Oj fucking voj!

Jag hinner hem precis tills sudden börjar och får vara med om dramat – och den historiska avslutningen.

Jag säger det igen – på grövsta värmländska:

Zibanejad , nu är han kung!

I övrigt ber jag återigen att få hänvisa till de stora kämparna Leifby och Abris, det är dem ni ska

Grattis, hockeysverige.

Vi återkommer med NHL en annan dag. 

Slut här.

3-2

Gaborik avgör på övertid.

Småkronorna får göra nåt liknande, no?

Nu börjar det kännas att klockan – eller snarare telefonen – ringde 05.00 på hotellet i Omaha i morse.

Ögonlocken hänger som regntunga markiser och lagen på isen gör inte mycket för att pigga upp en gammal räv.

Det är lite kul när Samme, som har ett explosivt sörmländskt humör, blir arg och ska tjafsa med Dirty Harry Callahan och Duby Duby Doo.

Men annars händer det verkligen ingenting och nu ger jag upp och går ner och häckar i the pressrum.

* * *

Vi jinxar väl och säger att Makarov håller nollan i Calgary.

* * *

Clinton sitter och smaskar  popcorn när han blir inzoomad i den här perioden..

Jag trodde han var totalitär renlevnadsman nuförtiden, det har jag rapporterats så i media.

Men ni vet hur det är, journalistjävlar går ju inte att lita på.

* * *

Det börjar överhuvudtaget bli rätt grinigt nere på isen och de här två lagen har ju gnuggat mot varandra som rena divisionsrivalerna senaste månaden, så det är ju inte så konstigt.

Kanske kan vi hoppas på att adrenalinet räddar kvällen i tredje.

* * *

Javesst, van Basten-knät. Ravälli! Så talar de i Bengt Åkes, Sven-Ingvars och Jumpers rike.

* * *

Kvällens jubel föräras Bear Pascoe – hjälte hos Giants, klara för slutspel efter den gloriösa segern mot Cowboys på nyårsdagen.

Det uppskattas tydligen att han laddar upp med lite Blueshirts-hockey.

* * *

Likafullt, Mister Big Balle, måste jag sköta mitt jobb, so here I am.

Men det här skulle ju bara ses som en aptitretare ikväll, jag förväntar mig inte att någon ska välja detta framför jvm-final.

* * *
De spelar ju inte inspirerat, men jag har en känsla av att Rangers med sitt självförtroende, sitt flyt och – det ska man ju inte bortse från – kvaliteter kramar två poäng även hur det här sömnpillret.

* * *

Tack för JVM-rapporterna. Får erkänna att det pirrar lite varje gång jag trycker på uppdatera-knappen.

* * *

Mot environgerna.

Några slutord kanske ramlar in här, men det är förstås Abris och Leifbys uppdateringar ni ska hålla koll på nu.

NY Rangers – Florida 1-1 (Period 1)

* * *

Jamenvisst, Strålle Strålman snärtar in sitt första mål som New York Ranger.

Sa jag inte att han skulle stå för en Rick Santorum-skräll ikväll.

Det kommer tre till, vänta bara.

Annars vet jag inte om den här perioden verkligen var uppladdning värdig en JVM-final.

Rangers började och slutade bra, men däremellan var de sega och hyggligt hungriga pantrar fick dominera.

Se matchen i Calgary ni, och lämna gärna en rapport eller två.

* * *

Politik och hockey, ja.

Vem sitter nere vid plexit bakom ena målet om inte självaste Bill Clinton.

Tungt.

Han ser glad ut när Strålle gör mål, men verkar annars lätt förvirrad och det är klart, växer man upp i Arkansas är hockey antagligen inte naturligare tidsfördriv än vad baseboll är för den som växer upp i Novosibirsk.

* * *

Samme är ju visst med, NHL:s match-previews ska man tydligen inte lita på – och skaffar sig en assist på första målet.

Det är ju storartat.

Nu är det bara en detalj som saknas:

In med Markström!

* * *

This just in från Michigan:

Just idag – ja, faktiskt bara en kvart efter att resultatet i All Star-omröstningen offentliggjorts – fick Zäta känningar i en handled igen.

Tänk att han alltid ska ha sån otur…

* * *

Jag älskar New York-hyllningen de kör i jumbotron-introt den här säsongen, med andlöst vackra sommarbilder från Manhattan i skymningen och så en gammaldags speakerröst som, just som Garden zoomas in, säger ”and in the heart of Metropolis…Madison Square Garden”.

Och aldrig älskar jag det så mycket, inser jag, som när jag varit borta en vecka och kommer hem och återigen slås av att detta verkligen är och förblir världens överlägset bästa stad.

* * *

Wolski är, tack och lov, scratchad.

Det finns inga som helst skäl att slänga in en sån halvfigur i det här vinnande laget.

Tvärtom, är det någon som borde trejdas är det lille Wojtek.

* * *

10 poäng för nya intro-sången också:

Black Keys ”Lonely Boy”.

Det är en fruktansvärt jävla bra brottar-hit.

* * *

Tack, Don Rico, men för det mesta blackoutas SVT Play för utländska tittare, av upphovsrättstekniska skäl,

* * *

Rangers ger inte upp Winter Classic-kommersen bara för att matchen redan är spelad.

Ikväll uppmanas fansen på Garden att ”fira den stora segern i Philadelphia”, genom att köpa fina souvenirer.

Här vet dom hur man kränger prylar.

* * *

Ett rapp på Rupp…klassisk John J.

* * *

What, Chris? Härjedalska!? Hon är ju en klassisk värmländska in the truest Roland-i-torsk-på-Tallin- och Svennis-tradition.

I dare you, I fucking double-dare you!

* * *

Go, småkronor!

Själv sitter jag här en period till, men blir det inte roligare går jag ner och softar i pressrummet i sista – och snor kanske en stol intill president Clinton.

Tillbaka till vardagen – för Rangers såväl som för gamle Bjuppe.

De har Winter Classic och 24/-äventyret bakom sig och ska för första gången på en månad spela vanlig serie lunk – och jag är tillbaka på hemmaplan efter min utflykt i det första nomineringsvalets Iowa..

Även om bägge parter haft skoj, och jag för min del snart ska ut igen, tycker vi noga båda att det är rätt skönt.

Rangers har varit föremål för underliga distraktioner hela säsongen och behöver verkligen få spela en helt vanlig match och jag måste få sitta här, på min vanliga plats och skriva i min vanliga blogg för mina vanliga – underbara  – läsare, för att kunna ladda om för New Hampshire i helgen.

Hoppas ni vill vara med en stund.

* * *

Som jag konstaterade tidigare har jag dock full förståelse för om ni väljer JVM-finalen framför Rangers-Panthers, men som sagt:

Ni kanske kan använda den första timmen härifrån Garden som förspel och uppvärmning.

Här är en fin liten teaser:

Jose Three-or-More är skadad, så Jacob Markström ingår i Panthers-truppen och kan – jag säger kan – få stå mot Henke ikväll.

* * *

Ledsen att det inte blev nåt hotellrumssoffebloggande i Iowa från Winter Classic, som Granvista eller vem det nu var hoppades, men jag var mitt uppe i ett Rick Santorum-möte på en knökfull pizzeria i inte helt idyllska hålan Boone vid den tiden i måndags.

Jag hann dock hem till Des Moines så jag fick se det infernaliska slutet, inklusive straffen.

Om det inte varit för att han redan kallas kung hade jag sagt som hon värmländskan i SVT-sportens legendariska 94-krönika:

Lundqvist, alltså, nu är han kung!

Och jag hade sagt det just på värmländska.

* * *

– Jag är orolig för den här matchen. Vi hade visserligen en väldigt bra träning igår, men jag är rädd för att vi inte har energin efter allt emotionellt vi gått igenom på slutet, säger en småsur Tårtan under sin presskonferens strax före matchen.

Jag tror tvärtom.

Rangers älskar att vara tillbaka i sin vardag och slaktar pantrar ikväll.

* * *

Det var bagarväckning i morse, kan jag meddela.

I Omaha, Nebraska.

Jag åkte dit efter Iowa – officiellt för att det inte gick några rimliga flighter från Des Moines, men i praktiken för att klippa min 45:e delstat.

Stort det.

Nu är det bara Hawaii, Oregon, North Dakota, Vermont och Maine kvar.

Och Omaha visade sig vara precis så dystert som det ser ut i ”Up In The Air”.

I love it.

* * *

Tårtan, ja.

Hans plånbok är lite lättare efter utbrottet efter Winter Classic-matchen.

30 000 jävla dollar kostade det hetlevrade coachen att insinuera att domarna dömde som de gjorde på slutet – det vill säga helt nipprigt – för att NHL och NBC ville ha förlängning.

Det är inget han vill prata om idag, den reporter som försöker ta upp ämnet får rena Charles Manson-blicken till svar, men igår bad han så fruktansvärt mycket om ursäkt och försökte påstå att han ALDRIG hade menat nåt sånt med sina sarkasmer.

Eller hur.

* * *

Det finns alltså hopp om Markan, men Samme får vi inte se på isen den här gången.

Han är ryggskadad.

Det ser jag som en ren skandal.

* * *

Att bevaka politik och hockey kan på papperet se ut som väsenskilda saker, men tro mig:

Skillnaden är marginell.

De slåss inte på valmötena i Iowa och New Hampshire , men det trashtalkas lika mycket och den emotionella laddningen är lika förtätad.

Att höra en sån som Newt Gingrich gå till angrepp mot front runner Romney är dessutom precis som att vara med när Tårtan håller presskonferens efter en dålig match.

De verbala smockorna far som Shea Weber-slagskott.

Nu återstår bara att någon – varför inte Strålle? – skräller lika mycket som Rick Santorum gjorde i tisdags.

* * *

Erik Karlsson är ju så het att air condition-fläktarna går igång av sig själv när han kommer in i rummet.

Han fick alltså flesta röster av alla – närmare en miljon – i All Star-omröstningen, strax före Alfie med drygt 897 000 röster.

Det blir en fest till Senators-svenskarnas ära uppe i Ottawa i slutet av månaden, kan man lugnt konstatera.

Ännu mer glädjande är dock att Zäta fått 206 852 röster och hamnat på en hedrande 14:e plats, före såna storfräsare som Ovetjkin, Stamkos och bröderna Sedin.

Så nu ska ju Njurundas finest ÄNTLIGEN få vara med om det där fina evenemanget!

* * *

Marc Staal gör sin säsongsdebut på Garden ikväll, om allt gått som det ska.

Han borde tas emot som hela Jets togs emot vid hemmapremiären i Winnipeg i oktober.

* * *

Hur var det nu, det finns inget supportervåld i USA, right?

Eller hur.

Idag rapporterar New York-tidningarna att en hel bunt Flyers-thugs överföll Irak-veteranen Neal Auricchio – inför ögonen på hans son – efter att han besökt restaurangen Geno’s Steaks i Rangers-jersey.

City of brotherly love fortsätter leva upp till sitt fina rykte.

Auricchio vårdas på sjukhus för skador han fick i samband med den grova misshandeln, men eftersom en av aporna som hoppade på honom är en sån jubelidiot att han skrutit om sin inblandning på nätet kan Philly-polisen förhoppningsvis snart gripa dem.

Här i bloggen hoppas vi på ett fängelsestraff längre än de kan räkna till, alltså uppemot fem år eller nåt sånt.

* * *

Prupp-Rupp är man kanske skyldig en liten ursäkt efter de två Winter classic-målen.

Tårtan vet – tänka sig – mer om det här än vad jag gör, uppenbarligen.

* * *

Köpte nya hörlurar under dagarna i Chicago och de är så jävla bra att jag inte hör ett knäpp från kollegorna här i det tjattriga pressrummet.

Istället uppfylls hela tillvaron av Alan Jacksons ”Remember When”, som jag lyssnar på för att jag helt plötsligt är lite sentimental och längtar efter en som inte är här.

* * *

Jamen ZDavid, det är ju det jag menar – ni kan värma upp med första perren härifrån. Blir inte det perfekt?

Sen räknar jag ju kallt med att ni fyller kommentatorsspåret med rapporter från Calgary, så även jag har koll på vad som händer när vi tar vårt första J-guld på 31 år.

* * *

Rangers plockar fram sin vanliga jerseys igen.

Synd.

Jag tyckte Winter Classic-tröjorna var mästerverk och borde användas för jämnan.

* * *

Mja, Måns – på grund av bevakningsuppdragen kring valet kommer jag missa flera matcher framöver, så jag måste vara här och bevaka min plats – och hålla bloggen vid liv.

* * *

Med sin nya look ser Kris Versteeg ut som basisten i ett halvproggigt indieband från Umeå.

Något otippat.

* * *

Hade ett tag panik över att jag inte skulle hinna hem till sista 24/7-avsnittet, det börjar ju redan vid 22.00, men HBO är en fin kanal och visar hela avsnittet en gång till klockan elva.

Det är lycka.

* * *

Wolski är ute på värmningen.
Det känns oroande.

Vad har han där att göra?

* * *

Har jag fattat rätt är det Tåbiran som börjar. Jaja, Henke ska ha sin avlastning.

Kvällens stridsrop lyder ju ändå:

In med Markan!

* * *

Okej, låt oss inleda uppladdningen.

Förhoppningsvis skickar vi er till Calgary med en sprakande förstaperre från the wooorld’s most famous arena i ryggen.

 

Jag inser, och har full förståelse, för att alla ska kolla JVM-finalen i natt.

Serielunksmötet mellan Rangers-Panthers på Garden är inte mycket att hojta över med en sådan kahuna-burger på menyn.

Men jag är på plats i the woooorld’s most famous och ordbajsar väl på som vanligt, så den som vill kan i alla vara med första timmen och värma upp inför huvudrätten.

Start 01.00, första inlägget kommer strax innan.

Chicago – Detroit 3-2 (Slut)

* * *

Jag brukar inte avge nyårslöften, men här kommer ändå ett:

Det ska inte ta ytterligare ett och ett halvt år innan jag återvänder till The Madhouse on Madison.

Det är ju en oslagbar upplevelse att sitta i den här hallen med dess San Siro-artade läktarsektioner, dess nationalsångsvrål, dess ”Chelsea Dagger”-eurfori och dess pressläktarglass.

Sen går man ut och är alltså i magnifika Chicago.

För att citera Arnold:

I’ll be back.

* * *

Well, Metalgooze,  om man räknas som allmänt otrevlig enkom för att man inte är jublande sprallig varje gång någon kommer fram, då är alla jag känner otrevliga – inklusive jag själv också, big time.

* * *

Yellbear håller med.

Han borde fått en assist på Toews straffkvittering.

– Men Toews ville inte ge mig nån sån, så han fixade straff istället, säger han och flinar.

– Nejdå, jag bryr mig inte. Huvudsaken är att det blir mål.

* * *

Man vet att man har ett något underligt jobb när man står på den ödsliga pressparkeringen i de inte helt glamorösa kvarteren utanför United Center och telefonintervjuar en legend som just avgjort en match i sudden med sitt 400:e NHL-mål…

* * *

Yellbear delar uppfattningen att det inte är många fler än Toews som kan göra det han gjorde mot Lidas i den här matchen.

– Absolut inte. Men han är fantastisk, Toews. Jag tror inte det är många lag som har en sån lagkapten. Han leder alltid med exempel, både på och utanför isen. Det är en extremt bra kille, säger han.

* * *

Jag blir så till mig av det där samtalet med legendary Alfie att jag svänger åt fel håll när jag lämnar parkeringen och plötsligt kör mot enkelriktat – med mötande trafik.

Då är vi glada att Chicago PD för ögonblicket inte är på hugget…

* * *

Det är ju bra av Wings att döda fem utvisningar mot ett lag som rymmer Kane, Toews, Hossa, Keith och Seabrook.

Men samtidigt dödar de sig själva med så många numerära underlägen. De får tillbringa för mycket tid i egen zon – och sliter på manskapet.

– Ja, det går inte, suckar en bister Kron Wall of Pain efter ha straffat sig själv med tio minuter på träningscykeln direkt efter slutsignalen.

* * *

Det finaste med bilderna från Ottawa är Erik Karlssons oförställda glädje efter Alfies milstolpe till strut.

Kolla får ni se, pöjken står och hoppar jämfota runt sin lagkapten.

Rörande.

* * *

Står utanför Wings omklädningsrum och väntar på den som alltid kommer ut sist – hans efternamn börjar på Z och han drömmer om All Star-matcher – när coach Q lommar förbi.

Han får syn på de leopardmönstrade pumps en kvinnlig tekniker från Fox Detroit har på sig, stannar mitt i steget, nickar mot skorna, gör en uppmuntrande min mot damen och går igen.

Det är ett underhållande litet ögonblick.

* * *

Dags att runda av årets sista blogginlägg.

Hoppas ni får en fin nyårsafton. Själv dröjer jag kvar här i Chi-Town, all by my lonesome, för att på nyårsdagens morgon rulla vidare mot Iowa.

Sedan blir det mer politik än hockey några dagar, men ha tålamod och överseende – det kommer att bli som vanligt mitt i the primary race.

Jag ber slutligen att få önska ett riktigt gott nytt år.

2012 kommer bli fantastiskt, inte minst här i bloggen.

Slut, Hawks vinner med 3-2.

Återkommer om någon timme.

Chicago – Detroit 2-2 (Period 2)

* * *

Nä, vi får fortsätta på att någon tänder de tunga blixtkanonerna i nyårsnatten, men matchen är bra och jämn och tredje kan fortfarande kan bli ett stycke klassiker.

Hawks har mest av spelet och gör snyggast grejor, men Wings spelar stabil bortahockey och ser till att utnyttja sina chanser, så det är långtifrån avgjort.

* * *

Yellbear sa i morse att jag skulle hålla extra koll på Hossa.

– Han har varit sanslöst bra på slutet, hette det.

Well, man får tacka för rekommendationen.

När slovaken trampar runt hela Wings-zonen och sen prickar in 2-2 lovar jag att hockeygudarna spelar luftgitarr av lycka.

* * *

22 160 nånting, lyder den officiella publiksiffran – och det är inget fusk med den.

Det är fullsatt och fantastiskt i the Madhouse.

* * *

Om det dessutom blivit mål när Hossa var siste man i ett av säsongens snyggaste klapp-klapp-anfall hade de där gudarna börjat lira med tänderna, som Hendrix, men eftersom jag inte fått se några repriser vet jag inte om Howard gjorde karriärens räddning eller om det var Lidas som helt lägligt stod i vägen.

* * *

Jag tror att Wings steker sin kväll när de får börja andra perren med nästan fyra minuter efter varandra i numerärt underläge, men penalty-dödandet är riktigt vasst.

* * *

”Yellbear for President”, jag måste säga att jag hade räknat med större aktivitet från din sida när jag nu äntligen tagit mig hit.

Låt kommentarerna flöda.

* * *

Bertuzzi touchar pucken innan den går in, men Detroits 2-1-mål är ju fine rödtoppen Commodores.

Så slutar det när man hälsar på Biffen på Tavern on Rush kvällarna för match, det är sen gammalt.

* * *

Ja, hdw, det är lite fusk. Abdelkader låter mer tyskt, tycker jag. Som Apfelstrudel – världens otäckaste bakelse.

* * *

Nyquist- och Andersson-kedjan ser man inte alltför mycket av, de är mest inne för att grinda ner Hawks förstalinor, men några gånger är de framme hos den inte helt Patrick Roy-säkre Crawford och sticker lite; bland är deras center Emmerton rätt nära att få in en puck.

* * *

Grizzly, det är en riktigt iakttagelse att jag trivs i The Madhouse – och det ska fanimig inte dröja ett och ett halvt år innan jag återkommer nästa gång, det är ett löfte.

Men jag tycker nog att fansen nån gång borde dra en mer entusiastisk ramsa än den nu rätt tjatiga ”De-troit sucks”.

* * *

”Chelsea Dagger” låter fortfarande lika underbart irriterande och retsam, det är härligt att kunna konstatera.

* * *

Nu luktar det körv från pressloungen, så det är dags att ta paus för mig också.

Slutrapport kommer vid lägligt tillfälle, men räkna med att jag måste ta mig tillbaka till det bekväma hotellrummet innan det blir nåt.

 

 

Chicago – Detroit 1-1 (Period 1)

* * *

Det är playoff-stämning i hallen, men på isen dröjer det innan det händer nåt och jag ska inte sitta här och ljuga och påstå att det överhuvudtaget slår såna nyårsgnistor som jag hade räknat med.

Dock börjar det röra sig under andra halvan av perren, när först Äppelkakan gör 1-0 och Kapten Toews kvitterar på straff, och jag har fortfarande förhoppningar om att det blir champagne och fyrverkeri innan kvällen är över.

* * *

Corneliuson, han som sjunger nationalsången, ser ut att ha gått ner en 40 pannor sen sist.
Det hindrar inte att Madhouse-publiken skriker ner honom fullständigt.

Lika högt som under de gloriösa finalmatcherna blir det inte, då höll dom ju på att fälla Sears Tower med blott decibel, men vibrerar i trumhinnorna gör det nu också.

Det är en fantastisk, helt unik upplevelse.

* * *

Hanson Brother Carcillo lever upp till sitt namn när han saftar in självaste Bertuzzi i planket så hjälm och allt ryker.

Sen vinner han knappt när Big Bert vill göra upp med nävarna.

Där tror jag att Hawks ska börja spinna på alla cylindrar, men nej – det händer inte riktigt.

* * *

Lidas borde fått utvisning när han hakade Toews även vid första läget, men straff – det kändes lite hårt.

Det är dock angenämt att få se ett snille med sådan killer-instinkt slå en straff.

Bör visas under många videolektioner i veckan.

* * *

Crawford ligger inne i kassen och simmar som rena Lars Frölander när pucken ligger precis utanför målgården och så kan Äppelkaka stänka in 1-0.

In med Backlund!

* * *

Dom är för jävla bra på majestätiska intron i den här hallen. också.

Det historiskt laddade som går på jumbon precis innan lagen kommer in på isen är som en riktigt emotionell Hollywood-trailer.

I like, man kommer i sanning i stämning.

* * *

Det är synd att Yellbear inte får assist på straffen.

Passningen han slår till den friställde Toews var ett mästerverk.

* * *

Nej, KalleBalle, jag väntar fortfarande på att stöta på en svensk hockeyspelare i NHL som är otrevlig. Några av dem kan vara jävligt griniga efter förluster, men allmänt otrevliga – nej, det är förbluffande, faktiskt.

Det är ett av många skäl till att jag är glad över att jag skriver om hockey och inte fotboll.

* * *

Yellbear har överhuvudtaget lysande. Såg ni när han hade Zäta på ryggen och ändå förde in pucken i anfallszonen?

Russnäs rules.

* * *

De-troit sucks, De-troit sucks, De-troit sucks…

Det är en ramsa den här staden kan, använd långtifrån bara under hockeymatcher.

Den rullar precis hela tiden ikväll.

Kanske en Let’s go Hawks skulle kunna vara på sin plats också, no?

* * *

Ja, Elvis, jag säger som Erik – har vi börjat fira 2012 redan, ha ha?

* * *

Ojvoj, cheerleader-damerna som skrapar isen i periodpauserna…dom hade jag glömt.

Bara Carolina har en mer imponerande trupp på den punkten, om man säger så.

* * *

Coach Q sa redan tidigare idag att Johnny Toews bara blir bättre och bättre.

I så fall är han snart den här ligans allra bäste. Det är inte många i världen som tvingar Lidas till två såna avgörande hakningar.

* * *

Nu ska avnjuta en av de verkliga fördelarna med den här pressläktaren:

Glass!

Dom serverar sån ute i loungen och sånt missar inte Biffen.

Vi hörs i nästa paus.