Do or die i Tony Soprano-land

Hej på’re! (ska sägas på exakt det rappa sätt Ted Åström säger det i första Sällskapsresan).
Okej, fult med parenteser, så låt oss börja om:
Hej på’re!
Nu är bloggen, som utlovat, i northern Jersey – home of Frank Sinatra, disco fries och Tony Soprano.
Här avgörs det sjätte mötet mellan Devils och Panthers och bloggen hedrar den med sin närvaro.
Nej, det här är inte den mest elektriska serien första playoff-rundan – snarare tvärtom – men dels tycker jag ny stammisen Nalle förtjänar det för sin civiliserade passion visavi djungelkatterna, dels…ja, vad fan skulle jag annars göra?
Det är slutspel, då går man på alla matcher man kan gå på.
Jag hoppas att åtminstone någon vill vara med och ha lite synpunkter.
* * *
Har dagen till ära bil och kör redan under tidiga eftermiddagen ut till IKEA i Elizabeth.
Ni vet varför.
Men naturligtvis – dom har för länge sedan plockat bort påskmusten ur sortimentet.
– But it’s a must, säger jag till ett biträde som inte alls förstår hur lustig jag är och bara rycker på axlarna.
Inte har dom nåt godissortiment att tala om längre heller, bara sina egenproducerade och helt keffa chokladkakor. Ser ni Kamprad kan ni gott skälla ut honom för det skandalösa tilltaget. Vi vill ha turkisk peppar och Ahlgrens bilar, för i helvete.
Nå, jag äter i alla fall svenska köttbullar på restaurangen och köper ett par burkar inlagd sill och en skrivbordslampa jag vet att jag är för korkad för att skruva fast och istället kommer att slänga i garderoben,
Sen står jag och tittar på en hårig matta, men då kommer det sms från Daniel Sedin om att det inte blir något VM och jag måsta irra ut genom Kamprad-labyrinten och randa en snabb blänkare från bilen.
Ja, nu vet ni hur den här dagen sett ut so far.
* * *
Det är do or die för Devils.
Hemma i The Rock.
Så hade de ju inte riktigt tänkt sig, det här skulle ju bli en förhållandevis lätt serie.
Nu tror jag i och för sig att de fixar det här ikväll och tvingar fram en game 7 nere i Florida-värmen men den är jag inte så säker på att de vinner.
Panthers såg inte alltför märkvärdiga ut under grundserien, men som vi tidigare varit inne på har de några pjäser som vet exakt hur man ska spela playoff-hockey och vad som krävs för att gräva sig djupt in i juni.
Micke Samuelsson, John Madde, Brian Campbell och Thomas Kopecky har alla vunnit Stanley Cup – och såna som Ed Jovanovski, slutspelsexperten Sean Bergenheim, Thomas Fleischmann och Scottie Upshall har också varit med så länge att de automatiskt kommer in i rätt sorts groove.
* * *
Som den stolta superduperguld-medlem jag är går jag  till Hertz med sedvanliga förhoppningar om uppgradering, men hur är det dom säger?
Det har fällts fler tårar över besvarade böner än obesvarade?
Jag blir verkligen uppgraderad och får en Crown Victoria-pråm och åker sen omkring som en Seinfeld-pensionär i Del Boca Vista.
Känns så lagom cool.
Tills jag kommer ut genom ut genom Holland Tunnel och plötsligt är i jersey.
Där har ju en sån bil i alla fall viss Paulie Walnuts-faktor och jag stannar omedelbart på en mack och ser till att få lite grå vingar i håret.
* * *
Som om inte The Brynäs Nation redan fått sitt lystmäte i Stanley Cup-slutspelet den här veckan;
Nu kan vi får Markan Markström också.
Panthers-keepern Three-or-More är, som coach Dineen uttrycker det, lite ”tender”, så Clemmensen ska stå ikväll – och Markan har kallats hit från San Antonio för att agera back-up.
Inet för att jag vill djungelkatterna något, och något ont skulle ju krävas, men jäklar vad coolt om han fick hoppa in.
* * *
Nej, jag stannar inte på någon mack och jag fixar inga grå Paulie Walnuts-vingar.
Men jag kunde ha gjort.
* * *
Nu tycker jag du är lite bitter, fempoängare Kurt Tuchoisky. Jag skriver vad jag ser och upplever och ljuger nästan aldrig,  framförallt inte om stämning i hallar. Ingen skulle bli gladare än jag – jo, spelarna förmodligen – om det var riktig jävla halabaloo i The Rock ikväll.
Det var det i alla fall i slutspelsserien mot Rangers för några år sen, så man kan ju hoppas.
* * *
Vad menas egentligen med att Theodore är tender? Jag trodde det var biffar – pun intended! och Jackson Browne-låtar som var tender.
Men målvakter?
Hm.
* * *
Devils pressavdelning har blivit frapperande vänlig och tillmötesgående.
Så här i slutspelet gäller inte den vanliga säsongsackrediteringen, man måste ansöka om ny – men när jag kommer och hämtar den säger dom vänligt att den gäller även för hela slutspelsomgång nummer två, om det nu blir en sån.
Så märkligt.
Att ta sig in på den här klubbens evenemang brukade vara svårare än att göra mål på Pekka Rinne.
* * *
Kurt, för att nu tala med dig igen – jag tror inte du behöver ha den ångesten.
De gånger Marty valt att svara på frågorna om detta är hans sista säsong har det låtit som att han inte alls har några planer på att pensionera sin gyllene plockhandske.
– Mja, jag vet inte, sa han nyligen till Post-Everson, varför skulle jag lägga av?
Nej, varför?
* * *
Suck, NHL ska alltid förstöra allting kul. Nu försöker dom stoppa Panthers-fansen från att slänga in plastråttor på isen också.
Vad, era gravallvarliga torrbollar, skulle den lilla gimmicken utgöra för problem?
* * *
Jag hade ju hoppats på Homer också, men Alfie är SÅ värd sin Masterton-nominering.
Han står i sanning för  ”perseverance, sportsmanship, and dedication to ice hockey”.
Förmodligen får han sällskap av polarna Erik Karlsson och Henke Lundqvist under galan i juni också, – och ojvoj, vilken trio att släppa ner i Vegas samtidigt!
* * *
Marty talar i Jersey-tidning idag om att visst, det skulle vara tungt att förlora idag också – men inte tillnärmelsevis lika tungt som att förlora konferensfinalen mot Rangers 1994, när Messier förde sin garanti till trots.
Det var tydligen det värsta nånsin.
– Förlorar man så här tidigt i slutspelet är det tungt för ögonblicket, men man kommer över det. När man är nära en Stanley Cup-titel, då är det fruktansvärt jobbigt att ta sig igenom, säger han.
Med andra ord behöver ni inte ödsla några tårar på legendaren om det skiter sig redan ikväll.
* * *
Ni tror mig inte men när jag slår ner min voluminösa röv på pressläktaren håller de på och repar introt i jumbotronen och högtalaranläggningen och vad pumpar dom om inte såna där sonarljud som man hör i – just det, U-båtar!
Då kan gamle Biffen inte låta bli att le lite snett för sig själv – och han hoppas det innebär att ytterligare några periskop sticker upp i kommentatorsspåret under natten.
* * *
Ingen Adam Larsson ikväll heller.
Synd, det.
Men jag tröstar mig med att jag kommer att få se honom spela stora playoff-matcher i decennier framöver.
* * *
Ännu så länge finns inga officiella uppgifter om att NHL tänker agera mot Lundy Lundqvist för hans upprörda anklagelser om korruption in the house, men ryktet här på pressläktaren i The Rock gör gällande att han i likhet med Tårtan kommer få hosta upp 30 000 dollar.
Sanningen kostar ibland…
* * *
Nu kliar det i mitt högra knäveck.
* * *
Djungelkatterna, å sin sida, får klara sig utan Jason Garrison – den bästa Garrison sen han som Kevin Costner porträtterade i Oliver Stones JFK.
Synd det med. Jag gillar den sortens Sigge Svensson-back och hade bespetsat mig på  att se honom ladda bössan så där snyggt under baklänges/sideles-åkning som Sigge alltid gjorde.
* * *
Nu är det lugnt i knävecket igen, kliade och det gick över.
* * *
Varpu är på plats och hälsar så gott till alla U-båtar.
Hon ska, förstås, följa Sean Bergenheim – finländaren som tycks växa tre klasser varje gång det blir playoff och stora matcher.
Han spelar för övrigt med Micke Samuelsson så vi kanske kan fixa en dubbelmacka där.
Göra gemensam artikel på bägge två alltså…
* * *
In med Markan!
Ja, jag ville bara känna på hur det var att skriva den.
* * *
Det är hyggligt med folk redan under värmningen så jodå – lite tryck kan vi nog få ikväll.
* * *
Hej på’re.
Nu åker vi, va?
Hoppas det blir en drama och galenskap – det är ju därför vi är här.
 
 

The Silfverberg night in Ottawa, del 5 – The End

Så ännu en jätte faller.
Vancouver, Pittsburgh, Detroit och San Jose följs ut på golfbanan av självaste Chicago.
Paradigmskifte, sa vi så?
Nu är nästa omgång i väst spikad och det blir alltså här.
•St. Louis – LA Kings.
•Phoenix – Nashville.
Det betyder också att det blir Brian Elliott mot Jonathan Quick och Mike Smith mot Pekka Rinne.
Heliga makaroner, kommer det att göras några mål alls i de matcherna?
* * *
Lundqvist ångar fortfarande av indignation när jag har honom i mobilen en timme efter slutsignalen.
– Jag försöker lugna ner mig, men det är så oerhört irriterande, säger han.
Herr kung är medveten om att kommentarerna om att någon ville ha Senators kvar i matchen kan leda till böter.
– Men det skiter jag i, den här gången var det så uppenbart.
* * *
Oliver Ekman-Larsson alltså – eller HARRY Ekman-Larsson, som Shane Doan säger i segerintervjun från United eftersom han och de andra lagkamraterna tycker att han är så lik Harry Potter.
Vi har vår nye Lidas där.
Jag citerar Pierre LeBrun, Nordamerikas kanske allra främste hockeyskribent, på twitter:
– Jag skulle kunna sitta en hel dag och titta på när Ekman-Larsson spelar ishockey.
* * *
Får vi se Silver Mountain även i Game 7 på torsdag?
Det är frågan det.
Jag hör det gurglas från Ottawa om att fans tycker att MacLean gjorde fel som slängde in honom i en så galen situation utan riktiga förberedelser och petade rookien Stone, som var så lysande i femte matchen.
* * *
Att Mike Smith har talang är inte okänt. Redan för tre eller fyra år sedan vikarierade han för Marty Turco i en Stars-match på Garden och var helt sanslös.
Men sedan har han haft svårt att hitta jämnhet och kontinuitet och mest fått harva som andremålis i just Dallas och sedan Tampa.
Ja fan, karln var till och med nerskickad i farmarligan av Yzerman en sväng ifjol.
Och nu detta – något av det värsta man överhuvudtaget sett.
Yzerman, å sin sida, sitter med Roloson på lönelistan och tittar när dom andra lagen spelar playoff.
How does it feel, som Bob Dylan frågade.
* * *
Oliver bara skrockar när jag frågar varför Shane Doan kallar honom Harry Potter.
– Ha ha, Man får skylla sig själv när man går på fest utklädd till Harry Potter och dessutom ser till att vara väldigt lik honom
* * *
Chris Neil hotar tydligen att ”catch Michael Del Zotto with his head down one of these days”.
Men det är förstås inget ligan behöver reagera på, det är såklart mycket värre att svära.
* * *
Fruktansvärt roligt Per Mårts-citat i Big Papa Wennerholms just publicerade text om Tre Kronors två fiaskomatcher i Brno:
– Ja, vem fan drog ur sladden? Det var så ruskigt dåligt att jag inte ens vill prata om det, säger han.
Tårtan är ju Lasse Lagerbäck i jämförelse.
* * *
Säg inget, men jag håller ju på att göra en Anrell med Phoenix.
Jag tippade dem hjälplöst sist i västra konferensen innan säsongen – främst för att Bryzgalov hade lämnat dem… – och titta nu.
* * *
Jag räknar inte med några nya rekord i kommentatorsspåret, men likafullt:
Jag gör som Tom Waits och cross the river to the Jersey side i morgon, om inte annat så för den lojale Panthers-supportern Nalles skull.
Om ni vill hörs vi därifrån.
 
 

The Silfverberg night in Ottawa, del 4

Slut, Rangers vinner med 3-2.
Men att den där reduceringen blir godkänd är ju justitiemord.
Måste man börja ha konspiartionsteorier om att det är kanadesare som sitter i videorummet Toronto och vill ha vidare sitt enda kvarvarande lag?
Jag vill verkligen inte det, hatar sånt tjafs, men det döär var ju chockerande:
Bara nu Tårtan och en rasande Henke kan knipa efteråt…
OK, vi får i alla fall en Game 7 på Garden på torsdag och det blir fest det.
Nu ska vi se hur det går i The Madhouse on Madison.

The Silfverberg night in Ottawa, del 3

Ottawa – NY Rangers 1-3 (Period 2)
* * *
Se på fan, Rangers har vänt.
Så går det när man börjar grinda på riktigt och ser till att få några skitmål.
Eller:
Så går det när man äntligen slutar spela grundseriehockey och kommer in i playoff fucking mode.
Nu blir det väldigt intressant att se hur de agerar.
Tidigare har de blivit helt svagsint passiva när de haft ledningen och gör dom det igen går det åt helvete nu också.
* * *
Det var inte mycket till knuff som behövdes för att Jakob skulle åka ut.
Men så är det i NHL idag – i vissa avseenden är bedömningen hårdare än hemma i Elitserien.
Skönt dock att det inte blev några mål där. Hade varit för jäkla surt om han blivit nåt slags syndabock.
* * *
Det var som att Broadway Brad plötsligt bara tröttnade på att vara mjölkpaket och blev sprängdeg istället.
De sista fem minuterna häll definitivt Conn Smythe-klass.
* * *
Nej, Toko, jag gör mitt eget kaffe. Men jag gör det blaskigt och svagt. Och älskar det. Så amerikansk har jag lyckats bli.
* * *
Dom där utvisningarna för interference på målisarna upphör ju aldrig att förbrylla.
Ingen av de som åkte den här perioden rådde själva för att de ramlade in i Missster Anderson respektive Lundy Lundqvist.
Men fråga Homer om det där, han kan dra några sköna stories i ämnet.
* * *
Lokalreportrarna i Ottawa suckar tungt just nu.
På grund av nån extra mässa, eller vad det är, har New York-hotellen jackat upp priserna så jävligt den här veckan att de tvingats boka rum ute i Seacacus i New Jersey på onsdag och torsdag.
Där är det, kan jag meddela, inte så kul…
* * *
Kreider går in och hänger en också. Sather visste kanske vad han gjorde när han tog honom ur skolan i Boston.
* * *
Nej, Elof – Hagge kan inte mätas med nån Pat LaFontaine. Men grejen är att han inte bara är snabb själv. Han gör hela Rangers snabbare – och framförallt kedjekamraterna Broadway Brad och Gaborik.
Fråga Tårtan, det är han som säger att svensken var den som lyfte laget när han hämtades upp från Hartford.
* * *
Vad har MacLean att förlora just ikväll, är det inte bara att skicka in Silfverberg i powerplay?
Skulle jag ha gjort.
* * *
Av rent själviska skäl tycker jag att det här resultatet kan få stå sig.
Då blir det inte bara Game 7 på Garden på torsdag – jag får omedelbart se Silver Mountain med egna ögon också.
Om en period vet vi om jag får det.
 
 

The Silfverberg night in Ottawa, del 2

Ottawa – NY Rangers 1-0 (Period 1)
* * *
Unge Herr Silfverberg får nog vara med om en ny jublande fest ikväll.
Ingenting tyder på att ett tuffligt, uddlöst och frustrerat New York ska kunna vända det här.
De har haft lite mer puck idag också, men de skapar ju ingenting – och de gånger Senators kommer i anfall känns de betydligt farligare.
Så:
Fram med dansskorna igen, Jakob.
* * *
SM-hjälten hinner inte mer än in på isen förrän han laddar ett skott mot Henke.
Så ska man inleda en NHL-karriär.
Sen ser vi väl inte så värst mycket av honom, men jag sa ju det:
Han kommer in i en ohyggligt svår situation och den som förväntar sig stordåd är nästan taskig.
* * *
Mja, Rick Grames – det är sant att jag länge ifrågasatte det ”riktiga” i Rangers storhet, men till slut drogs ju även jag med i den där 94-febern och började yra om att det här skulle kunna bli The Year.
Framförallt trodde jag Tårtan var en riktig slutspelscoach, men MacLean leker ju med honom.
* * *
Hör ni Scotibank fullkomligen  explodera när Alfie återvänder till isen?
Han så stor där uppe att ni inte kan förstå.
Jag var där och följde honom några dygn för Sportmagasinet här om året och att komma in med Daniel på restauranger eller caféer var som att ha med sig själva Jesus.
Det blev alldeles tyst, ögon spärrades upp, munnar öppnades, gäster fastnade mitt i rörelser.
Och när vi körde genom en drive-thru på Starbucks och jag låg i bilen bakom och kom fram till luckan kunde biträdet bara flämta.
– Vet…du…vem…som…körde…bilen…framför!?!
Visst. Alfie. Den störste.
* * *
Nyman, Sauerkrauten åkte på en riktigt allvariga hjärnskakning och missar resten av säsongen.
* * *
Och ja, ni hör alldeles rätt.
Varje period när klockan tickar ner mot minut elva kör de alltid, likt Bajen-fansen med sitt Tidaholm sista kvarten,  en särskild Alfie-ramsa.
* * *
Tuben, din dåre, jag blev så överrumplad över din skabrösa kommentar att jag godkände den av bara farten.
Men please, låt oss inte veta i fortsättningen…
* * *
Det ser nästan ut som att McDonagh skjuter sönder knät på Turris.
Det hade ju varit oturr…
* * *
För övrigt är det sjujävla skogshuggarskägg Alfie fått ut.
Ha ha.
* * *
Det måste vara gött för BB King Boyle att sitta hemma i tv-soffan på Upper West Side och se Prusten stå upp för honom mot Neil.
Lika kul är det kanske inte att han, som vanligt, får sig en omgång…
* * *
Men då är det ingen fara, Taggen. Redan om några dagar är Henke kontaktbar igen. Det är precis efter matchen den frågan kan sluta med att man får klubbhandsken intryckt i pannan.
Det är inte SVT-Åsberg, på plats där uppe, helt medveten om så det är honom du ska fnissa åt…
* * *
Det är färre än väntat som buar åt Hagge, man hör bara nåt enstaka, Gris-Olle-artat bröl när han har pucken. Själv bryr han sig föga, han leker Indy 500 på isen som vanligt.
* * *
Nu ska det inmundigas svagt, blaskigt, underbart amerikanskt kaffe på östra Manhattan.

The Silfverberg night in Ottawa

Ojvoj, dom är sannerligen inte fega i Ottawa.
Jakob Silfverberg flög alltså in igår – via Frankfurt – och har hunnit med en enda jetlaggad träning, som egentligen inte var någon riktig träning utan en sketen morgonträning, idag.
Likafullt slänger valrossmustaschen MacLean alltså in honom i Game 6-hettan direkt.
Man måste ju älska det.
Jag utgår från att hela Gästrikland, och stora delar av övriga nationen, är uppe och tänker orsaka rekordartad trängsel i kommentatorsspåret.
Kör så det ryker.
* * *
En enda gång har Rangers legat under med 3-2 i en slutspelsserie – i konferensfinalen 1994, mot New Jersey.
Då var det en spelare som helt sensationellt garanterade seger.
– Vi vinner ikväll, sa han.
Sedan gick han ut och ledde blåskjortorna till utlovad seger – med ett hat trick i tredje perioden.
Mark Messier hette den mannen.
Har Rangers en sådan idag?
Givetvis inte.
Det finns ingen i den här truppen som är lika bra, lika stark eller lika underbart beslutsam.
Men alla som drar på sig den där klassiska tröjan borde ta intryck och bli inspirerade och inse att det är just så man går in i en match när allt står på spel.
Inte rädd, inte nervös, inte skakig – utan fullständigt övertygad om att man ska vinna.
* * *
Jag bor ju här och har aldrig sett wonderkid Silver Mountain spela, men liksom fans och media uppe i Ottawa har jag hört om hans oerhörda skott och hans spelsinne och det ska bli fruktansvärt skoj att bevittna den här debuten.
Gör han mål, då är det ju rena Buster-sagan.
Men please, ställ inte för höga krav på pojken.
Han har just gått igenom ett gastkramande slutspel hemma i Sverige, tillryggalagt en jobbig flygresa genom sex tidszoner, varit med ett helt nytt lag på en enda fjuttig morgonvärmning, ska helt plötsligt byta stor rink mot liten och får spela mot ett fysiskt Rangers som vibrerar av desperation.
Det går att debutera under gynnsammare förhållanden, om man säger så.
* * *
Jag har sett Rangers i allmänhet och Henke Lundqvist i synnerhet förkrossade efter misslyckade do-or-die-matcher förr.
Men om dom torskar i natt, om även den här gloriösa säsongen slutar redan i första slutspelsomgången, då vet jag inte vad som händer.
Det kommer att bli djup depression i Lundqvist-land åtminstone fram till den förste knatten kommer till världen i juli.
* * *
Alfie är tillbaka i natt också – och likaså den avstängde Calle Hagelin.
Det betyder mycket för båda lagen, men framförallt för Rangers.
De har lidit svårt utan sörmlänningen och hans fantastiska speed, själva motorn i den förstakedja där Richards och Gabby Gaborik åkt omkring och varit mjölkpaket de senaste matcherna.
Hoppas svenskar som vanligtvis inte är uppe på nätterna och kollar NHL-hockey ser vad han går för.
* * *
Tänka sig, mitt i allt jagande efter VM-besked lyckades gamle Biffen ta sig ut på stan idag – för första gången sedan jag kom efter lördagens Rangers-match.
I min roll förvandlas man till eremit under slutspelet och ingen ska bli förvånad om jag i sommar går för mig själv och mumlar tyst i ett skitigt luffarskägg.
* * *
Henrik, som flera stycken redan påpekat gick Marcus Krüger direkt in i Blackhawks efter Djurgårdens respass i SM-slutspelet förra säsongen.
* * *
Ni som oroas – eller snarare ROAS, era jävlar – över att jag ska behöva ringa Henke om VM-frågan ikväll kan sluta gnugga händerna nu.
Att han skulle svara i telefon en sådan gång…ha ha. Chansen är större att Jennifer Connelly inte bara ringer på dörren och vill sova över utan dessutom har Scarlett Johansson, Elisha Cuthbert och Madeleine Stowe med sig.
* * *
Tårtan var inte direkt Lennart Hyland på sin presskonferens efter värmningen idag.
Kolla här (tack John J, för länk):
http://video.nhl.com/videocenter/console?catid=53&id=174300
Nu är det allvar.
* * *
Fan vad sur Dion Phaneuf skulle bli om Elisha Cuthbert hängde med Jennifer hit.
Men så går det när man gör fiasko säsong efter säsong, Dion…
* * *
BB King Boyle spelar inte ikväll; han fick verkligen en hjärnskakning senast och har inte ens flugit med upp till Kanada.
I New York-media rasas över att Neil inte fick minst lika lång avstängning som Hagelin, men jag vet inte jag. Jag tycker fortfarande inte att han siktade på boylens huvud och inte var så särskilt sen heller.
Men boylen kommer saknas, no doubt.
* * *
Macky, jag håller inte på någon, men för dig och Nalle har jag fixat ackrediteringar och åker över floden till The Rock i morrn.
Kul va?
* * *
Tårtan är inte direkt kär i ligan just nu han heller, men han har insett att det kostar för mycket att föra åsikter i det ämnet till torgs.
Så när han efter matchen i lördags blev upplyst om att Gary Bettman hade suttit på läktaren sa han bara:
– Wonderful.
Nu undrar alla hur dryga böter sarkasmer betingar…
* * *
Okej, då åker vi då.
Det här blir magnifikt – inget är som do-or-die-matcher.
För eventuella nykomlingar, på plats för Jakobs skull,  vill jag berätta att jag återkommer i pausen, men att allting som händer i Scotiabank Place ständigt uppdateras i det sprakande kommentatorsspåret.

En lång, underbar hockeysöndag, del 13 – The End

Vancouver – LA Kings 1-2 (Slut – sudden death)
* * *
Så vi fick dead presidents i år alltså.
Nej, inte dollar.
Canucks vann ju presidents’ trophy – men åkte alltså direkt.
Snabbanalys på det?
Tja, Daniels frånvaro var för kännbar i de första tre matcherna ­– och i de sista två perioderna  idag kändes Kings lite hungrigare, lite vassare och samtidigt lite mer strukturerade.
Och så var det i princip omöjligt att göra mål på Quick.
Så kan det gå.
* * *
Vi har vår första match-up i nästa omgång klar i och med den här seriens slut.
Det blir tvåan St. Louis mot LA Kings. Allt som återstår att reda ut i väst är om Nashville får möta Phoenix eller Chicago – och får börja hemma (om Chicago vinner) eller borta (om Phoenix tar det).
* * *
Kmannen, här försöker vi i möjligaste mån undvika att prata om VM – det är mer intressant vilka svenskar som är kvar i Stanley Cup, tycker vi – men en sak måste jag påpeka:
Lidas har redan deklarerat att han gjort sitt i landslaget och Homer är dels för trasig i kroppen för att kunna vara med, dels sedan länge fast i beslutet att aldrig mer spela hockey på stor rink.
Så dom kan du glömma.
* * *
Blues blir ett berg att bestiga, men Kings är bra och kan säkert orsaka mer trubbel än vad Ken Hitchcock önskar.
Mike Richards, Ryan Carter, den mäktige Dustin Brown, Kopitar och Doughty verkar ha kompletterat sin tveklösa talang med rätt sorts rytande hunger efter framgångar.
* * *
Så mot Toronto nu då, Bobby Lou?
Snacka om aska och snacka om eld och snacka om att gå ur det ena i det andra.
* * *
Det måste ha varit rent stolliga odds på att just Stoll skulle avgöra…
* * *
Canucks borta, Penguins borta, Red Wings borta, Sharks borta och snart kanske även Rangers och Blackhawks borta.
Det har skett något slags paradigmskifte i det här slutspelet.
* * *
Det är tufft att heta Martinez och vara hockeyspelare.
* * *
Och ännu finns ju chansen – eller risken, om ni hellre vill det – att regerande mästarna slås ut.
Trots allt, Caps vet med sig att de kan slå dem i TD Garden.
* * *
Nä, efter närapå tolv timmars maratonbloggande ber jag nu att få dra ner ridån för idag.
Vi connectar igen när Rangers öde avgörs kommande natt.
Alla ska med, okej?
 
 

En lång, underbar hockeysöndag, del 12

Vancouver – LA Kings 1-1 (Period 3 – övertid väntar)
* * *
Joho, visst fan blir det övertid i Rogers.
Den blir sinnessjukt spännande, men nej Kmannen – jag tror int dom river stan vid en förlust den här gången. Därtill krävs finaler.
I övrigt har jag ingenting att säga just nu – jo, att Drew Doghty var makalös på kvitteringen – och ber att få återkomma med några slutord när allt är över.
Tips?
Okej, jag tror Dustin Penner avgör. Jag varnade ju för honom och Drew.

En lång, underbar hockeysöndag, del 11

Vancouver – LA Kings 1-0 (Period 1)
* * *
Ingen dålig målis, Quick.
Det är hans förtjänst att vi får ytterligare en rysare till tredjeperiod denna eviga söndag.
När Danne, efter den mirakulösa passningen från Henke, kom loss i friläge trodde jag det var morsning och godnatt för Kings, men han tog fan den också.
* * *
Det är sant, Kmannen, jag har balkong. Men det är nåt slags vårstorm i New York idag – ja, det är nästan så man kunde tro man var i Seattle! – och därför håller jag mig ändå inne.
* * *
Om kreditkortsföretaget NHL har sponsoravtal med snart inte byter sina reklamfilmer får jag snart ett nervöst sammanbrott.
Inser dom att de inte man börjar hata dem och hellre skulle bo på fattighuset än använda deras jävla kort när dom plågar oss med samma dåliga filmer om och om och om igen?
* * *
Övertid, ska vi tro på det igen? Det vore karaktäristiskt en sådan oändlig dag.

En lång, underbar hockeysöndag, del 10

Vancouver – LA Kings 1-0 (Period 1)
* * *
Henrik till Daniel, Daniel till Henrik och – mål.
The Sedin Show går i slutspelet igen.
Det är ju faktiskt enormt vilken skillnad det är på Canucks utan Danne och med Danne.
Det här tar dom nu – ikväll i alla fall
* * *
Första matchen började till och med tolv min tid, Toko – eller skulle ha börjar, kanske man ska säga när 25-minutersförseningar blivit standard.
Svaret är att jag varit till sopnedkastet en gång, men det har jag ju här på 48:e våningen, så man kan inte säga att jag varit ute.
Sådant är slutspelet…
* * *
Men varför inte Henke hoppa upp och göra chest-bump med brorsan bakom kassen efter målet?
Såg lite taskigt ut att Daniel fick hoppa helt själv.
* * *
Eken är i Rogers Arena, kan bloggen härmed avslöja.
Han har inget särskilt att säga om hockeyn, men meddelar att maten i pressrummet – vällagad kyckling – var god.
Hoppas de bunkrat upp med mycket…
* * *
Utvisningar är inte bara av ondo. Får man, som Nucks, börja matchen med att döda två kan de lyfta hela laget.
* * *
Men ser Kings inte lika avvaktande ut, lite tagna av att Canucks –framförallt efter 1-0-målet – kör som bara fan.
De måste krama fram lite desperation nu.
* * *
Hallå Boman, varför skulle jag vilja att Berglund ringer på dörren? Jag tycker han ska fortsätta spela slutspelshockey istället för att ränna hemma hos mig. Han är väldigt bra på det.
* * *
Vad jag kunde se försökte The Three Stooges inte reta upp en enda king.
Det var en liten besvikelse.
* * *
Kaffe på, det börjar bli lite sömnigt här, känner jag.

Sida 1027 av 1355