Rangers vinner, efter många om och ännu fler men, på straffar.
Lite mer kommer här om…tja, ett tag.
NY Rangers – Anaheim 1-1 (Period 2).
* * *
Man visste ju att det här skulle hända.
Kalle Anka har ingenting, Rangers dominerar totalt, men de lyckas inte omsätta en enda av sina triljoner (well…) chanser och stället kan de darriga gästerna kontra in en kvittering.
Nu blir det, helt i onödan, hur öppet som helst i sista.
* * *
Va fan, Rob-fyran, när blev du så lättroad?
Matchen är ju lika avslagen som den Miller light – urk! – Gris-Olle ställde ifrån sig när Sal sa åt honom att inte dricka så mycket.
* * *
Hoppas inte pucken som träffade Girardi i ögat precis här i slutet alltför illa.
Rangers behöver en skada på honom ungefär lika mycket som de behöver en venerisk sjukdom.
* * *
The Who, sluta skriv om den där makers-makaren. Jag får kväljningar av blotta namnet.
* * *
Det är en jävla pärla Bobby Ryan får på, men Henke är samtidigt offer för den klassiska stå-och-inte-ha-nånting-att-göra-och-plötsligt-smäller-det-problematiken.
Såna gånger är det inte så lätt.
* * *
Just när jag skriver detta kommer det en lite PR-nisse och krafsar mig på axeln – så jag rycker till, förstås – och säger att Wolski är borta resten av matchen med en ljumskskada.
Nu vet ni det.
* * *
Herr ost, cajun martini är en häxbrygd gjord på pepparväxt som får ligga till sig i drickat i tre veckor.
Sån ska du akta dig väldigt noga för…
* * *
Ojvoj, Detroit. Nu får vi nog snart börja spekulera i om Babs efter alla år håller på att förlora sitt lag.
Men vem skulle kunna ersätta? Jag röstar på Kulon.
* * *
Herregud, folk blir helt tossiga när det kommer ut några jönsar och slänger ut ihoprullade t-shirts.
Naturligtvis – ja, naturligtvis! – landar en på bordet precis framför mig och då är det väldigt, väldigt nära att det händer en oerhörd olycka här uppe.
* * *
Nä, jag tycker inte att Kulon ska coacha Red Wings. Det är ett roligt namn att skriva bara.
Kolla bara:
Kulon.
Ha ha ha.
Kulon. Kulon. Kulon.
* * *
Ah, jag vetifan.
Vi ser väl den här sista perioden också och såmåningom kommer det väl nåt slags slutrapport.
Ha så kul, hörrni.
NY Rangers – Anaheim 1-0 (Period 1)
* * *
Javisst är det anka här ikväll.
Kalle Anka.
Häpnadsväckande att lag med så många begåvningar kan spela så taffligt och duttigt och nervöst.
Det är bara Hiller som, framförallt med en kvick plock, hindrar ett inte alls märkvärdigt Rangers från att dra ifrån med både två och tre mål i den här hopplöst sömniga tillställningen.
Men så kan det gå när självförtroendet tar slut.
* * *
Nej du Frallan. Brad Richards får göra tolv mål om han vill – jag kommer ändå hålla mig till läsk och vatten. Ikväll, och resten av livet.
* * *
Det är helt otippat nya Woywitka som gör fäpplar in Rangers mål och vad säger vår kommentator Hawkeye då?
Ojwoy!
Det är ju fullständigt lysande.
* * *
De första Avery-ramsorna kommer efter tre minuter, innan det hunnit hända nånting.
* * *
Gamle NHL-Mark, numer på bildbyrån Getty, dyker plötsligt upp på pressläktaren.
Man kan ju få nåt vått i ögat för mindre – i synnerhet såna här dagar. Han är den bäste dom haft på kontoret på sjätte avenyn, men fick utan synbar anledning sparken förra året.
Good to see him, to say the least.
* * *
He he, Erics gamla favorit Beauchemin är på isen – och han verkar vara i ungefär samma tillstånd som jag.
Jisses, vilket såsande med pucken.
* * *
Mja, backkis. För att vara hockeyspelare är Avery rätt stor – han förekommer till exempel på Page Six, New York Posts skvallersida, oftare än någon annan med skridskor på fötterna – men till A Rod- och Carmelo-höjder har han väldigt långt kvar.
* * *
Sal, den gamla vakten på pressläktaren, går plötsligt fram till Gris-Olle och säger:
– Drick inte för mycket öl nu.
Lyssna, Gris-Olle, lyssna!
* * *
Nej, Zlutan, vad var det med Henke och kylskåpet? Berätta eller skicka åt oss en länk.
* * *
Fast att Sal tydligen tagit på sig rollen att hålla efter Gris-Olle oroar lite. Det är förmodligen därför skränhalsen hållit så låg profil under de inledande matcherna och så kan vi ju inte ha det.
* * *
jkm, bra platser på Garden är sektionen längst ner, men där kostar det också. I princip omöjligt att få tag i plåtar för under två-tre hundra dollar.
* * *
Modigt av Parros att slåss med en voodoo-mästare. Han bör dock försäkra sig om att Deveaux inte fick med sig några hårstrån och kan utsätta honom för hemska trollkonster framöver.
* * *
Alla som kommer med välvilliga förslag om återställare – tack, men jag tror inte på såna. Sånt här måste man bara lida sig igenom och what doesn’t kill you will make you stronger. Typ.
* * *
Eken är idag ytterst noga med att följa allts om händer på isen…
* * *
Mathias, ja, men att jämför mig och Dylan Thomas är som att jämföra Steve Eminger och Kenta Nilsson.
* * *
Nu ska jag sitta och stirra tomt framför mig en stund.
Vi hörs i nästa paus.
Jamen…Tårtstkrälle.
Ikväll var ju kvällen när Page Six Sean skulle göra sin gloriösa comeback på Manhattan.
Men inte fan.
Coachen stretar emot i det längsta och låter den just uppkallade bråkstaken sitta på läktaren, med motiveringen att man ska inte ska ändra ett vinnande lag.
Det är att utmana ödet. Vid minsta schabbel, minsta misstag, minsta underläge kommer Garden-publiken att explodera i vrede och kräva såväl Avery på isen som coachens omedelbara avgång.
Så trots att han inte spelar ser Sean till att det blir en spännande kväll.
Såna spelare finns det inte många av…
* * *
Ikväll är jag rädd att svikten i formuleringarna blir något begränsad.
Jag har som jag tidigare nämnt min storebror på besök och igår gick vi ut och firade som det anstår riktiga bjurmän.
Cajun marttinis spilldes upp, gitarrer halade fram från nånstans, Dylan-sånger sjöngs, skrattsalvor ekade ända in i gryningen och idag är yours truly något…hm, darrig.
Jag ber ödmjukast om förståelse.
* * *
Ducks på sällsynt besök.
Då vet ni vem som äger kvällen.
Lakritsdrottningen.
Att som finländare se ett lag som inkluderar både Teemu och Saku – och dessutom Lydman – är som det hade varit för oss att se Foppa och Sudden i samma tröjor.
* * *
Själv föräras jag lite Avery-show redan på vägen hit.
Deg är, av oklara skäl, brutal trafikstockning på 34:e gatan och taxichaffisen får ett par riktigt svavelosande utbrott.
Det är ”fuck you,cocksucker” hit och ”motherfucking asshole” dit och tidvis också bara några gutturala läten.
Klart underhållande.
* * *
Lundqvist är tillbaka i kassen ikväll, meddelar en Tårtan med obehagligt warface på sitt lilla pressmöte två timmar före första nedsläpp.
Bra, bland annat för att man därmed slipper sitta och tycka synd om de svenska turister som fullkomligen flockas på Garden den här tiden på året.
* * *
Jag ska aldrig mer dricka, bara så alla vet.
* * *
Det är rätt stukade ankor som vaggar in i Garden ikväll.
De har torskat fem av de senaste sex matcherna och fick sina hjärtan krossade av en magnifik Bäckis i Verizon Center häromnatten – ni vet, då när Valbos egen Larinov först kvitterade med 42 sekunder kvar och sen avgjorde på övertid.
Men av någon anledning är Rangers ofta laget som motståndare i motvind använder för att bryta sina förlustsviter, så de eventuella Blushirts-fans där ute som tror att detta blir lätt kan vara in for en otrevlig surprise.
* * *
Det var någon som frågade om även Eken har en säsongsackreditering och svarat är att han faktiskt ska erhålla en idag, om allt fungerar.
Om jag vore en sån där som dricker alkohol skulle vi gå ut och fira efteråt.
* * *
Få se nu:
Getzlaf, Corey Perry, Bobby Ryan, Teemu, Saku, Jason Blake…nä, det finns nog inget lag som har en top 6-upsättning forwards av samma kaliber som Anaheim.
* * *
Har just varit borta hos ordförande Brooksie och betalat medlemsavgiften till the New York Chapter of Professional Hockey Writer’s Association.
Nu ska vi sätta oss i en ring och sjunga Billy Braggs ”There Is Power In a Union”.
* * *
Jo, Eric – jag tror tammesjutton att Pekka Rinne är värd den högsta målvaktslönen i ligan. Han är as of now den ende som på allvar kan utmana Tim Thomas om Vezina Trophy.
* * *
Åker hiss med Ducks-coachen Carlyle.
Kan meddela att han är mer lik Carl-Gustaf Lindstedt än någonsin.
* * *
Fy fan, dom där sista stänkarna precis vid last call…hur kan man vara så helvittes dum i huvudet att man gång på gång får sig att man behöver dom?
* * *
Det är något spänt mellan Eken och NHL-Lozo i pressrummet, hi hi.
Men fortsättning på det twitter-krig som plötsligt blossade upp på pressläktarens högra sektion lär följa.
– Ja, säger Lozo, jag har Dan Rosen här idag och behöver inte jobba lika mycket. Istället planerar jag att koncentrerar mig helt på vad mina svenska kollegor gör under matchen.
Ojvoj.
* * *
Med Tårtan är det ibland tvärtom mot alla andra.
Han säger inget i stridens hetta, men med lite betänketid jagar han upp sig tillräckligt mycket för att kommentera – så ett dygn efteråt kom det koleriska svaret på Big Mama Thorntons uttalande om att Rangers är det softaste lag Sharks spelat mot i år.
Plötsligt är Sharks-kaptenen en classless lallare som aldrig vunnit något i den här ligan.
Men jag vet inte jag, karln sa väl bara vad han tyckte?
Det är för övigt synd att Rangers och Sharks inte möts mer i år – såvida de inte stöter på varann i final men chansen att Rangers ska nå dit är inte större än att jag gifter mig med Scarlett Johansson innan nyår.
* * *
Jacob, hur i hela friden kunde du hitta en gammal Big Country-recension? Letade du aktivt efter den? Det är ju helt otroligt i så fall.
* * *
Och jag som drack så duktigt igår, hur kan jag vara så här törstig idag?
* * *
The Finnish Flash kallade tydligen lagkamraterna till möte efter den brutala förlusten mot Capitals och på detta möte höll han sedan ett passionerat tal om vikten av att alla börjar slita för varandra.
– It’s not time to be a Nice guy anymore. Sometimes it hurts, but you have to do it, ska han ha meddelat.
Se där, ytterligare en indikation om att Ducks kommer att käka Rangers levande ikväll.
* * *
Titta, nu kommer Varpu, sin stora kväll till ära, och slänger åt mig lite finsk lakrits.
Det kan vara min räddning.
* * *
Mycket matcher ikväll, många av dem högklassiga. Lova att ni framförallt rapporter om hur det går för stackars Red Wings.
* * *
Om ett år kan Herman Cain vara nyvald president i det här landet.
Det kan ni ju sitta och fundera över en stund.
* * *
Intrycket är detsamma på värmningen idag:
Duby Duby Doo är på gång.
* * *
Jag är mentalt svag också.
Nästan som den bekanting som en har dag satt och led när någon gick förbi och sa ”hej på dig”.
Min bekanting tittade förfärat upp och frågade med darrande ängslan:
– Va? På mig?
* * *
Det är inte helt sjysst mot voodoo-mästare Deveaus att låta honom spela med Roszivals gamla tröjnummer.
* * *
Yellbear, tyvärr. Jag har ingen möjlighet att lämna New York under helgen och lär sitta här på Garden när Bobby Lou får hälsa på sina favoritfans i United Center…
* * *
Teemu ser jävligt cool ut, utan hjälm, under värmningen.
* * *
Kom igen nu, lindra mina våndor med en riktig kommentarfestival ikväll – det skulle uppskattas mycket.
Nu ska jag sitta och lida en stund och lever jag fortfarande vid det laget återkommer jag med nytt inlägg i första paus.
NY Rangers – San Jose 5-2 (Slut)
* * *
The madmen fick aldrig slagläge med sin rostiga gamla halloween-yxa igen och Blåskjortorna kunde komfortabelt ro sin feelgoodiga romcom i land i tredje, med en död haj på släp.
Så bra har jag inte sett dem sen jag inte såg dem (…) slå Washington med 7-0 förra säsongen
Men det bör samtidigt understrykas att motståndarna såg ut som mörtar snarare än hajar och kan föra säsongens sämsta match till handlingarna.
* * *
Nykläckte tiwtter-stjärnan Eken har inte mycket till försvar, han vet att Lozo utsatte honom för en präktig gotcha.
– Jaja, jag erkänner. I någon avblåsning läser jag kvällstidningarna. Rihanna har visst ställt in en spelning i Malmö, säger han med den avslöjades rodnad blossande om sina gästrikiska kinder.
* * *
Dogge håller med om att den där pucken som gick stolpe-stolpe innan Pavelski kunde trycka in den borde ha fått gå i mål direkt,.
– Ja, med tanke på hur få mål jag gör per säsong hade det väl kunnat få bli så, säger han med ett snett leende.
* * *
Så ska man förstås inte tycka, men det är roligare att gå på Tårtans presskonferenser när Rangers spelat dåligt och han är purken.
Då kan man få känna på riktiga Alla helgons blodiga natt-vibbar.
Nu är allt vanilj och alla killare spelade bra i 60 minuter och det tar sig och inte ens upplysningen att Big Mama Thornton efteråt sagt att Rangers är det softaste lag Sharks stött på under sin långa roadtrip får honom att tappa fattningen.
– Sa Joe det? Beautiful, lyder den okaraktäristiska kommentaren.
* * *
The Who, jo signaturen The Who är vad jag vet ledig. Men Pete Townshend är inne och skriver ibland så du kanske ska kolla med honom först.
* * *
Niemi var inte särskilt deppig, så Varpu kunde lämna över sitt halloween-godis.
– Han blev väldigt glad åt chokladen, berättar hon.
Ja, bara han inte fick någon lakrits. Den ska jag ha.
* * *
Ek, hänförd över hur stiligt Rangers nya omklädningsrum är, kliver fram till sin namne Lundqvist för att hälsa, men han är redan på väg in i de environger dit vi i murvelmaffian inte har tillträde.
– Nä, prata inte med mig. Jag är busy och har ju inte ens spelat, hojtar herr kung.
Ja, nu är det nog bråttom till Tiny’s…
* * *
Sharks flyger hela vägen hem till norra Kalifornien redan i natt och det är Dogge glad för, trots närmare sex sega timmar i luften.
– Ja, vi behöver komma hem och träna lite nu. Vi har varit borta för länge, det såg ni ju ikväll. Vi var usla, menar han
* * *
Mål tre matcher i rad och häng på ett hat trick ikväll.
Bengan Hörnqvist börjar bli Kessel-het han också.
* * *
Jag har en storebror i stan och han är out and about, så nu ska jag själv fira halloween genom att klä ut mig till festprisse – det är en förklädnad jag har bra koll på – och leta på honom.
En bourbon eller två kan behövas som moteld mot den löjliga förkylning som tydligen försöker få grepp om min voluminösa lekamen.
Vi hörs när Avery jagar ankor i sin comeback på torsdag.
03.57 kvar, Rangers leder fortfarande med 5-2. Så nu tar jag och promenerar neråt.
Slutrapport kommer senare.
NY Rangers – San Jose 5-2 (Period 2)
* * *
Nu jävlar blommar halloween-löken.
Den där yxmördar-rysaren som var på väg att ta form i slutet av första har blivit en glad komedi om hajslakt istället.
Rangers spelar ju bättre än de gjort mot så här avancerat motstånd på den här sidan Jagr och leder med fem fucking två.
Liten brasklapp dock:
De hade ledningen med 4-1 mot Senators när blott tio minuter återstod.
Som Kasslermannen så riktigt konstaterade nyss:
It ai’nt over til’ Big Mama Thornton sings
* * *
Sensationellt twitter-inlägg från Garden-pressläktaren som kommer mig till del via en spion på Pro Hockey:
” Swedish guy next to me has spent the first period reading about Rihanna and cheeseburgers. It must be sweet to not write on deadline”.
Ha ha ha, Eken goes international!
* * *
Fast sägas ska ju att Sharks hedrar datumet genom att emellanåt uppträda som zombies i egen zon.
Hallå Burns, ska inte du vara bra?
* * *
Det är Lozo på nhl.com som avslöjar att The Royal Oak sitter och febrar över saftiga burgare mitt under pågående match.
F-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t roligt!
* * *
Coutures kvittering var dock inte dum. Han trodde det var sista april istället för halloween och brände av ett sjujävla blixtkanon.
* * *
Det sitter en hel uppsättning Sharks-fans på raden precis framför pressläktaren.
Men inte fan har dom åkt ända från norra Kalifornien för att följa laget, den sortens fans HAR Sharks inte. Det är några datasnillen från Silicon Valley som skickats till storstan för att göra affärer och passar på att se lite hockey samtidigt, bestämmer vi härmed.
* * *
Iakttagelsen om Duby Duby Doo från värmningen var min själ inte dum.
Två assist so far, varav en ruggigt fin, och han har varit inblandad även i fler mål.
Men Dirty Harry Callahan är kvällens kung med två fina strutar och en assist.
Jag tror på hat trick.
* * *
Du skojar, Pevaryl. Jakten på den försvunna skatten är inte mer skräckfilm än vad Steve Eminger är Norris Trophy-kandidat.
* * *
Liam Neeson får återigen rungande ovationer under jumbotron-inzoomning.
Jag vet att några av er tycker han är rena Jack Nicholson, men jag kan inte tänka mig en blekare stjärna och förstår verkligen inte varför.
* * *
Weekes föräldrar var från Barbados ja, men själv är han född i Toronto.
Voodoo-mästare Deveaux spillde blodet från navelsträngen på Bahamas solstekta mark han.
* * *
Den där nedre-kroppen-skadan på Samme får läka snart. Jag vill se honom i Panthers-tröja.
* * *
Har en mindre nöjd finska vid min sida.
Hon har treats med sig till Antti Niemi, ämnade att överlämnas efter matchen, men den blåvite keepern lär vara så lagom mottaglig för godis efter den här uppsmiskningen.
* * *
Jag varnar igen.
Det är en period kvar och feelgood kan fortfarande vända till gastkramning.
NY Rangers – San Jose 2-1 (Period 1)
* * *
Treat, it is.
Rangers bjuder fansen på riktigt smarrigt godis i form av sitt mest inspirerade spel på hela säsongen och tar ledningen med 2-0, efter mål av Ronald McDonald – ja, Ryan Mcdonagh för de som har svårt med smeknamnen – och Derek Stepan.
Men precis i slutet får Sharks, helt onödigt, strula in en reducering och sen känns det som att hemmaspelarna får samma slags panik som tonåringar som hyr en enslig stuga i skogen och så kommer det en madman och dödar dem med yxa, en efter en.
Så tyvärr:
Den här värmande feelgood-rullen kan fortfarande bli en skräckfilm…
* * *
En människa med det besynnerliga namnet Paget Knebel sjunger nationalsången och hinner inte längre än genom första versen förrän det ekar från läktarhåll:
– Amirante!
Riktiga Rangers-fans tycker att den högstämda hymnen alltid ska framföras av toupé-utrustade John Amirante.
* * *
Pavelski, het som en hel Kessel, slår ju in returen, men fan – reduceringen är ju Dogges! Det är han som lyckas få en äkta strumprullare förbi Tåbiran.
Det är det jag alltid sagt, det bor en oförlöst Shea Weber i Dogge.
* * *
Nope, Omarkflipp. Inget nytt om Strålman. Oväntat nog, jag var rätt säker på att han skulle signera ett kontrakt idag.
Nu får de förlita sig på den här Woywitka och jag vet inte jag.
* * *
Det tar tre exakt sju sekunder.
Sen slåss Prust och Clowe som två halloween-fyllon ute på stan.
När sånt händer direkt på nedsläpp tänker jag alltid på den gången, jag tror det var 1999, när jag lyckades släpa hit Virtanen, genuint ointresserad av sport, för att se en match mellan Rangers och Mats Sundins Toronto.
– Men är det inte bara en massa våld i hockey? Det vill jag inte se, sa han.
– Nej, försäkrade jag, det var förr. Nuförtiden är det inga slagsmål.
Det tog tio sekunder, sen hade busarna, vilka det nu var, slängt handskarna.
Blicken jag fick från sätet till höger påminde starkt om den George gav Kramer i Seinfeld-avsnittet när de ska hämta Jerry och Elaine på flygplatsen och Kramer fastnar i trafikstockningar.
* * *
Nicke, visst. Bylsma är definitivt där uppe bland de stora coacherna. Det är han, McLellan, Trotz i Nashville, Tippett i Phoenix och möjligen Babs i Detroit.
* * *
De PA-ansvariga är begåvade när de i en reklampaus blåser på soundtracket från ”Halloween”-filmen
Det brukade vi för hundra år sen sätta på på concorde-volym hemma hos min kompis Jan Gävert. Sen släckte vi hela lägenheten och blev så skitskraja att vi hade behövt Big Mama Thorntons pungskydd att gömma oss bakom.
* * *
Det coola med nye Deveaux är att han, som förste NHL-spelare någonsin, är född på Bahamas.
Så det finns verkligen en liten sån karibisk voodoo-koppling, det var väl det jag visste.
* * *
Klart ni ska få bild på dyrgripen. Kompletterad med diton – den precis lika balla – till The Rock i Newark.
* * *
Efter mindre än tre minuter börjar Garden faithful skandera, igen:
– We want Avery, we want Avery.
Jamen fan, lugna sig. Han är ju på väg nu. Upproret har lyckats.
* * *
Fint att en av de halloween-utklädda zombies som kommer ut på läktaren och dansar i en reklampaus både har svensk flagga och t-shirt med texten ”Sweden” på bröstet.
Vi är ju så kända för våra zombies. Eller inte.
* * *
Marc 87, det jag fruktar mest är att det är för långt till kaffet från min pressläktarplats.
* * *
Personligen tycker jag Ryan Clowe såg betydligt tuffare ut med långt hår.
* * *
Alice Cooper i jumbotronen också. The underhållningsstaff är on a roll.
* * *
Måns, det är säsongsackrediteringen, du vet. Den får the juices att flöda.
* * *
– Blir det nåt om mig i nästa inlägg också, undrar Eken innan han springer ner för att småäta lite.
Nej, jag tror inte jag kommer på nåt särskilt.
* * *
OK, friends.
Nu får vi se om Tårtan lyckas jaga iväg tanken på the madman och hans yxa, eller om hajarna får ta över det här.
Jag vet vad jag befarar.
Bu!
Ja, det där var ett försök att skrämmas.
Det är ju halloween ikväll – skräckens heliga lilla högtid.
Dessvärre är jag rädd att vi kan få sen riktig rysare på isen i Garden ikväll också.
Det råkar ju vara ett San Jose på uppsving som gästar Manhattan och spelar Rangers inte bättre än mot Leafs och Senators, då blir det blodbad a la John Carpenter.
Så ska ni se det här – ha en snuttefilt och några kuddar att gömma ansiktet bakom inom räckhåll.
* * *
Dagen börjar dock med själva antitesen till skräck och rädsla.
Det vill säga lycka och eufori.
När jag anländer ligger nämligen den laminerade säsongsackrediteringen och väntar i press-entrén.
Det intresserar kanske er så lagom, men är fullständig julaftonsmorgon-i-sjuårsåldern-rusigt för mig.
Med ett sånt slipper man tjafsa med mail och telefonsamtal, man är alltid garanterad både entré och plats och let’s cut the bullshit – man känner sig lite ballare och viktigare än med sån där fattig papperslapp man får för one game-stints…
* * *
Avery är alltså på väg tillbaka till the bright lights på Manhattan, men spelar tyvärr inte ikväll. Han måste passera re-entry-waiver först och blir därmed spelklar först till torsdagsmötet med Ducks (om ingen annan tar honom förstås, men det skulle förvåna mer än om Eminger gör ett hat trick ikväll)
Jag har väldigt svårt att tro att det är Tårtans eget, helt oneurotiska beslut, men på den gemytliga – jo, faktiskt – lilla presskonferens han håller två timmar före första nedsläpp säger han att Page Six Seans återkomst bara en naturlig och odramatisk konsekvens av att Pruppen, också känd som Rupp, är skadad.
– Det var ett riktigt hockeybeslut att skicka ner Sean när vi gjorde det och det är ett riktigt hockeybeslut att ta tillbaka honom nu, säger han.
Jag undrar jag.
* * *
Jag har ju inga barn, och vill för allt i världen inte ha några heller, men är hundraprocentigt säker – inte ens nyblivna föräldrar känner samma glädje som Biffen när han får hänga på sig sin säsongsackreditering…
* * *
Men Zuke då?
Tårtan talar om honom också:
– Zuke hanterar situationen väldigt bra nere i AHL, men som det ser ut nu har jag oerhört svårt att hitta tillräckligt med utrymme åt honom i någon av de tre första kedjorna, säger han.
Trevligt att få en förklaring för all del, men ah, snacka skit.
Norrmannen ska förstås spela med Richards och Gabby. Det skulle bli en av ligans mest sevärda och, jag lovar, effektiva.
* * *
Går timmarna innan match på olaglig liten promenad utanför gästernas omklädningsrum och springer, precis som planerat, ihop med Dogge Crankshaft.
Han är mycket nöjd med de uppfräschade faciliteterna på Garden.
– Ja, säger han och trycker sådär coolt med klubbladet i betonggolvet, nu känns det ju faktiskt som att man är på Manhattan. Förut var det lite…ja, nästan Long Island.
Hi hi!
* * *
Tåbiran står för Rangers ikväll.
Det är inget dramatiskt med det, Henke ska enligt Tårtan inte spela mer än 65 matcher i årets grundserie, men alla svenskar som är här på höstlov och skaffat dyra biljetter till just den här matchen lär bli lite deppiga.
Dom får trösta sig med lite…eh, bira.
* * *
Sharks har inte haft särskilt mycket tid off i New York den här gången, men naturligtvis har Dogge, gourmet nummer uno bland de svenska NHL-spelarna, hunnit bocka av åtminstone en stjärnkrog.
– Ja, jag har lite familj på plats och vi käkade Esca igår, Mario Batalis och Joe Bastianichs fisk- och skaldjurskrog. Riktigt bra var det, berättar han.
Sedär, ett tips att spara till framtida New York-resor.
* * *
Daniel, du frågade vad det är för deal med mig och Hockeyrummet. Ingen deal alls, är det. Jag råkar bara tycka att Schauben är en bra, rolig, ofta provocerande skribent som det är kul att debattera med eftersom han kan framföra åsikter med stark senap på, utan att det blir otrevligt och aggressivt och dumt.
Så du och andra lär få höra mer om det där rummet.
* * *
Biffen är inte förkyld, men har fått något slags rasp på stämbanden och låter, särskilt när jag just stigit upp, som Sam Elliott i ”The Big Lebowski”.
Så behöver speakern hjälp med att få riktig fjång på där ”The woooorld’s most famous arena” är det bara att hojta åt mitt håll.
* * *
Ser Big Mama Thornton utanför Sharks omklädningskabyss också.
Och jag kan inte förstå att han – Jumbo Joe – inte fått det smeknamnet förut.
* * *
Det är inte bara Avery som kommit seglande från Hartford, en Andre Deveaux har kallats upp också och eftersom han, som varande youngblood, inte behöver passera waivers får vi se honom i fjärdelinan redan ikväll.
Fine with me. Andre Deveaux låter trots allt som namnet på en voodo-mästare i New Orleans.
* * *
Big Mama Thornton, om ni nu inte visste det, var en fantastisk bluessångerska, framförallt känd för att 1952 ha sjungit in den odödliga originalversionen av ”Hound Dog”.
Nu är hon alltså lagkapten i San Jose Sharks.
* * *
NHL har inte ens hört av sig till Rangers om axeln Wolski satte i skallen på Alfie.
Jag finner det bisarrt.
* * *
Eken, bloggens dyre sidekick, gör äntligen debut i nya Garden och första frågan när han dyker upp vid Biffens plats i pressrummet är den givna:
– Var äter man?
Jag upplyser om att loungen, den som rimligen får Ekens namn en vacker dag, är placerad en våning ner.
– Jaha, säger han med något jagat i blicken, och försvinner sedan snabbt nerför trappan.
* * *
Ligans bäste coach är här ikväll.
Och nej, jag menar inte Tårtan…
* * *
Om man bortser från Rangers spel as of lately, vilka är egentligen de bästa skräckfilmer som gjorts?
Så här skjutet från höften säger jag The Shining, Excorsisten och första Omen-filmen.
Synpunkter på det?
* * *
Scott McLellan, befälhavaren i Sharks bås, är i alla fall den som bäst förenar analytisk förmåga, snillrik coachning och lagom hett temperament med vanlig jävla trevlighet.
Det gillar Biffen, förstår ni.
* * *
Eken återvänder. Mätt – men inte fullkomligt tillfreds.
– Nja, jag tycker det kunde vara mer lyxigt. Det här är ändå Manhattan. Och maten var ju densamma, säger han och torkar ett par såsdroppar från hakan.
* * *
Saknar redan Tim Erixon. Jädra fega Tårtan.
* * *
Det står nu, på klassiskt Kalle Ankas äventyr-vis, en hink på den plats i pressrummet där det läcker från taket.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt skojigt när de bränt en miljard dollar på att bygga nytt och renovera.
* * *
Duby Duby Doo ser riktigt fin ut på värmningen och det skulle ju inte skada om han började visa sina huggtänder även den här säsongen.
* * *
I en NHL 12-drabbning på 38:e gatan i går eftermiddag vann Rangers den här matchen med 5-1. Men mycket lite tyder på att Blueshirts kan komma upp i den gudomliga klass jag höll där och då…
* * *
Okej, Rangers.
Trick or treat, vad väljer ni?
Vi lär ha fått åtminstone ett delsvar när jag i första paus återkommer med nästa inlägg.
Hm, det verkar som måndag helt otippat blivit bifflistans dag.
Jag lovar inte att det blir permanent, men just känns det rätt bekvämt.
Så:
Det bästa och sämsta senaste tiden according to Herr Biff.
BIFFENS LISTA
1. Phil Kessel.
– Okej, nu är det officiellt. Jag tar både Leafs och Kessel på allvar. Så HÄR bra kan man inte börja utan att ha verkliga, hållbara kvaliteter.
2. Nya Garden.
– Det läcker från taket i pressrummet, kallvattnet (!) tar slut i gästernas omklädningsrum och man kan inte längre promenera runt hela arenan inne på läktaren. Men ändå. Garden håller sakta på att bli en riktigt snygg och modern arena. Snart är nog till och med Lille Fridolf Boudreau nöjd.
3. Dallas Stars.
– Sist i väst, var det så vi sa i den här bloggen? Dumstruten sitter riktigt fint. Det är ju ett utmärkt lag som ligger precis där det ska i tabellen just ny.
4. Erik Karlsson.
– Som Schauben just slog fast i Hockeyrummet: Han är Ottawas egen Mike Green. Det vill säga inte alltid en back att hålla i handen i defensiven, men jävlar vilken offensiv attraktion.
5. Avery på väg tillbaka till Broadway.
– Har Stealth-flygaren tvingat Tårtan till den här högst oväntade vändningen? Jag vet inte. Jag vet bara att fansen i Garden jublar, att producenterna för HBO:s 24/7 slår volter och att jag gnuggar händerna. Nu blir det kul att titta på hockey i Garden oavsett hur Rangers spelar. Den där känslan av att vad som helst kan hända infinner sig ju igen.
6. Pierre LeBrun, ESPN.
– Kanske världens bäste hockeyskribent.
7. Monstret.
– Lagom till halloween är Monstret återigen ett…ja, monster. Men det handlar ju om lex Hedberg; om den här sortens talanger bara får spela kontinuerligt börjar de leverera.
8. Kane till Hossa.
– SÅG ni det målet, det som Hossa prickade in efter att Sugar Kane hittat honom med en backhand bakom ryggen? Ett konstverk av ”Blonde on Blonde”-klass.
9. The Oil Change.
– Jag trodde det skulle ta något år till, men det börjar se ut som att coach Renney redan är på väg att fullborda det stora oljebytet i Alberta.
10. IK Brage.
– Kopplingen till NHL är något vag, det medges, men det här råkar vara min blogg så när världens bästa grön-vita lag dansar genom Superettan-kvalet hamnar det här i alla fall.
BIFFENS BU
•8-9
– Det är ju kul med mycket mål, men det ska ju inte, som mellan Flyers och Jets, se ut som när Aftonbladets nöjesredaktion, med Jan-Olov ”Gossen” Andersson i spetsen, spelar innebandy
•Zibanejads hemfärd.
– Sånt defensivt lir gillar jag inte. När de ändå är under återuppbyggnad borde Senators ha behållit sin största talang.
•Boston
– Ojvoj.
CITATET
– Ja, jag har en bra GPS…
Ilia Bryzgalov förklarar hur han så snabbt kom ”out of the woods” efter fiaskot mot Winnipeg.
* * *
Ikväll, måndag, har vi hajar på Garden och eftersom vi fortfarande inte ställt tillbaka klockan här borta börjar dramat redan vid midnatt, svensk tid
Bloggen är garanterat på plats.
Är ni?
