NY Rangers – New Jersey 3-0 (Slut)
* * *
Det kan man kalla tredjeperiod.
Offensivt måste det ha varit Rangers bästa i hela slutspelet.
Men vad gjorde dom dessförinnan?
Försökte dom bara lura i Devils att de var tröttkörda – för att kunna överraska i tredje?
– Ja, det kanske såg så ut. Men vi har ofta problem i andra perioderna och fastnar i egen zon, framförallt på hemmaplan, säger Bork Bork Hagelin när han sitter inklämd på bänken intill Kreider, inte helt ologiskt föremål för viss uppvaktning från media.
– Men i tredje tycker jag inte det var så mycket snack. Inte efter vi fick det där första målet.
* * *
Jag tycker mig se när Puddy, precis i slutsekunder reser sig från sin stol intill plexit och går.
På vägen ut, precis vid några äldre Rangers-fans som står och highfajvar,  gör några utfall av den sort som fick den stackars prästen från Sydamerika att tro att han hade stött på diablo himself.
You gotta support your team, man.
* * *
Att hålla nollan i karriärens första konferensfinal…inte så illa.
Då slutar det också med att man slipper göra intervjuer i omklädningsrummet.
Istället förs Lundqvist, i snajdig kostym, till det stora, nybyggda intervjupodiet bortanför zamboni-entrén en halvtimme efter slutsignalen – och amerikanska kollegor med deadlines tajtare än svenskens kavaj håller på att storkna.
Han får gång på gång berätta om Matrix-räddningarna när Parise stod på nära håll och sköt tre gånger.
– You have to step up when the team needs you, not just when you feel good, lyder förklaringen till det sinnessjuka ingripandet.
* * *
Björken 128 beskrev alltså hela det här scenariot, inklusive resultat och mål i tom kasse, i kommentatorsspåret före matchen.
Det är det ju Thomas Forslund-klass på.
Dig ska vi definitivt lyssna på i fortsättningen.
* * *
Zach Parise får också en del frågor om den där Matrix-sekvensen.
– Vad ska vi göra? Han, Lundqvist, spelade bra.
* * *
Tårtan verkar på hyggligt humör under sin presskonferens.
Men plötsligt ringer det i någon oaktsam murvels telefon – och coachen blir tokig.
– Det där är ju för löjligt. Löjligt! Och ni ger mig en massa skyt, ryter.
Killen som glömt att stänga av luren ser inte helt bekväm ut – och alla andra försöker omedelbart, så diskret det går,  kolla att de har ljudet avstängt…
* * *
Devils sitter i praktiken i bussen och är på väg genom Lincoln Tunnel när Lundqvist är ute och tar emot hyllningarna som matchens förste stjärna, så från det omklädningsrummet finns inte mycket att rapportera.
Jo, en materialare visslar lite tyst på ”Empire State of Mind”.
Man gör ju lätt det när man är här.
* * *
Det Kreider åt i sista pausen vill jag ha mig innan nästa bagarväckning.
Sicken tredjeperioden pojken gör.
* * *
Vad betyder det här nu då?
Inte mycket.
Rangers håller sin serve och inte så mycket mer. Verklig skada gör de först om de håller också den andra – och sedan bryter Devils ute i Newark.
* * *
Klockan är nu halv ett och två man sitter kvar i den nya presshangaren; yours truly och en kraftig bit i rutig skjorta som slår på tangenterna som hade de legat med hans fru.
Dags att gå hem och spela lite Playstation, känner jag. Om tolv timmar ska vi vara tillbaka för Rangers tisdagsträning.
Tack för i natt, allesamman. Det gjorde ni bra.
Vi hörs när Kings och Coyotes brakar samman i öknen på nytt.
 
 

Slut.
Rangers vinner med 3-0 efter en förbluffande uppryckning i tredjeperioden.
Mer kommer här senare.

NY Rangers – New Jersey 0-0 (Period 2)
* * *
Rangers är trötta och Devils är pigga och de senare borde leda det här med några mål nu.
Men – Henke Lundqvist är i kalasform, som alltid mot ärkerivalen från andra sidan floden han varje dag ser när han tittar ut genom fönstret i sitt penthouse på västra Manhattan, och därför är det fortfarande 0-0.
Ojvoj.
* * *
Puddy körde hårt med Mark Messier 1994 vill jag minnas.
Nu ser det ut som att han riktar sina spydigheter mot Gabby.
Och att komma in i hans huvud verkar inte vara så svårt.
* * *
Serieräddningarna han gör när Parise får skjuta på honom tre gånger inom loppet av två sekunder – under Rangers PP, mind you – får mig att tänka på Keanu Reeves när han i slutet av ”Matrix” upptäckt att han är The One och kan dodga pistolskott.
Helt otroligt är det faktiskt.
* * *
Vilket katastrofingripande av Girardi när han nästan gör självmål på Henke i början av perioden.
Det är som signaturen ”Devils” säger, han är trött – annars skulle en sån klasspelare aldrig begå annars.
* * *
Upptäcker först nu att jag har en heltäckande matta under fötterna.
Det är så man ska se hockey, det har jag alltid tyckt.
* * *
När andra perioden börjar är raderna längst när på bägge långsidor, där det kostar tusentals dollar sitta, helt tomma.
Det är en särskild sorts idiot som köper såna biljetter och sen ägnar halva perioderna åt att stå i nån VIP-bar och dricka.
När jag blir miljardär ska jag köpa upp dem allihop och ge till er som kommenterar i den här bloggen istället – real people och real fans.
* * *
McDonagh hör som sagt till de få utspelarna i hemmalaget som ser riktigt bra ut – och jag råkade dra honom som matchvinnare i lotteriet.
Spelar han sina kort som han ska går jag härifrån med några hundra dollar, således.
* * *
Vet inte om det beror på min nya location och på att jag på grund av den här så långt till Gris-Olle, men stämningen känns inte fullt så sprakande hot som alla hade föreställt sig.
Måste det till Game 7-dramatik för att Garden ska få upp pulsen nu?
* * *
Fjärdekedjan, med Ruppen-Pruppen och Mitchell, är ju helt Rangers piggaste.
Så har de spelat avsevärt mycket mindre än de andra också.
* * *
När Rangers slår ytterligare en icing när det gått knappt dem minuter utbrister NHL-Lozo, som sitter alldeles intill här på gräddhyllan:
– Timout, Rangers.
Fem sekunder senare kommer det från speakern:
– Timeout, Rangers.
Lite roligt det.
* * *
För fan, Van Basten, du önskar väl inte att jag ska få Crazy Joe Devola efter mig?
Ta genast tillbaka det där.
* * *
Vince Vaughn blir plötsligt inzoomad i jumbon. Men hallå, vad är det för förräderi? Han är ju hardcore Blackhawks-fan han.
* * *
Nej, Kmannen, jag travesterar Bob Hund.
Istället för kissande: Mer kaffe.
Eken, den sociala artisten, kom just med en kopp.
Och den behövs innan den här synnerligen intressanta tredjeperren börjar.
Slutrapport levereras när det går.

NY Rangers – New Jersey 0-0 (Period 1)
* * *
Jämn och bra förstaperre, men med viss fördel för Devils.
De har pucken mer och skapar mer nere i Rangers-zonen och om inte Henke hade varit så olik den förre målvakt de stötte på hade det mycket väl kunna vara 0-1.
* * *
Den här nya, extra-pressboxen är en brottarhit.
Jag har aldrig suttit bättre på Garden och eftersom de två bänkgrannarna inte hittat hit har jag dessutom svängrum som en Cadillac.
Det enda som saknas är en vrålande dåre i ryggen…
* * *
Storartat av Youngblood Larsson att dra en utvisning när han drar iväg på solotur genom Rangers-zonen.
Där kom Robinson garanterat med lovord när hans svenske lärjunge återvände till båset.
* * *
Devils upprätthåller sin omtalade forecheck och hetsar Rangers-backarna bra, men det är – ännu så länge – inte lika effektivt mot de betydligt taffligare Flyers-försvararna.
Ur led är dock tiden när Devils, med sitt rykte som Lasse Falk-konstellation,  är det lag som spelar mest hockey i hela slutspelet..
Dom har ju redan mött Rangers högt upp i banan fler gånger än Capitals gjorde under hela förra serien…
* * *
Jag tror jag sett Puddy. Han sitter längst ner på kortsidan bakom Marty i den här perioden, målad precis som för arton år sedan, och dunkar vilt i plexit.
You gotta support your team, man…
* * *
Nej, Rangers PP får inte direkt att tänka på CCCP 1981, men samtidigt håller Devils penalty kill väldigt hög klass.
 
Zidlycky fumlar okaraktäristiskt på blålinjen när Rangers kommer loss i ett första halvläge, men han ska inte dömas för hårt.
Han åkte på en whiplash-skada i nacken när Simmonds förgrep sig på honom i sista matchen i Wells Fargo, så bara att han spelar är rätt stort.
* * *
MSG kör nytt intro, med film projicerad på isen.
Det har man sett på annat håll några gånger, men ändå. Lite coolt är  det med Kung Lundqvist utvräkt över hela isytan.
* * *
Blueshirts har dock iscensatt några giftiga kontringar, bland annat är ju Boyle väldigt nära i numerärt underläge, så det finns inget som säger att Devils självklart kommer att leda snart.
* * *
Precis innan nationalsången sveper Hedbä förbi Marty och touchar ena benskyddet.
Det är som när andra tar på skridskoplösar, antar jag.
* * *
Sätena vi sitter luktar som att folk suttit i dem och spillt bärs och fisit i över 40 år.
Och…det är väl precis vad dom gjort också.
* * *
Naturligtvis släpar Rangers ut Mattau för lite publikhets när isen spolas efter värmningen.
Det var han som, rätt sensationellt,  avgjorde Game 7 på övertid för arton år sedan.
* * *
Det är en besvikelse att se att Janssen och Boulton båda är scratchade. Underhållningsvärdet steg avsevärt när de i sista grundseriematch i mars fick ta första bytet ihop med Carter…
* * *
Hög prioritet för biff-bloggare:
Bli inte kissnödig.
Jag sitter längst in på en mycket trång rad och om jag måste ta mig härifrån kommer jag orsaka härligt kaos.
* * *
Huliganen Walkom får inte döma mer i årets slutspel.
Någon på nåt kontor nånstans har tagit sitt förnuft till fånga.
Tack för det.
* * *
Vänner som eventuellt försöker sms:a – jag har inget mobilnät där jag sitter.
Så Jennifer Connolly, jag ringer dig senare…
* * *
Dom har fattat tycke för nedräkningarna på Garden.
Nu kommer det en ”Kovy sucks” i sjuttonde minuten.
Och lika givet som jubel på en Springsteen-konsert kommer repliken i The Rock på lördag att vara en Kovy-hyllning vid samma klockslag.
* * *
Chimp, det är ju Hagelin som är mest Tintin.
* * *
Elias får gå till tandläkarn imorrn, men först spelar han förstås klar den här matchen – utan att ens funder på nåt annat. Han är ju hockeyspelare, det tuffaste som finns.
* * *
Jag säger det igen:
Att få vara med om det här!
Det är ren magi.
Jag ska nu sitta och bara njuta av det i några minuter och sen åker vi igen.

Nu finns det bara ett uttryck att inleda med:
Ojvoj.
Att få vara med om det här…
Slagen om Hudson River är alltid stora händelser, men nu är vi way beyond ”stort”.
Ikväll, när Rangers och Devils för första gången sedan mytomspunna året 1994, ställs mot varandra i en mäktig konferensfinal är det en brännande angelägenhet för hela Metropolitan Area.
Det buzzas om hockey och Rangers och Devils och Henke och Marty precis överallt, fans går i jerseys ute på stan även icke-matchdagar, dom andra sporterna spelar andrafiol och man kan känna förväntningarna liksom darra i den fuktiga luften.
Jag har drömt om just det här ända sedan jag kom hit för drygt sju år sedan, om just den här febern och just den här nerven och just den här passionen för hockey, och att få se den gå i uppfyllelse är så magiskt att det nästan darrar lite i dubbelhakan.
Tack, ödet.
Tack för att det händer.
Och tack alla som tänker bilda hög, liknande de vi får se framför Henke och Marty, i kommentatorsspåret.
För i natt kör vi för rekord, eller hur? U-båtar, upp till ytläge, allihop. Det är en order.
* * *
Att vi nu klivit upp på en helt ny nivå står klart så fort man kliver in i Garden för morgonvärmningen.
Det ser ut som det brukar göra när vi kommit till Stanley Cup-finalen.
Dom har till exempel byggt ett helt nytt pressrum bortanför zamboni-entrén med plats för flera hundra murvlar.
Tillika har dom adderat nya pressläktare högst upp i taket, på svitnivån.
Där är Bjuppe Biff placerad och det är ju lite sorgligt. Jag menar, det blir första gången på flera år jag ser en match på Garden utan Gris-Olle i ryggen.
Vyn är dock förstklassig och sätena verkade sköna. Återstår att se om det funkar med uppkoppling och eluttag. Om inte går jag ner i pressrummet i första paus – och i så fall dröjer andra inlägget längre vanligt.
Alla införstådda med denna logistiska osäkerhet?
Bra.
* * *
Undrar om David Puddy kommer ikväll…
Det var när Rangers och Devils möttes i konferensfinalen 1994 han – den kanske mest fantastiska av alla Seinfeld-karaktär – målade sig som röd-svart devil i ansiktet och tog med Jerry, Elaine och Kramer på Garden.
Jag vill gärna föreställa mig att det händer nu igen, arton år senare.
* * *
Henkes slutspelsskägg börjar nu bli så saftigt  och svartmuskigt att han ser ut som en bov i ett Tintin-äventyr.
Irriterar det, undrar jag efter morgonvärmningen, inte under masken?
– Ha ha, nej, jag ansar ju emellanåt, säger han och kliar sig i lurvet på hakan.
Om det stämmer är risken, apropå Tintin, stor att den svenske målvaktsstjärnan har den där sjukdomen som får allt hår på Dupontarna att växa okontrollerat och tvingar Kapten Haddock att agera frisör under resan till månen.
– Jag tycker det är härligt att ha långt skägg den här tiden på året, fortsätter Henke dock obekymrat
– Då vet man att det händer riktigt bra grejor.
* * *
Varför fick George, slår det mig, inte följa med på där matcherna 1994?
Det var taskigt, hockey bör ha varit en sport helt i den store Costanzas smak.
 * * *
Marty Brodeur vet hur man häller extra bensin på de motsättningarnas lågor som redan håller på att förvandlas till en eldstorm i gränstrakterna mellan Rangers- och Devils-land.
Han sågar inte bara Rangers som lag. Han ger sig på staden New York.
– New York ger mig ingenting särskilt. Jag trivs mycket bättre ute i New Jersey och åker aldrig in till New York, säger han.
Så kan man ju tycka att han får känna, alla måste väl inte älska storstan – men oh boy. New Yorkers är extremt omedgörliga när det gäller synen på hemstadens status som universums själva centrum och kommer att se de orden som svåra provokationer.
Och det är inte som att Brodeur inte vet det…
* * *
– Tur vi får utskrifter, säger någon med syrlig ton när Tårtan lämnar podiet, också det nybyggt, efter sin presskonferens på förmiddagen.
Eftersom han i vanlig ordning bara sagt ”ja” och ”nej” och kompletterat med några fullständigt meningslösa plattityder är det väldigt roligt.
* * *
Tungt för Capitals att Peter Dalle Hunter inte vill fortsätta.
Han införde sensationellt mycket know-how och konkurrenskraft i det där laget.
Vem kan bygga vidare på det?
Vore jag McPhee skulle jag ring Uffe Samuelsson. Det vore tufft det.
* * *
Står länge kvar efter Rangers morgonvärmning och tycker att Zuke och de andra reserverna måste sluta bag-skejta snart, Devils ska ju också värma.
Men det ska dom inte alls.
Lou har bestämt att de stannar hemma i Newark och kör morgonövningarna i The Rock, samtidigt som Rangers lajar på Garden.
Det är en kraftig missräkning, jag hade sett fram emot att ta tempen på Youngblood Larsson och Hedbä, och se vad Kovy har för uppsyn inför karriärens största matcher.
Att det nu inte kommer så många fräscha observationer från det hållet beror alltså inte på mig, så Fempoängs-Tucholsky vet…
Han ska också veta att jag är helt neutral här. Jag har en god relation till alla svenskar som ingår i serien och önskar dem lycka till.
* * *
Klämmer inte på några skridskoplösar idag. Dels är det tomt vid Broadway Brads plats, han verkar ha rören på slipning, dels är det för många PR-nissar som står och blänger och jag har en känsla av att det egentligen inte alls är tillåtet att fingra på någon utrustning.
Däremot kommer jag åt Gabby Gabby Heys skenor med ena axeln när någon från en radiostation på Long Island tränger sig lite dumt.
* * *
Kolla Youngblood Larsson när han kommer tillbaka till båset.
Efter nästan varje byte är självaste Larry Robinson framme och uppmuntrar honom.
– Ja, berättade Adam efter sista matchen i Philly, han är suverän. Jag blir förbannad på mig själv när jag gör misstag, men han pushar mig hela tiden att tänka positivt. Det uppskattar jag verkligen.
Ja, sämre mentorer kan en ung backtalang sannerligen ha.
* * *
Har kvällen till ära klätt mig ungefär som Tony Soprano skulle gjort om han gått på ett så här högtidligt evenemang.
Det är den ljusbeiga, blanka kostymen, skjorta i guldnyans och slips mönstrad i svart och samma beiga färg som kostymen.
Vad är det Puddy säger när han skämmer livet ur Elaine och Jerry:
– You gotta support your team, man!
You gotta support your sport, kontrar jag just ikväll.
* * *
Det är många som befarar – eller hoppas – att Rangers ska vara trötta efter sina Game 7-maraton, men det dementerar Bork Bork Hagelin kraftigt.
– Den här tiden spelar det ingen roll hur man känner sig på förmiddagen. Om man är seg när man kommer till morgonvärmningen under grundserien är man det i allmänhet på kvällen också. Men den här tiden på året börjar adrenalinet pumpa när det blir match. Inga problem, säger han och skakar lite morgonvärmningssvett ur lockarna.
* * *
Fatta detta:
Om den här serien blir lång – och vem tror något annat? – kommer Game 6 att spelas på exakt samma datum som den  sägenomspunna Game 6 1994 – och Game 7 på exakt samma datum som den ännu mer sägenomspunna Game 7 1994.
Det är fakta som får romantikernas hjärtan att slå ännu hårdare.
* * *
Okej, nu har jag förflyttat min tragikomiska lekamen till den nya pressboxen och so far so good. Jag har uppkoppling, jag har el och jag har en rätt så sensationell vy över hela the woooorld’s most fanous arena.
Det enda som saknas är Gris-Olle. Hoppas han har det bra utan lilla mig…
* * *
Playstation-matcherna igår var enkla affärer för hemmalaget. I den ena hade Rangers gjort fem mål i början av andra, varmed Marty fick lämna spaden till Hedbä. Då blev det lite bättre ordning på bortaspelet och Blueshirts vann till slut ”bara” med 6-2.
I den andra blev det en mer normal 3-1-seger, efter mål av Broadway Brad, Bork Bork Hagelin och Stepan.
Men Devils-fansen kan vara lugna. Nästa gång är dom hemmalag och kommer att krossa. Kovy är alltid magnifik när jag coachar honom.
* * *
Strålle, slutspelets målfarligaste back, började som bekant säsongen i New Jersey på tryout men fick i slutändan inget kontrakt.
Så det vore ju inte så konstigt om extra mycket revanschbegär brann i honom inför  den här serien, men icke.
– Nej, säger han när han efter värmningen som vanligt sitter och meckar med sina sulor, kontraktssitutionen var ju sån att det helt enkelt inte fanns plats. Jag blev bra bemött där och har fortfarande bra kontakt med Hedberg och Tallinder, det är bra killar.
Sen är han tyst en stund.
– Men det är klart, lite roligt vore det ju om det gick bra nu…
* * *
Värmningen rullar för fullt och Biffens radar säger att Boyle hos Rangers och Clarkson hos Devils har stora insatser på lut.
* * *
Nu är vi uppe i novellängd igen, sorry det är lätt att get carried away såna här kvällar.
Hoppas ni hinner läsa innan dom släpper pucken.
Det gör dom alldeles snart.
Håll i hattarna, för nu blir det åka av.

Phoenix – LA Kings 2-4 (Slut)
* * *
Det räknas förstås inte, när Playoff Will såsmåningom sammanfattar konferensfinalerna är det ursprungstipset som gäller, men jag tror inte längre på mina skrällteorier.
Kings var väldigt mycket bättre i den här matchen och borde ha vunnit med större siffror.
Ja, Coyotes kan bättre – mycket bättre – det räcker förmodligen inte när såna som Kopitar, Mike Richards och den fenomenale Dustin Brown kommit in i det här groovet.
Allt avgörs på tisdag. Tar Kings även den matchen kan de börja planera för Stanley Cup-final i Staples Center.
* * *
Nu ska jag sova och vakna som en torped när det är dags att gå på morgonvärmning på Garden igen.
Lycka.
Vi hörs när första matchen börjar – och kom ihåg att klockan hinner bli två, svensk tid, innan det sker.

Phoenix – LA Kings 2-2 (Period 2)’
* * *
Prärievargarna är för sällsamma.
Dom är ju utspelade stora delar av den här perioden också, och hamnar i 1-2-underläge, men fortsätter bara trampa på, jobbar sig långsamt in i matchen och innan pausvilan har danske dyunamitarden Bödker kvitterat.
Den sortens enträgenhet och ovilja att ge upp måste vara väldigt irriterande för en överlägsen motståndare…
* * *
Jag trodde du var från Brunflo, Kometen.
Nävars, det där med Jämtland hade inte fastnar överhuvudtaget.
Men nu när du säger det har du ju faktiskt hyllat Rico tidigare, så jag borde kanske fattat.
Nu fick jag för övrigt stark längtan efter ost lokalt producerad i Jämtland. Jag har genom åren blivit bjuden på ett par riktigt odödliga hårdingar där uppe.
* * *
Herregud, det var 16-4 i skott i första.
Till bortalaget.
Det är ju snudd på kränkande.
* * *
Med tanke på vad som anses vara goaltender interference när exempelvis Homer är inne på isen ter det sig ju lite förbryllande att Pollock inte blåser i situationen när Quick blir utknuffad bakom kassen.
Men när det inte sker…Coyotes borde gjort mål där.
* * *
John J, du är väl hallänning? Står såna också med Ewert Ljusberg och sjunger om Jamtland, Jamtland på Storsjöyran?
* * *
Chipchura är ju ett av ligans fräckaste namn.
* * *
Nu gör King mål också. Vilken king han är för Kings, King.
* * *
Raffe, det har varit väldigt tyst om förhandlingar om nytt kollektivavtal, vilket dessvärre indikerar att det är rätt låst.
Mitt tips är att det blir konflikt igen – men att den blir kort den här gången. Före jul lär det spelas igen.
Fast vi får veta mer när pappa Bettman håller sin årliga presskonferens före första finalen, var den nu äger rum – antigen i Garden, The Rock eller Jobing Com; Kings kan inte få hemmaplansfördel vad som än händer.
* * *
Det börjar bli delivery-time i östra Midtown.
Är lite inne på klassiskt kinesiskt – låter inte det som den New York-mat man ska äta on the eve of en monumental Battle of Hudson?
Jo, jag tror fan det.
Vi hörs lagom till övertiden…

Phoenix – LA Kings 1-1 (Period 1)
* * *
Det är just det där jag menar med att allt ser ut att gå Coyotes väg i år.
De är helt utspelade och ska tacka krigaren Smith för att de bara ligger under med 1-0.
Då drar Derek Morris iväg ett skott från rödlinjen – och det går in på en Quick som står och längtar tillbaka till hotellpoolen, eller nåt.
Lag med det flytet är det svårt att komma åt.
Fråga Blackhawks, fråga Predators…
* * *
Redan efter två byten vill jag dock ändra mitt tips.
Det ser ju ut som att två lag från olika divisioner möts.
Kings är tyngre, hårdare, starkare, snabbare, skickligare och mentalt mer förberedda på att det är konferensfinal.
Och efter knappt fyra minuter har Södertälje-Kopitar snärtat in ledningen
Riktigt lika överlägsna kommer de rimligen inte att vara hela tiden – prärievargarna är lite tagna av att spela en sån här matchen, uppenbarligen– men inledningen är i sanning ett statement.
* * *
Vilken finfin liten samling stammisar och favoriter som följer med i spåret i natt.
Ni är så hjärtligt välkomna.
* * *
Kings har verkligen där kombination av kaxighet och elakhet som Boston fick Vancouver ur balans med ur förra året – och som Blues tydligen inte kunde hantera i år.
Går Coyotes på det, låter sig provoceras och ska ge igen för alla tjuvnyp och hånfullheter efter avblåsningarna är de definitivt rökta.
* * *
Jaså, Kometen, du KOMMER från Ricard Persson-land? Det har jag aldrig riktigt förstått. Men det förklarar ju varför du verkar så trevlig. Du är surjämte.
* * *
Det är nåt alldeles särskilt coolt med att heta King och spela i Kings.
* * *
Felaktig whiteout eller inte, jag blir glad av att se så mycket folk i den där arenan.
Den är tajt och fin och fullsatt måste den vara riktigt rolig att befinna sig i.
* * *
Tänk om ni hade vetat att det – eventuellt – var de säsongens två finallag ni såg när Rangers och Kings spelade de två skitmatcherna i Globen i oktober.
* * *
Det slår mig precis att jag inte druckit en enda kopp kaffe på hela dagen.
Denna detalj måste nu justeras.

Hallå, how’s the läge?
Här vi fortfarande lite omtumlade efter den där tredje perioden i går kväll.
Det känns som när man sett en riktigt häftigt rockshow, varit på en oförglömlig fest eller ätit på L’Espallier i Boston
Det färska minnet är lite…overkligt.
Följaktligen är det något svårt att omedelbart ladda om och få puls över första matchen i en ny serie.
Men what the hell, det är konferensfinalerna som börjar nu. Då går det fort att hitta rätt groove igen.
Så vi försöker oss allt på en liten korrasoffa-sittning redan ikväll, när Phoenix Coyotes och LA Kings går sin första rond.
Har vi några tappra där ute som tänker göra mig sällskap i den hopplöst luggslitna gamla möbeln?
I så fall när i hjärtligt välkomna.
* * *
NY Post inledde idag sin feta sportsektion med sju sidor om Rangers Game 7-kalas mot Capitals – och det kommande slaget om Hudson River.
Något liknande har verkligen aldrig inträffat under de dryga sju år jag bott här och säger något om vad det är för hockeyfeber som håller på att få sitt grepp om New York City.
* * *
NHL Network rapporterar att det är över 100 Fahrenheit utanför jobing.com Arena i Glendale trekvart före matchstart.
Alltså bortåt 40 Celsius.
Åh, ta mig dit, jag älskar sån värme…
Man kan nog räkna med att det blir ganska hett på isen också. Det är två hårda, tajta lag som möts och divisionsrivaler som de är lär hatet koka mellan dem redan från start.
* * *
Bäckis behövde bara en natt på sig för att komma fram till att han vill spela VM.
Sa ju det.
Man kunde höra det mellan raderna när han satt och pratade i det där tysta omklädningsrummet igår kväll.
Själv ska jag nu fira att VM för min del är över med en liten, liten tår.
Truppen är stängd, inga svenska NHL-proffs hinner bli aktuella och Frågan behöver inte ställas mer.
Det är inte ledsamt…
* * *
Det var någon som frågade om jag kommer att bevaka någon av matcherna i Yotes-Kings-serien på plats och svaret lyder:
Förmodligen inte.
Det tar fem respektive sex timmar att flyga härifrån till Phoenix och LA och det är inget man i min ålder gör, fram och tillbaka, på ett dygn.
Men skulle serien här ute på östkusten mot all förmodan gå snabbt och den där ute dra ut på tiden är det väl inte omöjligt att jag dundrar  ut för Game 6 och/eller 7.
Jag längtar verkligen västerut, det kan jag säga.
* * *
I Bjuppes Playstation-värld står den här serien redan 1-1.
Kings vann första matchen med 3-1, främst för att sömngångarna på EA Sports tydligen inte är informerade om att Mike Smith blivit en lysande målvakt.
I match numer två gjorde Torres – ja just han; skyll på EA Sports igen, de har missat att han är avstängd till ungefär nästa millennieskifte – tidigt 1-0 och sedan höll hemmalaget, med hjälp av oerhörda uppoffringar, den ledningen tills kapten Doan kunde braka in tvåan i tom kasse.
* * *
Mina tips har inte varit mycket att hänga i vare sig julgranar eller nån annanstans, men jag måste väl för ordningens skull föra ett om konferensfinalen till torgs också.
Here goes:
•New York Rangers – New Jersey 4-2.
– Jag tror inte att Devils excellenta forechecking kommer att funka lika effektivt på Tårtans lagmaskin och jag tror de får väldigt mycket svårare att göra mål på Lundqvist än på Mister Universe.
•Phoenix Coyotes – LA Kings 4-3.
– Ja, Kings har imponerat mest av alla under de inledande två serierna och har för närvarande båda de främsta Conn Smythe-kandidaterna i Dustin Brown och Jonathan Quick. Men jag tror att Coyotes med sitt fulländade spelsystem, sina likaledes makalöse målvakt och sin feeling, den där känslan av att allt går deras väg i år, kan komma att skrälla här.
* * *
Nu åker vi, happy konferensfinaler på er.
 
 

NY Rangers – Washington 2-1 (Slut)
* * *
Där kom den till slut.
När allt var klart och Garden förvandlats till ett enda gutturalt vrål av glädje.
– We want the cup, we want the cup, we want the cup!
Det är långt, långt kvar innan Rangers har chansen att uppfylla den önskningen, men i alla fall.
Jag älskar att höra den där, den är så ren och klar och säger allt som behöver sägas.
We. Want. The. Cup.
* * *
Och vilken tredjeperiod…
Episk var ordet.
Jag trodde, som alla andra, att det var över när risotto Del Zotto stänkte in 2-0, men Hamrlik – av alla – replikerade på en gång och därefter åkte Rangers omedelbart på en utvisning och sen var det tammefan ett enda jävla inferno.
Redan så här ett par timmar efteråt känns det som att man varit med om något helt overkligt, sinnena har liksom inte hunnit bearbeta alla extrema intryck ännu.
Ojvoj – gånger hundra.
* * *
Det är lustiger kalabalik i Rangers omklädningsrum när vi tio minuter efter segerorgierna på isen ramlar in i Rangers-kabinen
Runt Henke står till exempel tiodubbla led av reportrar och fotografer och allsköns filurer och vill veta hur det känns att för första gången ha tagit sig vidare från andra playoff-omgången.
Inte helt oangenämt, visar det sig.
– Jag är väldigt glad, säger han när vi svenskar till slut får en egen liten pratstund mitt i kaoset.
– Det har varit mycket snack om att jag aldrig tagit mig ur den här omgången och det är skönt att få tyst på det nu.
* * *
I år blir det Stanley Cup-final i New York-området no matter what.
Även det har sinnena svårt att bearbeta så här på en gång
* * *
Inne hos Capitals råder förstås förtvivlan, så intensiv att man knappt törs harkla sig, men Bäckis tar det som en man och kommer ut och svarar redigt på alla frågor.
Även den jobbigaste…
– Vi får se, jag måste smälta det här först, säger han och låter ju inte precis glad men inte heller direkt avvisande.
Det tar jag som ett tecken på att han kommer hem och spelar VM.
Jag tar det också som ytterligare ett tecken på att Valbos finest mognat.
För bara nåt år sedan kunde man se att han hade lust att slå en på käften när VM-frågan kom upp. Nu uppför han sig som den lagkapten han borde vara och gör sitt jobb utan att klaga.
Respekt.
* * *
Bork Bork Hagelin har en försvarlig mängd mediafigurer runt sig han också – och undra på det.
Han gjorde ju den korta karriärens match och stod för assist till båda målen.
– Det är som en dröm, säger han.
Sen får han beröm av en Tårtan som faktiskt ser ut att få njuta av att hålla en presskonferens.
– ”Hags” har varit lysande hela serien. Det har inte blivit så många poäng, men han jagar ner puckar på ett alldeles utmärkt sätt, myser den vanligtvis surmulne coachen.
* * *
Vad gäller han som lämnade pressläktaren i slutet av andraperren, och blev idiotförklarad av kommentatorsspåret, känner jag mig skyldig att förklara att kollegorna här i New York har tajta deadlines och ibland måste ta sig ner till pressrummet och börja randa.
Och ni ska ju vara glada för Ekens skull.
Nu fick han sitta on prime location och se en av de mest omvälvande perioder som spelats i den här stan på decennier.
* * *
Capitals får sina hjärtan krossade i andra slutspelsomgången ännu en gång och visst, det börjar bli en tjatig melodi.
Men den här gången har de verkligen ingenting att skämmas för.
De har spelat sin bästa playoff-hockey någonsin, de slog ut regerande mästarna och de visade att de har fantastisk karaktär när de bara skakade av sig de brutala övertidsförlusterna mot Rangers och kom igen på en gång.
Får Peter Dalle Hunter fortsätta jobba på det här lagbygget – och allt annat vore väl vansinne – kommer det att lossna nästa år.
På riktigt.
* * *
– Du ser ut som en president i den blå skjortan….
Eken vet hur man smickrar den som hör av sig om lediga platser på pressläktaren.
President…det är åt just det hållet jag strävar.
* * *
Nu är det sen natt i New York och en oförglömlig dag ska avlutas med lite Playstation-avslappning; ska omedelbart börja spela de bägge konferensfinalerna.
Men vi hörs på söndag kväll, när första ronden går mellan Coyotes och Kings.
Sedan är vi tillbaka i Garden på måndag för att inledande Battle of Hudson River.
Ojvoj!