Jag säger som Francis Albert Sinatra:

This is my kind of town, Chicago.

Jäklar vad underbart att vara tillbaka i den här fantastiska metropolen.

Och i den här hallen!

Jag har inte suttit i The Madhouse on Madison sedan femte finalmatchen 2010, när Blackhawks tog greppet om serien mot Flyers.

Men nu är jag alltså här igen och av förhandsrapporterna att döma blir det, i princip, lika mycket drag ikväll som då . Kvällens fajt är säsongens första mellan gamla rivalerna Hawks och Red Wings, har varit utsåld sedan länge och hajpas som rena playoff-clashen i lokal media.

Bloggen tänker gå som en slåttermaskin natten igenom och jag hoppas jag får sällskap av just dig.

* * *

Det var ett tag sedan jag såg gamle favoriten Yellbear Hjalmarsson  också, men han sitter på sin vanliga plats i hemmalagets överdådiga omklädningsrum efter morgonvärmningen och ser lika cool ut som alltid.

– Jaså, vi får fint besök ikväll, säger han bloggen kommer lufsande över heltäckningsmattan.

Så ska det låta.

* * *

Yours truly anlände redan igår ikväll och åt i vanlig ordning middag på Tavern on Rush – ett absolut måste i Chicago.

Jag var inte ensam.

Förutom valda Red Wings-spelare satt Vince Vaughn och karvade i en biff, två bord från The Mule med familj.

Sen var det – som alltid i den här stan – sjukt många sjukt bildsköna cougars i lokalen också, men sånt talar vi ju inte om i den här bloggen

* * *

Yellbear vrider lite på sig när jag undrar om det börjar kännas som 2010.

– Nja, det är för tidigt att prata om det ännu, vi har så otroligt mycket hockey kvar att spela. Men det har sett bra ut, vi har kommit igång på ett helt annat sätt än ifjol. Då började vi inte spela på riktigt förrän i de sista matcherna i slutspelet, säger han.

Russnäs egen Bobby Orr är nöjd för egen del också.

– Jo, jag tycker det gått helt ok. Framförallt är det kul att spela med Nick Leddy. Han är en ny Brian Campbell, åker lika skridskor lika bra, och kommer bli en otroligt stor back.

Nu vet ni det.

* * *

Råkar bo på samma hotell som Red Wings och får slå mig genom hopen av autografjägare varje gång jag ska ut.

Vilka är dom? Hur kan vuxna människor ägna hela dagarna åt att stå utanför hotell och vänta på ett få ett skrynkligt gammalt program signerat av Justin Abdelkader? Har dom inga jobb?

* * *

Att sitta och titta på hockeyträningar är i ärlighetens namn sällan särskilt underhållande, men det blir lite festligt när en högljudd Bryan Bickell står och tränar styrningar framför kassen och Sami Lepistö träffar honom på ena vaden med ett fint slagskott

Bickell hoppar iväg över isen,  som du och jag när vi sparkat tårna i en tröskel.

Sånt livar upp.

* * *

Viktor Stålberg trivs utmärkt i Chicago, säger han.

Och undra på det. Han bor mitt i stan.

– Ja, bortåt södra delen av Michigan Avenue, säger han på bredaste göteborgska och sveper med armen åt downtown-hållet.

Man kan bli grön – och blå med för den delen – av avund för mindre.

* * *

För Blackhawks är Red Wings en lika bitter rival som Vancouver – fast på ett helt annat sätt.

För kvällens motståndare har de respekt.

– Jag vill inte säga att vi ser upp till dem, men vi modellerar oss själva efter deras organisation. De har alltid varit bra. Vancouver? Där handlar det lite mer om avsmak, säger Patrick Sharp till The Daily Herald.

* * *

Inne i Red Wings omklädningsrum haglar anklagelser om att bloggen väljer sina roadtrips med misstänkt stor omsorg.

– Är det inte konstig, säger Fabio Ericsson till Kron Wall of Pain och nickar mot mig, att han bara dyker upp när vi spelar i roliga städer?

– Jo, skrockar danskungen från Järfälla, man ser honom aldrig i Buffalo eller Columbus.

Objection, your honor! Jag åker bara dit plikten för mig, allt annat är förtal!

* * *

Till och med bonnlurken Bolland – han som så fort han uttalar sig om Canucks  får Niklas Wikegård att framstå som moder Teresa– uttrycker vördnad för rödvingarna.

– Det här är ett väldigt bra lag som vi verkligen får se upp med, säger han och fortsätter sen om Datsyuk. för rödvingarna.

– Det här är ett väldigt bra lag som vi verkligen får se upp med, säger han och fortsätter sen om Datsyuk.

– Han är extremt svårfångad, tack vare sättet han använder sin kropp framför kroppen. Det finns inte många bättre spelare i den här ligan.

Jisses, snart kan de blinda se och de lama gå.

* * *

Som om det inte redan var nog med svenskar i Wings får vi se två blågula rookies i fjärdekedjan ikväll:

Gustav Nyquist och Joakim Andersson.

– Det är riktigt roligt, särskilt som det är en sån här match. Jag ska försöka spela mitt eget spel, det är det som funkat uppe i Grand Rapids, säger Nyquist.

Sedan hyllar han lagkamraterna och påstår att alla i Wings är fantastiska killar.

Utom Big E då, invänder jag.

– Ja, skrattar rookien, honom är det förstås ingen som gillar.

Just det.

* * *

Sjyssta Tårtan sätter Page Six Sean på waivers ett par dagar före Winter Classic.

Tyvärr kommer ingen att ta honom, bland annat för att Brett Hull en gång i tiden gav honom ett alldeles för stort kontrakt, så en av ligans störste underhållare lär få harva i sura Hartford resten av säsongen.

A shame.

* * *

Jocke Andersson är också väldigt tacksam över att få spela just den här matchen.

– Vi var här på försäsongen och redan då var det i princip utsålt och grymt tryck. Man undrar ju det blir nu, säger han.

Det blir åka av, törs jag garantera.

* * *

Pressläktaren i United revisited!

Den är ligans bästa – rymlig i praktiska etage, med grym vy över isen och bara några meter till kaffet.

Nu sitter jag dessutom på samma rad som gamle Tribune-favoriten Chirs Kuc.

Då säger det sig själv att jag har bra plats.

* * *

Eftersom ironi och skojigheter i skrift inte går in genom alla pannben är det nog bäst att klargöra att Jonte Ericsson är en utmärkt person som alla gillar.

Men han tycker om att köra med bloggen och måste få igen ibland.

* * *

Det där med respekt är dock relativt, kommer jag osökt att tänka på när jag läser att Hanson Brother Carcillo gör comeback ikväll, efter sex matchers frånvaro.

Han lär inte åka omkring och beundra några Red Wings-legendarer.

– Jag kör samma stil som vanligt, annars gör jag ingen nytta, säger han och fyrar av sitt sedvanligt oemotståndliga ligistflin.

* * *

Granvista, jag tycker mig ha starka minnen av zeppelinare svepande över de här mäktiga läktarsektionerna, men kan inte se några nu.

Det är beklämmande.

* * *

Babs åker och pratar intensivt med The Mule under morgonövningarna.

Jag tror det betyder att smålänningen kommer att avlossa stora kanonen till och med oftare än normalt ikväll.

– Jag? Nej, jag är ju dålig nu. Det var länge sen jag gjorde några mål, säger han och kränger av sig axelskydden efteråt..

Ja, det har bara blivit 14 stycken så här långt, bäst i Red Wings. Det är ju bedrövligt…

* * *

Jag har bara hört den skrikas sönder under slutspelet, men dom säger att nationalsången får sedvanlig Madhouse-behandling även såna här matcher.

Bara det är ju värt en dryg två timmar lång flygresa hit.

* * *

Inte tänder The Mule på mitt förslag om att han, som en fin gammal,  ska rycka tandskyddet av Sugar Kane ikväll heller.

– Nä, det går inte. Han visar aldrig tandskyttet för mig längre, säger han.

Det kan man kanske förstå.

* * *

Jaha, Hagge har just prickat in NHL-karriärens sjunde mål nere i Fort Lauderdale.

Vilket fenomen.

* * *

Nejdu, Granvista. Inga rookisar har mage att värma utan hjälm. Dom enda Detroit-svenskar som törs göra det Lidas och Zäta (plus Homer i vanliga fall, men han är tyvärr skadad).

Inte ens Fabio bjuder fansen på sina lockar.

* * *

Det räcker att man nämner All Star, så får Zäta tydliga känningar i handleden.

– Men jag kan inte vara aktuell, säger han oroligt.

– Lidas och Frasse och Pavel och Frasse är alla givna och fler kan det ju inte vara från samma lag.

Okej, men spelare som haft sån otur vid tidigare uttagningar ska förstås få ett wild card, det ska jag omgående maila Shanny om.

* * *

Får man fortfarande höra Chelsea Dagger när Hawks scorar?

Du-du-du-du-du-du-du-du…ha ha, det var också länge sen.

* * *

Stort bara att se Kron Wall i närheten av planket där han släckte lyset för Havlat 2009, mellan reklams för Jimmy John’s och nått blått skit.

Holy ground i Biffen-världen, det.

* * *

Nej, nu tar vi och inleder nyårsfirandet vid Lake Michigans sydvästra strand.

Jag förväntar mig ett oförglömligt fyrverkeri.

 

Ja, ni har väl koll på det?

02.30 – er tid – börjar pangmatchen mellan Blackhawks och Red Wings.

Och bloggen är på plats.

Första inlägg kommer strax före första nedsläpp.

Yes, bästa avsnittet hittills!

Och det förstår man att det ska bli direkt, när vi dyker rakt in i Flyers omklädningsrum i Pepsi Center och får se Lavoliette bränna en säkring.

Intensivt!

Sedan gör HBO Garden-mötet mellan de två inblandade lagen som Hollywood gör sina mest förföriska draman.

Fy fan vad lysande.

* * *

Tadd, jag håller med om att Caps var bra – men det råder inga tvivel om att Rangers samtidigt stod för sin tröttaste insats på en månad.

* * *

Det är lite roligt att Stepans flickvän visar sig heta Stephanie och efter ett eventuellt giftermål alltså kommer att heta Stephanie Stepan.

* * *

Nä, det blev inte mycket till hattrick för Stålberg.

Kings nollade Hawks i United Center.

Såg inte den komma, men Sutter är en bra coach och laget är ju såpass begåvat att det ska vara med och utmana dom bästa.

* * *

HBO har missat vilken resurs de har i Lilja, men den här gången får vi i alla fall se en sekund när han sitter i spelarbussen och tittar ut på Manhattan.

Alltid nåt.

* * *

Hartnell har en lägenhet som får en, dreglande, anklaga gudarna för att man inte utrustades med större hockeytalanger (samma anklagelser formulerar man förstås för sig själv när man ser Rangers-spelarnas fruar och flickvänner i Bryant Park, men det talar vi tystare om…)

Men ingen ska inbilla mig att han går i kyrkan – eller ber bordsbön – när inte HBO är med.

* * *

Danny Girardis stencoole son gör ett nytt succé-framträdande, den här gången med skridskor på fötterna.

* * *

Meddelas kan att Empire State Building – som jag har total panoramavy över från mitt kontorsfönster – som en del av hypen inför Winter Classic lyser i Rangers-blå och Flyers-orange i natt.

Det är rätt fint.

* * *

Ingen sjöng lika fina julsånger som Bäckis ifjol, men firandet hemma hos familjen Brian Boyle i Massachusetts var en syn.

Karln har alltså tolv – eller var det till och med tretton? – Syskon.

Irländare alltså…

* * *

Nu ska jag packa och sova.

Mot Chicago.

Vi hörs från United Center på fredag natt.

Mja, det har väl inte så bra planerat av the powers that be?

24/7 ska precis börja – samtidigt som Rangers fortfarande spelar.

Tur det inte är mer dramatriskt. Semin avgjorde just definitivt med 4-1-målet och Capitals vinner alldeles väldigt rättvist mot Blåskjortor som uppenbarligen blivit bekväma av sin tillfälliga serieledning.

Nå, nu tittar jag på hockeyporren och återkommer med ett litet utlåtande senare.

Uh, jag som försökte impa på en hockeyintresserad tjej på Facebook med ett säkert ”nu vinner Rangers” efter kvitteringen.

Tack för det blåskjortor…

* * *

Hur många sätter streaky Stålberg mot Kings-Quick?

Jag tippar på hat trick.

* * *

Rangers har verkligen en night off och GER bort målen; både Boyle och Broadway Brad torde få duktiga salivduschar av sin hetlevrade chef i den här pausen.

Men man får ge Caps lite cred också. Dom är jävligt hungriga ikväll.

* * *

Rupp = Pirro Alexandersson.

Ser Tårtan verkligen inte att han rör sig obetydligt snabbare än en telefonkiosk?

We want Avery! We want Avery! We want Avery!

* * *

40 minuter till 24/7 nu.

Ojvoj!

Det där var ju en helt ok period, särskilt under slutet. Härligt frustande frenesi där.

Men det var egendomligt vad mycket 2010 det var över Rangers vid ett par tillfällen. PP påminde om en 80-åring som gått på bordell utan Viagra och några alarmerande gånger fick backarna, med DLZ i spetsen, för sig att det är roligt att stå still och bli passerad av desperata ryssar och svenskar.

Att de efter det fortsatte trampa på som vanligt och till slut fick in en kvittering vittnar om självförtroendet i det här laget.

* * *

Det blir slutspel för Devils i år, jag säger ju det.

* * *

När Versus sänder Rangers matcher inser man hur bra MSG:s egen bevakning är.

Det ska vara Rosen som kommenterar, Micheletti som står för expertutlåtanden och – framförallt – en producent som inte leker med innovativa vinklar mitt under pågående match.

* * *

Mojo visar klass när han snor pucken av Del Zotto, droppar till Halpern och sen glider in för perfekt exekution vid returen.

Några i det som en gång var The World’s Greatest Hockey Show kan fortfarande.

* * *

Versus har släppt in Mike Milbury i studion igen också.

Vilken disgrace.

* * *

Nu ska jag brygga kaffe.

Nu har jag varit ute på Newark och skickat hem mamma till Sverige igen.

Sånt svider i en gammal morsgris; jag sitter rentav här i den plötsligt tomma lägenheten och känner mig lite depppig.

Men tack och lov, det finns tröst på tv:n – först i form av en lovande match mellan Caps och Rangers  och sen tredje avsnittet av 24/7.

Jag slänger in några kommenterar under kvällens lopp och hoppas ni vill vara med och hålla mig i den imaginära handen…

* * *

Tack Storm72, nu fick jag äntligen se Foppa-dokumentären också.

Det blev nåt hårt i halsen emellanåt.
Satans så bra.

* * *

Jodå, Prytzen. Redan i morrn går ett plan till Chicago och sedan får du räkna ut resten.

* * *

Redan inledningen i dokumentären, när självaste Åsberg stod på läktaren i Pepsi Center och läste från press-releasen om att Peter skulle lägga av, var ju ståpälsframkallande.

Fast det kan bero på att det var jag som några minuter innan gett SVT-ikonen lappen och stod alldeles intill när Kyle, samma kanals magiske kameraman, filmade inslaget.

* * *

Nu börjar vi med lite Jersey-Sabres och hoppas Adam Larsson får en fin återkomst till The Rock efter den tunga resan hem till Sverige. 

Vi kan ju ta det igen:

Bork! Bork! Bork!

Och:

HEN-RIK! HEN-RIK! HEN-RIK.

Hagge gör alltså två mål i derbyt mot Islanders – och Henke håller säsongens tredje nolla.

It’s a Swedish affair på Garden, numer.

* * *

Hugosson, Tårtan är en av mina favoriter också – men ”trevlig” är fortfarande inte epitetet jag skulle klistra på honom.

* * *

Till och med mamma blir lite till sig över att Henke ska få hålla den där nollan på slutet och hojtar lätt upprört om att dom väl ”för fagerlund” måste slå ner pucken på den andra sidan.

Just det.

* * *

Vad menar du Cc? Slutspel i Iowa? Primärval i Iowa, sa jag. Det är inte BARA hockey på agendan här.

* * *

Efter den här segern – den femte raka – övertar Rangers ledningen i östra konferensen.

Med tanke på hur de flesta – inklusive ”experten” som skriver den här bloggen – innan säsongen trodde att det skulle se ut är det mirakulöst.

* * *

Vad ska ni kolla nu då?

Jag tar sist perioden i Nashville, där Red Wings tycks fortsätta julfirandet, och glider sen över till det alltid heta mötet mellan Canucks och Oilers.

Bork! Bork! Bork!

Och:

HEN-RIK! HEN-RIK! HEN-RIK.

Båda dom blågult färgade ramsorna ska eka borta på Garden efter den här perioden.-

Det är ju Hagge Hagelin som gör matchens hittills enda mål på en saftig liten retur – och det är Henke Lundqvist som håller Blueshirts kvar i ledning genom att spela som en det anstår en kung.

Det är bara att skruva på en av ligans tre bästa målisar den där Broadway-hatten igen.

* * *

Hon gjorde sin klassiska köttfärssås, morsan – den jag fått sen jag lämnade nappflasksstadiet och ibland kan vakna mitt i natten och tänka på.

Och tro mig, det har aldrig luktat så gott i den här lägenhetn som när hon stod där ute i det lille köket och utförde sina gastronomiska trollkonster.

Ojvoj.

* * *

Capitals ja, jisses. Första perioden uppe i Niagra-hallen indikerar att dom ätit lite för mycket julgröt i huvudstaden.

* * *

Nä, Van Basten. Julmusttorkan består. Det är en tragedi.

* * *

Gabby Landeskog är het igen. Han gjorde nyss sjunde målet för säsongen – mot ett Minnesota som ser ut att ha fastnat mitt i steget.

* * *

Hugosson, allvarligt talat. ”En trevligare kille finns knappast”? Jag ser Tortorella i aktion flera gånger i veckan och just ”trevlig” är sannerligen inte epitetet som comes to mind. Däremot har han andra kvaliteter som hans lag just nu tjänar väldigt mycket på.

För övrigt är det för mycket folk i Vegas över nyårshelgen.

* * *

Strålle blir ju bara bättre och bättre för varje match. Det finns inte en chans att han är utanför top 6-uppställningen när alla backar återvänt.

Då ska det se ut så här:

Staal-Girardi

McDonagh-Sauer

Del Zotto-Strålman.

Och det är fan ingen dålig D-roster.

 

Nä, nu tar vi och hottar till den här annandagsnatten med en liten Lista.

Biffens bästa och Biffen bu från den gångna veckan. 

BÄST

1. Julledighet.
– Det behövs verkligen några pauser ibland, så man får hämta andan och reflektera över hur underbar den här ligan vi följer faktiskt är.

2. Omstarten.
– Men det är å andra sidan väldigt skönt att uppehållet inte är längre än två dagar. Nu kör vi igen!

3. Kron Wall of Pain.
– Hyckleri på högsta nivå, jag vet. Här har man rasat mot hårda tacklingar hela vintern, men när nummer 55 i Detroit för första gången den här säsongen sätter in en av sina patenterade proppar, då jublas det i korresoffan. What can I say? Den var – hyggligt – ren, jag gillar Kron Wall of Pain och jag är bara människa…

4. Giroux tillbaka.
–  Efter alla mörka hjärnskakningsnyheter var det ingenting annat än jublande roligt att säsongens komet tillfrisknade så rasande fort. Dom bästa ska va med, annars är det inte på riktigt.

5. Rim i uppesittarkvällen.
– Det var fantastiskt att se ansträngningarna i kommentatorsspåret dan före dan. Zanoj tog guldet med sin ramsa om att Hagge raskar över isen – och Fifthymagpipes kom tvåa med den om Eken, Varpu och Yours truly.

6. Old School Lous mänskliga sida.
– Att han lät den sörjande Adam Larsson åka hem på mormors begravning, det hade man inte trott.

7. Tårtans mänskliga sida.
– Att han, som man fick se i senaste 24/7, engagerade sig för handikappade barn, det hade man inte trott.

8. Alfie mot 400.
– Den legendariske kaptenen i Ottawa har sett ut som en 25-åring på slutet och i morrn gör han sitt 400:e NHL-mål.

9. United Center.
–Mja, nu börjar jag längta efter de högljudda Blackhawks-fansen. Man kanske skulle ta och resa upp innan primärväls-racet i Iowa…

10. Winter classic på tv.
– En fantastisk upplevelse från tv-soffan, när man ser allt som händer, får intervjuer med spelarna om det aparta i utomhusupplevelsen och själv har det varmt och skönt.

 BIFFENS BU

•Winter classic live…
– Men en helt värdelös upplevelse på plats. Man ser inget, man fryser och man får trängas med fyllon.

•Garden-publiken buar åt Jagr.
– Dom töntarna. Han har bara gjort gott i Rangers och lämnade stan för att Sather i princip jagade iväg honom. Han skulle för fan ha hyllats.

•Rupp istället för Avery.
–  Varför Tårtan älskar Prupp-Rupp och behandlar Page Six Sean som något han fick i handen när han rensade avloppen hemma i Westchester är en av de stora New York-gåtorna just nu.

VECKANS CITAT

– Han har  uppenbarligen IQ:n hos ett fågelfrö.
Alain Vigneult om Chicagos Dave Bolland, sedan han angripit bröderna Sedin och staden Vancouver.

* * *

Ja, ikväll åker vi som sagt igen – bland annat med ännu ett derby mellan Rangers och Islanders på Garden.

Men jag har tagit mig friheten att stanna hemma. Det är en av min gamla mammas sista kvällar i stan och man måste vara en god son, det har jag gjort förut,.

Dessutom ska hon laga middag, något som aldrig händer i mitt kök, så, well, det missas inte.

Men tv:n kommer att stå på – såvida inte mamma kräver att vi ska se nån blodig rysare, man vet aldrig…– och det är ju en räcka riktigt bra matcher, så jag återkommer nog med några fler kommentarer och ni är hjärtligt välkomna att sparka loss i spåret.