Lille Fridolf behövde alltså inte gå arbetslös längre än en plogmaskinist i New York den kaotiska vintern förra året.

Nu är han plötsligt i Anaheim och det värmer mitt gamla hjärta.

Boudreau är, som jag tjatat om tidigare, en utmärkt person och en lysande och ska givetvis föra befäl i ett NHL-lag.

Jag är dessutom säker på att han blir omedelbar succé där borta i Disneyland.

Blotta kontrasten mellan hans livfulla personlighet och Carlyles blytunga surhet kommer att sätta fart på de haltande ankorna, Och det snabbt.

* * *

Vi hade alltså memorial för Big Mama Elaine och eftersom ett par hundra av New Yorks mest framstående festprissar återfanns i församlingen blev natten lång.

Väldigt lång.

Så jag är något trött och ligger efter med en del jobb som skulle ha gjorts under gårdagskvällen, så vi får se hur mycket aktivt bloggande det blir ikväll.

Men ni vet att kommentatorsspåret står på vid gavel.

* * *

Jag hade tänkt skriva nåt om att Ducks-ledningen tog alldeles rätt beslut som fockade Carl Gustaf Lindstedt-mannen och jag tror fortfarande att det är väldigt nyttigt för såna som The Finnish Flash och Getzlaf att efter så många år få höra en ny, betydligt muntrare stämma.

Men samtidigt fick jag humbling perspektiv på dylika avsked igår.

Niklas Eriksson är en av mina bästa vänner – dessutom känner jag Chrille Olsson väl – och att se såna kanonpolare drabbas av så brutala slag gör verkligen ont.

Så här ska det inte jublas när någon blir sparkad.

* * *

Vi har en serie finfina matcher på menyn ikväll, med Capitals-Penguins som särskilt läcker utropstecken.

Det var i och för sig något år sedan en fightnight mellan Crosby och Ovetjkin verkligen fick pulsen att rusa, men när de nu ställs mot varandra för första gången sedan Winter Classics i januari bordet det kunna bli lite elektriskt igen.

Och så väntar vi ju på Dale Hunter-effekten.

Jag håller koll på den och Rangers batalj nere i Carolina och hoppas att ni hjälper till med rapporter även från andra arenor.

 

NY Rangers – Pittsburgh 4-3 (Slut)

* * *

Nu får man passa sig så man inte blir bortskämd här.

Det här var andra kanonmatchen på raken på Garden och igen; under de sex år jag suttit i the woooorld¨s most famous och blängt på Rangers kan antalet dubbelgivar av den strålande sortens räknas på en gammal slaktares fingrar.

Risken är uppenbar att det blir en svår letdown när nåt Florida eller Winnipeg kommer hit och ska tråka.

Men låt oss för bövelen inte tänka på det, låt oss vara chockartat glada över att det är så här det ser

* * *

Ledsen att det här sista inlägget tog sån skandalöst lång tid att få publicerat, men vissa kvällar måste den som ska leverera NHL-texter till en svensk rikstidning jobba som en slav på bomullsfälten i Mississippi på 1830-talet..

Se sportbladet.se för exempel denna morgon.

* * *

Nej, det är inte Calle Johansson som blir assisterande åt polaren Hunter, riktigt så roligt ska vi inte få ha. Det är, bekräftar Washington Post, Jim Johnson.

* * *

Henke kom i tid till dagens match, kan vi meddela.

Förbannad blev han ändå, på Sopranos-karaktären Vitale.

– Han var på mig tre gånger på några sekunder. Så det brann  till. Men det var dumt, en målvakt ska inte ta såna utvisningar, säger han.

Ah, när det nu ändå slutade så bra kan herr kung gott vara stolt över att han markerade att det får finnas gränser.

* * *

Nå, ni såg ju till sist hur intresserade domarna var att av gynna Pittsburgh.

Det där är bara snicksnack, dom dömer efter bästa förmåga och försöker inte gynna någon, såklart.

För övrigt:

Ska man klaga på nåt hos hemmalaget en sån här gloriös kväll är det väl det rent bisarra att dom får så lite uträttat i två raka fem-mot-tre-lägen.

 * * *

Han har spelat, what, fem matcher – och stod trots allt för två assist ikväll.

Ändå är de som bevakar Sid The Kid så dryga att de efteråt måste fråga om han har kört in i väggen.

– Nej, så känns det inte, svarar han tålmodigt.

Själv hade jag bett vederbörande att gå och fucka sig själv.

* * *

Hagge Hagelin alltså…jag kan inte riktigt komma över hur oblygt och oförväget och coolt han går in och spelar i de här matcherna.

– Jag har spelat likadant i hela mitt liv, säger han matter-of-factly, som om det bara därför vore den enklaste saken att göra likadant i världens bästa liga.

* * *

Mitt tips är att det är en Asham med mycket oförlöst vrede som får gå och lägga sig hemma

Verkligen synd att det inte var ojämnare på slutet…

* * *

Om ni hörde mina bandupptagningar från efter-matchen-intervjuer med Henke skulle ni undra varför jag lagt ett soundtrack med dånande techno till hans svar.

Det har jag emellertid inte

Det råkar bara vara så att de placerat Henke alldeles intill dörren till det gym där spelarna relaxar efteråt och i det kör dom dunka-dunka så det rister i väggarna.

Att PR-Brendan försöker hålla dörrarna stängda hjälper inte, det kommer ständigt nån materialare eller nån Sean Avery och öppnar dom igen och där får vi stå med händerna kupade runt öronen för att höra vad Lundqvist har att säga om sina handgemäng.

* * *

Nej, hörrni, godnatt och tack för den här fina kvällen.

I morgon hålls, äntligen, en stor memorial för Elaine på en teater på, så det blir hockeyfri onsdag för Biffen.

Men på torsdag rockar vi igen.

 

Hallå, jag har inte avlidit.

Mycket att skriva just nu bara.

Kommer en sista skvätt här om en stund.

NY Rangers – Pittsburgh 4-2 (Period 2)

* * *

Holy macaroni, vad är det här?

I början ser det ut som att Penguins ska ta över.

Sen börjar Rangers plötsligt spela drömhockey,  gör fyra sanslöst snygga mål och vänder matchen.

De gånger jag sett något liknande under de sex år jag suttit här och glott är synnerligen lätträknade.

* * *

Hagge Hagelin är ju ett magiskt fynd.

Han inte bara slår den fenomenala passningen, bakom ryggen, som Hartford-kompisen Mitchell gör 2-1 på.

Det är svensken som, med sin rasande kvickhet, jobbar fram utvisningen Gabby kvitterar på också.

Och så skjuter han mer än någon annan.

* * *

Rangers-fansen ska dock inte börja dansa tango riktigt ännu.

Den reducering Geno krigar in när bara sex sekunder återstår ger Penguins kraft att kämpa i sista och när Penguins krigar går ingen säker.

* * *

Jag sitter just och tänker att Rangers powerplay sannerligen inte står i paritet till penaltykillen.

Då får Gabby Gabby Hey för sig att han är Datsyuk, fintar näbbarna av varenda pingvin och slår sen en drömpassning till Callahan.

Storartat, faktiskt.

* * *

Gris-Olle är på plats, men håller en chockerande låg profil. Såna här matcher brukar saliven spruta ner över våra nackar. Men vårdarna håller kanske bättre koll så här mitt i veckan…

Däremot sitter det en annan jöns i närheten och tror att han är Lasse Granqvist och refererar allt om händer. Det är betydligt mer irriterande än Olles brölande..

* * *

Man kan behöva bli påmind om vad det finns för potential i Gabby emellanåt.

När han vill, när han får till det, ÄR han verkligen på Datsyuk-nivå.

* * *

Men Capitals…var är Hunter-effekten?

* * *

Just det här är väl inte hans roligaste kväll för säsongen, men jag har känslan av att den tidigare ojämne Fleury varit betydligt mer stabil i år.

Kan Pens-fansen i kommenatorsspåret vidimera?

* * *

Några gånger den här perren skanderade Garden-publiken så högt att det började hetta i Biffens biffiga kinder.

Då vet man att det är tryck.

* * *

Det blev lite snällare i andra akten, men om nu Rangers skulle göra, låt säga två snabba, då kommer det garanterat att bli rena UFC-showen under sista tio.

* * *

Det konstiga är att det känns som allt föll på plats för Rangers när dom hämtade upp Hagge och Mitchell.

Hur är det möjligt?

* * *

Krattat för fest nu.

Håll i er, säger jag.

Sen belönas ni med slutrapport när det blir tid till sån.

 

NY Rangers – Pittsburgh 0-1 (Period 1)

* * *

Ja, det är ju inte så man behöver sitta och deppa över novembermörkret längre.

Satan vilken underbart intensiv, emotionell, tät, tempofylld och hetsig match det är.

Och vi har bara tagit oss igenom en period.

Lycka.

* * *

Garden faithful verkar mindre begeistrade i att få se Sid The Kid, om man uttrycker det så.

”Crosby sucks”-ramsorna börjar redan under nationalsången – och sedan är det en veritabel mur av burop så fort han rör pucken.

Hur är det vi brukar säga här?

Ojvoj.

* * *

Rangers har ett väldigt bra PK, men att spela i numerärt underläge tre gånger på en period mot Penguins är inte smartare än att ha oskyddat sex med främlingar kväll efter kväll

Naturligtvis går det illa till slut.

* * *

Till och med Henke tappar humöret. Då vet man att det är…ja, match mot Pittsburgh, räcker det väl att säga.

Han gör dock helt rätt, det ska inte komma nån Vitale och trycka till honom i bröstkorgen.

* * *

Jag bad om intervju med Lille Fridolf och givetvis har Scott Burnside redan hunnit med en sån.

http://www.nhl.com/ice/news.htm?id=603879

Fint ändå, att Ovie tydligen ringde strax efter att han fått veta att chefen fått sparken.

* * *

Joe Vitale låter dock som namnet på en karaktär i Sopranos, så Henke kanske ändå ska det lite piano…

* * *

Till och med John Amirante, som alltid är så strikt i finaste kostymen, har Winter classic-tröja när han sjunger nationalsången.

Matchar tupén perfekt.

* * *

Tyler Kennedy? Han brukar väl aldrig slåss. Men nog fan är det han som går upp med Avery direkt, efter 15 sekunder. Och i samma ögonblick som de kommer ut från utvisningsbåset smäller det igen.

Vad är det för kränkningar Vogue-redaktören utsatt den lille kämpen för?

* * *

Ja, IS, man kan ju inte sitta och titta på Elitserien…

* * *

Nu säger Varpu att feisty Kennedy visst brukar ta till knytnävarna när det behövs och säger hon det så är det nog så.

* * *

Så Nicky B är den förste att göra mål under Hunter-eran.

Ingen tillfällighet, vill jag påstå. Det är hans år i år.

* * *

Själv har jag alltid varit lite svag för Tyler Kennedy, främst för att han påminner så mycket om Niklas Eriksson.

* * *

He he, Elvis – när du missade ett ”n” gynnsamt lät det som att du menar att domarna vill utföra gynekologiska undersökningar på Crosby och det får vi väl hoppas att dom inte vill.

* * *

Man behöver inte titta i min kristallkula för att räkna ut att Asham vad det lider kommer vara inblandad en riktig holmgång med Avery innan den här matchen är slut.

* * *

Svensk kvinna, Karin tror jag dom säger att hon heter, blir intervjuad i jumbon strax efter värmningen och säger att det ska bli ”fantastic” att se Henke Lundqvist spela.
Det tycker jag med. Alltid.

* * *

Missnöjet med domarna är lika stort här inne som i kommentatorsspåret, för att inte tala om i Rangers bås. Om inte O’Halloran passar sig får han höra den där om att äta syltmunkar igen…

Men äh, dom försöker såklart inte gynna någon och in the end jämnar det där ut sig.

* * *

Ja, vi trodde ju att matchen mot Flyers i lördags var rolig.

Men den här är minst ett par snäpp vassare.

Så vi fortsätter gnugga händerna och ser fram emot mer rock ’n ’roll.

Later, folks.

Det är en kall, blåsig och renig skitdag i New York i slutet av fucking november.

Så thank god för NHL.

Om det inte varit för att det är big time action på Garden ikväll hade jag legat på korresoffan och stirrat i taket och undrat vad allt vara bra för.

Nu är jag istället här, i the wooooorld’s most famous arena, och gnuggar valkiga händer åt att för första gången på över ett år få se Sid The Kid live.

Får jag sällskap av några trevliga kommentatorer?

Det vore, i vanlig ordning, trevligt.

* * *

Kan inte förstå att några av er inte gillar Rangers Winter Classic-tröjor, presenterade för omvärlden i Bryant Park på Manhattan igår.

Dom är ju instant classics – och så fort det går kommer jag att plugga dom stenhårt under Rangers-matcher på NHL 12.

* * *

Går under tidiga eftermiddagen  till min ryske barberare på St. Marks Place för att få hår klippt och skägg ansat; man vill ju vara fin när Sid The Kid kommer till stan.

– Vad ska du göra i kväll då, säger den buttre ryssen.

– Jag ska på hockey, svarar jag.

– Hockey? Fuck hockey. Jag hatar hockey.

Det är en oväntad kommentar, jag trodde alla ryssar älskade världens bästa sport.

Men ser till att det silverfärgade krafset på hakan blir jämnt och fint.
* * *

Det här blir en rolig match att se av fler anledningar än att nummer 87 är tillbaka. Rangers och Pittsburgh tycker illa om varandra med nästan samma hetta som Rangers och Flyers och brukar bjuda på ungefär

Dessutom får vi slutligen veta om Blueshirts är på riktigt eller inte. Segrarna mot Capitals och Flyers imponerade på papperet, men Capitals befann sig i den sista, sönderfallande Lille Fridolf-fasen och Flyers hade flera av sin tuyngsta pjäser skadade.

Penguins är ett riktigt lag i bra form, så lyckas dom  vinna också den här matchen ska jag börja tro på årets upplaga av Rangers på riktigt.

* * *

Personer som går omkring i stadskärnor med paraplyer stora som cirkustält…på förekommen anledning vill jag ha sagt att deras existensberättigande är begränsat.

* * *

HBO-kriget har redan börjat.

Duby Duby Doo – också känd som Brandon Dubinsky – är inte alls nöjd med att Jody Shelley kallade honom ”a weasel” i den där 24/7-trailern.

– Vad vet han om det, han är ju aldrig på isen. Han sitter bara på bänken och yappar hela tiden. Nu ska han tydligen göra det bakom en kamera också. Jody Shelley är en fruktansvärd hockeyspelare, det kommer inte att dröja förrän han är ute ur den här ligan, rasar Rangers-stjärnan i Daily News.

Ojvoj!

* * *

Det svenska tjejgäng som dinerade på Tiny’s i söndags blev rätt besvikna.

Inte på maten, den var garanterat utmärkt, men de enda landsmän de fick träffa var Biffen och Eken och tro mig –  det var en annan dom hade bespetsat sig på…

* * *

Tårtan är på väldigt mycket Tårtan-humör under sitt traditionella pregame-möte med den lokala mediahopen.

– Måste vi verkligen fortsätta göra de här presskonferenserna före varje match, grymtar han.

– Ja, svarar Brooksie.

Tårtan tittar surt upp på sin gamle nemesis.

– Är du nåt slags representant för alla andra här?

På det kan Brooksie bara glatt säga som det är:

– Ja!

* * *

Jag och Eken, däremot, var inte besvikna på nånting på Tiny’s.

Men så var det ägaren som hade hjälpt till och ordnat bord också.

Det var, visade det sig,  bokat i namnet ”Biffen”.

Åt det hade Eken mycket skojigt.

* * *

Nå, Tårtan hinner i alla fall upplysa om att Sid The Kid inte har någon specialbehandling att vänta ikväll.

– Vi är glada att han är tillbaka, han betyder mycket för vår sport. Men där slutar storyn. Vi kommer att spela som vanligt mot honom.

* * *

Enligt skvallret i lokaltidningarna har Franchise-Richards, omtalad singel, börjat dejta skådespelerskan Olivia Munn – känd bland annat ”Iron Man 2”.

Därmed får vi illustrerat varför det är bättre att vara rik och berömd idrottsman i New York än i Tampa eller Dallas.

* * *

Redan en halvtimme före fajten här i Nueva York börjar Capitals hemmamatch mot Blues och mina vänner, ni får extra guldstjärnor om ni hjälper till och berättar om den – eventuella – Hunter-effekten i Verizon Center.

Man är ju grymt nyfiken.

* * *

För Henke borde återseendet med Sid The Kid bli särskilt…ja, intressant kan vi väl säga.

Dom har som bekant haft en och annan rendez-vous på isen tidigare och det finns ju ingen anledning att plötsligt bli vänner bara för att fienden haft lite ont i huvudet.

* * *

Signaturen Robert tycker jag gör det för lätt för mig när jag skriver att Ovie på egen hand är ansvarig för att Lille Fridolf fick sparken och det kanske jag gör, men för en gångs skulle är jag rätt överens med skitstöveln Mike Milbury. Om den ryske superstjärnan förberett sig på samma exemplariska sätt som Bäckis i somras, om han varit i form och spelat på toppen av sin förmåga och ställt upp för sin coach, då hade den här situationen aldrig uppstått nu.

Sedan är det förstås sant att Boudreau misslyckats i fyra raka slutspel och jag hade inte sagt nåt om dom bytt ut honom i somras, men att det skedde just nu har definitivt att göra med att lagets främste spelare underpresterat å det grövsta.

* * *

Eken får vi dessvärre inte se idag.

Han sitter på ett plan hem till Sverige för att bli invald i Hall of Fame på Stora Sätra-skolan i Gävle.

Det är faktiskt dagens sanning och som en Gävle-bördig spelare replikerade när han fick höra det:

– Ha ha ha ha ha haaaaa!

* * *

Matt Cooke har, so far, lyckats visa att han faktiskt lärt sig en läxa och kan uppträda civiliserat.

Men ikväll ska han möta Page Six Sean Avery.

Så nu får vi se hur djupt förändringen sitter…

* * *

Som en hyllning till Sätraskolans hall of famer tog  jag just, för första på ett bra tag, del av de kulinariska experimenten nere i den nya backstage-loungen.

Det smakade fan.

Hur KAN ha sitta där och tycka att de är så skoj att äta den

* * *

Varken Letang, han med den heroiska näsan, eller Michalek kan spela ikväll.

Istället får Picard och Bortuzzo, just uppkallade från Wilkes-Barre, fylla ut backbesättningen.

Det låter som något såna som Gabby Gabby Hey och Franchise-Richards borde kunna utnyttja.

* * *

Carlyle, Carl-Gustaf Lindstedt-kopian i Anaheim, har rimligen en boll av oro i solar plexus-trakten varje gång telefonen ringer.

Han borde som det heter vara näste man till rakning.

* * *

NHL 12-versionen av den här matchen, avgjorde i Midtown igår kväll, slutade som EA Sports ville att den skulle slut. Penguins är ett av lagen dom gjort sådär orimligt bra.

Fast jag blåste dem och slog av efter Dupuis 4-1-mål i mitten av tredje…

* * *

Ingen Strålman ikväll heller.

You tell me:

Är Woywitka en bättre hockeyspelare än Anton Strålman?

No way.

* * *

Enligt Brooksies twitter har Rangers talat med Anaheim Turkyes om Bobby Ryan.

Vilka skulle de skicka i andra riktningen, kan man undra. Zuke? Och Duby Duby Doo? Det låter som nåt.

* * *

Man kan ju försöka föreställa sig hur det känns för Lille Fridolf just nu, när Caps precis ska spela sin första match på fyra år utan att han står där i båset.

Kul kan det inte vara.

För övrigt vill jag läsa en intervju med honom snart. Han lär ha en del intressant att säga om varför det blev som det blev.

* * *

Jag ska väl inte pusha Saida-lyckan här, men Hagge Hagelin ser under värmningen ut att vara sugen på ännu ett mål på Garden.

I så fall kommer det precis i slutet av andra perioden, 17.22 sådär.

* * *

Den gode Bylsmas mustasch är ingenting annat än episk.

* * *

I Penguins ser precis alla hungriga ut på värmningen. Faktiskt.

* * *

Nej, let’s do this.

Jag hoppas och tror att det blir åka av.

Nästa inlägg kommer i periodpaus nummer ett.

Ojvoj, det var en händelserik måndag och vi har nu mycket att diskutera.

Men först förstås – veckans lista, med det bästa och sämsta som, i mina allsmäktiga ögon hänt sedan förra måndagen.

 BIFFENS LISTA

 1. The Comeback.
– Är Crosby bäst? Crosby är bäst!

2. Kris Letangs näsa.
– Där fick vi en ny bekräftelse på att hockeyspelare är världens tuffaste idrottsmän.Letang fick alltså näsan avslagen när tre minuter återstod av Penguins bortamöte med Habs. Han hastade ut i omklädningsrummet, fick näsan fixerad, var ute på isen några byten senare och avgjorde matchen på övertid. Fucking klassiskt.

3. Bruins–Red Wings.
– Årets bästa match.

4. Hagge Hagelin.
– Den mest resoluta, roliga och överraskande succédebuten en svensk stått för sedan Super-Fabian inledde karriären med ett hat trick i Dallas.

5. Rangers-Flyers.
– Årets roligaste match.

6. Dale Hunter.
– Jaha, äntligen har vi en NHL-coach jag druckit bira med…

7. 24/7.
– Nu har dom börjat filma och jag längtar efter första avsnittet, kring Lucia, med en iver vanligtvis reserverad för den sista timmen under flygresor till Vegas.

8. Brian Elliott.
– Under sin olyckliga stint i Ottawa kändes det som att den här gossen gjorde klart att han inte är NHL-målis. Men där tog vi jävlaranamma fel.

9. Bye bye Lille Fridolf.
– Jag gillade verkligen Boudreau, han var en udda och charmig showman och han kommer att saknas. Men nåt var tvunget att hända i huvudstaden och dom flyttar ju inte på problembarn som tjänar nio miljoner dollar per säsong…

10. Kingkong Nilsson.
– Jag säger det igen, vad som än händer i framtiden har han underbara NHL-historier att berätta för barnbarnen. Det var han som stod när regerande mästarna tog tionde raka segern och det var han som stod när världens bäste gjorde comeback efter nära elva månaders frånvaro.  

 BIFFENS BU

•Alex Ovetjkin.
– Det är i praktiken hans fel att en väldigt bra människa förlorade jobbet igår.

•Brutna käkben.
– Jag skrek själv rakt ut hemma i korresoffan när dom sköt sönder Eaves . Helvete, vad ont det såg ut att göra. Och nu får han gå med käften igenskruvad i sex veckor. Morsning korsning.

•Anaheim Ducks.
– Nu är det mer Anaheim Turkeys.

 CITATET

– Jag var en player’s coach…
Mike Keenan i Versus-showen NHL Overtime på måndagskvällen. Jeremy Roenick, på stolen intill, utbrast inte helt obefogat i gapskratt.

* * *

Ja, som framgår ovan har jag alltså tagit några glas ihop med Dale Hunter.

Han är nämligen bäste kompis med Calle Johansson och under finalserien 2010 råkade jag liksom bara hänga på när de skulle ses på en pub i Philly.

Han var väldigt trevlig, berättade sanslösa historier och tja, vi kan väl säga att han inte direkt verkade tycka att öl är otäckt.

Han kommer säkert bli

Men mitt hjärta goes out till Lille Fridolf Bouderau i alla fall.

Han var en färgklick i den rätt gubbgrå tränarsfären i NHL, såg i alla fall under de första åren till att vi fick se en rasande rolig hockeyshow varje gång  Capitals spelade och var alltid tillgänglig, även för småhandlare som jag.

Hoppas verkligen han får jobb i en annan klubb och det snart.

* * *

Henke kläcker förstås det självklara smeknamnet på Hagelin.

Hagge.

Perfekt, särskilt för oss som var Hagge Geigert-fans.

* * *

Dale Hunter var inte precis den renhårigaste i NHL-historien.

Det här är ju en klassiker:

http://www.youtube.com/watch?v=Xte-Vtxg-m8

Incidenten – en av de värsta nånsin –  kom upp på den där puben i Philadelphia och en flinande Hunter svor sig fri.

– Jag såg aldrig att Turgeon gjorde mål, hette det.

Eller hur.

* * *

Det var Hagge Geigert som, apropå svensk jante-beteende, berättade att en äldre man en gång satt och tittade surt på honom på Sundsvalls flygplats.

Plötsligt reste sig mannen, kom fram och sa:

– Du ska inte tro att jag känner igen dig!

* * *

Calle J och Hunter är verkligen bästisar på riktigt, så är det någon svensk som kommer att hamna i ett NHL-bås igen är det our dear Viasat-stjärna.

* * *

Dom sparkade alltså även Maurice nere i North Carolina under måndagen och det är förstås synd om honom också, men jag bryr mig ärligt talat mindre. Han var sannerligen ingen färgklick.

Ersättaren Kirk Muller tror jag däremot på. Han har alltid gett ett intelligent intryck.

* * *

Ja, Erik Karlsson – nu ensam etta i assistligan – borde kanske varit med på listan han också, men han har varit det så många gånger i höst att han fick maka på sig när det var så mycket annat skoj.

Se honom som bubblare.

* * *

OK, kommande natt är Sid The Kid tillbaka på Garden för första gången på över ett år.

Det blir lattjolajbans det – och bloggen är på plats.

Vi hörs då.

NY Rangers – Philadelphia 2-0 (Slut)

* * *

Få se – vad stod det nu i inlägget inför sista perioden?

Jo, det stod:

”06.18 in i tredje gör Hags sitt första mål som Blåskjorta.

Det är vad jag tror”

Han aningen mer bråttom än så, målet kom ju redan efter 05.04, men ändå:

Lite kaxig kan väl en gammal bloggare få bli över en sån Saida-artad profetia…

* * *

Henke har varit här så länge att de där jinxarna inte har någon effekt längre.

Han håller nollan oavsett vad vi säger och inte säger.

Idag spelade det inte ens någon roll att han, helt i strid med sin punktliga natur, kom för sent till matchen.

– Jag trodde vi skulle börja spela först vid tre, så jag kom en timme senare än vanligt. Då hade lagmötet redan börjat, berättar han.

Såna gånger tror man ju att Tårtan blir fullständigt rosenrasande, men nej.

– Han skällde inte, han undrade bara om det skulle påverka mig negativt, förklarar herr kung.

Svaret kom på isen.

NHL-karriärens 37:e nolla.

* * *

Det är Super Hags (okej, Don’t Mind The Swede, vi säger väl så när ni nu ansträngt er så mycket) som sitter med den skrynkliga hatten på huvudet.

– Jag var med när dom hittade den, i Göteborg, så det passar väl bra, flinar han.

* * *

Gris-Olle kroknade ganska avsevärt under sista perren.

Det kom bara något segt ”Ööööhhh…” dånande över våra hjässor när det var några scrums vid sargen närmast oss.

Man är ibland väldigt glad att man inte är Gris-Olle.

* * *

Rangers vann rättvist, men Flyers kom som sagt till spel utan några av sina tyngsta vapen och Kung Henrik hymlar inte.

– Nej, jag ska inte ljuga. Jag blev rätt glad när jag såg att varken Pronger eller Jagr skulle spela, säger han.

* * *

Är bestört över att ingen av er engagerat sig i min inloggningsproblem på NHL-relaterade sidor.

Du som känner på dig att du är tech savvy, kolla sista inlägget från Boston och återkom.

Fina presenter utlovas den som kan hjälpa mig.

* * *

Årets roligaste match på Garden?

Jo, det var det nog fan. Inte hockeymässigt nödvändigtvis. Men på alla andra sätt.

Nu har vi ytterligare ett smörgåsbord finfina fajter att ta oss igenom och jag tänker titta, men det har varit två utmattande hockeydygn så ni får ursäkta om jag inte orkar blogga mer just nu.

Kommentatorsspåret är dock öppet och som bonus får ni några bilder från våra nya digs i The woooorld’s most famous arena.

 Det nya pressrummet. Här bor vi múrvlar, numer.

UUtsikt har vi också, mot Manhattans största postkontor.

UHHär sitter Ekens nemesis, Dave Lozo från nhl.com

Och här är kung Brooksie!

Bjuppes egen lilla hörna. Notera Elvis-siluetten intill tangentbordet. På locket sitter det en logga från fantastiska skivbolaget Stax också.

Flyers-fans leker Black Army på takterass utanför Garden.

DDen vanliga gamla utsikten från pressläktaren.

Men vi har fått nya, fina monitorer. Med Brie-ost på och allt.

Bakom den här stången sitter the legendary Gris-Olle. Jag törs dock bara ta bild när han är ute och köper mer bärs…

Henke kollar klockan. Det verkar behövas nuförtiden…

Slut.

Rangers vinner med 2-0.

Mer kommer sen.

NY Rangers – Philadelphia 1-0 (Period 2)

* * *

Vi har fortsatt skoj på Garden.

Det är, briljansen förutan, en sann show som pågår.

Rangers ser lite bättre ut, skapar mer och leder skotten med 23-15.

Men det tål att påminnas om att Flyers har tre av sina allra bästa borta.
Det tål också att påminnas om att det är väldigt lätt att tappa 1-0-ledningar, i synnerhet i tredje perioden under back-to-back-kvällar.

Så det här är alltjämnt vidöppet.

* * *

Gris-Olle får förstås ett raseriutbrott, men det är väldigt obvious att Richards för in pucken med handen vid det första, bortdömda målet. Så obvious att det nästan är fusk.

* * *

Fast Franchise-Richards är ju inte den som är den. I bytet efter gör han ett riktigt 1-0-måli stället, på fladderskott utifrån blå.

* * *

Ja, det är trist att Lilja går och blir långtidsskadad just som HBO ska börja filma.

Men känner jag min snusande pratkvarn rätt – och det gör jag – kommer han att skaffa sig en framträdande roll i den där serien i alla fall.

* * *

Om det ändå fanns statistik för hur många ”fuck”, i olika varianter, som uttalas på isen en sån här eftermiddag.

Den skulle nog rentav vara mer uppseendeväckande än antalet minuter Vigge Hedman spelar för Bolts nuförtiden.

* * *

Flipp, i princip tycker jag likadant om Omark.

Men det går ju inte riktigt att påstå att han tillhör en klubb som inte gillar hockey.

Han borde snarare bli trejdad till en klubb där det finns färre konkurrenter om samma roll, men som ändå vill lira säg…Calgary.

* * *

Rangers PK är nästan lika furstlig som på den tiden Fast Freddy Shoestring patrullerade egna zonen, ju.

* * *

Men Matssoon, ska du sitta hemma på Tunaslätten och jinxa Henke? Det var inte likt en borlängepojk.

* * *

Till och med Sal, den tålmodige vakten på pressläktaren, tröttnar på Gris-Olle.

– Fan vilket liv han för, suckar han.

Det kan man säga.

* * *

Jo, jeus, jag har också en känsla av att det är lite showoff för HBO som pågår – både på is, i bås och på läktarsektionerna.

Men vadå, it’s showbusiness. Man måste ju bjuda till..

* * *

Hedbä ska stå, det är då Devils vinner.

* * *

När till och med Brie-osten crosscheckar folk i ansiktet, då vet att man heta känslor är i svallning.

* * *
Jamen, vem det nu var som frågade, jag har ju en rejäl laddning snus beställd. Den har bara fastnat hos UPS ute i Newark och kommer inte att levereras förrän på måndag. Det var därför jag hade behövt den skånske skojaren idag. Förrådet kommer vara tomt i morgon kväll.

* * *

06.18 in i tredje gör Hags sitt första mål som Blåskjorta.

Det är vad jag tror.

* * *

Om jag inte hör alldeles fel har Gris-Olle en norsk vän med sig idag.

Gris-Ole?

* * *

Nu börjar bagarväckningen i morse kännas i både ögonlock och hjärna och den åkomman kan bara pareras med ni-vet-vilken-dryck.

Slutrapport kommer…när den kommer.