Jodå, John J, vi har jagat Montezuma på flykten – företrädesvis med lakrits Varpu hade med sig tillbaka från Finland.
I riktiga krislägen får man helt enkelt ta till dom tunga drogerna…
* * *
Men snälla Rangers. Och snälla Red Wings. Ni ska inte vara i närheten av att förlora mot lagen ni möter ikväll.
Det indikerar att ni peakat för tidigt och får halta in i slutspelet.
* * *
Jaha, nu gör era svenska klockor alldeles strax ett hopp en timme framåt och sen är era starttider lika sena, och mina deadlines lika tajta, som vanligt igen.
Men den var trevlig så länge den varade, den här extra lilla timmen.
Vi gör om det i höst, eller hur?
* * *
Sens var på väg att rycka mot Pens.
Då slog Entourage-Karlsson en något slarvig backhand i mittzon och så kunde Kennedy reducera till 4-3.
Nu blir svettigt i Scotiabank.  

Jodå, – efter NHL-karriärens hittills längsta skadefrånvaro är Lidas tillbaka mot Hurricanes.
Det känns inte lika stort som Jesus återkomst, men nästan.
Må han hålla nu.
* * *
För andra kvällen i rad krockar Rangers med Knicks – och får flytta till en reservkanal utan HD-upplösning.
Dom hade i och för sig kunnat lira i MSG Plus också, men där har kanalen i sin oändliga vishet lagt matchen Islanders-Lightning istället.
Vem tar den sortens idiotbeslut?
* * *
Fast det började ju så där.
Redan i Lidas första byte gjorde Tlusty 1-0 för Canes.
Tjenare.
* * *
Det börjar bra för Senators, men nu den helt förvandlade Matt Cooke ser med två snabba mål till att pingvinernas marsch fortsätter.
* * *
Canucks hann clincha inte bara slutspelsplatsen utan divisionssegern innan de hade ens klivit ut på isen.
Det räckte med att Calgary, det lilla sorgebarnet, förlorade matinén mot Dallas,.
* * *
Lill-X:et!
Assist får andra matchen i rad.
Det kommer bli slutspel för honom.
* * *
Bianca Castafiore sjunger nationalsångerna i Scotiabank Place.
Obetalbart.
* * *
Man såg ju direkt att det var allvar för Zuke.
Armen hängde som en avbruten björkgren när han åkte mot båset efter den olycksaliga skottäckningen.
Och nu kan säsongen vara över – en bruten handled är inget en hockeyspelare bara skakar av sig direkt.
Det är för jävligt. Just när den underbare artisten äntligen fått chansen och såg ut att etablera sig i laget händer det här…
Dom där hockeygudarna vi pratar om ibland är ena grymma skitar.
* * *
Duncan fick alltså fem matcher för den beryktade armbågen på Sedin och det var ju precis som väntat
Personligen tycker jag den sortens övergrepp förtjänar betydligt mer, men Shanahan kunde inte gärna byta policy helt plötsligt.
Intressant i sammanhanget är att Jonathan Toews, Blackhawks lagkapten, i ett uttalande idag, ställer sig på ligans sida.
– Duncs went a little overboard there, konstaterar han.
I en liga där ingen nånsin knystar en antydan till kritik mot lagkamrater är det rena rama generalsågningen.
Men så vet Toews själv vilket gissel  hjärnskakningar är också.
* * *
Aj, Kometen. Man ska helst inte hamna i underläge mot Minnesota.

Fin lördagkväll  blir det – och jag SKA klämma in nåt  blogginlägg, jag lovar.
Jag har dock ytterligare en blogg, och ett primärval i Louisiana, att hantera under kvällen, så det första inlägg jag har under kokning kanske dröjer något.
Tre saker på en gång
– Lidas är med på värmningen i The Joe. Det kan bli comeback ikväll, alltså.
– Lundqvist står ikväll igen. Oväntat, han har inte fått många back-to-back den här säsongen. Men playoff börjar närma sig, Tåbiran kan få finna sig i ett det inte blir så mycket mer nu.
– Både Flyers och Canucks kan clincha sina playoff-platser under kvällen.

Jag har väntat hela dagen på att det ska bli bättre, men Montezuma fortsätter hämnas, så tyvärr:
Ingen på Biff på Garden ikväll.
Jag får se matchen på rygg i soffan.
Ledsen för framförallt Kometens skull, din lojalitet vill man ju belöna, men så här blir det ibland.
Kommentatorsspåret är dock öppet under natten och händer det nåt riktigt spektakulärt kanske det kommer en kommentar också.

NY Rangers – Detroit 2-1 (Slut, övertid)
* * *
Vi måste ju ta det här med överfallet på Daniel Sedin först.
Det var riktigt, riktigt fult – och potentiellt förödande för Vancouver.
Danne hade saftat in Duncan Keith i plexit med en väl hög axel i början av förstaperren och borde kanske fått en tvåa för det.
Men det ursäktar ju inte den uppenbart avsiktliga armbåge Chicago-backen sedan sätter rakt i plytet på fjolårssäongens Art Ross Trophy-vinnare.
Enligt en upprörd Henke hade han till och med hotat att hämnas just på det sättet efter den ursprungliga tacklingen.
– Han berättade vad han skulle göra och det gjorde han och det är beklagigt, säger lagkaptenen.
Risken är förstås att Daniel ådragit sig en hjärnskakning och det vore ren katastrof för Canucks
Keith, å sin sida, lär bestraffas med en avstängning av farbror Shanahan – men inte så våldsamt lång.
Fick inte Rene Bourque mer än fem matcher när han förstörde Bäckis säsong lär inte Keith få mycket mer och att plötsligt höja straffskalan nu vore kanske felaktigt.
Men vill ligan bli tagen på allvar när den påstår att den vill stoppa den bedrövliga hjärnskakningsepidemin måste Shanny ta i med hårdare nypor nästa år.
Kostade det femton-tjugo matcher skulle sån här skit inte inträffa, thats for sure.
* * *
På Garden är efterspelet betydligt roligare.
En lättad Henke sitter på sin omklädningsrumsbänk och berättar hur tokig han blev när Zäta satte den där pucken mellan benen på honom i början av matchen.
Det var nämligen exakt vad Detroit-stjärnan hade lovat att göra under den gemensamma middagen igår kväll:
– Han satt hela middagen och psykade mig om att han skulle göra ett mål mellan benen på mig. Och så gör han det direkt. Jag såg att han flinade åt mig också, jag blev så jävla förbannad, säger Rangers-keeper och ruskar leende på huvudet.
Zäta, som byter om vägg i vägg, erkänner utan omsvep.
– Jo, flinar han, vi bestämde att det var så det skulle bli ikväll. Eller…jag bestämde, ha ha.
* * *
I Chicago vill de göra gällande att Duncan Keith är en hyvens kille som aldrig skulle försöka skada någon, men Kevin Pjäxa-Bieksa håller tydligen inte med.
När han av en lokalreporter får frågan om den där armbågen inte var okaraktäristisk svarar Canucks-backen:
– De följer honom inte särskilt noga, va? Han är definitivt ingen Lady Byng-kandidat…
* * *
Henke fick ju till slut sin revansch i alla fall.
Dels stod för assisten till Broadway Brads solonummer – ”det är andra gången på bara någon vecka jag får assist när han gör ett sånt mål”, konstaterar han glatt – och så var det ju Rangers som till slut vann, på övertid och allt.
– Jäkligt skönt. Nu kan ”Zäta” i alla  fall inte skicka alltför spydiga sms.
Nej, men jag får ett under sena nattatimmarna.
Där står:
– Kan ha varit mitt viktigaste mål för året!
* * *
Tårtan talar exalterande gott om Zuke efteråt, om hur mycket bättre norrmannen blivit i forecheckingen och i spelet utan puck.
Det börjar låta som att Rangers störste artist kommer att få chansen i playoff.
Gud hör bön, betyder det.
* * *
I natt var det kul att blogga och jag hoppas en inventering av tidigare inlägg under kvällen kan utlösa ett och annat fniss.
Nu börjar det dock kännas att jag blev utlurad på okristligt tidig frukost.
Jag är faktiskt så trött att inte ens föräldrar tilltvillingar med galopperande kolik kan förstå.
Så nu slår vi igen här.
Men på fredag – ja, Kometen – är vi på’t igen.
Hörs då.

Rangers avgör på övertid. 2-1.
Henrik får fira – och henrik får får deppa.
Mer sen.

NY Rangers – Detroit 1-1 (Period 2)
* * *
Fortfarande jämnt skägg – vad är det för jävla uttryck, egentligen? – efter en snabb och underlig period där sekvenser av ställningskrig varvats med spel lika böljande som Calle Hagelins blonda lockar.
Vi får se det som blott förspel, ett slags buffertzon, innan slutaktens urladdning.
* * *
Nu sitter Lidas där borta hos Holland – med Chris Chelios, som inte är dummare än att han ser till att få göra sin årliga resa med de gamla lagkamraterna när de ska till just Metropolis,
Dom får oavbrutet signera jerseys  och posera på bilder åt Wings-fans som i princip klättrar på varann för att få komma i närheten.
* * *
Det tar en halv match innan Rangers åker på sin första utvisning.
Tårtan har således upplyst sin spelare om hur landet ligger:
Lika lite som man äter flugsvamp, lika lite tar man utvisningar mot Red Wings.
* * *
Fast jag fattar verkligen hysterin bland de där autografhungriga fansen.
Det är backparens motsvarighet till Sam & Dave som sitter där. Eller Smith & Wesson. Eller gin & tonic.
Kort sagt:
En sann klassiker.
* * *
Ja, blåskjortornas penalty kill är just nu lika stabilt som PP:t tidigare varit blekt och dom håller fortet under Zukes två minuter på den så kallade botbänken, men likafullt:
Bibehållen disciplin rekommenderas.
* * *
Ibland slår ju Zuke passningar med samma pregnans som Evert Taube skrev om den stockholmska skärgårdssommaren.
Och han har häckat i Hartford större delen av säsongen…herregud.
* * *
Den här gången går det inte riktigt lika bra när Homer ställer sig på kontoret och försöker psyka Lundqvist.
Han åker på en – surprise, surprise – goaltender interference.
* * *
Om kommentatorsspåret ska föreställa tunnelbana i Tokyo ikväll kan man slå fast att det i alla fall inte är rush hour just nu…
* * *
Giants Super Bowl-hjälte Justin Tuck zoomas in i jumbon.
Då låter det nästan som när slutsignalen gick i Game 7 mot Vancouver 1994.
* * *
– Men undrar ju vem det är som har tröja nummer 13 i vitt lag ikväll, säger Hugosson.
Ja, inte ser det ut som Pavel Datsyuk.
Han är faktiskt helt hopplös.
Ytterligare ett skäl att oroa sig över Red Wings playoff-utsikter.
* * *
Ha ha, när en av filurerna som är inne på isen i pausen och försöker slå in puckar från rödlinjen presenteras som ”Mike Newman” är vi några tusen som omedelbart utbrister:
– Hello…Newman!
På Seinfeld-vis alltså.
Mycket kul
* * *
OK, nu tar vi det här i hamn.
Slutrapport är att vänta om några timmar.

NY Rangers – Detroit 1-1 (Period 1)
* * *
Det är en ren kamp mellan två middagspartners från gårdagskvällen det här.
Först sprätter Zäta in wobblande strumprullare på Henke.
Sen slår Henke den målgivande assisten när Broadway Brad gör en Anja Pärson genom Detroit-försvaret.
Vad var det i de där biffarna egentligen?
* * *
Rangers ser inledningsvis ut att vara slaka som en Hugh Hefner utan Viagra.
Zuke är bra, men ingen annan – och man börjar misstänka att urladdningen mot Devils i förrgår fortsätter sitter i både ben och hjärnor.
Det tar sig dock i slutet av perren och efter Broadway Brads show blir det riktigt bra.
Upplagt för fin fortsättning nu.
* * *
Men han hinner göra, what, ett och ett halvt byte?
Sedan sätter Zäta den där fjösaren på sin middagarspartner.
Det var det ABSOLUT värsta som kunde hända Lundqvist, det kan jag försäkra.
* * *
Brad Richards cost-to-coast-uppvisning vid kvitteringen är det mest hisnande jag upplevt i den grenen sedan jag själv körde från New York till Los Angeles sommaren 2010.
Och med det lilla knycket precis i slutet snurrar han upp Kron Wall of Pain så den där frukostgröten väl nästan hotar att komma upp igen…
* * *
Medan Zäta och Nyquist & co står och jublar efter 0-1-målet kommer en fet bläckfisk singlande över huvudet på spelarna i Rangers-båset och landar med ett klassiskt Red Wings-plask på isen.
Det uppskattar Gris-Olle inte, det kan jag försäkra. Han brölar som om det var han som blev utkastad på isen.
Övriga hemmafans är inte precis nöjda med tilltaget, de heller….
* * *
Men ärligt talat, Zäta-fjösaren måste väl ha gått via nånting…inte släpper väl Lundy in sånt lösgodis annars?
* * *
Eken ramlar in sent på pressläktaren och börjar febra om att jag måste nämna Brynäs i bloggen idag.
Meh, jag har väl inte gått och blivit helt oanständig heller.
* * *
Lundqvist tar lite revansch redan när han stoppar Filppula efter en overturn så grov att Del Zotto borde tvingats  ÄTA nästa bläckfisk om det blivit mål där också.
* * *
Ken Holland sitter längst ut på pressläktarflanken.
Han ser bekymrad ut.
* * *
Man blir ju lite besviken på matchöppningen.
Jag menar, inte ett enda slagsmål de första tre sekunderna…
* * *
Coolt att den duracell-kaninen Nyquist lirar i förstalinan med Zäta och Filp.
Assisterar All Star-stjärnan gör han ju på första målet också.
* * *
Nog för att det är en jävla massa svenskar både på isen och läktarna ikväll, men ska det behöva lukta stuvade makaroner och köttbullar på pressläktaren bara för det?
Snålvattnet sköljer ju över oxeltänderna på en husmanskostskonnässör som elva månader om året bara kan drömma om såna magiska anrättningar.
* * *
Ännu så länge sitter de väl nere i omklädningsrummet och trampar på träningsscyklar, men i tredje vill vi se Lidas, The Mule och Big E ute där vid Hollands flank.
Småstadspojkarna måste ju få se hur det går till i storstan.
* * *
What, Eric?
När Yellbear var skadad saknade Blackhawks honom – en av ligans mest avancerade skottäckarexperter – så mycket att dom nästan grät.
* * *
Conkelikong har ju sett helt okej ut – trots att han sprider sällsamma returer omkring sig.
* * *
Erik, detektivarbetet har inte kommit så långt att jag lyckats utröna exakt var matchens huvudkombattanter åt sina köttslamsor, men det skulle förvåna om de lämnade Manhattan.
Så Luger, mja.
* * *
Varpu är som sagt tillbaka i stan.
Då kommer pauskaffet i tid.
Jag tar och häller i mig det nu, jag, så hörs vi i paus nummer två.

Ojvoj.
Nu jävlar i bloggens lilla – eller snarare rätt så stora – låda.
Den här kvällen har jag väntat på hela säsongen.
Red Wings kommer i princip aldrig till New York, om jag inte tar alldeles fel var det två säsonger sedan sist, så när det väl sker stiger pulsen dramatiskt.
Jag räknar kallt med trängsel a la Tokyos tunnelbana i kommentatorsspåret.
Det är två av de populäraste NHL-lagen i Sverige som går i sällsynt clinch i the woooorld’s most famous arena, så något annat vore skandal.
* * *
Wings  hade ingen riktig morning skate i morse, mer än för de halta och lytta och skadade, så jag fick släpa mig upp redan i svinottan – före nio alltså – för en liten frukost med Kron Wall of Pain och All Star-Zäta.
Vi hamnade på Sarge’s på tredje avenyn, en riktigt klassisk New York-deli med barska judiska servitriser i åldersspannet 70 till 90 som skäller ut en om man inte trycker i sig hela de monstruösa portionerna.
Dom blågula hockeyhjältarna behövde dock inte oroa sig, dom åt sin gröt med just den friska aptit tanterna vill se.
* * *
Joho, visst högg Tårtan direkt på DeBoers verbala uppsmiskning efter träningen ute i Tarrytown igår.
– Han ska hålla käften, tyckte Rangers-coachen.
Hm.
Det var lite som att höra Björn Ranelid uppmana författarkollegorna att sluta vara så självgoda.
* * *
Jag insåg försent att det för en leksing är så lagom lämpligt att äta frukost med just timråiter och djurgårdare just nu.
Belåtna  leenden avfyrades över Sarge’s-bordet.
Men i huvudsak var de snälla, som man plägar vara när ens lag uppför sig anständigt.
* * *
Det är verkligen feber i New York idag.
Men tyvärr är det inte första hand det  klassiska original six-dramat på Garden som utlöst den.
Det är det faktum att fotbollslaget Jets, eventuellt,  gjort klart med Tim Tebow – quarterbacken som blev vinterns mest omtalade amerikan tack vare sin djupa religiositet och vana att gå ner på knä och be före varje match.
Välkommen till New York, kid. Det här är inte Denver, vill jag bara påpeka.
* * *
Henrik och Henrik var ute och åt middag igår kväll – på fashionabelt stekhus.
Ja, Lundqvist och Zetterberg alltså.
Dom är old pals, men…
– Syftet var förstås att få honom ur spel till ikväll, flinar Zäta.
Kung Lundy – som står ikväll, mina farhågor senast var obefogade –  hade emellertid samma strategi, avslöjade han redan efter brawlet mot Devils.
Och jag tror hans ambitionsnivå var högst. Han har aldrig vunnit mot Wings, varit kokande förbannad varje gång  och vill VERKLIGEN ha båda poängen i det här mötet.
– Det är på tiden, muttrade han i måndags.
* * *
Man är ju fet och ful och dum i huvudet.
Men ändå:
Det kunde vara värre.
Man kunde vara Toronto Maple Leafs-fan.
* * *
I Detroits kasse är det varken Howard, med ljumskar uppenbarligen ömtåligare än smörgåspapper, eller MacDonald som står.
Det är gamla Ty Conklin, just uppkallad från AHL.
Låter som ett faktum en hungrig Zuke Zuccarello ska kunna utnyttja till sin fördel, tycker jag.
* * *
Spelarna i Nashville intygar att de välkomnar Radulov med öppna armar, men 3-6 hemma mot Edmonton indikerar något helt annat.
Och det spelar förstås ingen roll hur lysande han är; en kille som i flera år pissar på organisationen och sen dyker upp lagom till en Stanley Cup-run…klart att det börjar bubbla lite i den kemiska brygden.
* * *
Wings bor sin enda natt på Manhattan – ja, det är ju fan att de aldrig gör några riktiga nerslag och möter alla tre New York-lagen inom loppet av några dagar – på Affinia Hotel på Lexington och 37:e.
Det känns inte riktigt värdigt ett stenrikt gammalt mästarlag; såna ska bo på Four Seasons på 57:e och Oriental Mandarin vid Columbus Circle.
Men autografjägarna som alltid följer dem överallt hittar även detta anonyma krypin, så dom som ska ha ut viktiga lagdelar på frukost får snällt stå och vänta medan det rafsas signaturer i gamla program och på solblekta samlarbilder….
* * *
Foppa vet hur man tröstar sig efter en slutspelsförlust.
Han har åkt till Manhattan på sponsorresa och lär vara in the house på Garden ikväll.
Stort.
Detta vet jag för att PRO Hockey-redaktör Hugosson, som har koll på sina legendarer, frälser pressrummet med ett besök.
* * *
Jag tycker det ser ut som att Lidas haltar när han kommer fram och hälsar i den sobra Affinia-lobbyn, men det är inget mina frukostpartners känner till – och de ser ut som de ska börja nynna på Bowies ”Panic in Detroit” när jag råkar nämna min iakttagelse.
Dessbättre verkar den vara felaktiga, den allmänna förhoppningen efter träningen på Gardens is i morse är att the legendary captain gör comeback redan på lördag.
* * *
Åh, efter tre långa veckors bortamatch i Norden är Varpu tillbaka på hemmais igen.
NU känns allt som det ska igen.
* * *
Upplyftande besked från Stealth-flygaren i Bergen Record idag:
– Vi vill signa Zuccarello igen.
Han har sina stunder, cigarrkonnässören.
* * *
Ämnet kommer aldrig upp över frukostgröten, men det är såna här kvällar man kan få riktiga praktexempel på hur det går till när någon blir kronwallad.
Motståndare Wings möter ofta, alltså dom i västra konferensen, har vid det här laget full koll och förhåller sig till Scott Stevens-lärlingen från Järfälla med samma försiktighet som zoo-skötare tillämpar när dom kliver in i  burar med hungriga tigrar (det där var en variant på en favorit i bloggen från Nashville för några helger sedan, men eftersom ingen tycktes notera den kör jag den i repris…)
Men här i öst är vaksamheten inte lika stor och det händer mot allt förnuft att forwards åker och tittar på pucken fast the master of pain är på isen.
Man kan bara hoppas att någon talat med Anisimov…
* * *
Dan Girardi, heter mannen vi stolta medlemmar i den lokala PHWA-avdelningen nominerat för en Masterton.
Och har man täckt fler puckar än sargen på Garden under säsongen har man fanimig gjort sig förtjänt av den hedersbetygelsen
* * *
Ämnet All Star kom däremot upp på Sarge’s – och jodå.
Nästa år går ju jippot i Columbus, så nu är Zäta sugen!
Kampanjen kommer att inledas redan under försäsongen i höst.
* * *
”TV Crew”, står det på Pro Hockey-Hugossons ackrediterinsgbricka.
Så nu kallas han Ankan, glöm aldrig det.
* * *
I natt ska ni se att till och med Canucks är lite motiverade.
Dom spelar ju i United Center – mot lede fi.
Annars har fjolårsfinalisterna hamnat i en något prekärt läge. Dom kommer med all säkerhet att sluta tvåa i västra konferensen, vad som än händer i de återstående matcherna.
Det är inte riktigt lyckat sätt att kliva in i slutspelet.
* * *
Springer på Homer innan några burdusa vakter kommer fram och, helt skandalöst, hackar om att min pre game-promenad i katakomberna inte är tillåter.
Jag hinner fråga om han hunnit ner till Sockerbit, den svenska godisbutiken i West Village, och snaskkungen från Piteå smackar belåtet.
– Inte jag, men frugan har varit där, meddelar han.
* * *
Det lär vara 150 svenskar i det där sällskapet som Foppa anför på läktarplats.
Känner jag mina landsmän rätt kommer de att märkas…
* * *
Original Six-möte, som sagt.
Då kör Rangers de grymma jubileumströjorna.
* * *
Själv har jag en gutt med norsk flagga precis framför mig.
Det känns morsomt.
* * *
Första gången Lundqvist mötte landsmännen från Detroit, i The Joe, stod just Homer intill honom i målgården – ja, på kontoret, som det heter för Piteå-Tarzan – och hetsade:
– Nu kommer vi, Henke, nu kommer vi…
Det gladde inte Henke, om man säger så.
* * *
Sjukt mycket Wings-tröjor på läktarna i the woooorld’s famous arena.
Ja, det är nästan som när Rangers kommer till Detroit…
* * *
Filppula ser het ut på värmningen.
Det kan bero på att han fyllde år i går – och att hans amerikanska lady dök upp i Gotham och bjöd på överraskningsmiddag.
– Det gjorde susen. Han kommer att stå för ett hat trick ikväll, slår Varpu fast.
Där ser man.
Själv tror jag att Henke har sin hittills bästa chans att triumfera över kompisarna från Michigan– för det talar frånvaron av Lidas och The Mule. Och närvaron av Ty Conklin.
Kul blir det hur som helst.
Som fan till och med.
Nu kör vi.

Detroit på Garden i natt alltså.
Start 00.30, svensk tid.
Ni är med, va?