Washington – NY Rangers 1-1 (Period 3 – övertid väntar)
* * *
Har ni hört XTC:s ”Senses working overtime”?
Den är det hur som helst dags att lyssna på nu, för det får dom ikväll, the senses.
Den hittills överlägset bästa matchen i den här serien kommer – helt logiskt –  att avgöras i sudden death overtime.
Pännande, som jag tydligen sa när jag var för liten för att kunna uttrycka mig redigt men gillade när det brände till i Emil i Lönneberga.
* * *
Jamen, Alexander, tänk McEnroe och Borg eller McEnroe och Wilander.
Dom var bittra fiender dom också – och nu är dom bästa polare.
Jag säger inte att det kommer att hända i fallet Girardi-Oetjkin – de framstår som tämligen väsenskilda personligheter – men man vet aldrig.
* * *
Broadway Brad kanske ska ta och sluta ta utvisningar i slutet av matcherna.
Ja, den här var petig – men väntad när de strax innan hade tagit en lika petig på Knuble och då kan man ju tycka at the guys borde vara lite extra försiktiga.
* * *
Jadu, skånske Jan, det ser ut som att Thorleifs svänger rätt bra utan sin festprisse till bandledare.
* * *
Kollegorna med tajta deadlines har lämnat oss och sitter nu nere i pressrummet.
Synd om dom, men så blir det såna här kvällar – dom måste stöka ihop allt i racing-tempo efteråt och har inte tid att stå och vänta på några hissar utan våning fem.
* * *
Apropå lysande låtar – where did our love go?
Det är en väldig stiltje i kommentatorsspåret.
Någon alert U-båt kan gott sticka upp periskopet nu, tycker jag.
* * *
Jag har ingen riktig känsla för vem som tar det här, men jag tror det kan bli en lång kväll – och sen avgör antigen Strålle eller Mojo Bazooka.
 
 

Washington – NY Rangers 1-1 (Period 2)
* * *
Det här fortsätter att vara seriens hittills mest underhållande spektakel.
Jag tror att det ska dö en smula när Rangers lyckas spräcka Holtbys nolla, men de fortsätter ligga på och spenderar ju ett par minuter i sträck i Caps-zonen vid ”halvtid” – bara för att få se Carlson kontra in kvitteringen strax därpå.
Sen blir det speedig, intensiv kamp igen.
Kul.
Så här mycket har jag inte sett fram emot en tredje period – och eventuell förlängning – sedan…ja, Flyers serie mot pingvinerna.
* * *
Typiskt Dirty Harry Callahan-mål, ja.
Men det är ingen tillfällighet att Michael Del Zotto är inblandad heller.
Han har varit Rangers bäste back de senaste två matcherna.
* * *
Sånt händer inte, Alexander. Lite hederskodex finns det i den här yrkeskåren – tro det eller ej.
* * *
Carlsons mål, däremot, är inte särskilt karaktäristiskt.
Backen får plötsligt för sig att han är Kenta Nilsson och soloåker in kvitteringen.
* * *
Hanky Lundqvist gör nog sin svettigaste räddning på hela slutspelet när Laich & co kommer i klapp-klappande tre-mot-en-läge den här perioden.
Sen följer han upp med ett par grymma parader till i momentet efteråt.
* * *
Det syns några små blå fläckar av Rangers-sympati här och där i all det röda och de försöker dra igång någon ramsa då och då, men blir genast överröstade.
Som sig bör.
* * *
Tänk om de ryska kollegorna också följde den kodex som säger att man inte ska sitta och bladdra oavbrutet om  annat när det är match…
* * *
Ojvoj, när till och med Elof klättrar upp på the Bork bork-banwagon, då vet man att Hagelin verkligen börjar göra intryck.
Ja – det ÄR han som ger det här laget fart.
* * *
Zuke sitter på pressläktaren – och meddelas kan att armen i alla fall fungerar tillräckligt bra för ivrigt knattrande på mobiltelefonen.
* * *
Hör ni möjligen vad McGuire säger åt Tårtan när han är inne i båset och gör sin störande mitt-under-matchen-intervju med den koleriske coachen? Jag ser bara att Tårtan flinar outgrundligt efteråt.
* * *
Tadd, just ikväll stämmer ju den analysen rätt dåligt.
Jämfört de tidigare två matcherna – och framförallt den första – är ju det här rena cirkusföreställningen.
* * *
Det känns som att det måste komma en liten islossning för Mojo Bazooka snart.
Han är så nära, så nära hela tiden.
* * *
Girardi och Ovetjkin har mötts på det här siamesiska-tvillingar-sättet sättet i tre-fyra år och måste nästan känna varandra intimare än vad respektive flickvänner/fruar gör.
Blir man inte till slut lite kompis på det viset?
Mja, en julkortstradition borde i alla fall ta vid när deras karriärer såsmåningom är över.
* * *
Nu hoppas jag på frekventa uppdateringar från Nashville.
Okej?
* * *
Här blir det, jodå – overtime. Lång och jobbig och härlig.

Washington – NY Rangers 0-0 (Period 1)
* * *
Det här hade man kanske kunnat räkna ut när Dalle återförenade Ovie och Bäckis.
Caps går för första gången på hela slutspelet till storms i anfallszonen och pumpar tidvis så Lundqvist i sanning får jobba för alla de där siffrorna på bankkontot.
Rangers, å sin sida, börjar extremt avvaktande och låter helt bli att forechecka – men efter halva perioden är det som att dom får nog av Tårtans snåla filosofi och börjar köra dom också.
Sen blir det verkligt kul att titta.
Hoppas nu det inte blir räfst- och rättarting i omklädningsrummen och att det här får fortsätta i ytterligare någon period.
* * *
Bästa chanserna har Mojo Bazooka och Marc Staal. Men det där skottet Stall sätter i kortplanket hade man blivit hånad för av NHL 12-kommentatorerna.
Vad är det dom brukar säga, ”hundra procent av skotten som går utanför blir resultatlös” – och så sitter man där och skriker att man för fan blev tacklad i skottögonblicket, men nån sån ursäkt hade ju inte Staal.
* * *
Ingen capstronaut, men han med näverluren är här. Man får vara glad åt det lilla.
* * *
Och det är ju inte som att nummer 8 i Capitals har något emot att det blivit sån här hockey idag.
Han ser nästan lika ivrig och lycklig ut över att vara på isen som för två-tre år sedan.
* * *
Men att det fortfarande ska behöva vara så här snällt och väluppfostrat på isen.
I tredje matchen på några få dagar ska det väl inte vara möjligt att känna annat än avsky för sina motståndare?
* * *
Jag tycker Rangers-spelarna är väl ointresserade av den unga kvinnliga supporter som hela värmningen står med blottad, väldigt platt mage för att visa en NYR-målning hon tagit sig tid att placera över naveln.
SÅ koncentrerad ska man väl inte behöva vara ens när det är slutspel…
* * *
De har ett helt ok Rock-The-Red-intro innan Caps kommer in på isen. Inget att skriva separata artiklar om precis, men helt ok.
Roligast är dock att se att Tårtan redan står i båset – ett där han haft, eh, händelserika kvällar förut – och tittar intresserat på spektaklet.
* * *
Jo, sandvikare har jag en liten beef med. Så är det bara.
* * *
Det är inte riktigt som dom gångerna 09 och 10 när man satt här inne och fick tinnitus, men ändå:
Bra jävla tryck i holken ikväll också,
* * *
Är det verkligen nödvändigt att de öststatskollegor jag har till ”bordet” ikväll både måste ha bred armföring OCH dricka nåt stinkande te som får Surkålsmannens gamla doft-terrorism att framstå som balsam-behandling på gamla Salong Gaby i Borlänge?
* * *
Vi har Pierre McGuire på plats mellan båsen.
Så, Eric – jag hoppas du är där ute och lyssnar…
* * *
Sunny Jim, det får du fråga Pro Hockey-Hugosson om. Jag är beredd!
* * *
I reklampauser här inne får åskådarna njuta av en ”burttito-toss” – och lyckas faktiskt att hetsa upp sig.
Ibland är amerikaner väldigt lättroade.
* * *
Lite hinner man dra efter andan när Henke är bakom kassen och vevar.
* * *
Dom har adopterat Alfie-nedräkningen här också, och försöker ge Ovie en hyllning när klockan närmar sig åttonde minuten, men det blir ingen riktig studs i ramsan.
* * *
13-10 i skott också.
Det betyder att Capitals bara skjutit ett skott färre i den här perioden än vad Rangers gjorde på hela sin första hemmamatch i lördags…
* * *
Nej, nu känner jag att har lite hybris och ska gå och hälla upp lite kaffe.
Next paus, folks.

Jamen nu, serrni.
Nu är det slutspel på riktigt.
För mig finns ingenting som i högre grad signalerar Stanley Cup Playoffs än tågresor ner till ett Washington som balanserar på gränsen mellan vår och sommar och samtidigt vibrerar av hockeyfeber.
Man checkar in på sitt stamhotell, tar en snabb promenad i de solstekta kvarteren runt Vita huset, äter lunch, går hem och snajdar om till skarp kostym, åker till Chinatown, krånglar sig in i media-entrén och tar den mystiska hissen – utan femte våning – upp till pressläktaren och sätter sig på sin plats i den kalla, tomma Verizon Center och börjar skriva de här raderna.
Det är ett slags magi och jag hoppas jag i någon mån kan förmedla den i nattens blogg.
Hoppas några där ute vill vara med och smaka på den.
* * *
Bäckis återförenas med Ovie ikväll, står det klart efter morgonens träning. Det gamla radarparet bildar förstakedja med Mojo Bazooka Johansson.
– It’s nice. Vi har kemi, det är ingen hemlighet, säger Ovetjkin.
Särskilt glad är han förmodligen att det innebär att han får spela lite mer än de ynka fjorton minuter – ryssens lägsta siffra sen han kom till Washington – Dale Dalle bjöd på senast.
* * *
Att det känns så speciellt att komma just till Washington – precis som till Detroit – den här tiden på året beror förstås på historien.
Det är femte året i rad jag är här och följer det hårt prövade laget slutspelsövningar och jag har ju under de åren fått se både makalös hockeyshow och förstummande genomklappningar.
Bäst var det 09, i serien mot Pittsburgh, och särskilt matchen när både Ovie och Sid The Kid gjorde hat trick.
Jobbigast: Året därpå, när Presidents’ Trophy-vinnaren redan i första omgången föll mot ett Montreal så snålt spelande att dagens Rangers framstår som Harlem Globetrotters i jämförelse.
* * *
Det ser ut att bli rena rama Lundqvist-veckan i Vegas strax före midsommar.
Idag blev han nominerad för en Ted Lindsay Trophy också – den som spelarna själva delar ut och som just därför, i hemlighet, äger högst status hos vinnaren.
Man får putsa skorna ordentligt 20 juni.
* * *
Lycka är att hämta ut sin ackrediteringsbricka och inse att man fått en för hela serien.
Då slipper man den ångesten och i mitt fall den kan, som exempelvis Eken är mer än villig att vittna om ifall ni frågar, bli betydande.
Bara häromdagen  var det till och med en före detta NHL-anställd som slog fast att jag behöver terapi för neuroser kopplade till ackrediteringar och bekräftade pressläktarplatser.
Hm.
* * *
En konsekvens av att Ovie spelade så sensationellt lite i lördags var att Danny Girardi också fick se sin istid nerkrympt till rena Steve Eminger-nivåerna (nåja…).
Tårtan har ju i flera år matchat sin bäste back mot den ryske superstjärnan och när han inte fanns på isen fanns det tydligen inga skäl att ha Danny G där heller.
– Det är nog en ganska korrekt iakttagelse, sa backen diplomatiskt när han igår fick frågor om hans istid var kopplad till Ovetjkins.
Men då kan han ju egentligen vara sur på Tårtan. Det är Peter Dalle-kopian i andra båset som är taskig mot honom.
* * *
Nej, Capstronauten har tydligen inte synts till det här slutspelet heller.
Här puts väck sedan två år tillbaka.
Det kan bara betyda att han sitter inlåst på institution.
* * *
Marc Bergevin blir alltså ny GM för Habs.
Det hade jag inte kunnat föreställa mig när jag var och hälsade på Rico Persson i St. Louis för tolv år sedan och ständigt blev mobbad för mitt dåvarande krull av just Bergevin.
En hel träning åkte han – och några av er har hört det här förut, men det får ni ta – förbi den plats där jag satt och gjorde en konstig rörelse under haken.
Till slut var jag tvungen att fråga vad fan han menade.
– Ja, det är förbjudet att inte ha hjälmen knäppt, förklarade lustigkurren.
* * *
Goda nyheter från Tarrytown:
Zuke Zuccarello är på is och tränar igen.
Så nu har Rangers ytterligare ett skäl att gå långt i det här slutspelet.
Alla vill ju se artisten från Oslo spela igen.
* * *
Big Kjell is in the house!
Han är enligt pressläktarschemat här för att spionera åt Flyers och jag sträcker omedelbart på mig lite extra.
Att träffa Big Kjell är ju alltid som möta Zeb Macahan.
* * *
Man undrar lite hur Rangers , eller åtminstone den media som följer Rangers, ser på serien mot Washington.
Rapporterna de senaste dagarna har handlat frapperande mycket om att det var dumt att förlora matchen i måndags för att de får spela så många matcher innan Stanley Cup-finalen.
Som att det redan var klart att Washington bara är ett hinder på vägen.
Idag erkände till och med Ruppen-Pruppen att han funderat i samma banor.
– Men bara helt flyktigt direkt efter andra matcher. Man kan inte tänka så, säger han till Post.
Nej, det kan man verkligen inte. Då är man predestinerad att åka åt helvete av ren arrogans.
* * *
Svenskar på twitter försöker locka med att en krog mitt emot Verizon ”is calling my name for margaritas”.
Det låter ju underbart, men vore just snyggt.
Den här bloggen är nykterist och det ska vi vara väldigt glada för.
* * *
Pratade med Adam Larsson efter det underbara målet i Wells Fargo och det är alltid lika uppfriskande att få intervjua en som fortfarande är så oförstörd och bara säger vad som faller honom in.
Som:
– Det var bra att vi hade tålamod och inte började med en massa skit.
Man får njuta så länge det varar, för snart börjar säkert papa Lous mediaträning.
* * *
Dom som svarar för intern-tv här i hallen har filmat när Rangers anländer till hallen – och ägnar avsevärd tid åt följa PR-basen JR när han går från bussen till entrén.
Det är lite kul.
Mest sammanbitna är Henke, Broadway Brad och BB King Boyle. De går för sig själva med hörlurar och ser inte ut att vara medvetna om att omvärlden överhuvudtaget existerar.
Men Bork Bork Hagelin är sitt vanliga lättsamma jag och babblar glatt med Mcdonagh och Bickel.
Nu vet ni det också.
* * *
Hör Doc Emrick, kommentatorn, ”repa” i sin hytt två timmar före matchstart och otroligt nog lyckas han gå upp i samma upphetsade falsett fast ingen match alls pågår.
Så har jag aldrig sett Niklas Holmgren göra.
* * *
BB King Boyle har all anledning att se sammanbiten ut. Som han själv konstaterade efter comeback-matchen i måndags:
– I stank.
Det är svårt att säga emot.
* * *
Nåt har blivit fel och jag har för första gången nånsin fått lite bättre plats på pressläktaren än lokalreportrarna från New York.
De ger mig blickar som antyder att de inte är helt nöjda med denna sensationella utveckling.
* * *
Holtby gör det idag också:
En och an halv timme före första nedsläpp kommer han ut i hallen och ställer sig och stirrar på ena målburen, djupt försjunken i kontemplation.
Vad är det som pågår där, vad tänker han på och vad händer i honom?
Det får Bäckis ta reda på nån gång.
* * *
Capitals vann den här matchen klart igår.
Jag fortsätter ju envist att vara hemmalaget i mina Playstation-match-ups och ojvoj, Henke blev – till allmänna skrattsalvor i det hopplöst stökiga vardagsrummet – totalt bortgjord av Semin, Laich och Bäckis.
Bäckis var i slagsmål två gånger också, mot Prust respektive Callahan, och spöade dom som vore de sandvikare som klivit in på Heartbreak hemma i Gävle och kaxat.
* * *
Det börjar bli lite cementblandare från Brooklyn över Henkes slutspelsskägg också.
Att han kunde få en så svartmuskig framtoning…det hade jag inte riktigt kunnat föreställa mig.
* * *
Nu har jag just varit och pratat med Big Kjell, på en prominent plats på raden nedanför här.
Som sagt:
Zeb Macahan.
Vilken hjälte.
* * *
Dom kallar Joel Ward för Wardo i Washington.
Coolt.
* * *
Värmning pågår och mitt enda helt säkra intryck är att Strålle är jävligt peppad och förmodligen kommer att göra mål.
* * *
Liten varning:
Nätet har en tendens att braka samman i den här hallen, så namngiven efter ett telebolag den är.
Var medvetna om det – ifall det blir helt slut i rutan i bloggen.
Nu tar vi och släpper sargen, tycker jag.
Det är game night i Washington DC och roligare blir det sällan.
Vi hörs på traditionsenligt vis i paus nummer ett.

Philadelphia – New Jersey 1-4 (Slut)
* * *
Sådärja, youngblood Larsson!
Exakt så replikerar man när man kommer tillbaka från en lång sittning i fryxbosen.
Och vad rörande det var att se Larry Robinson – som jobbat med den unge svensken under hela den här långa tiden utanför laget–  jubla över att det var just han som fick pricka in den rättvisa kvitteringen.
* * *
Skillnaden mellan dig och mig, skånske Ja, är att jag de facto var musikkritiker i nästan 20 år….
* * *
Dom är bra konstiga, Flyers.
Tidigare har de varit i förstaperioderna dom spelat som päron.
Nu var dom lysande i första – och undermåliga resten av matchen.
Devil spelade bättre både offensiv och defensivt och förtjänade verkligen den här segern – och nu blir det en betydligt längre serie än jag trodde så sent som i eftermiddags.
* * *
Tårtan har tydligen haft en glad liten rendez-vous med media idag också – och gett ett slags förklaring till varför han är så grinig och kort i tonen.
Kolla här:
http://blueshirtsunited.com/videos/1422/tortorella-post-practice-tuesday
Naturligtvis får han in en jabb mot Brooksie – och lite svettig tror jag den kollega hinner bli som är måltavla när Tårtan frågar om han försöker vara en wise guy…
Men när han vägrar svara på Jack Adams-frågor för att ingen ställde dom igår, då börjar han väl passera gränsen där man vanligtvis tycker att till och med treåringar går för långt i sin trotsighet, no?
* * *
I morgon går ett tidigt tåg till DC, så nu drar vi ner gardinen i Midtown.
Tack och bock för att ni var med ikväll, vi hörs från Verizon Center

Philadelphia – New Jersey 1-0 (Period 2)
* * *
Jaha, det var ju oväntat.
Devils har slagit den där blixtrande Flyers-offensiven i tunga kedjor och tagit över.
Men mål gör de inga – för att Mister Universe plötsligt gått och blivit lysande.
Nån lär man sig förhoppningsvis att man inget vet och inget kan räkna ut när det är playoff…
* * *
Det kunde man ge sig fan på, skånske Jan är musikkritiker också…
* * *
Flyers hade alltså två skott på mål i hela perioden – och det första kom när det var en och en halv minut kvar.
Jisses.
* * *
Men i PP är Devils utan Kovy som U2 inte bara utan The Edge. Bono saknas också. och Larry Mullen. Det är bara Adam Clayton där ute och det räcker inte långt.
* * *
Tomanista, det är i och för sig också sant. Otroligt att en sån som bara är fem år yngre kan göra såna saker med sin kropp.
Men som människa känns han så otroligt mycket vuxnare och klokare och mer erfaren än jag. Känslan är densamma när jag möter såna som Lidas, Jagr, Shanahan och Alfie.
* * *
Ojvoj, nu kom det en liten springare med kycklingvingar.
Dags för dom.

Philadelphia – New Jersey 1-0 (Period 1)
* * *
Vilken show Flyers iscensätter match efter match.
Anfallsspelet är så underbart stridslystet, explosivt och, samtidigt, fantasifullt att man ju bara kan jubla.
Och alla fyra kedjorna går ju fram lika hårt, som att de liksom springer på skridskorna och skulle fortsätta rakt ut på den väldiga Wells Fargo-parkeringen om det inte fanns sarger.
Nu verkar Mister Universe ha bestämt sig för att uppträda som en NHL-målis.
Hur ska Devils kunna stoppa dem?
Jag vet inte.
* * *
Ludwig, den frågan känns det som att jag och kommentatorer i spåret besvarat varje dag:
Adam var inte riktigt sig själv efter skadan och blev till slut petad till förmån för Harrods, som DeBoer helt enkelt tyckte spelade bättre.
Konstigare än så var det inte.
* * *
Det känns lite mindblowing att höra att Broduer ska fylla 40 först om några dagar.
Jag är alltså fem år äldre, men när jag träffar honom – det vill säga står vid hans plats i omklädningsrummet – är det likafullt jag som känner mig som en pojkvasker.
* * *
Adam avlossar ett par skott i alla fall. Inga med särskilt mycket senap på, men det ansatsen är  den rätta. Snart tappar Bryzze Universe in en puck.
* * *
Kenny Albert, snubbe som kommenterar den här matchen åt NBC, är en utsökt herre som alltid varit trevlig mot bloggen.
Bra är han också – den ende i hela den amerikanska broadcast-världen som kommenterar alla de fyra stora lagsporterna.
* * *
Jagrs skägg är rätt episkt.
* * *
Zornie, jag var inne på precis samma linje om Radulov – och det är extra underligt att Nashville, där kollektivet alltid varit A och O, tar en sådan dum chans.
Fattar inte.
* * *
Nu får ni ursäkta, det är en underbart ljummen vårkväll på Manhattan så jag måste ägna resten av pausen åt att sitta på balkongen och ha det lite gött.

Ja, det är ju första maj idag, så vi måste ju börja så:
Upp till kamp!
Fast det är ingen uppmaning man behöver rikta till lagen i kvällens enda match.
Är det några i det här slutspelet som visat att de kan kämpa och köra och spela hockey är det Devils och, framförallt, Flyers.
Det kommer dom garanterat att göra ikväll också.
Själv sitter jag parkerad i korresoffan och kör en liten mindre mellandagsblogg därifrån.
Hoppas det finns en och annan filur där ute som vill vara med och gaffla lite under natten.
* * *
Adam Larsson begår Stanley Cup-debut ikväll.
Det var på tiden.
Må det gå riktigt bra så jag får ännu större anledning att följa den här sprakande serien.
* * *
Jag har hela tiden undrat varför i hela friden Predators, som hade sån uppenbar kanonkemi i sitt omklädningsrum hela säsongen, skulle knöla in Radulov i truppen.
Nu ser vi konsekvensen.
Han tar med sig ena Kostitsyn-brorsan på nattklubb kvällen före match – i Scottsdale, 45 minuters bilväg från spelarhotellet i Glendale – och måste stängas av för brott mot klubbens regler.
Snacka om distraktion, snacka om störning i förberedelserna, snacka om att sabba nåt som var i det närmaste perfekt.
Nu är det fördel Phoenix på en massa sätt.
* * *
Att Devils tvingas klara sig utan Kovy ikväll är förstås minst lika jobbigt som det skulle vara för U2 att klara sig utan The Edge.
Exakt vad ryssen har för problem vill Devils förstås inte uppge, men jag har hört surras om att det rör sig om ryggen och att den plågat honom hela slutspelet.
I så fall kan han bli borta länge och då är det svårt att se hur New Jersey-laget ska fixa det här.
* * *
Let’s go i Wells Fargo.
Med lite tur får vi sprakande underhållning därifrån ännu en gång.

NY Rangers – Washington 2-3 (Slut)
* * *
Trots den sura mittperioden var ju det här en betydligt mer sevärd match än den första.
Fast den stora behållningen för de som satt på min del av pressläktaren var McPhee,
I slutminuten, när Rangers låg på och hade en klockren i stolpen, trodde jag att den elegante mannen skulle explodera.
Men det var tydligen inget unikt för den här matchen.
En kollega från huvudstaden berättar att herr general managern  alltid är lika ”engagerad”.
En gång i Buffalo ska han ha blivit vansinnig på en av lagets stjärnor och skrikit:
– Du är överbetald din jävel…och det är mitt fel.
Klassiskt.
* * *
Elakt påstående kommer flygande från Missouri:
– I natt blev Brian Elliott Brian Elliott igen.
Var det vad som hände i Scottrade Center?
* * *
Zdenek heter en tjeckisk murvel som jobbar hårdare än alla andra under de två slutspelsmånaderna.
Han frilansar åt tv-stationer över hela Europa och levererar färska intervjuer åt exempelvis SVT, men han talar ju själv inte så många av språken i fråga och håller bara fram mikrofonen och hoppas det bästa när vi, som ikväll, pratar svenska med Bäckis.
Sen frågar han, lätt nervöst:
– Ni pratade väl om det matchavgörandet målet nu, va?
– Nej, svarar Bäckis, vi pratade bara om tjejer.
Det tycker jag är väldigt roligt.
* * *
Tårtan?
Sur sur sur sur sur.
Vad trodde ni.
* * *
Okej, det får väl ta lite tid då. Ni ska få ert lystmäte  – en slutspelsdag at the Garden i bildform.
 
Den inte helt glamorösa syn som möter när man kommer till the wooorld’s most famous arena.
Den ännu mindre glamorösa pressentrén.
Den outhärdligt långsamma backstage-hissen. Den har jag ägnat sammanlagt en månad åt att vänta på.
Rangers morgonvärmer.
Några timmar senare åker han på cykelsemester bakom just den där kassen och träffar Jason Chimera…ojvoj!
Det bästa dom har i Garden – det välvda taket. I lovet it.
När de här två senast spelade Game 7-match på Garden…då var det kul.
Den långa korridoren mot Rangers omklädningsrum. Där luktade det fisk idag, på fullt allvar. Förmodligen torsk, slår det mig nu efteråt.
Baksidan av Ovie såg vi mycket av ikväll.
The Great Lozo på nhl.com randar ännu ett aktstycke.
Klassiskt media-zoo utanför Caps omklädningsrum.
Ashley, som intervjuade mig på radio idag. Till höger alltså. I bokstavlig mening. Han till vänster hördes sällan på såna kanaler…
Så kallade Strålle-t-shirts går att köpa också.
Stilstudie av Bjuppes lilla pressrumsbås.
Jag höll på att bli överkörd av en sån här idag – och när man tänker på det: Vilket legendarisk sätt för en NHL-bloggare att checka ut på.
Lite historia
Lite anvisningar.
Pressloungen som någon gång i framtiden kommer att bli namngiven efter Eken.
Och här är Giroux-kopian i egen hög person, lycklig efter ännu en måltid.
Biffens plats i solen.
Rangers kommer in på isen för match.
Nationalsång sjungs – och bloggläsarnas särskild favorit, balongerna, går till väders…
Match är slut. Depp i läktargångarna.
Bild utlovad sedan tidigare – The redout i Joe Louis Arena.
Den här, tagen på strandrestaurangen på Casa Marina i Key West för ett drygt år sen, asvlutar vi med för att…ja, man längtar ju efter en sån här.
* * *
Tack för i natt, vi hörs igen när det är dags för nytt slag i Philly.

Capitals släcker brasan på Garden och vinner med 3-2.
Ber att få återkomma.