra med ögonen.
* * *
Delivery-tajm!
Ikväll kan det bli lite southwestern-krubb, som hyllning till Coyotes inledning på den här matchen.

Hur var det nu:
Var insidan på gamle leksandsmålvakten Olov Sundströms supersnygga benskydd från Lefvebre vita eller gula?
Den underbara frågeställningen vaknar jag till denna molniga dag i New York.
Det är Johan Hedberg – känd som Hedbä i den här bloggen – och hans kollega Per-Ragnar Bergkvist, sågverksnästare som också var målvakt i Leksand en gång i tiden, som sedan lång tid tillbaka har och när Per-Ragnar igår läste att han diskuterats i Devils omklädningsrum blev han så orolig att han omedelbart skickade mig ett mail och frågade:
Har Johan tagit professionell hjälp av grävande journalist (hans beskrivning, inte min…)
Sedan berättar han ingående– och väldigt roligt –  om vilken prestige som ligger i potten och hur han inte kan sova om nätterna utan måste gå upp och googla och leta bland gamla lagbilder i mögliga kartonger i källaren för att bevisa att Johan har fel.
Och Johan, å sin sida, sitter ute i Jersey City och bara VET att han har rätt.
Fantastiskt, det är som att vara med när popnördar Jan Gradvall och Andres Lokko dividerar om hur många handklapp som egentligen hördes på b-sidan på en sedan länge utgången vinylsingel från Modern Records.
Nörderi forever.
Vad gäller Per-Ragnars ursprungliga fråga kan jag varken bekräfta eller dementera.
Det vore ju nästan som att röja en källa.
Men nu är ni bloggläsare inblandade och kanske kan hjälpa till att lösa den klassiska tvisten…
* * *
Huruvida det pågår någon debatt om färgkombinationerna på Mike Smiths respektive Jonathan Quicks benskydd är okänt, men helt klart är att det kommer att handla mycket om vad de kan göra med benen de sitter på i Jobing.Com ikväll.
Kings kommer säkerligen att ta fram en helt annan killerinstinkt än senast, men samtidigt verkar Coyotes ha lärt sig hur de ska mötas
Så det blir nästan garanterat en ruggig målvaktsmatch.
Är ni med och kollar på den?
* * *
Ni tror mig inte, men jag gjorde en av mina bästa matcher nånsin som lagledare för ett Playstation-lag igår natt och såg till att Coyotes vann den här matchen med 8-0 (och innan någon frågar – ja, jag spelar på Pro-nivå…). Jo, kom hit ska ni få se – det står till och med en sån liten ruta längst ner om att jag lyckats panga in åtta mål i en match.
Kings tog ut Quick efter sex insläppta och slängde in Bernier istället, men det hjälpte ju inte mycket.
Inga hat tricks noterades, till viss besvikelse, men både Doan och Whitney hade två var.
Om prärievargarna står för samma utskåpning i verkligheten – eller i den här dimensionen, kanske vi ska säga – lovar jag att gå som punkare till match 5 på Garden imorrn.
* * *
Tårtan var lite rolig när han på sin presskonferens på Garden idag fick frågan vad han ska göra för att få sina naturliga målskyttar att börja producera och svarade:
– Pray…
Ha ha, ja, det är till den nivån man regredierar när en få mål enkom gör av backar och/eller en 20-åring som gick i skolan för en dryg månad sedan.
* * *
Rangers vann sin Playstation-match mot Devils under natten de också, om än inte fullt lika övertygande, och ni tror inte på det här heller, men gissa vem som avgjorde?
Strålle Strålman.
De hade vänt 0-2-underläge i förstaperren till 3-2-ledning och när bara en dryg minut återstod var västgöten framme vid Brodeur och vräkte in en backhand.
Han kommer att stå staty i mitt vardagsrum innan den här säsongen är över.
* * *
Vi vet inte vilka som spelar den ännu, men datumen för Stanley Cup-finalen är satta nu.
Schemat ser ut så här:
•Onsdag 30 maj – Game 1 i New Jersey eller New York.
•Lördag 2 juni – Game 2 i New Jersey eller New York.
•Måndag 4 juni – Game 3 i LA eller Phoenix.
•Onsdag 6 juni – Game 4 i LA eller Phoenix.
•Lördag 9 juni – Game 5 i New Jersey eller New York.
•Måndag 11 juni – Game 6 i LA eller Phoenix.
•Onsdag 13 juni – Game 7 i New Jersey eller New York.
(Coyotes slutade trea i väst, men de var efter östsexan Devils i sammanlagda tabellen, så om de möts har Devils hemmaplansfördelen)
Det betyder att en eventuell sjundematch spelas två dagar tidigare än ifjol och det tackar vi för; det blir ytterligare några dagar i Palm Springs för en utmattad bloggare innan NHL Awards…
* * *
Får helt otippat ett par timmar över i lägenheten och bestämmer mig för att rensa bland de gamla ackrediteringsbrickor som hänger på en garderobsdörr och blivit väl skrymmande på senare år.
Hittar ett par riktiga finingar bland alla klenoder, till exempel en från Atlanta 5 oktober 2007.
Då begick både Bäckis och Toby Orr Enström sina NHL-debuter och om jag inte minns alldeles fel hade Bäckis assist på ett mål signerat Nylander.
Den borde han således få signera någon gång och sen kan jag visa den för…ja, nån annans barnbarn eftersom jag inte tänker skaffa några egna.
* * *
Det är 108 Fahrenheit i Phoenix idag.
Alltså 42 Celsius.
Hoppas det blir minst lika hett på isen (bildligt menat alltså…annars smälter den ju…)
Jag sitter i min gamla korresoffa och tittar av avser blogga kvällen lång.
Please, be my guest i kommentatorsspåret.

New Jersey – NY Rangers 4-1 (Slut)
* * *
För några ögonblick är det nästan så det blir spännande när Fedotenko spräcker Martys nolla, men aldrig på riktigt.
Devils var från början – men framförallt då – till slut hungrigare, kvickare, vassare och bättre och skulle vinna det här.
Rangers sätta sig på sin buss och åka tillbaka hem till Manhattan och fundera över varför de alltid är som sämst när de har chansen att skaffa sig lite andrum.
Så här dåligt har de ju inte spelat sen fjärde respektive sjätte matchen mot Washington…
* * *
En paraply-lös Eken blir inte glad när vi ramlar ut i Newark-natten och upptäcker att det fortfarande regnar – särskilt inte som mitt skitparaply är så litet att jag bara med stor möda får in min egen tjockskalle under det.
Men desto mer skiner han upp när vi redan på Mulberry Street hittar en taxi och torra och fina, och dessutom i expressfart,  kan ta oss iväg längs the turnpike, ner i Lincoln Tunnel och hem till Manhattan.
Om Rangers haft lika mycket tur hade de nästan kunnat vinna den här matchen…
* * *
Presskonferenserna blir inte alls så festliga som alla hoppas.
Den fridfulle DeBoer vill inte kommentera vare sig Rupps huvudlösa Brodeur-smocka eller tumultet – och Tårtan är lugn, samlad och pratglad.
Någon får se till att de där pratstunderna arrangeras lite snabbare, så adrenalinet inte hinner sluta bubbla…
* * *
Just som vi satt oss tillrätta i taxin är det en Devils-supporter som kastar sig på motorhuven och kräver att få åka med.
Puddy.
Han vill också snabbt hem till Manhattan, förmodligen för att Elaine börjar tröttna på de här ständiga hockeyutflykterna, men tyvärr.
Vi har inte plats för facepainters, så han får stå kvar i regnet och hytta med näven när vi brakar iväg mot turnpike-påfarten.
* * *
Det går en regelrätt stöd av ilska – nej, av chock! – när Ruppen-Pruppen helt otippat dyngar till Marty.
Något liknande har ju inte setts sedan Avery – en måttligt populär kille på den sidan Hudson River – debuterade med Rangers i gamla Meadowlands och det är rätt festligt att se Steve Bernier bli så vansinnig att han kastar sig handlöst rakt fram och sätter sig på arslet.
Men det är ett bra korkat hjärnsläpp av Pruppen också, för plötsligt har både motståndare och media fått vidimerat att Rangers är frustrerade.
* * *
– Nu jublar Melissa, säger jag.
Då spricker Yayo upp i ett leende som får vita tänder att formligen lysa mot Mickey Rourke-brännan.
Den unge mannen är mer intresserad av den här frågan än han vill påskina!
* * *
Det är väl inte direkt Garden- eller Staple Center-klass på kändisarna de zoomar in i The Rock-jumbotronen, men när Slava Fetisov plötsligt sitter där och vinkar känns det onekligen rätt coolt.
* * *
– Ja, Michael hade det lite motigt idag, säger Tårtan om Del Zotto Risotto.
Det är ju som att säga att det är lite ont om pressfrihet i Nordkorea.
Men den koleriska coachen visar förståelse och säger att den unge backen inte haft många såna matcher i år, men att han är övertygad om att han kommer igen.
Lade någon Sobril i Tårtans frukostflingor i morse?
* * *
Själv tror jag dock det är gamla storbacken Ricard Persson de zoomat in när det står ”Slava” i textraden på jumbon.
Så kallades ju även han, med all rätt, när han kom till Devils våren 1995 – och fick vara med på isen när de lyfte bucklan för första gången
Men hyllningarna till Rico får vänta tills det blir riktigt allvar, förstås.
* * *
Konsertpianisten, som är gammal stammis i hallen, messar att han aldrig hört på maken i The Rock och en timme efter slutsignalen fortfarande har ömmande öron.
Gott så, men konsertpianister ska vara rädda om hörseln och order om öronproppar vid nästa besök utgår härmed!
* * *
Henke har ingen av de stora slutspelskvällarna han heller , returen på tredje målet kändes okaraktäristisk, men även han är påfallande lugn efteråt.
– Det är en besvikelse att vi inte börjar bättre, jag vet inte varför, men vi måste prata om det. Nu är det dock bara att ladda om för nästa match, vi har varit i den här situationen förr, säger han.
Onekligen.
* * *
På onsdag kan vi få se Hanky Tank Tallinder också, i så fall förmodligen istället för Harrods.
Det är mycket upplyftande.
* * *
De flesta slutspelsdagar är långa, men den här tar förmodligen ändå priset.
Det är ganska precis sexton timmar sedan jag klev in genom personalentrén på baksidan av The Rock – och nu sätter jag punkt.
Jobbigt?
Nä, living the dream, baby.
Vi hörs givetvis när Coyotes om – nu ska vi se om vi kan räkna… – nitton timmar försöker göra serie av konferensfinalen i väst igen.
Tack för ikväll.

Slut, Parise sitter en i tom kasse och Devils vinner med 4-1.
Mer kommer om ett bra tag:
Spännande presskonferenser nu…

New Jersey – NY Rangers 2-0 (Period 2)
* * *
Jo, Rangers får lite mer att säga till om och tillbringar framförallt mer tid nere hos Marty.
Men det har ju inte bara med egen förmåga att göra; Devils blir lite försiktiga och bevakar sin ledning – och det vet dom hur man gör.
Bortsett från en Girardi-rökare genom röran framför kassen skapar ju gästerna inte några övermåttan heta chanser.
Så jag fortsätter planera för hur jag inte ska åka hit och tillbringa hela fredagen här före match 6…
* * *
Tammefan, gör inte Elias illa sig igen, den här gången i sin tjeckiska nutsack.
Han har inte mer flyt än Sami Salo just nu.
* * *
Det är inget lyckat att springa på toa, få på för mycket vatten i kranen, stänka ner hela framsidan på kavajen och komma ut och se ut som att man kissat ner sig.
Riktigt SÅ spännande tycker jag ändå inte att det är….
* * *
Waterboardingen hjälpte inte.
Nu får Tårtan plocka fram de elektriska pungklämmorna på Risotton.
Den unge mannen gör sig ju skyldig till horribla floppar – gång på gång.
* * *
Mister U-båt, Zuke har skickats ner och tränar med  Hartford-kidsen i Tarrytown just nu, så hans comeback verkar i högsta grad avlägsen.
Men snacka om att Rangers skulle behöva någon med hans kreativitet – och hans sannolikt jävligt pigga ben.
* * *
Nej, istället blir MDZ bänkad – till förmån för Stu Bickel.
Det är nästan värre än elektrisk pungtortyr.
* * *
Ja, ”Devils” – in med Youngblood Larsson. Det är rätta takterna.
* * *
Sanningen är förstås att Rangers ser väldigt trötta ut, men det får man ju inte ens knysta om för coachen, då är man helt enkelt dum i huvudet och vet mindre om hockey än vad han vet om vett och etikett.
* * *
Med tre högst oväntade strutar är ju Bryce Salvador Devils egen Strålle.
Jag måste kolla noggrannare på Playstation och se om han också lever ett parallellt liv i cyber-världen.
* * *
Bruce ”Rosalita” i högtalarna…då vet man att Jersey har fest .
* * *
Enligt min pressläktaregranne – en gormand vid namn Eken – påstår nu att det är bättre spel när han åker till Chelsea Piers och deltar i Open Hockey.
Jag tvivlar inte på den uppgiften.
* * *
När Kovy står och skriker åt Callahan i utvisningsbåset ser han nästan lika arg ut som på den tiden Avery lät käften gå i hans närhet…
* * *
Helt riktigt, John J.
Min öppningsfråga på presskonferensen kommer att lyda:
– John, you know what you did, right?
* * *
Återkommer med slutresultat när vi har ett sånt, men den avslutande rapporten först när Eken tagit mig tillbaka till Manhattan.

New Jersey – NY Rangers 2-0 (Period 1)
* * *
Ojvoj, Devils kör över Rangers och vi kan redan nu förbereda oss på sjätte match här på fredag.
Fast sanningen är ju att det spelmässigt sett ut så här – att Devils har spelet – större delen av serien.
Skillnaden – idag igen – är att Rangers ger upp ett helt batteri chanser och att hemmalaget utnyttjar dem.
Det är ju häpnadsväckande att de bara kan uppföra sig som de ska när de absolut måste.
* * *
DeBoer visste vad han gjorde när han tog bort Sykora och slängde in Yayo i hetluften
Precis som planerat har han gett den där Clarkson-kedjan en jävla massa energi med sina pigga stockholmsben.
Melissa jublar hemma i Stockholm.
* * *
Det är mer högljutt i The Rock än det nånsin varit tidigare. Trots att vi sitter högt ovan kakafonin är det nästan så jag och Oak Man får göra som i Washington och gorma åt varann för att alls höras.
Häftigt.
* * *
Mark Fischel, tidigare på NHL och nu på fotojätten Getty, kommer förbi och säger hej åt er.
Kul va?
* * *
Duby Duby Doo och övrig i Rangers-truppen sitter på en liten hylla bakom oss ikväll också.
Duby har en väldigt hipp kavaj på sig som får honom att se ut som en hipster som förvillat sig hit från Williamsburg.
* * *
Devils-fansen låter nästan lite arga när Lundqvist presenteras i jumbon…
* * *
Det är Rangers-reserver på pressläktaren och snattar stolar som Eken och Zdenek ska sitta på – och inte hjälper det att jag ropar argt åt dom heller. Det resulterar bara i mördande  blickar från delar av PR-avdelningen. Ojvoj.
* * *
Ha ha, Zinny, jag har inga moves. Jag är glad att jag kan sätta en foten framför den andra emellanåt.
* * *
Det vibrerar nog fortfarande i Stepans tänder efter Zubrus Kron Wall of  Pain-propp.
* * *
När Ronald McDonald och Henrique börjar slåss, då vet man att det där onda blodet verkligen kokar som kräftor i svenska kastruller i augusti.
* * *
Henke får förstås smaka Martys Garden-medicin – ”Heeeeenrik”-ramsorna dånar så det vibrerar i mästerskapsfanorna precis ovanför honom.
* * *
Det är dåligt kokad Risotto vid 2-0-målet. Han står ju bara och viftar lite tafatt när Parise blåser förbi honom.
Sen fäpplar han på blålinjen i powerplay och släpper sånär till ytterligare ett mål.
Blir det waterboarding av Tårtan i paus?
* * *
Jaså, Jack Daniel’s är inblandat i Powerplay igen. Ja, i Rangers fall verkar det ju som att de rentav låtit några av de inblandade testa produkterna.
* * *
Att jag trampade på Martys benskydd i morse verkar inte ha fått några dramatiska effekter.
Ännu.
Men vänta bara.
* * *
Jag tycker mig kunna se hur Kosnertpianisten spelar luftorgel bakom Rangers utvisningsbås.
* * *
Om Rangers vänder det här ska jag inte dricka en endaste droppe kaffe på onsdag.
Men det ska jag däremot göra nu.
Vi hörs, tänka sig, i nästa paus.

Det är som Sudden sagt, både i den lilla voicerecordern jag har i kavajfickan och i sitt eminenta sommarprogram:
Ingenstans i det ”civila” livet går det hitta någon form av motsvarighet till den nerv, den häftiga anspänning och den euforiska känsla som föregår en match i Stanley Cup-slutspelet.
Han talade förvisso om hur det känns för spelare och jag är inte så dum att jag på minsta vis jämför mig själv med dom, det jag gör med det dom gör eller mitt känslosvall med deras grad av emotionellt engagemang.
Likafullt håller jag med – av hela mitt hjärta.
Jag har gjort mycket otroligt roligt i det här jobbet, liksom i livet i övrigt, men ingen kick har varit större än att bevaka The Stanley Cup Playoffs.
Ingen.
Det är ett konstant, stegrande lyckorus i två månader – tidvis mixat med andlös spänning, outhärdlig nervositet, blodtryckshöjande ilska och gränslös tacksamhet över att få så världens bästa i den mest underbara sporten pressa sig till det allra yttersta.
Fantastiskt.
Helt fantastiskt.
Och med denna lilla hyllning till det som ännu en gång tagit över hela tillvaron vill jag hälsa alla välkomna till fjärde ronden i The Battle of Hudson River.
Den kommer att bli en show som förklarar upphetsningen i detalj, särskilt som the bad blood nu på allvar börjat koka mellan ärkefienderna Rangers och Devils.
Ni ska, tycker jag, vara med mig och njuta natten lång.
* * *
Genomlever en något långrandig  dag i det inte helt glamorösa Newark.
Jag bevittnar värmningen i The Rock under förmiddagen och när den är slut och bokförd vid tolv känns det inte som någon större poäng att åka tillbaka till Manhattan, särskilt inte som det spöregnar och jag redan fått ägna en timme åt att försöka få en blöt kostym att inte se ut som att jag hittat den i en gränd utanför Penn Station.
Problemet är bara att det inte finns så värst mycket att göra här ute, särskilt inte i slikt pissväder.
Men jag lyckas snika mig till en riktig långlunch på Brick City Bar & Grill, mitt emot souvenirbutiken Devil’s Den, inklusive både tre- och fyrtår.
Sedan fortsätter jag dricka kaffe i den rätt så ruffiga baren på Dinosaur BBQ i kvarteret intill.
– Det här är den första kaffe jag nånsin serverat, säger bartendern roat.
Men så är det också första gången han träffar Bjuppe Biff!
Nu kan jag stolt trycka upp ”I survived a day in downtown Newark”-tischor och är – framförallt – råpeppad för en ännu längre kväll i den fullsatta pressboxen.
* * *
Det bildas klassisk journalisthög runt Yayo Josefson efter värmningen, för som bloggen tidigare rapporterat:
Melissa Horns tillblivande gör comeback ikväll.
– Det ska bli otroligt kul, jag är verkligen excited, säger han blygt till Post-Everson och Sherry Darling och de andra beat-reportrarna som vill veta allt om känslorna inför NHL-karriärens första slutspelsmatch.
Sen får han syn på mig, blir ännu blygare och säger nåt om att han minsann sett att det stått om Melissa Horn i den här lilla bloggen
Well, man gör ju vad man kan för att hjälpa till.
Och i bakgrunden skrockar Hedbä nöjt…
* * *
Apropå tjejer är det en servitris på Dinosaur BBQ som sjunger med i Al Greens ”Let’s Stay Together”, från början till slut.
Då blir jag kär.
* * *
Rangers får alltså klara sig utan avstängde Prusten ikväll, och det fanns på sina håll förhoppningar – eller farhågor – om att Duby Duby Doo skulle kunna göra comeback i hans frånvaro, men det blir det inget med. Hans ena fot är fortfarande paj.
Så istället går Stu Bickel in igen – som forward.
Jag kan se framför mig hur Rangers-fansen tar sig för sina hopskrynklade pannor, men hav förtröstan – som forward ska han väl rimligen inte kunna ställa till med lika mycket skada.
* * *
Det är också på Dinosaur jag ser ett home fan hälla i sig Guiness på Guiness i Tedenby-tröja.
Så även om Smålands ettrigaste inte finns på isen är han med in spirit – och tankas indirekt med finaste irländska bränsle.
* * *
DeBoer förärar Yayo en fin hyllning under sin presskonferens på morgonen.
– Han var utmärkt under de sista två-tre veckorna i grundserien och kommer att göra oss till ett bättre lag med sin energi, heter det.
* * *
Inifrån Manhattan kommer samtidigt rapporter att Tårtan varit på klassiskt morgonen-före-match-humör och bara morrat när han fått frågor om varför han ersätter Prusten med Bickel.
Ja, man kan ju inte sitta och vara trevlig när det ska spelas hockeymatch, för i helvete.
* * *
Det är faktiskt första gången jag är på morgonövning i The Rock, så att stå vid zamboni-entrén och se hela härligheten från det perspektivet känns nytt och coolt och spännande.
Fast så är det i och för sig.
Ljudet av skridskoskena som skär i is, doften av svett och linement, synen av puckar som nyps i en fet plockhandske…det är den vackraste poesin.
* * *
Apropå Tårtans påstående att Zubrus armbågat Strålman i pallet står det i en liten blänkare på nhl.com följande.
”Stralman is sporting a black right eye, but that was from a hit he received earlier in the playoffs and not from Zubrus”
Ni hör ju vad gåtfullt.
Han fick blåtiran när han slogs i en Playstation-match, så är det bara…
* * *
Adam Larsson spelar inte ikväll heller – och får inte ens träna med laget. Han kör med AHL-kidsen i träningshallen intill istället.
Det är väl själva fan.
* * *
Yayo Josefson är misstänkt solbränd där han sitter och tar igen sig på sin omklädningsrumsbänk – och jodå, han tvingas erkänna: Det har pressats på soldäcket i svenskhuset i Jersey City.
– Fast det var några veckor sedan, försöker han hävda.
Det undrar jag, då ser man inte ut som Mickey Rourke i ”The Wrestler” så här långt efteråt.
* * *
Del Zotto Risotto är den i Rangers som pratar mest emfatiskt om de stigande temperaturen i den här serien.
– Man kände det under förra matchen, det var något som började byggas upp då. Det är lite hatiskt nu, säger han till Post.
Det låter lovande, fram till coacherna igår började slugga mot varann har det varit alldeles för mycket socker i det här derbyt.
* * *
Tafsar inte på några skridskoplösar i Devils omklädningsrum, men hör och häpna: När jag står och diskuterar Per-Ragnar Bergkvist med Hedbä i målvaktshörnet blir jag lätt crosscheckad av nån Jersey girl som måste fram till masen och då trampar jag på Martys benskydd!
Jag har ingen aning om vad det betyder, men det kommer att få någon form av effekt, det kan ni vara säkra på….
* * *
Bloggen tackar ödmjukast för att ni skickat den till Guldskölden-final.
Vill ni hjälpa till även där blir jag oändligt glad.
Länk här:
http://www.svenskafans.com/svenskafans/guldskolden-2012-final.aspx
* * *
Björn, du behöver inte vara orolig.
Puddy sitter på Dinosaur BBQ han också, målad i ansiktet men full upptagen med att förklara sin ”move” för hon som sjöng Al Green-låtar.
Jag vill påpeka att han de facto snott den av Jerry, men i fruktan för ett utbrott av den sort som fick den el salvadoranske prästen att gömma sig kyrkkällaren låter jag bli och tar en klunk kaffe till istället.
* * *
Bork Bork Hagelin är först av bussen när Rangers anländer till The Rock, ser jag på en pressläktarmonitor.
Han är ivrig att få göra sitt första playoff-mål, gissar jag.
* * *
Står en stund och studerar en tavla i pressrummet på gamla coach-staber.
Under ett känt ansikte står:
Tommy Alelin.
Utan B.
Hm.
* * *
För första gången på hela säsongen vägrade lagkapten Parise efter matchen i lördags prata med media och lokala murvlar försöker göra stor affär av incidenten.
Är han ur balans?
– Nej, jag tycker att jag gjort ett hyggligt jobb genom att vara tillgänglig efter ungefär hundra matcher den här säsongen och kände att jag inte ville säga något som jag skulle ångra senare, säger han.
En rimlig hållning kan man tycka, men journalister är som dom är dom…
* * *
Alelin?
* * *
– Du behöver inte nödvändigtvis skriva om det här nu, säger Eken när han reser sig för att gå och äta.
Jo, det måste jag absolut.
Eken går och äter – förstås!
* * *
Sitter och fundrar på vilka Melissa Horn låtar man ska plugga om det går bra för Yayo.
”Du är nog den”, låter som ett bra alternativ.
Bara inte ”Det känns ännu sämre nu” eller ”Tyck synd om mig nu” blir aktuella…
* * *
Vill i sedvanlig ordning göra alla uppmärksamma på att nätet i The Rock suger så kallad hästballe.
Det kan således bli fördröjningar med både inlägg och kommentarpubliceringar ikväll.
We thank you for your patience, som dom säger på flyget när det är försenat och man inte alls visat något tålamod.
* * *
Bloggen-bekante Per, också känd som Konsertpianisten, är in the house och sms:ar att han sitter ”alldeles bakom utvisningsbåsen med fungerande dörrar…”.
Jag kan givetvis inte låta bli att svara att jag befinner mig snett ovanför, i höjd med ”belysningsramperna som lägger av ibland…”.
Uj, det är kul nästan hela tiden.
* * *
Sex gånger under det pågående slutspelet har Rangers haft chansen att skaffa sig ledning med två matcher – och misslyckats varje gång.
Nu talar dom – inte minst Henke – om att ska göra allt för att för första gången skaffa sig det andrummet, men jag tvivlar.
Det är som att de bara kan pressa sig till de ohyggliga arbetsinsatser som behövs för att de ska vinna när de har riktigt fet press på sig.
Så, mitt tips ikväll lyder:
Hemmaseger – och lång serie igen.
Och härmed avslutar jag årets längsta Wall of Text och låter er läsa innan första nedsläpp.
På med säkerhetsbältet, det kommer att smälla i den här matchen.

LA Kings – Phoenix 0-2 (Slut)
* * *
Ja, det var nog som somliga av er säger:
Kings-spelarna hade redan börjat hetsa upp sig över att de ska spela Stanley Cup-final.
Men samtidigt gjorde Coyotes sin klart bästa match i serien och jag säger det igen.
Om de spelat så här hela tiden, om de var lika noggranna och uppoffrande i defensiven, vunnit lika många närkamper, tagit sig lika snabbt ur egen zon och varit lika resoluta när de fått de avgörande lägena, då hade den här serien
* * *
Minns ni vad de utbrast  i Sopranos när någon gjorde eller sa något hårresande:
Whoa, ropade de – fast med en emfas som inte hörts någon annanstans.
Just så lät jag när de plötsligt visade Gandolfini på läktaren i Staples.
Vilken femtekolonnare, vilket svek! Han är ju Devils blytunge maskot.
Men okej, vi försöker låtsas att han var Old School Lous scout ute i värmen idag.
* * *
Har ni hört Alabama Shakes?
Fantastisk band, jag lyssnar just nu hela tiden på Jack White-producerade albumet ”Boys & Girls”.
* * *
– Det är aldrig försent, säger Oliver på telefon från södra Kalifornien.
Han menar – vilket man nu, eller alldeles snart, kan läsa om i ett referat på sportbladet.se – att Coyotes definitivt kan väna på det här, bara de spelar likadant i fortsättningen.
Han köper inte heller den allmänna bilden att Kings varit magiska tidigare i serien.
– Eftersom vi inte kommit upp i normal standard har de kunnat dominera. Av det har de fått mycket självförtroende och därför sett bättre ut än de egentligen är, säger han.
Där har vi nåt att suga på.
* * *
Borde inte Shanny och hans medarbetare kunna komma med ett utlåtande om Prusten nu?
Time is of the essence mitt i en slutspelsserie, no?
* * *
Nu ska jag, inspirerad av Burskydds utläggningar om gamla Forum, se om Grand Canyon; det ligger en dvd-kopia nånstans och skräpar.
Sen är det läggdags. Redan före nio i morgon kommer det en bil och kör Biffen till Newark och där ska han sedan tillbringa hela måndagen.
Vi hörs framåt matchstart, eller hur?