Matiné på Long Island

Greetings from Long Island.
Här blir det, President’s Day som det är, matiné mellan Islanders och Senators idag.
Jag fick på grund av hosta, festande grannar och svenskar som ringer mitt i natten och blir helt chockade över att det inte är samma tid här som i Europa inte sova särskilt mycket i natt och kom därför iväg avsevärt mycket senare än det var tänkt.
Därför blir det här introt kortare än vanligt, men jag hoppas några av er vill vara med i alla fall.
* * *
Missade, kändes det som, inte alltför mycket när jag stannade hemma igår.
Det enda jag verkligen hade velat uppleva var reaktionen i Garden när Rick Nash kvitterade där i slutet.
Ni hörde vad dom började skandera va?
– We don’t want you, we don’t want you, we don’t want you.
Briljant.
* * *
Jag har ju bara varit här i sju år, så det är alldeles naturligt att jag alltid, utan undantag, kör fel när jag ska till den här hallen.
Men ge idioten sju år till ska ni se att han till slut tar rätt avfart från Long Island Expressway….
* * *
Att döma av repetitionerna strax innan publiken släpps in i hallen kommer Islanders att uppmärksamma dagens högtid genom att klä några maskotar i jättelika presidentskallar.
Lincoln, Washington, Jefferson och Teddy Roosevelt kommer att ramla runt på skridskor och vinka åt publiken.
Att ingen kommit på den idén förut…
* * *
On the contrary, Danne!
Jag var en av få som varnade för Devils före säsongen.
De flesta andra som tippade utgick från inledningen på förra säsongen, men Big Papa Biffen förstod förstås att det riktiga Devils var det vi såg under slutet av förra året.
Så här ska verkligen inte tuggas på nån hatt.
* * *
Det är för Erik man är här, förstås.
Erik Karlsson.
Att se honom åka skridskor är som att höra Jimi Hendrix dra ett gitarrsolo, se Al Pacino hålla en lång monolog eller äta mat Bullen Olsson i Borlänge lagat.
Kort sagt:
Man får ynnesten att se en virtuos i farten.
* * *
Den här jävla hostan.
Nu slutar jag röka.
Ett tag i alla fall.
* * *
Dennis Potvin går och stryker i en korridor precis bakom pressläktaren och det är bara mina goda uppfostran som hindrar mig från att dra visselramsan från Garden.
* * *
Alfie, utan hjälm, ser väldigt peppade ut på värmningen.
Det kan bli hans match det här.
* * *
Vi sitter så högt man överhuvudtaget kan sitta i den här plåtlådan.
Ändå är vi närmare isen än i någon annan NHL-arenan.
Så trots att den ligger i ett nowhere utanför stan, trots slitage och trängsel och kyla och amatörmässigt nätuppkoppling…man måste gilla Nassau Coliseum.
* * *
Islanders kör sina fulaste tröjor ikväll – de marinblå med grå axlar.
Det är ställ Aftonbladets nöjesredaktion skulle kunna ha i sina korpmatcher mot BK Bek Bek och jag förväntar mig hela tiden att få se Jan-Olov Gossen Andersson runda tekningscirklarna med finast tänkbara överstegsåkning.
* * *
Nysse Nyström är här också och fäller sin vanliga kommentar när vi tränger oss ner i våra pressläktarsäten:
– Det här kan bli en kul match.
Ja, en sak är i alla fall säker: Om Islanders verkligen ska haka på i streckstriden – och osannolikt nog ser det plötsligt tänkbart ut – då måste de vinna mot lag som Ottawa.
Och tvärtom: Om Ottawa vill skaffa sig lite andrum ovanför strecket måste de slå slag som Islanders.
Så, ja, det här kan bli en kul match.
* * *
”Beväpna dig med vingar”, du ska inte tro att jag inte förstår vem du är.
Välkommen tillbaka, fortsätt skriva nu – gärna under din gamla nick.
* * *
NHL 12-varianten av den här matchen, spelad på 38:e gatan igår kväll,  slutade med straffseger för Ottawa.
Jag brukar aldrig sätta några straffar, det där med finter är inte riktigt min grej, men Michalek lyckades på nåt sätt krångla in en puck på Nabby och jag blev så glad att jag stod upp i korresoffan och hoppade.
* * *
Ja, som sagt, det här blev ett snöpligt kort intro, men fortsättningsvis kör vi som vanligt.
Är ni med?
Det här kan ju bli en kul match.   

MSG-comeback i korresoffan

Sorry Taggen och andra.
Det blir ingen rendezvous med Grant Clitsome för Biffen ikväll.
Jag är lite under the weather och väljer därför att återknyta bekantskapen med Sam Rosen och Joe Micheletti i korresoffan istället.
Warner Cable och MSG föll ju till sist för trycket från kunder drabbade av Linsanity och enades om ett avtal , så nu kan vi – halleluja! – se Rangers på tv igen.
Dessutom ska jag till Long Island för President’s Day-matinén mellan Islanders och Senators imorrn och man ska ju ha nåt att skriva då också.
Så, ja, i korresoffan är jag.
Huruvida det blir något bloggat återstår att se, jag känner mig som sagt rätt hängig, men kommentatorsspåret är öppet så shoot away.

Original Six Showdown på Garden, del 5 – The End

NY Rangers – Chicago 2-4 (Slut)
* * *
Ja, det finns väl inte så mycket mer att säga om det här.
Matchen var slut efter första.
Ja, både Rangers och Tåbiran kammade till sig under de sista fyrtio minuter men avståndet var för stort och hemmaspelarnas avslutningar för krampartade och Hawks kunde äntligen bryta sin svidande förlustsvit.
Nu ska jag ut på byn och fira Eken och räknar kallt med att ägna morgondagen åt att ligga på rygg i korresoffan, stirra i taket och undra hur jag kan vara så dum, så vi hörs först senare under helgen.
Men ni som inte var uppe i natt – lös nu del 1, 2 och 3. Där står det jättemycket skoj.

Original Six Showdown på Garden, del 3

NY Rangers – Chicago 1-4 (Period 2)
* * *
Om Rangers bara haft ett vassare powerplay, värdigt en konferensledare.
Då hade det här mycket väl kunnat vara utjämnat nu.
För hemmalaget kommer till andra ut med den absoluta föresatsen att vända det här och både krigar föredömligt och skapar en hel skrälldus chanser, men det hackar återigen i avslutningarna, så det blir bara ett mål.
De hade behövt åtminstone ett till för att få Chicago-nerver i riktig svaj.
Nu blir det svårt att förhindra bortaseger, men fortsätter de slita lika hårt kan det åtminstone bli en rätt underhållande slutakt.
* * *
Nä, inte byter Tårtan ut Tåbiran.
Det vore som sagt att böja sig för illvilliga fans och Rangers-coachen skulle hellre fira jul med Sean Avery.
Men kanske är det smart, kanske visar han den trots allt viktige andremålisen att han har fortsatt förtroende för honom – och sänder samtidigt en signal till utespelarna att de ska ge fan i att svika den gode lagkamraten.
* * *
Staal får göra sitt första mål för säsongen och ja, nu har han ändå spelat så många matcher att det börjar okej att ställa lite krav på honom, no.
* * *
Det är en hård en, Stålberg. Har han chansen stannar han inte för att Tåbiran råkar stå i vägen. Jag tycker det är rätt.
* * *
Inget vidare av Duby Duby Doo först dra på sig en utvisning för armbågstackling – och sedan lyckas ta en för roughing under den avvaktande.
Men vi får å andra sidan se fyra-mot-tre-spel på kuppen och den rariteten gillar vill ju i den här bloggen.
* * *
Undrar, apropå förra inlägget, vad det är i en riktig Russnäs-grogg.
De är ju lite religiösa där nere på höglandet, men ändå. Det är mycket vodka och så lite loranga som virke, det är mitt tips.
* * *
Vi har Carl-Gustaf Lindstedt hos oss ikväll. Randy Caryle alltså. Han jobbar tydligen fortfarande åt Ducks, som scout och sitter här och blänger. Så storsint.
* * *
Erik Gustafsson går och gör NHL-karriärens första mål, noterar vi med hjälp av hans namne i vårt kommentatorsspåret.
Vad kul.
* * *
Om Rangers-spelarna visste hur många ”moooooaaaaahhhh” det kommit på sms från Blackhawks-supportern Ros – också känd som Front 242-Åke och ursprunglig pappa till den här bloggen – skulle de vinnlägga sig om att sätta fler av chanserna de har här på slutet…
* * *
Det är min gamla vän Ghislain Hebert som dömer ju, det hade jag missat.
Ghislain forever!
* * *
Han sitter på den andra, finare pressläktaren så jag vet inte alls hur kucen har det just nu.
Hoppas han står ut.
Med spänningen alltså.
* * *
Det är lite kul att sitta här och försöka visualisera Grosse i Flyers-jersey.
Det går rätt bra, med sin storlek och sitt grymma war-face är han som gjord för Broad Street Bullies.
* * *
Ett tidigt Rangers-mål. Då blir det här dramatiskt. Om inte? Då blir det i alla fall grinigt.
Låt oss hoppas.
En kort slutrapport kommer efter omklädningsrumsrusch.
Sen ska jag ut och fira 29-årig gormand.

Original Six Showdown på Garden, del 2

NY Rangers – Chicago 0-4 (Period 1)
* * *
Så mycket för expert-Biffens teori om att Rangers alltid är som bäst när man förväntar sig att de ska ha en night off…
De har precis lika mycket semester som Sven Melander i första sällskapsresa ikväll och blir fullkomligt torpederade av desperata, hungriga Chicago-hökar.
0-4…ojvoj!
Däremot hade jag kanske lite rätt i påståendet att det hade varit bättre att låta den glödhete Lundqvist fortsätta spela den här matchen.
Tåbiran har varit, host host, sådär…
* * *
Torsdag lika med ni vet vad:
Ärtsoppssurr på läktarna.
Men Hawks-fansen kompenserar med desto större koncentration.
De är faktiskt så många att det nästan låter som hemmajubel när de slaktar tåbira.
Det säger mer om hur många Illinois-infödingar som bor i New York än om hur stort bortafölje Hawks har.
* * *
HEN-RIK-ramsan får man höra oavsett om han spelar eller inte…
Redan när Sharp gör 3-0 härs några spridda rop från kortsidorna och efter Hossas 4-0 ekar den under det välvda taket.
Lite taskigt, Tåbiran har inte precis de sista tappra krigarna från The Alamo framför sig och Tårtan böjer sig givetvis inte för fansens krav, det vore ju nästan som att erkänna ett misstag.
Men det är väl inte omöjligt att hemmalaget helt diskret gör ett litet målvaktsbyte nu i pausen.
* * *
Det börjar bli trångt på pressläktaren nu.
Och ju mer Rangers vinner, desto mer intresserade blir de som aldrig bryr sig annars.
Kul på ett sätt, men jag har aldrig påstått att jag är en bra människa och låter mig utan motstånd översköljas av bittra var-fan-har-ni-varit-förut-då-era-jävlar-känslor.
* * *
Garden Faithful är till och med så taskiga att de utbrister i rungande hån-jubel när Tåbiran stoppar en enkel icing-puck.
Med såna vänner behöver man inga fiender.
* * *
Precis, Eric. Hoppas det där var trejden som drog proppen ur hela fan och att spelaraffärerna börjar dugga som svordomar i en Joe Pesci-film nu.
* * *
När Toews slår passningen till den fristående Sharp  känner man igen Blackhawks.
Den är ett mästerverk.
* * *
Vi sitter här och debatterar vad man som coach egentligen sänder för  signaler när man vilar sin glödhete förstemålis i en match mot ett lag som Chicago.
Åt de egna spelarna säger man att det här nog inte är så svårt – och motståndarna provocerar man en smula, gör man inte?
Fel beslut var det uppenbarligen i alla fall…
* * *
Gå hem, Apan? Varför skulle jag göra det? Jag har alltid gillat Blackhawks och ser fram emot att få en pratstund med Stålberg och Krüger efteråt.
För att inte tala om hur skoj det ska bli att gå på presskonferens med Tårtan…
* * *
Ja, titta. Dominic Moore från Tampa till San Jose. Here we go tammefan.
* * *
Vad gött Yellbear ska ha framför tv:n hemma i Chi-Town nu.
Jag hoppas han firar med en rejäl Russnäs-grogg.
* * *
Nysse Nyström har inte sett Rangers sedan plattmatcherna i Globen och nu sitter här och tycker sig få bekräftat att det inte är ett bra lag.
Well, i den där tidningen kan man ju påstå vad som helst så det spelar väl inte så stor roll…
* * *
Kan inte förneka att jag längtar efter första dry martini-skålen med Eken nu.
* * *
Då får vi se vad Rangers verkligen går för då.
Dom har skrutit om att dom aldrig slutar jobba vad som än händer.
Om det verkligen är sant ska dom fortfarande kriga för en vändning och omöjligt är det ju inte, får man in ett par puckar på ett lag med så bräckligt självförtroende kan vad som helst hända.
Men det var i sanning inte mycket som tydde på en dylik scenförändring i första akten, det medges.
Nå, en sak kan vi alla fall vara hyggligt säkra på:
Jag återkommer i nästa paus.

Original Six Showdown på Garden

God afton, bloggläsarvänner, och välkomna till ett regnigt och grått New York.
Här spelar Rangers ikväll mot Chicago Blackhawks, en gäst vi ser mer sällan än tomten, och i normala fall hade hemmalaget förlorat.
Klart.
Det är ju just när serieledare precis vunnit en emotionell strid som den mot Boston och sedan stöter på ett desperat krislag som dom torskar.
Men som Strålle Strålman konstaterade efter Washington-fajten förra söndagen – en uppgörelse av samma sort – är Rangers inte som andra lag den här säsongen.
Dom vägrar – alternativt får inte… – ta några night offs och är nästan som allra bäst när dom förväntas vara som sämst
Så Hawks, svårt tilltufsade efter elva raka jävla förluster,  ska i alla fall inte göra sig några illusioner om att det blir enkelt att rädda vintern ikväll.
* * *
Det råder, med all rätt, Lundsanity i New York sedan kungens sanslösa uppvisning mot regerande mästarna.
Så sent som igår febrade Broadway Brad för Posts reportrar om att hans svenske lagkamrat är planetens bäste målvakt.
Tyvärr får fansen dock inga möjligheter att leva ut Henke-hysterin ikväll. Tårtan har bestämt att han ska ha lite ledigt efter sin shutout-show och spelar Tåbiran istället – och istället får Lunkan jobba mot Columbus på söndag.
Jag hade gjort tvärtom och lirat Tåbiran mot tattiga Blue Jackets, bland annat för att en bortafajt väntar mot Penguins redan på tisdag – men framförallt för att upphetsade fans förtjänar att få gasta ”M-V-P” redan ikväll…
 
 * * *
Ha ha, Wville, det var ett av de roligaste inläggen på länge. Tanken har aldrig slagit mig, men visst – Om Duncan Keith ställer sig till vänster Brad Richards har de som sitter bakom dem en klassisk rock ’n’ roll-vy.
* * *
Det här surret om att Stealth-flygaren överväger att trejda till sig Rick Nash i utbyte mot både Duby Duby Doo, McDonagh och Stepan oroar.
Ja, han är en grym powerforward, men dels har Rangers inget akut behov några sådana, dels ter det sig in i helvete vanskligt att börja dribbla med det som uppenbarligen är en i det närmaste perfekt kemi.
Snälla Stealth-flygare, försök låta bli att hemfalla till de gamla, förödande synderna nu.
* * *
Idag fyller The Legendary Oak Man – också känd som Eken – år.
29 blir pojkvaskern, osannolikt nog – för mig är Eken, med The Nomads ord, sixteen forever.
Till hans ära borde ni som är uppe i natten och kollar den här äta ett riktigt skrovmål.
Själv ska jag se den här matchen och sen störta ut på stan för att ansluta i det som garanterat är en svårartad backanal.
* * *
Det är ju typiskt, när Blackhawks för en gångs skulle kommer hit, då är den store Yellbear hemma och vårdar influensa – eller vad det nu är.
Jag känner i det närmaste sorg över det.
Men vi får i alla fall Viktor Stålberg och Marcus Krüger och vad gäller den senare blir det live-debut för min del.
* * *
Han är och förblir en smygare, Nyström på den där andra tidningen.
Han har inte med ett ord nämnt att han är på väg hit, men plötsligt står han vid min plats i pressrummet med sitt gladaste Eskilstuna-leende klistrar över hela plytet.
– Det hade du inte räknat med va, skrockar han.
Nej, men jag får ge igen med upplysningen att Henke inte spelar ikväll och då slocknar det sörmländska flinet, ho ho!
* * *
Det var länge sedan vi hörde av några Hawks-fans i kommentatorsspåret. så jag vet inte om såna som Offroad och Blackhawk läser längre, men om får ni gärna bidra med några teorier om vad det är som hänt.
Hur kan ett lag bestående av pjäser om Patrick Kane, Jonathan Toews, Marian Hossa, Patrick Sharp, Duncan Keith, Brent Seabrook och för all del Viktor Stålberg förlora elva matcher i rad?
* * *
Apropå Viktor:
Min gudson Viktor Berglund i Slätta fyller femton år idag och härmed utgår ett rungande grattis över den stora oceanen.
Jag ser fram emot NHL-debuten på Garden om sådär fem-sex år, Vigge.
Innan dess får du dock se till att din old man tar med dig och brorsan
* * *
Till och med mästarna var tvingade att ge Rangers cred efter matchen i tisdags.
Så här sa Lucic:
– Dom är the real deal. Bästa laget i öst.
Och så här sa Shawn Thornton:
– Vi har stor respekt för Rangers och deras sätt att spela. Laget är byggt som vårt. Det ser man sällan, men har man tillräckligt många begåvade spelare som köper den här sortens spelsystem, då ökar chanserna för succé.
* * *
Med Hawks på turné i öst har vi en gammal bloggfavorit in the house.
Chris Kuc från Tribune.
Vänta bara så ska jag hitta på ytterligare några riktigt dåliga skämt om hans underbara efternamn.
* * *
Wow, Eric – det är du som breakar nyheten om Grosse Grossmans trejd till Philadelphia för papa Biffen.
Tack så mycket, jag hann precis få in en nyhetsnotis innan redaktören hemma i Stockholm gick hem.
Grosse själv är både att beklaga och gratulera. Han har varit i Dallas länge, är nära vän med framförallt Loui Loui och känner sig säkerligen rätt omtumlad just nu, men i gengäld kommer han till ett mycket bättre lag och får större chans att vara med om något stort i vår.
För Flyers del…tja, Grosse är väl kanske inte mannen som vänder några trender på egen hand men han är en stabil och säker och klok back och såna verkar ju behövas i The city of brotherly love just ny.
* * *
Jaha, just som jag packar dataväskan för att ta mig upp till pressläktaren tittar kucen fram bakom ett skrivbås…
Herregud, är jag tolv år eller?
* * *
Allra roligast för Grosse är förstås att han får vara med om åtminstone ett krig mot Rangers!
* * *
Pressläktaren är som rena Ankeborg ikväll, så många representanter från Ducks har vi på plats.
Men det ska man inte läsa in för mycket i, dom spelar i Jersey i morgon och passar bara på att kolla in Hawks.
* * *
Rangers kör, Original Six-kvällen till är, jubileumströjor från fjolåret och Hawks har sina vita bortaställ
Så det här skulle mycket väl kunna vara den snyggaste tröjshow i NHL:s historia, faktiskt.
* * *
Frågar Brooksie om han tycker Henke gjorde NHL-karriärens bästa match i tisdags, men så långt vill Post-ikonen inte sträcka sig.
– Det var en 1-0-match mot Boston ifjol när han gjorde sju-åtta helt otroliga räddningar och så var det den där slutspelsserien mot Washington för några år sedan…där stod han för ett par helt extraordinära insatser.
Just ja, 2009. Då höll han på att slå ut Caps alldeles på egen hand.
* * *
Det är särskilt skojigt att mitt stavningsprogram är så sedesamt att det inte vill ändra Kuc till något annat än kul – och Kucen till kusen.
Men för all del, kul ska vi ha och han ser ut som en riktig kuse, kucen.
* * *
På värmningen ser det ut som att Del Zotto tänker smacka in några puckar på den skakige Crawford.
Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
Plötsligt kommer Nysse Nyström och slår sig ner på stolen intill Varpu.
Well, ska han sitta här får han vara beredd på att hämta kaffe i pausen, det ska han veta!
* * *
Nu släpper vi pucken, va?
Kul ska det här bli.
Jag ber att få återkomma i första paus.

Biffens lista, del 6 – The End

Jaha, försenat igen – även om jag vill påminna om att jag aldrig lovat att den här listan ska komma någon specifik dag.
Men här är nu the best och sämst of senaste tiden i NHL enligt min lilla mening.
 
1. Sudden.
– En av våra största hjältar, alla kategorier, förärades just den mäktiga salut han förtjänade i Big Smoke och när hans banner slutligen vajade i Air Canada Center-taket, intill Börjes dito, då kan jag försäkra att det inte bara var mamma Sundin som hade tårar i ögonen.
2. 21 raka hemmavinster.
– Wings slår alltså alla tiders hemmarekord. Fattar man egentligen hur omöjligt det är, in this day and age? Nej, det gör man nog inte. Men låt bläckfiskarna flyga, för satan.
3. Kung Henriks nolla mot Bruins.
– Ett Vezina-framträdande om jag nånsin sett ett. Det luktade till och med lite Hart Trophy, gjorde det inte? Ja, nominering åtminstone…
4. Geno Malkin.
– Annars börjar det här se ut som den givna MVP:n. Han dominerar till och med mer än hans fellow ryss i Washington gjorde under sina heydays.
5. Kenny J på Long Island.
– Hans stora dag i Nassau Coliseum hamnade ju lite i skuggan av Sudden-karnevalen i Toronto, men det var utmärkt att också den eminente skåningen fick ett så storartat erkännande.
6. Ankornas flykt.
– Inte sedan ankorna lämnade Tonys pool i första Sopranos-säsongen har vi sett så målmedvetna flygfän av den här sorten. Lill Fridolf Boudreau vet hur man tränar hockeylag.
7. Homer 1000.
– Det borde rendera ett särskilt bragdguld att i tusen jävla matcher ha stått i målgårdar i NHL och fått sitt ryggslut crosscheckat till flisor – utan att nånsin gnälla.
8. Kovy.
– Och medan febern stiger på Manhattan håller en annan stjärna på andra sidan Hudson-floden på att växla upp mot sann tiomiljonerdollarsnivå också. När Kovy  är bra, då är han utan tvekan en av de allra bästa.
9. Jack Adams-Tårtan.
– 55 omgångar är spelade. Rangers leder östra konferensen. Och har nio poäng tillgodo på tvåan. Jo, vid sidan av allt annat är John Tortorella en väldigt bra coach.
10. 27 februari.
– Mindre än två veckor kvar nu, sedan öppnas trejdernas dammluckor.
 
BIFFENS BU
 
Maple Leafs insats under Sudden-kvällen.
– Ynk, säger jag. Ynk!
•Hal Gill-ryktet.
– Nej, Rangers behöver inget farthinder på blålinjen.
•Tomatsåsen på Garden senast.
– Den var rekordartad på nästan samma sätt som Red Wings 21 hemmasegrar. Jag har aldrig smakat något äckligare.
 
CITATET
– Sundin, Sundin, Sundin…
Publiken i Air Canada Center, om och om och om igen.
* * *
 
Hörde ni – jag menar, HÖRDE ni – Joe Louis-publiken i Journey-klassikern på slutet?
Linjedomartasken hann släppa pucken innan de kom till crescendot, men åhörarna bara fortsatte i de där odödliga raderna om ”Just a city boy, born and raised in SOUTH DETROIT” och det dånade fantamme som vore det Game 7 i en playoff-drabbning mot Chicago.
Zäta hörde definitivt.
– Ja, där fick man lite gåshud, berättar han på telefon under bilresan utan till förorterna.
Synd inte Eken var där, eller här hemma hos mig, och kunde lyssna.
Han hade gått ner i spagat.
* * *
The talking heads i NHL-studion säger det dom också.
– Hands down…Lundqvist ska ha Vezina den här säsongen. Kanske Hart också.
Ojvoj.
* * *
Jag är rädd att Tampas öde förseglades med 0-4-debaclet i natt. Det blir nog inget slutspel i St Pete Times Forum i vår. Tråkigt det.
* * *
Njadu , Hugosson. Jag ska kanske till Arizona, men mig vill du inte ha med på någon golfbana. Jag har lika mycket boll i mig som din kompis Bettman har ödmjukhet.
* * *
Inte ens Tårtan, som för det mesta bara säger ”det är så han måste spela” när Lundqvist varit bra, kan hålla sig efter uppvisningen mot Boston.
– He was absolutely fantastic, heter det.
* * *
Vad har hänt med Blackhawks?
Att ett lag med så mycket talang kan gå och förlora elva matcher är ett lika stort mysterium som att folk tycker om Bon Jovi.
Nu kommer de hit för att möta Rangers på torsdag och morsning korsning, det är inte på Garden man räddar sina säsonger i år.
Jag är hur som helst på plats och hoppas vi hörs då.
 
 

Serifinalsblogg från 48:e våningen, del 5

Jag har sett Henrik Lundqvist göra många lysande matcher i sin Rangers-tröja, men det här kan mycket väl ha varit den mest magnifika någonsin.
Bruins dominerar ju kraftigt i två perioder, skjuter sammanlagt 42 skott – och han håller nolland, bland annat tack vare åtminstone tio direkt omöjliga räddningar.
– Otroligt, flämtar Micheletti, otroligt.
Jag ber att få instämma.
* * *
Helt riktigt, Phillysteen.
Jag påpekade just det när Bäckis i söndags dök up på pressläktaren på Garden och sa nåt om hur imponerad han var av Rangers.
– Jo, men man har ju sett andra lag dominera kraftigt i grundserien för att sen inte vara så jättelyckade i slutspelet.
Som respons på det fick jag ett snett Gävle-leende…
* * *
Sam, eller vem du nu är som har ett så tragiskt liv att du ägnat hela natten åt att försöka få in hånfulla kommentarer om Lundqvist under ett helt batteri pseudonymer, gör bäst i att inte kika på några länkar till New York-tidningarna i morrn – eller på nhl.com för den delen.
Det kommer vara kung hit och Vezina dit, I’m sorry…
* * *
Det säger något om inställningen i Rangers att dom har ledningen med 3-0 när det är en minut kvar – och ändå slänger sig handlöst och täcker skott för att hjälpa Lundqvist att ledningen i nolla-tabellen.
* * *
Nej, Jan, men jag vill inte ha nån parabolantenn på min lilla balkong. Det vore ett estetiskt brott.
Keenan framstår mer som kufisk än docuchebag, sån jag föredrar nog ändå honom framför Milbury.
* * *
Och Detroit tar sin 21:a raka hemmaseger – och slår alltså alla tiders rekord.
Fantastiskt.
Nu ska jag knåpa lita på utlovad lista…

Serifinalsblogg från 48:e våningen, del 4

Nu är det ruggigt övertag för regerande mästarna.
Men mål gör dom inte.
För i Rangers-kassen står en världsartist från Åre.
Några av räddningarna han gjorde i den här perren, Kung Lundqvist, var tammefan helt psykedeliska.
Men blåskjortorna måste göra något, det håller aldrig om de fortsätter vara så här tillbakapressade i ytterligare en period.
* * *
Törs man fråga var våra vänner Lillbjörn och Storbjörn befinner sig en sån här kväll?
Ert sällskap efterfrågas härmed.
* * *
Joe Michelletti, Sam Rosens bisittare på Rangers-matcherna, utbrister plötsligt:
– Lundqvist! He’s putting on a show!.
He sure does.
* * *
Man skulle bra gärna vilja ha ett ord med den på NBC Sports som bestämde att de skulle steka den här matchen och istället visa – Minnesota-Anaheim.
Say what?
* * *
Kan meddela att Empire State Building rakt framför lyser i rött och rosa för alla lovers som är ute och är romantiska ikväll.
Kul för dom.
Själv är jag fullt nöjd om jag får se mer bra hockey.

Sida 1050 av 1355