Igen då:
Howdy!
Är ni klara med Ranelid och tonartshöjningar och upprördheten över att fel vann låt nu?
Bra, då blir det hockeyfest från den amerikanska södern.
Och jag menar verkligen hockeyfest.
Hockeyn må inte ha mycket till historia här i Nashville, men mötena mellan divisionsrivalerna Predators och Red Wings har snabbt utvecklats till hot stuff och en fajt av den här sorten, en varm lördagkväll i hjärtat av Music City, är ingenting annat än en modern NHL-klassiker.
Jag råder dig, just dig, att vara med under natten – och peppra kommentatorsspåret med synpunkter.
* * *
Försökte igår natt – ännu en gång – göra Nashville enligt hedonistiska principer kommentatorn Taggen beskrev med sån förförisk pregnans i torsdags, men det här är som överallt annanstans:
Man ska gå ut på vardagar och stanna hemma på helger.
Ojvoj, vad många som inte kan dricka med värdighet.
* * *
Ingen Lidas, inga Pavel, ingen Bertuzzi, ingen Jimmy Howard, ingen Big E och ingen Kindl.
Det är ett Red Wings decimerat till oigenkännlighet – ja, nästan – som anlänt till Dixieland.
Men nu är ju Zäta så het att luftkonditioneringen slår på sig själv när han kommer in i ett rum – tolv poäng på de senaste fem matcherna, mind you – så det verkar inte göra så mycket.
* * *
Fast det var lite småkul att sitta på Full Moon Saloon och höra den kaxige sångaren i ett outlaw-artat band med rockabilly-twist skälla på gäster som önskade fel sorts popcountry-låtar.
Han drog till och med monologen från ”Casino” – topp fem på min lista över alla tiders favoritfilmer – när Joe Pescis Nicky Santoro hotar bankiren Robert DeNiros Ace Rothstein olyckligtvis sett till att han gjort affärer med:
”I think in all fairness, I should explain to you exactly what it is that I do. For instance tomorrow morning I’ll get up nice and early, take a walk down over to the bank and… walk in and see and, uh… if you don’t have my money for me, I’ll… crack your fuckin’ head wide-open in front of everybody in the bank. And just about the time that I’m comin’ out of jail, hopefully, you’ll be coming out of your coma. And guess what? I’ll split your fuckin’ head open again. ’Cause I’m fuckin’ stupid. I don’t give a fuck about jail. That’s my business. That’s what I do. Try me fatso!”
Då har man verkligen önskat fel låt…
* * *
Svenskar så det räcker och blir över lär vi ändå få se i Red Wings-tröjor fast Lidas och Big E är borta.
Både Gustav Nyquist och Jocke Andersson spelade mot Kings igår och åtminstone Nyquist lär få chansen igen, han har gjort sånt intryck på coach Babs den senaste veckan att de nästan ryck lite i den där Bobby Ewing-frisyren.
Risken är dock att Andersson får sitta här på läktaren med Biffen eftersom Abdelfucker – sjuk igår – tydligen återvänder.,
* * *
Tack vare laddningen kring den här matchen har det däremot varit en verklig fröjd att röra sig i solskenet på nedre Broadway – nöjesgatan som, för den som inte vet, ligger i direkt anslutning till Bridgestone, ligans mest central belägna arena – idag.
Såna förväntningar, sån feber, sån förtätad stämning får man vanligtvis bara med om i slutspelet.
Men det är ju det jag säger:
Predators mot Red Wings en lördagkväll är en happening.
* * *
”Brutal week”, konstaterade kung Lundqvist lakoniskt på twitter efter Chicago-matchen igår.
Ja, det som nyss var en ointaglig ledning i öst har efter tre raka förluster plötsligt blivit ett race. Penguins har bara fyra poäng upp nu – och Sid The är snart redo för comeback.
Oj fucking voj.
* * *
Dessutom har det varit ett myller av Red Wings-fans där ute i sydsstatssolen idag.
Nashville är på perfekt avstånd för en helgresa från Michigan och många har passat på.
Party party is coming.
* * *
I morrn blir det dock ingen Crosby-comback och det är bra det. Om han spelat redan matinén mot Boston hade jag tvingats till bagarväckning monumentale för att hinna hem och se NBC-sändningen. Nu kan jag ta en betydligt angenämare flight och glida in lagom till derbyt på Garden.
Bra va?
* * *
För den som tror att jag bara försöker hajpa lördagskvällsbakelsen i Bridgestone, lyssna här på den store Pekka Rinne från träningen igår:
– Mot Red Wings är man alltid exceptionell och vill spela sin allra bästa hockey. Det här blir en stor match.
Tror jag också.
* * *
Dom har utan förklaring demolerat den del av pressrummet i hallen där det är meningen att såna som jag ska sitta och skriva, så jag får gå direkt till pressläktaren för att få ihop och sitter alldeles ensam i den stora, öde hallen och hamrar på tangenterna.
Det är en särskild sorts ödslig känsla och den mynnar alltid ut i samma fråga:
Hur hamnade jag här?
Den förblir för det mesta obesvarad.
* * *
Efter alla år han spelat i Devils trodde man ju att Rangers visste att man måste hålla koll på Johnny O.
Han hugger som skallerormen i Mojave Desert – när man som minst anar det.
* * *
Den existentiella meditationen avbryts dock tvärt när det sura pausbandet plötsligt kommer in och börjar repa på sin läktaravsats.
Det låter ännu sämre utan publik, men Jonas Stenstäpp-kopian på gitarr är fortfarande fin.
* * *
Man drömmer ju alltid om att få se nummer 55 kronwalla motståndarna ända till nästa torsdag, men det sker numer nästan bara när Wings möter lag från östra konferensen.
Rivaler i den egna divisionen, som Nashville, har järnkoll och uppför sig lika vaksamt när Kron Wall of Pain är på isen som anställda på zoo gör när de måste gå in i buren där tigrarna bor.
* * *
The stass?
Ja, det här kändes nästan så stort att en slips hade varit på plats, men vi spar det till playoff – och eventuella streckdraman i slutet av grundserien – och nöjer oss i dag med svarta braxor, svart skjorta och en sober, mörkgrå kavaj av ädlaste gubbsort.
* * *
Vetlanda-Posten har just avslutat att The Mule snart lämnar Little Sweden i Novi och flyttar till nybyggd kåk i Birmingham, också känt som Zätaville.
Det oroar mig en smula. Alla Red Wings-svenskar utom rebellen Zäta SKA liksom bo i Novi, det blir fel i balansen annars.
* * *
Fryser lätt om fingrarna på pressläktaren.
Hade jag inte räknat med.
* * *
Vad gäller Crosby finns ju en fet chans att han göra comeback mot Rangers på Garden på torsdag istället.
Jag saliverar – inget riktigt ord, tror jag, men ni fattar… – över blotta tanken.
* * *
Det lustiga med Wings-fansen är att de alltid lyckas ta reda på var laget bor och sen står de och vakar utanför hotellet praktiskt taget dygnet runt och så fort minsta Nyquist visar sig kommer de, vuxna karlarna, springande med autografblock.
Den grejen kommer jag aldrig riktigt att förstå.
* * *
Det är alltså Hedbä mot Nilsson på the island ikväll.
Skoj, det.
* * *
Men jag ska inte säga nåt, för jag råkar ofta hamna på samma restauranger där spelarna äter middag kvällarna innan match.
En gång stod jag utanför stekhuset The Palm här i Nashville, mitt emot Bridgestone, och rökte när Homer och Lidas kom ut genom dörren.
– Ah, du, har du en cigg, frågade Homer och flinade.
Det tyckte jag var kul.
* * *
Just när jag skrivit det tittar jag upp och ser Homer – utan hjälm, helt elegant – krocka med andremålisen Jordan Pearce under värmningen.
Piteå-expressen är ivrig ikväll!
* * *
Åh, Hal Gill. My man. Under värmningen håller han liksom igen i skridskoåkningen också. Det ser ut som när en finlandsfärja lägger till vid stadsgårdskajen.
* * *
Wings har halva hemmakurvan full av fans som står och skanderar – under värmningen.
Det blir ramalama i Music City ikväll.
* * *
Jag tror Carrie Underwood är här ikväll, det ser så ut i klippet i fästmannen Mike Fishers skridskoåkning.
* * *
Värmningen har precis slutat, läktarna börjar fyllas och laddningen tätnar.
Själv ska jag gå och hämta mer av det härligt vattniga kaffet.
Sen åker vi.
Blir superskoj det här.
Och som vanligt – jag återkommer i pauserna.