NY Rangers – Winnipeg 3-0 (slut)
Ja, Rangers gör en helt OK tredjeperiod och vinner till slut med ett 3-0 mot ett Winnipeg som inte orkar distansen ut.
Matchens lirare:
Derek Stepan.
NY Rangers – Winnipeg 1-0 (Period 2)
* * *
Ja, Stepan – en av hemmalagets bästa forwards både igår och ikväll – gör i alla fall ett mål i ett powerplay.
Men det här är fortfarande en sur Chris Rea-låt till match, i synnerhet i förhållande till gårdagens sprakande Otid Redding-show.
Usch!
* * *
Carlssito, Bergfors spelade – liksom bland andra Hävelid, Hedberg, Svartvadet och Daniel Tjärnqvist – i Atlanta Thrashers, men min fråga gällde vilka som uppträtt i Winnipeg Jets-tröja.
* * *
Först nu, en bit i min sjätte säsong på den här läktaren, slår det mig vilken fruktansvärt ful, brötig hesa fredrik-signal de har i Garden.
Kan ni ju sitta och filosofera över ett tag.
* * *
Fifthy, tja, det är väl en teori som god som någon – fast Thrashers organisation var lika nerlusad med kanadensare som alla andra organisationer, så den betydelsen tror jag inte att geografisk hemvist behöver ha.
* * *
Nä, det blir bara kattskit för Avery.
Förmodligen är han så angelägen om att visa Tårtan att han duger att det fullkomligen låser sig de få gånger han får komma ut på isen.
Han får ta sig ett par glas på Tiny’s ikväll så han blir folk igen.
Eller rättare sagt:
Så han INTE blir som folk igen.
* * *
Det verkar råda kommentatorspårskonsensus om Wings-loggan.
Den är ful.
Men som Eken konstaterade när vi talade om baseboll kontra amerikansk fotboll alldeles nyss:
Man får ju tycka som man vill.
Det kan vara bra att bli påmind om ibland…
* * *
Vem var det som frågade vem som är mest överskattad i Rangers?
Det är Eminger – eftersom han alls får vara på isen.
* * *
Nu har jag fantamme inget mer att säga.
Jo, det här:
Låt det inte bli förlängning och straffar.
Det kan jag faktiskt säga en gång till:
Låt det inte bli förlängning och straffar.
Och igen:
Låt det inte bli förlängning och straffar.
NY Rangers – Winnipeg 0-0 (Period 1)
* * *
I knew it.
Man skulle ha stannat hemma och kollat matchen i Chicago på tv istället.
Eller lagat en god middag åt storebror Ola.
Eller suttit i ett nersläckt rum och rullat tummarna.
Vad som helst hade varit skojigare än den här muggiga back-to-back-smörjan.
Winnipeg har varit närmast mål, främst i kraft av två powerplay, och mer finns det inte att säga.
* * *
Kan glädja eventuella Devils-fans som råkar titta in med upplysningen att det precis framför pressläktaren sitter en saftig Bobby Baccala-typ i Brodeur-jersey.
Varför man går på Rangers-match i Devils-tröja när Devils inte spelar vet jag inte riktigt, men man har i alla fall balls.
* * *
Det är mycket bilda hög på Tåbiran ett tag.
Särskilt Big Buf verkar lika road av att bara kasta sig över folk som en som hette Jari gjorde när vi gick på Tångringsskolan, salig i åminnelse, på 70-talet.
* * *
Hugosson, hur ska du ha det nu? De ”kanske tar Columbus”, men det är hundra att de tar Islanders? Igen – Islanders kan inte röra sig en millimeter förrän kontraktet med Nassau går ut och det går ut 2015.
* * *
Winnipegs 15-åriga frånvaro verkar inte direkt ha skapat något våldsamt sug i New York.
Hela rader av stolar gapar tomma på varenda sektion här inne.
Riktigt trist, faktiskt.
* * *
Hur är det nu, är Jets nya logga snygg eller ful?
Ful, säger Eken. Helt ok, säger jag.
Får vi facit av läsekretsen?
* * *
Det är inte bara Eken som kollar fotboll. När Giants gör en sen touchdown börjar hela sektionen nedanför högra pressläktaren skandera om Patriots QB Tom Brady.
– Brady sucks, Brady sucks, Brady sucks, låter det.
Synd inte Marco Polo-Persson är här och lyssnar!
* * *
Avery får sina ramsor när han kommer ut på isen ikväll också, men dom börjar avta i styrka och han får nog visa lita framfötter om han ska bibehålla The Garden Faithfuls kärlek.
* * *
Lozo, han på nhl.com, ser ut att vara en av de som följer fotbollsmatchen väldigt noga och The Oak Man, som ju fick schavottera i Lozos twitter-feed här om kvällen, unnar sig lite revansch.
I sin egen twitter, @henrikeknyc, skriver han:
”The NHL.com guy @davelozo has spent the first period of Rangers-Jets watching the Giants. Pretty sweet working a game even with a deadline?”.
Ha ha, touchdown – för att nu tillgripa lite football-terminologi.
* * *
Kvällens jubel, so far, föräras The Captain.
För givetvis går han på Garden efter ha varit ute och sprungit på asfalt i fyra timmar.
My man.
* * *
Tänk att en sport som svängde så sexigt för ett dygn sedan kan vara så Chris Rea nu.
Men, well, vi får hoppas på den där grinighet Eken talade om.
Later, folks.
Ojvoj, nu är det tätt på given, som gumman sa (hon sa kanske inte ”ojvoj”, men resten….)
Ett dygn – plus en timme, eftersom också vi drog tillbaka våra ur den gångna natten – efter holmgången mellan Rangers och Habs är vi tillbaka på Garden för nästa tango.
Inget idealläge för en sån här stream-of-consciousness-blogg, kan jag förvarna om.
Det har liksom inte hunnit hända så mycket sen senast. Jag har åkt hem, skrivit referat, sovit, gått upp, ätit brunch och medelst buss längs den lugubra 34:e gatan tagit mig hit igen.
Därmed finns det överhuvudtaget inte så mycket consciousness att streama.
Men vi gör förstås ett försök att brassa på som vanligt och med lite tur är det nån av er där ute som vill åka med en gång till.
* * *
För första gången på över sexton år gästas The woooooorld’s most famous arena denna molokna novembersöndag av ett lag med namnet Winnipeg Jets.
Kul ändå. Man vill ju se nytt. Ja, man kan tycka att det bara är samma halv-träliga Atlanta Thrashers i ny kostym, men vadå – kostymen i fråga är snygg och namnet, Jets, har en fin klang med historisk impact.
Dom är hjärtligt välkomna.
* * *
Ledsen, GA och Boman – men redan i början av 80-talet kom Boorken, som då tränade Djurgården och Håkan Södergren, dragande med den där om att det inte finns något svårare än att leda med 3-0.
Som det heter:
Ni ska inte försöka lära farsan knulla…
* * *
Själv såg jag det ursprungliga Winnipeg två gånger, faktiskt. Första tillfället var när de på 70-talet besökte Leksand och jag, då en försynt liten knatte med blåvit sjal knuten runt tanig hals, fick åka med den legendariske Roland Eriksson föräldrar med upp till gamla Isstadion och titta storögt på Bobby Hull. Det andra var när jag och Jonas Berggren, en briljant fotograf från kungliga huvudstaden, nådens år 1994 var på reportage-resa i Silicon Valley och dom spelade mot Sharks. Då återfanns Arto Blomsten på isen och efter några öl började svenska ramsor som ”Ärtan” eka inne i Sharktank.
Se där, dagens lilla anekdot.
* * *
Fy fan, den där timmen vi krånglade med i natt har verkligen ställt till det.
Det är ju plötsligt mörkt vid fem.
Fem!
Ska vi ha det så här nu, fram till mars-april?
Sätt ett slagskott i pannan på mig, Johnny Oduya!
* * *
Få se, vilka svenskar har vi nu – förutom den eminente Ärtan då – som spelat i Winnipeg Jets olika inkarnationer, från WHL-åren och framåt?
Anders Hedberg, Lill-Pröjsarn Nilson, Curre Larsson, Lars-Erik Sjöberg, Kenta Nilsson, Dan Labraaten, Mats Lindh, Willy Lindström, Bengt Lundholm (vilken hjälte!), Thomas Steen, Anders Steen, Fredrik Olausson, Toby Orr Enström och Johnny Oduya.
Det är dom jag kommer på. Har vi fler?
* * *
Vad fan, Malmbäck, jag har väl aldrig haft några synpunkter på RBC Center som arena? Tvärtom, i den pressloungens serveras ligans bästa bbq, pressläktaren är suverän och jag älskar tailgate-stämningen ut på parkeringen.
Det är laget som bor där jag faller i sömn inför…
* * *
Back to back som det är vilar Kung Henke ikväll. Tåbiran avlastar. Trist för de svenska hurtbullar som tänkte fira sin New York-mara under eftermiddagen med lite Henke-hyllningar ikväll, men Tårtan gör helt rätt. Lundqvist ska inte slitas ut.
* * *
Och Hugosson, jag väljer att INTE lite på dig i det fallet. Islanders FÅR inte försvinna någonstans förrän kontraktet med plåtlådan ute på Long Island går ut och det gör det inte förrän 2015. Och då finns det synnerligen hugade spekulanter i Brooklyn och Queens som gärna vill ha en liten NHL-franchise.
* * *
Apropå maran sprang jag själv in på fyra och tolv.
Inte.
Sanningen är att jag hade behövt läggas in för observation om jag så promenerat över Verrazano Bridge.
* * *
Det är nästan lite näpet att se kollegorna från Manitoba smyga in i pressrummet och se sig andäktig om. De flesta av dem är för unga för att ha varit beat-reportrar back in the day och är av allt att döma på sitt första uppdrag i The Wooooorld’s most famous arena. Det ser man i ögonen. Det lyser i dem.
* * *
The Captain sprang däremot sitt första New York maraton på riktigt idag.
Mark Messier alltså.
Tid:
Fyra timmar, 14 minuter och 27 sekunder.
Klart godkänt.
Men han borde snabba sig att bli general manager för Rangers istället.
* * *
Ena dagen är det bara ”I have no idea”, nästa – som nu, idag – rena rama föreläsningen när Tårtan håller sina pregame-presskonferenser.
Vi får oss plötsligt fascinerande utläggningar om att McDonagh och Girardi är de Rangers-spelare som är i bäst form, att Brad Richards vet mer om vad det innebär att vara ett proffs och att han nu agerar mentor åt Del Zotto on och off ice och att PP-enheterna jobbar bra med pucken men alltför ofta ”dör” när det är dags för avslut.
Han är en fascinerade tårta, Tårtan.
* * *
Jag har idag lyssnat på gamla raggarbandet Ryno Rockers – som hyllning till den mest eminenta måltjuv Leksand haft sedan Legendary Challe Karlberg.
* * *
Tråkigt, både för honom och oss, att Toby Orr Enström inte kunnat följa med sitt lag till storstan. Det är ju här hans bling-bling, på isen såväl som utanför, kommer bäst till sin rätt.
* * *
Förmiddagens NHL 12-variant av den här matchen gick dåligt. Gabby scorade direkt, men sen blev det inget mer för hemmalaget och på övertid avgjorde Little för Winnipeg. Det tyckte jag var bedrövligt. I alla fall a little…
* * *
Något säger mig att Page Six Seans impact kommer att bli en helt annan i den här matchen.
* * *
Visst, Kometen. Vi hade litet snack med Enroth på sportbladet.se i dag.
Och – eftersom ni nu hojtade om det – med Erik ”Plus 6” Gustafsson i Flyers också. Han visade sig vara väldigt trevlig.
* * *
Den explosiva rivaliteten mellan Blackhawks och Canucks får ny näring i United Center och snälla, pumpa kommentatorsspåret fullt med rapporter. Jag är särskilt nyfiken på att få höra hur relationen mellan Bobby Lou och den snälla Chicago-publiken utvecklas.
* * *
Kul att se Big Buf på värmningen. Hade glömt hur mycket jag gillar honom.
* * *
Har Eken till bord på pressläktaren – och han sitter, helt otippat, och febrar över en Giants-match på sin lilla pressläktarmonitor.
– Dom spelar ju mot Patriots, det är första gången på flera år, påstår han.
Det spelar ingen roll hur många år man umgås med Eken, man lär aldrig känna honom helt och hållet.
* * *
Om jag nu har svårt att få mina juicer att flöda en sån här back-to-back-kväll kan ni ju tänka er spelarna.
Båda de här lagen hade tuffa danser i går och kommer rimligen vara lite trötta ikväll, så nån ny uppvisning ska vi kanske inte hoppas på.
Men som Gävle-bon till höger konstaterar kanske de, av ren trötthet, blir lite griniga.
Alltid nåt att hoppas på.
NY Rangers – Montreal 5-3 (Slut)
* * *
Det blev ju till och med infernalisk spännande till slut och jag kan bara tacka:
När hockey är så här roligt, då är det roligare än någonting annat i hela universum
* * *
Fin scen i Rangers omklädningsrum:
En gänglig, lätt blyg lintott i fin kostym kliver fram till målvaktsbåset, pickar honom på axeln och säger:
– Tjena Henke.
Det är Anton Strålman – den senaste svensken i New York Rangers – som debuterar i Blueshirts-kabyssen.
En svettig Lundqvist skiner upp, hälsar sin landsman välkommen och så småpratar de litegrann.
Bloggen tycker det känns som han bevittnar ett historiskt ögonblick!
* * *
Nej, Bikinipop, jag är ytterligt sällan i Brooklyn – i princip bara när min gode vän Gelin absolut menar att det är ett måste.
Men tack för tipset.
* * *
Om jag – och NHL:s hemsida – har rätt blir Anton Strålman den 34:e svensken i Rangers genom åren.
De övriga:
Henrik Lundqvist, Johan Holmqvist, Hardy Åström, Ulf Sterner, Anders Hedberg, Tomas Sandström, Janne Erixon, Lill-Pröjsarn Nilsson, Niklas Sundström, Michael Nylander, Ulf Dahlén, Peter Sundström, Ulf Samuelsson, Kent-Erik Andersson, Kim Johnsson, Markus Näslund, Mikael Samuelsson, Andreas Johansson, Pär Djoos, Peter Andersson, Peter Wallin, Fast Freddy Shoestring Sjöström, Mattias Norström, Big Kjell Samuelsson, Christian Bäckman, Peter Popovich, Johan Witehall, Johan Lindbom, Jan Mertzig, Anders Eriksson, Tim Erixon, Bert Robertsson och Ronnie Sundin.
Fint sällskap ändå.
* * *
Jacques Martin skäller inte på domarna. Han bara konstaterar att hans lag tog för många utvisningar.
– I think it’s hard to win a hockey game when you are in the penalty box, muttrar han.
Ja, ibland behöver kanske det som goes without saying sägas ändå.
* * *
Det är Del Zotto som sitter med den beramade hatten och flinar i omklädningsrummet efteråt.
Välförtjänt, men uh – in real life är den riktigt ful.
* * *
Till synes onödig förlust för Caps ute på The Island, men Bäckis bokförs för två nya poäng och är nu trea i poängliga, i hasorna på Kessel och Giroux.
Det är lite fett.
* * *
Rangers-fansen är också roliga när de efter slutsignalen börjar sjunga den hemska ”Olé”-sången.
Det är ju Habs segerhymn, liksom.
* * *
Det kom att handla betydligt mindre om Avery än man hade kunnat tro.
* * *
Lifman, jag vet inte mer om Devils ekonomi än att den är skakig och att det i första hand har att göra med oenigheter mellan olika falanger i ägarsfären.
* * *
Tårtan tar sin 100:e seger som Rangers-coach men är inte precis redo att börja hjula nerför Broadway för det.
Mannen borde le lite oftare, då blir livet mycket roligare.
* * *
Givetvis; kvällen när jag slår fast att Leafs är på riktigt – då åker de på däng å det
* * *
Tårtan gör till och med en Boork och säger att det är väldigt svårt att leda med 3-0.
Är det verkligen svårare än att leda med 2-0? Jag kan verkligen inte få ihop den ekvationen.
* * *
Josef, du som uppenbarligen har lite koll på Habs – kan Engqvist bli nåt stort då?
Jag har länge längtat efter lite blågult i den mest klassiska klubben av dem alla.
* * *
Lidas, den fantastiske – mot Norris Trophy nummer åtta!
* * *
Nu skulle det vara angenämt med några jamare, men nope.
Jag åker hem och kör några gamla Wire-avsnitt istället; känner ett starkt behov av att få se Omar.
Redan i morrn är vi tillbaka i det glada forum, för Winnipeg Jets första besök i Garden sedan 90-talet.
Hoppas vi hörs då.
Ojvoj.
Rangers sätter just 5-3 i tom kasse efter stor dramatik.
Jag återkommer lite senare.
NY Rangers – Montreal 4-2 (Period 2)
* * *
Jaha, till råga på allt blir det spännande också.
Franchise-Richards får lite väl enkelt sätta fyran på Price här i slutet, men annars är det helt Montreals period.
Sa ju, nästan, det.
Att de ligger under med 3-0 i mål och 16-3 i skott efter en period betyder inte så mycket.
Habs är just nu den typ av lag som bara behöver en chans; sen är det match igen. Och när det blev fem-mot-tre-överläge, efter att självaste Henke åkt på en tvåa, vände jag mig tvärsäkert till min finländska vän och sa:
– Nu gör dom mål.
Det gjorde dom också, så snyggt att det kittlade i hela bröstkorgen.
Tredje kan bli en hegerforsk rackarryckare.
* * *
Det var en ung dam som höll på att vinna en bil med en fladdrig straff från rödlinjen i paus, men hon missade den några millimeter och jag antar att trösten från Gris-Olle, som blev riktigt ledsen, inte riktigt var någon kompensation…
* * *
Verkligen skonsamt att Carter slipper vara med i Philly ikväll…herregud, Blue Jackets suger verkligen elefantballe.
* * *
Förstår om Habs-fansen – med frustrerade Josef i spetsen – tycker att domarduon Morton och Peel är aningen petig, men samtidigt; är bedömningsnivån sådan får man ju se till att vara lite försiktig och inte dra på sig så otroligt mycket utvisningar. High-stickingen Weber drar på sig här i slutet är ju bara slarvig.
* * *
Cralkin, förklaringen till att jag – och New York – roas av Avery läser du i första inlägget.
Det är det hela, han är ingen jag vill umgås med…
* * *
Och vem dyker upp i jumbotronen i mitten av andra?
Storebror Bjurman.
De kan förstås inte undvika att zooma in så coola åskådare!
* * *
Själv fascineras jag av att vi har en NHL-domare som är namne med brittiske radiolegendaren John Peel.
Undrar om Tim har lika bra musiksmak och pluggar New Order-outtakes när han flyger hem efter matcherna.
* * *
Eric, det är ingen som har Clitsome som idol. Det är bara ett fascinerande namn. I en striktare värld skulle han ju hamna i fängelse så fort han skrev sin autograf.
* * *
Habs-fansen är härligt provokativa när de efter målen står upp – över hela Garden – med armarna utsträckta och gör den you-want-a-piece-of-me-gesten mot new yorkarna.
Det är inte som att stämningen direkt dämpas av de tilltagen.
* * *
Saknaden av Saur-krauten kommer bara bli mer besvärande ju längre matchen går.
* * *
I morgon är Ken Hitchcock coach i Columbus.
* * *
Voodomästaren Deveaux får en assist på Franchise-Richards balja.
Den pucken borde sparas och användas igen, för den är det trolldom i nu.
* * *
Lugn, Dorian Gray. Så kul ska vi inte ha det. 4-2 står det, inget annat
* * *
Får grattis-mail med rubriken IKB från Simon Bank. Då vet man att det är en bra kväll.
* * *
Nog vore det lite senare trevligt med några såna där caj…nej! Det är match i morrn också. Nu njuter vi av den här potentiellt episka tredjeperren, skriver en slutrapport åt snälla läsare och sen går vi hem.
NY Rangers – Montreal 3-0 (Period 1)
* * *
Man blir bortskämd.
Blaserad.
Tar saker för givet fast man inte borde.
Och plötsligt sitter man här på pressläktaren på Garden – självaste Garden! – och gäspar och tycker att vanlig serielunk ändå är rätt segt.
Men så kommer en sån här kväll, en sån här match, när det blixtrar på isen och kokar på läktaren och det händer saker hela tiden, och plötsligt inser man vilken lyckans jävla ost man är som får ha till jobb att gå till den här legendariska hallen och vara del av slikt.
Årets period, lätt.
* * *
På grund av alla utvisningar – som han, egenartat nog inte har det minsta med att göra – tar det nästan åtta minuter innan Avery får komma in på isen för första gången.
Men då möts han med höstens hittills mest dånande ovationer.
New York älskar sin lille pest…
* * *
Tre jävla noll alltså.
Efter en period.
Två pp-mål av Christensen respektive Girardi, sen en vacker klapp-klapp-show som avslutas med att Del Zotto, av alla, störtar fram och gör bort Price.
Man häpnar, Rangers har inte varit i närheten av sådant spel tidigare i år.
Men:
Trots siffrorna är Habs inte helt väck. De har fått ägna alldeles åt helvete för mycket tid åt att spela i numerärt underläge, ett par gånger på grund av tveksamma domslut, men de få gånger de kunnat skapa konstruktiva anfall har de definitivt sett farliga ut.
Avgjort är det inte.
* * *
Härligt stökigt och grinigt redan under nationalsångerna, båda perforerade av burop och gap.
Sen har vi generalbråk när Blunden knockar Duby Duby Doo, komplett med upprorsstämning i bänkraderna.
Det här känns direkt som årets hittills roligaste match.
* * *
Ha ha, verkligen fantastiskt om Rangers hade lyckats sätta pucken i egen kasse när Henke hade lämnat den under avvaktande utvisningen i början.
En sån flopp har jag aldrig sett, det hade nästan varit värt det.
* * *
Det är faktiskt helt sjukt vad mycket Habs-fans som sitter här och gapar.
Enligt Varpu – som har koll på tillvaron – beror det på att det är utmärkta tågförbindelser mellan Montreal och New York och att de här glada fyllskallarna kan nattåget hem direkt efter matchen.
Kan det stämma det?
* * *
Får sms från motsatta läktaren precis innan första nedsläpp. Där sitter en storebror och känner samma upphetsning och förväntan som när vi var små på Slingergatan i Borlänge på julaftons morgon och längtade efter att alla skulle komma och att pappa skulle ta ton i ”Hej tomtegubbar”…
Ja, så kan Garden kännas en lördagkväll.
* * *
ZDavid, jag tycker det var utmärkt av Callahan att stå upp för sin lagkamrat i det läget.
Men det är ändå som Rangers förlorar på det tumultet; att losa Sauer på en game misconduct och få spela resten av matchen med fem backar är avsevärt mycket tyngre än att bli av med Nokelainen av samma anledning.
* * *
Julia, det här är ju katastrof! Vi behöver dig. kan du inte åka till närliggande mack och köpa en billig parabol? Jag pröjsar!
* * *
Lagom skoj för Varpu, förresten, att Nokelainen får game misconduct efter ganska precis ett byte.
Det är för att skriva om honom hon kom hit ikväll…
* * *
Joie de vivre, eazy, joie de vivre! Det uttrycket set vi alldeles för sällan i den här bloggen.
* * *
Fast Varpu tröstar sig med att Habs-supportern precis framför oss på pressläktaren har Koivu-tröja på sig.
Ja, det leder nästan till glädjetårar på sätet till höger om mig.
* * *
Vadå, Taggen? Jag ska visst upp och springa maraton imorrn. Kommer gå in på under fyra timmar.
* * *
Så där snygga mål har Del Zotto inte ens vågat fantisera om att han skulle kunna göra i NHL.
* * *
Tobias, jag pratade fan inte om fotboll. Tror du bröderna Bjurman höll på med sån såsig sport? Vi spelade hockey i KGoIF – en förening som vår farfar, Josef, för övrigt grundade.
* * *
Blir fortsättningen av kvällen lika kul kanske man skulle gå ut och fira med några cajun martini.
Nej, vad säger jag! Förlåt, så blir det inte alls.
Fast vi hörs i nästa paus, det är ett löfte.
Hello music lovers!
Idag är det en helt annan Biffen som tagit sig tvärs över Manhattan för att se på hockey i the wooooorld’s most famous arena.
Utsövd, frisk, pigg och glad.
Det var inte som att det saknades frestelser igår heller. En storebror, en krogägare, tjejer och gamla stammisar från Elaine’s försökte alla locka ut mig på dåligheter, men yours truly var ståndaktig som ett baptistpastor i the backwoods of Alabama och meddelade lugnt att, tyvärr, jag ska leverera för världens bästa bloggläsare och kan inte vara som härsket smör en gång till.
Istället stannade jag hemma och knaprade på utsökta ostar och såg helt fantastiskt underhållande matchen mellan Stars och Avalanche – och nu känner jag som en kärnvapenbestyckad torped, just avfyrad från amerikanska flottans senaste underverk till u-båt och med siktet inställt på lede fis själva högkvarter.
Så häng med ikväll, det kan bli åka av.
* * *
He’s b-a-ack.
Avery alltså.
Ikväll, mot Montreal, gör han äntligen säsongsdebut och ja, jag vet:
Några av er biter ihop tänderna och muttrar om att jag är dum i huvudet som tycker det är så roligt med honom.
Han är ju en prick, en punk, en skit.
Visst, sant. Men när han är på rätt humör ger han matcherna en helt annan nerv och helt annan laddning.
Det är som det brukade vara att se konserter med såna som Public Enemy, Einstürzende Neubaten eller, för den delen, Oasis.
Man har känslan att vad som helst kan hända och den känslan är hisnande.
Så jag säger definitivt som The Garden Faithful:
Welcome back, asshole!
* * *
Security-damen som går igenom dataväska och friskar alla murvlar med sån metalldetektor.
– Hello, young man. How are you doing?
Biffen:
– Great. And even better now when you’re calling me young.
Ni ser, vilken charming motherfucker jag är idag!
* * *
Det brukar alltid bli kul när Habs kommer till Garden, vare sig lag eller fans tycker om varandra, och eftersom det nu också är swinging Saturday Night på Manhattan så, well, det är inte bara Averys debut som borgar för underhållning ikväll.
* * *
Inget helvetiskt som inte har något underbart med sig:
Den förkylning som höll på att ta över tillvaron bara dog efter onsdagskvällens holmgång.
Bacillerna drunknade helt enkelt i cajun martini.
* * *
Klassisk före-matchen-pk med Tårtan drygt två timmar före första nedsläpp.
Han får fyra frågor och svarar likadant på samtliga:
– I have no idea.
Till slut säger en viss utsänd från New York Post som, ehum, varit på presskonferensen med Tårtan förr ”vad gör jag här”.
Då rycker det lite i coachens mungipor innan han återigen svarar:
– I have no idea…
* * *
Vad gäller Strålman är det fortfarande oklart när vi får se honom i Rangers-tröja.
Det sker definitivt inte i helgen.
Först måste klubben genomföra några manövrar för att skapa utrymme under lönetaket, till exempel sätta Staal på listan över långtidsskadade och avgöra vad som behöver göras på sikt om Rupps knäskada är så allvarlig som den verkar.
När det kan vara klart?
Jag säger som Tårtan:
– I have no idea.
* * *
Har alltså storebror på besök och vad det innebär vet Bäckis bara alltför väl.
– Ja, skrockade han när jag ringde upp efter Carolina-matchen igår, storebröder…dom är a bad influence.
Precis!
* * *
Apropå skador är Scott Gomez satt ur spel och missar det här mötet.
Synd det.
Det är ändå fascinerande att se på spelare som gör sju mål under säsonger när de tjänar åtta miljoner dollar.
* * *
Idag ska storebror Ola – en gång fruktad back i Kvarnsvedens GoIF och sedan ännu mer fruktad tränare för mitt knattelag i samma klubb – för övrigt hit och titta.
Han sitter på sektion 115, så kolla efter honom där. Han är stor, stark och snäll.
* * *
Det är och förblir ynk att Rangers inte kallar upp Zuke. Han skulle vara perfekt mot en Hal Gill som, i synnerhet en sån här back-to-back-kväll rör sig marginellt snabbare än en kakelugn.
* * *
Någon kanske inbillar sig att den där beskrivningen av brorsan stämmer in även på mig, men där tar ni fel. Jag är förvisso också stor, men inte stark och inte snäll. Jag är svag och elak.
* * *
Många bra matcher även i övrigt ikväll och jag räknar kallt med rapporter från framförallt Ottawa, The Island och Detroit.
Wings MÅSTE fan vinna mot Ducks, annars är det ju helt psykedeliskt nattsvart där uppe.
* * *
EA Sports har av oklara anledningar gjort Habs alldeles för bra i NHL 12 och därför är det inget kul att spela mot dom, det blir för orealistiskt, men i förmiddags lät jag ändå den här matchen avgöras och ni tror mig inte, men det enda målet gjordes på ett slagskott från blå av Steve fucking Eminger – när 0.5 sekunder återstod av övertiden.
Ögonblicket senare satte sig en yrvaken storebror upp i korresoffan och undrade förskrämt varför jag satt på golvet och jublade som en hel Gris-Olle.
* * *
Drottning Julia, det är din kväll i kommentatorsspåret ikväll, det vet du. Vi har alla enorma förhoppningar på dina insatser.
Kanske kan du rentav hålla ett försvarstal för kakelugnen?
* * *
Fransk-kanadensiska kollegor är inte direkt angelägna om att bevisa att de är mindre arroganta än the originals från Europa och står ogenerat och babblar högt och bullrigt där andra – till exempel Le Biff – sitter och försöker skriva.
Jag parerar med hörlurar och Kavinskys soundtrack till ”Drive”. Har ni hört ”Nightcall”? En helt oerhörd, eskapistisk syntdröm – och fullständigt fantastisk att ha i lurarna när man bloggar.
* * *
PK Subban – kan han vara ligans mest överskattade back?
Det är inte jag som frågar. Det är Bjurström (no relation) i Hockeyrummet. Bara så Habs-fansen vet var de ska avreagera sig…
* * *
Det har sällan varit roligare att läsa tabellen än just nu. Det mesta är upp och ner. Så kommer det inte förbli, det kan ni vara alldeles försäkrade om, men jag börjar tro att åtminstone två av sensationerna är på riktigt:
Toronto och Dallas.
Dom kommer att återfinnas i slutspelet nästa vår, jodå.
* * *
Men igen, inget helvetiskt som inte har något underbart med sig:
I den sedvanligt månghävdade murveltruppen från Montreal ingår några ladies som är, ja, låt oss säga easy on the eye.
Framförallt jävligt mycket easier än vi andra som sitter här till vardags. Vi är hard on the eyes. Sanslöst hard.
* * *
Den här för mig helt obekante Karlsson i LHC som tydligen försökt giljotinera Kahnberg idag, har han många högskolepoäng?
* * *
Ganska precis en timme före matchstart börjar fansen välla in i korridoren utanför pressrummet, bland dem många med Habs-tröjor och bland dem ännu fler som av allt att döma ägnat hela lördagen åt att värma upp.
Det kan som sagt bli lite ramalama här ikväll.
* * *
Ni får passa på och njuta av den tidiga matchstarten ikväll.
I natt drar även Nordamerika tillbaka klockan och sedan blir allt som vanligt.
Jag förstår inte varför, det vore bäst om vi hade sommartid hela tiden – eller ännu hellre att vi satte drog fram klockan sex timmar så att vi hamnade helt lika. Radikalt förslag kan tyckas, men det skulle göra tillvaron lättare.
* * *
Åh, coolt.
Rangers kör jubileumströjorna från fjolåret, de mörkblå med gräddfärgade revär. De är ju klart snyggast.
* * *
Tittar på kakelugn under värmningen och börjar tänka på mormor. Hon gick ur tiden 2005, 104 år gammal, och rörde sig i ungefär samma tempo de sista åren.
* * *
Innan vi åker ska vi ha det här sagt också:
Brage!
Dom pissade på Sylvia och är klara för Superettan nästa år också.
Nu inleder vi resa hemåt. 2015 lyfts Lennart Johanssons pokal på Domnarvsvallen.
* * *
Hur går det här nu då?
I have no idea…
Men det blir roligt och om ni öser lite i kommentatorsspåret återkommer jag i nästa paus.
Ah, det blir en kort slutrapport.
I protest mot att matchen var så seg, att Rangers inte kunde sätta fler av sina chanser, att det är en dryg fan som hela tiden knuffar på mig när den utmärkte Henke talar med media, att jag fortfarande mår som ett arsel, att det är kaos i taxikön när jag kommer ut på åttonde avenyn, att den chaffis jag sedan åker med inte kan köra bil och använder gasen som en sömmerska använder symaskinspedalen, att favoritkinesen hunnit stänga för delivery när jag kommer hem, att Wings förlorat sex raka och att jag kommer ligga och snurra i lakanen några timmar innan jag somnar.
Nu är den slut.
