Ojvoj.
Big game i the woooooorld’s most famous arena ikväll.
Huge.
Riktigt monumentale, faktiskt.
Det hade det varit under alla omständigheter, eftersom det handlar om seriefinal i mäktiga Atlantic-divisionen – och poängmässigt därmed också i hela östra konferensen.
Men nu gör ju världens bäste spelare comeback just ikväll och som Brooksie konstaterar i New York Post idag:
Inte sedan Wayne Gretzky gick i pension för snart 13 år sedan har det spelats en större hockeymatch i den här hallen.
GIVETVIS hänger ni med – och dansar lambada i kommentatorsspåret
* * *
Tog lite tid att komma igång med det här introt, det gick inte att koncentrera sig på så länge Lirarnas Lag spelade i Örebro.
Men den matchen slutade ju precis som den skulle och nu är gamle Biffen full av energi och inspiration och sprittande skrivlust.
* * *
Tyvärr:
Kung Henke kan inte spela ikväll heller.
Han var med på värmningen i morse, men kände direkt att han fortfarande är för spak efter sin flunsa-attack.
– Jag hade hoppats att vara redo match, men efter tre dagar i sängen är det inte bara att hoppa in och spela, säger han.
Även Callahan och Del Zotto saknas, så det hör ser nästan ut som ett mission impossible för Rangers.
* * *
Visste man inte på förhand att det är nåt speciellt som ska hända på Garden ikväll skulle man fatta så fort man klev in i det här pressrummet.
Det är fullt vid nästan varenda plats – inklusive den jag gjort till min, grrr – redan tre timmar före matchstart.
Har vad jag kan minnas aldrig hänt före en grundseriematch, jag och Brooksie brukar vara ensamma så dags.
* * *
Hur mycket ska man tro att Sid kan uträtta i sin första match sedan början av december?
Pretty goddamned much, tror jag.
En hungrig Crosby  är något av det farligaste som finns på en hockeyis, det visade han med besked redan i sin första comeback i november – och nu har han varit borta under mycket kortare tid.
Det här blir nåt att se.
Och att Penguins, som sett ut som världens bästa lag de senaste veckorna, blir ännu bättre med  lagkaptenen i uppställningen är alldeles givet.
Det förekommer på sina håll något slag pseudodiskussion om att hans återkomst skulle kunna rubba kemin i Bylsmas finkalibrerade lagbygge, men den har noll bäring.
Det handlar om en av de största begåvningar som funnits, om en lagkapten, om en omtyckt lagkamrat som varit med klubben i sju år och känner alla.
Penguins är en stark Stanley Cup-contender nu, det är vad som händer när han kliver tillbaka ut på isen.
* * *
Vädret i New York är lika svårbegripligt som Toronto Maple Leafs.
Igår blev det plötsligt sån brakande sommar att vi alla kastade av oss kläderna (nåja) och sprang ut och satt oss på uteserveringarna.
Idag biter en iskall vind i mina plufsiga kinder igen.
Jag har dock hängt in den tyngsta vinterrocken i garderoben för säsongen och jag tänker inte ta fram den igen.
* * *
Jag hade tänkt slå fast att den här matchen utgör det ultimata testet för Rangers.
Om de kan mäta sig med glödheta Penguins, löd min teori, då är de på riktigt och ska räknas som en av de tunga utmanarna.
Men med så viktiga pjäser på skadelistan känns det inte riktigt så längre. Dom kommer att få smisk och det finns inte så mycket att utläsa av det.
* * *
Kostym?
Ja, är det gott med en drajja före maten?
Har givetvis den allra finaste grå och helt nyputsade dojor.
Däremot ingen slips.
Såna är reserverade för slutspel, premiärer och direkt avgörande streckdraman.
* * *
Första gången jag såg Crosby live var när Foppa debuterade för Flyers, i gamla igloon i Pittsburgh hösten 2005.
Dom blev omedelbart osams och sedan dess vill jag minnas att det alltid gick ett mörkt stråk genom Foppas blick när Penguins-stjärnan nämndes.
Därefter har det blivit en oändlig räcka matcher, möten och intervjuer och där även jag de första åren tyckte mig se en omogen slyngel det verkligen bar rätt lätt att irritera på sig är han idag en utmärkt, vältalig och sympatisk ambassadör för sin sport och sin klubb.
Jag välkomnar honom tillbaka med öppna armar.
* * *
Men varför går skosnöret på min högra sko upp hela tiden?
Det är lika långt som det som sitter på vänstra skon och jag knyter lika noga, men lik förbannat.
Hokus pokus.
* * *
Kris Letang gör comeback för Penguins ikväll också.
Dom ser verkligen ohyggliga ut nu.
* * *
Vet inte om det beror på matchens dignitet, men dom har till och med mat som nästan går att äta – halvtorra ribs –  i loungen idag.
Eken begår säsongens misstag om han inte kommer.
* * *
Ovjoj, till och Pierre LeBrun – ESPN-stjärnan som slåss med Ken Campbell på Hockey News, Helen Elliott på LA Times och Brooksie på Post om titeln ”Nordamerikas bästa hockeyskribent – är in the house.
Ytterligare ett bevis på hur fett det här är – han har inte varit på Manhattan på flera säsonger.
* * *
Tårtan på sin pre game-presskonferens:
– Det här bara en match i mängden för oss, vi bryr oss inte om Sidney Crosby.
Jaja.
* * *
När det är sånt här mediaintresse får man klättra upp på pressläktaren extra tidigt – erfarenheten säger att man kan behöva kronwalla ett par kollegor för att försvara sitt territorium.
Det visar sig dock att de redan hunnit skyffla om oss – och jag och Varpu har fått ännu bättre platser än tidigare.
MSG har koll på vilka som ska prioriteras!
* * *
Glada nyheter från the nations’s capital:
Bäckis åker grillor igen.
När HAN gör comeback, då ska jag ha ännu snyggare kostym på mig och gör givakt på pressläktaren, var den är belägen.
* * *
Nä, man ska inte göra sig några illusioner om att Gris-Olle och hans gelikar tänker hedra Crosby med minsta applåd.
Jag har redan hört några ”Crosby sucks” eka ute i rulltrapporna.
Det kommer bli nasty.
* * *
Joakim, du kanske såg Kometens svar? Vi vet inte om det överhuvudtaget blir några matcher nästa säsong, så Europa-tripparna har för säkerhets skull ställts in-
* * *
Det var tydligen varmt som fan i the wooooorld’s most famous  i förrgår – och nu har någon vaktmästare vridit termostaten ner i källaren.
Vi skulle kunna  frysa in älgkött under laptop-locken nu.
* * *
Men det är, av lätt förklarliga skäl, gott om Pens-fans på plats också – och dom ser till att Sid möts av ett mäktigt jubel när han sätter skridskorna i den knackiga isen.
Vackert ändå.
* * *
Tåbiran Biron ser lite stressad ut, tycker jag.
Han kanske ringt KingKong Nilsson och hört hur det är att stå när Crosby gör comeback…
* * *
Vad är det som hänt med regerande mästarna? Fan, snart går ju Ottawa om. Peka på dom trodde det i början av säsongen du pekar rakt ut i luften.
* * *
Zuke ser fin ut på värmningen.
Det vore rätt typiskt honom att sno den här showen…
* * *
Ha ha, fantastiskt att Frölunda har en ren Ytterby-kedja med Pebben, Pebbens brorsa (kalla Anton det, då blir han JÄTTEGLAD…) och The Legendary Freddy Shoestring.
Nu håller jag på dom i slutspelet.
* * *
Alltså, bara att sitta här och se Sid The Kid p träningen känns som ett privilegium.
Nu, alldeles strax, ska han alltså spela match också.
Det blir nåt, min vänner, det blir nåt.
Vi hörs traditionsenligt i första paus.

Som jag redan förvarnat om blir det ingen liveblogg från Garden ikväll.
Dels har jag primärval i Alabama och Mississippi att hålla reda på, dels är det Carolina som står för motståndet…
Men som kompensation kör vi en liten lista, long overdue.
Alltså:
Det bästa och det sämsta från senaste veckan according to Big Biffen.
 
1. Sid The Comeback Kid.
– Vilken sjujävla kanonmatch det blir på Garden på torsdag. Årets happening på den här lilla ön vad mig anbelangar.
2. Atlantic Division.
– Dom har sorgliga Islanders att dras med, men i övrigt består den bara av elitlag nu. Ligans bästa division.
3. Central Division.
– Dom har ännu sorgligare Columbus att dras med, men i övrigt består den bara av elitlag. Ligans näst bästa division.
4. Erik Karlsson.
– Vad ska man säga? Etta i svenska poängligan, före bröderna Sedin. Som 21-årig back. Det är ju sanslöst.
5. You Can Play.
– Lysande kampanj för att motverka homofobi i hockeyvärlden, initierad av hårt prövade familjen Burke. Både Henke och Alfie är med. I salute them!
5. Kovy.
– Ja, det börjar bli dags att blanda in även den här ryske superstjärnan i Hart Trophy-diskussionen.
6.  Dallas Stars.
– Vårens största och roligaste överraskning. Nu vill vi ha playoff i Texas.
7. Mister Universe.
– Ha ha, jaha, efter ett halvår i City of brotherly love har Bryzgalov alltså slutligen hittat hem? Flyers nation har i alla fall anledning att hoppas.
8. Zuke tillbaka.
– Jag har sagt det förr, men upprepar gärna: Det är ynk att det finns en given plats i NHL för en så blandande kreativ och underhållande artist. Ordningen är nu återställd.
9. Saturday Night Hockey Show i Nashville.
– Som en rockfestival på is. Jag längtar redan tillbaka.
10. Patrik Berglund.
– NHL:s mest underskattade svensk? Mycket möjligt. Nu leder han Blues mot President’s Trophy.
 
BIFFENS BU

•Avery går i pension.
– Tråkmånsar, konservativa och puritaner andas ut. För alla som tycker att hockey ska vara en underhållande show, gärna med lite edge, är det här däremot en sorgens dag. Jag utgår från att Garden hyllar honom med några AVE-RY-ramsor ikväll.
•Edmonton Oilers.
– Nu får dom se till att drafta enbart backlöften, och kanske rentav trejda en av alla offensiva youngbloods för en etablerad Timonen-typ, annars blir det där omhuldade oljebytet aldrig slutfört.
•Southeast Division
– Dom har många att dras md här. Ligans sämsta division.
 
VECKANS CITAT

– Alla andra tjecker var ju skadade, så jag var tvungen. Alla vet att det inte blir någon underhållning om det inte finns tjecker på isen…
Jarmoir Jagr om varför han spelade match i veckan fastän han var sjuk
* * *
Jaha, ingen liveblogg ikväll alltså, men kommentatorsspåret är öppet och jag ska se till att hålla ett halv ögat på det så ni får viskningar och rop publicerade.

NY Rangers – NY Islanders 4-3 (Slut)
* * *
Så vinner men ett derby.
Men prickar in det avgörande målet när fem sekunder återstår av övertidsperioden.
– Ja, jäkligt skönt. Det är mycket roligare att vinna på övertid än på straffar. Då känns det som att man verkligen vinner matchen. Straffar är mer…äh, lotteri, säger Calle Hagelin.
Han, liksom alla andra i Rangers-kabyssen, tycker dock att rättvisa skipades när Gabby högg till.
– Vi dominerade från början till slut och skapade enormt med chanser. Jo, de här två poängen förtjänade vi, menar sörmlänningen.
* * *
Jag upphör aldrig att förvånas  över att Gris-Olle och de andra där uppe på läktarna börjar vråla ”shoot, shoot, for fuck’s sake, shoot” så fort Rangers har pucken i anfallszon under powerplay.
Ser ni inte, vill jag resa mig och skrika åt dem, att de inte har läge, att det ligger en täckande back i vägen och att the shooting lanes är avskurna?
Men det är jag för väluppfostrad för.
* * *
Alla är överens om att Zuke hade
– Han är en av ligans bästa i powerplay, säger Hagge.
– Zuke var Zuke, konstarerar Kung Henke.
– Det var Zuke som fick liv i vårt powerplay ikväll, han hade stor del i alla tre pp-mål, tvingas till och med Tårtan erkänna.
Själv står han vid sitt bås i omklädningsrummet och ler sitt mest avväpnande leende.
– Det är verkligen kul att vara här igen, säger han på fin norsk-svenska åt bloggen.
* * *
Man vet ingenting om oljud förrän man stått och pratat med Henrik Lundqvist medan Martin Biron sitter intill och river fyra mil tejp av skridskorna.
* * *
Men får Zuke fler chanser om Dirty Harry Callahan hinner bli hel?
Nobody knows.
För att göra någon nytta ska han ju, som Lundqvist påpekar, helst spela i någon av de två första kedjorna men där är det trångt.
Å andra sidan, kan Homer mest ägna sig åt powerplay i Detroit kan väl Zuke göra detsamma i New York, inga jämförelser i övrigt, om man säger så.
* * *
Dala56, var har du hållit hus? Dina kommentarer vill vi ha mer av!
* * *
Vis av den dyra erfarenheten från Winter Classic vill Tårtan inte kommentera det konstig domslutet när Stepan fick sin dubbla minor – och när en reporter ändå insisterar på att få höra mer om det spänner ha ögonen i honom och fräser:
– Betalar du mina böter? Då ska jag berätta vad jag tycker.
* * *
Vilken klassiker det kan bli på torsdag.
Ren seriefinal – och, kanske, Sid The Kid-comeback.
Ojvoj, det är ju så man drar efter andan.
* * *
Axel A, norskan du frågar efter jobbar på TV2 i grannlandet och har följt Zuke intensivt och Tårtan glömmer aldrig när hon förra säsongen kom ut till träningsanläggningen och fullkomligen pepprade honom med frågor – på ett sätt ingen vanligtvis vågar.
– Jaha, säger han nu och kan som sagt inte låta bli att le, snart kommer dina femton frågor om Zuke…
Det är lite charmigt, tycker jag.
* * *
Nu är det godnatt;  bagarväckningen i Nashville och de två timmar som, med tidsomställning och ny tidszon, försvann börjar i sanning kännas.
Men vi hörs inom kort, vänner.

5 sekunder kvar av övertiden, då avgör Gabby.

NY Rangers – NY Islanders 2-3 (Period 2)
* * *
Ja, det är nästan exakt som i första.
Trögt och segt och tråkigt i en halv period. Sen gör Islanders ett skitmål, varpå Rangers börjar spela och till slut kvitterar Broadway Brad i ett powerplay.
Manus skrivs dock om en smula när Andrew McDonald en halv minut före periodpausen kommer in från utvisningsbåset och helt fri gör 2-3.
Kanske kan man hoppas att det innebär att blåskjortorna börjar spela direkt i tredjeperren.
* * *
Nabby börjar veva mot Prust bakom kassen efter signalen – och samtidigt kommer Lundqvist glidande över isen.
För några euforiska ögonblick tror jag att vi ska få en målvaktsfajt, men så roligt ska vi inte ha.
Och ni minns väl vad Fast Freddy Shoestring – Fredrik Sjöström för er som är nya här – svarade när vi frågade hur det skulle bli om Henke hamnade i
– Ha ha, han skulle hålla garden och säga ”inte ansiktet, inte ansiktet”…
* * *
Islanders första ledningsmål är ju direkt fånigt.
Streit skjuter högt åt helvete över, men pucken studsar snett till en Moulson som står med öppet mål och bara kan damma in den.
Rangers har uppenbarligen gjort slut på sin kvot av flyt.
* * *
Zuke får assist på Broadway Brads andra och det är verkligen ingen tillfällighet.
Det är ju för han som satt sprutt på Rangers PP.
Man tror ju först inte att Parenteau ska ha en tand kvar i käften efter att Stepan träffat honom under hakan med klubban, men så fort domarna har dömt ut fyran repar han sig förvånansvärt kvickt – och Tårtan får ett Haddock-utbrott.
Dom där tränarna var arga i SM-slutspelet idag borde kolla dom får lära sig hur man lever ut sin vrede.
* * *
In med KingKong!
* * *
Tavares står i bra styrläge, men råkar vinkla upp det skott som kommer i nätet ovanför plexit.
Då kommer det, syrligt och mycket typiskt, från Ekens stol:
– Vilken fin styrning…
Jag tror det har nåt att göra med att han gick före Victor Hedman i draften, men ni får kolla med The Oak Man själva. Han är aldrig så vrång annars.
* * *
Rupp Prupp gör vad han kan fan för att bita fram en droppe blod efter att han bitit i Nabbys klubba, riktigt så lättlurade är ju domarna inte.
* * *
Det börjar bli grinigt på läktarna också.
Den slutsatsen kan man lätt dra när hela sektioner står upp och skanderar ”asssssssshoole, asssssssshoole, asssssssshoole”.
Då är det slagsmål.
* * *
Nej, Frankie, Gris-Olle har inga autografer på sin jacka. Jag tror inte han kan läsa…
* * *
Zuke har haft några riktigt fina mållägen också och det skulle inte alls förvåna om han räddar kvällen åt Rangers.
I så fall blir det mycket om honom i den slutrapport som kommer när jag landat hemma i östra Midtown igen.

NY Rangers – NY Islanders 1-1 (Period 1)
* * *
Det tar sig, sa flickan.
Inledningen hör till de segare jag sett. Första skottet på mål, avlossat av Strålle Strålman, dröjer drygt sju minuter och efter halva perren står det alltjämnt bara 3-1 i skott,
Då är det tur man har Gris-Olle i nacken så man inte faller i koma.
Men när  Tavares – Ekens ständiga hatobjekt – 11.15 in i dramat gör ett skitmål med skridskon vaknar  Rangers plötsligt och börjar spela och så slutar perioden med ett solonummer monumentale av Broadway Brad Richards.
Han får pucken av Strålle bakom egen kasse och åker sen slalom över hela banan och precis innanför blå sprätter han upp pucken i nättaket.
Jaja, Nabby kanske borde tagit den – men snyggt är det. Snyggt inte bara som en dag utan som alla dagar intill tidens ände, till och med.
* * *
Zuke får inte spela så mycket att han behöver tömma klubbens lager av sportdryck precis, men han jobbar fram den första Islanders-utvisning och får sedan chansen i första PP-uppställningen med Strålle, Broadway Brad, Gabby Gabby Hey och Boyle.
Där ser han klart alert ut, det blir lite mer fart och snurr på spelet – och han är på isen när Brad i nästa PP gör sitt drömmål
* * *
Fint besök på pressläktaren idag.
Eken har Pretty Face med sig.
Det är en comeback av nästan samma dignitet som Zuccarellos.
* * *
 
Personligen tycker jag ju det är rätt taffligt av Girardi att inte få bort returen när Tavares gör 1-0.
* * *
Ojvoj, UllaBullas Garden-karriär börjar med att han får en rungande propp av Boyle.
Han kanske inte gillar smålänningar, katoliken…
* * *
Well, Kyrre, det är spelarna själva som röstat och då kommer förmodligen personliga känslor med i bilden också.
* * *
Ja, ha ha, dom hade tagit hit the silent talker från Seinfeld för nationalsången.
Klassiskt!
* * *
El Soap…jag har tänkt på dig i ett par dagar, för…tyvärr, jag måste välja bort en match i veckan och då är det Hurricanes som får stryka på den så kallade foten.
Sorry, man.
* * *
Och aldrig är det sånt eftertryck i ”Potvin sucks”-ramsan som när Islanders är här.
En sån rar tradition!
* * *
Isen förefaller verkligen vara i fullständigt bedrövligt skick; dom skulle lika gärna kunna spela ute på East River – och där är det ingen is alls.
Det är skam och skandal att prominenta lag i världens bästa liga ska behöva uppträda under såna här premisser.
* * *
Nej, jag vet inte vad det är med Eken och Tavares, men så fort Islanders-stjärnan har pucken börjar han grymta.
* * *
Let’s go nu.
Må intensiteten höjas.

Directly from Nashville, now at Madison Square Garden in New York City:
NHL-bloggen!
Jodå, som utlovat har jag tagit mig från södern till Manhattan för nattens – förhoppningsvis – knallhårda derby mellan Rangers och Islanders i the woooooorld’s most famous arena.
Mycket står på spel, i synnerhet för Rangers och jag utgår från brakande trängsel i kommentatorsspåret – i synnerhet som vi tack vare sommartiden i USA
* * *
Dagens glada nyhet – och den är så glad att jag får lust att köra höga bensparkar uppför trappan till Gardens ruttna gamla pressläktare:
Zuke Zuccarello har kallats upp från Hartford och gör comeback ikväll.
Och inte nog med det – Tårtan lovar under sin pre game-presskonferens att den norske artisten ska få istid i powerplay.
About time, säger jag, about time.
Det har i och för sig varit svårt att klaga över Rangers-ledningens beslut i personalfrågor den här exempellöst framgångsrika säsongen, men jag anser likafullt att det är ett fattigdomsbevis att det inte finns plats för en så kreativ och intelligent spelare.
Nu, Mats, tar vi chansen och visar dom vad det är dom slösat bort hela säsongen!
* * *
Det var litet plan och skakigt utav helvete under resan back east, men New York tar emot med molnfri himmel, sådär en 16 grader, girls in their summer clothes och ett derby på Garden är inga vedermödor för outhärdliga.
 
* * *
Som sagt, det är mycket som ligger i potten för Blåskjortorna ikväll.
Efter sin tunga vinst mot Boston tidigare idag är Penguins bara två bakom bakom och om Rangers torskar idag kan hela den här behagliga, 1994-färgade  etta-i-tabellen-vibben vara historia.
Som Tårtan säger i Post idag:
– Den här ligan är unforgiving. Om man inte jobbar stenhårt precis varenda dag rinner det man har snabbt en ur händerna och sen kan det vara otroligt svårt att komma tillbaka.
Så hemmalaget gör bäst i att bryta sin tre matcher långa förlustsvit – säsongens längsta, frapperande nog – ikväll.
Men lätt blir det inte.
Ja, Islanders spelade igår, men GISSA om dom vill sabba för Rangers…
* * *
Ja, se ironi..,
Det verkar som att jag måste komma med ett tydligt klarläggande kring det roliga i att Sarah Palin är Zäta-fan.
Det roliga är att Sarah Palin inte precis är någon Winston Churchill och att det för den långtifrån reaktionäre Zäta inte kan vara roligare att se sitt tröjnummer på hennes rygg än på den italienska kaptenen som var världens minst populäre människa för någon månad sedan.
Och eftersom vi tycker så mycket om Njurunda-Larionov ägnar vi oss gärna åt att köra lite med honom i den här bloggen, okej?
* * *
En svensk målvaktsmatch hade varit skoj ikväll, förstås, men eftersom det handlar om back-to-back-drama för Islanders del lär vi tyvärr inte få se King Kong Nilsson in action ikväll igen.
Men Zuke kanske kan se till att han får komma in efter en halv period…
* * *
Nu har det varit sån här jävla basket här under förmiddagen igen.
Ni vet vad det betyder:
Isen håller sämre klass än i mina bourbon-drinkar på Full Moon Saloon i Nashville här om kvällen.
* * *
Men jag lär i alla fall få se UllaBulla Ullström live för första gången.
Det känns lätt upphetsande.
Eller hur, John J?
* * *
Det går framåt.
Henke Lundqvist är tillsammans med ett 30-tal andra NHL-spelare del av  kampanjen ”You Can Play”, som syftar till att motverka homofobi i hockeyns omklädningsrum.
Det är Patrick Burke, son till Toronto GM:n Brian Burke och bror till förolyckade Brendan Burke, som var homosexuell, som iscensatt denna utmärkta och nödvändiga drive.
Mottot lyder:
Jämlikhet, respekt och säkerhet för alla idrottare, oavsett sexuell läggning.
Hade något sådant ens varit möjligt att tänka sig för ett decennium sedan?
Förmodligen inte.
Så jag säger det igen:
Det går framåt.
* * *
Inser plötsligt att jag inte ätit på hela dagen och tvingas rycka åt mig en tallrik nere i Gardens pressrum och det smakar lika jävligt som vanligt.
Den ende från civiliserade – förutom Eken, som äter vad som helst – som tycker dom serverar människovärdig föda här är Janne Bengtsson.
Det får en att undra vad dom serverar för mat på Svenskan egentligen.
* * *
John J, by the way, jag tror inte det var bläckfiskar som kastades in på Bridgestone-isen igår. Det var fiskar. Fula fiskar. Preds-fansen har snott den där traditionen från The Joe och häver ibland ut firrar som, antar jag,  ska föreställa rovdjur.
Det vore häftigare om dom slängde ut tigrar, tycker jag.
* * *
Fatta att Erik Karlsson nu leder den svenska poängligan – tre poäng före Henke Sedin.
Det är ju psykedeliskt.
* * *
En sak till, John J:
Jag följer en viss Grant Clitsome på twitter nu.
Det du.
* * *
Jag känner mig chockad, rentav kränkt, över att det inte kommer några kommentatorsspårsrapporter om hur det går för Fast Freddy Shoetring i det svenska slutspelet.
Han dominerar, eller hur?
* * *
Synd att nyheten om Zuccarello inte kom tidigare.
Då hade det kryllat av norrmän på pressläktaren och såna vill man ju alltid  ha omkring sig.
* * *
I senaste numret av Hockey News har NHL-spelarna själva röstat fram de 50 bästa i ligan.
Topp 10:
1. Sidney Crosby.
2. Pavel Datsyuk.
3. Claude Giroux.
4. Steven Stamkos.
5. Jonathan Toews.
6. Evgeni Malkin.
7. Nicklas Lidström.
8. Alex Ovetjkin.
9. Daniel Sedin.
10. Zdeno Chara.
Högst placerade målvakt, på trettonde plats, är en viss Henrik Lundqvist.
Även dessa svenskar är placerade.
Henrik Sedin (11), Henrik Zetterberg (20), Nicklas Bäckström (21) och Erik Karlsson (22).,
Synpunkter på det – förutom att super-Karlsson har en på tok för låg placering?
* * *
Nu tar jag en fet snus.
* * *
Får Brooksie som han vill är Zuke inte den ende med svenskkopplingar som reser ner från Hartford.
Rubben på hans Slap Shot-krönika i Post idag lyder:
Tim Time for Rangers.
Javisst, stans ledande hockeypenna tycker att Blueshirts ska kalla upp Tim Erixon. Den unge svenskens friska ben skulle behövas i det just nu mörbultade och svajiga försvaret, menar han.
Hoppas Stealth-flygaren puffar lite på sin cigarr och tar det under övervägande.
* * *
Åh, det är fortfarande ljust ute på Manhattan när jag vid halv sju går från pressrummet till pressläktaren.
Sommartid regerar!
* * *
Duby Duby Doo, tillbaka efter sina skadebesvär, ser jävligt taggad ut på värmningen.
Kom ihåg…ja, ni vet.
* * *
Jag är så peppad och på så uppspelt humör att jag helt frivilligt erbjuder mig att hjälpa en vilsen turist på raden framför pressläktaren att ta en bild så han kan visa sina släktingar att han varit i the wooooorld’s most famous arena.
De som känner mig vet att sånt egentligen aldrig händer.
* * *
Ullabulla, som lirar i en kedja med Josh Bailey och Nino Niederreiter, ser också fin utför karriärens första Garden-framträdande.
* * *
Nu åker vi.
Blir bra det här.
Och Zuke – skjut som satan, genom nätet, ut på gatan.
Jag återkommer i paus nummer ett.

Nashville – Detroit 3-2 (Slut)
* * *
Ledsen att den här slutrapporten tagit sån tid, men när jag var klar med referaten till Jaber hemma på redaktionen i Stockholm – en legend, ni skulle bara veta – visade HBO om ”Game Change”, dramadokumentären om McCain-kampanjen i förra valet, och den kunde jag inte låta bli att titta på.
Men den visade sig faktiskt rymma sensationella hockeyreferenser med omätbart värde för den här
Julianne Moores Sarah Palin använde flera gånger NHL-jersyes, för Rangers, Colorado – och Detroit.
Den senare bar hon under förberedelserna inför vicepresidentdebatten mot Joe Biden och när hon vände sig om fick vi se vad hon hade för nummer på ryggen:
40.
Så noga som HBO varit med fakta den här filmen kan man av det förmodligen dra slutsatsen att verklighetens Sarah Palin är Zäta-supporter.
Helt sensationellt, skulle jag vilja påstå.
* * *
Det är nog som Ken Hitchcock, enligt ett citat på jumbotronen i Bridgestone i tredje perren, sagt:
– Man vinner inte i Nashville en lördagkväll. Att komma in här då är som att kliva in på Coliseum i Rom i kristendomens barndom.
Ja, herregud vilket drag det var i tredje perren.
Till och med en så svårimponerad man som The Mule blev lite tagen.
– Det var något i hästväg under särskilt en sekvens, jag vet i tusan vad det var, säger han medan han försöker vinna ett parti wordfeud mot Vetlanda-Posten på mobilen.
Se det som en rekommendation.
Gå på hockey i Music City on a saturday night.
* * *
Eller så tycker Sarah Palin bara att Zäta borde bli uttagen till All Star-matchen någon gång…
* * *
Det blev lite spännande efter Abdelfuckers reducering där i slutet – tillkommet efter förträffligt förarbete av Nyquist – men om det var någon gång Wings saknade Pavel och Lidas och Big Bert var det när de skulle iscensätta den riktigt hårda forceringen på slutet.
* * *
Som sittande på bland creme de la creme-kollegorna får jag vara med och utse matchens tre stjärnor ikväll.
Jag röstar på bröderna Kostitsyn och Pekka Rinne, men Legwand, med tre assist, glömmer jag.
Det gör inte kollegorna och han får stjärna nummer två.
* * *
Som Hörnqvist himself säger i omklädningsrummet:
– Jag skulle inte vilja möta oss.
Nej, fy fan. Med Weber, Suter och pansarkryssare Gil i uppställningen kan det inte finnas många mer frustrerande lag att gå upp mot.
Kan bli en riktigt skojig playoff-fest i Tennesse i år.
* * *
Sharks under slutspelsstrecket – liksom de båda andra Kalifornien-lagen.
Vad är det som hänt med McLellans stolta lagbygge? Någon som kollat mer ingående än jag och kan förklara?
* * *
Säger ni svenskar nånting åt varandra, frågar jag Hörnqvist.
– Ja, svarar han och flinar, jag brukar i alla fall säga åt Kronwall att dra ner visiret lite lägre.
Ha!
* * *
Homer, väldigt bra ikväll,  ser ut som en italiensk tangokavaljer när han kommer ut från omklädningsrummet och jag måste berömma honom för att han är så stylish.
– Ja,  vadå, svarar han med blicken hos den som menar att han väl alltid är en sharp-dressed man.
Det förstås.
* * *
Är fluga på väggen – eller åtminstone golvet – när djurgårdsduon Kron Wall of Pain och Hörnqvist träffas helt kort träffas i korridoren mellan de båda omklädningsrummen och med bekymrade miner diskuterar den kommande.
– Det blir en pärs, jag är orolig, säger Kron Wall of Pain och grimaserar.
– Dom måste få en bra start, replikerar Hörnqvist och skakar sin blonda hjässan.
Inte blir dom gladare när jag inflikar att det inte är kul när ens lag första gången som allsvenskt går upp mot Oskarshamn…
* * *
Nu är det hallabaloo ute på Broadway, kan jag försäkra.
En lördagkväll i Nashville är alltid en lördagkväll i Nashville, men om man dessutom slänger in en Predators-seger mot Red Wings i mixen blir det riktig vilda västern.
Yours truly biff har dock bagarväckning – tillspetsad av att USA går över till sommartid i natt – och avstår från de lustfyllda danserna.
Och just därför hörs vi igen från derbyt på Garden i morrn.
Kom nu bara ihåg:
Det är sommartid här.
Alla matcher börjar en timme tidigare än vanligt de kommande två veckorna.

Slut, Preds vinner med 3-2

Nashville – Detroit 2-1 (Period 2)
* * *
Att ligga under mot ett lag med Weber, Suter och pansarkryssare Gill i försvarslinjerna är inte lättare än att klättra upp för Mont Blanc i promenadskor.
Det får en Wings påminnelse om i den här perioden. De sliter och stretar och försöker komma till avslut, men Preds har stängt ner så de kommer aldrig riktigt till.
Frustrerande, ser det ut som – och eftersom de har en match från igår i benen är det inte mycket som tyder på att annat än hemmavinst i nuläget.
* * *
Alex Steen, som ni frågar efter, har tyvärr en tung hjärnskakning.
Han försökte träna här om veckan, men fick problem med synen direkt.
Det är lika trist som med Bäckis, även Alex var ju på väg mot en riktig kanonsäsong.
* * *
Och det är förstås just under såna här klättringar uppför Mont Blancs istäckta sluttningar saknaden efter Lidas, Bertuzzi och, framförallt, Datsyuk börjar bli riktigt kännbar.
* * *
Det slår mig just att vi går över till sommartid i USA i natt och att jag får sova en timme mindre än planerat.
Bekymmersamt – men ljuset, det magiska ljuset, är ju värt det.
* * *
Fantastiskt ändå, att pansarkryssare Gil kan göra sån nytta när det går så här fort.
Han borde inte vara svårare att passera än en tekningscirkel.
* * *
Okej för facepaint, Alexander. bara jag slipper köra bar överkropp, som Puddy tvingar Jerry och Kramer att göra i sista matchen dom ser. Det vore inte så lyckat…
* * *
Pekka Rinne ljög inte när han sa att han tar fram sitt bästa spel mot just Red Wings.
Plocken på Zätas skott i PP:t här på slutet var snygg som en solnedgång i Key West.
* * *
Den där extra timmen är bra för er också. För fram till ni ställer om tid – först i slutet av månaden, om jag inte tar fel – är det bara fem timmar mellan Europa och amerikanska östkusten och matcherna börjar således tidigare.
* * *
Dom har en här som alltid ska blotta sin rätt så vådliga isterbuk i jumbotronen – ikväll  är den helt målad i gult – och man blir liksom inte sugen på mer bbq…
* * *
Bra försök, Taggen, men ikväll kan du komma hit med öppen flaska och glad southern belle om du vill – jag ska upp och flyga till Laguardia imorrn, så det blir under inga omständigheter nåt nattsudd.
* * *
Jag trodde det var just ett powerplay Wings behövde. Ett väldigt disciplinerat Nashville såg ju till att hålla sig från utvisningsbåset i nästan två hela perioder – alltid rekommenderat mot Wings – men på slutet gick det inte längre.
Pansarkryssaren såg dock till att krympa ihop zonen då också.
Imponerande.
* * *
Jag lider med KingKong – och med alla som hade bespetsat sig på att få rapportera om den underbara storyn om rookiens två raka nollor.
* * *
Okej, det är ändå bara ett mål upp.
Kan Wings få en snabb kvittering så…då blir det här lattjolajbans igen.
I vilket fall:
Slutrapport levereras efter sedvanligt omklädningsrumsstök.