Red Wings ser ut att vara på väg att åka räkmacka till 21:a rekordsegern.
De har lekstuga med stackars Dallas och är i 2-0-ledning redan efter en halv period.
Ojvoj.
* * *
Läser att Mike Keenan hoppas på ett coach-jobb igen.
Ja, jag hoppas få gifta mig med Jennifer Connolly, så varför inte.
Men som min 104-åriga mormor brukade säga:
Önska i den ena handen och skit i den andra och se sen vilken du får mest i.
* * *
Zäta har ju lite flyt när han får tillbaka returen på eget skott och kan pricka in 1-0, men så mycket stolpar och ribbor han träffat den här säsongen är det inte mer än rätt.
* * *
”Subban”, du kan sluta nu – nya pseudonymer hjälper inte. Dina omvända jinxar är bara tröttsamma och kommer inte att publiceras.
* * *
Fina bilder från Motown i en reklampaus:
Zäta störtar under träning i The Joe ut på isen i en snow mobile.
Det visar sig vara lagkamraternas present till Homer efter 1000:e matchen.
Riktigt rart.
* * *
Nu koncentrerar vi oss på slaget i TD Garden, tycker jag.

Tack, vilka fina polare ni är.
Det känns, tycker jag fortfarande,  lite apart att sitta vid skrivbordet och titta på laptop-eländet, men jag har bild och ljud och är mycket tacksam för det.
* * *
Intressant att titta på det här.
De är ju så lika, Bruins och Rangers. Riktiga lagmaskiner som aldrig slutar jobbar och har en fantastisk utpost längst bak om allt annat skulle fallera.
Det Rangers saknar är en back av Chara-dignitet, men i gengäld saknar väl Bruins artister av Gabby- och Broadway Brad-snitt så det jämnar ut sig.
So far är det gästerna, som numer verkar äta självförtroende till frukost, som haft mest av spelet och vunnit flest närkamper och de leder rättvist – fast kanske, om vi ska vara helt ärliga,  med ett mål för mycket.
* * *
Tack, Alexz, men Red Wings – och alla andra matcher – har jag på tv:n.
Det är de lokala lagen vi med Warner Cable-abonnemang i New York inte får se just nu.
* * *
Dirty Harry Callahan är inne i karriärens stim. Inte sedan Clintan jagade Andrew Robinson i första filmen 1971 har någon med samma namn varit lika obönhörlig.
* * *
Om det här ändå kunde vara ouvertyren till vårens konferensfinal.
Vilket jävla slag…
* * *
Nu har dom börjat i The Joe, så nu förflyttar jag mig till soffan.

Okej.
Blogg från korresoffan.
Jag hade först tänkt vara i Boston i natt, men för mycket annat kom i vägen.
Sedan lekte jag med den lockande tanken att gå ut och se seriefinalen på lämplig sportbar, men jag måste upp tidigt i morgon och vet bara alltför väl hur det skulle sluta om jag satt med Rangers-supportrar på lokal.
Så soffan – eller snarare skrivbordet – it is. Då klipper vi ju Red Wings försök att slå tidernas hemmarekord också.
Eftersom MSG och Warner Cable, dom jävlarna,  fortfarande vägrar komma bygger det dock på att ni vänliga kommentatorsspårssjälar kan tipsa mig om en – host, host – bra sån där länk.
Gör ni det lovar jag avsluta kvällen med veckans försenade lista…

NY Rangers – Washington 3-2 (Slut)
* * *
Jack Adams är på osedvanligt bra humör på sin presskonferens.
Ja, Tårtan alltså,.
Har vi redan börjat spekulera i att Henke ska vinna Vezina i Las Vegas i juni måste man ju också slå att den explosive befälhavaren i båset är en given kandidat för den årliga coach-trofén.
Man kan tycka vad man vill om mister Tortorella, och personligen retar jag mig ibland både på hans bully-tendenser och på hans konservativa hållning visavi enskilda spelare, men att mannen lyckats göra det han gjort av det spelarmaterial som står till buds på Broadway är i sanning enastående.
Så vi ses vid craps-borden på Wynn, Tårtan.
* * *
Oavsett om de är religiösa eller inte måste McPhee och Hunter be till högre makter att Bäckis blir bra å det snaraste.
Utan sin bästa center är Caps ett lag som skvalpar lite vind för våg. Ibland går det okej, ibland inte, men man vet aldrig och det beror på att svensken som den här säsongen var på att utvecklas till både roder, navigationssystem, ankare och bränslepump inte kan spela.
* * *
No sweat, Julia. Det är rätt underhållande när du blir grinig. Också.
* * *
Det faktum att Post till den här matchen inte bara skickar Brooksie utan till och med stjärnkrönikören – och Biffen-idolen – Mike Vaccaro säger något om vad Rangers håller på att få tända för gnista i sin hemstad.
Vanligtvis ödslar han bara sin bländande begåvning på baseboll och fotboll och emellanåt basket, men när Rangers leder östra konferensen med sju jävla poäng måste den som producerar mest kvalitet per spaltmeter i amerikansk sportpress förstås också komma och titta.
* * *
Per, du har aldrig blivit sågad här. Aldrig
Insisterar du säger jag som Palmon Harald Hult i ”Mannen på taket”, på finlandssvenska…
– Det känner jag inte till…det har jag aldrig hört talas om…
* * *
Vaccaro håller förresten på och frågar Henke om huruvida han blev inspirerad Giants Super Bowl-triumf förra söndagen.
Så det är den vinkeln vi har att vänta imorrn.
Rangers är det nya Big Blue.
* * *
Raffe, ja – om Rangers behöver nåt är det en Shea Weber-typ som kan dirigera på blålinjen och fläska iväg riktiga skott.
Hal Gill behöver dom inte, spelare som kan och är villiga att täcka skott råder det ingen brist på.
* * *
Man vet var man har varit när man kommer hem och inser att man har en bit vit isoleringstejp fastklistrad under skosulan.
* * *
När han gör sitt fina shorthanded-mål – på galant passning från Duby – ser Prusten avsevärt mycket piggare ut än i hissen i morse.
– Men så känns det som det gått hundra matcher sen jag senast gjorde mål också, säger han efteråt.
* * *
I hissen tillbaka ner till åttonde gatan är det istället legendaren Rod Gilbert som gör Biffen sällskap.
– Nån jävel, säger han till en vän, har just kommit på att det är 50 år sen jag gjorde min första match med Rangers. Hallå, varför påminna mig om det! Jag vill inte veta.
Lite skoj.
* * *
McDonagh kommer mycket tillbaka ut på isen efter sitt mål och påföljande knäskade-scare och belönas efteråt med the broadway hat av lagkamraterna.
– Var det han som fick den? Ah, den skulle Prust ha haft idag, säger Jack Adams-Tårtan.
Han ska börja dela ut den själv….
* * *
Jag säger det igen:
Hal Gill?
Please no…
Nu ska jag försöka hålla mig vaken över Red Winngs-Flyers-mötet.
Det låter på papperet som en väldigt bra match.  

Det blir spännande på slutet, men Rangers håller undan och vinner med 3-2.

Mer kommer – vad det lider.

NY Rangers – Washington 2-1 (Period 2)
* * *
Jodå, det här är ju helt okej.
Rangers tappar ledningen till ett Washington som inte direkt glänser men sliter exemplariskt. Hemmalaget kommer dock tillbaka och skaffar ny lydning – fast priset är högt.
Ryan McDonagh ser ut att vrida sönder knäet i samma stund som han sprätter in tvåan och är det någon Blueshirts inte har råd att få på skadelistan är det Ronald McDonald.
Ojvoj faktiskt.
* * *
Julia, det är direkt skakande att jag tycks ha tagit mig upp på din shitlist.
Skakande, säger jag.
Hjälper några hail marys – eller måste det rentav vara Hal marys?
* * *
Det är en sjujävla rökare Semin får på när han kvitterar.
Han gjorde ert liknande mål bara häromdagen och då sa hans fellow ryss att det inte finns en målvakt som hinner se pucken när han avlossar DET skottet.
Verkar så, ja.
* * *
* * *
Alexander Skarsgård blir plötsligt inzoomad i jumbon, föräras ganska avsevärt jubel och tackar med en klassisk Hollywood-honnör.
* * *
Ja, man får verkligen påminna sig själv om vad Ovie var för en spelare också.
Som konsertpianisten helt riktigt påpekar händer ingenting längre, men det gjorde ju sannerligen en gång i tiden och det är inte som att han inte försöker längre, tvärtom.
Men likafullt:
Ingenting.
Förmodligen är det – som konsertpianisten, detta sanningsvittne, också säger – att motståndarna läst sönder honom och vet hur han ska avväpnas, främst genom att se till att han håller till ute på kanterna.
* * *
Gabby Gabby Hey borde skära in i slottet lite tidigare och lite tvärare när han kommer loss på högerkanten.
Det är i princip alltid så han gör mål när jag spelar NHL 12.
* * *
Helgfridens Svettis, serien du frågar om heter ”36”, sänds på NHL:s egen tv-kanal och ja – Lidas hade huvudrollen i en episod för några veckor sedan.
* * *
Efter de tappat ledningen blir det ologiskt nog bättre fart på de där ”Let’s Go, Rangers”- ramsorna – och det är Gris-Olle som får igång merparten av dem.
Gris-Olle rocks.
* * *
Vad säger du, Patrik, är Emil Nilsén med entourage här? Det borde onekligen höras och märkas.
* * *
Liam Neeson blir också inzoomad.
Han ser mycket trött ut.
* * *
Jag fortsätter hävda att Strålle Strålman spelar väldigt stabilt.
* * *
Jag har rakt motsatt känsla, Eric. Flyers är laget som kommer hindra Wings från att tangera alla tiders hemmasvit. Vet inte varifrån den känslan kommer, men den finns där.
Jag har för övrigt hört att Anaheim gärna byter Coburn mot Beauchemin…
* * *
Prytzen, nu har du resten av pausen på dig att läsa även första inlägget i den här bloggen. Då får du en utläggning om de jävligt snygga tröjorna.
* * *
Nä, mer kaffe.
Slutrapport kommer, kan ni tänka er, nån gång när jag är hemma i värmen på 38:e gatan igen.

NY Rangers – Washington 1-0 (Period 1)
* * *
Ja, inledningsvis märks det allt att det inte var så länge sedan spelarna låg i sina sängar och sussade.
Spelet är väldigt sömndrucket och förvirrat.
Men åtminstone Rangers kommer långsamt till liv,  spelar under andra halvan av perren rätt inspirerat och leder inte helt förnuftsvidrigt med uddamålet.
Om nu gästerna också kan skaka av sig tröttman blir nog det här lite skoj vad det lider.
* * *
Bäckis stannar bara en stund på pressläktaren innan han går och sätter sig med pappa Anders; Caps är ute på sin papparesa nämligen.
Men han hann febra lite över min stolsgranne.
– Är det den där Varpu det där, hon du skriver om, frågade han på imponerat Gävle-mål.
Det är det – till min oförställda glädje,
* * *
Jovisst, Dirty Harry Callahan bara spinner vidare på gårdagsflytet och vräker in sitt fjärde mål på mindre än ett dygn.
Mannen is on a roll.
* * *
Garden faithful är inte precis uppe i fredagskvällsvarv de heller. Några tappra stackare i ena kurvan försöker få igång en ”Lets go, Rangers”, men de få som orkar på gör det bara halvhjärtat och ramsan dör ut efter en halv minut.
Sånt retar gäspningsnerven.
* * *
Gårdagsmatchen i Wells Fargo indikerade att Rangers slutligen lyckats ladda sitt powerplay med just power, men idag ser det ut som vanligt igen.
I det första de har i den här perioden är det Capitals som ligger på och tvingar hemmalaget att ställa upp i en box.
Tjenare.
* * *
Julia, ha ha, Löken Bjurman alltså? Det var en ny. Jag trodde bara jag sket en lök då och då, men OK.
* * *
När Girardi får pucken i ansiktet efter bara en minut utbrister denna Varpu:
– Exakt så där kändes det när min väckarklocka ringde i morse.
Så både Bäckis och ni andra förstår ju varför jag är så glad över att hon sitter här.
Hon är guld.
* * *
Men Capitals alltså…. man får verkligen påminna sig själv om att set här laget för bara något år sedan stod för världens mest sprakande hockeyshow. Nu är det vilket lag som helst – bara lite hafsigare och ojämnare än genomsnittet.
Jag förstår att det inte gick att fortsätta underhålla på samma ineffektiva sätt som förut, men ändå. Lite sorgligt känns det.
* * *
Sam, dina omvända Henke-jinxar funkar inte – allra minst när du använder pseudonymer.
* * *
En hastighetstävling mellan Hagge och Mojo vore nåt att se.
De är bägge snabbare än de iskalla vindpustarna som just snor runt knutarna så det rister i hela Garden.
* * *
Jag är inte trött för att det är den här matchen, Jeus. Jag är trött för att akut sömnbrist råder. Men jag ber så mycket om ursäkt och kammar i alla falla skägget.
* * *
För att vara så tidigt är det egenartat bra fart på Gris-Olle.
Jag trodde han skulle sitta och stånka i outhärdliga bakfylleplågor idag, men han gormar på rätt friskt.
* * *
Alexander, det var inget dumt förslag. Att gå hit i morgonrock hade varit oerhört stylish. Men nä, jag kör en diskret liten kostym.
Eller liten och liten, den motsvarar väl ett tvåmanstält, men ändå. Diskret är den.
* * *
Nja, Kyrre. Det var väl lite effektsökeri där. Bäckis och H Sedin är, för att nu inta en torrare hållning, våra två bästa centrar.
* * *
Starkare kaffe än vanligt är nu serverat och när det är urdrucket ska vi se om inte the juices börjar flowa igen.
Löken lovar i vilket fall att återkomma i nästa paus.

Det är en Brandon Prust med kuddrufsig kalufs i den långsamma backstage-hissen upp mot omklädningsrumsvåningen som säger det:
– Lite tidigt för hockey, va?
Ja, fy fan.
Jag var uppe sent i natt och jobbade och eftersom vi hade bagarväckning minimale även igår är jag nu så psykedeliskt trött att jag vill kaskadkräkas över den som kom på den fullständigt befängda idén att vissa NHL-matcher ska avgöras tolv fucking trettio på söndagsförmiddagar.
Då ska man egentligen ligger kvar i sängen och läsa New York Times och höra kaffebryggaren surra ute i köket, men här sitter vi i Gardens pressrum redan vid tio, med tröttrynkor runt ögonen och käftarna på vid krokodil-gavel i gäspattacker.
Dessutom är man ju fortfarande tagen av scenerna som utspelades uppe i Big Smoke i går kväll. När Suddens banner seglade upp i Air Canada Center-taket och plötsligt vajade intill Börjes dito…då blev det ändå något hårt i halsen.
Sen kom beskedet att Whitney Houston, en av de största soulsångerskorna någonsin, gått ur tiden så det är bedrövelse blandad i mixen också.
Men nu tar vi, som Sportbladet-medarbetaren Lars Nylin skulle sagt, varandra i hand och kommer igen.
Capitals är ju på besök och även den här okristliga tiden ska aversionen mellan dem och Rangers kunna generera god underhållning.
Dessutom är ju ni med i kommentaorsspåret och piggar upp en seg biff, eller hur?
* * *
Men nog fan är det väl ynk att Maple Leafs inte kan ta sig samman och göra en bättre match under Suddens stora kväll.
0-5 hemma mot lökiga Montreal…dom borde ju be den mäktige svensken om ursäkt.
* * *
Det luktar lin här på Garden denna svinkalla söndag.
Nej, inte lim.
lin.
Det rungande genombrott New York Knicks asiatisk-amerikanske sensation Jeremy Lin just genomlever har orsakat en basketfeber – kongenialt kallad Linsanity – den här stan inte upplevt på decennier och man kan faktiskt se begeistringen i ögonen på MSG-personalen .
Nu väntar vi bara på att Gotham City ska inse att Strålle Strålman förtjänar samma slags uppmärksamhet.
* * *
Bäckis kommer tyvärr inte att spela idag heller, men om jag förstått saken rätt är han ändå i stan..
Det har i alla fall framförts önskningar om att jag ska ta med mig en extra stor kopp kaffe – med mjölk – upp på pressläktaren.
Givetvis, jag ska till och med spetsa den med Biffens hemliga vitamin-speciale så de där hjärnskakningssymptomen försvinner någon gång.
Det är, tycker jag,  outhärdligt att vår allra bäste center inte kan lira.
* * *
Enligt Daily News består listan över pjäser Rangers vill trejda till sig av de här namnen:
Ray Whitney, Pavel Kubina, Brad Boyes och – håll för satan i er nu– Hal Gill.
Say WHAT?
Hal Gill?
Är det myndigheterna som tycker att Rangers åker för fort och vill plantera in ett effektivt farthinder?
Snälla, snälla nån…
* * *
Håller på att rama omkull när jag promenerar mot Capitals omklädningsrum och hör Alan Jacksons ”It’s five o’ clock somewhere” dundra på högsta volym.
Har de notoriska Swedish House Mafia-fansen från huvudstaden plötsligt gått country on our asses?
Nej, det visar sig förstås vara en materialare som släpat ut en egen bergsprängare medan han slipar Mojo Johanssons skridskor.
* * *
Varje söndag har kolumnisten Steve Serby en långlång fråga-svar-intervju med en lokal sportstjärna i New York Post.
Den är i princip alltid förbehållen fotboll- och baseboll-spelare, men idag får självaste Kung Lundqvist den äran.
Inget jättesensationellt framkommer, men trevligt är det ändå.
Ni hittar aktstycket här:
http://www.nypost.com/p/sports/rangers/serby_sunday_with_henrik_lundqvist_RHLv5IFbefdoq0NZp6JtNK
* * *
Hal Gill!?
* * *
Ser coachen Dale Hunter lomma omkring i utrymmena utanför omklädningsrummen och inbillar mig helt fåfängt att han ska känna igen mig från den mytomspunna kvällen i Philly med Calle J för några år sedan, men han ser mig ungefär lika mycket som supermodeller på stan brukar se mig.
Synd, jag hade tänkt skoja om hur fel George McPhee har när han i en färsk nhl.com-intervju säger att ”Hunter är bra på två saker – lantbruk och hockey”.
Han är, visade den där natten i City of Brotherly Love, rätt bra på att svinga bägare också…
* * *
Smakade just på den äckligaste tomatsåsen i världshistorien i pressloungen.
Har de fått för sig att det är babianer och inte journalister som ska utfordras – eller är det samma sak?
* * *
Hal Gill!??!
* * *
Det blir i alla fall uppvisning i snygga tröjor idag.
Rangers kör de marinblå jubileumströjorna från ifjol – de jag alltid vänder i NHL 12 – och Caps går loss med de vita från Winter Classic i Pittsburgh.
* * *
Vad säger du skånske Jan, är du skåning?
* * *
Ovie kan vi glömma idag.
I två perioder.
Han är en morgontrött människa – något jag sympatiserar starkt med – och brukar under dylika matinéer vakna först när 40 minuter är spelade.
* * *
Strumpor med dåliga resår är, vill jag på förekommen anledning ha sagt, med topptio-listan över de värsta saker som finns, strax efter folkmord och svält.
* * *
Det ska bli intressant att se om Dirty Hat Trick Callahan kan leverera igen, knappt tjugofyra timmar senare.
Jag tror det faktiskt.
* * *
Bäckis har varit här och hämtat sitt kaffe – med mjölk.
Nu ska ni se att han snart är på is igen.
* * *
Nä, nu får de väcka oss med lite hockeyunderhållning här.
Låt oss hoppa det blir riktigt hett.
Jag återkommer i första paus.

Kings får mer och och mer att säga till om i en rätt sömnig match och har 1-1 nu
Men det var med mig anbelangar detsamma, faktiskt.
Mitt ärende på Lonng Island är avklarat och det där med bilen oroar svårt, så ni får ursäkta – nu åker jag hem och laddar för Sudden-festen i Toronto istället.
Ni följer den som sagt enklast på Big Papas och Jimmy Jazz utmärkta blogg och jag återkommer från matinén mellan Rangers och Capitals på Garden i morrn.
 

NY Islanders – LA Kings 1-0 (Period 1)
* * *
Jodå, Islanders hedrar Kenny med en finfin förstaperiod och leder med 1-0 sedan Michael Grabner hållit sig framme på en retur.
Faktum är att jag varje gång jag ser dem känner mig förbryllad över att ett så kvickt, begåvat och – faktiskt – aggressivt lag inte presterar mer, men det handlar väl om brist på jämnhet, antar jag.
* * *
Det rådde lite oklarhet om vad som skulle hända under den där ceremonin, men Kenny fick alltså ingen tröja hissad i taket – han fick sitt namn tryckt på en Hall of Fame-banner som alltid hängt där.
Men det var ju fint nog.
* * *
Den är och förblir en Gyllerinken Deluxe, den här hallen.
Inte ens svenska elitserielag spelar längre i så här spartanska miljöer.
Samtidigt kan jag inte låta bli att gilla det gamla rucklet. Det andas onekligen hockeyhistoria – och man sitter underbart nära isen på den trånga gamla pressläktaren
Om de  nu bara kunde installera en nätuppkoppling värdig NHL också så vore allt bra…
* * *
– En sak är säker, säger speakern, Kenny är den mest classy medlemmen i vår Hall of Fame. Ingen av de övriga bar frack till sina ceremonier!
Nej, men så är han från Ängelholm också. Där har dom stil.
* * *
Visst, Micke – lite beklämmande är det att de inte fyller den gamla plåtlådan när Kung Kenny kommer hit och blir hyllad.
Samtidigt känns det som det är mer folk här det brukar vara och det får väl ändå ses som en hedersbetygelse.
* * *
Hoppas det går bra under Elefalks utryckning mot Toronto nu. Jag är en sån som kan sitta och oja mig över sånt, trots att jag inte själv är inblandad.
* * *
Man kan ju tycka att Islanders kunnat kalla upp Ullabulla Ullström och KingKong Nilsson från Bridgeport när deras fellow landsman hedras.
Det är inte som att de har något att förlora – och yours truly hade haft betydligt lättare att engagera sig i matchen…
* * *
Ännu mer nervös är jag över vad som händer med min hyrbil ute på parkeringen.
Jag kom så tidigt de inte hade öppnat entréerna, så jag tjuvade in genom en grind någon hade glömt att stänga och står nu där det finns risk att de bärgar bort icke-behöriga.
Det vore just snyggt, här ute på bystan vill man inte bli stående – allra minst när snöstorm pågår.
* * *
Nu är Kung Kenny uppe på pressläktaren och ska bli intervjuad av tv-kommentatorerna som sitter på bänken intill bloggen.
Han är fortfarande lika stilig i sin frack.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Dags att undersöka om dom kan brygga kaffe på Long Island.