Jaha, tio timmar efter nedsläpp i Wells Fargo klipper vi ännu en match då.
Är det nån kvar där ute?
Hoppas det, jag kör på som vanligt.
* * *
Schneider startar igen och därmed kan man ju konstatera att slutligen tagit förstaspaden av Bobby Lou.
Det var på tiden.
Nu går ryktet att Luongo, med sitt jävla tioårskontrakt, är på väg till – Toronto.
Ha ha, det vore ju så oerhört typiskt Leafs att dra på sig den bördan i ett decennium framåt.
Good luck, säger jag.
* * *
Kings vann nyss på NHL 12 och mitt råd till Canucks är att hålla koll på Dustin Penner och Drew Doughty.
Dom var grymma.
* * *
In med Backlund!
Ah, förlåt.
Ville bara dra den just nu.
* * *
Roligast blir nu att se hur mycket bus The Three Stooges – Burrows, Kesler och LaPierre – tänker hitta på tillsammans.

Washington – Boston 4-3 (Slut, övertid)
* * *
Surt för Bäckis att det ska sluta med en sån avgörande felpassning när han varit så lysande hela matchen.
Nå, nu blir det Game 7 i Boston på onsdag och man kanske borde söka sig norrut.
Det borde bli en grym match.
Nu ska jag jobba och fixa lite grejor och återkommer till Vancouver-matchen.

Washington – Boston 3-3 (Period 3 – övertid väntar)
* * *
Jag säger det igen:
Ojvoj.
Det blir alltså övertid – ohygglig, gastkramande övertid i vilken regerande mästarnas säsong ligger i potten.
Håll i er, björnar och alla andra.
* * *
Jag trodde det var klart när Ference dunkade in 3-2-pucken, men det är en annan nyhet med den här versionen av Capitals.
De slutar aldrig, de ger inte upp, de kommer hela tiden igen – även mot en omöjlig maskin som Boston.
Så på klockren tekning från valbo-snillet dunkar alltså Ovetjkin in ytterligare en kvittering.
* * *
Det meddelas att Vigneault satt ihop tidernas mest irriterande kedja till kvällens möte med Kings:
Burrows-Kesler-LaPierre.
Ha ha, snacka om tre amigos.
* * *
Till och med Semin är ju en riktig lagspelare, tänker jag – och då gör han förstås det där misstaget som leder till Ference-målet, men det får man ursäkta. I huvudsak är han en helt annan spelare än i de fem föregående slutspelen.
* * *
De har ju bytt mål ikväll, så min hunch säger att det är Bostons tur att göra mål nu.

Washington – Boston 2-2 (Period 2)
* * *
Ojvoj
Bäckis passning till clutchiga Chimeras kvittering är ju ett mästerverk.
Att sån genialitet kan uppstå i lilla Valbo…
Nu blir det fan en klassisk tredjeperiod i Verizon Center.
Är ni med?
* * *
He he, det verkar som att dagens Viasat-kommentatorer lyckats reta upp den här vanligtvis timida läsekretsen.
Stackars Hedberg, han som är så snäll…
Fast vid den där too-many-men-sitautionen var det ju faktiskt så att Capitals nästan hade fler spelare på isen än i båset, eller åtminstone sju.
* * *
I USA får man höra kommentatorerna säga:
– Bruins saknar Tomas Kaberle.
Det känns som att höra någon säga att Oasis saknade Tony McCarroll på andra skivan, men som det såg ut framförallt under fyraminutersutvisningen är det svårt att inte ge dem rätt.
Vinner Caps det här tänker jag påstå att det var där mästarna tappade den här serien.
* * *
TT är grym i situationen när Mojo nästan här öppet mål, men Mojo borde ha fått upp den också.
Ja, pucken alltså.
* * *
Jennifer hälsar.

Washington – Boston 1-2 (Period 1)
* * *
Blir tungt för Caps de här – om de inte ser till att komma ur egen lite oftare.
Jo, det är ju så här det sett ut mest hela tiden, men nu är mästarna desperata och går inte att besegra på det här sättet.
Tror jag.
Och att sen försöka vinna  en Game 7 i TD Garden – well, det låter som att försöka klättra upp för byggnaden jag har utanför fönstret, i träskor.
Empire State Building heter den.
* * *
Och efter allt krigande, alla slagsmål och allt trash-talk möts Flyers och Penguins i en helt civiliserad handshake.
Det är en av ädel ceremoni hockeyn har där.
* * *
Samtidigt förblir jag frapperat imponerad av Capitals uppoffrande och tajta spel i egen zon.
De har verkligen, till sist, börjat uppträda som ett playoff-lag.
Hail Dale Hunter!
* * *
Tydligen bad Giroux, som Fifthymagpipes påpekade i spåret, att få spela första bytet idag.
Sen gick han ut och körde över Crosby och gjorde 1-0.
På 32 sekunder.
Pure class indeed.
* * *
Tråkigt att höra att spårets björnar har ångest, men roligt att se ni är här i alla fall.
* * *
Oj, nu ringer det på dörren.
Det är antigen delivery-killen – eller Jennifer Connelly.

Philadelphia – Pittsburgh 5-1 (Slut)
* * *
Ja, det var fan.
Pittsburgh är ute.
Favoriten.
Laget som för nån månad sedan såg helt oslagbart ut.
Det är – håll i dig, John J – en skräll.
Men när det väl behövdes, idag, gjorde Flyers en riktigt, riktigt bra match och de avancerar fullt rättvist.
Grattis, Flyers-fans i spåret och sorry, Pens-diton.
* * *
Nu ska jag randa lite, återkommer under Caps-matchen.

Philadelphia – Pittsburgh 4-1 (Period 2)
* * *
Jag sitter just och försöker avgöra om jag verkligen ser rätt, om det stämmer att Erik Gustafsson är den Flyers-back som fått mest istid under första halvan av matchen.
Då kliver han fram och klappar in NHL-karriärens andra mål.
Flower är hopplös schweizerost i det läget, absolut, men likafullt:
Vad kul för den unge mannen.
* * *
Nu då, kan man utgå från att Flyers vinner det här?
Dom gör en jävla kanonmatch samtidigt som Penguins ser lite tagna ut, så man BORDE ju det.
Men den här serien är som den är och Mister Universe är ingen att hålla i handen när åskan går.
Så jag säger ingenting.
* * *
Det är inte ofta man ser Bylsma förlora humöret, aldrig skulle man rentav kunna säga, men efter 3-0-målet blir han rena Tårtan.
Och:
Man förstår honom.
* * *
Edin, jag vet inte själv, just nu kräver det sin man att sitta med fingret på godkänn-knappen, men det bygger på att jag litar på vissa skribenter och utgår från att de inte skriver dumheter.
Det ska inte Granvista inte ta som ursäkt för att plötsligt börja skriva fula ord jag inte ser…
* * *
Nu nämnde dom Nickelback i sändningen också. Jag har inte velat ta i det där, men ja – jag ska definitivt ha hörselskydd med mig till Vegas.
* * *
Hundra poäng, Håkan. Visst fan är det lite Joe Strummer över Brie-osten. Att man inte satt den förut!
* * *
Det är nåt särskilt underhållande att närbilder från sarghörnen när man på en ena sidan av ett plexiglas ser elitidrottsmän kämpa för livet – och på andra, på bara några millimetersavstånd, fryntliga män som sitter och skrockar med ölmuggar i nävarna.
* * *
Jag vill påminna om vad Lilja sa till Sportbladet dagen innan slutspelet började.
– Den som vinner den här serien går nog hela vägen. Så känns det.
Att tänka på när ni ser det som borde bli en minnesvärd tredjeperiod i Wells Fargo.

Philadelphia – Pittsburgh 2-0 (Period 1)
* * *
Ja, det börjar ju som sig bör i The Big Battle.
Med mål efter en halvminut.
Sedan vet jag inte om man kan säga att det blir normalt, men det blir riktig hockey och Flyers gör ju en förstaperiod som bara kan beskrivas med ett utryck:
Ojvoj!
Så här lysande har de inte spelat på hela serien.
Men vad betyder det?
Penguins var lika fantastiska i förstaperioderna i de två första matcherna i Consol och fick stryk i alla fall.
Och att göra första målet i denna match-up har varit en dödskyss so far…
* * *
De försenade matchstarterna – otroligt irriterande, jag håller med – beror på NBC.
Jättekanalen inleder SÄNDNINGEN klockan tolv och vill då ha lite tid för studioprat, nån meningslös intervju och, framförallt, reklam.
De som ska spela match, eller titta på, får snällt vänta.
* * *
Men Sam, jag har ju meddelat att du är avstängd. Hårt men sant; Och din fråga i natt var ju bara hånfull och dryg.
Varför skulle jag lägga ner bloggen om Rangers åker ur? Har jag gjort det de tidigare fem säsonger när de åkt ur? Jag fortsätter trampa på som vanligt, mot finalen.
* * *
Giroux öppnar matchen som alla kanadensare öppnade OS-kvarten för två år sedan.
Monstruöst.
Först kör han över Crosby och sedan sprätter han in 1-0.
Inom loppet av 32 sekunder alltså.
Det är som Abbe och andra påpekat, man såg på blicken när han lämnade Game 5 i förrgår att den här matchen för hans del redan hade börjat.
* * *
Noterar att ni tror Bjuppe blir bakis av lite bourbon.
Ha, lite mer behövs det allt för att rucka på ett berg.
* * *
Den här serien följer ingen vanlig logik, så vem vet, men i vanliga fall hade Flower fallit ihop fullständigt efter en sån här period – hans fel eller inte.
* * *
Omega och Dahlgren, ett kök ingår i lägenheten men jag har inte använt det till annat än att brygga kaffe mer än på sin höjd femton gånger under sju år.
Varför skulle jag?
* * *
Jagr också, fan vad bra han är. 7 assist hittills. Han borde bli staty nånstans.
* * *
Är Eric fortfarande ute och åker buss? Man unnar ju honom att få se en match när Pierre McGuire ersatts av Brian Engblom i kommentatorshytten mellan båsen.
* * *
Det är dock helt avgörande för Flyers att de håller det här och avgör idag.
En Game 7 i Consol vinner de aldrig.
* * *
Äggen är inte beställda ännu, men nu ska jag nog ta och ringa.

God morgon!
Här hann vi ju inte mer än lägga oss efter gårdagens draman förrän det är dags att gå upp och avnjuta nya holmgångar i korresoffan.
Vi börjar nu,  med en väl tidig variant av det brakande slaget om Pennsylvania, och fortsätter sen hela långa söndagen.
Eftersom jag alltid är rätt trög just som jag klivit ur sängen blir det här löjeväckande introt kort, men jag kör som vanligt när jag fått i mig några kaffe och lite scramblade ägg från Gemini diner.
Kör så det ryker i kommentatorsspåret.

Ååååååh.
Långsamt rinner de guldfärgade, perfekt tempererade dropparna från Tennessee ner i  min torra hals.
It’s – äntligen! –  bourbon time och vore det inte för att han som vanligtvis kallas kung i den här stan förmodligen har en tung kväll skulle jag säga att jag mår som en sån.
Flaskan är en singel barrell-historia som bara säljs vid Jack Daniel’s destilleri i Lynchburg, Tennessee och inhandlades där förra månaden, mellan två Predators-matcher.
Den känns som en vän och den ska få värma mig ordentligt när jag klipper några gamla Sopranos-avsnitt nu på småtimmarna
* * *
Så…var det här sista matchen på Garden för den här säsongen?
Risken finns.
Om inte Rangers spelar betydligt bättre på måndag, och på något sätt klurar ut hur man ska göra mål på Misssster Anderson, är det definitivt.
Vore ohyggligt snöpligt efter den här gloriösa säsongen, men sånt är Stanley Cup-livet.
Serieettor har haft svårt att växla från grundserieshow till slutspelshockey förr och då går det alltid åt helvitte.
* * *
Blues är alltså , relativt, lätt vidare och när jag har Alex Steen i luren från Missouri börjar jag prata om vilken fantastisk konferensfinal det kommer att bli mot Nashville.
– App app app, inflikar Alex, nu går du händelserna i förväg, Bjurman. Vi har en serie kvar innan dess vi måste vinna också.
Visst, såklart, jaja.
Men – till sist blir det ju så i alla fall…
* * *
Om nu Zäta kommer till VM vet ni vad ni ska kräva.
Han måste bli uttagen i All Star-laget!
* * *
Entourage-Karlsson har verkligen klippt av sig hårmanen och kommer ut från omklädningsrummet med uppsynen hos en mönsterelev i söndagsskolan.
– Ja, nä, jag är inte vidskeplig och tvekade inte att klippa mig mitt under slutspelet. Och det funkade ju, säger han.
Indeed.
* * *
Lite kul var det väl, nånstans, att nummer 19 Jumbo Joe Thornton gjorde mål efter 19.19 i andra perioden i St Louis.
Men det är ändå inte ett så coolt nummer som 20.
Att det inte blev mer debatt i den frågan, har ni inga åsikter om tröjnumren?
* * *
Tårtan får inga utbrott under sin presskonferens, men gör sig däremot rätt löjlig när han påstår att Chris Neil ”gjorde precis som Raffi Torres” när han tryckte till BB King Boyle i sista perren.
– Det är en kopia av samma händelse. Han gör precis likadant, menar Rangers coachen.
Men nej. Neil hoppar inte in i Boyle, träffar honom inte huvudet, pucken är i närheten och Boyle bärs inte ut på bår.
– Jag är säker på att han är en återfallsförbytare också, fortsätter Tårtskrället.
Inte heller det stämmer.
Neil har blivit bötfälld en gång, 2003, och det är allt.
Tjenare.
* * *
Tro på fan om det inte blev övertid för femte gången i rad mellan Coyotes och Blackhawks.
Vad är det med dom?
Den här gången small dock ingen dansk dynamit. Istället klev kapten clutch Toews fram och sprätte in sudden-pucken för Hawks.
Nu blir det fortsättning i United Center på måndag och jag har ju väldigt, väldigt, väldigt svårt att se att Phoenix ska kunna ta en tredje raka seger där.
Game 7 i öknen är att vänta. Vore gött att åka på…
* * *
Nä, nu häller jag upp en John Daniel’s till.
– Men det heter väl Jack Daniel’s, replikerar du förmodligen.
Då svarar jag som Al Pacino i En Kvinnas doft.
– He may be Jack to you, but we’re close.
Vi hörs under en lång, skön söndag när vi först har Pennsylvania-battle redan vid lunch, Washingtons försök att sänka mästarna mitt på eftermiddagen och sen Game 6-rysaren i Vancouver.
Skål!