NY Rangers – Washington 1-0 (Period 1)
* * *
Rangers gör sin klart bästa period på hela serien och dominerar kraftigt.
Det står inte bara 1-0.
De får iväg 17 skott– mot Washingtons ynka fyra.
17…så många känns de inte som fick fram  på Holtby på de två matcherna i Verizon tillsammans.
Gästernas skottäckning är lite off, minst sagt.
* * *
Ha ha, 38:e gatans MVP slår alltså till i verkligheten också.
Det är precis sådär Strålle brukar glida upp på Playstation och pricka in fullträffarna också.
Fast han brukar få lite hårdare motstånd av Vokoun, som sömniga EA Sports fortfarande envisas med att ha i Capitals kasse.
För lite Varlamov-soft var väl det där agerandet?
* * *
Ron Dugay, den gamla Ben Marlene-kopian, dyker plötsligt upp i zamboni-entrén strax innan lagen ska in på isen och försöker boosta den redan heta publiken med ett par ”Let’s go Rangers”-ramsor.
Inte riktigt samma moraliskt stärkande upplevelse som när Bobby Orr visade sig i TD Garden under finalerna ifjol precis, men ändå. Bra försök.
* * *
Fast Strålle gör, i likhet med Green senast,  samtidigt  precis som man ska när man utsätts för skottäckare monumentale.
Han glider kallt lugnt en simmande Hendricks och skjuter när filen fram till kassen öppnar sig.
Hemmalaget har nog pratat en del om hur man agerar när man får smaka egen medicin…
* * *
Peter Dalle har stuvat om en del i kedjorna, trots seger senast. Ovie och Laich spelar med Brouwer, Bäckis är ankare mellan Semin och Chimera och Bazooka har hamnat i tredjelinan.
* * *
De få gånger de kommer upp i anfallszon är Caps dock som vanligt giftiga och efter Rangers fiaskoartade powerplay här i slutet kan momentum mycket väl svänga.
Det här är såklart lååååångtifrån över.
* * *
Kometen, det där Getzlaf-citatet är en klassiker.
Nästan som när min mamma spänner musklerna och meddelar omgivningen:
– En smäll och skjortan fladdrar tom
* * *
Gabby lär behöva en årsförbrukning av handdukar för att torka Tårtans saliv ur trynet när han sölar bort pucken till Semin i mitten av perioden.
Men – snipern blir knappast bänkad i en match i maj.
* * *
Det blir lite spänt när jag frågar en amerikansk murvel jag känner lite grann om han slutat på sin tidning, för jag tycker det var ett tag sedan jag såg honom, och han svarar att han fick sparken för över ett år sedan.
Ojdå.
* * *
Kalle Anka, det var mest ett skämt. Jag har inget emot någon. Och Ledin hade inget med saken att göra. Men nu när du nämner det…
* * *
Apropå Getzlafs finska nattklubbsövningar kastar Trotzen in Radulov och Kostitsyn i do-or-die-matchen ikväll.
Kommer dom att få höra fyllskämt av Coyotes-spelarna eller kommer dom att få hörs fyllskämt av Coyotes-spelarna.
Om någon ändå var uppmickad…
* * *
Paulsen och Kubb, jag håller på Memphis för att nästan allting jag älskar – utom klubba och puck – kommer från Memphis. Det har med ren lojalitet mot Elvis, Jerry Lee Lewis, Carl Perkins, Howlin Wolf, Rufus Thomas, Sam And Dave, Johnny Cash och Alex Chilton att göra.
Själva basketen bryr jag mig egentligen inte så mycket om.
* * *
Det är gött att höra att Zätas folkkärhet uppdateras och förnyas därhemma.
Ni vet vad vi kräver på den här sidan Atlanten:
In med honom i All Star-laget!
* * *
Chimera blir lite gramse när Del Zotto tacklar honom sent, men annars är det fortsatt snällt där ute.
Det ser nästan ut som att det inte trashtalkas särskilt mycket där ute och det frågade jag MVP-Strålle om i morse.
– Äh, jag vet inte. Fråga han där borta, sa han och nickade mot Rupp.
– Själv säger jag aldrig nånting och inte lyssnar jag på vad andra säger heller.
Samma här. Det var nyss nån som sa att jag dricker väl mycket kaffe, men det ska han skita i.
Nu blir det en kopp till.
Hörs i nästa paus.

God afton – igen.
Nu avgörs det här mjölksyrepumpande kraftprovet till playoff-serie.
Inte.
Men den som vinner Game 5-tumultet ikväll har ypperligt läge att slå in matchbollen i Verizon på onsdag och sen har vi antigen Rangers eller Capitals i konferensfinal.
Jag fattar fortfarande inte riktigt att det kan hända, men rasande kul blir det – vilken av de två Biffen-favoriterna som än får äran.
Ni är också peppade, eller hur?
Bra.
Då blir det en klassisk nattastorm i kommentstorsspåret då.
* * *
Giroux får alltså en matchs avstängning.
Det trodde jag aldrig.
Inte för att tacklingen i huvudet på Zubrus inte var tillräckligt ful – det var den definitivt – men NHL:s benägenhet att stänga av stjärnor av Giroux kaliber brukar vara högst begränsad.
Nu blir det i princip omöjligt för Flyers.
Ibland kan såna incidenter svetsa samman lag, men den här gången handlar det om den överlägset bäste forwarden – och den ende som varit i närheten av att klura ut hur man ska göra i Devils zon.
Vi får se en handshake i Wells Fargo.
* * *
Nämen, är det gurgel om smeknamnen igen?
Jag använder ju knappt några längre, men okej okej okej.
Här är de som förekommer oftast just nu:
•Tårtan – John Tortorella, coach i New York Rangers.
•Gabby Gabby Hey – Marian Gaborik, New York Rangers.
•Broadway Brad – Brad Richards, New York Rangers.
•Duby Duby Doo – Brandon Dubinsky, New York Rangers (från Sinatra i ”Strangers in The Night”).
•Strålle – Anton Strålman, New York Rangers
•Bork Bork Hagge Hagelin – Carl Hagelin, New York Rangers (och ”Bork Bork” kommer från hans tid som collegespelare i Michigan, där fansen hyllade honom genom att försöka låta som svenske kocken och därför skrek just ”bork bork”).
•Ovie – Alex Ovetjkin, Washington Capitals.
•Bäckis – Nicklas Bäckström, Washington Capitals (ja, det är väl bäst jag drar den också…)
•Mojo, Bazooka, Globen – Marcus Johansson, Washington Capitals (första är vad han kallas av lagkamraterna, andra saknar förklaring och den tredje kom Bäckis dragande med förra veckan).
•Dale Dalle – Dale Hunter, coach Washington Capitals (för att han ser ut som Peter Dalle).
•Hedbä – Johan Hedberg, New Jersey Devils (för att det är så man uttalar namnet Hedberg på borlängemål)
•Old School Lou – Lou Lamoriello, GM New Jersey Devils (för att han är så Old School)
•Trotzen/Halsen – Barry Trotz, coach Nashville (för att han inte har någon hals).
•Bengan – Patric Hörnqvist, Nashville Predators (för att han kallas så, fråga inte mig varför).
•Coach toalett – Peter Laviolette, coach Philadelphia Flyers (för att jag är så barnslig att jag tycker det är ett roligt smeknamn)
•The Royal Oak, Eken, Oak Man, Oakie, Britney – Henrik Ek, min matglade sidekick, nu på semester i Sverige.
Bra så?
Klipp nu ut och spar för resten av slutspelet.
* * *
Ovie går först av isen efter morgonvärmningen, som vanligt.
Sen tar han emot media i omklädningsrummet med kuddrufs i håret, sömniga påsar under ögonen och sitt gamla, klassiskt tandlösa buspojkleende.
Man kunde tro att det var 2008.
Om inte varje fråga handlade om hur det känns att få mindre speltid och jobba så hårt defensivt…
* * *
Apropå ingenting kan jag inte förstå att jag alltid glömmer att köpa ny tandkräm och får stå och krama det sista ur den gamla Colegate-tuben som juiceproducenter i Florida kramar vätska ur apelsiner.
* * *
Begreppet ”blocked shots” hörs oftare än ”great goals” i det här slutspelet och idag skriver Brooksie en hel krönika om att alla framsteg som gjordes när spelet skulle öppnas och de bästa få mer utrymme efter lockouten sju år senare raderats ut av coacher som gjort skottäckningarna till religion.
Ni läser kolumnen ”absurd level of blocked shots was never NHL Godal” här:
http://www.nypost.com/p/sports/rangers/rangers_out_to_score_big_win_P9WINDcZdhiui3tv0Qpz3M
Min åsikt är att underhållningsvärdet definitivt börjat sjunka till samma nivåer som när köttbergen regerade med holding- och hooking-festivaler kväll efter kväll  och jag skulle verkligen inte klaga om ligan genomförde det Bob Gainey-förslag om regleringar i skottäckningsbranschen som nämns i texten, men det vore förmodligen bara fåfängt.
Om några år skulle coacherna – som näppeligen delar uppfattningen att de jobbar i underhållningsbranschen; fråga Tårtan… – hitta på något annat sätt att förstöra snarare än att kreera.
* * *
Om det skulle bli sändningsuppehåll i bloggen ikväll ligger jag förmodligen på sjukhus med bruten höftled, som genomsnittlig svensk tant i januari.
Mina favvodojor, de som alltid får äran att följa med på stora hockeymatcher och slits till rena tofflor under playoff, är på lagning och ersättarna har så hala sulor att jag redan varit millimetrar från att drutta på arslet i Gardens välsvabbade korridorer.
Ojvoj.
* * *
Ovie får även frågor om det ”varma” mottagande som naturligtvis väntar  honom på Garden ikväll och då blir det där Anderssonskan Kalle-leendet ännu bredare.
– I can’t wait, säger han.
Att Rangers-fansen skanderar att han suger är inget ryssen har något emot.
– Jag vill skratta, men kan inte. Det är kul att höra dem, det är ändå en form av respekt.
* * *
Har en helt ny, svart, blänkande kostym, ljusblå skjorta och matt, gul slips också, en kreation aldrig tidigare använd på hockey.
Vet inte alls hur det kommer gå.
* * *
Det är lundqvistar som regerar både här och där, verkar det som.
Vad jag förstått har Joel varit kung hemma i VM-matcherna också – och hans tvillingbrorsa i the big city är stolt.
– Jag pratade med honom igår och han verkar ha det bra. Verkligen kul att det går så bra, men det är typiskt honom att slita och kämpa och aldrig ge upp, säger Henke medan han kränger av sig utrustningen efter morgonövningarna.
Sen håller jag på att krångla in mig i ett resonemang om att det väl vore roligt att få spela ihop, men en inre röst ryter ”DON’T GO THERE!” och jag lyckas hitta en nödutgång innan ordet ”VM” kommer över mina fladdriga läppar.
Puh!
* * *
För att vara Tårtan är Tårtan rena Joe Pesci i ”Dödligt vapen”-filmerna under sin presskonferens på morgonen.
Jävlar vad han tjattrar, liksom.
– Det här har varit en renare matchserie än den mot Ottawa, men ändå hårdare. Det är en riktigt hardfought series, säger han och så uttömmande svar har vi inte fått sedan julas.
Men vi får väl se, torsk ikväll och denna glasnost lär gå om intet igen.
* * *
Står och bluddrar med Bäckis när han är klar med sina engelskspråkiga intervjuer och han säger att han känner sig laddad inför kvällen.
Just då går Mojo förbi hans plats och Valbo’s finest utbrister:
– Och det är Globen också.
Det tycker jag är rätt så roligt.
* * *
I Playstation-drabbningen blev det skräll igår.
Bortalaget tog ledningen med 3-0 efter bedrövliga ingripanden av Lunkan. Sen krigade Anisimov och Strålle – denne EA Sports-MVP! – in reduceringar, men just som den verkliga slutforceringen skulle börja släppte Henke in en strumprullare till, händelsevis avlossad av Mike Green.
Sen hjälpte det inte att Hagge slog Knuble på käften, matchen var förlorad och jag blev utbuad av Garden-publiken…
* * *
Plötsligt kommer Semin åkande på en kontorsstol genom omklädningsrummet, körd av en materialare.
Det är en oväntad syn.
* * *
Apropå täckta skott vann Capitals den matchen i matchen med 27-6 eller något liknande senast och för Rangers-spelarna måste det ha varit som att möta sig själva.
– Ja, jag har tänkt det några gånger. Det måste vara så här andra känner när dom möter oss, säger Hagge när han i sin ”The right way, the only way”-tischa är på väg till gymmet efter morgonvärmningen.
– De spelar ganska precis som vi och de gör det bra. Att siffrorna såg ut så betyder å andra sidan att vi hade pucken mycket och det var ju roligt för oss.
Ja, som omväxling.
* * *
Runtskyfflingen på pressläktaren fortsätter. Nu har jag plötsligt så bra plats som man kan igen och det är ju bra, men jag hade bespetsat mig på att få följa McPhee igen.
Han var ju minst lika underhållande som Gris-Olle.
* * *
Playoff Will, när jag är på semester i Palm Springs, och kör bil till Vegas, händer det att jag att har såna stora militärshorts som sträcker sig nedanför knäna. Men det är enda gången. Nånsin.
* * *
Det är ikväll Bazooka gör mål.
Jag känner mig helt övertygad.
* * *
Vill härmed meddela att jag håller på Memphis i NBA-slutspelet och vill att de klipper till Clippers ikväll.
* * *
Zuke på isen i morse.
Det var en syn som värmde.
Men ännu dröjer det innan han kan använda den där armen till annat än att twittra.
* * *
John Amirante, nationalsångsvokalisten, har en franskt inspirerad scarf slängd över axeln idag – eller hade åtminstone när han värmde upp i eftermiddags.
Sexigt…
* * *
Det är nåt jävligt blixtrande över Hagge på matchvärmningen.
Han kan också spräcka sin nolla ikväll.
* * *
Okej, matchbollen ligger där.
Nån ska ta den med sig till DC.
Nu ser vi vem det blir.
 
 

New Jersey – Philadelphia 4-2 (slut)
* * *
Okej, 4-2 i The Rock alltså.
Helt rättvist, Devils var klart bästa laget och eftersom Flyers fortfarande att lyckats räkna ut hur de ska handskas med dem det tyder det mesta på att det blir handshake redan på tisdag.
Och här kommer nu en gravt försenad lista , med det bästa och sämsta i Biffens grumliga ögon den senaste tiden.
 
1. Dustin Brown.
– Så här ser en riktig slutspelskung ut. Han är hård, han är elak och han är alldeles lysande.
2. Slutspelstrycket i kommentatorsspåret.
– Det var som mest ramalama i första omgången, när jag vissa kvällar tryckte på godkänt-knappen med intensiteten hos telegrafisten på ett skepp som hamnat i sjönöd. Nu när ni grottat ner i VM där hemma har det lugnat ner sig något, men jag räknar med ny storm i konferensfinalerna.
3. Jonathan Quick.
– Och så här ser en slutspelsmålis ut. Har nu varit med och fällt såväl ettan som tvåan i väst och det övergår mitt förstånd vem som istället ska knäcka honom.
4. U-båtar.
– Ett uttryck som gått hem och jag älskar att så många kört upp periskopen i kommentatorsspåret de senaste veckorna.
5. Oliver Ekman-Larsson.
– Slutspelets svensk. Och inte bara det. Den 20-årige smålänningen är alltså den spelare som får mest istid av alla, i hela Stanley Cup-cirkusen. Helt otroligt.
6. Catfish-regn på isen i Nashville.
– Så länge de flyger i sydstatsnatten behöver man inte sakna bläckfiskarna i Detroit och råttorna i Florida. Men risken är att de bara landar i stekpannor framöver.
7. Zach Parise.
– NHL:s mest underskattade forward,.
8. Maratondramat mellan Capitals och Rangers.
– Nej, hockeyn var inte så vansinnigt underhållande då heller, men ack sicken spänning. Till slut satt varenda slipsnisse i Verizon – bloggen inkluderad – i bara skjortärmarna och höll andan.
9. Claude Giroux.
– Idag visade han lite världsklass igen, i alla fall i första, och han har fortfarande tillräckligt mycket kapital från första omgången mot Pittsburgh sparat för att nypa en plats på den här gyllene listan.
10. Resschemat i öst.
– Det tar tre timmar med Acela-tåget mellan New York och Washington. Däremellan hittar man dessutom både Newark och Philadelphia. Det går således som på räls i östra konferensen…
 
 BIFFENS BU
 
•Tårtans presskonferenser.
– Det börjar bli genant.
•Shannys slutspel.
– Det har ju lugnat ner sig lite nu, men det är som för Giroux fast tvärtom; det hände så mycket tveksamt och dumt under inledningen att han och hans medarbetare tjänat ihop till ett omnämnande här.
•Mister Universe.
– Bra idag, men herregud som det sett ut tidigare. In med Backlund!
 
CITATET

– Din jävla gris, jag hatar dig.
Lite gammalt vid det här laget kanske, men den flinande Erik Karlssons handshake-hälsning till kompisen Henrik Lundqvist är en klassiker.
* * *
Det sjungs aldrig någon Happy Birthday i The Rock, men när vi står och trampar utanför Devils omklädningsrummen för att få komma in och köra våra intervjubandspelare i svettiga anleten låter det i alla fall som att lagkamraterna hurrar ordentligt för sin ikon till målis.
Bra det.
* * *
Raffe, det var nog lite lågt räknat, det.
Det har blivit i snitt 50 matcher i sju år nu, så du får plussa på med några hundra, tror jag bestämt.
* * *
Dom bor i olika lägenheter i samma grandiosa hus vid Hudson-flodens strand, men nej – Adam bjöd inte nyblivne 39-åringen Hedbä på kaffe på sängen igår.
– Fast jag sa grattis och gav honom en rejäl kram, understryker rookien som alltså föddes när leksingen redan var tjugo bast.
* * *
Det konstiga är att Flyers mer eller mindre erkänner att de inte kan komma på hur de ska handskas med den här motståndaren
– Dom gör det väldigt svårt för oss och dom är lika bra defensivt som offensivt, säger coach toalett på sin presskonferens och ser ledsen ut mer än något annat.
* * *
Hedbä, svettig som en finsk bastubadare efter ett till synes stenhårt träningspass direkt på matchen, har inte varit så här nära en konferensfinal sedan den där första, magiska resan med Pittsburgh 00-01 (när kompisen Adam var åtta år…).
– Nej, sedan dess har lagen jag spelat för åkt ut i första omgången varje gång. Vancouver, Dallas och Atlanta. Men nu står vi här. Inte dåligt med målvakter som tillsammans är 79, eller hur, skrockar han.
* * *
GA, nej, den tanken har jag inte riktigt vågat tänka ännu – särskilt inte som det i en sån Path Train-series förmodligen blir ohyggligt svårt att få plats på pressläktarna…
* * *
Plötsligt säger Devils presschef, lite försiktigt, goddag.
Det har aldrig hänt tidigare.
Vad är det för plötsligt vänlighet som sprids i den barskaste av organisationer?
* * *
Tidig väckning i morrn igen, vi har ju förmiddagsvärmningar i Garden att hålla koll på.
Sen blir det Game 5 mellan Blåskjortor och Caps.
Vi hörs strax innan den börjar.

En trippad, ramlande Zubrus drar in 4-2 i tom kasse.
Slut här alltså.
Mer kommer från Manhattan framåt småtimmarna.

New Jersey – Philadelphia 3-2 (Period 2)
* * *
Mister Universe har en högtidsdag han också.
Det är – och det känns overkligt att skriva – helt hans förtjänst att det här inte runnit iväg och blivit så kul att födelsedagsbarnet kunna dansa lambada nere i sin målgård.
Ja, Flyers får till några chanser sista 3-4 minuterna, men dessförinnan är de ju knappt ur zonen.
Till slut lyckas Zubrus ändå pricka in en puck och jag har då mycket svårt att se att Flyers ska kunna vända det här.
* * *
Om det varit nån annan än Claude Giroux som saftat in axeln i huvudet på Zubrus här på slutet – snett från sidan dessutom – hade han fått en femma
Men istället får han två för obskyra ”head contact”.
Och Shanny lär sitta med armarna i kors nu också.
* * *
Jag förstår inte att alla, i alla lag,  kan hålla sig från att bryta det tabu det innebär skjuta efter avblåsning.
Det kan inte jag när jag spelar Playstation, nånsin, och det blir ju alltid ett härligt liv!
* * *
Det var nåt poetiskt över den kommentaren, Björn, men jag förstod den inte…
* * *
Jag gillar verkligen inte den där delay-of-game-regeln, men ändå. Nog är det bra klumpigt av Couturier att safta iväg pucken ändå upp i nätet när han befinner sig bakom egen kasse.
* * *
Jag blir ju alltid lika varm i bröstkorgen när James Gandolfini – med cigarr och allt – dyker upp i jumbon och hetsar Devils-fansen att föra lite mer oväsen.
Men det ör förvirrande att Edie Falco samtidigt går på Rangers-matcher på Manhattan.
Har de separerat igen?
* * *
Och jag som trodde att Jagr skulle göra ett oförglömligt Stanley Cup-framträdande.
I själva verket gör han ingenting.
* * *
Men John J, jag sa ju just att det aldrig blir bättre än mellan 40 och 50.
Slappna av, ta en lakritskola och njut av att du fortfarande rider i den här rodeon.
* * *
Angenämt att få höra lite Costello, jajamensan.
* * *
Det är inte lite långt ifrån att Lilja drar in en sargstudsare via Martys hälar.
Då hade han efteråt kunnat stå och skrocka om hur han lärt sig den av Lidas – sin jämlike på alla plan!
* * *
Var på lotteribasen om att det väl ändå är första målet som ska räknas, men han bara flinar.
Mina chanser att ta hem potten – fem dollar per spelare på isen – känns nu sådär.
* * *
Fy fan vad bra han är emellanåt, Kovy. Och som hungern efter en titel fullkomligen lyser om honom.
* * *
Efter 12 minuter stod det alltså 11-0 i skott i den här perioden.
Ojvoj.
* * *
Det såg överhuvudtaget ut att bli lite frustrerat bland gästerna här på slutet.
Den här avslutningsperioden kan bli den när Broad Street Bullies spårar ur i den här serien.
* * *
Slutresultat publiceras här vad det lider – sen stormar jag hem till Manhattan innan det kommer slutrapport, eventuellt i form av en overdue lista.

New Jersey – Philadelphia 2-2 (Period 1)
* * *
Mja, den här 40-årsskivan börjar inte riktigt som den ska för Marty.
Han får släppa in två mål redan i första – det ena i spel i numerärt överläge.
Det är som någon lallare skulle ta över stereon på mitt födelsedagskalas och bara pumpa E-Type.
Men precis som mina polare snabbt skulle avlägsna den jönsen från min ser Martys lagkamrater till att både reducera och kvittera innan perren är över.
Det är verkligen bara i sin ordning.
Inte så mycket för att Brodeur förtjänar trevligheter på sin högtidsdag, men Devils spelar mycket bättre, i synnerhet fem mot fem, och SKA inte ligga under.
* * *
Så sent som i tisdags spelade homeboy Springsteen i den här hallen – och gjorde, som hyllning till Levon Helm, en fantastisk allsångsversion av The Bands ”The Weight”.
Men jag lovar:
Det är lika livat här ikväll.
Jag har aldrig upplevt sån fullsatt elektricitet här tidigare.
Aldrig.
* * *
Repliken från Claude Giroux dröjde dock inte. Först står han för förträffligt förarbete till Hartnells 1-0-balja, sen kontrar han själv in tvåan i penalty kill.
Dustin Brown har fortfarande konkurrens om epitetet ”världens bäste”.
* * *
Speakern i The Rock går händelserna i förväg en smula  han hälsar välkommen till ”The Stanley Cup Finals 2012”…
Men det kan mycket väl vara en profetia också.
* * *
Det här är den nyaste hallen det spelas Playoff-hockey i just nu.
Ändå är det bara här det är problem med uppkopplingen på pressläktaren.
Varför?
Jag tycker mig få vatten på min kvarn om att Tony Soprano på något sätt var inblandad i uppförandet av den här hallen och fortfarande ser till att det inte spenderas för mycket pengar på såna trivialiteter.
* * *
Coach toalett tar alltså timeout redan fyra och en halv minut – och det gör han rätt i.
Flyers är helt utspelade i början, kommer absolut ingenstans och ser helt enkelt inte ut att veta hur Devils ska mötas.
* * *
Marty är alltså den första målvakt i historien som spelat Stanley Cup-slutspel både som tonåring och 40-åring.
* * *
Vadå, Nobody, vad är det nu för fel på hyrbilar? Jag är en bekväm människa som uppskattar ett visst mått av komfort, särskilt sent om kvällarna.
* * *
Kevin Pollock dömer. Tänk vad mycket roligare det skulle vara om det var JACKSON Pollock.
* * *
Det är min åsikt att lotteriet borde gälla första målskytt istället!
* * *
Sykora är en riktig slutspelskrigare det, och honom tackade Rangers nej till redan för två år sedan, var det inte så?
* * *
De kör en liten jumbotron-uppräkning av fans som fyller år den här helgen – och den avslutas såklart med Hedbä och, allra sist, Martin Brodeur.
Sen spelar organisten ”Happy Birthday”, men den går för snabbt så åskådarna hinner aldrig växla från dånande jubel till sång.
* * *
Nu tar vi en kaffe och hoppas att partyt växlar upp på allvar.
Kul att så många ändå är med, den sena timmen till trots.

Hurra hurra hurra!
Vi kan inte gärna börja på annat sätt idag.
Bloggen har ju kört från Washington till The Rock i Newark och här firar Mary Brodeur sin 40-årsdag idag.
Och vad man än tycker om Devils, och om honom, är han en NHL-legendar och förtjänar en rungande gratulation.
Så:
Hurra hurra hurra!
Han, och hela norra New Jersey, hoppas såklart få fira bemärkelsedagen med en seger och svårintaglig 3-1-ledning i serien, men det står redan klart att Flyers inte tänker komma med några mjuka paket.
De tycker, framgår tydligt av förhandsbluddret, att de varit alldeles för snälla och lydiga och emotionellt oengagerade i de tre första matcherna – och det ska de korrigera ikväll.
Så det här kan verkligen bli ett födelsedagskalas att uppleva.
Jag tycker ni ska hänga med, allihop.
* * *
Tack för omtanken, men det är lugnt i Newark. Här hittar jag – och GPS:en – någorlunda.
Värre var det att hitta ur ett DC där de envisas med att lägga om genomfartslederna hela jävla tiden. Jag var först halvvägs till Richmond, sedan tillbaka i downtown och därefter på väg söderut igen.
Just då var det Tårtans lillebror som satt vid ratten.
* * *
Problemet för Flyers är förstås att de inte har råd att ta utvisningar mot ett Devils som, i alla fall emellanåt, går till storms med ett av slutspelets mest mördande powerplay.
Det gäller således att räkna ut exakt var domarnas gräns går och det känns inte som att Hartnell, Simmonds och de andra är så bra på just den matematiska formeln.
* * *
Har Sirius satellitradio i hyrbilen och lyssnade på NHL-kanalen större delen av resan hit.
Lite väl nördigt kanske, men ni får ursäkta – det är en högklassig källa för den som gillar hockey, fullsprängd av lysande debatter, kommentarer och nyheter.
Vet inte om den alls är möjlig att hitta från Sverige, men gör ett försök.
* * *
Marty är inte den enda målvakt med hemadress i den här hallen som fyllt år i helgen.
Hedbä blev 39 år igår också.
– Ja, Marty har berättat det är den tuffaste ålder man kan vara i. Det blir tydligen hårt. Vilket förklarar hur han varit hela året, säger masen flinande till The Record.
* * *
Något annat ni ska försöka leta på är ”The Road to Victory” – en dokumentär om Rangers resa till Stanley Cup-titeln 1994, visad på NHL Network igår kväll och huvudorsaken till att jag blev kvar på rummet.
Det spelar ingen roll om ni gillar Rangers och New York som stad eller inte; amerikaner är så bra på att bygga suggestiva stämningar i såna dokumentärer att den är sevärd för precis alla.
* * *
Kings fullbordar alltså sin sweep mot Blues och har nu, som åttondeseedad, slagit ut både ettan och tvåan i väst.
Snart är det dags att hålla trean, Phoenix, över grilljärnet också…
För ja, alltså, som det känns nu kommer ingen att kunna stoppa Kings från att nå Stanley Cup-finalen.
De har fantastiska matchvinnare som Quick och Dustin Brown – hela slutspelets kung –, de kombinerar lysande spel med den kaxiga nastiness och hårdhet som utmärker alla vinnare och de har alldeles uppenbart den vinnande feeling i laget jag brukar tjata om.
La la land, here we come!
* * *
Devils tvingas ställa över Ryan Carter ikväll. Han är sjuk. Istället spelar Tom Sestio.
Samtidigt meddelar Flyers att de förmodligen dundrar in Rinaldo i laget igen.
Det betyder att det här 40-årskalaset kan bli ungefär lika livat som det man föreställer sig att Clark Olofsson hade back in the day.
* * *
Alla representanter från nationella medier som var på plats i Verizon igår är här idag också. De kommer tillika att vara på Garden imorrn, i Wells Fargo i övermorgon och tillbaka i Verizon på onsdag.
Det faktum att alla lag i öst är belägna utefter samma relativt korta järnvägslinje har gjort oss till ett godmodigt litet turnésällskap.
* * *
Betydligt viktigare för Flyers är förstås att det ser ut som att även Couturier kan återvända ikväll.
– Han är så jädra ung och ändå en av de smartaste jag spelat med, sa artisten Lilja nyligen.
och jag tror honom.
Synd bara att Couturier ska vara ett så jädra krångligt namn att stava till.
* * *
ALDRIG Taggen, det blir inga shorts på jobbet om vi så ska ha Stanley Cup-final på Jamaica – och jag skulle hellre amputera ett par tår än sätta på mig sandaler.
Kostym it is.
Jag är för övrigt klart upphetsad över tanken på finalvistelser både i LA och Phoenix. Det är underbara favoritstäder, bägge två.
* * *
Prudential-nätet krånglar redan, så var beredd:
Det är överhängande risk för förseningar med både inlägg och publicering av kommentarer i natt.
* * *
Själv hade jag min förhållandevis modesta 40-årsskiva på gamla favoritkrogen Virage i East Village.
Jag var god vän med de som jobbade där då och hade lärt dem vissa svenska favoritfraser, så på den tårta dom rätt vad det var bar in till mitt bord stod det:
Happy Birthday, Slampa!
Sen kom det in en Marilyn Monroe-kopia, städslad av vänner hemma i Sverige, och dansade förföriskt.
Får Marty vara med om sånt idag?
* * *
För bara en dryg vecka sedan var Claude Giroux världens bästa spelare.
Men i slutspel går det fort och nu undrar alla var han tagit vägen.
För Flyers del är det väldigt bra om han replikerar på den frågan ikväll.
* * *
Vare sig  Hedbä eller Marty behöver för övrigt oroa sig; precis som min mamma alltid sagt är livet som allra bäst mellan 40 och 50, när man lärt sig exakt vad man gillar och inte gillar och samtidigt börjar slutar bry sig om vad andra tycker.
Själv har jag faktiskt inte haft en endaste ålderskris – bortsett från när jag bevakade Swedish House Mafia på Garden åt bladet för några månader sedan…
* * *
Det var enligt tillförlitliga vittnen elektrisk stämning i The Rock under senaste matchen och att döma av vad jag ser på plazan utanför drygt tre timmar före matchstart finns det ingen anledning att vänta sig något annat idag.
Det är ett regelrätt party där ute, Jersey stylee.
* * *
50-årsskivan, om DRYGT fem år, kommer bli allt annat än modest, för att nu spinna vidare på det temat.
Tanken är att jag då ska vara så förmögen att jag kan arrangera flera stycken och en ska i så fall vara för kommentatorsspårets trevligaste stammisar och U-båtar.
Bokar du Globen, John J?
* * *
Det var länge sen jag såg Adam Larsson spela live, men varje gång jag gjort det har det hänt nåt spektakulärt.
Se det som ett omen.
* * *
Och med Globen, John J, menar jag arenan i Stockholm – inte spelaren i Washington Capitals.
* * *
Är med i hemligt presslotteri om vem som gör matchavgörande målet och drar namnet Hartnell ur den lilla plastburken.
Sämre lägen har man haft på potten.
* * *
Nej, Björn, Rangers är ingen favorit. Dom har verkligen full sjå med Capitals. Jag tycker Devils känns som en vassare utmanare.
Ja, Hank, om inte förr kommer jag dit i finalen…
* * *
Ännu har vi inte hört någon Happy Birthday-sång i The Rock, men det måste ju komma.
Det är som sagt självaste Marty som når The Big Four O.
Själv hoppas jag få fira högtiden med en riktigt sprakande hockeymatch.
Häng med!

Washington – NY Rangers 3-2 (Slut)
* * *
Mike Green avgör alltså med en bomb från blå.
Det var inte igår.
– Nej, man brukade se mer av det för några år sedan, säger Bäckis och flinar medan han sliter tejpen av benskydden..
– Men det är kul för honom, han har haft det motigt med skador de senaste säsongerna.
Att även Ovetjkin och Bäckis själv scorade samtidigt får huvudstaden att jubla över att ”the young guns” skjuter skarpt igen.
– Fast vi är inte så unga längre, säger både Green och Bäckis.
Beror alldeles på vad man jämför med, det…
* * *
Det är tung och sammanbiten, nästan mörk, stämning inne i Rangers-kabyssen.
Till och med PR-männen smäller i dörrar så det rister i väggpanelerna
I luften hänger en outtalad anklagelse om att domarna sänkte dom.
– Inga kommentarer, svarar alla kort på frågor i ämnet.
Tecken på störningar i truppen – eller på kokande revanschlystnad?
You tell me.
* * *
McPhee har en betydligt mer jovialisk framtoning när han kommer till den mystiska hissen idag.
Han till och med klappar nån lokalreporter på axlarna och skrockar om the young guns.
Ingen är överbetald längre…
* * *
Man förstår att istid fick spela 50 minuter mindre än McDonagh i onsdags.
Det kan ju inte vara så att Eminger är sämre, så varför får han inte spela?
* * *
Rangers tog bara utvisningar på hela matchen, men Capitals högg på båda – med hjälp av dödligt bra powerply.
Som av en otrevlig händelse var det svenskar som satt i  bägge gångerna, först Strålle och sedan Hagge.
* * *
Kul att höra att Joel varit lika bra i Globen som han var i Dallas året när Stars gick ända till konferensfinal
Synd att det inte direkt är läge att dra den glada nyheten för hans tvillingbrorsa.
Han är snabb ut från den där dystra katakomben i dag.
* * *
Ikväll kan man vara rätt säker på att Storchen reser sig ur lillebrors soffa och går ut på byn.
Staurday night i Georgetown efter en Caps-seger…det missar han inte.
* * *
Av surret i Verizon att döma är det redan mer eller mindre klart att Shanny inte ens tänka hålla något förhör med Ovie om Girardi-knocken.
Inte oväntat.
En Jay Beagle hade säkert fått en match, men NHL stänger ogärna av sina största stjärnor när övergreppen inte är grövre än så där och det får vi helt enkelt bara leva med.
* * *
Det är The Goalie Birthday Weekend i norra New Jersey som pågår. Hedbä fyller 39 idag – och Marty blir 40 imorrn, lagom till fjärde matchen mot Flyers.
Är det någon ordning på Devils-fansen ser de till att sjunga Happy Birthday så The Rock-taket exploderar – för bägge två.
* * *
Mja, Per, att tillerkänna Tårtan tolvåringens alla goda egenskaper när han beter sig som på presskonferensen idag är alltför vänligt. Jag sa mätte ut beteendet till femårsnivå redan under Ottawa-serien och tycker det känns helt korrekt.
* * *
Det här blir nu en lång serie, a minst sex matcher, och resa måste bokas till DC på onsdag också.
Avgörs den då?
Det är helt avhängigt vad som händer på Garden på måndag, tror jag. Om Caps tar Game 5 är det högst troligt att de sedan kan döda Rangers här hemma. Om Rangers istället vinner den tror jag på sju matcher.
* * *
Nu är jag bjuden på Kentucky Derby-fest hemma hos en kameraman i en av DC:s alla prunkande förorter, men jag tror det får vara.
En stilla solomiddag räcker, sedan börjar laddningen för söndagens biltripp till Newark.
Vi hörs därifrån.

Slut, Capitals vinner med 3-2.
Mer kommer snart här – och på sportbladet.se, förstås.

Washington – NY Rangers 2-2 (Period 2)
* * *
Ojvoj, Bäckis gör en tvättäkta Foppa!
Först bjuder han Anisimov på en offensiv ”mot-tackling” som får ryssen att drutta på arslet.
Sen glider han in i banan, får tillbaka pucken och sprätter upp den i nättaket bakom Lundqvist.
Det är mästerligt, varken mer eller mindre.
* * *
Spelmässigt har Rangers jämnat ut efter utklassningen i förstaperren.
De firar inte någon offensiv karneval nu heller, men gör det i alla fall lite svårare för motståndarna och se till att de bara avlossar sex skott på hela perioden.
Sen har de flyt med målen, och därmed är det upplagt för en formidabel kraftmätning i sista.
* * *
Anisimov får försöka trösta sig med Tårtans första utskällning tog som den skulle..
Det är nästan så man tycker han borde tagit fram sin gamla målgest – den Tampa-spelarna tyckte så mycket om – av ren glädje över att kunna iscensätta en dylik respons.
* * *
Ovie hoppar in i Girardi – med båda fötterna i luften – och det är inte jag som säger det utan hans tedrickande landsmän här på pressläktaren:
– Nu blir han avstängd.
Ja, en match kan det i alla komma att kosta och i så fall var det ju ofattbart onödigt.
* * *
Israeli Madman, jag beklagar – hinner helt enkelt inte svara alla.
Men det är såklart en stor ära att ha läsare så långt bort som i Mellanöstern.
* * *
Det är ena riktiga skitmål Capitals släpper in.
Först får man veta varför Brooks Laich inte är back  – men vad tog de riktiga försvarare vägen som skulle täcka Anisimov där?
Sen är det som att både Wideman och Schultz glömmer bort att icing upphävs om motståndarna tar pucken först och skiter i att jobba hem.
Såna defensiva misstag brukar inte det här begå längre, vad fan händer?
* * *
Nejdå, utlandssvensken. Det är bara jag som tycker det är roligare med mycket kommentarer och tar till såna billiga knep när det blir stiltje…
* * *
Alla blåskjortor som inte spelar sitter på rad på din finaste delen av pressläktaren, Zuke Zuccarello alltjämnt med armen i gips,  och intill står Duby Duby Doos kryckor lutade mot en papperskorg.
Det är en rätt deppig syn.
* * *
Nu börjar man känna igen slutspels-Joel i kommentatorsspåret, ha ha.
Härlig hets nu.
* * *
Ledsen, Taggen, men vad som händer på bloggens fritid är för det mesta konfidentiellt.
Och ikväll blir det på sin höjd en bio; en episk bilresa upp längs I-95, mot Newark, väntar i morgon.
* * *
Det är en besvikelse att varken MacPhee eller Holtbys föräldrar blivit inzoomade i tv idag.
* * *
Okej, det är väl nästan lite upplagt för en lång eftermiddag idag också, eller hur?
Vad som än händer:
Bjuppe finns här för er.
Vi hörs när det är slut.