Jag satt just och tänkte att Flyers obönhörligen måste sätta de få chanser de får – och då klipper Brie-osten till.
Bra det.
Ja, gästerna från Broad Street har fortfarande en brant uppförsbacke att trampa uppför och de lever farligt varje gång en pingvin flaxar in i zonen, men det är i alla fall lite match igen.
* * *
Det är bara något år sedan Red Wings var dödligt som cyanid.
Nu känns det sällan mycket farligare än nyponsoppa.
Och just som jag skrivit det kvitterar Zäta i Bridgestone – med vad som tydligen är hans 50:e mål, och 100:e poäng, i slutspelet.
* * *
Vi har lika bra drag i kommentatorsspåret som Penguins har på isen.
Tack som fan för det.
* * *
jkm023, kanske det – men att drömma om Leksand i SM-finaler är som att hoppas att Jennifer Connelly plötsligt ska knacka på dörren och be att få sova över, så varför ens tänka på det…
* * *
Samtidigt håller Wings penalty kill fortfarande rätt hisnande klass, det såg vi när laget med grundseriens bästa PP-statistik hade fem-mot-tre-överläge i en och en halv minut eller vad det var.
* * *
Kom igen, Eric. Jag vill ju ha dig här, men du måste hålla känslorna någotsånär i styr innan du börjar hamra på tangenterna.
Lite fyndigt och sarkastiskt istället för rå vrede, vad sägs om det?
* * *
Comcast, som sänder Flyers matcher i Philly-regionen, gjorde tydligen nåt katastrofalt fel och började visa en sur gammal dokumentär när matchen i Consol började.
Först efter en halv period kom hockeysändningen igång.
Skulle ni, som den drabbade konsertpianist jag känner frågade, ha velat vara växeltelefonist hos Comcast när hela Philadelphia ringde om den missen?
* * *
Lidström kommer aldrig spela VM, han har gjort sitt i landslaget – om nu det ämnet ska behöva diskuteras i detta forum.
* * *
Lite underligt måste det kännas för Talbot.
Den här sortens slutspelsfester i Pittsburgh har ju varit hans liv i flera år – och så står han plötsligt på andra sidan.
* * *
En dosa Ettan är nu tömd. Prillorna åker in och ut med samma tempo som Penguins emellanåt anfaller. Då vet man att man är uppe i varv.
* * *
Jordan Staal är ingen dum hockeyspelare det heller.
* * *
Ni hänger inte med att läsa alla kommentarer, säger ni. Tänk på mig då, jag gör inte annat än sitter här och godkänner dem.
Men jag klagar VERKLIGEN inte, det är helt underbart.

Jag satt för någon sekund och glömde Sid The Kid när jag skrev det där om att Tyler Kennedy skulle göra första målet.
Naturligtvis – naturligtvis! – är det Crosby som gör det när han spelar sin första slutspelsmatch i Consol Energy.
Men sen är det Tyler – av oklara anledningar alltid en liten favorit– som smaskar in tvåan.
Saida Biffen kan sina grejor…
* * *
3-0 till Penguins redan efter en perre alltså – precis som i Playstation-fajten i eftermiddags.
Och satan i gatan så Pens kör när de får tryck i anfallszonen, man blir yr bara av att titta.
Avgjort?
Det lutar väl åt det.
Och till nästa match får Flyers se till tajta till i egen zon, hur nu det ska gå till.
* * *
Ha ha, visste väl att jag skulle få upp några periskop med en liten specialhälsning till u-båtarna – de som följer bloggen men inte skriver i kommentatorsspåret.
Ni är innerligt välkomna, men no sweat. Man måste inte skriva, man får läsa utan att skriva. Jag var som tonåring själv U-båt på ”Heta Linjen”, om någon minns den antika företeelsen….
* * *
Man vet att det är slutspel när spelare som alla vet är halvskadade blir särskilda måltavlor för fullföljda tacklingar.
Ni hörde kanske hur McGuire berättade att hela Penguins-bänken och skrek ”smäll på” när det fanns bra läge på Grossman – som uppenbarligen inte är helt läkt från sin skada.
Fult?
Well, så är det i slutspel.
Jag glömmer aldrig när Big E opererades för blindtarmen mitt under playoff 2009, kom tillbaka – och efteråt berättade hur motståndarna hela tiden var och rafsade med klubborna där de trodde att han hade sitt sår.
* * *
In med Backlund!
* * *
Den Per som plötsligt kom in och kastade kallt vatten på Stanley Cup är, bör det påpekas, inte den vanlige Per, han som också kallas Konsertpianisten.
Han tycker garanterat inte att det är något överdrivet med det här.
* * *
Så het var ju Jagr inte när han kom loss i friläget.
Fan, den måste ju sitta i en sån här match.
* * *
Läkerol, jag har ju erkänt på flera håll – jag håller på Brynäs när inte Leksand är med. Mitt lag i SM-finalen, det. Men Stanley Cup är i alla fall roligare och större – vilka som än spelar där.
* * *
Bara att se de där små handdukarna publiken viftar med när det är slutspel– åhå,  vad vackert det är.
* * *
Eric, nu tar vi det lugnt. News flash: Sidney Crosby ÄR bra och det är inget konstigt att tv-kommentatorena säger det ibland.
* * *
Inte så kul för Lilja att Bylsma ser till matcha Crosby mot honom HELA tiden…
* * *
Kometen, Buffalo-mål i slutspelet trots allt. Gaustad har satt ettan för Nashville.
* * *
Måltavlan på Grossmans rygg är ingen tillfällighet, han har varit Flyers bästa defensiva back sedan han kom från Texas och pingvinerna vet att det blir väldigt tungt för motståndarna om han inte kan spela.
* * *
Nu ska här kollas på Nashville och Detroit ett tag. 1-0 so far alltså.

Ladies and gentlemen!
Nu jävlar.
Nu åker vi.
Nu börjar Stanley Cup-slutspelet 2012.
Jag önskar jag kunde förklara exakt hur det omtumlande känns, exakt hur det är att ha de den här bubblande euforin i hela bröstkorgen, exakt hur mycket större och roligare och mer exalterande än precis allting annat det här är i min lilla värld – år efter år.
Men det är ingen idé, jag har försökt inför varje playoff de senaste åren och det har bara blivit platt.
Å andra sidan behövs ju inte heller. Inte inför den här läsekretsen. De flesta som brukar rumstera i kommentatorssprået – och ni u-båtar som aldrig hör av er också, misstänker jag – känner ju uppenbarligen likadant.
Så jag bara säger det igen:
Nu jävlar.
Nu åker vi.
Nu börjar Stanley Cup-slutspelet 2012.
* * *
Man kan inte precis påstå att vi går ut försiktigt heller.
Snarare med en rungande vätebombseruption
Penguins-Flyers är inte bara en potentiell evergreen till match-up bara för att de inblandade lagen hatar varann så innerligt – även om den komponenten onekligen kittlar alldeles särskilt.
Den känns som hela slutspelet kommer till en form av avgörande redan i det här serien.
Som Lilja sa på telefon innan den korta flygresan till västra Pennsylvania igår:
– Det lag som vinner den här serien kommer att gå hela vägen.
Riktigt så långt vet jag inte om jag vill sträcka mig, men helt klart:
Om Penguins tar sig förbi Flyers, då är det väldigt svårt att se någon som ska kunna stoppa dem.
* * *
Hur jag laddat idag?
Mja, det har varit lugnt – men sammanbitet.
Jag har varit ute och gått, lämnat en artikel, ätit en stilla lunch och spelat nattens matcher på Playstation
Nu är det dukat med största kaffekannan, tre dosor Ljunglöfs Ettan (jag måste ha en full att bolla med – och två att kedjesnusa ur), läsk som jag låtsas är påskmust, några chokladkakor fulla av energi och laptop.
Snart  sätter jag mig tillrätta i min gaffatejpade korresoffa – och det är fan så hela väldiga Biffen håller på att explodera av pepp.
* * *
Bad news från Vancouver.
Danne Sedin kan inte spela första matchen i natt.
Han fick enligt obekräftade uppgifter – ja, de ska ha kommit från pappa Sedin, rapporterar upphetsade media i Vancouver – ont i huvudet efter den första träningen i måndags och stämmer det är det inte alls bra.
Now, nog klarar Canucks att vinna in inledande slutspelsmatch, hemma, mot Kings ändå, men in the long run kan det bli mycket besvärligt.
* * *
Korresoffan kommer för övrigt snart att bli tv-stjärna.
Ett förträffligt tv-team var här i slutet av påskhelgen och följde mig i några dagar – nej, jag skojar inte.. – och kommer 25  april att visa glimtar ur mitt lilla New York-oliv i showen ”Hej världen” på Aftonbladet TV.
 Mer info i ämnet kommer.
* * *
Sidney Crosby i playoff…
Jag har inte tänkt på det, men det är ju faktiskt två år sedan senast.
Han kommer att vara hungrig som en hel Eken – fast på  segrar snarare än bbq-ribs då.
* * *
Jag var hemmalag i alla Playstation-matcherna  och har dåliga nyheter åt alla som håller på Kings, Red Wings och Flyers.
Jag gjorde braksuccé och tog förkrossande segrar i samtliga fajter. Wings var med i första perren i Bridgestone, men sen tog Barry Trotz maskin över och manglade de stillastående Michigan-stjärnorna med 6-1 – och jag fick till allmänt jubel i vardagsrummet in en hel räcka smaskiga open ice-hits på Kron Wall of Pain. Canucks lekte med Kings (men så var Danne med också) och i Pittsburgh gjorde Sid The Kid hattrick redan i förstaperren.
Hungrig, jag sa ju det.
* * *
– Det var ingen som trodde att vi skulle vinna fyra raka.
– Att vinna den fjärde matchen är det svåraste.
– Vi har grävt ett djupt hål åt oss själva, men vi kommer ta oss ur det.
Ja, förlåt. Jag ville bara öva lite på citat som kommer att rafsas ner i anteckningsblocket de kommande två månaderna.
* * *
Det är mycket Henke Lundqvist i New York och USA nu.
Han var föremål för ett tre sidor långt reportage i NY Times i söndags, han är omslagspojke i senaste Sports Illustrated och han hade nyligen huvudrollen i Bryant Gumbels ”Real Sports” på HBO.
Idag har Brooksie dessutom en skoj hyllningsartikel i vilken Brad Richards berättar att han kände ”Hank” genom gemensamma kompisen Sean Avery (trodde man inte riktigt, att Broadway Brad hängde med Page Six Sean…) redan innan han lämnade Texas för New York, men att han inte hade en aning om vilken tävlingsmänniska svensken är.
– Tidigt under säsongen gjorde jag misstaget att försöka föra en konversation med honom när han kom till rinken halv tio på förmiddagen under en matchdag, och det lärde jag mig snabbt att aldrig göra igen. Han är så total fokuserad på att vinna och vara bäst, heter det.
Sen blir Brooksie lite nostalgisk och berättar om hur han efter Henkes fjärde match i Rangers-tröjan i oktober 2005 gav honom ett nytt smeknamn.
– ”Hes is King Henrik of Sweden”, I remember writing as if it were yesterday, so apparent were his world-class skills.
Coolt, säger jag.
* * *
Jag tror Tyler Kennedy gör första målet i årets slutspel.
* * *
Mika Zibanejad har varit med Senators och tränat de senaste dagarna – och matchades till och med i förstakedjan igår – men är nu skickad till Binghamton för att hjälpa till i AHL-slutspelet.
Vill dom kan Sens dock slänga in youngstern längre fram och det vore ju i sanning häftigt.
* * *
Mja, BroadStreet, om Flyers skulle slå ut Penguins är det förstås ingen skräll av samma dignitet som att Scott Gomez plötsligt skulle göra ett hat trick, dom har obestridligen kvaliteter – men nog är det en upset om ligans bästa lag försvinner redan i första rundan.
* * *
Ser att ni har åsikter om var jag ska vara de kommande dagarna och tack för det, men hold your horses. Slutspelet är långt och jag kan inte resa upp hela budgeten på en gång.
In time dock, vänner, kommer ni säkert att blada och lyckliga allihop.
* * *
Det finns många här borta som tror att Jagr kommer att fullkomligen explodera i slutspelet.
Frågan är om de bara är nostalgiska – eller verkligen har sett att legendaren samlat sig till något alldeles extra nu.
Vi får veta om en halvtimme nånting.
* * *
Okej
Playoff 2012 är här.
Och jag skickar iväg er med de magiska Karin Boye-raderna från SVT:s klassiska VM-krönika 1994

Den mätta dagen, den är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst
Nog finns det mål och mening i vår färd
Men det är vägen som är mödan värd.
 
Jag är här hela natten och vi hörs med jämna mellanrum.

Ja, alltså, bara så ni inte behöver sitta och känna er oroliga.
Det blir GIVETVIS blogg från denna gyllene, första natt i slutspelet.
Hela natten.
Första inlägget landar här nån gång strax före första nedsläpp i Pittsburgh.

Hej på er!
Jag har egentligen inget särskilt att säga just nu – mer än att playoff-ivern river i bröstkorgen.
Jag var på ännu en Springsteen-show på Garden ikväll och trots att den var mycket bättre än den i fredags – Thundercrack! Trapped! Rosalita! – kom jag ständigt på mig själv med att sitta och tänka på hur det kommer att kännas att sitta i samma hall på torsdag kväll.
Vilken stämning det kommer vara, hur laddat det kommer vara på isen, vilken puls man kommer att ha när det är dags för första nedsläpp.
Likadant är det…ja, hela tiden. När jag slår upp ögonen på morgnarna (okej, förmiddagarna…i bästa fall). När jag äter brunch på Gemini. När jag promenerar i West Village i magiskt solsken. När jag dricker en drajja eller två på Meme. När jag ligger och läser nya Vanity Fair innan jag ska somna.
Jag tänker bara på att two tribes om bara något dygn goes to war i Consol Energy Center. Att alla dom bästa kommer att ge precis allt hela tiden nu.  Att vi nästan garanterat har ett par övertidsdraman på programmet redan de här första dagarna. Att varenda tackling i varenda byte
Det blir så roligt och häftigt och upphetsande och upprörande och förkrossande och gastkramande och vidrigt och underbart att man knappt tror det är sant.
Jag behöver inte fråga.
Ni känner likadant.
Jag vet det.
* * *
Glada nyheter från Vancouver:
Danne Sedin tränar på is igen.
Canucks får innerligt hoppas att han kan spela också. Utan lagets ende riktig naturlige måltjuv kan det bli riktigt besvärligt redan mot Kings.
 * * *
Pular in i det sista med Awards-nomineringarna.
NHL ska ha mina – och alla andras – namn senast 19.00 lokal tid på onsdag.
Det är förstås en ära att få vara med och rösta i dylika sammanhang och därför vill man ju vara noggrann och gå igenom varje nominering grundligt, men låt oss säga så här: Jag är typen som respekterar att man vinner backarnas poängliga med 25 jädra poäng.
* * *
Ilia Kovaltjuk i Post igår:
– Om vi spelar vår allra bästa hockey finns det ingen som kan slå oss.
Ojvoj.
* * *
Blir mer och mer övertygad om att Flyers blir Penguins svåraste hinder på vägen. Vinner de den serien, och går till nästa omgång någotsånär helskinnade, tror jag vägen fram till final är krattad.
* * *
Chris, nä det är ingen alls som tror på Panthers. Men det ska du inte vara ledsen för. Att få slå ur så djupt underläge är inte alldeles dumt.
* * *
Tack för alla tips i kommentatorsspåret, de har alla varit en fröjd att ta del.
Fortsätt gärna.
* * *
Nu ska jag gå och lägga mig och  tänka på det som väntar igen.
Ett och ett halvt dygn kvar till första matchen.
Ett och ett halvt dygn…

New York Rangers – Ottawa Senators
Boston Bruins – Washington Capitals
Florida Panthers – New Jersey Devils
Pittsburgh Penguins – Philadelphia Flyers
 
Vancouver Canucks – Los Angeles Kings
St Louis Blues – San Jose Sharks
Phoenix Coyotes – Chicago Blackhawks
Nashville Predators – Detroit Red Wings.
 
Där har ni dom.
Dom åtta serierna som kommer att frälsa våra liv de närmaste veckorna, kommer att få oss att jubla och rasa och skänka somliga himmelsk lycka och skicka ner andra i djupaste förtvivlan.
Fucking fantastiskt.
Med det ber jag att få tacka för i natt.
Jag har lämnat fler texter än någonsin till redaktionen där hemma – inklusive ett lödigt och fett tips; kolla på sportbladet.se – och är nu lika utpumpad som en förstecenter i fjärde övertidsperioden i den femte slutspelsmatchen i rad som gått till förlängning.
Fast…okej, ni kan få nästa omgång också.
Den kommer se ut så här:
 
New York Rangers-New Jersey Devils
Boston Bruins – Pittsburgh Penguins
 
Vancouver Canucks – Chicago Blackhawks (ojvoj…)
St. Louis Blues – Nashville Predators
 
Och nu kan ni börja bråka om det tipset…
 
Vi hörs inom kort, jag kan försäkra att vi kommer att jabba upp temperaturen ytterligare här i veckan.

NY Rangers – Washington 1-4 (Slut)
* * *
Bäckis hymlar inte.
Han tyckte det kändes som att Rangers inte ville vinna den här matchen.
– Ja, jag fick intrycket att dom inte vill möta oss i slutspelet. Det var väldigt underligt där ute, säger han.
Henke skrattar bara när han får höra den teorin.
– Allting som kunde gå emot oss gick ju emot oss i första. Puckarna studsade på dom och på oss själva…sen tycker jag vi spelade hårt och bra, säger han och fortsätter:
– Och att möta Washington eller Ottawa…det är som pest eller kolera, dom är båda bra lag.
Well, om de slår sina respektive motståndare i första rundan ses de igen i alla fall och kan ju då diskutera vidare…
* * *
Steven Stamkos når alltså 60.
En enda har sprängt samma vall sedan Lemieux och Jagrs sanslösa dubbel 95-96 – när de ene gjorde 69 och den andra 62, för samma lag! – och det var Ovetjkin för fyra år sedan
Till skillnad från de nämnda spelar Stammer dock i ett lag som gått på knäna och de facto missar slutspelet.
Det är en enastående prestation.
* * *
Meh, jefla NHL. De tänker inte gå till torgs med programmet förrän vid en tv-show imorrn eftermiddag.
Det var ju kukigt, jag hade verkligen sett fram emot att få avsluta påskafton med den karamellen.
* * *
Sen hade vi som bekant Gretzky som gjorde 92 – nittiotvå! – mål säsongen 81-82.
Det är ett helt obegripligt rekord.
* * *
Bäckis håller med om att det här var hans första riktigt lyckade match sedan comebacken.
– Jo, det kändes lite mer som det ska. Jag kom in i rytmen och fick mer ordning på grejorna, menar han.
* * *
Tårtan har samma åsikt som Henke och är inte sur alls över framträdandet i förstaperren.
Och han avfärdar alla tankar om att han sökte ett specifikt motstånd.
– Det här laget, The New York Rangers, kan slå vem som helst i ligan, säger han.
Låter rätt maffigt när han uttrycker sig just så.
* * *
Coyotes ser alltså ut att ta Pacific-divisionen.
Det betyder att dom, som tycker dom haft otur som stött på Detroit i första omgången två år i rad, får gå upp mot Chicago.
Dom vet också hur man spelar slutspelshockey, om man säger så…
* * *
Bäckis rycker flinande på axlarna när jag frågar vad det var för gruff med Callahan.
– Äh…han ska väl inte tro att han får köra över mig.
Nej, just.
* * *
Nu ska jag åka hem och se de återstående matcherna och sen försöka få ihop ett litet tips.
Den som är vaken sent hör av bloggen igen.
 
 
 

Slut.
Caps vinner med 4-1 och får gå upp mot Boston – och Rangers, av precis allt att döma, mot Ottawa.
Så kan det gå.
Mer kommer sen.

Det är ikväll Bäckis gör comeback på riktigt, ser det ut som.
Han har klipp i åkningen igen, träffar rätt med passningarna – och producerar. Först var det en fin assist i förstaperren, nu åker han igenom och sprätter in det sannolika matchavgörandet på sin landsman i Rangers-kassen.
Sämre nyheter kunde Capitals som sagt ha fått inför the big games.
* * *
Det finns verkligen dom sitter här och yrar om att Rangers medvetet lägger sig för att få slippa Caps i playoff.
Snacka skit, säger jag.
Dom har i veckor själva tjatat om att det inte går att sluta köra på alla cylindrar och sen tro att det bara är att trycka på en knapp när playoff börjar.
Det här handlar om motivationsproblem och det bådar inte gott.
* * *
Pal LaFontaine blir inzoomad och föräras den här periodens enda riktigt glada jubel.
Med all rätt.
En sann hjälte, jag var alltid tagen av det coola namnet och tyckte han hade en kittlande ”flash”.
* * *
Dessutom är jag verkligen inte säker på att Senators är någon slutspelsmotståndare som passar Blueshirts särskilt väl.
Vad har dom att förlora?
Noll och inget – och dom brukar dessutom trivas i, och mot, New York.
* * *
Men okej då, det ser lite ser lite bättre, och lite passionerat, ut efter Boyles reducering.
Och det är klart, skulle dom mot all förväntan lyckas vända det här är det ett rätt mäktigt statement.
* * *
Nja du, Katt. Lika fokuserad som om det här varit en slutspelsmatch är Lundqvist näppeligen.
Och nu har han tvingats kapitulera för en landsman också.
Det blir en butter middag på Tiny’s om några timmar…
* * *
Att hoppas på Carolina i det här läget av säsongen är som att hoppas på bra badtemperatur i Mälaren i januari.
Dom lyckades inte få upp pulsen när de skulle ta sig till slutspel i sista grundserieomgången ifjol, mot redan klara Tampa, och är förstås ännu en slakare en sån här gång.
* * *
Nu luktar det rentav timoteij i pressboxen. Har Gris-Olle tvättat sig?
* * *
Jag hade tänkt skriva att det var nåt annat än pulsen Carolina inte fick upp i sista matchen ifjol, men jag vågade inte…
* * *
Ojvoj, Bäckis blir förbannad också – och hamnar i handgemäng med Dirty Harry Callahan.
Kan inte vara något annat än ett bra tecken det heller.
* * *
Det är mindre fart på McDonagh än vad det var på Springsteens 85-åriga morsa när hon igår kväll kom upp på scenen i ”Dancing In The Dark”.
* * *
Fan, det där krånglandet i passkontrollen mellan USA och Kanada, en skärseld när man inte är medborgare i något av länderna…ser inte riktigt fram emot det.
* * *
Att just Boyle gör Rangers tröstmål är ingen tillfällighet. Han är en av få i laget som är som är bättre nu än han varit tidigare under säsongen.
Eller kan ni nämna någon som toppat formen lagom till playoff?
* * *
Nu ser jag fram emot att matchen mellan Kings och Sharks ska vara färdigspelad.
Strax därefter publiceras nämligen schemat för första omgången och mycket lite i världen är mer upphetsande än att sitta och dregla över det.
Men först ska vi väl ändå se klar den här matchen och sen gå ner och prata med Bäckis om hur det känns att ha kommit tillbaka på riktigt.

Lokalmurvlarna har redan börjat oroa sig för att de har passen där de ska vara.
Tänker Rangers inte jaga president-trofén med mer passion än så här blir det ju till att passera kanadensiska gränsen nästa söndag.
Men kan det vara möjligt, ska de verkligen avsluta grundserien, hemma på Garden, med en sån här axelryckning?
Det känns rätt ynkligt.
* * *
Capitals, däremot, har varvat upp och spelar riktigt bra – möjligen beroende på att de för första gången på väldigt länge agerar helt utan press.
Och det är rätt kaxigt att visa att de vill komma så högt det bara går och skiter i om dom får regerande mästarna i första omgången.
* * *
Ja, det kan fortfarande bli resa till Florida också – om Panthers tappar båda poängen mot Carolina.
Men chansen att det ska hända känns ganska minimal.
* * *
Dom är som dom är på Garden.
Först jublar dom, under line-up,  åt Henke så det fladdrar i de hissade tröjorna i taket.
Sen går det två minuter – och så får han ett sånt där hånjubel när han till slut stoppar en puck…
* * *
Det blir gött liv när speakern redan under introt presenterar Rangers som ”the eastern conference champions”.
Sen sjunker stämningen ganska så dramatiskt…
* * *
Misstänker att Tårtan ogärna vill byta ut Henke, trots att han verkar precis lika sömnig som resten av laget. Det vore psykologiskt olyckligt i sista matchen för playoff.
Men det är inget särskilt lyckat att stå och släppa in en massa puckar heller.
* * *
Ska du också börja, John J?
Nu kommer det flera inlägg i taget även från dig.
* * *
Kolla där ja – Bäckis första poäng sedan comebacken.
Och visst ser det ut som han börjar få upp temperaturen nu.
Inget nackdel för Caps det heller, om man säger så.
* * *
Mannen framför min plats på pressläktaren har Avery-jersey på sig.
Det känns som en tröja från en annan era – och plötsligt slår det mig att hans namne försvunnit ur kommentatorsspåret.
Hallå, var tog du vägen?
* * *
Tårtan inne i omklädningsrummet just nu – det måste vara som att bevittna en atombomb explodera.
* * ^*
Nu jävlar. Här brukar bara lukta surkål och utspilld öl och Gris-Olle-svett, men idag hänger en angenäm doft av vanilj över pressläktaren.
En svensk bloggare chockas därmed svårt.
* * *
Nej, Måns, så illa var det inte alls. Alla underskattar alltid Phoenix, dom hade tappat nyckelspelare och levde med hot om flytt  – och dom kommer inte att vinna nån Stanley Cup…
* * *
Bobby Baccala är in the house, får vi se i jumbotronen.
Han har förmodligen spelat tunga pengar på en Presidents’ Trophy-seger, så vore jag Rangers-spelare skulle jag skärpa mig nu…
* * *
Otroligt vaket, Kingen!
Fast det var ju när den där korkade Florida-muppen sa ”Crime…I don’t know” president Bartlet bestämde sig för att besegra honom och såna fadäser vill man ju inte citera.
* * *
So far har det verkligen inte varit några fel på Holtby i Caps-kassen.
* * *
Frendo, den argaste av Penguins-fans, får sitt årliga utbrott i kommentatorspåret.
Det är en begåvad fråga den om Steckel och Hedman, men inget att bli så rasande över – särskilt som  ingen här sagt att dom hoppas att Crosby blir skadad. Såna inlägg släpps inte igenom i den här bloggen.
* * *
Man kan bli Presidents’ Trophy-vinnare i kostym också.
Vilken fest!
Eller inte…
* * *
Det är en tjomme alldeles intill Gris-Olle som försöker få igång en ”We want the cup” precis efter nationalsången.
Han har tystnat nu.
* * *
Varpu är hemma och kollar tv hon – för att det kan finnas en hel serie finska spelare att ringa under kvällen.
Så jag ska nu sitta här en stund och fantisera om kaffe.