Kenny-festen börjar med en videohyllning på jumbotronen där gamla vänner, lagkamrater och tränare – inklusive Peter Lavoliette  – hyllar 29:ans smartness och spelsinne.
Sedan kliver jubilaren, i frack och fluga, ut på röda – eller snarare blåa – mattan på isen och medan han står och tar spelarna i dagens lag i hand när de kommer ut på isen föräras han en standing ovation av sina gamla fans.
Under själva ceremonin – som Kenny avnjuter tillsammans med sin familj på isen – hälsas han välkommen till Islanders Hall of Fame av självaste Bob Nyström.
– Kenny, Kenny, Kenny, skanderar publiken.
För det får de ett hjärtligt tack av nummer 29 när han håller sitt tal på isen.
– Ni var alltid fantastiska fans, heter det.
Han tackar också sina gamla medspelare och de uppemot 80 (!) vänner och familjemedlemmar som följt med honom till Amerika för den här stora stunden.
Och nu seglar den nya Hall of Fame-bannern med Kenny Jönssons namn mot taket.
Mäktigt.
* * *
Jag återkommer i första paus i den match Islanders efter den här emotionella inledningen rimligen måste vinna.

God afton från Long Island.
Idag avlägger bloggen ett sällsynt besök i Nassau Coliseum och ser – hör och häpna – matchen Islanders-Kings.
Men det är förstås inte för den jag är här.
Det är för Kenny Jönsson.
Som en del av Islanders 40-årsjubileum hyllas han idag som klubbens bästa spelare på 2000-talet och får sin tröja hissad i taket i det gamla rucklet.
Det är inte så lite stort.
Skåningen blir ju del av en Hall of Fame som sedan tidigare bara inkluderar åtta namn:
Denis Potvin, Clark Gillies, Bryan Trottier, Mike Bossy, Bob Nyström, Billy Smith, Al Arbour och Bill Torrey.
Boggen bugar redan nu.
* * *
Det är som bekant en annan stor svensk som ska hyllas idag också, uppe i Toronto.
Och Sportbladet har givetvis bevakning där också – Big Papa Wennerholm och Jimmy Jazz Wixtröm följer varje steg Sudden tar i Big Smoke.
Så när vi är klara här kliver ni bara över till den här bloggen – https://bloggar.aftonbladet.se/hockeyresan/ – och får denna stora svenskdag fullbordad.
* * *
Själv missade jag precis Kennys heydays på Long Island, han flyttade som bekant hem till Ängelholm inför lockout-säsongen och hade lämnat Islanders svensklöst – sånär som på en Robban Nilsson som pendlade mellan farmarlag och Long Island – när jag kom hit.
Men det känns likafullt stort att vara med om den  här högtiden, för han var en stor favorit.
Mycket lite ligger mig varmare om hjärtat än skridskoskicklig backar med bra spelsinne
* * *
En som har det aningen svettigt idag är Claes Elefalk.
Han var – och är – agent åt både Kenny och Sudden och ser det som sin plikt att närvara vid båda klienternas högtider.
Så han ser Kennys namn skickas mot taket, sen får han kasta sig i en bil för transport till JFK och flyg till Big Smoke.
– Men jag är bara glad att ceremonierna äger rum på olika tider så jag hinner, säger han.
Hoppas nu bara planet går också.
För första gången på hela vintern passar det naturligtvis på att snöa idag…
* * *
Nu ska jag njuta av att sitta här och blänga på värmning en stund.
Återkommer när ceremonin är avklarad.

NY Rangers-Tampa 4-3 (slut)
* * *
Ja, jävlar.
Det regnar i Atacama!
Scott Gomez gör alltså sitt första mål på ett år – som några av oss vet tack vare det inspirerade stödet från en synsk svensk supporter som heter Julia.
Och rektionen på årets websajt är lysande.
Kolla:
http://www.didgomezscore.com/
* * *
Här på Garden grindar Rangers till slut till sig en övertidsseger och det är Broadway Brad som till slut exploderar in det avgörande 4-3-målet.
Vid det laget har the garden faithful smält den där sega ärtsoppan för länge sen får då är det sannerligen liv i luckan.
* * *
Springer på Mattias Öhlund efteråt och han kommer tyvärr inte några särskilt goda nyheter.
– Jag hoppas fortfarande att jag kan spela i år, men jag vet inte…jag åker fortfarande inte skridskor, så det ser väl inte så ljust. Tråkigt, men så är det i den här branschen, säger han.
Sedan berömmer konstaterar han att Rangers ser väldigt bra ut just nu.
* * *
En smooth operator i taxikön frågar plötsligt kvinnan bakom om hon vill dela en taxi ner till East Village.
– Jag ska till Upper East Side, svarar hon.
– Bra, då vinkar jag till oss en taxi då.
– Sa du inte att du skulle till East Ville?
– Not anymore…
Kvinnan skrattar glatt och ruskar långsamt på huvudet.
– Sorry, stud. Hoppas du har bättre lycka med taxichaffisen än med mig.
Bara i New York.
* * *
Vigge Hedman är väldigt stilig i grå, slim kostym och en silvrig slips, men så har han flickvännens mormor och morfar på plats i Garden också.
– Jag ska gå och träffa dem nu, säger han och rättar till den där slipsen.
Varför Prusten och Emm-Inger var så griniga på honom vet han inte.
– Äh, det blir lätt så i de här mötena. Dom blir griniga på mig och jag blir grinig på dom och snart är alla griniga.
En beskrivning så god som någon, skull jag säga.
* * *
Nu har jag inget mer att säga, faktiskt.
Men det blir hårdkörning i helgen och jag hoppas vi hörs då.

Rangers vinner på övrtid, 4-3.

Där ser man.

Mer kommer när det kommer.

NY Rangers – Tampa 2-3 (Period 2)
* * *
Ja, jag sitter väl kvar då – i alla fall ett tag.
Inledningsvis är även andraperren så seg att jag åter börjar känna mig som musikskribenten som på 90-talet tvingades sitta igenom fyratimmarskonserter med Living Colour.
Men mitt i akten rasslar det helt otippat till och blir en massa mål och nu känns det här ändå som en småkul liten match.
* * *
Jodå, Taggen, för den får du några poäng för.
Jag träffade för övrigt Pronger i  St Louis när jag för tolv år sedan var där och hälsade på Rico Persson och han var
Han försvarade mig nämligen mot en Marc Bergevin som tyckte det var rasande kul att driva med den då unge Biffen.
Jag hade afrokrull på den tiden och när jag satt och tittade på träningarna i en kall plåthall ute på en dyster Missouri-slätt åkte Bergevin ständigt förbi och gjorde en konstig rörelse under hakan .
Till slut var jag, på min gamla nervösengelska,  tvungen att fråga vad han menade.
– Ja, du måste ju ha hjälmen knäppt, svarade Bergevin.
Då dök en leende Pronger upp och satt att jag inte skulle mig bry mig om lagkamratens dumheter och sen dess har han, sina fula armbågar till trots, en liten plats i mitt hockeyhjärta.
* * *
Först vill Prusten slåss med honom och sedan Emm-Inger.
Vad har Monster-Vigge gjort för att komma under skinnet på Rangers-lirarna?
* * *
En annan morgon under den där St. Louis-resan satt jag i samma hall och väntade på att träningen skulle börja när Al McInnis ensam kom ut på isen och började ladda slagskott kasse för sig själv.
Det var som ett se Jussi Björling öva på sin sång ungefär.
* * *
Vilka härlig bilda-hög-sekvener vi har i bägge målgårdarna i mitten av den här perren.
Det ser ut som på skolgården på Tångringsskolan – salig i åminnelse – på 70-talet.
Jag låg aldrig underst och tar var väl det.
* * *
Ja, Kometen, jag får ge mig – det är tydligen nåt extra med Gervais idag.
Det där skottet han gör mål på har nästan samma  snärt som ett Golden Globe-skämt.
* * *
Rangers har också några riktigt fina skottlägen mitt i slottet men Anisimov och McDonagh sprider projektilerna som rena Kenneth Kennholt.
* * *
Ja, Hugosson jag ska omedelbart gå ut och säg åt hela New York att sluta fira Super Bowl-segern, det är ju alldeles uppåt väggarna.
* * *
Slutrapport lämnas när det går.
Hoppas ni får betalt, i form av drama och bra hockey, för att ni stannat uppe.

NY Rangers – Tampa 0-1 (Period 1)
* * *
Nä, dom hörde tydligen inte vad jag sa.
Vi ville ha underhållning för fan.
Istället fick vi serielunkssegma utan nerv, utan tempo och utan adrenalin.
Stamkos lyckas precis i slutet trampa förbi Strålle och liggande fippla in ett mål och så mycket mer finns det inte att rapportera.
Blir det inte bättre i andra går jag i protest ner och sitter av slutperioden nere vid sargen
* * *
Det är dessutom sån där underlig torsdagsstämning igen.
Folk kommer först fem minuter in i perioden och sen sätter dom sig ner och babblar sådär så man bara hör ett irriterande, oengagerat surr hela tiden.
Vad är det i New Yorks ärtsoppa som får alla att tappa koncentrationen?
* * *
Rangers har bara nån enstaka chans och närmast att göra mål är Bork Bork Hagge med ett vasst skott.
Den där Broadway Brad-explosionen dröjer tydligen
* * *
Uppdatering på scoutingfronten:
Vancouver har en spion på plats ikväll igen – trots att Canucks inte ska spela några fler matcher mot något av de här lagen.
Spännande, det. Vem är det dom vill trejda till sig – i utbyte mot vem?
* * *
Måste han som sitter precis framför mig vara så förbannat lång?
Jag kommer kronwalla honom om jag missar nåt viktigt.
* * *
Eminger – eller Emm-Inger som jag alltid tänker när jag läser hans namn – är äntligen tillbaka och får, prisa gud, ersätta utvisningsbickel.
Det var fan på tiden.
* * *
Taggen, by all means – om den är någorlunda rumsren, kör din St Louis-historia.
* * *
Marty tåbira står alltså ikväll. Bra det, Lundqvist behöver vila inför helgens dubbelmacka mot Flyers respektive Capitals.
* * *
Gris-Olle har knappt yttrat en endaste svordom ikväll. Ändå dyker det plötsligt upp en ordningsvakt och vill slänga ut honom.
Då blir det uppror på platserna runt honom och vakten får lomma iväg igen, men först sedan han manat Gris-Olle att använda ett mer vårdat språk.
Ha ha, good luck med det.
* * *
Äh, Downie. Han slår ju passningar som om han hade rökt crack.
* * *
Det är Gord Dwyer som dömer ikväll. Gord? On då?
* * *
Jovisst, det blir ett sjujävla liv när dom – till tonerna av ”Empire State of Mind” – presenterar tio Giants-spelare på platserna strax ovanför Rangers bås.
Men precis innan periodpausen går dom igen, som om dom bara var här för att vinka lite åt fansen.
Kanske är det därför hemmaspelarna inte låter sig inspireras mer av mästarnas närvaro
* * *
Mja, Kometen, jag tycker mer det känns som att Gervais har ännu en dag at the office….
* * *
Eken är hemma och vårdar Foie Gras-sviterna och Varpu jobbar hemma i Brooklyn, så jag får fan gå och hämta mitt eget kaffe idag.
Känns obehagligt, men det måste göras och det måste göras nu.
Vi hörs sen.

Jaha, då laddar vi Anisimov-geväret då.
Det är ju känsliga Tampa som är här och ni vet hur det gick förra gången. Lecavalier och Downie och co blev arga som Fox News-kommentatorer efter ett Obama-tal när Artem Anisimov firade ett härligt med genom att rikta en imaginär bössa mot Garon i kassen.
Den sura degen jäser fortfarande mellan de här lagen, så det kan bli åka av ikväll.
Är ni med?
* * *
Jag har haft en del att göra idag och kom tyvärr senare än vanligt till mitt lilla bås här i Gardens pressrum, så det här introt kan bli lite kortare än ni är vana vid. Hoppas ni kan förlåta en stressad gammal biff.
* * *
Jävlar vilken Stanley Cup-final det blev på Playstation igår kväll.
Rangers dominerade Red Wings i tre raka matcher, fick snöpligt stryk i sudden i match fyra och hade sedan ett gyllene läge att bärga bucklan hemma på Garden.
Med två minuter kvar befann vi oss i 2-1-överläge och det var nästan så jag började hoppa på vardagsrumsparketten som spelarna gör i båset när matchklockan tickar ner mot Stanley Cup-vinst, men plötsligt snärtade Zäta in kvitteringen och när bara sekunder återstod styrde förbannade The Mule in avgörandet.
I det läget var det mycket nära att en redan svårt tilltygad kontroll fick åka på flygresa från 48:e våningen ner till 37:e gatan.
Big Boyle lyckades dock knocka Lidas med en rungande propp i slutet av matchen – och jag kom på mig själv med att stå upp och jubla när legendaren leddes ut i spelargången; man blir konstig av att spela NHL 12… – och skadan visade sig vara så allvarlig att han inte kunde spela mer.
Därmed blev det defilering till 6-2 i sjätte matchen i The Joe och sen stod Henke där med både Conn Smyth- och Stanley Cup-buckla och coach Biffen blev så till sig att han till slut gick ut och åt förstklassig segermiddag med Eken på Gotham Bar And Grill.
Men jag är fortfarande bitter över att vi inte fick vinna hemma på Garden…
* * *
Tänk om verklighetens Rangers också kunde göra sex mål nån gång.
Istället känns det som de inte gjort fler än två sedan Lill-Pröjsarn ingick i förstakedjan (lätt överdrift, men ni hajar…).
Att de ändå leder östra konferensen är enastående, men det kommer de inte fortsätta göra särskilt länge om såna Gabby Gabby Hey, Broadway Brad, Stepan och gevärmannen Anisimov inte snarast avbryter den pågående sympatiyttringen med gamle lagkamraten Scott Gomez.
* * *
Det var inte bara Lidas jag tillfälligt bytte uppfattning om under finalserien igår.
”The Mule” blev helt fräck kallad jävla smålandsjävel när han styrde in den där 3-2-pucken i Game 5 – och Kron Wall of Pain var jag på väg att ringa och skälla ut.
Redan i första matchen kronwallade han sönder Callahan så vår lagkapten inte kunde spela mer alls. Naturligtvis försökte mina killar efter den skandalen utmana Järfälla-Scott Stevens på fajt så fort de fick tillfälle, men han fegade ur precis hela tiden.
Buropen ekade till slut i lägenheten.
Zäta?
Jo, honom tog vi ut till All Star-match.
* * *
”All In” står det de banderoller Tampa satt upp på väggarna kring gästernas omklädningsrum, men så här långt har de bara halva inne och jag förstår verkligen inte.
Ett så bra lag, anfört av en så begåvad coach, borde inte ett drygt halvår efter game 7 i en konferensfinal kunna ha tio poäng upp till strecket, men just så ligger det till.
Mycket märkligt.
* * *
Vi hade så trevligt på segerbanketten på Gotham att Eken just ringde och meddelade att han står över live-hockeyn ikväll.
Så går det när man äter för mycket foie gras…
* * *
Just Broadway Brads sparsamma målproduktion bekymrar coach Tårtan, framgår det av en färsk Daily News-blänkare, men han tror fortfarande att hans gamle stjärna från åren i västra Florida snart börjar leverera.
– Jag väntar på att Richie ska explodera, heter det.
Ja, det vore nåt. I Stanley Cup-finalen igår var både han och Gabby Gabby Hey glödheta.
* * *
Hm, det blir alltså Winter classic-batalj mellan Red Wings och Leafs inför 110 00 på Michigan Stadium i Ann Arbor nästa år.
Till och med en utomhusmatchskeptiker som jag får nog erkänna att det låter rätt häftigt – särskilt som Ann Arbor råkar vara Iggy Pops födelsestad.
Men framförallt undrar man ju nu:
Blir det 24/7 med Wings också?
HBO ska veta att Zäta vore överlycklig över att få ha ett närgånget kamerateam med sig dygnet runt!
* * *
Vigge Hedman var också ute på Manhattan och åt middag igår, på självaste Lavo. Han är dock en seriös ung herre och tog det betydligt lugnare med foie grasen än Eken, så nu kan vi se fram emot att få klargjort vad coach Boucher menade när han i helgen konstaterade att den unge svenske backen håller på att bli ett monster.
* * *
Är det nån malle i Rangers-fansen laddar de såna där Anisimov-gvär mot Lecavalier kvällen lång.
* * *
Ojvoj, på en sån här-sitter-känidsarna-ikväll-lapp dom delar ut i pressrummet ser jag just att vi har uppemot tio Giants-spelare i huset ikväll.
Inga av de stora stjärnor, men ändå. Vilket helvetes liv det kommer att bli när de presenteras i jumbon.
* * *
Prusten gjorde några mycket avgörande mål i mina drömmars finalserie igår och ser rätt het ut även på värmningen.
Håll koll på honom.
* * *
Grattis på födelsedagen, Kometen.
Det var verkligen ingen dålig present du fick igår.
Boston var ju så bortgjorda att coach Julien såg ut som att han skulle börja gråta när dom zoomade in honom i båset på slutet.
Obetalbart.
* * *
I Lightning är det en väldigt långhårig Downie som ser ut som att han vill göra avtryck ikväll.
* * *
Kmannen, vi väntar med Sudden-lista tills tröjan hänger där, okej?
För övrigt har vi givetvis närvaro i Air Canada Center på lördag.
Denna länk till Big Papas och Jimmy Jazz gemensamma kanonblogg ger kanske en liten hint:
https://bloggar.aftonbladet.se/hockeyresan/
Själv åker jag till Long Island och tar emot Kenny J.
* * *
Nä, nu släpper vi pucken – med en sträng uppmaning till båda de båda lagen:
Underhåll oss för fan!
Jag återkommer i första paus.

Som utlovat – vi avslutar natten med den lista som aldrig blev publicerad i måndags.
Här är kort den gångna veckans best och sämst of NHL according to bloggens allsmäktige biff.
 
1. Play it again, Sam.
– Nej, ”Sam”, inte du i kommentatorsspåret. Så kul ska vi inte ha det. Det här handlar förstås om Gagner i Edmonton som gick och gjorde åtta poäng i en och samma match. Det har ingen gjort på 23 jävla år.
2. Vezina Lundqvist.
– Ja, vi kan ju nöja oss med att citera Martin Brodeur: ”Lundqvist är helt otrolig”. Exakt.
3. http://didgomezscore.com/
– Jo, lite mobbing är det, precis som när Bell Centre-publiken sjunger ”happy birthday” på årsdagen av senaste målet. Samtidigt har Gomer 7.5 miljoner dollar om året att trösta sig med så jag tar mig friheten att tycka att uppståndelsen kring hans Atacma-torka är rasande skoj.
4. Festen som kom efter förfesten i söndags.
– New York har varit i extatisk hypnos sedan Giants vann sin Super Bowl och blotta fantasin om en lika febrig hysteri kring hockey i juni är extremt upphetsande.
5. Big Bert.
– Det är Red Wings svenskar vi brukar hylla i den här bloggen, men den senaste tiden har Bertuzzi överglänst dem alla. Det är något alldeles särskilt vackert att se så stora drasuter med så bländande teknik.
6. Trejdrykten.
– Spelarna själva håller sannolikt inte med, men det här en av de roligaste tiderna på året. Iginla hit och Ruuttu dit, Bobby Ryan åt ena hållet och Jeff Carter åt andra…ah, the kittling.
7. Devils.
– Februari månads lag.
8. Sid The Kid på is.
– Minsta indikation på att det kommer en fortsättning på samtidens mest hisnande hockeykarriär är en lisa för själen.
9. Byron Bitz.
– Coolaste namnet i år. De som står för musiken i Rogers Arena MÅSTE ju spela Sweet och ”Ballroom Blitz” när han gör nåt bra.
10. Vernon Fiddler.
– Rätt obetalbart namn det också. Dallas-centern skulle lika gärna kunna vara kompgitarrist åt Buck Owens.
 
BIFFENS BU

•Scott Gomez.
– Han måste vara med här också. För skämt åsido, det är rent oacceptabelt att vara målskytt och inte göra ett mål på över ett år.
•Rene Bourque.
–Det är det här praktarslets fel att Bäckis inte spelat en match sedan början av januari. Och han som var på väg mot en sån drömsäsong…man blir deprimerad.
•The curse of Philadelphia.
– Hur kan det vara möjligt att de aldrig skaffar sig en anständig målvakt? In med Backlund!
 
VECKANS CITAT

– Han håller på att bli ett monster.
Tampa-coachen Guy Boucher om Vigge Hedman.
* * *
Så här såg Tårtan ut efter det bortdömda målet:

Men på presskonferensen har han – trots att vreden fortfarande pulserar i kinderna – inga kommentarer.
Och det är klart, den där käften har redan kostat honom 30 000 dollar i år, så han gör nog klokt i att bita ihop,
Rangers-spelarna är desto mer frispråkiga i sin upprördhet och det går ju att förstå, men nu är det för en gångs skull så att domarna blåser varje gång målvakterna blir pååkta, oavsett om utespelarna knuffas in i dom, så det är väl bara att acceptera.
Typ.
* * *
Nu ska jag en onsdag åt att göra absolut ingenting, mer än möjligen köra en Stanley Cup-final på Playstation, men på torsdag laddar vi bloggen igen.
Hörs då.

Devils vinner med 1-0.

Rangers har en puck inne med fyra sekunder kvar, men det döms – till Tårtans rätt så tydliga vrede –  bort för interference på den briljante Broduer och sen är det slut.

Mer kommer sen, kan bli en kul presskonferens nu…

NY Rangers – New Jersey 0-1 (Period 2)
* * *
Om det här verkligen var en efterfest är det Devils som skulle få grannarna att ringa och klaga, för det är definitivt dom som öser mest,.
Liksom i första akten tar sig Rangers i den kollektiva kragen på slutet – och Marty får åter ta på sig rollen som cirkuskonstnär några gånger – men dessförinnan har Paulie Walnuts favoriter övertaget, tidvis till och med kraftigt.
De är helt enkelt hungrigare, aggressivare och mer…ja, festsugna.
Det här resultatet kan mycket väl stå sig matchen igenom.
* * *
Eken har utvecklat smeknamnet han en gång kläckte och kallar mig numer för Bjuppie.
Vad ska vi tycka om det, egentligen?
* * *
Jag tycker, Jeus, tvärtom att det ser ut som att Yayo håller på att skaka av sig rosten som tre månaders frånvaro helt naturligt genererar och det är tur det för med Larsson och Hanky Tank skadade, Teddy Tedenby och oh Urbom i Albany och Hedbä på bänken är han vår ende representant i det som nyss såg ut som Red Wings east.
* * *
Det är en sekvens mitt i den här perioden när det är lika få avblåsningar, och således går lika fort, som när jag spelar NHL 12.
Det kan dom ha, eftersläntarna som inte kommer i tid från öl- och korvhandlat i pausen och får stå i entréerna och vänta på att komma upp på läktarna.
Jag gillar inte eftersläntare.
* * *
Jo, Raafk, jag är rädd att smålandsrullen skickats till Albany. Han har so far haft svårt att göra sig rättvisa under DeBoer och får nu försöka visa att han är en Karl-Oskar som aldrig ger upp.
* * *
Det verkar som att råskinnen på isen tycker att slagsmålskvoten fylldes vid första nedsläppet, för sedan dess har vi inte sett en endaste snyting.
Det kompenserar Gris-Olle och hans vänner å andra sidan med några hjärndöda uppgörelser i läktarraderna, så blodtörsten stillas ändå.
* * *
Är det sant, Tuben? Jovan? Jag gillar honom, vi har haft mycket kul på diverse melodifestivaler, men 24/7 låter inte riktigt som hans hemmaplan.
* * *
På torsdag måste Tårtan peta Bickel och spela Eminger istället, det bara är så.
* * *
Man borde köpa sig en tyrolerhatt, det hade Stikkan Andersson apropå absolut ingenting rätt i.
* * *
Det kan vara läge att hålla koll på Bork Bork Hagelin i slutperioden ändå. Det är såna här gånger han gör skillnad.
* * *
Lista var det någon som efterfrågade.
Den kommer i sista inlägget idag, som slutrapport.
Håll utkik i morrn, om ni inte orkar vara vakna ytterligare några timmar.