Okej, nu är Biffen uppe ur gruvan.

Åtminstone tillfälligtvis.

Är Tampa på Garden måste man ju helt enkelt ta ett break, hänga av sig redskapen, toka soten ur ansiktet och knalla ut i solen.

Walk with me, please.

* * *

Precis som väntat fick Saurkraut-mannen diagnosen hjärnskakning efter Phaneufs monsterpropp i måndags och det betyder att Anton Strålman får göra sin Garden-debut med Rangers ikväll.

Vi får alltså avnjuta tre blågula blåskjortor (hm…) i den här matchen.

Det har inte hänt sen Markus Näslund var här med Henke och Fast Freddy Shoestring.

Bloggen gnuggar sina valkiga i oförblommerad förtjusning.

* * *

Passerar som vanligt Herald Square och Macy’s på vägen och den här tiden på året, tre veckor före jul, är det som att passera frontlinjen i slaget om Stalingrad.

Tänk er Drottninggatan sista helgen innan dopparedan, multiplicera med hundra, krydda med en skopa Vattenfestival, en hink fotbollsderby i Solna och ett par nävar Kiviks marknad.

Chockerande, faktiskt.

* * *

Strålman kommer att få spela powerplay också, meddelar Tårtan på ett osedvanligt uppsluppet pre game-möte med de murvlar han håller ungefär lika högt som Hardy Nilsson håller kollegorna hemma i Stockholm.

Själv hoppas Anton att han kommer känna sig mer bekväm än under de där tio minuterna han fick borta mot Florida för någon vecka sedan.

– Då kändes det inte riktigt bra, måste jag erkänna. Nu har jag hunnit träna mer och är förhoppningsvis inne i tempot på ett annat sätt, säger han.

Ja, jag har en stark känsla av att det blir succé. Strålle kommer göra mål, faktiskt.

* * *

Kör den feta Erland Josephson-stajlen ikväll också, men har bytt den svarta manchester-kavajen mot en brun mocka-dito.

Därmed har ett visst drag av Rolf Lassgård liksom smugit sig in i mixen också.

* * *

Tampa har haft det tungt på slutet.

Ja, så går det när man skickar iväg borlängegrabbar.

Ritola hade behövts nu.

* * *

Rangers, impregnerat i det som här borta kallas corporate culture, har förbjudit alla spelare och ledare att uttala sig om New York Times avslöjande att Derek Boogaard led av allvarliga hjärnskador, sannolikt till följd av alla smäller han fått i huvudet under sina slagsmål.

– Jag har definitivt åsikter i ämnet, men jag har blivit tillsagd att inte prata, säger exempelvis Avery till Times.

Tragedin, och det skandalösa i att de här slagsmåle bara ska fortgå utan någons om helst utvärdering, tigs alltså ihjäl.

The show must go on.

* * *

Springer in i Vigge när jag sådär en och en halv timme före matchstart genomför den promenad i omklädningsrumskorridorerna som börjar bli en trevlig tradition i det nya Garden.

Han har blått underställ och keps på huvudet och håller på och fixar med två klubbor.

– Ska du liveblogga ikväll, frågar han entusiastiskt.

Det ska jag.

– Vad bra, fortsätter han,  hälsa till bloggen.

Det är alltså er han hälsar till, så nu vet ni vem ni ska hålla en extra tumnagel för ikväll.

* * *

Det var en upplyftande glimt av vintage Ovie vi såg vid 2-3-målet i Scotiabank Place igår (ja, vi hade tv:n på nere i gruvan…).

Han tog alltså pucken i egen zon, störtade upp längs vänsterkanten, rundade Craig Anderson, fortsatte uppåt i banan med en Ottawa-back på ryggen, tvärbromsade, vände på nytt, gjorde en liten skottfint och prickade in den i nätet.

Rena Nisse Nilsson, ju.

* * *

Går som en annan Eken hit utan att ha ätit på hela dagen och måste således låta mig utfordras i kantinan på våningen under pressrummet.

Och nu sitter jag här och undrar hur man kan få en till synes trevlig panerad kavlstek att smaka gummistövel.

Ännu mer undrar jag hur Eken alltid kan äta här med sån iver.

* * *

Wall Street Journal, av alla tidningar, har en underbar liten stänkare om Hagelin idag.

Det visar sig att han var ett slags kulthjälte på sitt college uppe i Michigan och hade fans som under matcherna satt på läktarna och hojtade ramsor inspirerade av The Swedish Chef i Mupparna.

– Bork! Bork! Bork!, löd tydligen den populäraste.

Sensationella uppgifter.

* * *

Martin St. Louis hade kunnat spela in 500:e raka match, men i enlighet med lagen om alltings jävlighet fick han en puck i ansiktet mot Islanders i förrgår och tvingas vila för första gången på flera år.

* * *

Hagges kultstatus där uppe byggde, förklarar Wall Street Journal vidare, bland annat på att han hade kondition och speed tränare och spelare aldrig hade sett maken till.

– Våra spelare fick springa upp och ner för trapporna på fotbollsstadion i timmar: Det var verkligen stenhårt. Vi hade killar som spydde och svimmade. Men Carl förlorade inte ett enda race uppför de där trapporna på fyra år, berättar tränaren Red Berenson.

* * *

Salo-effekten dröjer i Leksand, host host…

* * *

Rangers vann NHL 12-varianten av den här matchen med 4-1 igår kväll.

Broadway Brad gjorde två mål och Eminger ett och sen satte Duby Duby Doo fyran i tom kasse.

Tampas tröstmål var det Downie som tryckte in, men det målet borde varit underkänt för ruff på Henke och jag skrek ganska högljutt åt domarjäveln.

* * *

Det låter som att Samme kan komma att spela Panthers bortamatch mot Bruins ikväll och sen, förhoppningsvis, är med här i Garden på söndag.

I så fall kan man konstatera att julen kom tidigt 2011.

Samme är en stor, stor Biffen-hjäte.

* * *

Rangers Winter Classic-tröja, såld i ett stånd precis utanför pressrummet, är så jävla snygg att jag överväger att köpa en.

Riktigt när jag skulle bära den är oklart, jag är ju en opartisk (well…) och objektiv (nåja…) representant för tredje statsmakten, men jag kanske sova den.

Sånt gillar väl tjejer, Julia och Åsa?

* * *

Tycker jag hör namnet Wolski i pressrummet hela tiden. Men han ska väl inte spela? Han SKA inte spela på den här nivån. Han ska sitta i Hartford och läsa Courant.

* * *

Åh, det hade jag ju glömt. Vigge värmer utan hjälm. Många extrapoäng i bloggen där,

* * *

Varpu är inte här ikväll heller.

– Väntar till Bergeheim kommer på söndag, meddelas det.

Mer finländare i fler lag, tack.

* * *

Det är inte bara Strålman som debuterar på Garden ikväll.

Vi har långvarige och klassiske kommentaorsspårsstammisen Granvista på plats nånstans här inne också.

Hela New York is honored by his presence.

* * *

Nä, nu tar vi och släpper pucken, va?

Låt det bli entertainment.

Vi hörs i pausera, tänkte jag.

Ja, jag har the graveyard shift i den så kallade gruvan just nu.

Det betyder att jag är överhopad med en hel bunt långa, tunga texter som måste vara klara den här veckan  och sedan ett par dygn tillbaka bara sitter jag här på mitt feta arsel och randar och randar och randar. Jag har överhuvudtaget inte varit utanflör lägenheten sedan jag kom hem från Toronto-matchen, faktiskt.

Så nåt bloggande finns det tyvärr inte tid för just nu.

Men kommentatorsspåret är öppet, så ska ni följa matcherna ikväll är det bara att osäkra revolvrarna.

Sedan återkommer jag från Garden imorrn kväll.

Det dracks tydligen inte så mycket grogg i Pebble Beach ändå.

Istället tog the powers that be snabbt och redigt beslut om att strukturera om hela ligan..

Systemet med två konferenser och sex divisioner skrotas helt.

Istället delas lagen, efter geografiska och tidszonrelaterade betingelser,  in i fyra konferenser – två med åtta lag och två med sju.
De kommer att se ut så här:

Konferens A: Anaheim, Calgary, Colorado, Edmonton, LA Kings, Phoenix, San Jose, Vancouver.

Konferens B: Chicago, Columbus, Dallas, Detroit, Minnesota, Nashville, St. Louis och Winnipeg.

Konferens C: Boston, Buffalo, Florida, Montreal, Ottawa, Tampa och Toronto.

Konferens D: Carolina, New Jersey, NY Islanders, NY Rangers, Philadelphia, Pittsburgh och Washington.

Alla lag i samma konferens kommer att mötas sex gånger – tre hemma och tre borta. Dessutom möter alla varandra hemma och borta en gång – som det ska vara i en riktig liga.

Till slutspel går de fyra första i varje konferens. Ettan möter fyran, tvåan möter trean. Sedan blir det konferenssemi mellan de två vinnarna och därefter väntar regelrätta semifinaler mellan respektive konferens segrare.

Bra eller dåligt?

Tja, det finns ett moment av orättvisa i det att de som tillhör en konferens med sju lag rimligen har det lite lättare.

Det brister också något i logiken i kategori C. Panthers och Lightning får sitta på sina plan och gnugga upp till nordöst ganska så flitigt.

Men som Per slår fast i kommentatorsspåret blir det fler fyrapoängsmatcher och mer fokus på kokande rivaliteter.

För lagen själva – om än inte nödvändigtvis för fansen – är slutspelsupplägget också betydligt mer gynnsamt.

Lag som Vancouver och Detroit slipper resa ihjäl sig i de första omgångarna och det är definitivt en fördel. Båda har genom åren kroknat efter att ha tvingats till för många sextimmarsresor och tidszonsomställningar

Sammantaget känner jag mig försiktigt positiv

* * *

Om matchen på Garden finns det inte så förfärligt mycket att säga.

Toronto spelade bra och NY Rangers var sega och därför blev det, helt rättvist, 2-4.

Ibland är en cigarr en cigarr, som dom säger.

* * *

Detroit då, Storbjörn? Det skulle bli ett festligt fältslag mellan två lag som verkligen vet hur slutspelshockey ska utföras.

* * *

Slipa grillorna, Strålman.

Det var min första tanke när Phaenuf proppade Saurkraut-mannen.

Den hårde Toronto-backen begick inga fel, det var en ren och sjysst tackling, men likafullt – jävlar vad det smällde.

– Och Saur är en sån som brukar resa sig snabbt. Vi får se hur det där gick, säger Henke Lundqvist med en grimas.

Ja, det får vi – och mig skulle det förvåna mycket om inte Tårtan tvingas slänga in sin svenske back mot Tampa på torsdag.

* * *

Jag får för övrigt intrycket att Storbjörn är den mer försiktige och Lillbjörn den mer självsäkre.

Stämmer den analysen på kommentatorsspårets Beantown-favoriter?

* * *

Får äran att avslöja nyheten om den nya konferensindelningen för Henrik Sedin.

– Ja, säger han, spontant låter ju det positivt. Sedan får vi väl se om det här stämmer.

Menar herr lagkaptenen, undrar jag, att han inte litar på mina utsagor?

– Nej, skrockar han, man vet aldrig med journalister…

Ha!

* * *

Beklagar, Per. Har inte hunnit läsa Times artikelserie om Boogard.. Men tack för rekommendation.

* * *

Tack för det kloka klargörandet, Phillysteen. Jag satt och funderade vad för slags pusslande som väntar om Coyotes lämnar öknen för Quebec, men givetvis – då blir det sju lag i konferens A och åtta i konferens C. Klart som korvspad, ju.

* * *

Synd man inte visste att Leafs tränade i Central Park igår.

Där missades ett fashion statement av guds nåde.

– Det var ju så fint väder så jag fick köra med solbrillor hela träningen, berättar Monstret.

Den trenden tycker jag Mister Gustavsson kan sätta inne i NHL-rinkarna också,

* * *

HBO har fortfarande inte insett det exotiska värdet av att filma Henke när han intervjuas på sitt modersmål, så nej – ännu har Biffen inte lyckats göra något avtryck i 24/7.

Men dansen har precis börjat.

* * *

Nu, när de så oväntat snabbt lyckats ta beslutet om , nu tar nog Burkie och Stealth-flygaren ändå fram konjagarna.

Själv ska jag äta en smörgås, röka en cigarett och titta på Sons of Anarchy.

Men jag är med er i anden, gubbar.

Slut, Leafs sätter 4-2 i tom kasse.

Mer kommer vad det lider.

NY Rangers – Toronto 2-3 (Period 2)

* * *

Så det kan gå.

Rangers gör inte ett rätt på hela perioden, blir mer eller mindre utspelade och hamnar i 3-0-underläge.
Då känns det som att matchen är slut.

Sen lyckas Anisimov klappa in en slumppuck. Med det får det tidigare helt stillastående hemmalaget plötsligt liv, jagar fram några utvisningar och till slut får  Kjelle Brus Gaborik i 2-3-pucken också.

Nej, inte mer rättvist än avtalet amerikanska armén försökte få hövding Satangai att skriva på i Macahan.

Men det är upplagt för en dramatisk tredjeperre och det tackar vi för.

* * *

Skandal, jag glömde ju den inledande resultatraden i första inlägget.

Det är som att glömma ladda bönor när man brygger kaffe och ska aldrig mer upprepas.

* * *

Ojvoj, Monstret är i fjärde minuten ute och simmar som en Lars Frölander bakom kassen, men hinner tillbaka i exakt rätt tid.

Det är speed i dom där nya benskydden.

* * *

Ah, jag trodde Samme skulle spela för Panthers ikväll. Det måste hända snart. och han måste göra rungande braksuccé, så jag får kasta mig ut till LaGuardia och flyga ner.

* * *

Nog är det ändå egenartat att Rangers-spelarna lyckas vara så sanslöst orörliga under första halvan av perioden.

Skällde Tårtan så dant att de blev alldeles förlamade?

Pojkar, för fan, you’re on TV!

* * *

När Connolly gör 2-0 zoomar de in Leafs-papporna på monitorerna .

De har alla matchtröjor och highfajvar varann så det skvätter om det, de grånande männen.
Det är en fin syn.

* * *

Nu tror jag Burkie får dricka groggarna för sig själv. Efter 3-0 tog Stealth-flygaren sin cigarr och gick ut i trägårn för att mobba Garth Snow istället.

* * *

Garden faithful håller sig till och med för goda för att hojta om sloppy seconds när Phaneuf har pucken.

Då vet man att inte heller dom är på hugget.

* * *

Han från Toronto som ser ut som Tomas Ros skrynklar ihop ögonbrynen när Rangers reducerar.

Det känner man igen…

* * *

Är Elisha här by the way? Det vore en nåd att stilla be om.

* * *

Det blir Boston mot San Jose i final i vår. Och Boston vinner igen.

* * *

När fan blev Lupul så här bra?

* * *

Ja, okej, det kan bli Chicago eller Detroit också. Men Boston vinner i alla fall.

* * *

Nu jävlar händer det grejer.

Kederstedt från Svenskan dyker plötsligt upp vid min stol och frågar om jag vill ha kaffe.

Nu löser jag prenumeration på systertidningen.

* * *

Som någon säger här intill. Capitals borde ha anlitat Craig MacTavish istället. Det här går ju inte.

* * *

Stalltipset är fortfarande att Leafs tar det här, dom är alltjämt lite piggare än blåskjortorna – eller vitskjortorna, som vi väl ska säga ikväll.

Kessel står för avgörandet.

Nu ska jag njuta av det kederstedtska kaffet och bespetsa mig på en bra presskonferens med Tårtan.

Slutrapport kommer, som ni vet, när allt annat är undanstökat.

 

 

 

Man kan nog anta att HBO får bra material i den här pausen.

När det enda godkända blåskjortorna gör på en hel period är att döda utvisningar med viss effektivitet har Tårtan rimligen ett och annat att säga sina spelare.

Sämsta insatsen på länge, skulle jag vilja slå fast..

Desto roligare är det att se Leafs.

De är hungriga och kvicka och forecheckar sönder hemmaspelarna.

Det kan ha varit några Sudden-uppvisningar 05-06 jag glömmer, men så här bra tror jag aldrig att jag sett Toronto.

* * *

Kloka synpunkter om serielunk kontra slutspelselektricitet, ZDavid.

Exakt så är det. Utan vardag vore helgen inget särskilt.

* * *

Han har inte behövt slita ut sina nya benskydd precis, men Monstret ser stabil ut.

* * *

Behjärtansvärda barnfonden Garden of Dreams hyllas ikväll och jag förstår ju det gulliga i att de låter en liten gosse göra påannonsen om the woooorld’s most famous arena.

Men det blir lite fel också. Det här är NHL, inte friluftsdag med Unga Örnar.

* * *

Tufft av prusten att hoppa över åtminstone två viktklasser och ge sig på Rosehill.

Han är en betydligt svårare sparringpartner än det poetiska namnet antyder.

* * *

Däremot är barnkören som sjunger nationalsångerna riktigt sensationell.

Jo, käre konsertpianist – gamle Biffen får rentav nåt hårt i halsen, blödig som han är.

* * *

Men varför får inte Colton spela längre? Honom hade inte ens Prusten vågat ge sig på.

* * *

Tänk, att Rangers spelar i bortställen…

* * *

Plötsligt gör det ont i vänster axel. Det tycker hypokondrikern inte om. Nu kommer hjärtinfarkten, den en fet Erland Josephson förstås bara går och väntar på..

* * *

Den kanadensiska närvaron i Garden behöver man inte fundera över, den är mycket tydlig både under nationalsången och vid Fransons mål.

Garden faithful gör ett desto sömnigare intryck.

Dom verkar nästan tycka att det här bara är nåt slags serielunk…

* * *

Bobby Baccala är på läktaren ikväll.

Fan så coolt!

* * *

Det börjar se ut som att Anton Strålman fick 900 000 dollar för att spela tio minuter.

Räknar jag rätt blir det över en halv miljon kronor i minuten. Hygglig timpeng, kan man säga.

* * *

Storbjörn, vilken är att få se dig referera mästarna i kommentatorsspåret. Var inte blyg, ös på bara.

* * *

Nu har smärtan i axeln släppt. Jag kanske överlever. Men om nu ska checka ut vore ju Garden stället att göra det på, with the boots on och allt.

* * *

Det är lite Kjell Brus över Gabby Gabby Hey ibland.

Ja, ni minns väl Kjell Brus – sjuttiotalshjälte i det Leksand mitt hjärta brukade slå för.

Han var också för smart för sina egna medspelare emellanåt.

* * *

Vad tror ni, har Burkie och Stealth-flygaren tagit första gemensamma drinken till den här förstaperioden borta i Pebble Beach?

Det är mitt tips.

* * *

Själv ska jag nu sitta här och tänka på hur gott det skulle varit med lite kaffe.

Vi hörs snart.

 

Serielunk har guld i mund.

Typ.

Som jag nämnde i nåt inlägg nyligen känns det som det bara var häromdagen vi satt på stolarna och småhoppade av upphetsning över  att säsongen 2011-2012 äntligen hade börjat, men vi har alltså redan borrat oss så djupt in i december att vi genomlever just serielunk.

Ibland är det just så oinspirerande och tråkigt som det låter, men lika ofta kan jag känna att det är den sortens matcher – vardagskvällstillställningar inklämda mitt i schemat – som är hockeyn, och NHL:s, verkliga själ.

De känns lätt diffusa på förhand är sällan särskilt händelserika och ingen, mer än möjligen turister som ser sin första match, minns dem efteråt

Men de ska ända spelas och de ska ändå ses och det är på något sätt i denna hockeyns – relativt – oglamorösa vardag, snarare än i de heta tv-drabbingarna, det blir som mest på riktigt.

Så det är ändå en peppad blogg som här och nu proudly presents:

Serielunk mellan Original Six-lagen Rangers och Maple Leafs.

Häng med, vettja.

* * *

När jag lämnar holken på 38:e för den omänskliga prövning det den här tiden på året innebär att ta sig från östra till västra Manhattan kommer dörrmannen Simon fram och säger att han verkligen gillar Hagelin.

Därmed har vi empiriskt bevis för att Hagge verkligen slagit igenom i Gotham, för Simon är ett av den typiska New York-sort som anser att den man älskar agar man – eller snarare misshandlar grovt – och för att en blåskjorta ska föräras tyngre ovationer än en sån där Don Corleone-nickning krävs ett egentligen hat trick sju matcher i rad. 

* * *

Å andra sidan är det som sagt Maple Leafs som besöker Garden ikväll och då blir det aldrig riktigt genuin serielunksgråhet. Därtill krävs att ett Florida, Carolina, Columbus eller Calgary kommer hit och harvar.

Leafs har, som minnesgode Prytzen påpekar , alltid varit en Garden-gäst som legat mig rätt varmt om hjärtat,

Det är i och för sig inte längre lika skoj som när Sudden – eller, för att ta i ordentlig, Fast Freddy Shoestring – var med, men laget har en särskild aura, innefattar några härligt polariserande profiler och drar alltid en skrälldus kaxiga fans

Nu är dom ju dessutom bra, som det verkar alldeles på riktigt, så just den här måndagen får Rangers

* * *

Den andre dörrmannen på Simons skift, Bazil, håller som bekant på Islanders, och säger överhuvudtaget inte så mycket längre.

När jag kommer trampande genom lobbyn suckar han bara, ruskar på huvudet och muttrar:

– Måste jag se dig?

Det är ungefär som när jag var gift…

* * *

Som så många andra lag passar Leafs på att genomföra den årliga papparesan när de ska hit till New York.

– Ja, farsan var först med till Boston och sen hit till New York igår. Då tränade vi i Central Park. Det var väldigt coolt, berättar Calle Gunnarsson när jag råkar springa på honom under en typisk biffpromenad i Gardens environger två timmar före matchstart.

Sedan låter den gode närkingen, något oväntat,  bli att nämna Allsvenskan hemma i Sverige.

– Ja, man får ju vara lite sjysst. Men vi kan ta det efter matchen, flinar han.

* * *

Dom skojar inte när dom säger att Gabbe Landeskog kommer att bli en av den här ligans allra största inom några år.

Helvitte vad bra han var mot Wings igår.

* * *

Närkingarna ska dock veta att slår i luften när dom försöker knäcka mig med Örebros senaste seger.

Sedan dom sparkade Christer Olsson och Niklas Eriksson är det svår kris i min livslånga relation med Leksand och för närvarande bryr jag mig inte ens om dom som får på truten av Mora i nästa omgång.

* * *

Ikväll vrider HBO på kranarna för fullt; inspelningarna av ”24/7” börjar på allvar nu.

Det betyder, förhoppningsvis, att vissa showmän i laget – till exempel han med nummer 16 på ryggen – bjuder på några extraordinära dansnummer.

Det betyder också att papa Biffen inleder arbetet för att komma med på ett hörn någonstans.

* * *

Den vanligaste invändningen mot mitt förstklassiga förslag på ny  är, ser det ut som, att Pennsylvania-rivalerna Penguins och Flyers hamnar i olika divisioner.

Fine, jag hör er. Det är inte optimalt. Men personligen tycker jag drabbningarna mellan Pens och Caps är ännu roligare, så jag står tjurigt fast vid mitt utkast.

Å andra sidan spelar det ingen roll vad vi säger och tycker här,

Allt bestäms av dom bredaxlade gossar som garanterat hugger in på Kaliforniens finaste biffar (no pun intended…) i Pebble Beach ikväll.

Åh, som jag skulle vilja sitta med framåt småtimmarna, när Burkie tagit av sig i skjortärmarna och lättat på slipsen och häller upp den riktigt fina konjaken i Stealth-flygarens glas…

Det är egentligen såna stunder jag är gjord, och finns, för.

* * *

Dion Phaneuf gör inte bara en bra säsong. Enligt coach Wilson har han visat att han är ligans bäste back – by a country mile.

Är inte det en lätt överdrift?

* * *

Provar ikväll ny stajl med svart polo och svart manchesterkavaj och känner mig som en fetare Erland Josephson i ”Scener ur ett äktenskap”.

Klart coolt.

Huruvida  funkar som hockeytittaroutfit återstår att se – och man vet aldrig, det kan vara som den inte helt entusiastiske signaturen Axel säger också: Jag kanske bara försöker se vuxen för att kompensera hur illa det var förr…

* * *

Ikväll ska Dion dessutom möta Avery och då brukar han vara upptagen med annat än att vara världens bäste back, om man säger så.

* * *

Pittsburgh mot Boston i Consol ikväll.

Ojvoj.

Det är rena Ali-vs-Frazier- och Borg-vs-McEnroe-given det.

Ni rapporterar, va?

* * *

Det roligaste med NHL 12-tappningen av den här matchen, avgjorde igår kväll, var att Henke slogs med MacArthur.

Skulle se ut det.

Som Fast Freddy brukade säga:

– Henke i fajt? Han skulle hålla upp händerna och ropa ”inte ansiktet, inte ansiktet”…

För övrigt vann Leafs klart, men EA Sports löjlar sig ju också. Så fort ett kanadensiskt lag har lite framgång blir de, när man laddat ner senaste rostern, så jävla bra att de skulle krossa CCCP – och i mål står plötsligt en Hasek multiplicerad med 40.

* * *

Slaget om Southeast, mellan Washington Florida, vill jag givetvis också höra allt om i kommentatorsspåret.

* * *

Plötsligt kommer det en kopia av Front 242-Åke – också känd som Tomas Rose – lufsande genom pressrummet.

Det är nästan så jag börjar diskutera Mattias Weinhandls vara i OS-truppen på ren Pavelsk hund-instinkt.

Men mannen visar sig vara tillrest Toronto-murvel och reagerar inte ens när jag visslar lite på ”Rhytm of Time” i hans riktning.

* * *

Egenartat nog spelar Rangers i dom vita bortställen ikväll.
Det lär bero på att Leafs tvingades spela i de blå tröjorna mot Boston häromkvällen. Sedan reste de direkt hit och mer än ett ställ vill de inte ha med sig på sina roadtrips.

Ska vi slå vad om att jag, trots den förklaringen, kommer att få frågor i ämnet under kvällen…

* * *

Det första jag ser när jag kliver ut på läktaren är fyra landsmän med vikingahjälmar i blågult tyg på hjässorna och jag kan inte låta bli att undra hur diskussionerna går i såna sällskap innan resan över Atlanten.

– Ah, vi ska ju på hockey. Vi tar med oss vikingahjälmarna till New York.

Eller vad?

* * *

Själv har jag inte alls emot tröj-rockaden. Vi ser det vita stället så sällan här. För att inte tala om hur sällan vi ser Leafs klassiska blå.

* * *

Av värmningen att döma blir det, något otippat, Fedotenkos kväll ikväll.

* * *

Eken är i Gävle och Varpu i Brooklyn, så jag får försöka underhålla mig själv på pressläktaren ikväll. Och blott drömma om kaffe. Hur kan dom överge mig på det sättet?

* * *

Nej, nu åker vi.

Må det slå gnistor om serielunken.

Jag ber att få återkomma i första paus.

Nu på måndagsmorgonen möts NHL:s Board of Governors i Pebble Beach i Kalifornien – ja, ägarna vet att välja angenäma ställen att träffas på – för att diskutera den hetaste frågan på länge:

Realignement.
Det vill säga divisions- och konferensindelningen från och med nästa säsong.

På bordet finns ett enkelt förslag som går ut på att Detroit och Winnipeg helt sonika byter plats och ett krångligare som går ut på att vi får bara fyra divisioner, två med sju lag och två med åtta.

Båda är lika dåliga, tycker jag.

Att placera Detroit i Southeast är en geografisk kullerbytta av rent horribla proportioner och att ha olika antal lag i divisionerna leder till orättvisor.

Istället borde ligan göra ett flertal rockader så att vi får den här mer logiska och riktiga divisionsindelningen

 

NORTHEAST

Ottawa

Montreal

Toronto

Buffalo

Detroit

 

ATLANTIC

Philadelphia

NY Rangers

NY Islanders

New Jersey

Boston

 

SOUTHEAST

Florida

Tampa

Carolina

Washington

Pittsburgh

 

CENTRAL

Chicago

Nashville

St Louis

Columbus

Minnesota

 

NORTHWEST

Vancouver

Calgary

Edmonton

Colorado

Winnipeg

 

PACIFIC (intakt)

Dallas

Phoenix

LA

Anaheim

San Jose

 

* * *

Now, jag förstår att Blue Jackets tycker att de i rent geografiskt hänseende borde ha minst lika stor rätt till en flytt österut, och mer skonsamt resschema,  som Red Wings, men i Motown har dom väntat betydligt längre på den korrigeringen.

Dessutom, with all due respect: Vi som håller till här ute på kanten är avsevärt mycket mer angelägna om att få se mer av Wings än av Jackets.

Så Ohio får vänta, tycker jag

* * *

Några kommer skrika om att vi berövas klassiska rivaliteter, som Boston-Montreal och Boston-Leafs. Men i gengäld får vi mer av Pittsburgh-Washington och det är samtidens hetaste hatmöte. Dessutom finns det gott om gammalt bad blood mellan Red Wings och Habs och Red Wings och Leafs och de mötena har vi haft alldeles för få av de senaste decennierna, så det jämnar ut sig

* * *

Avalanche? Jo, dom kommer i kläm – igen. Men var ska vi göra av dom då? Det är ingen annans fel att de råkar bo i ett NHLskt no man’s land.

* * *

Inte oväntat men likafullt kul att så många hade synpunkter på min World Cup-trupp.

Jag lyssnar – mest på att det borde finnas mer plats för hårda och /eller defensivt säkra backar som Dogge Murray och Yellbear Hjalmarsson.

Samtidigt köper jag inte riktigt att Oliver och Adam skulle vara för fjuniga. Nästa höst, när den här fantasy-turneringen enligt mina beräkningar hålls, kommer ingen annan heller att känna så, misstänker jag starkt.

* * *

Fan, jag vill också åka till Pebble Beach. Det börjar bli väl kallt och mörkt här borta i öst. Har jag ingen liten chef som tycker att vi borde bevaka Governor’s-mötet?

 * * *

Tootoo-Train spårar ur ibland, det får man helt enkelt bara acceptera…

* * *

Rangers väcker häpnad. Dom ÄR väldigt bra just nu, man får nog lov och slå fast. Samtidigt har Tårtan alldeles rätt i att påpeka att Blueshirts  inte är något elitlag ännu.

De verkliga elitlagen är Boston, Pittsburgh, San Jose, Detroit, Chicago och – i alla fall ibland – Vancouver.
Sedan kommer några väldigt bra som jagar dem; Philadelphia, Washington, LA Kings och – ja – Rangers.

* * *

Det blir ingen lista idag; det känns inte som jag har tillräckligt med skoj material för en sån. Vi återkommer senare i veckan – eller nästa måndag.

* * *

Veckan rundas av med två finfina matcher. Först Colorado-Detroit, sedan Vancouver-Calgary.

Jag ska titta.

Ska du?

Tänk om slutspelet började nu, eller snarare om tabellerna skulle skulle se ut som de gör nu också i mitten av april.
Då skulle vi följande match-ups:

 ÖST

Pittsburgh – Ottawa

Boston – Buffalo

Florida – Philadelphia

NY Rangers – Toronto

 VÄST

Minnesota – Phoenix

Detroit – San Jose

Dallas – LA Kings

Chicago – St. Louis

 

Annorlunda, fräscht och roligt, inte sant?

Det kan förstås tyckas fullständigt poänglöst att ens tänka tanken. Vi är bara i början december (i och för sig inte så bara; otroligt att säsongen redan pågått i närapå två månader…var det inte förra veckan vi satt på premiär?) och det som händer just nu har mycket lite att göra med hur allting kommer att se ut när det blir allvar framåt vårkanten.

Men, tja, jag fick bara en liten flashback till forna playoff-draman just i kväll, började tänka på hur obegripligt kul det är när vi går in i första omgången och så började jag fantisera.

Rangers-Maple Leafs…jo, jävlar. Det vore nåt det.

* * *

Ledsen att jag inte kunna hålla någon live-konversation igång de senaste dagarna, och förmodligen inte heller kan förrän söndag kväll, men det är mycket nu.

Jag ser dock matcherna och ojvoj vad Red Wings imponerar just nu. Första perren mot Buffalo var ett fucking statement. Ge dom alldeles så lite, begå ett enda litet misstag och The Big Red Machine slukar dig.

Maj-juni i Motown…ja, jag fortsätter fantisera alldeles för långt i förväg.

* * *

Kung Henrik har börjat twittra och enligt nummer 16 gör han det tydligen som en dinosaur.

Klart underhållande.

Nu väntar vi bara på Zäta. Med ett twitter-konto skulle han ju kunna driva sina egna All Star-kampanjer…

* * *

Meh, vad är ankorna där borta i Kalifornien gjorda av för jädra snuttefiltstyg egentligen?

När de var uppe i 3-0-ledningen hade jag redan börjat fila på ett aktstycke om Boudreau-effekten, men så fort Jagr reducerade fick de tydligen panikångest och började ropa efter mamma och så gick allt åt helvete.

Lille Fridolf går ur askan i elden vad gäller det som brukar kallas ”den mentala biten”, that’s for sure.

* * *

Jag och twitter? Ja, jag vet att ni är några stycken som tycker att jag ska börja, men nä. Jag har stort utbyte av att följa andra, men som kanske framgått gillar jag att breda ut mig en smula när jag skriver. På 140 tecken hinner jag inte ens harkla mig. Det är inte Biffens format.

* * *

Apropå fantisera:

Inspirerad av Pro Hockey-Linus – som i veckan började febra om World Cup-scenarier i sin blogg i en tidning vi inte nämner här – har jag gått och tänkt på hur en Tre Kronor-trupp skulle se ut om man fick ta ut de bästa till en turnering kommande höst.

Efter rent löjeväckande tankemöda nominerar jag följande spelare.

(Brasklapp 1: Jag utgår från att Lidas, Homer och Alfie skulle ha tackat nej till en dylik turnering, även om de fortfarande vore aktiva till hösten).

(Brasklapp 2: Jag tar ut tre målvakter, åtta backar och 14 forwards och tycker ni det är för mycket får ni väl tycka det. Det här är Biffens World Cup…)

 

MÅLVAKTER

Henrik Lundqvist – NY Rangers.

Jhonas Enroth – Buffalo Sabres.

Johan Hedberg – New Jersey Devils.

 

BACKAR

Niklas Kronwall – Detroit Red Wings.

Jonathan Ericsson – Detroit Red Wings.

Erik Karlsson – Ottawa Senators.

Alexander Edler – Vancouver Canucks.

Victor Hedman – Tampa Bay Lightning.

Tobias Enström – Winnipeg Jets.

Adam Larsson – New Jersey Devils.

Oliver Ekman-Larsson – Phoenix Coyotes.

 

FORWARDS

Nicklas Bäckström – Washington Capitals.

Henrik Sedin – Vancouver Canucks.

Daniel Sedin – Vancouver Canucks

Marcus Johansson – Washington Capitals.

Alex Steen – St. Louis Blues.

Loui Eriksson – Dallas Stars.

Henrik Zetterberg – Detroit Red Wings.

Johan Franzén – Detroit Red Wings,

Gabriel Landeskog – Colorado Avalanche.

Patric Hörnqvist – Nashville Predators.

Mikael Samuelsson – Florida Panthers.

Viktor Stålberg – Chicago Blackhawks.

Patrik Berglund – St. Louis Blues.

Carl Hagelin – NY Rangers.

 

COACHER: Christer Olsson och Niklas Eriksson.

 

Det plågar mig att jag inte får plats med Yellbear Hjalmarsson, men utbudet av svenska kalasbackar är sådant att alla framtida förbundskaptener kommer att få ”angenäma problem” på den punkten – och så är det för få naturliga högerforwards, men det kan inte hjälpas.

Annars är det en jävligt kittlande trupp, tycker jag.

Kan tänka mig att ni har en och annan synpunkt på denna uttagning och jag lyssnar gärna…

P.S Det är ingen World Cup planerad. Vi bara yrar, jag och Linus…

* * *

Nu ska jag avrunda denna fredag kväll med ”True Romance” på blue-ray – och gnuggar redan händerna åt att få återuppleva den makalösa scenen med Walken och Hopper. Det är filmkost det…

 

 

Vill bara helt kort upplysa att ni missar nåt om ni inte kollar matcehn i Verizon Center.

Den är en enda ursinning urladdning från båda håll.

Underbart, faktiskt.

Penguins leder so far med 1-0 – och i Raleigh gjorde Skinner just, bara åtta sekunder före första pausvilan, 2-1.