Washington – NY Rangers 1-0 (Period 1)
* * *
Det verkar inte som att Tårtan lyckades övertyga sina mannar om att de inte är trötta, trots allt.
De har uppenbara problem att freda sig mot ett frustande Washington i egen zon, lyckas bara med stor ansträngning ta sig upp i offensiv zon några gånger och avlossar ynka tre skott mot Capitals 14.
Det här vinner hemmalaget lätt om inget drastiskt händer – snabbt.
* * *
Kreider visar med sin grova indian till Ovie före 1-0-målet att steget mellan college-hockey och Stanley Cup-slutspel ändå är ganska långt.
Så kan man bara inte göra.
För Caps är det samtidigt finemang att det är just Ovie som smackar in ledningsmålet.
Som Granvista påpekar brukar det ta tid innan han kommer igång i så här tidiga matcher, men nu går han i spinn.
* * *
Stämningen på läktarna är i sanning långt från Globen-sömnig, men samma tryck som i onsdags har de församlade inte fått igång ännu.
Här är uppenbarligen som fler som passade på att göra en Radulov i sommarvärmen igår.
* * *
Helvete vilken Lucky Luke Henke är med plocken när Ovie ska styra in 1-0 i det första PP:t.
Man förstår att ryssen bara står kvar och tittar på honom.
Han får dock revansch när Henke, förmodligen oförberedd på att det ska komma en så snygg passning ut till blålinjen,  på målet klipper ett stort hål i luften med samma plockhandske.
* * *
Taggen, du påminner om Brage bara för att du är taskig, helt enkelt.
Bloggen rasar!
* * *
Det bästa med nationalsången i Verizon är att mannen som sjunger gör det lika snabbt som Hagge Hagelin åker skridskor.
Det uppskattar framförallt spelare om står och stampar av iver över att få komma igång.
* * *
Bullshit, Tryggve. Det finns inget slarvigt över dagens Mojo Bazooka. Om det var ett kännetecken skulle han inte spela så mycket som han gör.
* * *
Man är glad att man inte är Artie Anisimov när Tårtan – inför rullande kamera – böjer sig fram i båset och vrålar så den stackars ryssen blir alldeles våt om örat.
* * *
Greider, snus beställer man direkt på nätet från my snus.com och sen säger det bara pang och en försändelse från UPS kommer inom två dygn.
* * *
Ovies målgest, när han slår sig på bröstet som en gorilla, är en intstant classic.
* * *
Ni minns Zdenek va, han som under Stanley Cup-slutspelet åker omkring och gör tv-inslag åt alla möjliga och omöjliga europeiska tv-stationer – inklusive SVT?
Well, han var i Nashville igår kväll – men sitter nu lik förbannat på stolen intill mig.
Få jobbar hårdare den här tiden på året – inklusive spelarna.
* * *
Jag finner det egenartat att det är så mycket sämre tryck i kommentatorsspåret de här tidiga matcherna, när det rimligen borde vara fler som tittar och är uppkopplade.
Kom igen nu, så här segt kan vi inte ha det. Nu  tror ju mina vakna chefer att det alltid är så här och prioriterar ner bloggen…
* * *
Om inte Rangers får igång benen i den här perioden är det lika bra att beställa ny resa till DC på onsdag.
Och inte mig emot, här vill man vara så mycket som möjligt.
 
 
 
 

God morgon och välkomna till The District, ber bloggen härmed att få hälsa vänner, fiender, stammisar och U-båtar.
Här blir det, som ni vet, Stanley Cup-matiné idag.
Game 4 mellan Washington Capitals och New York Rangers.
Och ni behöver inte vara oroliga:
Här kommer det att vara fullt på läktarna…
Så skruva upp volymen på tv/dator, luta dig tillbaka, njut av riktig hockey och sprakande stämning – och spruta kommentatorsspåret fullt med synpunkter.
* * *
Jag vänjer mig aldrig riktigt vid att behöva kliva upp vid åtta på morgonen för att gå på hockeymatch.
Men det är vad som krävs när en bloggare vill sitta i hallen tre timmar före första nedsläpp för att få lite tidsmarginal åt sitt intro.
Sen går man yrvaket omkring här i korridorerna och säger good morning åt andra yrvakna och det känns helt orimligt att det om bara några timmar ska kunna bli högintensiv duell nere på isen.
Men det blir det.
Det är ju livsviktig Stanley Cup-batalj som ska avgöras.
Även tredje matchen mellan Penguins och Flyers gick på en tid när man helst ska ligga i sängen med tiotalt New York Times-bilagor och bara läsa och ni minns kanske vilken vilda västern-duell det blev.
Så det är bara att hälla i sig några dussin koppar kaffe och vara beredd.
* * *
Riktigt varför jag ska skämmas för att de bara sitter några tusen i Globen och tittar på Tre Kronors VM-premiär mot Norge har jag inte lyckats reda ut för mig själv.
Ändå gör jag det.
Det är så ohyggligt pinsamt att förbundet ställer till med sånt praktfiasko när de äntligen fått hem alla NHL-stjärnor det ständigt tjatas så förbannat på om att de måste ”ställa upp” fast de just krigat sig igenom en 82 matcher lång grundserie och i de flesta fall just fått sina hjärtan krossade i slutspelsbesvikelser.
Herregud, såna som Alfie och Entorurage-Karlsson och Zäta och Kron Wall of Pain är vana vid större folkfester på försäsongens träningsmatcher.
Så rodnaden sprider sig hela vägen över Atlanten.
* * *
Klockan har alltså inte hunnit bli mycket mer än nio när jag genomför den nästan ceremoniella promenaden från hotellet till Chinatown.
Och inte nog med att det redan är så varmt i luften att den snygga silkesslipsen snabbt börjar kännas som en strypsnara.
Det har redan börjat bubbla av förväntan och nervositet och upphetsad nu-jävlar-ska-vi-slå-tillbaka-stämning
Hockeyfeber i somrigt Washington…det finns inte mycket som slår det.
* * *
– Det var inget särskilt med segern i onsdags…
Vem i Rangers kan säga något så befängt?
Tårtan såklart.
Han menar alltså att Rangers-fans som gått och varit lyriska över att favoriterna lyckades vinna det oerhörda dramat i slutet av tredje övertidsperioden och redan utsett Gabbys segermål till en Rangers-klassiker överdriver.
Särskilt bra på att sälja sin sport, och sitt lag, är han inte…
Fast egentligen vill den inte helt insmickrande förstås understryka att de inte vunnit något alls ännu och att Gabbys förlösande 2-1-mål rent formellt inte innebar något mer än att det står 2-1 i serien också.
Det har han förstås alldeles rätt i.
* * *
Noterar att Mårts håller platser öppna för antigen Berglund, Steen, Henke, Oliver Ekman-Larsson, Bäckis, Hörnqvist och/eller Anders Lindbäck.
Men Mojo Bazooka Johansson nämns ingenstans.
Vad är dealen med det?
Mojo har varit en av Capitals bästa spelare den här säsongen och är given speedkatalysator i förstakedjan med Ovetjkin och just Bäckis.
Självklart skulle han vara en förstärkning i VM-truppen.
Och tror Mårts inte på mig – vilket jag i så fall har viss förståelse för… – kan han ju kolla med Detroit-spelarna han redan har på plats i Stockholm.
Var det någon de blev imponerade av när Capitals gästade The Joe i slutet av grundserien var det Mojo.
* * *
Kommer till Verizons backstage-entré just som Rangers-spelarna börjar ramla ur bussen nere i VIP-garaget och det är som att se truppstyrka återvända från ett slagfält.
Danny Girardi, till exempel, påminner med alla sina sår och hack och blånader i ansiktet starkt om Charlie Sheen efter den där sista, kaotiska striden i ”Plutonen”.
Men nu ska han spela igen.
Hockeyspelare under playoff är verkligen värda beundran.
* * *
Noterar att yngre kollegor var ute och tog del av Washingtons nattliga attraktioner även igår och nu sitter i pressloungen med The Radulov look.
Så hade jag också kunnat göra – för 20 år sedan.
Nu är det fullständigt otänkbart, jag skulle inte kunna sitta upprätt på den här stolen den här tiden på dagen om jag var som den härskna klick smör jag kände mig som igår.
Men enjoy your youth, kids. Det blir aldrig likadant igen…
* * *
Tursamt nog fick ju de här lagen – och journalisterna som följer dem… – en extra dags vila efter maratondramat i onsdags.
Den tillbringade alla långt från is och klubbor och puckar. Ett gäng Rangers-spelare, med BB King Boyle i spetsen, besökte till exempel Arlington-kyrkogården, där USA ända sedan inbördeskriget på 1860-talet begravt sina stupade soldater.
– Man får lite perspektiv på vad vi gör. Vi sa inte mycket när vi där, det finns inga ord, säger Boyle.
Andra var mindre högtidliga och ägnade sig att fylla depåerna. Jay Beagle, till exempel, berättar att han var hemma hos Karl Alzner och bara vräkte i sig kolhydrater och proteiner och fett.
– Det blev en massa stekar och bison-burgare och beef jerky och avokado och nötter och shots med olivolja, berättar.
Olivolje-shots…där går en gräns för när jag hellre skulle vara slut och inte orka spela.
* * *
Kan ha kokat en egen lite läktarbeef här i tidiga ottan.
När jag anländer är pressboxen helt tom – sånär som på Dave Maloney.
Han sitter och knattrar – och har förstås råkat sätta sig på just min plats.
Jag går lite försiktigt fram och påpekar artigt att han dessvärre tagit min stol.
– Jaha, svarar den hårdföre backen surt, här finns ju gott om plats för alla. Men okej.
Sen rafsar han ihop sina pinaler och går.
Ojvoj.
* * *
– Jag räknar med att vi kommer att få spela fler lika långa matcher i den här serien, säger Tårtan.
Jag med.
Därför har jag för säkerhets skull med mig fyra dosor Ettan idag.
Man vet inte om vi blir sittande här till i morgon bitti.
* * *
ms, samma tanke slog mig igår kväll.
Devils mot Kings i finalen.
Det skulle man ha spelat på i höstas.
* * *
Tårtan har också tvingat sina spelare att stryka ordet ”trött” ur vokabulären.
– No fucking excuses, vrålade han så det ekade i hela Verizon under träningen igår.
– Tänker ni att ni är trötta kommer ni att vara det också och då förlorar vi nästa match.
Right on.
* * *
Det är vaket och fint av de ansvariga i hallen att just idag blåsa på Beastie Boys ”Sabotage” strax innan värmningen börjar.
* * *
– Var är offensiven, frågade Bäckis retoriskt efter Caps träning på det där underliga taket i Arlington igår.
Han är upprörd på sig för att han inte scorat sedan han avgjorde andra matchen mot Boston och kräver nu mer av både sig själv och omgivningen.
– Vi måste se till att vi är mer aggressiva, får ner pucken djupt och sedan jobbar med den.
* * *
Ryan McDonagh spelade alltså obscena 53 minuter i förra matchen.
Ändå ser han ut att ha hur mycket jump som helst i benen under värmningen idag.
Så man kanske ska tro att Tårtan talade sanning när han på presskonferensen efter Gam3 3 påstod följande:
– Vi fick hålla i honom, han ville spela ännu mer.
* * *
Den som till äventyrs tror att jag överdrivit när jag berättat om GM McPhees engagemang under matcherna kan ju kolla den här underbara videon:
http://www.russianmachineneverbreaks.com/2012/05/05/video-george-mcphee-freaks-out-during-triple-overtime/
* * *
Dirty Harry Callahan ser också het ut på värmningen.
Om honom säger Tårtan att han inte hörde så mycket som ett ord på bänken under övertidsperioderna – men i pauserna var det hans röst som ekade inne i omklädningsrummet.
* * *
Det ska bli mycket intressant att se hur NBC tänker lösa det här om det blir maraton-OT igen.
De har Kentucky Derby – en av det amerikanska idrottsårets verkliga klassiker – inplanerat i tablån redan vid 16.30 och om Gabby fortfarande inte avgjort vid den tidpunkten är risken uppenbar att de helt enkelt bryter sändningen härifrån.
Det vore just snyggt.
Kanske är det därför Pierre McGuire ser så nervös ut när han sitter nere i pressloungen och trycker i sig frukostkorv.
* * *
Betydligt fler Rangers-fans här idag än senast, kan vi konstatera.
* * *
Så vad tror vi då?
Jag tycker det lutar åt Capitals-seger.
För ett par år sedan hade de brakat samman efter en förlust som den i onsdags, men på något sätt har Dale Dalle bepansrat det här laget med en helt annan mental styrka.
Så jag tror de reser sig och slår tillbaka – hårt.
Vad tror ni?
* * *
Alldeles oavsett åker vi nu.
Det blir en fest – igen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nashville –Phoenix 0-1 (Slut)
* * *
Nu blir det inte lätt för Bengan Hörnqvist att somna. Och om han väl gör det lär han drömma mardrömmar om Mike Smith.
Hur många lägen blev han bestulen på?
Otroligt.
* * *
Nu är vi bara två matcher från en konferensfinal mellan LA Kings och Phoenix Coyotes.
Den såg man inte komma.
Men för all del, både LA och Phoenix är suveräna städer att besöka, så inte mig emot.
* * *
Halloran blåste väl tidigt, det håller jag med om.
* * *
Nä, ångestpåsen. Lakritstpuck klarar jag mig utan – särskilt med de ständiga lakritsleveranser jag får från Finland. Piggelin hör till det första jag springer ut i ankomsthallen på Arlanda och köper när jag kommer till Sverige på somrarna.
* * *
Nu blir det debatt om Trotzen inte borde ha spelat Radulov och Kostitsyn, trots allt.
Är det nåt de – och framförallt då Radulov – kan med är det ju resoluta avslutningar.
Vad som än händer blir det fel i fortsättningen och man kommer nog ganska snart att kunna konstateras att Predators säsong förstördes på den där nattklubben i Scottsdale.
* * *
Mike Milbury:
– Nu ska jag gå hem och dricka ett par scotch och sova bra.
Fy fan, Mike, akta dig för spriten…
* * *
Det är fan inte dåligt att ta ledningen med 1-0 i första perioden och sedan lyckas försvara den ända in i mål – borta mot Nashville.
Det är nåt väldigt speciellt med Phoenix.
* * *
Nu ska bloggen sova sig frisk och kry så den är beredd till matinén på Verizon i morrn.
Vi ses och hörs då, hoppas jag .

Nashville –Phoenix 0-1 (Period 2)
* * *
Stackars Bengan.
Han blir ju rånad lika ofta som en vilsen turist i South Bronx i början av 90-talet.
Smith är överhuvudtaget omöjlig och nu måste Trotzen hitta på nåt, annars rinner den här serien Predators ur händerna.
* * *
Rickard, jag dricksade i princip vad måltiden skulle ha kostat, annars är ju risken att de där anställda själva fått betala för att göra sitt jobb.
Men ändå.
Man hann ju bli bra paff.
* * *
Härlig konspirationsteori där, Bubbe. Den köper vi.
* * *
Nej, nu tror jag vi ska ta en titt på room service-menyn. Där lär måltiderna inte vara gratis.

Nashville – Phoenix 0-1 (period 1)
* * *
Fin match i Bridgestone –framförallt gör Coyotes riktigt solid förstaperre.
Det här blir mycket svårt för Preds om de inte kan skapa mer tryck och få igång lite forecheck.
* * *
Tack för omtanke, Mange och andra. I morrn kommer allt att vara gräddsås igen. Bara ni kan få van Bastens knä att sluta skriva om piggelin. Annars riskerar jag ett nervöst sammanbrott av ren abstinens.
* * *
Man – eller åtminstone jag – unnar Shane Doan en framgång. Han har alltid spelat med hjärtat utanpå tröjan och är ju helt grym just nu.
* * *
Ja, Umeå-U-båt, det är helt klart att Kings spelar effektivast och bäst slutspelshockey just nu och därmed känns lite som en favorit.
Men så sent som förra veckan kändes Flyers som given vinnare, så man får behålla skjortan på ett tag. Mycket hinner ändras under ett slutspelsgång…
* * *
Nu kommer Oliver att klappa in ett mål från blå.

God afton.
Jaha, Trotzen ställer över Radulov och Andrei Kostitsyn ikväll också.
Och mådde de ens en tiondel dåligt som jag gjort idag när de skulle spela andra matchen i Phoenix är det fullt förståeligt om de aldrig mer får spela.
Det händer ju nästan aldrig att vi får en så fri kväll som igår – när inget ska hända dagen efter – och när det väl händer så kan man väl säga att det blev rätt många klackar i taket.
Ojvoj, faktiskt.
Men nu sitter jag parkerad vid hotellrums-tv:n och ska se Nashville mot Phoenix och jag har inget annat äppeljuice (Biffens special såna här dagar) tillhands.
Det blir kanske inget romanskrivande direkt, behöver spara mig för morgondagens urladdning, men nåt inlägg kommer säkert då och då och kommentatorsspåret är öppet.
* * *
Det är förbluffande att se hur jädra bra slutspelshockey Devils börjat spela.
Att det finns kvaliteter i den där truppen är ingen nyhet, jag har ju hela tiden varnat för the dark horse från Newark, men att de skulle knocka Flyers trodde jag inte.
Vinner de även på söndag – då bloggen sitter i The Rock – är serien i princip över.
* * *
Jag har ätit ute i, what, 35 år, men aldrig varit med om det som hände under en sen lunch här i DC idag.
När jag bad om notan kommer servitören fram och förklarade att datorn var trasig, att de inte kunde printa någon nota och att de därför var tvungna att bjuda på måltiden.
Varför hände inte sånt på den tiden när man var fattig?
* * *
Mellan Kings och Blues är det definitivt kört nu. Jag tycker det känns smått chockerande, Blues har ju varit så lysande hela säsongen, men inte en chans att de hämtar in 3-0 på Los Angeles-kungar som spelar hela slutspelets mest mördande hockey.
* * *
 Jag tror att Predators utjämnar serien ikväll.
Andra åsikter i det ämnet?

Washington – NY Rangers 1-2 (Slut – 14.41 in i tredje övertidsperioden)
* * *
Jag hade tre dosor Ljunglöfs Ettan med mig till Verizon ikväll – och bara en halv med mig tillbaka till hotellet.
Det säger något om hur länge det här sanslösa dramat pågick – och hur mycket det kittlade i nerverna på en gammal tunhuk.
Ojvoj!
* * *
Alltså, hur mycket måste man inte älska den här sporten?
De spelar i över fem timmar, är inne i tredje jävla övertidperioden och klockan har för länge sedan passerat midnatt.
Men likafullt slänger sig spelarna och täcker stenhårda skott, likafullt går de in i mjölksyrepumpande närkamper, likafullt vägrar de ge upp.
Det finns inga tuffare – någonstans
* * *
Ja, han må varit påfallande osynlig i nio matcher.
Men än sen?
Det är till sånt här man har Gabby Gabby Hey!
* * *
Kung Lundqvist ser direkt mörbultad ut när jag hittar honom i ett omklädningsrum som ser ut som fältsjukhus  plus glada leenden och hundra gläfsande journalister..
– Ja, fy fan, jag har ont överallt. Det krampar i fötterna, det värker i nacken och axlarna, ropar han på svenska genom hopen av
Och egentligen gör det ju inte ont.
Inte när man vinner.
* * *
Det är nästan galghumor av discjockeyn att mitt i sjätte perioden, när tempot sjunkit till snigelfart och spelarna knappt orkar ta sig ur båsen, blåsa på med Van Halens ”Jump!”.
Men han sprider i alla fall lite gott humör på en pressläktare där missade deadlines på parad orsakat först ångest, sedan panik och till slut hålögd uppgivenhet.
* * *
Man kunde ju tro att Tårtan skulle vara på lite gott humör och rentav dra ett skämt när han kommer till presskonferensen i den klassiska baskethalllen de ställer i ordning i Verizon under slutspelet.
Jag hade ju inlett med ett ”Wow guys, you’re still here”, typ.
Och han är i och för sig något mer talför än vanligt, men onödigt allvarlig.
Ska det vara så svårt…
* * *
Helt fåraktigt frågar jag Lunkan om man nästan inte tycker synd om en motståndare som måste förlora en sån här match.
– Inte det minsta, utbrister han närmast förnärmat.
– Vi förtjänade det här, jag tycker vi kämpade mer, framförallt i sista övertidsperioden.
Ja, det är ju som är dum som tror att det kan finnas ens flisor av såna sympatier i såna här sammanhang.
* * *
Hamnar naturligtvis vid den mystiska hissen just som McPhee ska åka ner och han är ju så lagom munter. När en stackars kollega råkar hamna i hans väg, helt oförskyllt, fräser general managern ”Och var the fuck tror du att du går?”.
Ouch.
* * *
Strålle är från Västergötland och där blir man tydligen inte så trött av att spela närapå två matcher efter varandra.
– Nä, det är inte så jobbigt som det förmodligen ser ut. Tempot sjunker ju, säger han och rycker på axlarna.
Sen lägger han till:
– Men det är klart, det hjälper ju att vinna.
* * *
Det är dock så trångt vid den där hissen att det lätt blir konflikt.
En gång såg jag Mike Milbury sånär hamna i slagsmål med en vaktmästare på samma plats.
* * *
I en tyst Caps-kabin konstateras det kort att det här ju var surt, men att det bara handlade om en match och att de inte blir knäckta av det här.
Och de kan ju inte gärna säga sanningen:
Att Rangers skaffar sig ett sjujävla mentalt övertag när de vinner en match i tredje övertidsperioden.
Men artisterna från huvudstaden får göra som Björn Borg när han förlorade tidernas tiebreak mot McEnroe i Wimbledon och sedan bara fortsatte spela som om inget hade hänt och vann ändå.
Det var det Detroit gjorde när dom torskade en likadan maratonmatch i femte finalen 2008, hemma i The Joe, och för några dygn fick bucklan ryckt ur famnen.
* * *
Den andre general managern, en viss Glenn vi brukar kalla Stealth-flygaren här, ser något coolare ut när han kommer vaggande från omklädningrumsregionerna med en fet cigarr mellan läpparna.
* * *
Strålle kan inte annat än erkänna att det var lite ångestladdat  när Ovie tog pucken och prickade den i stolpen.
– Jag fick en rätt taskig passning och hamnade fel. Sen tändes mållampan också…ja, just då kändes det inget vidare.
* * *
De inblandade spelarna kan skatta sig väldigt lyckliga över att de nu har två lediga dagar och inte spelar Game 4 förrän på lördag lunch.
Viss maintenance lär behövas, omklädningsrummet är som sagt som taget ur MASH och egentligen en enda kakafoni av ispåsar, stygn och muskler som ska masseras.
* * *
Utan att på något sätt jämföra mig med Djingis Kahn-epigonerna vi såg på isen i sex perioder tänker jag nog ta en liten day off imorrn jag också.
Planen är att se matcherna – men att göra det i lämplig sportbar utan dator.
Hoppas ni ursäktar.
Tack för den här aftonen, den gjorde i sanning skäl för rubrikordet magisk.

Och där tog det slut. Rangers vinner efter fem perioder och femton minuter.
Gabby!
Mer sen…typ

Washington – NY Rangers 1-1 (Period 5 – tredje övertidsperioden väntar).
* * *
Tammefan, det blir en tredje (!) övertidsperiod.
En midnight rambler kommer avgöra detta…
* * *
Alltså, JAG börjar bli trött nu och har inte så mycket att skriva.
Då kan ni ju tänka er spelarna.
Vilken enda lång…kramp.
* * *
En sak bara, tagen från Lozos twitter i mitten av andra OT-perioden, innan jag går och fyller på med kaffe:
McDonagh har spelat 42.13 minuter. Bickel har spelat 3.24.
Ha ha ha!

Washington – NY Rangers 1-1 (Period 4 – andra övertidsperioden väntar).
* * *
Dags att order pizza till omklädningsrummet.
Det blir en andra övertidsperiod också.
Ojvoj.
* * *
Hittills är det ju Washington som ligger klart närmast ett avgörande.
De spelar bäst – och skapar mest.
Troy Brouwer missar grovt när han i princip har öppen kasse och Ovie sätter en i stolpen som alla – inklusive herr bloggaren bakom de här tangenterna – går in.
Så mitt tips är nu hemmavinst.
* * *
Holtbys mamma är ju en attraktion på läktaren.
Inte sedan jag spelade handboll med Norpan Nilsson hemma i Borlänge och han tog med sig mamma Berit på match har jag sett en mer engagerad morsa.
* * *
För Washington talar också Rangers usla statistik i playoff-övertid.
Henke har 1-7 eller nåt liknande i lägen när det bränt till på det här viset.
* * *
Det går jävlarimig undan när dom syr ihop Girardi i omklädningsrummet.
* * *
Danne, hur är det med magsjukan? Låter lite vådligt att utsätta sig för den här spänningen om det så att säga är oroligt i de regionerna…
* * *
Strålle Strålman är en millimeter från att bli syndabock monumentale i New York-tidningarna när han tappar pucken till Ovie ögonblicket innan stolpskottet.
Undrar hur det kändes i HANS mage i det läget.
* * *
McPhee blir inzoomad när domaren tar skitutvisningen på Semin.
Hur HAN är just nu vill jag inte ens tänka på…
* * *
Att ta ett Semin-skott med hakan är nog inget tandläkaren direkt rekommenderar.
Poor BB King.
* * *
Wardo, ska man flytta insatsen dit nu?