Boston – Washington 1-1 (Period 2)
* * *
Nu har mästarna tagit över.
Det gick bra för Caps så länge de hade ledningen och kunde styra och tajta till och göra det svårt, men efter Seguins kvittering har de fått betydligt svårare.
Framförallt har de ju ingen offensiv längre och så fan att det går i en Game 7.
Dags att titta norrut för Bäckis och Ovie och gåtan Semin igen.
* * *
Young Seguin är den som bär offensiven – och säsongen – åt mästarna.
Han gjorde övertidsmålet i söndags och kvitterar nu.
Imponerande, tycker en blek borlängebo i New York.
* * *
Nej, Notorius, Varpu har sin egen soffa ute i Brooklyn och sitter i den.
Men när hennes fästman kommer åkande från downtown Stockholm nästa månad ska jag bjuda hem dem på lite tv-hockey och grogg.
* * *
NHL låter alltså farbror Walkom döma den här matchen.
Det var han som missade den tackling som i efterhand renderade Torres 25 matchers avstängning – och som bestraffning får han ta en av säsongens hetaste matcher….
Vilket skämt.
* * *
Mja, Tadd, i några av de tidigare matcherna har ju Bruins legat på som uppretade bålgetingar i offensiv zon och jag tror nog Julien talade sanning när han önskade att få samma upplägg i inledningen ikväll,
* * *
Jädra styggelse att andra omgången inleds redan på fredag.
Man behöver, hävdar jag envist åtminstone en dags uppehåll för att hämta andan – och för att på allvar känna vi kliver in i en ny fas.
Men nejdå, säger NBC att det ska börja på fredag så böjer sig NHL framåt och låter det börja på fredag.
* * *
Lite Varlamov-associationer väcker Holtby allt. Bra, bra, bra– och så kommer det ett fatalt misstag som  kostar ledning/match/säsong.
Att släppa en sån där retur, en sån här kväll, är som gå omkring plakat i Newark med hundradollarssedlar uppstickande ur fickorna.
* * *
Både spelare och journalister från Ottawa sitter på vassa nålar just nu.
Om Bruins vinner är det klart att de, vid eventuell vinst mot Rangers, får åka till Boston – till helgen.  Men om inte vet dom inte var dom ska förrän New Jersey och Florida, som börjar en och en halv timme efter monstermatchen på Garden,  spelat klart.
Vid Florida-vinst ska väskorna taggas Fort Lauderdale, vid New Jersey-vinst Philadelphia.
Garrioch på Sun berättade att han flyg till fyra platser bokade på fredag – inklusive hem – och hotellrum i Boston, Fort Lauderdale och Philly.
Lätt att bevaka, eller spela, playoff är det inte…
* * *
Boston är lika rädda för att ta utvisningar som New Jersey igår och har alltså inte gett Caps ett enda powerplay ännu.
Med nämnda Lucic och Marchand på isen är det en prestation.
* * *
Ok, period 3.
Kan bli nåt i så kallad hästväg.

Boston – Washington 0-1 (Period 1)
* * *
Fan, Bruins får smaka på lite egen medicin – mot Washington.
Hade man aldrig kunnat drömma om för bara ett år sedan, men den tjurrusning mästarna såklart planerat i inledningen blir aldrig av för att motståndarna gör det så trångt och tätt och syrefattigt där ute.
Och sen kliver krigaren Hendrick fram och styr in ett Carlson-på-taket-skott.
Ojvoj.
* * *
I alla fall åtta sjundematcher förra året vann laget som gjorde första målet.
Sån historia betyder förstås nada ett år senare, men det är en liten historisk nuggett för er att tugga på så här i pausen, tycker jag.
* * *
Det är lite Peter Svensson i Cardigans över Holtbys look och det lovar gott för Caps, han är en av de absolut lugnaste och minst lättupphetsade jag nånsin träffat.
* * *
Man skulle också kunna säga att Washington, genom hela den här serien,  gjort vad Montreal gjorde mot Washington för två år sedan.
Jag sitter faktiskt och får den känslan hela tiden.
* * *
Nä, skånske Jan – jag hade andra uppdrag idag och kunde inte lämna New York i tid.
Grattis till ledningen i bloggens tipslista by the way, den borde du kunna njuta av över en välblandad grogg ikväll.
* * *
När det är sånt här tryck i TD Garden, då är det inte lätt att vara bortalag, det kan jag försäkra. De hårdföra Boston-fansen gjuter en intensitet i sin stridsrop, sina ramsor och sitt jubel som känns ända in i benmärgen.
* * *
Johannesson, det pre game-evenemanget med Pröjsarn minns jag allt – möjligen för att det var första och hittills enda gången jag gjort nåt sånt.
* * *
Med saftigt jack över näsryggen och två begynnande blåklockor ser ju Chara ut som en serietecknare på gott humör försökt göra karikatyr på en hockeykrigare involverad i en brutal slutspelsserie.
Fantastiskt.
* * *
Pata, det speciella om Coyotes vinner är ju att de inte har någon ägare utan i princip drivs av ligan och att Bettman himself borde få sitt namn inristat i bucklan…
För övrigt tror jag, vem det nu var som frågade, att ja – med Smith i kassen är det inte fullständigt otänkbart att de kan ta sig till final.
Och helt själviskt skulle jag inte ha något alls emot att tillbringa några vårdagar i den betagande Arizona-öknen…
* * *
Lucic och Marchand finns för att provocera och reta, det trodde jag ni visste.
Outhärdligt för motståndarfans – exalterande för de egna.
* * *
Adam Proteau är bästa NHL-twittraren.
Nu konstaterar han out of the blue att Dale Hunter skulle passa i en ny Blues Brothers-film.
Ja, ha ha.
* * *
Personligen tycker jag det mest förvånande med Vezina-nomineringarna är att St. Louis Blues inte är representerat, men Halak och Elliott tog förmodligen ut varann.
* * *
Vad är det Hunter gjort med, och sagt åt, Ovetjkin för att få honom att ändra attityd?
Han är, åtminstone bitvis, samma slugger på isen som tidigare, men ger ett helt annat, ödmjukare intryck när man ser honom i båset.
Det är nåt lite mirakulöst över det.
* * *
Hur är pulsen, Storbjörn?
* * *
När han nu är på tapeten  (fast det är han ju inte, hur skulle det se ut, han är ju i båset) måste jag återigen skryta om att jag druckit bira med Dale Hunter.
Det var han väldigt bra på.
* * *
Ny kopp ska hällas upp och ny snus placeras under läppen, på höger sida den här gången.
Sen kör vi igen.

Och här kommer den:
Den första i raden av Game 7-skådespel som avslutar första slutspelsomgången.
Regerande Stanley Cup-mästarna Boston Bruins mot Washington Capitals i TD Garden i Beantowns vibrerande North End.
Det blir fruktansvärt roligt och spännande och jag hoppas innerligt ni gör mig sällskap här i den luggslitna gamla korresoffan.
Ska vi säga så?
* * *
Min uppladdning har för dagen bestått av en tripp med Del Boca Vista-pråmen ut till Tarrytown för Rangers sista riktiga träning innan morgondagens monstruösa match på Garden och återigen har jag slagits av två underligheter.
1. Det är bra märkligt att ett så förment glamoröst lag som New York Rangers bor mitt ute i skogen; fan under vissa sträckor på den slingriga Old Saw Mill Road kan man ju får för sig att man är på väg mellan Orsa och Sveg.
2. Det hjälper inte att det är slutspel, att stå i en sån där ful, kall och dragig plåtlåda till träningshall och titta på hockey är inte mycket roligare än att vara på sammanträde.
Däremot är det fortfarande, efter två-tre hundra gånger,  häftigt att komma in i ett luxuöst NHL-omklädningsrum och se skridskor och klubbor och axelskydd som tillhör några av världens bästa spelare, höra det ständiga gafflandet – identiskt med det man hör när division 5-hjältarna i Bullermyren, och alla andra idrottslag i världen, byter om – och känna doften av…ja, hockey.
* * *
Det här är såklart den svåraste utmaning Bäckis och Mojo och de andra nånsin stått inför som hockeyspelare.
Bruins är som sagt regerande mästare – och dom blev det genom att vinna tre Game 7-rysare.
Det säger en del.
Ja, många i Capitals har också erfarenhet av att spela avgörande sjundematcher men, ehum, de vet mer om hur man förlorar dem…
Nu spelar Dale Hunter-versionen av laget i och för sig avsevärt mycket bättre, tätare slutspelshockey än Lille Fridolf Boudreau-diton och det ökar ju chanserna något.
Likafullt:
Klarar dom det här är det en magnifik bragd.
* * *
Okej, hej världen…
Själv skulle jag aldrig får för mig att se mig själv på rörlig bild, men ni kanske kan ha lite skoj åt det här reportaget från Casa La Biffen på Manhattan. Jag och korresoffan, inslagets verkliga stjärna, lär dyka upp efter sådär en 18 minuter:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/resa/hejvarlden/article14729573.ab
* * *
Som väntat är Henke en av tre Vezina Trophy-kandidater och jag stövlar fram och säger nåt om det ¨väl nu får vara tredje gången gillt.
– Mja, säger Lundqvist tveksamt, är det inte fjärde gången jag är nominerad.
– Nej, envisas jag, det är tredje.
Sen stövlar jag iväg för att prata med Bork Bork och Henke börjar överlägga med PR-gurun JR.
Sen ropar han plötsligt över hela omklädningsrummet och håller triumfatoriskt upp fyra fingrar.
Visst.
Han har rätt.
Det är fjärde gången han har chansen att vinna världens finaste målvaktspris.
Och jag kan ju gå och gömma mig bakom John Scotts jättelika träningsställ.
* * *
Men Wilbur då, nu blir jag alldeles generad…tack så hjärtligt för de fina orden.
* * *
 – Kul att se dig igen, det var ett tag sen, säger jag åt Bork Bork Hagelin.
– Ja, svarar han och flinar, har du varit bortrest eller?
Disco!
* * *
22 år gammal ska Braden Holtby alltså stå upp och försöka rädda säsongen mot en av de effektivaste Game 7-maskiner som funnits.
Herregud, i den åldern vek jag ner mig inför pressen att ringa ett jobbigt telefonsamtal till försäkringskassan.
Klarar han det är han DC-hjälte av samma kaliber som Abraham Lincoln.
* * *
Tårtans presskonferenser har ju börjat likna rena farserna.
Han håller en idag också, i ett litet kyffe i den där träningshallen, och den är precis
Han svarar ”ja” och ”nej” och ”vi ska vinna” och ”det tänker jag inte berätta för er” och sen går han, grinig som en femåring någon tagit trampbilen av.
Kan inte NHL ge honom dispens så han slipper de där meningslösa uppvisningarna. Det vore en lättnad för alla inblandade.
* * *
Okej, nu tar vi några djupa andetag.
Game 7 är här.
 
 
 

För att undvika förvirring:
Ja.
Det bloggas om den infernaliska bataljen i Boston i natt.
Från korresoffan.
Första inlägg någon gång strax innan första nedsläpp 01.30

3-2 blev det i Jersey igår.
Till Devils.
Ber om ursäkt om jag lurat nån att tro annorlunda.
3-2
3-2
3-2

New Jersey – Florida 2-3 (Slut, övertid)
* * *
Nu är det bara en trio Game 7-pjäser kvar i den här turbulenta första slutspelsomgången.
Bruins mot Caps i morrn, Rangers mot Senators och Panthers mot Devils kvällen därpå.
För fans till de inblandade lagen är det bara att ladda upp med Sobril och ha en bettskena tillhands.
Det blir outhärdligt spännande.
* * *
Det är ett liv och ett kiv utanför The Rock när yours truly Biff, lätt stressad över att parkeringen ska ha hunnit stänga, kommer ut i den onödigt kalla natten.
New Jersey knows how to party efter en sån här seger.
Hade man inte riktigt trott.
* * *
Det var ärligt talat inte mycket till match det här. Framförallt var Panthers andefattiga. Sexton skott – inklusive tre i övertidsperioden – är inte riktigt okej, är det?
Att de tydligen inte kunde landa under ovädret i New York-området igår och därför fick en besvärlig kväll, kan kanske vara en förklaring men ingen ursäkt.
* * *
Del Boca Vista-pråmen står kvar och jag får äran att skjutsa Varpu in till Manhattan och lyckas utan att köra fel och hamna i de hårresande kvarter man fick se på nära håll under Whitney Houstons begravning.
Där kan jag försäkra att en ängslig morsgris från Borlänge inte vill stanna och fråga efter vägen halv tolv en tisdagkväll.
 * * *
Bergenheim, som är en sån gentleman att han alltid torkar av omklädningsrumsbänken intill med en handduk innan han låter Varpu sätta sig, lovar dock att världen kommer att få se helt andra djungelkatter på torsdag.
Det är ett påskmust det.
* * *
Sillen står i kylskåpet och den nya lampan är mot alla odds monterad på skrivbordet
Nu ska jag decompressa med ett par NHL 12-matcher och sen få min skönhetssömn innan Rangers träning i Tarrytown i morrn förmiddag.
Vi, vi hörs lagom till det brakar loss i TD Garden.

Mycket riktigt.
Devils vinner. Zajac hjälte.
Game 7 i Fort Lauderdale på torsdag.
Nu ska jag köra penisionärskärra till Manhattan, ajöss

New Jersey – Florida 2-2 (Period 3 – övertid väntar)
* * *
Clemmensen gör en av slutspelets räddningar när Ponikarovsky har öppet mål – och Marty rånar Samme på bra läge här i slutet.
Därför blir det – surprise surprise – övertid.
Får gärna gå fort vad mig anbelangar för om jag förstod saken rätt när jag kom hit stänger parkeringen snart och det vore inte kul om Del Boca Vista-pråmen blev kvar här ute.
Så:
In med – pucken.
* * *
Mer har jag inte att säga för närvarande.
Jo, att jag tror Devils vinner. Parise sätter den.
Hörs senare.

New Jersey – Florida 2-2 (Period 2)
* * *
Devils ser ut att vara på väg att döda matchen när de går upp i 2-0-ledning i början mittakten.
Men Devils-ledningar har visat sig betyda just ingenting i den här serien och djungelkatter som aldrig tycks ge upp hinner både reducera och kvittera innan perren är till ända.
Nu blir sista tjugo verkligen nåt att se. Devils måste tömma tankarna – helt.
* * *
Matchens första utvisning kommer alltså två och en halv minut i den här perioden.
Det har således varit väldigt disciplinerat – och när man ser Devils PP i det läget förstår man varför. Det blir inte bara mål, av den nyss frustrerade Kovy – det är ett riktigt vasst powerplay överhuvudtaget.
* * *
I en reklampaus är det plötsligt en Devils-maskot som går fram till en snubbe i Panthers-tröja – och inför hela jumbotron-publiken trycker en gräddtårta i ansiktet på honom.
Det måste ju vara bluff, no? Annars hade då jag blivit vansinnig som en, eh, Tårtan.
* * *
I den där kedjan med Samme, Bergenheim och Goc har Dineen i sanning hittat ett riktigt playoff-vapen.
Solskensstaten har inte sett något dödligare hajattackerna i vattnen utanför Tallahassee 2005.
* * *
Kurtie fempoäng, det står alltid Sold out – även på Long Island när halva plåtlådan är tom.
Här gapar en del säten på de dyra sektionerna längst ner tomma, men så var det i Detroit förra veckan också, så det är inget att vara ledsen över.
Och bra tryck är det ändå.
* * *
Goc är för övrigt ett lysande namn. Tänk om man hette så. Per Goc. Då skulle man ju gå omkring och presentera sig hela tiden.
* *;*
Dom får in några ”Rangers sucks” mitt i allting också.
Såklart.
* * *
Upshall kunde fått mer än två för sin roughing här på slutet.
Han dammade och  slog som en hel Paulie Walnuts när mamma visat sig vara moster och den där mama’s boy som inte förstår att sälja pappas sophämtningsföretag till rätt säljare får sig en omgång.
* * *
In med Hedbä!
* * *
Och det är alltså fortfarande så att Devils själva inte tagit en utvisning på hela matchen.
Sensationellt.
* * *
Stret, det vore väl ännu tristare om fansen inte kom alls? Jag tycker man ska vara glad att framgång föder – publik – framgång.
* * *
Devils sista period för säsongen, är det den vi ska se nu?
Om dom inte ger precis allt är risken uppenbar.
Kul att titta ska det bli – och mig förvånar det inte alls om vi får sitta här till midnatt och titta på övertid.

New Jersey – Florida 1-0 (Period 1)
* * *
Hej på’re!
Här är det tajt och brötigt och skottäckningsfestival och svårt att ens skapa chanser.
Tills Steve Bernier med tre och en halv minut kvar tacknämligt  håller sig framme och får in en puck på Clemmensen.
Då öppnar sig matchen omedelbart och nu kan det nog bli åka av.
* * *
Det är i det närmaste helt fullpackat i The Rock ikväll och jo, Kurt – Paulie Walnuts-folket står på bättre än jag hört när Rangers inte varit här.
Det tackar vi för när det inte händer mer på isen.
* * *
Men Hawkeye, det är ju fullt med gamla Chicago-spelare i Tallons lagbygge.
Lite puls borde du få när du ser Madden, Campbell och Kopecky.
* * *
De har ersatt de gamla bekväma kontorsfåtöljerna på pressläktaren i The Rock med så låga pinnstolar att jag även här påminner om en sån där Del Boca Vista-pensionär som sitter och försöker sträcka sig över ratten för att se.
Tror dom att vi är Zuccarello allihop?
* * *
Markan blir inzoomad i jumbon och ser cool – och rätt så hänförd – ut i baseboll-kepa med perfekt böj på skärmen.
* * *
Raffe:
Vilka som möts i nästa omgång avgörs av vilka som går vidare. Det är seedat, kolla sluttabellen i öst och räkna ut.
Rob:
Andra omgången börjar till helgen, förmodligen lördag – så jag kan gå ut efter Garden-dramat på torsdag och sen vara helt väck på fredag…
* * *
Det verkar vara lite varannan-match-är-jag-på-G-upplägg för Marty i den här serien och ikväll, med kniven på den dyrbara strupen, glöder han tydligen – det syntes tydligt när katterna började klösa här på slutet.
* * *
Varje gång jag ser att Brian Pochmara, som ikväll, dömer tror jag för några ögonblick att NHL kallat in Aftonbladets sport- och nyhetschef Poromaa.
Det borde dom göra, då skulle det jävlar bli ordning och reda på isen.
* * *
Nalle, det var för väl att du dök upp till slut – och nu har du fått sällskap av en Effe som också kallar sig hardcore Panther-fan, och en Robban.
Så sent som för några veckor sedan trodde jag inte ni fanns, men välkomna.
* * *
In med Markström!
* * *
Riktigt varför uttrycket ”hej på’re” trycker på så mycket idag är ett litet mysterium. Jag älskar i och för sig första Sällskapsresan, men har inte sett,  eller tänkt på den, på länge. Likafullt vaknade jag i morse och sa ”hej på’re” till mig själv och då blev det bestämt att det skulle gå som tema här.
* * *
Kovy är frustrerad. Det finns ingen som hungrar mer efter en riktig framgång och kanske är det just därför han, so far,  inte får det att fungera.
* * *
Nu ska vi gå och se om de har svenskt kaffe på grisfesten.