Philadelphia – New Jersey 1-3 (Slut)
* * *
Jaha, nu sitter jag här på mitt jävla flygplatshotell igen, färdiglämnad som det heter på småtöntig journalitslingo,  och känner mig som George Clooney i Up In The Air.
Lite vemodig sådär.
Ändå är det hundra gånger festligare stämning i det här tysta, sterila rummet än i Flyers omklädningskabin.
Uh, det känns som att ha trampat in i någons högst privata sorg när man ser exempelvis Grosse sitta i full utrustning och bara stirra tomt framför sig.
På platsen intill sitter Jagr på precis samma sätt. Efter en stund klappar de varandra tyst på axeln och utbyter en dyster blick.
Sedan reser sig tjecken och går.
Det är lite rörande att se.
Och jag kan återigen inte låta bli att undra om allt det slitet och alla känslor de investerar i det här är värt det när varje säsong för nästan alla spelare slutar med att de sitter där med den där tomma blocken.
* * *
Önskar jag kunde skryta lite med att jag pekade ut Devils som en dark horse innan slutspelet började, men det vore hyckleri.
Jag trodde precis som de flesta andra att de skulle få en omöjlig resa mot Flyers och hade verkligen ingen aning om att de skulle spela så HÄR bra.
Faktum är ju att den mäktiga motståndaren från the city of brotherly love aldrig kom underfund med hur DeBoers vattentäta system skulle bemötas och nu tuffar den fina lagmaskinen från downtown Newark vidare mot en konferensfinal i vilken alla återigen kommer att peka ut motståndaren som favorit…
* * *
Det är, som någon påpekade, bara åtta år kvar på Bryzgalovs kontrakt…
Och han tjänar mer än Martin Brodeur, Jonathan Quick och Mike Smith – tillsammans.
Att Paul Holmgren inte är nominerad till Årets GM-priset går att förstå…
* * *
Jo, Yayo Josefson går på is vilken dag som helst – och kan med lite komma att göra comeback under konferensfinalen.
– Jag ska hjälpa honom och hälla i honom lite mjölk så han håller i fortsättningen, säger Youngblood Larsson med ett snett leende.
* * *
Jävlar, jag trodde ett det där lilla skämtet om Liljas begränsade speed skulle passera obemärkt, men när jag ringer för att fråga om VM börjar han hojta direkt.
– Ha ha, nä vad nu då? Du skrev ju att jag för långsam för VM och nu ringer du och frågar om jag vill åka. Nänä, ringer dom kommer jag bara att säga att jag inte är snabb nog, det stod ju i bloggen.
Det är gött med spelare som kan ta emot en passning – och det är nog bäst att här förtydliga att Herr Lilja inte är det minsta arg, han bara garvar hela tiden.
Och speed eller inte, dom skulle få jädra bra stämning i Tre Kronor omklädningsrum om den här kanaljen kom hem.
* * *
De försöker komma med några formella reservationer om att det inte spelar någon roll vilka dom får möta, men det är inget snack:
Alla i Devils vill ha en klassisk Battle of Hudson River i konferensfinalen.
– Nog vore det roligt att möta Rangers. Det skulle bli ett riktigt hett derby. Och händer det ska jag passa på att göra mål på Lundqvist, säger Youngblood Larsson.
* * *
Bäst – eller åtminstone en väldigt bra sak – med det här att vi får helt ledigt på torsdag och att jag kan gå på en inplanerad middag då.
Och ingenting är det på schemat dagen efter heller.
Akta dig, Manhattan…
* * *
Erik Gustafssons kommentar om VM är en instant classic:
– Jag skulle sätta mig på flyget i natt om de är intresserade.
Han borde bli uttagen bara på det citatet.
* * *
Hedbä får nu vara med om sin första konferensfinal sedan han slog igenom som Mooose med Pittsburgh för elva år sedan.
– Då vann Devils. Det hoppas jag dom gör den här gången också, säger han.
* * *
Liljas finalprofetia är gjuten i sten:
– Ja, du får nära till jobbet. Det blir Rangers mot Coyotes, slår han utan tvekan fast.
Ojvoj.
* * *
Nu är det läggdags i Up In The Air-land.
Mot I-95 och Washington DC imorrn.
Vi hörs från Verizon Center, när den sista serien i den andra Stanley Cup-omgången – eventuellt – avgörs.

Slut, Devils vinner rättvist med 3-1 och går till konferensfinal.
Storartat gjort.
Nu ska här rumlas i omklädningsrum, hörs sen.

Philadelphia – New Jersey 1-2 (Period 2)
* * *
Jag tror Mister Universe fick sin schizo-medicin i pausen, för nu är Good Bryz här igen.
Han gör inga Mike Smith-räddningar precis, men om han fortsatt i första hade Devils ledning haft ett övertag på två-tre mål vid det här laget.
Det har nämligen blivit som i de tidigare matcherna igen. Devils har pucken och ser att matchen i huvudsak avgörs nere i Flyers-zonen där hemmaspelare mest ligger och hugger på att få kontra.
När det inte går blir de uppenbart frustrerade och sen får Good Bryz baila ut dem.
* * *
Det är bara när Walkom dömer man får göra som Simmonds gör på Zidlicky.
Då ser råskinnen som sagt att de har frikort och någon minut senare kan hela Philadelphia vara rasande för att Rinaldo får en två för skitful knätackling,
Jag blir deprimerad.
* * *
Titta, nu är vi överens igen, skånske Jan.
Till och med LaGuardia är en oas av smidighet, komfort och service i jämförelse med soptippen man landar på när man flyger hit.
* * *
Zubrus blir utbuad av publiken när han haltar ut i omklädningsrummet efter Rinaldos bentackling, enligt något slags konspirationsteori om att han filmat.
Bara i The City of brotherly love…
* * *
Kubb, visst. Marty håller såklart en helt annan klass än Mister Universe, men det gör Cyndee Peters också, och helt superstabilt känns det inte i hela tiden i Devils-kassen heller.
* * *
Det som borde oroa DeBoer är att powerplay plötsligt ser rätt tandlöst ut.
Om hemmalaget bara haft lite mer flyt med ett par studsar hade det lika gärna kunnat bli ett par shorthanded i den här perren.
* * *
Vad säger du, Oliven? Nu går du omedelbart in och läser the wall of text – tack för uttrycket. Jag ska väl inte sitta här och skriva för kråkorna!
* * *
Coolaste sekvensen när de försöker hetsa fansen med lite jumbotronsuggestioner är scenen från Samuel L Jackson håller sitt ”When I lay my vengeance”-tal i Pulp Fiction.
Och visst är det lite ”Jules” över en sån som Hartnell.
* * *
Hannah kliver plötsligt in i kommentatorsspåret och levererar med månadens coolaste kommentar.
Välkommen och keep them coming, tack.
* * *
In med Vinnerborg!
* * *
Tursamt nog har jag Tennessee-plåtar på hyrbilen.
Som stämningen är här inne just nu riskerar man med New York-skylt att få däcken uppskurna.
Det hände en Montreal-journalist under konferensfinalen för några år sedan…
* * *
Ingen övertid nu, som en annan rookie glömde jag extrasnus på hotellrummet idag och skulle få ett sammanbrott om jag satt här halva natten utan påfyllning….
* * *
Men vad som än händer:
Bloggen återkommer.

Philadelphia –New Jersey 1-2 (Period 1)
* * *
O-j-v-o-j.
He’s baack!
Bad Bryz alltså, som den fullständigt schizofrene Mister Universe tydligen kallas i sin hemstad när han har såna här kvällar.
Han GER Devils den här perioden med ett par rent pajasratade ingripanden.
1-2-målet, när han drar pucken rakt på Clarkson, är något av det sämsta jag någonsin sett.
Dessförinnan ser det ut som ett riktigt nasty och brutalt hemmalag gjort Devils direkt  spaka – särskilt efter manglingen av Volchenkov–  och verkligen är på väg in i den här serien.
Jag fattar inte att hur lagkamraterna klarar att hålla sig från att ge honom kompanistryk.
Han ställer ju till det lika mycket för gruppen som den där, ehum, storväxte stackaren i Full Metal Jacket.
* * *
Först mosar alltså Volchenkov Schenn i kortplanket så att det verkligen…schenns.
Sen får han i sanning smaka egen medicin när Couturier och råskinnet Rinaldo tillsammans knockar honom med den här slutspelsrundan hittills hårdaste tackling.
Just då känns det som att Flyers tagit över och har momentum och initiativ och vad fan ni vill, men Bad Bryz har andra tankar…
* * *
Både Volchenkov och Schenn återvänder, dessbättre, till isen efter viss omplåstring, men räkna med allvarliga skador under återstoden av matchen.
Det är Walkom som dömer, nämligen, och då är det fritt fram för armbågar i skallar och blindside hits.
Bara att köra, Rinaldo.
Det är en skam för NHL att en så inkompetent hälsorisk fortfarande är med och blåser i det här slutspelet.
* * *
Ledsen att det första inlägget kom så sent, det berodde på krångel i trött biffhjärna. Jag tyckte när stavningsprogrammet tvättade texten åt mig att jag såg att ett ord försvunnit – men sedan kunde jag inte se var och letade och letade och letade tills det blev panik.
* * *
Det tråkiga med att Mezaros återvänt är att han petar Lilja.
Det var på STOR is jag sa att skåningen  inte skulle spela, på det här mer hanterbara utrymmet är han ju mister security himself och nu blir jag sur på coach toalett.
* * *
Afiniogenov, där har vi det! Tack, alla.
* * *
Tanken kommer som en elektrisk stöt av glädje sådär en gång i timmen:
Om några veckor ska jag tillbringa finaldagar i antigen Phoenix eller Los Angeles.
Så jävla häftigt.
* * *
Jublet för Mister Universe under lineup blandas med rätt så kraftiga burop.
Sen sitter de stackarna brandgula eldsjälarna bara förstummade.
Dom kan inte tro det dom ser – och vem kan det?
* * *
Ski, du är väl ingen U-båt! Du tillhör det gamla gardet – men var har du varit?
* * ^*
Åker Flyers kommer jag att sakna den betagande Lauren Hart och hennes jumbotronduett med gamla Kate Smith i ”God Bless America”.
Det är en av ligans greatest hits.
* * *
Jag missade det själv, men tydligen stod Jagr under matchvärmningen och ropade åt Devils-legendaren:
– Hey Marty, hur känns det att vara 40?
Det är avväpnande charm mitt i det här blodiga allvaret.
* * *
Man tycker inte att Devils borde behöva bli mjuka i knäna för att Broad Street Bullies plötslig återuppstår.
Sån som Carter och Clarkson ska väl kunna stå upp i såna stormar, no?
Men det hade ju inte gjort nåt om Cam Janssen spelat också.
* * *
Vi hade årets fetaste fullmåne i det här landet häromdagen.
Det kanske förklarar kvällens personlighetsdrag hos Mister Universe.
I vilket fall måste han ovillkorligen skärpa sig, annars är det här slut hur vilt Rinaldo än tacklas.
Håll i hatten nu.

Hola!
Bjuppe Biff stämplar härmed in för ytterligare ett upphetsande livepass i Stanley Cup-racet.
Nu befinner vi oss i Wells Fargo Center i Philadelphia och ska se femte matchen mellan Flyers och Devils.
Ni vet vad som gäller:
Devils leder serien med 3-1 och kan avgöra i natt. Och Flyers måste således vinna – annars tar säsongen obönhörligen slut.
Jag vill ha fullt ställ i kommentatorsspåret, båda lagen har passionerade och initierade fans som brukar kunna gjuta liv i såna här nattmanglingar.
Så:
Ladda revolvrarna och skjut.
* * *
Vill ni veta nåt om omgivningarna kring Philadelphia International är det från och med nu bara att ringa mig.
Jag har sett dem.
Bor nämligen på ett hotell alldeles intill flygplatsen och runt den  kakafonin av korsningar är det inte lättare att hitta än i basaren i Damaskus – vad jag nu inbillar mig att jag vet om den – så jag irrar runt i trekvart innan  jag hittar det förbannade hotellet och med stor möda baxar in Chevan i ett trångt garage.
Och naturligtvis visar det sig vara fel Marriott
Sen tar det 20 minuter till innan jag kommer dit jag ska.
Tårtans lillebror, har vi använt det smeknamnet på bloggaren?
* * *
Dagens stora fråga lyder:
Hur påverkas Flyers av Giroux frånvaro?
På morgonvärmningen i morse försökte hans lagkamrater få det att låta som att avstängningen bara svetsat samman laget och att de kommer ge precis allt för sin superstar.
– Han har varit vår bäste spelare hela året och vi är skyldiga att se till att han får spela en match till, menade till exempel Wayne Simmonds.
Samma toner hördes från Devils-kabyssen.
– När bäste spelaren försvinner får resten av laget ofta en massa energi. De kommer att vara helt desperata, konstaterade Elias.
Det låter logiskt och riktigt och vi HAR verkligen sett det hända förr, men som redan påpekats är Giroux inte vilken stjärna som helst.
Han är den ende i Flyers som varit i närheten av att förstå hur man ska spela mot Devils. Resten av lagets forwards verkar helt paffa över hur motståndarna uppträder och ser för det mesta bara uppgivna.
Så jag tror att det handlar om ett förödande avbräck och att det leder till en handshake.
* * *
Jo, egentligen är det givetvis under en biffs värdighet att bo på flygplatshotell, men jag åker vidare mot DC tidigt i morgon bitti och därifrån ska det vara väldigt enkelt att bara styra upp på 95:an och dundra söderöver.
Men vi får väl se hur enkelt det är. Tårtans lillebror sitter ju vid ratten…
* * *
Det ser ut som att Flyers får tillbaka Meszaros, borta sedan 1 mars, i natt. Det är inte som att Pronger gör comeback, men skadar ändå inte.
Den här gången verkar det också klart att Rinaldo spelar. Det är inte heller som att få tillbaka Pronger, men däremot Mike Tyson.
* * *
Mja, Johan, åt den där kommentaren skrockar jag glatt…
Allvarligt:
”Mja” har jag inte ens tänkt på, så det var ju som fan och måste ses över, men ”skrockar” är medvetet. Jag älskar när folk skrockar och tänker fortsätta understryka när de gör det.
* * *
Det är sensationellt trångt på pressläktaren ikväll – trots att Wells Fargo har en av de allra största.
Vi längst ut på vänsterkanten, i höjd med Brodeur förlängda mållinje, sitter så tätt ihoppackade att vi i princip får vrida oss i sidled för att kunna knattra på datorerna
Men jag är tacksam över att överhuvudtaget får vara på plats såna här kvällar och tänker inte klaga på något annat än att grannen till höger, han som i praktiken sitter i mitt knä, duttat på sig rikligt av en parfym som luktar som en blandning av rengöringsmedel och bränt potatismos.
* * *
Bra tajming på din fråga om Yayo Josefson, gode Röd Oktober.
Han fick gipset kring sin brutna handled borttaget just idag och kommer snart att börja köra på is.
Så går Devils bara vidare – vilket ju väntar tämligen troligt – är det inte alls omöjligt att vi får se honom på isen igen.
Det vore den försynte gossen värd, efter all otur han haft
* * *
De där slagorden Hagge och Strålle paraderat runt med på sina t-shirts efter Rangers träningar känns rätt mesiga jämförda med det kortfattade budskap Kimmo Timonen tydligen exponerade på sin brandgula tischa i förmiddags.
På den stod kort och gott:
Play Angry.
* * *
Kometen – den där serien mot Sabres 07 är fram till i år den bästa och mest rafflande Rangers varit inblandade i under Lundqvist-eran och just den där kvitteringen av kapten clutch Drury var en riktig klassiker.
Sabres hade överhuvudtaget ett fantastiskt lag då, med Drury och Brie-Osten och Brian Campbell och vad hette han, den ohyggligt snabbe ryssen? Det var en stor favorit.
Jag var för övrigt uppe i det som hette HSBC Arena när de sen, till sist, åkte ur i konferensfinalen mot Ottawa.
Det var sista chansen på många år, det.
* * *
Det känns redan ett par timmar före nedsläpp som att hela Philadelphia håller andan inför den här matchen.
Lyckas Flyers göra något positivt av den  visserligen nervösa men ändå mäktiga energin kan detta bli en förlösande folkfest.
Om inte riskerar allt det fantastiska serien mot Penguins genererade vändas till riktigt surt antiklimax.
* * *
För att nu fortsätta på Kometens Buffalo-tema – en gest för att han fortfarande hedrar oss med sin närvaro – såg jag Sabres i playoff några gånger året innan också, framförallt när de var just här och åtminstone bitvis spelade lysande hockey.
Bästa minnet från de matcherna är dock Foppa. Han var mycket, mycket bättre under sin korta stint i Philadelphia
än vad omvärlden valt att minnas och lärde en hel generation Flyers-spelare hur man uppträder i världens bästa liga..
* * *
Uppriktigt sagt, flygbränslet ute vid mitt sorglustiga hotell luktade godare än den här pressläktargrannens parfym.
Känner man inte själv att man luktar som ett billigt trappluder när man skvätter på sig sån skit?
* * *
–We don’t want to drag this series on any longer
Respektingivande citat från kapten Parise i morse.
* * *
Undras om man springer på Zeb Macahan ikväll också.
Ja, Big Kjell allstå.
Det vore stort – bokstavligen.
* * *
I det här jobbet ingår som bekant att fråga svenskar utslagna ur Stanley Cup-slutspelet om de är intresserade av att åka hem och spela VM.
Det är ingen särskilt rolig uppgift.  Pojkarna är av lätt förklarliga skäl djupt bedrövade precis när säsongen tagit slut och blir bara irriterade, i enskilda fall till och med förbannade, när såna som jag kommer med den okänsliga frågan.
Likafullt:
Det ska göras.
Så när Nashville igår natt åkte mot Phoenix skickade jag ett försynt litet sms till Bengan Hörnqvist med just den frågan.
En timme senare ringde han själv.
– Det är lugnt. Det här är mitt jobb och jag har vissa skyldigheter, svarade han när jag tackade som innerligast för att han tog sig tid en sån kväll.
Det kallar jag att man up.
* * *
Det är ikväll det händer nåt spektakulärt med Youngblood Larsson, jag bara känner det på mig. Kan bli mer än ett mål, faktiskt. Och en assist.
* * *
Med Big E skadad håller Mårts och Garpen av vad jag förstått dörren halvt öppen även för Grosse Grossman, Erik Gustafsson – och Lilja.
Lilja!? I love the man, få har betytt mer för den här bloggen, men att slänga ut honom på stor is vid den här tidpunkten i karriären, är inte det som att låta mig tävla med Marcus Schenkenberg om vem som har smärtast midja?
Han är inte Messi i starten direkt…
* * *
Går mitt under intro-skrivandet för att hämta kaffe och undrar först vad det är för gubbe som står och är långsam i kön fram till kannorna.
Sen läser jag orden ”Mister hockey” på träningsoverallsjackan, hör någon ropa ”jag fixar kaffet åt dig, pappa” och ser sen det omisskännliga ansiktet.
Det är Gordie Howe – med sonen Mark som stöd.
Man kan i sanning bli starstruck för mindre.
* * *
Max Talbot ser ut som en italiensk filmstjärna från 50-talet under sin hjälmlösa uppvärmning.
Mycket stilig.
* * *
Den här trängseln kompenseras något av det faktum att pressläktaren kryllar av värdinnor som är…hur ska vi säga, easy on the eyes.
Ojvoj.
* * *
Patrik Elias ser inte alls lika stilig ut som Talbot – ingen i Devils får värma utan hjälm, det är en gammal Lou-regel – men i gengäld utstrålar han grym tändning.
Håll koll på honom ikväll.
* * *
Kurt fempoängare, i natt vill jag höra mer av dig.
Och av alla andra.
Låt kommentarerna flöda, det här kan bli en storartad kväll.
Jag återkommer på sedvanligt sätt i pauserna.

NY Rangers – Washington 3-2 (Slut, första övertidsperioden)
* * *
Sorry att det här tog sån tid, men det har varit lite att skriva till sportbladet.se – och så var man ju tvungen att se när det blev klart att Phoenix går upp mot Kings i konferensfinalen i väst.
Helt otroligt.
Men Coyotes har spelat extremt bra mot Predators – gjorde det ikväll igen – och förtjänar den här sensationella triumfen.
* * *
Här på Garden hade jag alltså redan gjort bokslut när sekunderna rann ner mot full. Sladdar var utdragna och nerpackade i dataväskan, block och pennor hade rafsats ihop och jag stod upp för att kunna knattra ner resultat och sedan rusa mot omklädningsrummen.
Och jag var inte ensam om känslan av att Caps hade vunnit….
I Rangers bås stod Henke och tänkte på revanschen i nästa match…
– Under mina sju år här borta har det nästan aldrig hänt att vi kvitterat så sent, berättar han i omklädningsrumskaoset efteråt.
– Man brukar stå där och titta och sen får gå in i rummet med en förlust i ryggen. Så det var otroligt skönt.
Nu får han försöka parera ett revanschlystet Capitals istället.
* * *
Såg du Sade innan matchen, Kometen? Ja, hon är bra hon.
* * *
Rangers-spelarna verkar direkt tagna över den orkan av lycka som utbryter när Broadway Brad kvitterar.
– Helt otroligt…hallen bara exploderar ju, säger Strålle, ingen man av stora ord till vardags.
Strålle, by the way, är nu den back som gjort flest mål i slutspelet – av alla.
Det skulle man också ha spelat på.
* * *
I Nashville blir det nu en evig diskussion om det kloka i att hämta Radulov från KHL och trejda ”den andre” Kostistyn-brodern från Montreal.
Det här beramade nattklubbsbesöket var ju bara själva crescendot i ett onödigt högt vågspel av GM Poile.
Han hade ett riktigt tajt, sammansvetsat omklädningsrum och förstörde nog kemin när han tog in de där udda fåglarna.
* * *
Caps-spelarna är så snabba att lämna New York – för den här gången… – att jag aldrig hinner se vare sig Bäckis eller Bazooka, men Dale Dalle sitter på sin presskonferens helt lugnt och säger att han inte är särkilt orolig.
– Vi har karaktär och kan komma igen, menar han.
Därom råder inga tvivel.
De skakade inte bara av sig förlusten i tredje övertidsperioden förra veckan utan problem.
I första serien försatte de chansen att avgöra mot regerande mästarna i Game 6, fick det omöjliga uppdraget att gå upp mot dem i en sjunde match i TD Garden och vann.
Dessutom kan det vara värt att påminna om att de för tre år sedan låg under med 3-1 i en serie mot just Rangers och sen vann tre raka…
Så min profetia från tidigare ikväll står fast:
Det blir en Game 7 i den här serien också.
* * *
Lite demolerad i plytet är han, Bork Bork Hagelin.
– Jag fick en puck här, säger han och pekar på ett jack i hakan, ett slag på näsan så den började blöda  och så klubban i ansiktet på slutet.
Men det tar södertäljekrigaren förstås med ett leende en sån här kväll.
– Ja, det är slutspelshockey och det var ju väldigt bra att domaren såg high stickingen på slutet så han fick fyraminutersutvisningen.
* * *
Kors i både tak och golv, men det skrattas faktiskt på Tårtans presskonferens.
Någon kommer med den befängda uppgiften att John Mitchell sagt att det inte var några större fel på powerplay spricker sur-coachen upp i ett leende.
– Mja…I don’t know about that, fnissar han.
Då vet man att det hänt nåt stort i New York.
* * *
Man kan nog ganska lugnt konstatera att det här är den bästa hockeydagen i Arizona någonsin.
Först blir det mer eller mindre klart att Coyotes får en ny ägare och kan stanna i Glendale – och sedan går de in och avgör serien mot Predators.
* * *
Mot bingen.
I morgon är det bilresa till The City of Bortherly Love igen.
Vi hörs därifrån.

Inte så långt nej,  Rangers avgör direkt.
Mer kommer – vad det lider.

NY Rangers – Washington 2-2 (Period 3 – övertid väntar)
* * *
Jag har gått här i över sju år och kan ärligt säga att jag aldrig upplevt en eruption av det slag som bröt ut vid det kvitteringsmålet.
Ojvoj.
Sånt händer ju inte.
Men ibland gör det det ändå.
Och Broadway Brad har onekligen betalat tillbaka pengar Stealth-flygaren kastat över honom. 
* * *
Ha ha, Jesper. Det är klassisk uppgivenhet att börja tala om nästa säsong för att ens lag hamnar i enmålsunderläge i en Game 2 när det fortfarande står 2-2 i serien.
* * *
Det är bara jag och McPhee kvar på den högra delen av pressläktaren, resten av murvlarna är nere i pressrummet,  och jag törs ju knappt titta ditåt.
Tyvärr är det lallare i publiken som upptäckt honom också så Sal har fåt kalla hit security.
Det är ju trist.
* * *
Joel, jag undrade just var du var. Få inte hjärtinfarkt nu. Som du själv säger, det är bara hockey detta.
* * *
Dataväskan är alltså uppackad igen.
Och nu åker vi på overtime-resa.
Tips?
Jag tror ingenting, men det får gärna gå lite snabbare än förra gången…

Shit, jag hade redan packat ihop här. Då – med 6.6 sekunder kvar kvitterar Broadway Brad.
Hyggligt liv här nu…
Mer sen…

NY Rangers – Washington 1-1 (Period 2)
* * *
Momentum var ordet.
Capitals får det när Rangers har några riktiga taskiga PP och de själva i samma slags situation skapar ohyggligt tryck och plötsligt är det kvitterat.
Sen ser det ut som det brukar igen. Blueshirts har mycket puck, men gör det extremt svårt för dem i sin zon och ser bland annat till att hemmalaget under sammanlagt sex powerplay-minuter får iväg exakt sex skott.
Nu kan det här sluta precis hur som helst.
* * *
Laich och Chimera, Chimera och Laich. Det är alltid nån av de som gör Capitals-målen i verkligt kritiska lägen.
* * *
MVP-Strålle har självförtroende nu.
Det är ju han som i det anständiga som hänt i ett hemma-PP skjuter iväg längs högerkanten och drar iväg en puck som sånär går att styra in.
* * *
McPhee är här idag också, men sitter alltså några stolar bort så jag kan inte följa utbrotten lika ingående men man kan utgå från att de väsande ”fuck” som ekar på högerkanten emanerar från den koleriske general managern.
* * *
Att döma av Tårtans reaktion har Anisimov ingen täckning för att inte täcka vid Laichs kvittering…
* * *
Bobby Baccala blir inzoomad och hetsar som han inte gjort sedan Paulie Walnuts anlitade för billigt tivoli till den årliga street-festivalen.
* * *
Risotto – vem var det som kom på att kalla Del Zotto det? Geni! – får sluta ta så korkade utvisningar om han inte vill h tårta i ansiktet, både bokstavligt och bildligt..
Är det något Capitals kan så är det att spela PP.
* * *
Brad Park blir inzoomad också.
Han var idol redan när man klistrade samlarbilder i album i början av 70-talet och egentligen bara beundrade Peo Brasar, men Park så grymt cool ut.
* * *
Det blir lite fel när de ska räkna ner till sitt ”Ovie sucks” och det blir avblåsning på 8.04, ha ha.
* * *
Tur man har mycket snus med sig.
Men synd att man ska till Philly i ottan.
Det här kan bli ett nytt maratonlopp det.
* * *
Så mycket för  Lundqvist-tvillingarnas flyt.
Sportbladet avslöjar imorrn (och ja, jag har fått tillåtelse av ren redaktör att skriva om det här…) att Joel kan ha fått en hjärnskakning mot danskarna och eventuellt missar resten av VM.
Förlorar Henke samtidigt denna Game 7 kan det här sammanfattas som ett av de mörkare dygnen i familjens hockeyhistoria.
* * *
Semin är bänkad, kanske ni noterat. Han fick bara ett byte, 55 sekunder långt, under de sista åtta och en halv minuterna i andraperren.
Dalle är inte rädd för att sätta ner sin grova bondfot.
* * *
Gary Bettman håller i detta nu presskonferens i Glendale och meddelar att Coyotes förmodligen har en ny, solid ägare inom någon vecka.
Det betyder att klubben blir kvar ute i öknen.
Bra det, tycker jag som gillar sol och vill att Oliver Ekman-Larsson ska ha det gött.
Med det beskedet kan man ju också konstatera att laget fick extraskjuts inför matchen mot Predators i natt…
* * *
Övertid eller inte – jag tror så här:
Vinner Rangers blir det sju matcher. Vinner Caps är serien slut på onsdag.
Caps förlorar inte mot Rangers hemma i Verizon igen, det är bara så.
* * *
Slutrapport?
Det kan bli framåt den svenska gryningen det.