Visst vänder Devils.

5-3 sitter just i tom kasse.

Nu: Mot Manhattan.

NY Devils – Montreal 2-3 (Period 2)
* * *
Devils börjar undermåligt igen och tappar in en tredje puck – i numerärt överläge.
Tjenare.
Men i mitten av tredje börjar de jobba sig in i matchen igen, lyckas reducera och har dukat för en rätt så intressant tredjeperre.
Är ni med på den
* * *
Aj, Adam Larsson åker på en körare i sargen, dunkar huvudet i plexit och blir liggande på isen en stund.
Jag hinner bli förtvivlad över att hjärnskakningsfarsoten skördat ännu ett offer, men dessbättre – han reser sig och spelar vidare.
* * *
Nu är uppkopplingen i The Rock lika seg som Hal Gill är på skridskorna på isen.
Så ha fördragsamhet om det dröjer innan du ser dina kommentarer publicerade.
* * *
In med Hedbä!
* * *
Nä, den Hal Gill-liknelsen var trött och använd alldeles för ofta i den här bloggen. Ge mig nåt nytt, är ni snälla.
* * *
Ha ha, Lillis, det var ju sensationella uppgifter om Ghislain i Kupolen.
Som gammal Gladiatorerna-mästare hade han inte gjort bort sig i den här matchen. Han hade garanterat åkt ifrån…tja, Hal Gill, till exempel.
* * *
Nu orkar The Rock-publiken knappt bua åt Atacama längre.
Atacama?
Ja, det är jordens torraste plats. Där har, i norra Chile, har det inte regnat sedan 1971 – och det är ju snart lika länge sen Scott Gomez gjorde mål, så det får bli det nya smeknamnet på mannen som gett begreppet måltorka ett bekymrat ansikte:
Atacama.
* * *
Plötsligt berättar Bengtsson att han ska gå och kolla Rammstein på Globen.
Med Göran Sundberg från TT.
Det är en betydligt större skräll än att Hurricanes har 2-0 på Bruins.
* * *
Är det nåt fel på kommentatorsfunktionen, eller?
* * *
The Rock-DJ:n är bra fyndig när han under the-play-is-under-review-pausen efter Devils reduceringsmål lirar ELO:s ”Don’t bring me down”.
* * *
Fast Marty kan än. Han är Lucky Luke med plocken precis här på slutet.
* * *
Hade varit kul att bubbla lite med Hedbä efteråt, men det kan man nog glömma. Han blir, har han förklarat, hungrig som en hel Eken när han sitter på bänken och drar som ett Kovaltjuk-skott till personalresturangen när matcherna är över.
* * *
Mitt Tips är att Devils trots allt vänder och vinner det här i tredje.
Det får ni dock höra om först i en slutrapport som inte lämnas förrän jag återvänt till Manhattans gloriösa eastside.
Dit ska jag dock ta mig så fort det bara går, vill verkligen hem och se den blågult färgade seriefinalen i väst.
Vi hörs då.

NY Devils – Montreal 1-2 (Period 1)
* * *
Naturlig underskattning – eller en lika naturligt letdown efter the high om Rangers härom kvällen?
Kanske en kombination, men Devils börjar i alla fall generaluselt och hamnar i mycket logiskt 2-0-underläge.
Sen tar DeBoer en timeout. Efter den passar Price på att ta en tupplur och så kan Parise reducera och därefter är det rätt normal match igen.
Men ska det här gå bra för Soprano-laget får de sluta tänka på hur skönt det var att vinna mot storebror – och att Montreal ligger på femtondeplats.
* * *
Jag fattar dock inte att det inte ens blir någon diskussion om Desharnais 1-0-mål.
Han står inte bara inne i målgården och bröstar in pucken. Han är för fan inne i själva buren.
Ni som kan det här, får man göra så nuförtiden?
* * *
Man vet ingenting om skönsång förrän man hört Janne Bengtsson stämma in i kanadensiska nationalsången på en pressläktaren.
Jakobsbergs Jussi Björling is in the house.
* * *
Det är verkligen inte obefogat av DeBoer att ta den där timeouten efter Kostitsyn 2-0-balja.
Ingen har varit så omarkerad sedan Jagr värmde upp ensam i innan Tjeckiens sista OS-match i Vancouver.
Fan, hade hunnit slå upp ett tält på isen, ställt en stol utanför entrén, satt  sig ner och druckit en kopp kaffe – och ända haft tid att runda Marty.
* * *
Det var tydligen publikfest här på derbyt i tisdags – Konsertpianisten är ett oantastligt sanningsvittne i mina ögon – men ikväll ser det ut som det brukar igen:
Åskådare på i snitt var fjärde stol.
Det svala intresset är dock förståeligt. Man måste nog ha varit ute på valrace med Newt och Mitt för att kunna hetsa upp sig över en sån här tillställningen
* * *
Försöker, som den nyblivne I-phone-innehavare jag är, göra en Facebook-inchecking och  visa hur cool jag är som befinner mig på NHL-hockey.
Men det går inte.
Det närmaste incheckningsförslag jag får är – en skönhetssalong.
Say what?
* * *
Ännu en bekräftelse på att man måste ha ett excentriskt namn för att få döma i NHL håller i ena pipan ikväll :
Gihslain Hebert.
Gihslain?
* * *
Håller helt med dig, Zanoj. Det är för the rumble in Rogers Arena senare ikväll man lever idag.
Jävlar vad jag ska hasta hem för det.
* * *
Han har inte pucken så ofta att han borde störa någon, men visst buas det åt Gomez.
Jag säger det igen:
Devils-fansen borde bara vara tacksamma över att han inte spelar här längre.
Karln är ju en enda stor nervspillra.
* * *
Julia! Jag undrade just var du var. Låt de frustrerade fyndigheterna flöda nu.
* * *
Man vänjer sig snabbt. Jag tänker inte längre på det den blott 19-årige Adam Larsson spelar så lugnt och säkert och intelligent.
Det ska bara vara så.
* * *
Bästa låten någonsin i The Rock-PA:t:
Generation X:s originalversion av ”Dancing with myself”.
Så jävla lysande.
* * *
Det blev rätt fult här på slutet, några av tacklingarna var riktigt vårdslösa, så det finns chans att vi når Mitt-och-Newt-nivåer i kommande period.
* * *
Undras vad min skrynkliga gamla strumpa egentligen tycker om att vara här på hockey, utan att sitta på min stela gamla fot. Det hade den inte räknat med.
* * *
Nä, det här är knappast den bästa match vi sett.
Men likafullt:
Jag är så uppspelt att jag skulle kunna sprattla med benen i en Broadway-musikal.
Hockey igen, liksom. Hockey!
Vi hörs i nästa paus.

Oh yes.
Äntligen tillbaka i en NHL-arena.
Känslan är omtumlande.
I normala fall hade jag nog näppeligen offrat en i övrigt ledig torsdag på att krångla mig över till New Jersey för att se Devils mot ett Montreal på dekis, men när jag varit ut och trampat valrörelse så här länge är suget efter hockey – efter ljudet av skridskor som skär i is och puckar som träffar plank, efter doften av supensoarsvett och zamboni-avgaser, efter åsynen av tejp-till-tjep-mackor tvärs över banan och rungande open ice–proppar –  så monumentale att jag nästan hade kunnat åka ut till Long Island för en Carolina-match.
Hoppas någon vill vara med och dela glädjen över att bloggen surrar igen.
* * *
Läser Hockey News färska målvaktsnummer på tåget ut genom Sopranoland och kan konstatera att den kanadensiska hockeybibeln rankar en viss Lundqvist som ligans bäste keeper, knappt före Timmy T och Pekka R.
Nämen, Läxing och ni andra…det är det ju bara svenska New York-journalister som vill ställa sig in hos Lunkan som påstår.
Nåt måste ha blivit fel.
Att han just nu också har högst räddningsprocent och tillsammans med Jonathan Quick hållit flest nollor…det är förstås jag som fått de ansvariga i NHL-skrapan på sjätte avenyn att manipulera med siffrorna.
* * *
Inte för att jag hade några större förhoppningar på Habs i år, men att de vid den här tidpunkten skulle ligga på fjortonde plats med tio poäng upp till strecket är väl en nästa patetisk skuffelse.
Naturligtvis ska Devils, så inne i kriget kring strecket som det överhuvudtaget går att vara, tvåla till dom idag – trots skador och trots förståelig svårighet att motivera sig mot så oinspirerat motstånd.
* * *
Nervositeten över att befinna sig i downtown Newark har släppt för länge sedan, det är inte riktigt så farligt som fåniga manhattanites sitter inne i tryggheten på femte avenyn och föreställer sig, men man kan fortfarande bli rätt förbluffad av det galleri karaktärer som möter på Penn Station.
Det är som om någon blandat respektive ensemble från Zombieland, The Road och Boyz in the Hood och slängt in dem i en vänthall.
Den här gången är det en vildvuxen Dostojevksij-figur som går omkring och gormar om att ”property values are going to hell”.
Det har han i och för sig rätt i, men upplysningen kommer från ett oväntat håll, om man säger så.
* * *
Hanky Tank Tallinder hör dessvärre till dom DeBoer dessvärre får klara sig utan just nu.
Han har ju åkt på en propp…
Nä, förlåt. Sånt ska man förstås inte skoja om. Jag tycker det är trist att vara här när Tallen inte spelar och jag önskar honom raskt tillfrisknande i det där benet.
* * *
Har, upptäcker jag, ingen fast plats på den spatiösa pressläktaren i The Rock längre.
Med tanke på att jag inte visat mig sedan strax före jul är det kanske begripligt, men svider gör det likafullt.
Kampanjen måste börja nu:
Ge Biffen en fast plats i The Rock igen!
Eric, du börjar trycka t-shirts va?
* * *
Däremot är Yayo Josefson tillbaka in action.
Han har dock, av lätt förklarliga skäl, haft lite tungt i de fyra matcher han spelat efter sin långa skadefrånvaro och får ikväll husera i fjärdekedjan.
– Jag spelar där coachen säger åt mig att spela. No big deal, säger han till Star-Ledger.
Mitt tips är att stockholmaren får ett lyft just ikväll och gör minst ett mål. Det brukar hända grejor med svenskarna de gånger jag tar mig ut hit.
* * *
Ha ha, Skånske Jan, du såg alltså att jag stal The Hamptons-citatet till valbloggen.
Well, känn dig hedrad. Jag stjäl bara av de bästa…
* * *
Det kommer förstås att buas
Men jag förstår inte längre varför.
Ska Devils-fansen inte vara GLADA och TACKSAMMA över att en 8-miljonersman som inte gjort mål på över ett år inte spelar här länge?
* * *
Hittar en skrynklig gammal strumpa när jag kör ner handen i ytterfacket på dataväskan för att få fram en penna.
Då vet man att man varit ute på roadtrip och vid några tillfällen varit sen vid utcheckning och fått packa i en hast…
* * *
Assar, det har mycket riktigt gått rykten om en Prospal-comeback på Broadway, men personligen tycker jag det som framförallt saknas och behövs är en tung Shea Weber-pjäs på blålinjen – en som kan avlossa riktigt fläskiga slagskottskanoner. Och han ska vara bättre än vad McCabe-burgaren var förra säsongen.
* * *
Sedan jag var har senast har de också bytt stolar i det lilla hörn där utländsk media sitter – och där jag givetvis tjuvat åt mig en plats ikväll i alla fall.
De bekväma kontorspjäserna man alltid såg fram emot att få stuva ner sin feta röv i är nu ersatta av vanliga pinnstolar, så obekväma
att det börjar smärta redan innan värmningen.
Den skandalen får bli del i samma kampanj, Eric. Så tryck en T-shirt om att Biffen ska sitta bra också.
* * *
Följande lag har scouter på plats i The Rock ikväll:
Washington, Philadelphia, Anaheim, LA Kings, Columbus, Phoenix, Pittsburgh och Detroit.
Vill ni veta vad det betyder?
Det är trejder på gång.
* * *
Marty i kassen – för sjunde matchen i rad. Och han har för all del varit utmärkt på slutet, men DeBoer borde kanske ta lite intryck av den koleriska coachen på andra sidan Hudson-floden och slänga in Hedbä liiite oftare. Att Henke gör en så sensationell säsong beror ju av allt att döma på han spelar mindre och har mer energi när han väl gör det.
* * *
Följande kollega är på plats i The Rock ikväll:
Svenskan Janne Bengtsson.
Vill ni veta vad det betyder?
Vi får förbannat trevligt här uppe.
* * *
Adam Larsson tänker göra en bra match också, det ser man tydligen på värmningen.
* * *
Sam Kråka, jag tror att den tillspetsade konkurrensen är bra för både Monstret och Reimer. För att inte tala om hur bra den är för laget. Leafs ska till slutspel.
* * *
Nej, nu släpper vi sargen, va?
Livehockey igen…fan vad härligt.
Jag återkommer på traditionsenligt sätt i pausen.
 
 

Som utlovat:

Liveblogg från Newark ikväll.

Första inlägg kommer framåt 01, er tid.

Okej, då var det färdiglekt och färdigsemestrat.
Nu, när vi inte har mycket mer än två månader kvar av grundserien, börjar det verkliga racet.
Inför det finns det några frågor vars svar kommer att sätta prägel på det stora äventyret i vår – och de tycker jag vi kan kontemplera en smula över.
•Är Rangers förstaplats i östra tabellen verkligen vad den ser ut att vara – och, ännu viktigare, säger den något om vad laget kan uträtta i playoff? Jag känner mig fortfarande osäker, det låter rimligt när Tårtan talar om att det återstår en del innan han ser sin squad som ett elitlag. Förmodligen behövs en back till om drömmen om ett nytt 1994 ska kunna tas på allvar – en som kan bomba in pucken från blålinjen.
•Vilka stora trejder väntar kring trading deadline? Nordström rapporterade i den där andra tidningen att det i Ottawa ryktades om att Vancouver är ute efter Corey Perry och tänker locka med Cory Schneider, Mason Raymond och Keith Ballard. Det vore förstås en härlig gräddbakelse till trejd. Annars är de stora frågorna vad Nashville göra med backduon Suter och Weber, hur många Carolina och Columbus dumpar iväg, vad sedvanligt trading-villige Brian Burke har på lut, om Brenden Morrow lämnar Dallas och om The Finnish Flash är villig att röra på sig för en sista chans att få lägga händerna på Lord Stanleys buckla igen? Det har mumlats om Detroit i hans fall. Vore också jääävligt coolt.
•Är Wings for real igen? Spelet, och resultatet, i The Joe indikerar onekligen det. Men ska de utmana på allvar måste de börja agera lika säkert och tryggt och omutligt på bortais – och helst undvika generalfloppar som de på Long Island och i Montreal.
•Vilka av alla skadade stjärnor hinner komma tillbaka? Omöjligt att svara på för oss som inte är läkare, men det är onekligen mycket som hänger på om såna som Sidney Crosby, Jordan Staal, Nicklas Bäckström, Mike Green, Danny Briere, Jagr, Ed Jovanoski, Travis Zajac, Dustin Byfuglien, Vigge Hedman, Martin Havlat, Alex Steen, Jonathan Toews, Patrick Sharp, Simon Gagne, Mikko Koivu, Matt Duchene, Jamie Benn, Ryan Nugent-Hopkins och Jeff Carter kan spela eller inte.
•Regerande mästarna, går de alls att stoppa? Veckan innan uppehållet såg det så ut, men när Bruins spinner på alla cylindrar är de fortfarande ohyggligt svårbemästrade. Förutsättningarna för en dubbel har inte varit så goda på säkert ett decennium.
•Gör Scott Gomez ett enda mål i år? Chansen att Thorleifs får en USA-hit är antagligen större.
•Vilka av de som just nu ligger nedanför slutspelsstrecken har störst chans att ändå nå playoff – och vice versa; vilka som ligger på slutspelsplats riskerar att han ramla ner under strecken? Det sitter i ganska hög utsträckning ihop med skadefrågan här ovan, men jag tycker ju det känns som att Leafs borde gå till slutspel i år – i så fall på Floridas bekostnad, för Devils är starkare än många föreställer sig. Buffalo och Tampa borde också vara kandidater, men de kan . I väst får MN Johan ursäkta, men jag tror Wild kan ryka – och att Avalanche och Stars gör upp om att ersätta dem.
•Kommer Julia att fortsätta hedra oss med sin närvaro i kommentatorsspåret fast Habs missar playoff? Det hoppas jag.,
•Kan Washington överraska i playoff efter sitt turbulenta grundserieframträdande? Jag tror det, i synnerhet om Bäckis och Green kommer tillbaka och är utvilade och fina när slutspelet börjar. Det är antagligen ett lag som mår bra av att för första gången på fyra-fem år gå in i allvaret utan sedvanlig press.
•Hade Tavares varit en verklig superstar om han spelat i ett annat lag? Ja.
•Kommer Blues att prestera även i playoff? Absolut. Det är ett riktigt bra lag Berglund och Steen spelar med i år.
•Vem blir årets kommentator i bloggen? The race is on, men jag uppmanar stammisarna att höja temperaturen. Mycket står på spel…
* * *
Jag hann aldrig se mer än enstaka glimtar från All Star-jippot – det var helt chockerande ingen prioritet på Miamis sportbarer – men som jag förstått formade sig hela helgen till en enda lång Alfie-hyllning.
Förträffligt, tycker Biffen. Daniel Alfredsson är en gentleman som förtjänar varje uns av den glimrande status han åtnjuter där uppe.
* * *
Ryktet om att lediga NHL-stjärnor tar över Miami Beach under All Star-helgen visade sig vara något överdrivet. Jag såg inte en enda och har nu bestämt mig för att undersöka Vegas nästa år istället.
* * *
Vi börjar alltså om med hela tretton matcher kommande natt, inklusive ett derby i Newark.
Jag kan tyvärr inte se det på plats, enär valet i Florida avgörs just i natt, men kommentatorsspåret är vidöppet – och framåt det nattliga hatmötet mellan Canucks och Blackhawks är jag med igen.
Sedan ser jag Devils-Canadiens live på torsdag, och Rangers-Flyers på söndag.
Så ni vet.

Howdy.
Dom har gjort om plattformen den här bloggen ligger på och sen dess vill min egensinniga dator inte att det ska vara som förut.
Så tills vidare – alltså till jag fått tag i Eken – ser det ut så här när jag publicerar texter..
Kan bara beklaga om ni inte gillar stilen – man jag är oförmögen att göra något åt saken.
* * *
Tim Thomas-gate växer.
Enligt en dagsfärsk  Boston Globe-artikel – som finns att läsa i sin helhet  i slutet av det här inlägget – framgår att både lagkamrater och lagledning är förbannade över att Glenn Beck-supportern i kassen använde ett gemensamt evenemang för en individuell manifestation.
Däremot är de inte förvånade.
Han är tydligen en solitär som alltid går sina egna väger och därför inte har några närmare vänner i omklädningsrummet.
Själv tycker jag – helt sensationellt – att man får ha vilka åsikter man vill, men precis som Per anser jag också att TT som amerikan borde ha större respekt för själva ämbetet.
Men för att fortsätta spinna vidare på konsertpianistens kloka synpunkter är det samtidigt lite magstarkt att se vissa svenskar rasa över att målvaktsstjärnan vägrade träffa Barack Obama.
När svenske Joakim Noah efter sina NCAA-segrar med Florida Gators genomförde exakt samma slags protest mot George. W Bush vill jag minnas att han fick gränslösa mängder blågult beröm för sitt patos och sin rakryggade principfasthet.
Dubbelmoral och hyckleri, ber vi härmed att få kalla det.
* * *
Tråkigt att Adam Larsson inte kan komma till Ottawa och visa upp sig, men Bork Bork Hagelin är förstås den perfekte ersättaren.
Jag törs sätta de precious snusdosor jag har kvar under min Florida-vistelse på att han vinner hastighetsåkningen så det bokstavligen visslar om det – och blir ett household name i en betydligt större sfär än nu.
* * *
Ovetjkins lilla All Star-protest får man ta för vad den är.
Lite småaktigt, jo. Lite barnsligt, visst. Men egentligen – vem fan bryr sig?
* * *
Surt faktum när man är on the road:
Versus må ha döpts om till NBC Sports, men finns lika förbannat inte i det genomsnittliga hotellens utbud av tv-kanaler, så jag missar ”36” – den ”24/7”-besläktade dokumentären i vilken man får följa en NHL-spelare under ett och ett halvt dygn – med Lidas ikväll.
* * *
Storbjörn och Lillbjörn, vad har förresten ni för synpunkter på TT-gate?
* * *
Toby Orr var upprörd över att jag inte befann mig hemma i stan när han och Jets för omväxlings skull besökte New York.
Han hade, får man anta, en massa ny blingbling han ville visa upp…
* * *
Av det jag sett från första perren i Bell Center har Red Wings redan gått på semester.
Och varför inte, de kommer att vara i serieledning i en vecka oavsett vad som händer i den här klämmatchen.
* * *
Själv är jag alltså inte heller i Ottawa helgen.
Utan i Miami Beach.
Det är dock ingen protest, bara en följd av att de republikanska presidentkandidaterna goes Kronwall on Havlat mot varandra här nere just nu – och att eh, ja, det är rätt nice att sitta här i värmen och, exempelvis, randa ihop ett sånt här inlägg i shorts och kortärmad skjorta på hotellbalkongen…
Men vem vet, det är inte omöjligt att det kan bli ett par sensationella inlägg de kommande dagarna i alla fall.
Det är gärna hit, till South Beach, NHL-lirare störtar när de mitt under säsongen får så här långa ledigheter och ser jag några som dansar på borden borta på Ocean Boulevard blir det rapport.
Annars återkommer jag när seriespelet återupptas och den verkliga jakten mot playoff, som vanligt efter All Star-uppehållet, inleds.
Här är nu Boston Globe-stänkaren som ni kan sitta och fundera över ett tag:
 
WASHINGTON – For several months, Bruins personnel ranging from owner Jeremy Jacobs to the rank-and-file players knew that Tim Thomas wasn’t planning to attend Monday’s ceremony at the White House. None was surprised that Thomas, one of two Americans on last year’s Stanley Cup-winning roster, would be the lone dissident.
It was Timmy being Timmy.
“[Expletive] selfish [expletive],’’ one team source said.
On Monday, Thomas ignited a firestorm when he declined the invitation to tour the White House and meet the president, a privilege granted to all championship-winning athletes. According to Bruins director of communications Matt Chmura, the team decided to withhold Thomas from an afternoon charity appearance at the Boys & Girls Club of Greater Washington because his presence would have been a distraction.
Monday night, Thomas, a native of Flint, Mich., released a statement on his Facebook page explaining that he declined to visit the White House because he believes the federal government is out of control.
“It is what it is,’’ Bruins winger Milan Lucic said. “I don’t think it really matters what I think about it. I still enjoyed the day and took part in the opportunity.
“I know the other guys that were there had a lot of fun. It’s something that I, personally, will remember for the rest of my life.’’
Thomas declined to comment yesterday.
All in all, according to the team source, Thomas’s actions detracted from a day of celebration, which included a White House tour and a ceremony in the East Room. It was an act in sharp contrast to the team-first approach the Bruins believe led them to the Cup last season.
“I think our group is all mature enough to look past that,’’ said coach Claude Julien. “Our group was very proud, honored, and privileged to have gone to the White House.
“We don’t mix politics with hockey. In this dressing room here, our job is to win hockey games and win hockey games as a team. That’s what we are.’’
Before last night’s game against the Capitals, Julien was asked whether Thomas’s act of putting himself before the team would cause problems with his teammates. Julien was loath to answer the question, preferring to focus on the Capitals.
“I don’t think I want to stand here and answer these questions today when we’ve got Washington tonight,’’ Julien said. “Our biggest concern right now is about winning this hockey game. It’s also about leaving [before] the All-Star break with a win under our belt and hopefully having a chance to be in first place.
“That’s my answer to anything that’s going to be asked right now. Because that’s really where our focus is. It’s unfortunate what happened yesterday. It’s the reality of the world. We’re a team thinking as a team right now.’’
Two team sources think Thomas’s decision won’t have a negative effect inside the dressing room because it reflects no deviation from his character. Separately, the sources both said Thomas’s actions merely revealed what his teammates have known since 2006-07, his first full season with the Bruins: that he is a solitary, me-against-the-world figure who often puts himself in front of the team.
In Thomas’s statement, he did not mention the Bruins nor his teammates. He concluded it by saying it was a choice he had to make as an individual.
Such is the personality that has left Thomas with few friends among the players. But it’s also the attitude that has made Thomas a two-time Vezina Trophy winner, the reigning Conn Smythe Trophy winner, and the Bruins’ most important player.
Thomas views himself as an underdog as unique as his puck-stopping style. He has used multiple career snubs – the Avalanche (formerly Nordiques) assigned him to the AHL after his first NHL camp, he went unclaimed on waivers when promoted from Providence to Boston in 2005-06 – to stoke his competitive fire.
In 2009-10, Thomas was slowed by a balky hip that required offseason surgery. Tuukka Rask claimed Thomas’s job as the No. 1 goalie. Before the start of 2010-11, Thomas said he had something to prove, not just to the organization, but to the world. Thomas proved his words correct as he submitted his finest season.
Yet one of the Bruins’ primary concerns leading into 2010-11 was how to manage Thomas if Rask held on to the starting job. Front-office members wondered whether Thomas, as a backup, would be a good teammate. The point became moot.
On Monday, general manager Peter Chiarelli acknowledged he had spoken with Thomas several times over the last two months to discuss his decision regarding the White House. Chiarelli said he would not suspend Thomas for missing the event.
Yesterday, Chiarelli declined to comment on Thomas’s actions; he referred to team president Cam Neely’s statement on Monday. Neely said the Bruins were disappointed in Thomas’s absence and that the goalie’s viewpoints didn’t reflect those of the Jacobs family or the organization.
Thomas’s decision, however, may be the first step in goalie and team parting ways. His no-movement clause expires at the conclusion of this season. Thomas has one more season remaining on his four-year, $20 million contract. Rask, a restricted free agent at year’s end, should be ready to assume the starting job in 2012-13.
If the 37-year-old Thomas (20-9-0, 2.12 goals-against average, .933 save percentage) maintains his current level of performance, the Bruins could reap a significant return from a club seeking a No. 1 goalie.
Thomas has strong New England ties. He lives north of Boston and sometimes takes vacations in Vermont. He is a University of Vermont graduate. Thomas plans to live in Colorado Springs upon his retirement.
Steven Kampfer was the only other American on last year’s Bruins roster. Kampfer, a University of Michigan graduate and a native of Jackson, Mich., said he enjoyed the White House ceremony.
“It’s Timmy’s decision. It’s his beliefs. It’s his right to do what he wants,’’ Kampfer said. “We all had a great time going there and seeing the White House.
“For myself, it was a dream come true because I studied it in school. I was a political science major. To get to go to the White House yesterday and shake the President’s hand was awesome. That’s something I’ll never forget.’’

Höj!

Beklagar att det inte är mer action här just nu, men primärvalsracet – tidvis lika rafflande som en seriefinal mellan Rangers och Bruins – sväljer all tid just.

Håll ut.

Efter All Star-uppehållet – när spurten mot playoff börjar på riktigt – blir det lite mer som vanligt.

Nu försöker jag reparera lite av skadan med en lista.

Alltså:

The best & The sämst of det som hänt i och kring världens liga as of lately.

 
1. Geno Malkin.
– Det nya årets NHL-kung.

2. Red Wings i The Joe.
– De har alltså inte förlorat hemma i den bläckfisksstinkande plåtlådan sedan 3 november. Fem segrar till och de slår alla tiders hemmarekord.

3. Ottawas karaktär.
– Dom är ju som en enda, ständigt pågående version av comeback-scenerna i ”Rocky”.

4. Bruins-Rangers.
– En härligt bökig och jämn seriefinal mellan två tvättäkta lagmaskiner – och efter segern kan Rangers skryta med sin bästa förstahalva av en säsong på femton år,

5. Zätas och Louis respektive Foppa-straffar.
– Lite old news, men så granna att de måste stuvas in i det här sammanhanget. Och ja, jag VET att Kenta var först med dragningen, men det var Foppa som gjorde den legendarisk med sin straff i Lillehammer och därför kallas den en gång för alla Foppa-straff.

6. NHL Radio på Sirius Satellite.
– Det är vad jag varit hänvisad till under min bilresor kors och tvärs genom South Carolina och det har varit en större upplevelse än man kan föreställa sig. De har förvisso ingen Lasse Granqvist på amerikansk radio, men ändå.

7. Viktor Stålberg.
– Kan vara Sveriges mest underskattade NHL-stjärna.

8. 36.
– Inte lika sinnesvidgande magiskt som 24/7 men en kittlande inblick i NHL-stjärnornas vardag. Och Lidas är ju givet Emmy-material.

9. Johnny Sniper Oduya.
– Det var ju det man visste; det har alltid bott en Kenta Nilsson i Johnny O.

10. I-phone.
– Något off-topic, skulle man ju kunna säga. Men fan, den känns ju som en ny, grym polare. Och nu ska han få vara med på alla hockeymatcher jag ser…

 
BIFFENS BU

•All Star-spektaklet.
– I det stora hela ett poänglöst spektakel. I synnerhet nu när Zäta inte är med…

•Avery i Hartford.
– Det är ynk att Rangers inte släpper honom till de lag som uppenbarligen står i kö för hans tjänster. Hallå, vi vill ha underhållning!

•Columbus
– Ojvoj. 

CITATET

– Jag ska prata långsamt, eftersom de som varit med i den här omröstningen uppenbarligen är idioter.
Torontos GM Brian Burke kommenterar det faktum att spelarna utsett Dion Phaneuf till ligans mest överskattade spelare… 

* * *

Är det någon av kommentatorsspårsstammisarna som gillar amerikansk fotboll?

Det kan vara alldeles underbart.

Alldeles nyss, mitt under författandet av den här listan, stod jag på hotellrumsgolvet framför tv:n här i Florida och hojtade som Kometen efter en Sabres-seger (inte så mycket på slutet kanske…)

New York Giants besegrade San Francisco på övertid – och är klara för Super Bowl om två veckor.

Fantastiskt.

* * *

Jag kände honom inte Peter Åslin, men han var en av mina stora målvaktshjältar.

Under de stora åren i Leksand på 80-talet spelade han ibland så bra att man tappade andan.

Må han vila i frid.

* * *

Alltid stort att hära ifrån Immortals MC i kommentatorsspåret.

Hälsa Tunaslätten, pojkar.

* * *

Jaha, Florida alltså.

Det blir val här också.
Så jag är rädd att det inte blir så väldans mycket hockey de kommande dagarna heller, men som sagt:

Efter All Star.

Då kär vi igen.

NY Rangers – Nashville 3-0 (Slut)

* * *

Det blir en sensationell presskonferens efter Rangers nollning av Predators.

In till intervjupodiet med Tårtan stövlar James Dolan, MSG:s kontroversielle ägare.

Han har inte visat sig för presskåren på Garden sedan 2003 och de församlade lokalmurvlarna håller på att ramla ur sina stolar.

Själv hopps jag för några ögonblick att han ska förkunna att konflikten med Warner Cable är över, men inte alls.

– Jag var inne hos John (Tårtan alltså) och han frågade om jag inte skulle följa med och prata med media. Så jag tänkte att, tja, varför inte, säger herr miljardären och ser ut som en trettonåring som precis kommit på sommarens bästa busstreck.

Sedan håller han en utläggning om att hur stolt han är över organisationen i allmänhet och Stealth-flygaren i synnerhet.

– Sedan vi lade om strategi och började jobba på ett annat sätt än att ta hit en massa free agents har han gjort ett fantastiskt jobb. För några år sedan gav jag honom en sak och sa att jag inte ville ha tillbaka den förrän vi vunnit en Stanley Cup. Nu tycker jag det börjar kännas som att jag kan få tillbaka den.

Den kommentaren får Tårtan, som mött alla antydningar om att Blueshirts är redo att gå hela vägen med arga grymtanden, att blekna.

Efter någon minut går the big boss lika snabbt som han kom – men hinner hojta ett ”thank you, coach” utifrån korridoren.

Sedan står Tårtan och PR-mannen JR där som fiollådor.

– Nu blev du nervös va, frågar Tårtan till allmänna skrattsalvor.

– Ja, svarar JR, lika nervös som Barry…

Barry är Barry Watkins, hela MSG:s kommunikationschef och känd för att vara extremt noga med företagets ”budskap”.

– Ja, Barry har en brun rand i kalsongen nu, skrockar coachen.

Det är mer uppsluppet än det någonsin varit i Madison Square Garden, det kan jag försäkra.

Den försiktige Tårtan försöker sig senare, lite halvhjärtat, på något slags damage control.

– Vi har en ägare som redan pratar om Stanley Cup…det är bullshit, suckar han uppgivet .

Ånej.

Nu har vi hört.

Det ska bli Stanley Cup-fest på Broadway i sommar.

* * *

Det är glatt inne i Rangers omklädningsrum också.

Just som jag stövlar fram till Henke kommer assisterande coachen Mike Sullivan fram till den svenske målisen, gör en fistbump och säger:

– Jag ser fram emot min vinare.

Varför har vi ingen på vårt jobb som lottar ut bättre viner när han eller hon scoopat hem en bra nyhet.

Front 242-Åke Ros, ska inte du införa den traditionen?

* * *

Dolan har för övrigt en chockerande vit och jämn tandrad.

Det har inte jag.

* * *

Det är inte så synd om Predators som jag först trodde. De har en ledig dag innan de spelar mot Blue Jackets  – och den får de tillbringa i New York.

Som Barry Trotz säger i hissen när till åttonde avenyn:

– Det är onekligen lite roligare i New York än i Columbus.

Kan man säga, ja.

Det blir särskilt skoj för Big Lindbäck.

– Ja, säger han, jag har faktiskt aldrig varit i New York tidigare. Det ska bli kul att se.

Ah, jag är avundsjuk. Ingenting, mer än möjligen sex,  är som första gången i New York.

* * *

Ni behöver inte vara oroliga. Jag är edsvuren singel och kommer fortsätta vara gift med NHL, men jag kan väl få skicka små I love-you-mess i alla fall…

* * *

Bengan är inte alltför deppig över förlusten.

– Nä, Rangers är väldigt bra, så är det bara. Vi har slagit Pittsburgh och Philadelphia under vår roadtrip, men så bra så att vi kan vinna här är vi inte ännu, säger han.

* * *

Nu ska jag sova i blott någon timme. Sedan är det bagarväckning och förflyttning till LaGuardia för res ner till södern.

Det innebär, som vid tidigare valbevakningturnéer, att det blir lite sparsamt med hockey framöver. Men en försenad lista kommer vad det lider – och går det som jag hoppas kan jag i alla fall följa seriefinalen i TD Garden på lördag eftermiddag på nån länk eller så.

Tack för i natt.

Rangers sätter 3-0 i tom kasse – utan att sätta den; Callahan rivs ner när han ska slå in pucken och mål utdöms automatiskt.

Och Henke får bjuda lagkamraterna på vinflarror för fjärde gången i år.

Återkommer vad det lider med en sista skvätt.