Blev ju lite ner v här till slut.
Men nu är det slut och Rangers vinner alltså med 4-2.
Nu ska jag ner och röja i omklädningsrum, sen åker jag hem och ser det som är kvar på andra arenor.
Vi hörs då.

NY Rangers – Ottawa 3-0 (Period 2)
* * *
Tårtans triumf!
Först får vi what we in Sweden call en total scenförändring.
Sens tar över helt och framförallt kedjan med Alfie, Foligno och Turris har några byten när de etablerar sånt tryck i Rangers-zonen att det ser ut som powerplay på powerplay fast det inte alls är det..
Då är det en viss svensk målvakt som räddar hemmalaget – ett par gånger om.
Sen tar Tårtan, i exakt rätt läge, en timeout.
Och efter den vänder gör Rangers comeback, vänder spelet och går upp till 3-0.
Jag har länge sagt att mannen ska ha Jack Adams…
* * *
Man vet att det är stressigt och upphetsat när man glömmer hälsa Storbjörn och Lillbjörn välkomna tillbaka till kommentatorsspåret.
Jag ber om ursäkt och gör det nu istället.
När ni dyker upp är det i sanning vår!
* * *
Nä, Gabbby Gabby Hey syns inte så mycket – tills han plötsligt får utrymme av Sens-backar som innan dess bevakat honom som fångvaktarna på Guantanamo bevakar sina fångar.
Då hugger han direkt.
Det är sån slovaken är och jag misstänker att han kan bli rätt nyttig i det här slutspelet…
* * *
Mycket skumt folk på pressläktaren ikväll, såna vi aldrig sett tidigare.
Jag försöker vara en öppen och generös människa, men det är svårt att inte hata dem lite…
* * *
Skådespelerskan Susan Lucci, nån som har koll på henne?
Hon är här i alla fall.
Det är Carmela Soprano också, men det börjar vi bli vana vid. Hon är på Garden nästan lika ofta som hon brukade laga ziti åt Tony.
* * *
Ojvoj, vad Henke blir förbannad när McDonagh åker för trippingen på Karlsson.
Och man kan väl lugnt säga att han kompis från göteborgssomrarna sålde den rätt bra.
Blir nåt att diskutera på Avenyn om några månader…
* * *
MSG leker The Joe och vräker plötsligt på en utvattnad version av  ”Don’t stop belivin”.
Den faller platt och såna stölder ska ju trampas ner i smutsen.
* * *
Boyles mustasch är nästan pervers, är det inte?
* * *
Det är något obehagligt med det där USA-skanderandet publiken går loss under slutminuterna.
Fansen i Washington gjorde likadant under den beramade serien mot Montreal för några år sedan och jag vet inte riktigt varför, men det känns just…ja, obehagligt.
* * *
Skillnaden i den här matchen kan också beskrivas på följande sätt:
En magnifik målvakt står i ena änden av isen – och en ordinär i den andra.
* * *
Annars är stämningen här inne rätt så betagande nu. Jag kommer att tänka på hur det var när Springsteen spelade ”Rosalita” i fredags.
* * *
Ska Senators kunna göra en Flyers och hämta in det 3-0 som är svårt att leda med.
Kalla mig surmagad, men i det här fallet tror jag det blir väldigt svårt.
* * *
Slutrapport blir det ingen vanlig ikväll.
Så fort jag är klar med det jag ska här störtar jag hem för att se det jag hinner av mötet i Phoenix och så kör vi som vanligt.
Så folks, håll er vakna nu.

NY Rangers – Ottawa 1-0 (Period 1)
* * *
Hey ho, let’s go indeed.
Garden är helt elektriskt efter en förstaperiod som sprakar av tempo och intensitet och aggressivitet – och som Rangers alltså vinner tack vare ett mål av Captain Callahan.
Inte helt ologiskt.
Rangers är definitivt mest ”på” och har det mesta av spelet under första halvan, medan Sens känns lite väl avvaktande.
De tar dock för sig bättre under slutet och kan de bara komma till fler avancerade avslut kan det här fortfarande bli väldigt spännande.
* * *
Det är inget oförglömligt över Gardens playoff-intro, men de visar en ny, suggestiv video på jumbon med bilder från då och nu, blandade med uppkäftiga citat från spelarna i årets säsongen, och den hjälper till att piska upp atmosfären mot rätt sorts playoff-nivåer.
Och nationalsången…under delar av den blir Garden plötsligt rena United Center.
* * *
Jag håller dock med Julia. Nog var Anderson lite passiv när Cally hittade den lilla luckan han tryckte in pucken genom.
* * *
Det är ingen tillfällighet att just Duby Duby Doo och Hagge Hagelin är de som spelar så hjälmarna flyger i början.
De är båda gjorde för slutspel – och de är heta som finska bastuaggregat i inledningen.
* * *
Inte nog med att den duktigt tankade ynglingen precis framför mig hinkar vodka och tranbärsjuice.
Han har, ser jag när han till slut sätter sig ner och tar det lite lugnt, en Rangers-logga noggrant klippt i nacken.
Vad glad jag är att jag aldrig kom på den idén medan jag gick och var leksandssupporter.
* * *
Ja, ni ser ju Hagge själva. Det är inte som att jag sitter och hittar på när jag säger att han ser peppad ut.
Vi har att göra med a playoff-artist.
* * *
När Cally gör sin etta har herr fylltratt – en avlägsen släkting till en för kvällen chockerande lugn Gris-Olle, tror jag – dock bytt öl och den håller han på att spilla i min laptop när han jublar.
Då hade han fått med Prop Joe och hans tusentals bloggläsare att göra, right?
* * *
Det blir ju lite komik när Erik, minst på planen, ska slåss med Boyle – som ser ut som han blivit över från en Knicks-match.
Men i momentet innan visar ju Entourage-mannen att han har defensiva kvaliteter han sällan får cred för.
* * *
Fuezzeh, du är ingen riktig u-båt. Dig känner vi sen förr. Men hej ändå.
* * *
Nu har det gått en period och spelarna har börjat tycka genuint illa om varandra.
Om sådär en två-tre matcher har det slagit över i glödande hat.
* * *
Visst, bombaren från Tibro!
Strålle spelar precis som han gjorde i Playstation igår natt och matar släggor från blålinjen.
Om en eller annan sitter får vi nåt att snacka om senare.
* * *
Jimmy, Zibanejad är just nu i farmarlaget i Binghamton och hjälper till, men Sens har rätt att använda honom när dom vill.
* * *
Sen får Strålle assist på kapten Callahans inledande mål också.
Det här med slutspel…ain’t no thing för Strålle Strålman.
* * *
Ytterligare några U-båtar skjuter upp periskopen i kommentatorsspåret.
Underbart.
* * *
Jag har ju sagt att Bickel är en olycka.
Ja, han gör nytta ibland – men lika ofta saboterar han för Rangers.
* * *
154 kommentarer and counting på första inlägget.
Viss tid går åt till att sitta och godkänna era utläggningar, kan man konstatera.
Men keep it up, det är bara skoj.
* * *
Danny Briere, Mike Richards, Nashville-Bourque – och Captain Callahan.
Hittills är det här deras slutspel.
* * *
Med en runner som är day-to-day blir det inget kaffe, men jag ska i alla fall försöka hinnas andas några sekunder nu.
Må det fortsätta spraka.
Hörs i nästa paus.

Ojvoj.
Om det var himlastormande fantastiskt redan igår, i korresoffan, vad ska man då säga nu, när jag själv är på plats på i ett playoff-skrudat Garden för att se Rangers mot Senators och ska iscensätta slutspelets första liveblogg?
Jag vet inte, men Jennifer Connelly kan ju gå och knacka på hos grannen istället om hon vill.
Jag är så glad, så upphetsad och så hög på eufori jag just i detta nu skulle vinna tävlingen om världens lyckligaste man på knockout.
Detta är livet.
Behöver jag fråga?
Nä, ni är med mig i natt – det bara vet jag.
* * *
Det blev alltså ingen avstängning för Shea Weber fast han lekte kokosnöt med Zätas huvud i slutsekunderna igår.
Det blev böter.
På sammanlagt 2500 dollar.
Det är som att du och jag skulle få ge Shanny en 50-öring – herr Weber tjänar ändå sina friska sju miljoner dollar per säsong.
Och nu vet alla i ligan då: Mer kostar det inte att dunka motståndarnas huvud i plexit, let’s go ahead (no pun intended…)
Men när en något hetlevrad coach säger ”fuck”, ojojoj, då måste ligan verkligen ta i med hårdhandskarna!
* * *
”The Right way…” står det på framsidan på den t-shirt Strålle Strålman har på sig när han efter en stillsam morgonvärmning sitter och meckar med utrustning i omklädningsrummet.
Och på baksidan står det ”…the only way”
Låter kaxigt, men egentligen är den 25-årige västgöten rätt nervös, för han ska spela NHL-karriärens första slutspelsmatch.
– Ja, säger han med ett snett leende, det blev inte så många med Toronto och Columbus…
Nej, just.
Nå, jag kan i alla fall stärka honom med upplysningen att det var han som avgjorde när den här matchen avgjordes på Playstation sent igår kväll – och det med en mördande rökare från blålinjen.
– Jaha, skrockar Strålle på sin finaste Bert Karlsson-dialekt, det låter ju lovande.
Precis.
Mina PS3-matcher är facit.
* * *
Jag tillhör verkligen inte Crosby-hatarna, det vill jag poängtera, men det går likafullt inte att låta bli att fråga:
Om det varit nummer 87 i Pittsburgh Weber misshandlat, hade han sluppit avstängning då också?
* * *
Rangers vann den där matchen med 4-2 och Duby satte sista pucken i tom kasse, men det var verkligen Strålles 3-2-kanon som avgjorde.
* * *
I Senators omklädningsrum rum får Alfie frågan om hans och Henkes väldokumenterade vänskap tar semester över en sån här serie.
– Vadå, flinar han, vi har väl aldrig varit vänner…
Sen skrockar han om att jo, nu blir det kompakt tystnad på sms-fronten – oavsett vad som händer.
Det här är the playoffs.
* * *
Dom fuskade ju lite på Garden och hade playoff-loggorna redan i sista grundseriematchen mot Capitals, men nu har de kompletterat med de där högtidliga,  blårödvita standaren på avsatserna mellan läktaretagen  och bara att se dem i den tomma hallen halvtimmen innan blåskjortorna kommer ut för sin värmning får pulsen att rusa lite.
* * *
Ju mer jag tänker på det…vilken kung Mike Richards var i Rogers Arena igår. Han föddes antagligen ett playoff-emblem tatuerat på bröstet, så skräddarsydd som han känns för den här tiden på året.
* * *
Chris Neil har oturen att sitta intill Alfie i omklädningskabyssen och får finna sig i att reportrar och fotografer formligen klättrar över honom när han sitter och försöker snöra av sig grillorna.
Den tandlöse hårdingen ser inte glad ut.
Men när gör han å andra sidan det?
* * *
Mathieu Schneider går omkring på Garden-läktaren och ser trevligt ut under förmiddagen.
Tänkte ni ville veta.
* * *
En alldeles ny killer till kostym – en beige, lätt glittrig sak som fick en standing ovation när jag först såg den – används för första gången ikväll och matchande slips är elegant knuten under dubbelhakan.
Igen:
This is the playoffs.
* * *
Henke syns överhuvudtaget inte till efter morgonövningarna och lika bra är kanske det.
Som Broadway Brad påpekade i Post igår är han inte så rolig att prata med ens innan vanliga seriematcher och nu kan man ju bara tänka sig…
* * *
Det enda lille abret med att själv gå på slutspelmatcher – och det är bra litet – är att man missar dom övriga uppgörelserna och naturligtvis är jag väldigt peppad på att veta hur det ser ut mellan Boston och Washington, mellan St Louis och San Jose och mellan Phoenix och San Jose.
Men jag har ju er och ni tänker serva med briljanta uppdateringar och analyser, inte sant?
* * *
– You guys…ni har då statistik på allt.
Erik Karlsson kan inte låta bli att börja fnissa när någon i det enorma pressuppbåd som knör in sig hos Senators och frågar om han vet att han är en av bara några få, med Paul Coffey i spetsen, som vunnit backarnas poängliga med mer än 20 poäng.
Sen får den unge smålänningen dra den vanliga ramsan om att det är en ära att nämnas i samma sammanhang som den sortens spelare, att han är glad över vad han åstadkommit men att det viktiga är att det går bra för lagt.
Därefter tar han bloggens utsände i hand och försäkrar att allt känns det som det ska inför det här roliga äventyret.
* * *
Mike Vaccaro, New York Posts tyngste och bäste sportkrönikör, är in the house.
Han skriver nästan bara football, baseball och basket – och han gör det med en briljans som ofta för mig att känna mig som en komplett nolla –  men nu håller Rangers på att bli talk of the town och då måste  tidningarna bring out the big guns.
Vackert det.
* * *
Jag antar att Paul MacLean sa en del intressant under sin presskonferens i morse, men jag hörde inget.
När han talar blir jag bara hypnotiserad av hans fantastiska valrossmustasch.
Hur får man en sån, egentligen? Jag vill ha!
* * *
Första tio ska man hålla i hatten, spår Alfie.
– Jag tror Rangers kommer att börja stenhårt. Klarar vi oss någorlunda helskinnade genom första halvan av inledningsperioden tror jag det här kan bli bra, säger han när de engelskspråkiga kollegorna äntligen lämnar honom i mitt våld.
Han säger också att det är Rangers som har pressen på sig.
– Visst, dom har mycket mer att förlora än vad vi har. Jag tycker om våra chanser i den här serien, heter det.
* * *
Hur är det, har ni nån påskmust kvar? Give it to me bara. Jag bryr mig inte det minsta. Jag är på slutspelshockey!
* * *
College-förvärvet Chris Kreider får under morgonen stanna kvar på isen och bag-skejta med som inte ska spela, så nej, han gör ingen sensationsdebut i den här fajten.
Likafullt uppstår  förstås media-zoo runt hans plats när han till sist kommer in från hårdkörningen, men han blir så besvärad över att väcka uppmärksamhet i ett omklädningsrum som tillhör spelare som varit där hela säsongen att han ber att få hålla sin presskonferens i korridoren utanför istället.
Därmed är det om inte annat bevisat att han har rätt attityd för att spela under Tårtan.
* * *
Alfie har för övrigt redan fått ut ett rödlätt litet slutspelsskägg.
Hur långt får det bli, är frågan.
* * *
Eftersom den dök upp i en lång twitter-diskussionen när jag åkte tåg genom Baltimore förrförra helgen har jag börjat se om ”The Wire” , igen, från första säsongen och framåt.
Så ha överseende om jag plötsligt börjar använda uttryck som ”most def” och ”ain¨t no thing” – eller tror att jag är Bunk när jag vaggar omkring i de pungsvetssinkande omklädningsrummen.
* * *
Toews tillbaka i Hawks alltså. Och är han sig själv – bad, bad news för Oliver och de andra ökenvargarna.
* * *
Jag kan få för mig att jag är Proposition Joe också. Got the look, liksom. Och då lever såväl kollegor som spelare farligt. Don’t fuck with Prop Joe, det är ju sen gammalt.
* * *
I en lång fråga-svar-intervju i Post får Dirty Harry Callahan bland mycket annat frågan vilka tre gäster han helst skulle bjuda på middag.
Svaret:
Derek Jeter, Lance Armstrong och – Barack Obama.
Tur han inte spelar med Tim Thomas, Rangers-kaptenen…
* * *
Hallå U-båtar, hur har ni det ikväll? Ni är lika välkomna igen, vare sig ni ger er tillkänna eller inte, bara så ni vet.
* * *
Tårtan är påfallande avspänd och harmonisk under sin PK på förmiddagen.
– Time to play, säger han och gnider en fot mot vaden så det svischar i träningsoverallbyxorna.
– Vi har tränat för mycket på slutet. Igår avbröt jag träningen för att det var för tråkigt. Vi vill spela.
Det låter ju inte som nervositet direkt…
* * *
Christian B har rätt, Wings har inga enforcers som kan gå ut och hämnas. Abdelfucker? men snälla, ska han gå ut mot jätten Weber?
Dom får göra mål och vinna istället.
* * *
Allting ni läst fram till de här bokstäverna skrevs inne i pressrummet.
Men nu, när ganska precis en  halvtimme återstår till matchstart, har jag förflyttat mig till pressläktaren,
Riktigt vad ni ska göra med den informationen kan man ju undra, men så är det i alla fall.
* * *
Tyvärr, de kör ingen bättre musik i pa:t under värmningen bara för att det är slutspel.
Men fylltrattarna olyckligtvis sitter på platserna framför min vanliga prime seat och hinkar vodka cranberry (!) blir väldigt uppspelta av den tradiga poptechnon…
* * *
Varpu tvingas tyvärr stanna hemma med en mystik lower body injury och meddelar att hon tills vidare är day-to-day.
Hur ska det här gå?
* * *
Såg det redan på värmningen i morse och får samma intryck nu:
Hagge Hagelin är otroligt peppad inför sitt livs första framträdande i Stanley Cup-slutspelet.
Och visst är det så att det som väntar nu borde passa honom väldigt bra?
* * *
20 minuter kvar till officiell gametime nu – och det är redan elektriskt i the wooorlds most famous.
Här kommer, i alla fall inledningsvis, att bli ett drag monumentale.
* * *
Spezza.
Det är honom det lyser hunger om på andra sidan isen under den här värmningen.
Håll koll.
* * *
Det här håller på att bli lika långt som en modern Lundell-roman, så om ni ska hinna läsa får jag ta och sätta punkt nu.
Jag struntar i Karin Boye och lämnar er med New Yorks stridsrop istället:
Hey ho, let’s go.
Det här blir kanoners – och jag återvänder på traditionell sätt i första paus.

Jag säger det igen:
Två månader av detta…
Det är ju, för att knyta an till ett omhuldat inlägg från tidigare under kvällen, som att Jennifer Connolly verkligen HAR knackat på dörren och bett att få sova över.
* * *
Jaha, Kings snor en match i Rogers Arena.
Och Canucks får skylla sig själva som spelar så hutlöst odisciplinerat, slarvigt och rentav dåligt.
Om det inte varit för Bobby Lou hade siffrorna blivit betydligt mer besvärande.
* * *
Per, klart den sejouren får räknas som midnattsmässa.
Själv är jag ju inte ute och rör mig på kristligare tider heller så jag ska inte säga nåt.
* * *
Ibland är Ryan Kesler filmningar direkt pinsamma.
Vad fan tror han att han är?  Fotbollsspelare?
* * *
Ber återigen att få tacka för det makalösa trycket i kommentatorsspåret tidigare under kvällen.
Det var ju rena OS-hettan ett tag.
Fortsätt så, då blir Biffen lycklig.
* * *
Mike Richards kommer att orsaka mycket frustration hos Burrows, Kesler och de andra populära provokatörerna i Vancouver.
Tackling på Burrows i slutet var till exempel klockren – och Burrows tyckte inte alls om den…
* * *
Nu drar vi ner persiennen för några timmar här.
I morrn är det morning skate på Garden för både Rangers och Sens och jag avser vara där och snora för att få ihop material till den första riktiga livebloggen för detta slutspel.
Då blir det verkligen allvar.
Vi hörs va?

Förlåt för avbrottet, men det blev en del att referat att ringa in och sen skriva här.
Intressant match, det här.
Det är ju Bobby Lou som räddat canuckerna – han och Kings ineffektivitet i den veritabla ocean av numerära överlägen de haft.
Om inte fjolårsfinalisterna gör det bättre än så här, och inte är ,er disciplinerade, kan vår depressionen komma tidigt till British Columbia i år.
* * *
Men Per, om du är hemma redan kan det inte ha varit midnattshockey i bokstavlig mening?
Ni har era idéer i Princeton.
Men det där med en öl till tredjeperren låter bra gott..
* * *
Ballroom Blitz alltså – han ska DEFINITIVT bli avstängd för det där fåraktiga övergreppet.
* * *
Ah, får vi overtime i Vancouver nu också.
Det hade varit en magnifik avslutningen på denna magiska dag och kväll.

Det är härligt ställ i Vancouver också.
Canucks har show i början och tar ledningen med 1-0, men Kings jobbar sig in i fajten och när hemmalaget tar en serie dumma utvisningar kommer de tillbaka och kvitterar.
* * *
Vad gör Weber?
Tror han att inte hela världen – inklusive Shanny – ser när han i sista sekunden får för sig att han är Joe Pesci i Goodfellas (fast lite längre då…) och dunkar Zätas huvud i plexit flera gånger i rad.
Kommer att kosta en matchs avstängning (jo, skånske Jan, det kommer det förmodligen visst; det här är det moderna Stanley Cup, inte Kiviks marknad)  och det kan bli kännbart, det.
Obegåvat.
* * *
Såg ni snubben som sjunger nationalsångerna i Rogers Arena?
Pavarotti har blivit spinkig som en Primal Scream-gitarrist.
Det kallar jag bantning.
* * *
Alldeles oavsett kommer serien mellan Preds och Wings, precis som förutsett, bli lång och jämn och hård och härlig.
* * *
Att höra hela Rogers sjunga Oh Canada väcker ju vackra minnen. Flygresorna var a pain in the ass, men åh vad fint vi hade där förra sommaren-
* * *
Det undrade jag också, Nobody – och det visar sig vara Örnsköldsviks Allehanda som citeras av Vancouver-media.
Inget passerar obemärkt där uppe, that’s for sure.
* * *
Damien Cox, högst icke-svensk på Twitter alldeles nyss:
– Nasty cheap shot punch by Shea Weber on Henrik Zetterberg at end of Detroit-NASH game. League will, of course, ignore.
Fast det kommer de inte alls.
Ska vi påminna om att spelare stängdes av under självaste finalen ifjol?
* * *
Helt riktigt, Alexander. Den där regeln infördes ju för att man inte skulle dra ut pucken på läktaren med avsikt – men vad fan gör det nuförtiden?
Borde verkligen avgöras från fall till fall.
* * *
Känns lite som Drew Doughty tänker bli sig själv lagom till playoff också.
* * *
Fan, tänk att vi ska ha det så här i två månader.
Vad alldeles sanslöst underbart.

Voracek!
Ja, det är alltid nån oväntad som kliver fram.
Storartat av Flyers att lyckas vända den här matchen efter den inledningen.
Nu blir det verkligen serie av det här.
Och nu blir det playoff-hockey i Rogers Arena i Vancouver för första gången sen Boston vann Stanley Cup i juni förra året.

Ojvoj!
Vi får alltså en smaskig jädra overtime direkt – i första matchen i den mest omtalade serien på flera år.
Det här är slutspelet när gud bestämt att alla rekord i dramatik ska slås, det står klart på en gång.
* * *
Tror du Zornie, det är för att vi sitter här och bluddrar om Jennifer Connolly och Halle Berry det går dåligt för Leksand?
Det kallar jag exotisk teori.
* * *
Det här hade man inte riktigt räknat med efter förstaperren, när Pens körde nästan lika hårt som Kanada mot Ryssland i Vancouver-OS.
Men backade, som alla i samma situation alltid gör, hem och efter reduceringen kom ju Flyers igen.
I vilket fall:
Underbart.
* * *
Snälla John J, jag får hålla med de som varit på dig – vad är det med den spydiga tonen? Så här brukar inte du vara.
Har du overdoserat lakrits?
* * *
Jag har alltså publicerat ett fjärde inlägg – men många fortsätter kommentera i del 3.
Vad är dealen med det, kan någon förklara?
* * *
För jag-vet-inte-vilken-gång-i-ordningen röker någon granne gräs så det luktar som i logen efter Bob Marleys Gröna Lund-konsert 1980 i hela min lägenhet – och budet som kommer hit med delivery-mat från italienaren nere på andra avenyn flinar roat.
Vad fan…
* * *
Lilja avgör.
Eller Tyler K.

Skojade Red Wings bara i förstaperren?
Dom är oerhört mycket bättre i andra – som att de plötsligt kom på att det är playoff och sa att ”just ja, då ska vi ju spela så HÄR”.
Hm.
* * *
För all del, Söderlund, Halle Berry får gärna ligga på högra sidan i sängen hon också, men vänstra är min – det ska hon bara ha klart för sig.
* * *
Det är löjeväckande skitmål Halischuk gör i Bridgestone.
Men:
Så blir det ofta i playoff, det är de fula målen som avgör.
* * *
Skåne-Jan, det var bara du som saknades…
* * *
Ibland när Doc Emrick, NBC-kommentatorn,  går upp en tonart utan anledning – till exempel för ett dussinskott vilket som helst – låter det som att behöver lite vård.
* * *
Fan, Lilja…hade inte hockeygudarna kunnat ge honom ett mål som gjort de sista tio till en veritabel eldsvåda.
Och min tajming är verkligen usel ikväll:
Just då hugger Brie-osten IGEN!
Nu BLIR det eldsvåda.
Håll i er.