Slut, Sens sätter 2-0 i tom kasse.
Sista matchen för säsongen i Garden?
Troligen.
Nu:
Bourbon!!!

NY Rangers – Ottawa 0-1 (Period 2)
* * *
Well, nu GÖR Henke de där omöjliga räddningarna Rinne, Quick och Holtby frälst sina lag med tidigare under slutspelet.
Det är bara det Misssster Anderson på andra sidan också gör det, så vi har status quo efter två.
Rangers skapar dock mer chanser nu, så om svensken längst bak fortsätter baila ut dem när senatorerna får komma i två-mot-en- eller rena frilägen finns fortfarande en chans att de kan skaffa sig det ett slagläge de absolut behöver när de åker till Silfverberg-land på måndag.
* * *
Jag har dock hela tiden känslan att Sens spelar smartare och med större lugn – och samtidigt känns hungrigare.
Hur kan det vara möjligt?
* * *
Fan, Broadway Brad vann ju Conn Smythe under Tårtan när Bolts tog titeln 2004.
Men åren går och det gick som var lätt då är tydligen svårt idag – och van Basten, så många slutspel med Dallas blev det ju inte…
* * *
Kvällens t-shirt-tryck:
Free Hags!
Det är några dussin som bär den.
* * *
Halva Giants mästarlag är här – och när coach Coughlin zoomas in blir det jubel som om Gabby just fullbordat ett hat trick.
* * *
Apropå den avstängde Hags…om någon före säsongen påstått att ja, i en femte slutspelsmatch mot Ottawa kommer ni att sitta och sakna Carl Hagelin så in i helvete, så hade man ju bett vederbörande att fråga efter större doser tokstolle-medicin.
Men det gör vi i sanning.
Tårtan ljög inte när han tidigare under säsongen, lätt perplex himself, slog fast att det var när Bork Bork Hagelin kom upp från Hartford det här laget fick sitt verkliga lyft.
* * *
Johan, Nyquist skulle inte göra bort sig i VM heller, men Mårts ser ut att få så mycket att välja på att han nog helt enkelt inte kan hävda sig i på-papperet-konkurrensen.
* * *
Det blir grinigt när Greening sänker Gabby med en rätt så saftig tackling men inte vill slåss då Dirty Harry Callahan rycker in för att ge igen – och så får Rangers-kaptenen utvisning.
Lyckad sekvens för Greening, kan man ju lugnt säga.
Men det borde kosta lika mycket som det kostade Boyle att ge sig på Karlsson i första matchen.
* * *
Det var ju inte kul(ikov), Virror.
Nej, förlåt.
Ohyggligt dålig hegerforsare.
* * *
Entourage-Karlsson är inte fullt lika dominerande idag, Rangers har till sist förstått att han inte kan få allt det där utrymmet i mittzonen, men när han dirigerar på blålinjen i powerplay ryser i alla fall jag av hänförelse.
* * *
Så pantrarna går mot seger ikväll. Well, jag är ändå så säker på att den serien går till sju matcher att jag skulle kunna sätta kvällens bourbon (och det kan jag ju eftersom det ändå är försent att skippa den när svaret kommer , ha ha!)
* * *
Varpu är hemma i Brooklyn ikväll, ovillig att krångla sig hit när serien inte kan avgöras, så det blir inget kaffe i pauserna.
Men istället för att sitta här och hacka i abstinens kan jag ju passa på att besvara de vanligaste frågorna i kommenatorsspåret – de som återkommer hela tiden – underslutspelet.
•Kan du inte publicera lite bilder  bloggen?
– Jag plåtar hela tiden, men det tar otroligt lång tid att ladda upp bilder genom den plattform bloggen ligger på, så det blir först när jag har lite tid över.
•Vad hände med Marcus Vinnerborg, dömer inte han NHL längre?
– Han har gjort några matcher i grundserien, men mest huserat i AHL. Det tar tid att bli etablerad NHL-domare.
•Varför spelar inte Adam Larsson för Devils?
– Han är petad. Ynglingen blev aldrig riktigt sig själv efter skadan och DeBoer hittade andra backar som helt enkelt varit bättre.
•Var är Tedenby?
– I farmarligan. Han skickades dit i mitten av säsongen.
•Borde inte Rinne/Giroux/Brian Campbell eller någon annan som briljerat i playoff vinna Vezina/Hart/Norris Trophies?
– Awardsen gäller bara grundserien. Rösterna är redan lagda och räknade. Det enda individuella pris man kan vinna i slutspelet är Conn Smythe.
•In med Backlund?
– In med Backlund!
 
 

NY Rangers – Ottawa 0-1 (Period 1)
* * *
Ja, Rangers har pucken, och spelet, men tillåts inte skapa särskilt mycket chanser.
Istället kontrar Senators giftigt och till slut sprätter Spezza-pizzan in periodens enda mål.
Därmed har dom, Sens, för första gången i hela serien ledningen under ordinarie matchtid och det ska bli intressant att se hur Blåskjortorna reagerar på det.
När de själva haft har den blivit åt helvete för passiva, men nu måste det ju komma nåt slags offensiv urladdning här.
* * *
Stämningen i the woooorld’s most famous är direkt explosiv under upptakten, men blir efter hand allt mer frustrerad och under det sista, impotenta PP:t börjar Gris-Olle med kompanjoner bua.
De kanske insett att det här kan vara säsongens sista match i hallen…
* * *
Hankie gör inte bort sig på målet, Spezza vet hur man skjuter, men han gör inte heller det omöjliga som krävs av vinnande målvakter i Stanley Cup.
* * *
Någon framförde tidigare åsikten att Senators blir bättre coachade under matcherna.
Det är ju också en tanke.
Vad gör Tårtan för att få igång mjölkpaketen egentligen?
* * *
Men räddningen Henke gör när Sens kommer i friläge under Rangers sista powerplay är desto viktigare.
Nödvändig Pekka Rinne-klass där.
* * *
19-årige Mark Stone begår alltså sin NHL-debut i den här matchen.
Och börjar med att servera Spezza den mackan före 1-0-målet.
Det är ju – häpp – stone-coolt!
* * *
Man kan inte klaga på Dan Girardis warface när han, med plåster över näsryggen och allt, står och lyssnar på nationalsångerna.
Jisses, att nån som är så snäll kan se så farig ut.
* * *
Man vet att publiken är taggad, för att inte säga övertänd,  när det blir jubel för att motståndarna får byta tekare…
* * *
Coolt att college kid Kreider fått nummer 20. Det har alltid varit ett av mina favoritnummer i hockey. De andra är 2, 5, 7, 9, 17, 19, 21 och 24.
Har ingen riktigt aning om varför, men så är det bara.
* * *
Själv jublar jag om de där tekningarna överhuvudtaget blir av.
Det är fan vad linjemännen är sega och petiga.
Släpp pucken, för fan!
* * *
John J, jag har en stark självbevarelsedrift och håller alltid en extremt låg profil i Tårtans närhet.
Men rätt vad det är ska du se att Ros – ja, du vet, Front 242-Åke – och de andra där hemma kräver att jag gör en one-on-one med galningen och då lär jag, som alla andra, få mina verbala snytingar.
* * *
Ballongerna, tydligen källa till irritation på andra sidan havet, släpps ut över läktarna under amerikanska nationalsången och jag lovar, blir det ytterligare matcher på Garden tar jag med mig luftgeväret.
* * *
Nej, MangeJay, det hjälper inte med stora bokstäver – jag hinner inte till Philly redan klockan 12 imorrn.
Men jag ser matchen i soffan och räknar med din närvaro ändå.
Och jag tror också att Pens vinner igen.
* * *
Vad är det som händer med er sändning där hemma? När det gått fem minuter postar Hälsing ”kan de inte släppa pucken snart” i spåret. What?
* * *
Darby Cash, var Backlund håller hus spelar ingen roll. Stridsropet ”In med Backlund!” gäller forever and ever.
* * *
Så långt är Michael Rappaport den ende av alla kändisarna som blivit inzoomad och han river inte hela haket precis, men jag blir glad.
Han är ju Christian Slaters suveränt underhållande skådispolare i True Romance och därför en hjälte.
* * *
Tanken i början av inlägget, att det här as a matter of fact, kan vara säsongens sista match på Garden känns lätt psykedelisk, men om inte hemmalaget kammar till sig i de återstående två perioderna kan det mycket väl vara ett faktum.
* * *
Slutspelet har nu pågått i elva dygn och jag har inte gjort annat än jobbat, tittat på hockey, rest och sovit alldeles för lite under tiden
Barer, drinkar och fester har jag inte ens varit i närheten  av– och det blev inget av den varan i Philly i onsdags heller, vad jag än fantiserade om på det här utrymmet.
Så jag vill redan nu göra klart att vad fan som än händer  så kommer jag ikväll, när jag kommer hem och jobbat färdigt, att ta en stor och redig och underbar jävla bourbon.
Det ska bli rasande gött – och jag har ert hjärtliga godkännande.
Just nu nöjer jag mig dock med en snus.
Vi hörs i nästa paus.
 
 

Game 5, baby.
Det kanske inte låter som det sexigaste i världen – i alla fall inte när det står 2-2 och ingen kan bli utslagen.
Men den är ofta själva nyckeln i de jämna serierna. Den som vinner får plötsligt ett saftigt övertag, i synnerhet psykologiskt, och kan go for the kill i matchen därpå.
Och alldeles oavsett:
Det är lördagkväll i New York City, Rangers spelar slutspelshockey och det kommer bli party, party, party.
Så vänner, fiender, stammisar och dear U-båtar –   jag hoppas ni är med mig även i natt.
* * *
Nog för att jag förstod – och skrev, mind you – att ligan skulle komma att make an example av Raffi Torres, men 25 matcher…holy shit.
Jag klagar inte, jag har länge haft svårt för den respektlöse ligisten och är tvärtom glad att jag slipper se honom mer.
Den våldsamma straffsatsen bekräftar dock att kritiken har tagit. NHL-ledningen tycker väldigt illa om att bli ifrågasatt och här kom reaktionen…
* * *
Vet inte riktigt vad som hände igår natt. Jag skrev ett avslutande blogginlägg – och så glömde jag publicera det.
Ni trodde kanske att Jennifer Connelly slutligen hade ringt på dörren , men tyvärr.
Jag var bara yr mitt dumma huvud.
* * *
Strålle Strålman har ny t-shirt efter morgonvärmningen. På framsidan står ingenting – och på baksidan helt kort ”On the move”.
Det öppnar för lite väl många tolkningar, kan jag tycka.
* * *
Den stora frågan igår var om vi såg det sista av Lidas och Homer.
Jag är rädd att det var det – och det sved till i hjärtat när jag såg nummer 5 och nummer 96 försvinna in i mörkret i spelargången i Bridgestone.
Lite senare meddelade Lidas via sms att inget beslut tas förrän om en eller två månader, men nånstans längst in i sitt hjärta tror jag att han redan bestämt sig.
Den där fotskadan,  som fortfarande inte läkt, var nog en otrevlig påminnelse om att 42-åriga kroppar är skörare än 35-åriga diton.
Hoppas jag har fel, jag vill alltid se Lidas på isen, men det är nog dags att börja fila på det verkligt högstämda talet.
* * *
När jag står och pratar med Strålle vid hans omklädningsrumsbås tar han plötsligt fram en stor jävla skruvmejsel ur sin necessär.
Jag tror han fått nog av mina frågor och tänker hugga mig i dubbelhakan, man har ju sett hur aggressiv han varit i den här serien, men så illa är det inte.
Han bänder bara loss sulorna ur sina skridskor – och det med viss kraft.
Jag som trodde mina myggjägare i storlek 45 var svårhanterliga.
* * *
Vad gäller Homer är det väl helt enkelt så att hans kropp inte pallar mer.
Har man ägnat femton år av sitt åt att vara pinata åt NHL:s elakaste backar tar knän, axlar, ryggslut, armar och allt annat förr eller senare slut.
Må han få en underbar tid som pensionär, få förtjänar det mer.
* * *
Henke är faktiskt också med på morgonvärmningen idag och han sitter efteråt och svarar på frågor, men man ser hör på den låga rösten och ser på the thousand yard stare att han egentligen är nån annanstans, så jag håller käften och går istället tillbaka till Strålle och pratar om hur verkligheten i hans fall imiterar NHL 12-fiktionen just nu.
Åt det skrockar han på sin finaste västgötska.
* * *
Torres kan trösta sig med att han i alla fall inte är Chris Simon.
Den dåren fick 25 matchers avstängning när han använda klubban som baseballträ mot hjälten Ryan Hollwegs huvud. Sedan kom han tillbaka, stämplade Ruttuu på oskyddad vad med skridskon och fick 30 matcher till.
Men det är klart, Torres kommer ju också tillbaka en dag och kan förstås upprepa den bedriften.
* * *
Man är bra polare med Ottawa-reportrarna nu.
Det råder nämligen, har de förklarat, rena Silfverberg-febern i Ottawa och de vill veta allt om honom.
Dessvärre har ju jag i princip sett lika lite av honom som dom har, placerad här som jag, men jag kan i alla fall upplysa om att jag såg pappa Jan-Erik spela mot Leksand många gånger att jag beundrade honom i smyg, sådär som man alltid gjorde när det gällde bra Brynäs-spelare.
* * *
Just som jag skrev det kom det fram en glad snubbe mot min stol i pressrummet och hojtade ”I know this guy”. När jag vände mig om insåg han att han inte alls känner this guy och rodnade svårt. Jobbigt för honom.
* * *
Coyotes-Maloney  är väldigt classy i sin kommentar om den rungande avstängningen.
Inget gnäll, han  bara konstaterar att den var ”very severe” men att klubben accepterar NHL:s beslut och nu vill dom fokusera på kvällens match.
* * *
Erik Karlsson syns inte till på Senators ”optional” på morgonen och är inte heller tillgänglig för oss murveldjur som stormar in i omklädningsrummet efteråt.
Ändå är han the talk of the town. Det är nämligen han, mer än någon annan, som skapar oro i New York. Reportrar, spelare, fans, alla nojar över att Entourage-Erik blivit Paul Coffey i de här matcherna och med sån briljans transporterar pucken genom mittzon och sen slår passningar som får Duby Duby Doo & co att snurra på skallarna som Linda Blair i ”Exorcisten”.
* * *
Ojvoj, Caps.
Dom åker alltså till omöjliga Boston och vinner en gastkramande Game 5 mot regerande mästarna.
Jag tycker det är djupt imponerande.
Men på det avgörande Brouwer-målet, som jag såg för att hela pressrummet plötsligt utbrast ”ouuch”, blev Tim Thomas plötsligt Bryzgalov.
* * *
Tårtan är kort och tvär, till och med för att vara han, under sin presskonferens på morgonen.
Och precis som han går ut genom sidodörren och inte tror att vi hör längre undslipper han sig ett ”Jesus christ, what a mother”…och sen slår dörren igen så vi inte kan uppfatta fortsättningen av vad som säkerligen var en härlig smädelse av tredje statsmakten.
Men som en road kollega konstaterar:
– Den här tiden på året handlar det inte om att få någon information av honom för han levererar ändå ingen, det handlar bara om att irritera honom så mycket som möjligt.
* * *
Kan inte låta bli att SMS-terra Lilja för att han gjort en Homer och använt uttrycket ”high sick”. Han försöker förstås låtas som att han inte vet vad jag talar om, men sen kommer det ett uppgivet ”vad heter det då??”.
* * *
Det är mycket fagra damer i pressrummet idag, känns det som att jag måste upplysa om. Så ni vet om jag understundom verkar distraherad.
* * *
Ny Posts förstasida idag är en sann  klassiker.
Baseball-laget Boston Red Sox – Yankees eviga rival – firade hundraårsjubileum på klassiska arenan Fenway Park och Post svarar med följande krigsrubrik över en bild när A-Rod drar iväg en homerun på arenan i fråga:
100 years of ass kicking!
Sånt ser man alldeles för sällan i svenska tidningar…
* * *
Crazy Ivan, ha ha, det var det roligaste jag hört på länge. Klart att dina kompisars kid skulle ha hetat Bjuppe!
Men istället kommer det här att sluta med att jag blir kallad Eskil. What goes around comes around i alla såna sammanhang…
* * *
Apropå Post har Brooksie en intervju med självaste GM Sather – också känd som stealth-flygaren i den här bloggen.
Där framkommer något så sensationellt som att han tycker om – trädgårdsarbete.
– Jag har ”landscapat” hela trädgården i vårt hus ute i Banff, säger han.
Oklart varför, men jag finner detta otroligt underhållande.
* * *
Alfie spelare inte ikväll heller, han har inte ens följt med ner till New York.
Men han tränade hemma i Ottawa i morse och rapporterna säger att han gör framsteg.
Hoppas.
* * *
Det blir många bejublade inzoomingar i jumbon ikväll. Vi har redan fått det papper som kallas ”photo tip sheet” och av det framgår att Game 5 lockat ut duktigt med celebriteter.
På plats finns bland andra Bryan Adams, Spike Lee, Giants-coachen Tom Coughlin, Cuba Gooding Jr, Michael Rappaport, gamle James Lipton, Albert Hamonnd från Strokes och Snooki.
Snoooki!?! Är inte det här spelet lite för avancerat…?
* * *
Ja, nu får mjölkpaketen vakna.
Mjölkpaketen?
Ja, i Nordamerika är det på mjölkpaket människor som försvunnit blir efterlysta och det är således så man kallar såna som Gabby Gabby Hey och Broadway Brad när de på det här sättet försvinner under playoff-serier…
* * *
Med Spike Lee på läktarna borde Rangers-spelarna veta vad som gäller:
Do the right thing!
* * *
Man kan redan under värmningen känna att det kommer att bli ett fruktansvärt jävla drag här inne ikväll.
Mumma!
* * *
Nä, nu ska jag låta er läsa innan matchen börjar – det här börjar ju, längdmässigt i alla fall (…) likna en rysk förkrigsroman om existensens ohyggliga villkor.
Rangers måste vinna ikväll, annars tror jag det är kört. Senators har inte fullt lika stor press på sig och just därför tror jag de blir livsfarliga.
I vilket fall:
Unleash the fury och spela makalös hockey för oss!

Du behöver inte fråga, U-båt X.
Givetvis blir det blogg i natt.
Är på plats sedan en timme och kommer med första inlägg framåt 01, svensk tid.

Pens i 3-2-ledning efter två – och jag tycker det känns som dom har det här under kontroll.
Flyers verkliga chans i tredje är att få dem ur balans igen, men går de på den enkla igen.
Jag tvivlar.
* * *
Dom säger på sändningen från Nashville att Lidas redan meddelat att han kommer ge Wings besked om framtiden en månad efter säsongen tagit slut.
Han får inleda tankeprocessen redan ikväll, ser det ut som.
Preds leder med 1-0 och när dom leder är dom svårare att tas med än Hallandsåsen när nån försöker bygga en tunnel.
* * *
In med Backlund!
* * *
Om Wings åker tycker jag det är dags att byta coach i Motown också.
Babs har varit enastående, men det är uppenbart att han inte får ut mer av det här materialet.
Han borde se till att få en ny utmaning i exempelvis Calgary.
Och Detroit en dito genom att anlita…ja, vem?
McLellan lär väl ha något år kvar på kontraktet med  Sharks och därmed finns det inga självklara ersättare.
Finns det förslag i kommentatorsspåret?
 * * *
Emellanåt spelar ju Penguins anfallshockey på hög nivå att Lilja måste bli lite – high sick…
* * *
Det börjar se ut som det blir konferensfinal mellan Nashville och St Louis i väst.
Inte så kul så man slår sig på knäna kanske, men vilken mäktig kamp…ojvoj.
* * *
Tänk, John J, vilken skräll om Penguins vänder det här och vänder serien…
* * *
Malkin förefaller ibland lika svår att få pli på som en Ken Ring.
Det kanske är han.
Hockeyns Ken. Briljant – och helt odisciplinerad.
* * *
Red Wings borde också börja spela lite nasty nu, men det är ju inte att vänta sig.
* * *
Själv ska jag nu röka en cigarett och fortsätta följa Lidas med lupp.

Coburn sätter alltså en i stolpen efter what, 20 sekunder?
Det hade varit SÅ den här serien om den gått inte.
Istället får vi vänta chockerande 11 minuter och 45 sekunder innan Carle – av alla – får in en fladdrig puck på Flower.
Sen blir det mer som det brukar; dumma utvisningar i lång parad och mål på mål.
1-2 efter en alltså.
Och spåra ur kan det fortfarande.
* * *
John J, jag tror Eric är ute och åker buss, eller vad det nu var.
Vi är tvungna att klara oss utan hans synpunkter, hur nu det ska gå.
* * *
Och helvitte vilket tempo det är i början
Det känns nästan som när jag stod i depån i Indianapolis under Kenny Bräcks  träning inför sista Indy 500-loppet 2005.
Då hörde och kände man den ohyggliga farten bilen hade snarare än såg – och det är ju lika de första minuterna i Consol.
* * *
Stefan-LA Kings, det har varit mycket frågor om Vinnerborg.
Han har huvudsakligen dömt i AHL i år och får inga uppdrag i Stanley Cup-slutspelet.
Det tar tid att etablera sig även som domare.
* * *
Jag blir alltid lika uppspelt när det är reklam för Husqvarna och speakerrösten säger ”Hasskvarna””.
* * *
Så är det Flyers som är excellenta i powerplay – eller har Penguins penalty kill skurit ihop som motorn i min gamla Ford Fiesta?
Den frågan kommer vi inte få svar på förrän i nästa omgång, vilket av lagen det än är som går det.
* * *
Sullivan ser gladare ut än någon annan när han gör mål. Ja, nästan som Christer Olsson faktiskt.
* * *
Måste Fleury verkligen göra den där svängen ner i hörnet efter varje insläppt mål.
Det ser lite fånigt ut, tycker jag.
* * *
Nu ska vi kolla på Lidas en stund.
 
 

And we’re off and running.
Igen.
Det är förvisso bara två matcher ikväll, men de lovar å andra sidan desto mer.
Först har vi kapitel fem i det episka slaget om Pennsylvania, redan en klassiker tryckt med fetad text i historieböckerna.
Sedan kan Nashville avsluta Detroits säsong – och Lidas karriär.
Det tänker ni inte missa, eller hur?
Nej, jag tänkte väl det.
* * *
Det där med att Predators kan avsluta Lidas karriär kväll känns inget kul att skriva, men det är likafullt sant.
Risken är att vi se ser den magnifike legendarens allra sista match.
Besked lär inte komma förrän han fått känna efter om han verkligen vill ägna ytterligare en sommar åt knallhård barmarksträningen och dessutom verkligen anser sig ha tillräckligt mycket kvar att ge på allra högsta nivå.
Det är tredje året i rad vi står inför denna frågeställning och i Detroit är nervositeten lika stor som vanligt.
Under en presskonferens i Nashville i morse försökte coach Babs ge ord åt det omöjliga i tanken på ett Red Wings utan Lidas och blev desperat.
– Jag känner Nicklas fru. Hon vill inte ha honom hemma hela tiden, sa han till allmänna skrattsalvor.
Sedan fortsatte han:
– Vad ska han göra, jag kan omöjligen tänka mig något roligare än att spela i ett riktigt bra hockeylag.
Ja ,men då måste han ju byta klubb i alla fall.
Nej, förlåt, den var taskig. Detroit är så bra så.
Ett problem, tror jag, kan vara fotskadan som förstört slutet av den här säsongen.
Fram till han åkte på den spelade ju den snart 42-årige rumpmasen ännu en gång som en Norris Trophy-kandidat, men sedan han – förmodligen lite för tidigt – kom tillbaka har det gått betydligt trögare och att drabbas av en svårläkt skada vid den här aktningsvärda åldern förmörkar nog framtidsutsikterna.
Så kolla noga på bilderna från Bridgestone Arena.
Det är kanske sista gången en av svensk idrotts allra största befinner sig på isen.
* * *
Alla undrar:
Hur blir det i Pittsburgh? Lika galet som vanligt – eller till slut en normal match?
Min hunch är att Penguins kör över Flyers första tio-femton och sedan bara fortsätter mangla i 60 minuter.
Som i de tre matcherna KAN det bara inte bli igen.
Däremot säkert som i de två sista perioderna i onsdag…
Vad jag – eller någon – tror och tycker verkar dock inte betyda mer än vad hundar lämnar efter sig på New Yorks trottoarer, så vi får allt se.
* * *
Apropå Lidas hade jag, lite påpassligt sådär, en liten kolumn om honom i hemmatidningen Dalarnas Tidningar idag.
Den kan man läsa här:
http://www.dt.se/nojekultur/1.4631569-bjurman-lidstrom-platsar-bland-de-storsta
* * *
Gabby Landeskog, Nugent-Hopkins och Henrique nominerade till Calder alltså och det var ju de tre namn jag själv röstade på, så det känns ju inte så oväntat.
Förmodligen vinner Nugent-Hopkins, om inte annat så i kraft av att han är kanadick, men jag kommer sitta på Wynn i juni och hålla hårda tummar för Gabby.
* * *
Jag bor på 48:e våningen och får således passa mig så jag inte blir – high sick.
Det är så den obetalbare Lilja kallar höjdskräck i det fantastiska klipp Tomanista nyss avlossade i kommentatorsspåret, där Hartnell, en tystlåten Grossman och just Lilja – INTE tystlåten… – åker på sightseeing.
Kolla och njut:
http://www.youtube.com/watch?v=pY_kKwIDhTk
* * *
Raffi Torres har varit och här hälsat på oss på Manhattan idag.
Hitkallas av Shanny fick han vara med om riktigt förhör mellan fyra ögon.
Längden på avstängningen meddelas imorrn och Torres får hålla i hatten – den blir garanterat lång.
* * *
Grossman kan för övrigt inte spela ikväll, förmodligen på grund av en hjärnskakning han ådrog sig i kollision med Tyler Kennedy i onsdags, och det blir kännbart för Flyers det. Den tystlåtne har varit en murbräcka i försvaret sedan han kom flygande från Texas.
Coach toalett har dock bestämt sig för att matcha Erik Gustafsson istället, så det blågula inslaget i The Big Battle är konstant.
Och det blir kul att se, Gustafsson har tidvis varit förträfflig de gånger han fått chansen tidigare under säsongen.
* * *
Försöker egentligen undvika sån skit just nu, men jag råkade gå förbi Scandinavia House på Park Avenue och det gick inte riktigt motstå.
Så nu sitter jag här med svenskt godis och försöker avgöra om jag ska känna skuld eller frossarglädje, men va fan, det är ju fredag så jag väljer nog det senare.
* * *
Det var rena Bryzgalov-klassen på Blackhawks-Crawford när han släppte in Bödkels sudden-puck igår.
Herregud.
Men det är förstås jublande kul att en dansk går och avgör två matcher i rad.
Har man vuxit upp med Heinz Ehlers och Jens Nielsen gillar man såna.
* * *
Lilja är förresten väldigt rolig när han i det där klippet ovan tycker att linbanan håller ungefär samma fart som han själv.
Självironi, kallas det. Många borde testa.
* * *
Åh, akta dig Peter. Kalla inte en eventuell Flyers-seger i den där serien för skräll. Då blir kommentatorn John J vredgad.
* * *
Brooksie i NY Post idag:
Om de även fortsättningsvis blir ”outmuscled”, och inte hindrar Erik Karlssons Pauls Coffey-imitationer, kommer Rangers att förlora serien mot Ottawa.
Ja, i den här stan finns det all anledning till oro.
* * *
Har försökt spela Penguins-Flyers på NHL 12, men efter senaste roster-uppdateringarna ingår plötsligt Pronger i Flyers uppställning igen och då känns det ju inte på riktigt.
Vad menar EA Sports med det, egentligen? Har det undgått dem att han lider av en fruktansvärd hjärnskakning, missar resten av säsongen och kanske tvingas sluta?
Snart kanske Datsyuk kan få bilda kedja med Yzerman när man lirar Wings också.
* * *
Vad gäller nyblivne mästaren Jakob Silfverbergs förestående resa till Ottawa ska vi nog inte räkna med att han spelar redan på måndag.
Han anländer först på söndag eftermiddag och hinner alltså bara med en träning, egentligen en morgonvärmning, på förmiddagen före match.
Lite mer tid  vill nog ha Sens-ledningen ha innan de kastar in honom i ett helt nytt lag, i ett helt nytt sammanhang, på en ny slags rink, i ett fucking slutspel.
Men i en eventuell Game 7 här på Garden kommande vecka är det nog inte omöjligt att supertalangen från Gävle får begå debut.
* * *
Turkisk peppar alltså. Det är, och har alltid varit, en tung Bjuppe-favorit.
Smaskar så grannarna förmodligen ringer och klagar snart.
* * *
Nämen, nu tar vi väl – alldeles snart – och släpper pucken, va.
Låt det gnistra i kommentatorsspåret.
Jag återkommer då och då under aftonen.

Ikväll kör vi igen.
Från korresoffan.
Väl mött framåt 01.30 er tid,

Grattis Brynäs.
Jag är ju leksing och Brynäs egentligen lede fi, men vi masar är storsinta och gläds med vår rival – en sann klassiker i svensk hockey.
Dessutom har jag under mina år här fattat så mycket tycke för vissa ex-BIF:are – en i Washington comes to mind – att motviljan helt enkelt svalnat.
Så, igen:
Grattis Brynäs (men utan utropstecken, hoppas jag ni noterar. Nån måtta får det vara…).
* * *
Vad gäller Stanley Cup-dramat tar jag som förvarnat lite bloggpaus och hämtar andan i natt. Såvida det inte händer nåt jag bara MÅSTE orera om, man vet aldrig.
Men kommentatorsspåret är i vanlig ordning öppet, så be my guest om det skulle vara så.